Her er der format over det tyske demokrati. Bierman skulle kun have spillet, men så ville han ikke have været Bierman. Han fik frie tøjler af formand Norbert Lammert. På en måde minder forløbet op til Murens fald mig om den skæbne multikulturalismen i Sverige går i møde nu. Masser af tilfældigheder vil afgøre hvor hurtigt den ramler. At betingelserne for et kollaps et tilstede, siger dog intet om hvornår det indtræffer. Tre måneder, tre år: Alt står i Guds faderhånd, hvad han vil, det gør hans Ånd. Se Positionstransfereringen nedenfor.

It seemed at first that he didn’t know exactly what he wanted to say. Was this an analogy to what happened 25 years ago? When Günter Schabowski told the world at a press conference that the Berlin Wall had been opened? It was that press conference that kicked off what would become the happiest night in modern German history. And then Biermann kicked it into gear, seamlessly turning into the personality his fans have known and loved him as for decades: sharp, to-the-point, and seriously lacking in respect.

Never before in the history of German parliament has any one party group been torn apart like this before. And the person dishing it out wasn’t even a parliamentarian – it was a guest speaker! His “loyal, old enemies,” that is, Die Linke, Biermann described literally as “rotting vermin.” Was this truly happening? Could such an insult take place in Germany’s “highest house?” Of course! This must be tolerated by Germany’s highest representatives – in this case Die Linke. A bit of fun in the Bundestag! Ohrfeigen vom Drachentöter, The Berlin Wall is recreated using 8,000 glowing balloons, Henrik Gade Jensen: Ronnie, wir danken Dir!

The Enemy Within

POLICE are carrying out 100 anti-terror operations- a-week in a bid to stave off Islamic State attacks in Britain, it was revealed last night. They have prevented “several” terrorism atrocities on the UK mainland in the past 10 months and made 218 arrests. Sixteen Brits who have returned from Syria have been charged with terrorist activity. Specialist police internet experts have removed 51,000 ‘illegal and deeply damaging’ websites aimed at recruiting jihadists.

They are now shutting down 1,000 sites-a-week showing beheadings, torture and suicide bombings in a bid to lure Islamic extremists to the Middle East with the prospect of martyrdom. Last night police revealed they were probing the disappearance of 66 people reported missing by relatives who fear they have travelled to Syria to join IS. Intelligence agencies estimate the authorities have not been told about 500 more who have also made the trek. Terror cops smash 100 UK plots a week as British fanatic issues a beheading warning, ‘Three quarters of City workers are fearful of a terror attack’, Terror attack is ‘almost inevitable’ warn security chiefs

Derfor er det hele Englands skyld. Den stakkels libyske soldat ville også gerne have vidst, at tyveri og sexchikane er forbudt i England. Hvis engelske myndigheder havde vidst, at koranen tillader voldtægt af vantro kvinder, ville de nok næppe have korrigeret de libyske soldaters opfattelse af lov og orden, og enhver ulykke ville alligevel ikke være muslimens skyld.

Den største trussel mod europæiske kvinders frihed og ligeberettigelse, er deres ignorante politikere. Robert Spencer kommenterer den tragikomiske kulturkollision mellem et selvsikkert islam og hjernedøde, defensive europæere. Jeg forestiller at at kulminationen på den bliver, når millioner af svenske feminister skal sameksistere med millioner af svenske muslimer. Hvem kommer mon til at flygte fra kamppladsen? Stakkels kvinder. Inside a village under siege: How one of the most peaceful corners of England was turned into a state of anarchy by Libyan cadets accused of rape and violence… that left residents in constant fear

Positionstransfereringen

Det var et posh ord, jeg fandt på, da jeg læste dagens Anna Dahlberg og Johan Westerholm. De fleste velorienterede er klar over, at Sveriges tid som humanitær stormagt nu kører på de sidste pumper, socialt, økonomisk og politisk. Hvordan overfører man sin status som troværdig kommentator fra den gamle tid, til den der kommer? Det kan man lære af de to, der i forvejen er blandt de mindst ringe i Sverige. De virkelig hæderlige befinder sig ude i kulden, Arnstberg, Sandelin, Tullberg, SD, Avpixlad osv. De har ingen position at skulle overføre.

At krydse en å uden at blive sat af eller komme for hurtigt over, kræver en trædesten midt på. Hos Westerholm, der af uransagelige grunde stadig er socialdemokrat, hedder den i dag: “Sverigedemokraterna saknar systemkompetens.” Ved han selv, hvad det betyder, eller skal det bare vifte fluerne væk, som vil angribe hans sverigedemokratiske synspunkter?

Dahlberg går ind for “mångfald og konventioner”, på trods af “ett havererade mottagningssystem med tiotusentals människor som kommer att sitta fast på flyktingförläggningar, en misslyckad etableringsreform, akut bostadsbrist och framväxande parallellsamhällen.” Borgerlige Tove Lifvendahl har denne uskyldige formulering om en bragende krise: “Den totala invandringen måste debatteras utifrån transparenta principer som uppfattas rimliga och rättvisa.” Så har hun heller ikke sagt for meget.

Debatten i Sverige ligner Napoleons tilbagetog fra Moskva. Af disse debattører kan vi lære, at selv den hæderlige del af eliten altid er bagud, og at den fremfor alt mangler enhver civilcourage. Kommer de over åen? Ja, da. Ikke som ‘first movers’, ikke som ‘last’, men trygt et sted inde i midten.

När Danmark nyligen skrev upp prognosen till 20 000 asylsökande i år svarade regeringen under ledning av Helle Thorning Schmidt (S) med att omedelbart strama åt asylreglerna. Så ser verkligheten i Europa ut. Man kan beklaga det djupt, men det är likväl en verklighet som vi måste förhålla oss till.

När riksdagens partier, utom SD, samlas på fredag för att diskutera flyktingsituationen är det därför dags att lägga önsketänkandet åt sidan och visa politiskt ansvarstagande. Staten måste vara beredd att kompensera kommunerna i betydligt högre grad för flyktingmottagandet. Samtidigt måste regeringen lägga fram förslag för att snabbt liberalisera bostadspolitiken och skapa nya vägar in på arbetsmarknaden. Men även nivån på mottagandet behöver ses över. Av någon anledning har just nivån blivit det mest tabubelagda ämnet i svensk debatt. Men det går alldeles utmärkt att stå upp för mångfald, tolerans och en generös flyktingpolitik och samtidigt föra en diskussion om vår kapacitet att ta emot på kort sikt.

Alla vi som värnar om mångfaldens Sverige har ett särskilt ansvar för att se till att integrationen har förutsättningar att lyckas. Dagens havererade mottagningssystem med tiotusentals människor som kommer att sitta fast på flyktingförläggningar, en misslyckad etableringsreform, akut bostadsbrist och framväxande parallellsamhällen bidrar dessvärre till motsatsen. Det finns bara ett parti som tjänar på en sådan utveckling. Sverige måste givetvis leva upp till internationella konventioner och ge skydd till människor som flyr undan krig och förföljelse.

Poängen är att även denna diskussion måste få föras. Det behövs en tredje linje i den svenska flyktingdebatten – en som försvarar mångfald och solidaritet, men som samtidigt inser att det krävs ett visst mått av realism kring vår kapacitet att ta emot.Nivån kan inte vara tabu i flyktingdebatten, Stort stöd för nyval bland SD:s och alliansens väljare

Lars Hedegaard: On sharia

Se også Geert Wilders: Theo van Gogh, 10 years

Anställda på migrationsverket får bära ett rosa armband

för att påminna sig om att de inte ska gnälla! Nu kalder Sverige på den kulturrevolutionære ånd:

Bristerna som beskrivs är förvisso väntade i en så hårt pressad verksamhet. Men, ovanpå detta läggs managementidéer och friskvårdspepp av sällsynt plastig karaktär. Problem med missnöje, stress och sjukskrivningar möts med krystade satsningar. Bland annat har de anställda fått bära rosa armband, tänkta att påminna dem om att inte gnälla. Målet med projektet var att gå 21 dagar utan gnäll. Klarade man det fick man diplom (!). Nu söker Migrationsverket 1 500 nya gnällfria medarbetare med hög stresströskel. Sökes: gnällfria medarbetare

France’s Fighting Jews

During WW 2 the nazis spoke german, today they speak arabic, they are muslims. We fight the nazi-islamists.

Myndighet lanserar “nationalsången” på arabiska. Der er jo sket det, at flere og flere udenfor Sverigedemokraterna har øjnet den dag i horisonten, hvor kassekisten er tom. Da Sverige er karakteriseret ved politikere, der ikke vil beslutte noget, der ikke tager sig godt ud i en operetteanmeldelse (det gælder i mindre grad også danske, jeg har udtrykt min dybeste foragt for), er jeg kommet på en helt ny løsning på det problem, der nærmer sig.

Ude i de svenske skove skal titusinder af flygtninge overvintre uden udsigt til bolig, arbejde skole, og med flere kilometer til den nærmeste civillistation: En ICA med de dyreste cigaretter i verden og den tyndeste øl i Europa. De fortæller den arabiske gade: “Her er ikke mere at komme efter.” Asylstrømmen til Sverige aftager. En nyskabelse i den demokratiske proces er opfundet. Skvatmiklerne og bangebuksenes. Den arabiske gade beslutter for Sveriges beslutningtagere.

“Löfvens första månad har varit katastrofal”

”Att vi har en rödgrön regering förklaras av de etablerade partiernas totala beröringsskräck med SD. Medan Löfven nu låter 12,6 procent av rösterna styra Sverige så ställs de 800.000 människor, eller nästan 13 procent av valmanskåren, som röstat på Sverigedemokraterna ut i kylan.

Oavsett om SD:s huvudfråga är oacceptabel för övriga partier eller inte så hade det för alliansen funnits möjlighet till samarbete i de flesta andra frågor. Då hade vi inte haft en rödgrön regering i dag.” Olof Stenhammar: “Löfvens första månad har varit katastrofal”

Der kommer tre videoes til i løbet af de næste 48 timer. Se også Geert Wilders: Theo van Gogh, 10 years og Robert Redeker’s tale How and why is freedom of speech threatened in France?

Vand på en gås

Prof. Arnstberg er særlig god i dag. Han skriver om en situation vi alle kender, enten fra den ene eller den anden side af opinionsgitteret. Det er tankevækkende, i hvor ringe grad vi er styrerede af fornuft, både som individer og som samfund, og det er tankevækkende hvor lidt vi er os det bevidst. Min respekt er ikke størst for dem, der havde ret hele vejen igennem, men for dem der indså de tog fejl, og ændrede standpunkt. De  viser nemlig, at fornuften styrer over alt andet hos dem.

En av bloggens läsare mailade mig och berättade bland annat följande: Gåsvatten

Sverige håller på att bli ett Bolibompistan

I går kväll tyckte jag synd om kulturminister Alice Bah Kuhnke. Det har gått över nu. I dagens Expressen skildras hur kulturministerns första möte med riksdagens kulturutskott ska ha gått till. Det är ofattbart. Och samtidigt så fantastiskt fattbart. För när man tänker efter har ju tecknen funnits där länge: Sverige är på väg att förvandlas till Bolibompistan.

Kulturminister Bah Kuhnke frågade de folkvalda i kulturutskottet – och här vill jag klargöra att samtliga dessa folkvalda är så kallade vuxna människor som får köpa sprit och köra riktig bil och rösta och såna vuxengrejer – vilken superkraft de ville ha. Det var en hel del frågor om Pippi Långstrump. Bland annat fick toppolitikerna svara på frågan “Vad var det första Pippis moster/faster brukar göra när hon fick besök?” och “När tjuvarna kom in i Villa Villerkulla, fann de då en liten apa som satt och räknade guldmynt?” Expressen Leder

Lige præcis hvor infantiliseret det ‘voksne’ Sverige er, kan man se mere om her. Horace Engdahl skal have sagt: ”Jag skulle säga att Tyskland är ett Sverige för vuxna.” Det er i al fald godt sagt, der gemmer sig mange sandheder i det, enhver der kender begge lande godt, kan istemme.

Jeg er mig bevidst, at der kan findes andre grunde til kærligheden, end en kvindes intelligens. Jeg ser for mig Hr. Bah Khunkhe sidde og se “sådana där svartvita Kafkafilmer från innan Berlinmuren föll”, mens fru Bah Khunkhe læser Pippi Langstrømpe og leger “frågesport”.. Bagefter har de verdensklasse, stormagts-sex, som redder ægteskabet i nogle døgn. Måske er kulturministerens egentlige mission at vise, at Sverige overhovedet ikke behøver en kulturminister, og det er jo ikke så dumt tænkt når man husker, at svensk kultur ikke findes. At kritisere hendes niveau er naturligvis ‘afrofobi’, selvom hun ligesom Obama kun er halvsort. Bliver vi dobbelt så fobiske for de helsorte?

Det er et navn på et canadisk lovforslag, som ikke er til at tage fejl af. I Europa er politikerne endnu kun nået til at installere barbariet. Cameron ville træne 2000 håndplukkede libyske soldater, så der kunne komme lidt orden på Libyen. I stedet kom der overraskende nok uorden på England, De drak, stjal, voldtog mænd og kvinder, sexchikanerede engelske kvinder, og nu bliver de sendt hjem, men Cameron kan stadig prakke sin underklasse arabisk kultur på, Herregud, det er bare underklassens dagligdag, som forpestes. Der er mere barbari, en sådan lov kunne afhjælpe i England: 400 women with FGM seen in Midlands hospitals in 6 months.

I Sverige er situationen kritisk. de har ikke mere at tilbyde menneskemasserne, der vælter ind. Ingen bolig, intet arbejde, ingen skole til børnene. Sveriges godhed er så god, at den nu også er på asylansøgernes bekostning, om sit eget folk bekymrer godheden sig ikke det fjerneste. Velfærdssamfundet vil bryde sammen, derefter opstår anarki når hundredetusinder indvandrere ikke modtager en check fra staten, dernæst er enhver sig selv nærmest. Se de skikkelige socialdemokraters kommentarer her. De håber på at Löfvéns budget ikke går igennem den 3 december, at regeringen falder. Nogle betragter et nyvalg som Sveriges sidste chance. Jeg tror, Sveriges sidste chance for at undgå kaos og vold var for en del år siden, men jeg skal ikke deprimere folk.

Kommer Sverige ud for et systemkollpas, bliver det ikke morsomt for dets naboer. Danskere og nordmænd burde interessere sig for, hvad der foregår i Sverige. I Danmark, tjah, kævl og forvirrede høns, politikerne har lidt tid at løbe på endnu, men det er det med lånt tid, at man aldrig ved, hvornår den løber ud. Jeg undgår såvidt muligt danske politikere på samme måde som jeg undgår Bornedals sidste storværk. Min afsmag for dem er blevet så intens, at jeg overvejer at blive sofavælger for første gang nogensinde. Jeg har skrevet, at masseindvandringen savner demokratisk legitimitet, at den har  gjort mig til en dårligere demokrat. Det er nok på tide, at  tage konsekvensen af det.

Zero Tolerance for Barbaric Cultural Practices Act: An Overview

The Zero Tolerance for Barbaric Cultural Practices Act demonstrates that Canada’s openness and generosity does not extend to early and forced marriage, polygamy or other types of barbaric cultural practices. Canada will not tolerate any type of violence against women or girls, including spousal abuse, violence in the name of so-called “honour”, or other, mostly gender-based violence. Those found guilty of these crimes are severely punished under Canada’s criminal laws.

To deliver on the Government’s commitment to standing up for victims of violence and abuse and to send a strong message to those in Canada—and those wishing to come to Canada—that such practices will not be tolerated on Canadian soil, the Government is proposing to amend five federal statutes:

Immigration and Refugee Protection Act

Fortsæt med at læse ““Zero Tolerance for Barbaric Cultural Practices Act””

Av CHRISTIAN SKAUG

Når politifolk av sine egne politimestre blir rådet til ikke å bruke uniform hvis det ikke er strengt nødvendig, og forsvaret ifølge forsvarssjefens pressetalsmann vurderer det samme, oppfattes det både av nordmenn med en viss nasjonal selvrespekt i behold, og av disse nordmennenes islamistiske fiender som en delvis kapitulasjon.

Når statsministeren samtidig står på Stortingets talerstol og sier at vi ikke lar oss diktere av terrororganisasjoner, har vi å gjøre med en skrikende selvmotsigelse. Staten kapitulerer uten å forstå at den gjør det, og uten at toneangivende observatører forklarer den det.

Det er altså blitt en risiko å personifisere symbolene på den norske statsmakten på norsk territorium. En soldat under førstegangstjeneste som er på vei hjem med toget, må tenke seg om to ganger innen han reiser i uniform – med fare for å bli den neste Lee Rigby. En islamist trenger ikke tenke seg om to ganger innen han setter seg på bussen i full islamistmundur. En sorgløs Ubaydullah Hussain som plommen i egget kan påtreffes der, Fjordman ser seg tvunget i eksil.

Det er ikke mange år siden tanken på noe lignende ville ha fortonet seg som en skrekkvisjon fra den villeste fantasien. Vel, nå er fantasien her. Hva er det egentlig som er hendt?

Fortsæt med at læse “Ånden fra München om igjen”

av Sigurd Skirbekk,, professor emeritus i sociologi vid Oslo Universitet

DSM (Debatt Sanningsökande Mediakritik) Boks 99 563 Gränna, 2005 ; Volum 60.(6) s. 5-13

Jag har kallat detta inlägg för “Tio tabubelagda tema i invandringsdebatten”. Med “invandringsdebatt” menar jag den offentliga och mediaanpassade debatt på senare tid när det gäller invandring och integration av folk från fjärran länder och kulturer, inte varje, generell debatt om dessa spörsmål i mer speciella och stängda miljöer. Med “tabu” menar jag det samma om detta begrepp som det som står i lexika: en föreställning om att vissa ting och spörsmål icke må omtalas eller beröras, eftersom detta kunde utlösa farliga krafter.

I den ursprungliga polynesiska föreställningen om tabun, gick det ut på att människan var underställd heliga krafter som kunde utlösa straffande reaktioner om dessa tabun blev berörda. I vårt sammanhang är det gärna rasism och nynazism som har fått status som de farliga och straffande krafterna som vi kan släppa lös om debatten släpps lös.

Jag ämnar här visa att vanliga påståenden från centralt håll i invandringsdebatten är formulerade på så sätt att de skapar emotionella barriärer mot att ta upp och värdera motföreställningar. Och detta gör man trots att motföreställningarna kunde ha bidragit till en större förståelse för de realiteter som vi står inför och till en mer förnuftig anpassning än det som följer på de vanliga, officiella påståendena.

Detta ger grund till att se tabuiseringen i ett maktperspektiv. Personer och grupper som har fått makt genom näringsliv, organisationer, media och utbredda tankemönster i vår kultur, vill inte utan vidare öppna för motföreställningar som kan undergräva trovärdigheten av uppfattningar som utgör grunden för deras makt och position.

På den politiska högersidan finner vi mäktiga multinationella sällskap och många typer av firmor med ekonomiska intressen knutna till migration av billig arbetskraft. På den politiska vänstersidan finner vi andra grupper med en annan typ av makt, knuten till en status som moralisk elit. Denna status är ofta baserad på en stark och enkel moralisering av rasism och fascism än på djupare analyser av de strukturella verkningar som den ena eller den andra politiken orsakar.

Ofta kan tilslutnad til populära påstående bero på önsktänkande mer än på realitetstänkande. Dätta kan föra til frånvaro av viktig information och perspektiv. Den här skriften har vore skrivit som en serie med motföreställningar til utbrädda påstående, även om den refererade statistik kan vara nogra år gamla. Tekset skriver sig från 2005 då den första gången blev presenterad på norska.

Påstående 1:  -Den rika världen har en plikt att ta emot alla människor som lider nöd, antingen denna nöd beror på naturkatastrofer, underutveckling, vanstyre eller generell överbefolkning.

Tabu:
De ekologiska ramarna för folk och förbrukning säger att vi inte kan låta en antropocentrisk humanism vara den enda måttstocken för en ansvarig befolkningspolitik.

Påstående 1 blir emotionellt på så sätt att alla motföreställningar blir tabubelagda. Påståendet begränsar våra valmöjligheter till att endast kunna välja mellan humanism och en girighet parad med inhumanitet. Detta är ett ofritt ställningstagande som hindrar en öppen dialog om de dilemman i världen som orsakas av överbefolkning och överkonsumtion.

Frågor om moralisk plikt kan inte bara ses i ljuset av en antropocentrisk sinnelagsetik, allra minst i våra dagar. Både rika länders förbrukning och fattiga länders födelsetal har ekologiska dimensioner, som det på sikt kan vara ödeläggande att ignorera eller sätta sig över. En forskargrupp har kommit fram till att redan med nuvarande befolkningstal och nuvarande förbrukning så förbrukar vi 1,2 gånger så många resurser som naturen är i stånd att förnya varje år. En annan forskargrupp som lade fram sina resultat i slutet av mars i år, har påvisat att vi överbelastar naturens ekosystem, det som skulle ha förnyat våra resurser. Västerlandet har, i ett ekologiskt perspektiv, visserligen många moraliska förpliktelser att ta hänsyn till. Men någon plikt att ta emot alla länders födelseöverskott hör inte till dessa förpliktelser. Vi skall i detta sammanhanget komma ihåg att vårt eget land genomgick en tämligen brutal period innan vi utvecklade vår form av välstånd – på 1700-talet kunde så mycket som en tredjedel av alla födda dö som barn, och bara en tredjedel fick chansen att föra släkten vidare. Även icke-västliga länder, som har lyckats få fått bukt med sin skenande överbefolkning, har fått ta till hårda medel – Kina är ett typexempel. Jag känner indiska samhällsforskare som beklagar att man i Indien inte ges möjlighet att till att föra en lika stram befolkningspolitik som i de östasiatiska staterna. Det är särskilt i den västasiatiska regionen och i stora delar av Afrika som vi idag finner en helt oförsvarlig reproduktion – i ökenlandet Jemen har man t.ex. räknat ut att varje kvinna föder i genomsnitt åtta barn. Traditionen med ett stort antal barn kan man inte försvara i samband med en modern hälsopolitik som gäller dödligheten på alla livsstadier och med en liberal migrationspolitik som en lösning.

Ekologen Bredo Berntsen har i antologin, Gode formål – gale fölger, kritisk lys på norsk innvandringspolitikk (Cappelen akademisk forlag, Oslo 2003/2004), skrevet följande på s. 57.: “Hur är då prognoserna för befolkningstillväxten i en mängd länder som redan har stora miljöproblem? Dessa prognoser är med förlov sagt helt chockerande om vi tar hänsyn till den befolkningssituation, som demograferna kommit fram till. Om vi gör tre tidssprång, år 2000 – 2025 – 2050, i en del av dessa länderna så säger de rena talen oerhört mycket. För Egypten skulle det bli 68 (millioner) 97 och 117, för Etiopien 64, 98 och 159, för Mexiko 100, 141och 167, för Pakistan 141, 211 och 260, för Turkiet 65, 89 och 103.(The world almanack and Book of facts 2001:861-862) Det kan inte kallas moraliskt av dessa länders politiska, religiösa och kulturella elit att låta sina befolkningar växa ohämmat och sedan pressa sina befolkningsöverskott på andra länder”.

Europeiska stater, däribland Norge, har tidigare i sin historia avvisat tyskarna då dessa använde sig av argumentet “lebensraum” som skäl för sin expansionspolitik. Detsamma bör vi göra när andra länder åberopar att de har för liten plats för sina befolkningar. Det finns idag en omfattande litteratur som behandlar de ekologiska problem som världen står inför under nuvarande århundrade. En liberal invandringspolitik som syftar till att undgå obehagliga moraliska frågor idag är inte något sunt svar på sikt. Vi kommer i så fall bara att skyffla över de oundvikliga problemen på våra barn och barnbarn.

Fortsæt med at læse “Tio tabubelagda tema i invandringsdebatten”

Wilders’ tale kan læses på Frontpage Magazine: To Keep the Flame of Liberty Burning. Der kommer flere videoes, måske allerede i dag, tirsdag. Nej, vi kan ikke tale om det. af Uwe Max Jensen. TFS-konference på Christiansborg – Venstreradikale på plads, herunder Redox’ Simon Bünger Poulsen

Wilders, Westergaard, Vilks and Vertigo

Fotos fra en lang dags aften

Det var en lang dag på Christiansborg og en lang aften i tårnets restaurant 106 meter over gadeplan. Jeg lider af en helt urimelig højdeskræk, jeg har aldrig villet bo højere en første sal, men jeg lod mig overtale at tage med derop. Jeg besluttede mig til, ikke at se ud af vinduerne, og man kan komme en del ad vejen ved at tage sig sammen. Det er elegant mad, man få i tårnets restaurant, og Wilders lod til at nyde at være ude og spise blandt almindelige danskere, om de nu genkendte ham eller ej. Han er ikke vant til det hjemme i sit safe-house. Han var gladere end jeg har set ham de andre tre-fire andre gange, han har været i Danmark.

Vilks og Westergaard har ikke været på samme foto siden 2007. Nu har Vilks og Westergaard mødt de der ‘nationalister’ igen, nu ved vi, hvor vi har dem. Tøv en kende. Man ved ikke. hvor man har Westergaard, Vilks og Park. Westergaard gik fra bladtegner til kunstner i 2006, som Vilks bemærker, nu er det kun enfoldige, der ved, hvor de har ham, og han er alligevel ligeglad. Jeg er for det meste også.

Positionering er for dem, der er i politik, og sådan betragter jeg ikke mig selv. Det er en anden snak, jeg gerne vil tage op på et senere tidspunkt. Klik for helskærm.

Fortsæt med at læse “Geert Wilders: Theo van Gogh, 10 years”