Av Julia Caesar
Copyright Julia Caesar, Snaphanen och HRS. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen!
Vi är alla produkter av evolutionen, ända ned på cellnivå perfekt anpassade till klimatmässiga och andra faktorer i de miljöer där vi föds. Men vad händer när vi rubbar evolutionens lagar? När stora migrantströmmar flyttar till länder med helt annorlunda förutsättningar? Eller när man påtvingas ett annat kön än det man är född till? Området är minerat med starka tabun. Sedan andra världskriget har vi blivit indoktrinerade med den ideologiskt betingade myten att det inte existerar några raser och därför heller inga rasskillnader. Dominerande vänsterdebattörer över hela världen styr debatt, forskning och politiska beslut genom att påstå att ras och kön är sociala konstruktioner och att vi alla är lika. Alla andra ståndpunkter – även vetenskapliga och objektiva fakta – stämplas som rasism eller högerextremism. I några krönikor försöker jag beskriva människans utveckling ur evolutionens perspektiv och visa vad som händer när vi går emot evolutionens lagar.
Ett lands välstånd bygger framför allt på två saker: råvarutillgångar och mänsklig förmåga. Det vet alla. Alla vet också att människor är olika begåvade. Trots att IQ (intelligenskvot) är en av nyckelfaktorerna bakom hur vi bygger våra samhällen är det absolut tabu att tala om det – ännu mer tabu än det var att prata om sex i det viktorianska England. Oviljan att tala om IQ och låtsasleken att alla människor är lika leder de europeiska länderna mot självdestruktion och självutplåning. Den massiva invandringen från låg-IQ-länder i tredje världen förändrar för all framtid mottagarländernas genomsnittliga IQ och därmed också ekonomi, välfärd och på sikt möjligheten att bibehålla ett demokratiskt statsskick. Få om ens några länder lyckas skapa eller upprätthålla demokrati när landets genomsnittliga IQ sjunker under 90. Aktuella exempel är Egypten och Syrien.
Ändrad demografi handlar inte om hudfärg. Det handlar om att bryta sönder och byta ut en etniskt homogen befolkning – som de nordiska länderna hade för bara 50 år sedan – mot en genetiskt, kulturellt, socialt och ekonomiskt omstörtande förändring som följer av massinvandring från outvecklade och dysfunktionella låg-IQ-länder.
Diagrammet visar FN:s Human Development Index (HDI) för de länder som utrikes födda invånare i Sverige kommer ifrån. Det visar också hur andelen utrikes födda från länder med mycket högt HDI har minskat kraftigt sedan 1960 (då invandringen främst kom från europeiska länder).
Varför reser sig inte Afrika ur sitt elände?
Hur kommer det sig att Afrika inte någonsin tycks kunna resa sig ur sitt elände trots rika naturtillgångar och ett varmt klimat, och trots att miljarder och åter miljarder i utländskt bistånd vräks över kontinenten? Forna tiders kolonialisering brukar anges som orsak. Men de afrikanska ekonomierna har gått kräftgång sedan européerna drog sig tillbaka. Försummelse, korruption och förfall kan ses överallt i Afrika och stora delar av Västindien.
“Jag är pessimistisk med tanke på Afrikas utsikter. Alla våra sociala initiativ utgår ifrån att deras intelligens är densamma som vår, samtidigt som alla undersökningar visar att den inte är det”
sa en av världens mest kända vetenskapsmän, Nobelprisvinnaren James Watson i en intervju i Sunday Times i oktober 2007. Tillsammans med Francis Crick upptäckte han 1953 DNA-molekylens struktur, av många räknat som 1900-talets viktigaste vetenskapliga upptäckt. Han var 1988-92 ledare för ett av de mest prestigefyllda vetenskapliga projekten någonsin, “Human Genome Project”, kartläggningen av det mänskliga genomet som avslutades 2001.
“Folk förväntar sig att alla är lika”
“Folk förväntar sig att alla är lika” sa Watson i intervjun. Sedan tillade han något som han bittert fick ångra: “men folk som måste förhålla sig till svarta arbetstagare vet att det inte stämmer.”
Uttalandet väckte proteststormar och fördömdes över hela världen som rasistiskt. Englands Equality and Human Rights Commission övervägde att dra saken inför domstol, och Federation of American Scientists beskyllde Watson för att “använda sin unika position till att gynna personliga fördomar som var både rasistiska och ondsinta, och utan vetenskapliga belägg”.
Proteststormarna mot James Watsons uttalande ledde till att han omedelbart fick lämna sin tjänst som chef för Cold Spring Harbor Laboratory i delstaten New York.
Afrikaner har lägst genomsnittlig IQ i världen
Tidigare hade James Watson skrivit i sin självbiografi:
“Det finns ingen grund till att tro att den intellektuella förmågan hos folk som har varit geografiskt åtskilda under evolutionen skulle visa sig ha utvecklats identiskt lika.”
Watson hade rätt. Afrikaners genomsnittliga IQ är lägst i världen, kring 70. Hur obehagligt vi än tycker att det är finns det i dag flera hundra vetenskapliga studier som visar samma sak. (Att ett värde är genomsnittligt innebär att lika många ligger över som under genomsnittet. Det finns alltså stor individuell variation, och det finns högintelligenta och lågintelligenta i alla folkgrupper).
Och det finns, precis som James Watson skrev, ingen anledning att tro att den intellektuella förmågan, eller för den delen andra egenskaper hos olika folkgrupper som har varit geografiskt åtskilda under evolutionens mångtusenåriga historia skulle ha utvecklats identiskt lika. Både kulturer och det mänskliga genomet förändras genom evolutionen inför de krav som ställs av skilda geografiska, klimatmässiga och andra förhållanden. Ett exempel är olikheter i hudfärg som anpassning till ett soligt eller solfattigt klimat.
Samband mellan IQ och länders ekonomi
Finns det ett samband mellan Afrikas låga genomsnittliga IQ och kontinentens fattigdom, svält, stamkrig och religiösa krig, analfabetism, folkmord, primitiva seder som könsstympning, tro på häxkonst och medicinsk underutveckling? Varför är somliga länder välmående medan andra är fattiga?
Britten Richard Lynn, professor i psykologi, och finländaren Tatu Vanhanen, professor i statskunskap har undersökt sambanden mellan länders ekonomi och invånarnas IQ, först publicerade i boken “IQ and the Wealth of Nations” 2002, senare i “IQ and Global Inequality” 2006. Kartan här ovanför visar genomsnittlig IQ i de undersökta länderna; högst i Ostasien, medel i USA, Kanada, Europa och Ryssland och lägst i Afrika.
Resultaten väckte det obligatoriska raseriet
Författarna kunde visa ett starkt samband mellan olika länders genomsnittliga IQ och deras välstånd, mätt i inkomst per capita, livslängd, arbetslöshet, läskunnighet och grad av demokrati. De drar slutsatsen att skillnaderna mellan länders välstånd har samband med ländernas medel-IQ. Ju lägre genomsnittlig IQ hos ett lands befolkning, desto sämre utvecklat land.
Det hade inte varit politiskt opportunt att jämföra de här parametrarna tidigare, och det var det fortfarande inte. Eftersom Lynn och Vanhanen var de första forskare som kunde visa sambandet mellan nationell ekonomi och genomsnittlig IQ väckte deras resultat naturligtvis det obligatoriska raseriet hos människor som föredrog att även i fortsättningen inte vilja veta varför vissa länder är rika och andra fattiga. Med andra ord den traditionella vetenskapliga striden när forskare presenterar nya rön.
Ostasien i IQ-toppen, Afrika i botten
Richard Lynn och Tatu Vanhanen kunde också visa stora skillnader i genomsnittlig IQ i de undersökta länderna. I samtliga gjorda IQ-undersökningar toppar ostasiater (orientaler) med högst genomsnittlig IQ, och det bekräftades även i Lynns och Vanhanens resultat. De sex ostasiatiska länderna Kina, Japan, Taiwan, Hong Kong, Singapore och Sydkoréa har alla en genomsnittlig IQ mellan 105 och 108. De 29 europeiska länderna har mellan 92 och 102, medan de 19 afrikanska länderna söder om Sahara har mellan 59 och 73.
Ungefär tio år tidigare, 1995, hade en av världens mest utskällda forskare, J. Philippe Rushton (1943-2012), professor i psykologi vid University of Western Ontario, Kanada, chockat världen med boken “Race, Evolution and Behavior. A Life History Perspective” där han gör en omfattande kartläggning av olika etniska grupper och skillnaderna mellan dem. Jag återkommer till honom. En förkortad version av boken kan laddas ned här.
“The Bell Curve” chockade världen
Det var samma värld som inte på långa vägar hade hunnit hämta sig efter den chock som mastodontverket och bestsellern “The Bell Curve” av Richard J. Herrnstein och Charles Murray förde med sig när den kom ut året innan, 1994; åttahundrasjuttiotvå sidor fullpackade med statistik över sambanden mellan intelligens, ras och klass hos USA:s befolkning. Herrnstein och Murray kunde visa på stora skillnader i genomsnittlig IQ. Vita amerikaner av europeisk härstamning har IQ 100, afroamerikaner 85 och orientaler 106. Personer med IQ 75 (strax över gränsen för psykisk utvecklingsstörning) utgör 25 procent av svarta amerikaner, men bara 5 procent av vita.
IQ-skillnaderna mellan svarta och vita var inget nytt. De var kända sedan tidigare. Det som utlöste de mest vredgade protesterna var Herrnsteins och Murrays hypotes att skillnaderna kunde ha en genetisk förklaring. IQ-gapet mellan grupperna hade nämligen visat sig bestå över tid, trots stora förbättringar i den svarta befolkningens levnadsvillkor.
Världens främsta forskare till motattack
Kombinationen ras, ärftlighet och intelligens är ett getingbo där var och en som hittills har satt sin fot har blivit rejält stungen. I New York Times kallades “The Bell Curve” “raspornografi”, och övriga media hakade på drevet.
Boken utlöste ett sådant jordskred av mediaprotester att 52 av världens främsta intelligensforskare fann sig föranlåtna att slå tillbaka. De lät den 13 december 1994 publicera ett uttalande, “Mainstream Science on Intelligence”, i Wall Street Journal, som kraftfullt och utifrån belagda vetenskapliga fakta backade upp Charles Murray och de publicerade resultaten i “The Bell Curve”. (Richard J. Herrnstein hade hunnit avlida innan boken kom ut).
Ändå hade Herrnstein och Murray utifrån sitt enorma material bara dragit den modesta slutsatsen att det verkar sannolikt att både gener och miljö har något att göra med rasskillnaderna. Att det genetiska arvet har mycket stort inflytande har visats i mängder av adoptionsstudier. Både svarta och orientaliska barn som placeras i vita medelklassfamiljer behåller den IQ som är typisk för deras etniska grupp. Idag vet vi att intelligens är ärftligt betingad till mellan 50 och 80 procent.
Egentligen börjar alltihop med synålen
Egentligen börjar historien om människors olika utveckling, inklusive IQ-skillnader, med en synål. Synålen som symbol för mänsklig uppfinningsrikedom och intelligens. Arkeologer har funnit synålar, gjorda av djurben, från den tid för cirka 40 000 år sedan när grupper av människor vandrade ut ur mänsklighetens vagga, Afrika, mot det som i dag är Nordostasien och de nordiska länderna.
Men vi ska gå ännu längre tillbaka, till den tid för cirka 200 000 år sedan när våra förfäder Homo sapiens började utvecklas från aporna i östra Afrika, enligt den teori om arternas uppkomst som Charles Darwin lanserade redan 1859. Modern forskning har gett Darwin rätt. Att förfäderna till den moderna människan såg dagens ljus i Afrika är numera de flesta forskare inom olika discipliner – arkeologer, genetiker och palenteologer – överens om.
Splittring av människosläktet i två etapper
För ungefär 100 000 år sedan började vandringen ut ur det afrikanska paradiset, i första etappen till Mellanöstern. Det var den första uppdelningen av människosläktet, och där startade den genetiska utvecklingen av olika egenskaper hos dem som lämnade Afrika och de som stannade kvar. Om man tänker den hypotetiska tanken att alla hade stannat kvar i Afrika skulle alla fortfarande ha varit mörkhyade, och bara lokala genetiska och kulturella variationer skulle ha uppstått. Mängder av fynd på olika vetenskapliga områden styrker “Out of Africa”-teorin.
För ungefär 40 000 år sedan skedde nästa delning. Då vandrade grupper av människor vidare från Mellanöstern mot Ostasien och det som i dag är Europa. De blev förfäder till dagens orientaler och européer/kaukasier. När de slog sig ned i trakter med arktiskt klimat mötte de svårigheter som ställde dem inför hårda existentiella prov. De måste hitta på nya sätt att finna föda, och spara och lagra mat till vintern. De måste skapa verktyg för att kunna fiska och jaga, och de var tvungna att bygga bostäder som skyddade mot kyla, snö och vindar.
Arkeologiska fynd har visat att husen ofta byggdes av mammutben och grävdes ned i marken för att ge mesta möjliga isolering mot kyla. Eldstäder och enkla lampor som eldades med djurtalg gav värme och ljus under den kalla vintern. Människorna måste också kunna tvinna rep till nät att fånga djur i och lära sig tillverka kläder för att inte frysa. Det är här synålen kommer in i historien. För att kunna fästa ihop djurhudar till värmande kläder tillverkade man synålar av djurben och “tråd” av senor. Uppfinningen av synålen vittnar om utvecklad smartness.
Kallt klimat tvingade fram mental utveckling
Allt fler forskare är övertygade om att det var det kalla klimatet som selekterade för högre intelligens. De nya och stora utmaningar som utvandrarna till arktiska trakter ställdes inför krävde både fysiska och psykiska förändringar som utvecklades av evolutionen under tiotusentals år, bland annat i form av större hjärna, långsammare fysisk tillväxt och lägre halter av könshormoner – vilket resulterade i mindre våld och aggressivitet, mindre sexdrift, mer planering och framförhållning, färre barn och större familjestabilitet. I det kalla klimatet behövdes båda föräldrarna för att skydda och ta hand om barnen.
Människor började alltså utveckla högre kognitiv förmåga när de vandrade ut från Afrikas sol och värme. En anpassning till kallt solfattigt klimat medförde också en eller flera genetiska förändringar som under loppet av tiotusentals år ledde till lägre grad av hudpigmentering och ljusare hy. Detta för att mäniskorna lättare skulle kunna bilda livsviktigt D-vitamin i huden.
Miljoner människor dog genom det naturliga urvalet
Nordborna och ostasiaterna var helt enkelt tvungna att utveckla sin mentala kapacitet för att överleva. Med låg IQ har man svårt att långtidsplanera och kan glömma att spara mat till vintern, ordna varma kläder och en bostad som skyddar mot kylan. Miljoner människor som inte klarade det arktiska klimatets krav gick under genom evolutionens naturliga urval. Kvar, med möjlighet att få barn och sprida sina gener, blev de bäst anpassade – de mest intellektuellt utvecklade människorna.
“Denna urskiljningsprocess ligger bakom de intelligensskillnader vi ser i dag – med en genomsnittlig botten-IQ i Afrika på 70 och en topp-IQ på 105 i de nordasiatiska länderna”
skriver Helmuth Nyborg, professor emeritus i utvecklingspsykologi vid Aarhus Universitet, i Dispatch International.
I Afrika fanns värme och mat tillgängligt året runt









