Canadas Stephen Harper er på et ugelangt besøg i Israel. Hvis USA og EU var lige så loyale venner, ville meget se anderledes ud, ikke mindst den stadig ulmende, nukleare situation i Iran. Forleden sagde Præsident Rohani: Geneva Agreement Means the Superpowers Have Surrendered to Iran og det har han desværre fuldstændig ret i. For nylig ville en Obama sammen med visse lige så desorienterede vestlige politikere bombe i klientkrigen Syrien, hvilket fik flere engelske historikere til at sammenligne vores dages Mellemøsten med Balkan i 1914.

I disse dage har russerne og kineserne besluttet at holde fælles flådeøvelser i Middelhavet. I dag er det første iranske krigsskib i historien sejlet ind i Atlanterhavet. Man ser det større billede for sig, som socialdemokraternes geni Mette Gjerskov sammen med Obama ikke så, da ‘Assad skulle straffes’. Syrien og flådehavnen Latakia er russisk, strategisk interessesfære. Ingen omvendte Cuba kriser udløst af vestlige grædekoner over Syrien, tak!

Søren Pind synes nu han er blevet voksen helt af have ‘lost his marbles,’ han vil have vi skal trodse de virkelige aktieejere i Syrien, Kina og Rusland, og gribe ind i borgerkigen, som nu altså er fem krige i én efter at oprørerne er begyndt at dræbe hinanden. Han er en af de livsfarlige grædekoner, der kan gøre 2014 til et historisk farligt år. Mener Kina og Rusland, at borgerkrigen skal fortsætte, så bliver det sådan. Syrien er et sideshow, den helt store fare for konfrontation hedder Iran. Hold krudtet tørt indtil da. Syrias grusomheter er hinsides forestillingsevne – og utenfor vår kontroll, skriver Daniel Hannan i dag, og begge dele er rigtigt.

Eyes gouged out, electrocuted, strangled: Sickening dossier of 55,000 torture pictures ‘smuggled out of Syria which prove Assad has committed war crimes’ hedder der i vestlige medier i dag. Hvis man følger syrien lidt på You Tube via krigernes film, er det overvejende indtryk at ‘oprørerne’ er de største krigsforbrydere, men det kan da tænkes, at kun de er dumme nok til at filme deres forbrydelser. Man tror det gerne, når man ser hvor amatøragtigt de kæmper, og hvor tåbelige tab de har. Selvom de nok skal blive farlige, når de vender ‘hjem’ til Europa, så er det ikke intelligensreserven der render rundt som kanonføde nede i Syrien og råber Allahu Akbar femten gange i minuttet.

Al-Qaeda training British and European ‘jihadists’ in Syria to set up terror cells at home burde have trukket store overskrifter i Danmark og forårsaget et krisemøde i regeringen, men se om den har.Hvor mange danskere skal lide en voldelig død på grund af Thorningregeringens handlingslammelse over for ‘danske’ Syrienjihadister? Fratag dem statsborgerskab, bloker deres tilbagerejse, få det overstået – i tide!

“EU-monstret minder om kommunismen”

Den konservative forfatter, ph.d. i litteraturvidenskab, kulturforsker og samfundsdebattør Kasper Støvring udgiver det EU-kritiske kampskrift ‘Fortællingen om fredens Europa’. Politiken interviewer i “EU er et ideologisk monster, der minder om kommunisme” (ikke online)

Hvornår indser de borgerlige politikere, at EU er et helt igennem mislykket projekt? Og at det ikke er EU, men derimod de homogene nationalstater, der har skabt fred i Europa? Ja, hvornår lytter blå blok til den voksende EU-skepsis blandt borgerlige debattører? Den bogaktuelle Kasper Støvring undrer sig.

Jeg er dødtræt af fortællingen om EU som fredens projekt, som altid møder os EU-skeptikere. Argumentet går på, at Europa i dag ville være i krig, hvis det ikke var for EU. Det er noget vrøvl. Freden skyldes derimod de kulturelt homogene nationalstater, der har skabt stabilitet i efterkrigstidens Europa.

Det er fredelige nationer som Danmark med en fælles historie, sprog, kultur og traditioner, der har skabt sammenhængskraft, orden og fred. Selvsamme nationalstater er EU ved at tromle hen over i håbet om at skabe en europæisk superstat, mens jubeleurokraterne Venstre og de konservative bare ser på og klapper i hænderne. De borgerlige V og K har storsvigtet i kampen mod EU«. Ordene kommer fra den kulturkonservative debattør og ph. d. Kasper Støvring, der er aktuel med et EU-kritisk kampskrift ‘ Fortællingen om fredens Europa’.

»EU er på mange måder et mislykket projekt, hvor man har eksperimenteret med velfungerende samfund uden at have den fornødne indsigt i basale økonomiske styringsinstrumenter. EU er gået fra at være et rent økonomisk projekt til et ideologisk projekt, hvor nationalstaterne tvinges til at indføre tusinder af love, reguleringer, direktiver og beslutninger.

EU er gået hen og blevet en centraliseret supernationalstat med et kæmpe bureaukratisk system, som koster os dyrt i dag. Se bare på euroen, som er en total fiasko. Alt dette undskylder vi ved at påstå, at uden EU ville kontinentet bryde ud i krig. Det passer jo ikke.

Fortsæt med at læse “Israels bedste ven i Vesten”

Det bliver som tidligere nævnt er rigtigt underholdende valg til Europa-Parlamentsvalget søndag den 25. maj 2014. Spørgsmålet nærmer sig, om EU vil lade sig reformere og slanke, eller flere lande vil udtræde. Som oprindelig tilhænger håber jeg det første, men jeg tror det sidste. Min hollandske ven Jan Winkelman har oversat fra PVV even groot als PvdA en VVD samen

Hvis der var parlamentsvalg nu, ville PVV blive næsten lige så stort som de to regeringspartier PvdA og VDD tilsammen. Ifølge seneste opinion fra Maurice de Hond ville de to partier få 31 pladser, og PVV 30 pladser. Regeringskoalitionen sætter ikke en fod rigtigt, konkluderer de Hond. Ikke siden oktober har de stået så dårligt.

I 2012 valget til 2 kammer fik VVD 41 pladser, der er nu 18 tilbage. Arbejderpartiet fik 38 pladser, de har nu 13 tilbage. Wilders’ parti fik 15, det skal nu ud og finde 15 nye parlamentsmedlemmer.

Voldtægt i Danmark og Sverige, 2013

Der er et mindre fald i antal anmeldte i Sverige og et stort fald på 20 % i Danmark til kun godt 400 anmeldelser. Sverige har stadig 14.7 gange så mange voldtægter som Danmark uden at have bare dobbelt så mange indbyggere. Få hundrede voldtægtsmænd kommer for en dommer, og halvdelen af dem frikendes. Svenske kvinder er, og det er jo ikke så rart at måtte sige om et matriakat, på herrens mark.

Der er mange variable i ligningen, men én som overses: Svenske kvinder givetvis blevet forsigtigere med at udsætte sig for fare efter i hundredetusindvis af voldtægter. Selv i Sverige er der jungletrommer der ignorerer pressens ‘sandheder.’ Mange går ikke ud alene, og 10 % går slet ikke ud om aftenen. (Var 4 kvinna är rädd när hon är ensam ute på kvällen. Var tionde kvinna går inte ens ut i sitt eget bostadsområde på kvällarna.)

På øde øer er vilde dyr ofte ret tamme, men når de har lært mennesker at kende, går det af dem. Svenske kvinder er efter ufattelige mængder tragedier ved at lære, hvordan kvinder har det i den 3 verden, og de har lært det på den hårde måde. Den forløjede øvrighed har ikke været behjælpelig, tværtimod. Den har et tungt ansvar som det er på tide, den får at føle. Antallet af anmeldte voldtægter er faldet. Grafik fra Brottsförebyggande rådet

“Vi bør begrænse den muslimske minoritets størrelse i Danmark”

Jeg har gennem tusindvis af eksempler gennem årene, men også ved statistisk empiri, argumenteret for, at islams massetilstedeværelse i Europa vil lede til krig før eller senere, eller mere præcist: Krig vil være et mere sandsynligt fremtidsscenarie end fred. Man kan mene noget andet, men så ville det være betryggende for efterkommerne at se det overbevisende begrundet, mens der endnu er tid. Medlem af Folketinget Marie Krarup argumenterer med rette imod flere muslimske statsborgere, og siger det samme med lidt blødere ord, men det er jo også Berlingske Tidende:

Marie Krarup: Vi bør begrænse den muslimske minoritets størrelse i Danmark.

Jeg kan godt forstå, at den enkelte person, der står på loven, kan blive ked af, at DF ikke vil give vedkommende statsborgerskab. Men vi må altså erkende, at vi ikke kan blive ved med at give den fantastiske og værdifulde gave, som et statsborgerskab er, til folk, der på langt sigt ikke kan forventes at blive en naturlig del af den danske kultur. Ja, flere må endog forventes at begynde at modarbejde dansk kultur. Det lyder barsk, men eftersom vi kender den islamiske ideologi, ville det være rystende naivt, at tro, at folk, der bærer denne ideologi med sig, ikke også kan finde på at leve den ud. Især hvis der kommer større grupper af muslimer i Danmark.

Fortsæt med at læse “Wilders’ PVV på himmelflugt”

av Julia Caesar:

Copyright Julia Caesar, Snaphanen och HRS. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen! (Collage. Affe)

“De som gudarna vill förgöra gör de först galna.” (Those whom the gods wish to destroy, they first make mad.)

Orden är den konservative brittiske politikern Enoch Powells (1912-1998),  den störste premiärminister som Storbritannien aldrig fick. De finns i det historiska tal, “Rivers of Blood”,  som Powell höll lördagen den 20 april 1968. Han kunde ha tillagt:

“De som gudarna vill förgöra bör först göra journalisterna galna. Sedan följer resten av befolkningen efter.”

I Sverige har gudarna, eller vilka de nu är, lyckats. Ingen journalistkår i världen, Nordkoreas undantagen, kan jämföra sig med den svenska vad gäller mörkläggning, verklighetsförfalskning, uppfostrarnit och politisk propaganda. Det är plågsamt tydligt att journalisterna är lierade med och har sin lojalitet hos den politiska makten och inte där den ska vara, hos läsarna/lyssnarna/tittarna. Journalisterna har smält samman med makten till en politisk klass som i allt väsentligt har sammanfallande intressen.

Det tysta samförståndets sammansvärjning

Författaren Anders Isaksson (1943-2009)  beskriver i sin bok “Den politiska adeln”  denna särskild politiska klass som fjärmar sig alltmer från verkligheten och den allmänhet som den ska representera. Det är en det tysta samförståndets sammansvärjning där möjligheterna till ärlighet och relevans är kraftigt kringskurna, eftersom sanning utgör ett hot mot gruppens existens. Resultatet av ett långvarigt undermineringsarbete av förtroendekapitalet är att journalister i dag är den yrkeskår som är mest avskydd och har lägst förtroende av alla. Bara 24 procent av allmänheten har förtroende för journalister.

Ensam i dagrummet med 52 kroniskt sjuka

Jag betraktar dagens svenska media och kastas tillbaka i tiden. Sista sommarlovet i gymnasiet. Jag har fått ett vikariat som skötare på ett stort mentalsjukhus. Avdelningen där jag ska arbeta är slutförvaring för 52 kroniker. När jag kommer går hela den ordinarie personalen på fikarast. Jag är arton år och ensam i dagrummet med 52 svårt psykiskt sjuka patienter. De kretsar kring nykomlingen i allt snävare cirklar. Vill titta, vill känna. Det här är människor som sedan årtionden lever inneslutna i sina psykotiska föreställningsvärldar, ohjälpligt och utan kontakt med verkligheten. De är bortom hopp. Bortom kommunikation.

Vad som helst kan hända, all normalitet är upphävd

Allt oftare får jag samma känsla inför media, den närgånget kretsande dårhuskänslan av hot och smygande galenskap. Förnimmelsen av att allt förnuft har upphört att existera, alla fördämningar har brustit. Jag försöker sätta fingret på vad det var som var så skrämmande då, på det stora mentalsjukhuset, och som är lika skrämmande nu. Det är oberäkneligheten. Insikten att vad som helst kan hända, för all normalitet är upphävd, all anständighet har upphört, det finns inga referensramar som sätter gränser. Allting driver med vindarna, markkontakt noll. Det är bortom hopp. Bortom kommunikation. Media har en enorm makt – men tar inget ansvar för hur de använder den. Svenska journalister är en skenande hjord utan kontroll och ansvar för vad och vilka de trampar till döds under klövarna.

“BBC har begått ett fruktansvärt misstag”

I de flesta andra demokratiska länder pågår en diskussion om medias roll och ansvar för en öppen debatt och att medborgarna får tillgång till korrekt information även i kontroversiella frågor.

I Storbritannien har Nick Robinson, politisk redaktör på BBC, nyligen sagt att det brittiska public servicebolaget i många år har censurerat och mörklagt information om invandringen. Han kallar underlåtenheten och desinformationen “ett fruktansvärt misstag”.

Orsaken till mörkläggningen var att BBC:s ledning under slutet av 1990-talet och det tidiga 2000-talet var rädd för att “en öppen debatt om invandring skulle släppa loss fruktansvärda sidor hos den brittiska allmänheten”. Konsekvenserna av ett öppet samtal kunde bli oöverskådliga. Därför negligerade BBC tittarnas oro för invandringens storlek, hotade arbetstillfällen och sänkta löner.

“Vi valde bort vårt professionella uppdrag”

Några månader tidigare visade en officiell rapport att BBC på grund av “omfattande liberal bias” inte hade återspeglat allmänhetens växande oro för invandringen. I juli förra året kom en rapport från BBC Trust  som slog fast att BBC visat tröghet i att fånga upp den allmänna opinionen både vad gäller invandringen och diskussionen om att lämna EU. Orsaken var att journalisterna låter sig styras av politikerna. Och politikerna har, som alla vet, inte någon brinnande lust att diskutera invandring eller motståndet mot EU. De är smärtsamt medvetna om att deras argument inte håller.

Är det någon som kan tänka sig Eva Hamilton, VD för Sveriges Television, eller Eva Landahl,  programchef för SVT Nyheter, gå ut till tittarna och säga:

“Vi är hemskt ledsna, vi har begått ett fruktansvärt misstag. Vi har i många år censurerat och mörklagt information om invandringspolitiken av rädsla för att korrekt information skulle leda till rasism. Vi valde bort vårt professionella uppdrag, att ge tittarna korrekt och allsidig information. Istället valde vi att hålla fast vid vår lojalitet med politikerna.”

“Vi måste vara galna, bokstavligen galna”

För torypolitikern Enoch Powell var den vanlige engelsmannen inte en fiende som skulle hållas på mattan och uppfostras. Han var politikernas uppdragsgivare. Powell pratade med vanligt folk och tog intryck av deras oro över migrantströmmarna som vällde in från det tidigare brittiska samväldet och snabbt förvandlade England till oigenkännlighet. I sitt tal för konservativa politiker på Midland Hotel i Birmingham den där lördagseftermiddagen i april 1968 förutspår den 56-årige Powell Storbritanniens framtid på ett sätt som fortfarande ekar 46 år senare:

“I det här landet, inom 15 till 20 års tid, kommer den svarte mannen att dominera över den vite mannen.”

“De som gudarna vill förgöra gör de först galna. Vi måste vara galna, bokstavligen galna som nation, som tillåter ett årligt inflöde på 50 000 personer som utgör grunden för den framtida tillväxten av en befolkning av utländsk härkomst. Det är som att se en nation fullt upptagen med att stapla upp sitt eget begravningsbål.”

“Jag ser Tibern skumma av blod”

Powell, som hade en klassisk utbildning och redan som 25-åring blev professor i antikens grekiska, drar sig inte för att citera den romerske poeten Vergilius (år 70-19 före Kristus)  och hans ödesmättade nationalepos Aeneiden:

“När jag blickar framåt fylls jag av onda föraningar. Liksom romaren ser jag floden Tibern skumma av mängder av blod.” (”Et Thybrim multo spumantem sanguine cerno.”)

Historien har gett Enoch Powell rätt

Talet kostade Enoch Powell hans politiska karriär. Redan dagen efter sparkades han ur skuggregeringen av Edward Heath,  det konservativa partiets slätstrukne ledare. The Times kallade talet ”ett ondskans tal” och hävdade att det var första gången i efterkrigshistorien som en seriös brittisk politiker hade uppammat till rasistiskt hat. Från vanliga engelsmän, som aldrig blivit tillfrågade om de ville få sitt land invaderat av massinvandring från tredje världen, fick Powells tal ett överväldigande gensvar. Han dränktes i 120 000 brev. Många medborgare kände att han hade talat för dem och hyllade honom för att han vågade kalla en spade för en spade.

Historien har gett Powell rätt, även om utvecklingen tog lite längre tid än han trodde. Fyrtio år efter hans tal, 2008, gjorde BBC en dokumentär som gav honom upprättelse. Fyrtiosex år efter Rivers of Blood-talet ser invånarna i både Storbritannien och Sverige hur politiker och journalister tillsammans och i samförstånd har drivit fram en massinvandring som har medfört enorma problem och för all framtid har förvandlat länderna till oigenkännlighet.

Labour öppnade gränserna för massinvandring

Fortsæt med at læse “Söndagskrönika: De som gudarna vill förgöra”

Labour would have 28 (up 15), Ukip 23 (up 10), and the Lib Dems’ 11 MEPs would be completely wiped out, according to The Sun’s calculations. Mr Farage has predicted that Ukip will come first in May: ‘My ambition and my conviction is we could come first in those European elections and cause an earthquake in British politics.’Euro elections headache for Cameron: Tories on course to come THIRD in May’s poll behind Labour and Ukip

I Frankrig ser FN ud til at blive størst i valget. I Holland Wilders’ PVV, i Danmark kan Dansk Folkeparti blive det største parti i EU-valget, (stemmeslugeren “Messerschmidt mod alle de andre”) selv i Tyskland vokser utilfredsheden med EU. EU’s krise er først lige begyndt, den er velkommen, fortjent og selvforskyldt.

Leninpriset tilldelas Jan Guillou

Ikke for sin fortjenstfulde indsats for Sovjet, men for:

I motiveringen kan man bland annat läsa att Guilllou “rakryggat och medvetet gått sin egen väg” och att han nått en unik position som folkbildare och opinionsbildare “genom sitt engagemang, bland annat mot rasism och främlingsfientlighet.

Sällskapets lilla pris, Robespierrepriset, går i år till “Ingenbarnsland”-författaren Eija Hetekivi Olsson. I den motiveringen pekar sällskapet på att Eija Hetekivi Olsson “har gett röst och språk – ett ursinnigt och omtumlande nyspråk – åt ett maskrosbarn och hennes uppväxt i det moderna göteborgska klassamhället”. Priserna, som är på 100 000 respektive 10 000 kronor, delas ut av Jan Myrdal själv på Varbergs teater den 12 april. HN.SE

Mikael Jalving interviewer historikeren Morten Uhrskov, formand for Dansk Samling i Til kamp for Danmark – ikke DF (JP, ikke online)

»Jeg er blevet valgt til landsformand for Dansk Samling (DS), fordi jeg vil arbejde for, at der sker et politikskifte på især to afgørende områder: Den ikke-vestlige indvandring – som skal bringes til ophør – og EU, som Danmark bør melde sig ud af. Dansk Samling har naturligvis holdninger til alle relevante politiske spørgsmål, men de to nævnte er de væsentligste her og nu. DS arbejder for øjeblikket med at hverve nye medlemmer, som er den nødvendige forudsætning for det store og også udgiftskrævende arbejde, det er at skaffe de nødvendige underskrifter for opstilling til Folketinget.

Jeg ser desværre ikke for mig, at DS kan stille op allerede til det næste valg. Jeg tror dog på, at DS kan få et parlamentarisk gennembrud ved det næste valg igen, fordi det efter valget i 2015 vil komme til at stå klart for danskerne, at Dansk Folkeparti ikke reelt vil arbejde for at bringe den ikke vestlige indvandring til ophør.« Hvordan adskiller Dansk Samling sig i dag fra Dansk Folkeparti? »DS adskiller sig helt afgørende fra Dansk Folkeparti derved, at DS som tungen på vægtskålen vil kræve ægte stramninger af udlændingepolitikken og virkelige forandringer i Danmarks forhold til EU.

DS stiller ingen ultimative krav i sig selv, men DS vil kræve, at der sker politiske forandringer på mindst ét af følgende tre områder: Schengen-samarbejdet, Den Europæiske Menneskerettighedskonvention og FN’s flygtningekonvention. De skal alle omfortolkes eller også skal Danmark udtræde af dem. Dansk Folkeparti vil ingen af delene, ja, Dansk Folkeparti vil sågar ikke fortælle den danske befolkning, at partiet reelt har opgivet at kræve virkelige stramninger. Dansk Folkeparti vil højst bremse stigningstakten i indvandringen, ikke standse den ikke vestlige indvandring som sådan.

Dansk Folkeparti vil endvidere ikke gøre noget reelt for at stoppe udhulingen af Danmarks suverænitet, som i stigende grad forsvinder til det grundlæggende udemokratiske EU.«

Er I ikke bange for stemmespild?

»Situationen i Danmark – for slet ikke at tale om i f. eks. Sverige og Frankrig og en stribe andre europæiske lande – er nu så alvorlig, at risikoen for stemmespild er forpasset.

Fra DS hjemmeside:

Stop indvandringen!

»Hvis ikke indvandringen til Danmark bliver begrænset, vil det danske samfund blive splittet og de grundlæggende værdier i velfærdssamfundet være truet«.

Sådan skrev nuværende statsminister, Helle Thorning-Schmidt, og nuværende justitsminister, Morten Bødskov, for ti år siden i bogen Forsvar for fællesskabet. I dag sidder de i regering, men gør intet for at begrænse indvandringen. Tværtimod.

Den nuværende regering har fjernet kontanthjælpsloftet og starthjælpen, har gjort det lettere at få familiesammenføring og har gjort det lettere for asylanter at tage arbejde og bo uden for asylcentrene. Desuden ønsker regeringen, at fjerne det danske EU-retsforbehold, hvilket vil medføre, at vores selvbestemmelse, hvad angår indvandring og asyl, afgives til EU – hvilket ganske givet ikke vil begrænse indvandringen til Danmark.

Der er ellers kun 17% af danskerne, der støtter lempelser i udlændingepolitikken ifølge den nyeste Gallup. Til gengæld mener 48%, at reglerne er passende, og hele 35% mener, de er for lempelige.

I Dansk Samling er vi ikke i tvivl: Indvandringen fra Mellemøsten og andre tredjeverdenslande skal ikke bare begrænses, men bringes til ophør! Og det ikke kun af hensyn til vores velfærd, men også af hensyn til vores liv og sikkerhed. Indvandringen til Danmark fra disse kulturelt set meget fremmedartede lande har allerede ført alt for megen vold, alt for megen lidelse og alt for store udgifter med sig.

Indvandringen må og skal bringes til ophør; hellere i dag end i morgen.

Vedtaget af Dansk Samlings landsråd, Nyborg den 13. oktober 2012

»Alternative’ policing«

Parts of the UK are becoming no-go areas for police because minority communities are operating their own justice systems, according to the Chief Inspector of Constabulary. The rise in ‘community justice’ means crimes as serious as murder and sexual abuse are going unreported – a situation reminiscent of Belfast in the height of the Troubles.

Fortsæt med at læse “Fuldt stop for ikke-vestlig indvandring”

Det er ikke en given ting, hvis man læser imellem Rikspolisstyrelsens linjer. Det bliver også virkeligt giftige valgkampe, er de fleste enige om. Den kulørte tabloid Expressen har allerede åbnet ballet sammen med dømte, kriminelle venstreekstremister. Valgsvindel er forekommet rutinemæssigt de seneste ti år, (interessant nok er mange af tilfældene forsvundet fra svenske avisers netudgaver) men politiet forbereder nu også for vold, hvad der ikke bør komme bag på nogen.

Allerede i 2002 kritiserede The British Helsinki Human Rights Group den svenske valghandling for uregelmæssigheder og mangel på fairness overfor partier, som ikke allerede var indvalgt i Riksdagen. I demokratisk forstand er Sverige tiltagende blevet et 2. eller 3. verdensland. Der venter nævekampe i Riksdagen, patriarkerne vil lammetæve feministerne. Sverige er et teaterdemokrati bakket op af teatermedier befolket af parasitter, som ingen der vil bevare sin forstand orker at følge. Bortset fra politiet, synes ingen andre opsat på at redde resterne af det demokratiske renommé.

– Vårt uppdrag är att se till så att folk kan rösta och uttrycka sina åsikter utan att känna oro för hot och våld. Politiker på alla nivåer, och opinionsbildare som till exempel journalister, ska också känna sig trygga. Det är en av polisens viktigaste uppgifter under 2014.

Allt vårt arbete utgår från en gemensam lägesbild som just nu sammanställs av Säkerhetspolisen och Rikskriminalpolisens underrättelsesektion. Den kommer att uppdateras löpande under året, till exempel med information om hot mot både politiker och opinionsbildare.

Med nationell samordning kan vi fånga upp behoven i tid, så att rätt förstärkningsresurs sätts in på rätt plats vid rätt tidpunkt. På det sättet bidrar vi till att svensk polis håller samma jämna och höga standard överallt. Ett dubbelt valår påverkar verkligen hela landet, och dessutom under lång tid, vilket naturligtvis är en stor utmaning, men vi är väl förberedda. Organisationen har det som krävs. Jag ser med tillförsikt fram emot valåret 2014. Nyhet från Rikspolisstyrelsen Rikskriminalen samordnar under valet 2014

Bent Blüdnikow: En borgerlig krybskyttes bekendelser

Og mere generelt – hvordan vil du karakterisere dansk journalistik anno 2014?

– Jamen lidt på samme måde, præget af automatholdninger, der blev grundlagt i efterkrigstiden. Havde dansk journalistik været befriet for vildfarelserne om, at man er GOD, hvis man tilhører venstrefløjen, så havde meget set helt anderledes ud. Vi havde fx haft en kritisk dækning af fænomener som Redox, De Autonome og AFA. Jeg kan blive helt bleg af raseri, når såkaldt borgerlige medier blot kikker den anden vej. …

Hvordan ser du islam-debatten. Er den en parallel til de debatter, du har ført?

– Ja, fuldstændig. Det er stort set de samme aktører, der er på banen, men i stedet for kommunismen har vi nu en islamisk totalitarisme, der har mange ligheder med marxisme og nazisme og desuden har sin egen perverse, religiøse overbygning. Det er en gennemført rædselsfuld ideologi.

– Derudover er det had, som venstrefløjen og Politiken har forsøgt at piske op omkring Dansk Folkeparti meget parallelt til det, vi blev udsat for. Man forsøger at gøre dem til onde mennesker, som det er legitimt at hade. Det følger helt samme mønster.“ En borgerlig krybskyttes bekendelser

Bertil Malmberg, fd marinofficer och företagsledare, berättar om islams historia, samhällssyn och tro. En bramfri officer fra Trosa med lidt alternativ folkbildning. Undervejs kommer han forbi Ayaan Hirsi Ali, Wafa Sultan og Ibn Warraq.

Breivik, the Useful Nutcase

by Fjordman

Some readers both at Gates of Vienna and at the Danish blog Snaphanen argue that we should simply forget Breivik and ignore him. They’re missing the point. This is less about the deranged terrorist than it is about how he has been used by the mass media and political elites.

His atrocities have been cynically exploited in order to harass, intimidate and stigmatize people who are critical of Islam and uncontrolled mass immigration. Breivik can no longer hurt anybody from his prison cell — apart from the dozens of families he already destroyed in July 2011. Yet he can still be used as a tool by others.

It’s easy and tempting to say that Anders Behring Breivik is now in jail and therefore harmless. Why not just throw away the key, let him rot and never speak of him again? Why give him more of the attention he so desperately craves?

I fully understand such objections. I’m at least as tired of Breivik as everybody else, although not always for the same reasons. Yet while Breivik himself isn’t interesting or relevant, the use (or misuse) of him and his crimes is.

First of all, I am Norwegian. In Norway, this case will be talked about still for years to come. Second of all, even internationally, Breivik is not fully forgotten. He continues to be mentioned and used by people with significant power and influence. For instance, representatives of the European Union have highlighted Breivik as an example of “right-wing extremism” they must do more to combat. As long as Western mass media continue to refer to him dishonestly as an Islamophobic terrorist or anti-Islamist, these false claims must be countered.læs videre på GoV.

Oversat fra Segunda vida siria en Suecia i El Pais i Sverige. Översättning: Stig Carlsson.

Stegen måste vara korta. Annars kan man falla framstupa på isfläck. Små, små steg. Detta måste man lära sig i Jämtland, en provins i centrala Sverige täckt av snö. Hit kommer tusentals syriska flyktingar, som sökt sig till landet i norr. De anländer med det de står och går i. Förvirrade av kriget och desorienterade efter att ha korsat halva Europa med hjälp av smugglare utan skrupler.

Nu är det dags att börja från noll och bygga ett andra liv långt bort från minsta spår av släktgemenskap. Det kalla Sverige öppnar sina dörrar på vid gavel i motsats till övriga länder i Europa.

Matsalen i Grytan, en gammal militärförläggning i Jämtland, kan liknas vid Förenta Nationernas smärtpunkt. Här är syrierna i stor majoritet, men det finns också flyktingar från Somalia, Irak, Eritrea, Palestina och en marockan. De delar på bord utan dukar i den gamla militärbaracken, nu privatiserad och ombyggd. Ett tillfälligt logi för de som flyr från sina nationella infernon. Migrationsverket och ägarna till anläggningen i den snöiga skogen står för tre mål mat om dagen, elementär svenskundervisning och all den frihet, som en isolerad inkvarteringsplats mitt i ingenstans är i stånd att erbjuda.

På menyn:Kyckling med ris och mandariner. Inget exotiskt. Men att samlas till måltid är åtminstone ett sätt att döda tiden. Dagarna blir evigheter i väntan på dokument, som ger möjlighet att flytta till en mera permanent bostadsort och att komma i kontakt med Arbetsförmedlingen och verkligen börja det nya livet i Sverige. De ålägger de sig att inte bli otåliga. Det gäller i bästa fall veckor men ofta månader.

“Här tränar vi oss i konsten att vänta,” säger Ronza Shihabi,en leende syrianska på 28 år.I februari har hon och hennes man, Fadi Diab 25 år, fått en tid för att ordna tillstånd. Tills dess bor de i ett rum med vita våningssängar. För att komma ut lite tar de promenader ner till närmsta byn. De ser hur dagarna blir allt kortare och de kommer att klara sig igenom temperaturer under noll. För ögonblicket har Shihabi bytt ut sin hijab mot en yllemössa med skära ränder.

För två månader sedan beslutade sig paret för att fly. I ett halvår hade de flyttat från kvarter till kvarter för att undvika bomb-
ningarna.

” I de säkra områdena måste man betala skyhöga hyror i förskott,” förklarar Shihabi, en dataingejiör, som var chef för en filial till telekommunikationsföretaget Syriatel i Yarmouk, det stora palestinska lägret i Damaskus. En av de mest hemsökta platserna i kriget. Shihabi var tvungen att arbeta till sista dagen innan flykten. Regimen envisas med att upprätthålla en falsk normalitet i Damaskus trots nästan tre år av krig och mer än 100000 döda, och trots att statisterna skyndar till sina arbeten dödsförskräckta och utan att veta om de överlever nästa dag. “De tvingade mig att gå till jobbet, därför att för dem (Regeringen) var det ett sätt att visa, att jag stödde regimen.”

Detta var outhärdligt. Därför flyr alla, som har minsta möjlighet. Oavsett hur och vart.När Shihabi och Diab fick klartecken för giftermål och framför allt pengar från sina familjer, gifte de sig och flydde så snabbt som möjligt till Sverige med lätt bagage och anlände veckan därefter.

“Det var en formalitet. Jag hade alltid drömt om att gifta mig i vitt, men det blev inte så. Inte ens den här dagen kunde vi vara lyckliga.”

Det unga parets familjer tog ut sina besparingar för att betala smugglarna, som skulle föra dem till Europa för ungefär 12000euro. De var lyckosamma. De andra familjemedlemmarna måste stanna kvar i helvetet, eftersom pengarna inte räckte till mer än två maffiabiljetter. De var tvungna att resa av ett tungt vägande skäl. Diab hade blivit inkallad. I januari skulle han inställa sig vid Bachar el Asads blodiga armé.

Shihabi och Diab anlände till Damaskus flygplats bedjande och med huvudet mellan benen. Sedan månader tillbaka utspelar sig på den här vägsträckan några av de blodigaste striderna mellan rebellerna och regimtrogna. Slutmålet var utan tvekan Sverige.

De kände ingen, men i Yarmouklägret, liksom i övriga Syrien, vet alla att den svenska regeringen kommer att ta emot dem med öppna armar. “De är de enda som säger till oss: Kom, kom, och som ger oss permanent uppehållstillstånd”. De nygifta flög från Damaskus till Kairo och därifrån med landsväg till Alexandria, där de steg i flyktingbåten.

“Vi gömde oss bakom några byggnader, och när smugglarna skrek: Nu! sprang vi och satte oss i båten. 150 fick plats. Alla syrier. De reste hoppackade. Det fanns inget utrymme. “Det började läcka in vatten i båten. Vi var dödsförskräckta.”

Båten förliste och syrierna fick återigen se döden i vitögat. De var på drift i två dagar. “Vi tittade på havet. Och himlen.” Ett samtal från smugglarens satellittelefon räddade dem. Vid horisonten dök två passbåtar upp och räddade dem. De steg iland i Siracrusa på Sicilien. Där mötte polisen och de blev internerade i ett italienskt flyktingcenter. En ny smugglare erbjöd sig att hjälpa dem därifrån och föra dem till Rom för 300 euro. De tvekade inte.Därifrån med buss till Milano och sedan till Tyskland.

Vid det här laget hade Shihabi tagit av sig sin hiyab och målat ansiktet mera neutralt för att likna en europeisk kvinna.Från München for de till Malmö i Sverige. En vän som hade gjort en liknande resa hjälpte dem till rätta genom att dirigera dem med en mobiltelefon. Det är omöjligt resa i Europa med Mellanösternutseende och de gjorde ingenting utan noggranna instruktioner. 11 oktober 2013 kom de till Sverige. Vi visste, att här var vi i säkerhet, att de skulle ta hand om oss. Invandrings-
myndigheten sa, att vi inte skulle oroa oss. Vi fick bo på hotell i tre dagar och sedan fördes vi till Grytan. Shahabi drömmer om att ta hit sin mor och sin bror, som lider av depression. Hon drömmer också om hitta ett arbete inom sitt område och att bli gravid.

Hennes och Diabs fall är inte bland de mest tragiska, inte ens märkligt. Ett av tusentals. Omöjligt att säga hur många. Bara till Sverige kommer det 1300 varje vecka i sådana här omständigheter. Många andra försöker i andra länder i Europa, inklusive Spanien, där syrier redan är den näst största gruppen, som försöker komma in genom Mellilla. I Spanien söker inte ens majoriteten asyl. De vet, att det dröjer mer än ett år och under tiden. måste de finna sig i bedrövliga villkor. De som kan fortsätter sin långa resa mot norra Europa.

Den verkliga utmaningen var att nå svenskt territorium. Dublinförordningen, som berör européerna, säger, att asylsökande politiska flyktingar endast kan söka asyl en gång och bara i första mottagningsland. Hur de har kommit dit eller om de lever eller dör under vägen är inte något som internationella lagar tar hänsyn till. Resultatet är, i fråga om konflikter som Syrien, att tiotusentals människor just i detta ögonblick riskerar livet i någon båt på Medelhavet. Eller stelfrusna på natten i nån skog flyende undan polishundar i Grekland, Bulgarien eller Turkiet. En kuslig färd, en rysk roulett, där människosmugglarna håller i trådarna.

Dussintals intervjuer med syrier över hela Sverige är tillräckligt för att med viss säkerhet skissera upp huvudvägarna som de passerar genom det alternativa Europa när de försöker överleva utanför lagen. Som Michel Daoud, en frisör som deserterade från armén och nu är rädd för att islamisterna från Frente al Nustra skall döda hans familj. Med vatten upp till knäna vadade han i sju timmar över en mäktig europeisk flod, och sedan gick han igenom en skog med en uppblåsbar båt på axeln. Och som endast åt torrt bröd i 20 dagar och tillbringade 4 dagar under en fuktdrypande bro, skakande av köld. Han trodde, att han skulle dö. Och nu kommen till Sverige är han rädd för att bli tokig. Han drömmer om sin far, om sin mor och att han befinner sig i Grekland utan mat och håller på att dö av kyla. “Mitt huvud exploderar”

Eller som en äldre syrisk kvinna i strikt sorgklädsel, som reste 13 dagar med en lastbil till Sverige, instängd i det mörka lastutrymmet. “Jag betalade 9000 euro. Jag visste inte, när det var dag eller natt.” Eller en ung flicka med sorgsna ögon som flydde från Homs, 24 år, och som ännu är rädd för att uppge sitt namn, ty hon är rädd för att regimen skall förfölja hennes mor. Hon presenterade sig på Stockholms flygplats med ett mexikanskt pass utan att känna någon, men hon hade läst på Internet, att här fanns det mat och tak över huvudet. Eller som Mohamed Amin, som efter sju dagar på öppet hav trodde att han skulle dö av törst, medan han skakade av köld. Och som sedan åkte Europa runt i ett busskrälle tillsammans med tiotals syrier med gardinerna fördragna och utan att stanna en enda gång för att inte väcka misstankar. Eller Jimmi Neme, ekonomen från Alepo, som slängdes i ett grekiskt fängelse i två och en halv månad efter att polisen hade gripit honom i en skog, där han lämnats av smugglaren.

Alla syriska asylsökande har rätt till permanent uppehållstillstånd i Sverige. Detta beslutade den svenska regeringen i september efter att ha kommit till slutsatsen att kriget i Syrien inte skulle ebba ut på kort sikt, och följaktligen måste den så snart som möjligt legalisera alla syrier, som satte sin fot i Sverige. Med uppehållstillståndet i handen erbjuder regeringen ett mycket generöst mottagningsprogram. En månadslön på ungefär 750 euro enligt aktuella fall, svenskundervisning och hjälp med att skaffa lägenhet och senare ett arbete och framför allt har de rätt att ta hit sina familjer på laglig väg genom konsulatet. Därför är väntan i Grytan, trots snön och de andra ledsamheterna, något lättare än i andra delar av världen, därför att här vet de att med ett fåtal undantag kommer alla att få permanent uppehållstillstånd. Det är en fråga om tid och uthållighet.

Officiell statistik visar, att 20% av den svenska befolkningen har sitt ursprung i utlandet, vilket innebär det högsta procenttalet av alla nordiska länder. Den nya flyktingvågen har väckt den eviga frågan. Hur mycket invandring tål Sverige?

Fortsæt med at læse “Ett andra syrisk liv i Sverige”

Møde med professor Bent Jensen i Trykkefrihedsselskabet i Cepos’ lokaler om bogen Ulve, får og vogtere – Den Kolde Krig i Danmark 1945-1991, 1500 sider. (kan forudbestilles) Alle fotos © Snaphanen, klik f helskærm.

Fortsæt med at læse “Bent Jensen: Ulve, får og vogtere”

Interviewet med Katrine Winkel Holm er optaget 28. september 2013 og udgivet den 10/01/2014.

Når Cecilia Malmström bekæmper ekstremister

Malmstrom also warned against the spread of propaganda by those supporting xenophobic, violent and racist views. Far-right parties are on the rise across Europe, and the commissioner has previously expressed alarm about their growing influence ahead of European Parliament elections in May. EU proposes new measures to fight extremism at home

Daniel Hannan kommenterer i Spectator: The Brussels establishment see their diverse new opponents as just a bunch of extremists. They won’t know what’s hit them