I Norge og Sverige har der i modsætning til Danmark hersket den ubegrundede myte, at indvandringen fra 3 verdenslande var lønsom. Efter Finansavisens publicering forleden er fortalerne for denne teori ramt af granatchock og er gået i flyverskjul, og et dårligt valg for Stoltenberg til efteråret er med ét blevet endnu dårligere. Alle kan nu læse Finansavisen femsiders artikel i pdf i bedste kvalitet: FA 1, FA 2, FA 3, FA 4, FA 5.. Supplér med Hege Storhaug og Rita Karlsens «Å lykkes både med dagens innvandring de kommende tiårene og samtidig klare å videreføre en raus velferdsstat som i dag, er altså ikke en realistisk målsetting.»

30 ‘svenskere’ i hellig krig Syrien – næsten intet i svenske aviser

Säkerhetspolisens sensationella uppgift att “ett 30-tal” islamister från Sverige har rest till Syrien för att strida renderade inte en rad i landets två största morgontidningar. Inget i DN (förlåt, vid omläsning av papperstidningen ser jag en notis på 12 rader som dock mest handlar om spionage i Sverige), inget i SvD.

Samtidigt avslöjar Flashback-tråden “Tråden där vi kartlägger svensk islamism” att en svensk kosovoalban rapporteras död i strid i Syrien. Mannen, som kosovarisk pressbenämner Muhamet Koprova, sägs ha stupat första veckan i april, 22 år gammal. Enligt pressen ska mannen härstamma från Mitrovica men ha bott i Sverige och tillhört en extremreligiös grupp.Antalet namngivna döda från Sverige uppgår därmed till tre. Aldrig förr har så många från Sverige dragit ut i heligt krig, Svensk kosovoalban uppges död i strid i Syrien

Mistillid er blevet et underklassefænomen

Af KAI SØRLANDER, filosof

Socio­lo­giske målin­ger viser, at niveauet for social kapi­tal er højt i Norden.

Dan­mark, Norge og Sve­rige ind­ta­ger de tre første plad­ser på rang­lis­ten over lande med mest til­lid. Vi har gene­rel til­lid til frem­mede, og vi har til­lid til vore sam­funds­mæs­sige insti­tu­tio­ner – såsom folke­ting, dom­stole og politi. Denne til­lid har været med­vir­kende til, at vi har kun­net opbygge vore rela­tivt set vel­fun­ge­rende demo­kra­tier og vore for­holds­vis gene­røse velfærdsstater. Hvis vi skal bevare denne arv, så skal vi altså bevare vort høje gene­relle tillidsniveau.

Og det er der­for vig­tigt, at vi for­står, hvor­for netop vore lande er så rige på til­lid, så vi ikke ved uklog poli­tisk hand­len under­gra­ver de forud­sæt­nin­ger, som til­li­den byg­ger på. Det er en opgave for sam­funds­vi­denska­ben at give os denne for­stå­else. Og for tiden udkom­mer den ene sam­funds­vi­denska­be­lige bog efter den anden om den sociale til­lid, hvor­fra den kom­mer, og hvor vig­tigt det er at bevare den. Dette er endnu en bog i strømmen.

Lars Torpe begyn­der med at ana­ly­sere begre­bet »social kapi­tal« i dets grund­kom­po­nen­ter, hvoraf til­lid er den cen­trale. Og han gennem­går nogle under­sø­gel­ser, der viser, hvor­le­des den almin­de­lige til­lid til frem­mede har udvik­let sig i fors­kel­lige lande i perio­den fra 1981 til 2008. Man har ganske sim­pelt spurgt folk, om de mener, at andre men­nes­ker i almin­de­lig­hed er til at stole på, eller om man ikke kan være for for­sig­tig, når man har med frem­mede at gøre. Der­næst har man sam­men­lig­net sva­rene fra de fors­kel­lige lande og tids­punk­ter. Resul­ta­tet er, at til­li­den er vokset i Skan­di­na­vien og Hol­land, mens den er sta­bil eller vigende i mange andre lande.

Fortsæt med at læse “Et norsk kvantespring”

Det er en vældig god og talende titel på debatten om indvandring i Publicistklubben i går. I virkeligheden kan man godt nøjes med den og spare en time i selskab med den mest indavlede, provinsielle pludrende klasse i Europa. I mange år kunne man ikke tvinge nogen til at diskutere noget, man kunne ikke skrive i aviserne, og de sjældne gange én gjorde, blev de tiet ihjel. Siden er det som bekendt gået slemt tilbage for etablissementet, så nu må der holdes indbyrdes brainstormning om fortsat at kunne tie pøblen ihjel. Et røntgenbillede af den mentale hjørne, som svensk journalistik har malet sig ind i, og som de ikke kommer ud af før historien er gået videre til næste punkt på dagsordenen. Alene aftenens overskrift er et mikrobillede af en journalistisk fallit: Debatten om debatten om debatten og min egen røv og op i den med folket.

Bortset fra hædersmanden Janne Josefsson er det et ekko fra fortiden i en elite, der allerede var agterudsejlet for ti-tyve år siden. Lena Andersson synes at være gået forkert og har sit eget hjørne i hjørnet, hvor hun mumler noget, der lyder som begyndelsen på et tretten-bindsværk. Selimovic har en vis forbindelse til den erfaringsbaserede verden, kan man høre.

Kun to dages debat i Norge om de publicerede indvandringsudgifter, har været mere spændende og kvalificeret end dette og en hel uges ævl om en muslimsk socialdemokrat i med Broderskabssympatier. Så indvavlet kan det blive i et samfund, hvor der ikke er noget politisk lederskab i et brandvarmt spørgsmål, og overvejende røde ‘intellektuelle’ skal være dem, der går foran. Et totalt fuck-up der – hvis man ikke har et overskud af humør – kræver dobbelt dosis lykkepiller.

Den offentlige debat i Danmark er mindre hysterisk, bedre informeret og mere civilliseret takket været fraværet af  intellektuelle sabotører og infantilister som Esbati og Linderborg. Med deres fortvivlende dominans kan man sige at 70 er vänstern hævner sig grumt på Sverige, nu hvor et livsvigtigt emne for første gang længe i Sverige kræver al muligt nærvær og opmærksomhed, men det har næsten ingen åndeligt ukorrumperet elite at falde tilbage på, og den de har, vil de ikke kendes ved.

Dette er åndelig stagnation jeg i virkeligheden vil fraråde enhver at se, med mindre de har en diagnosticerende funktion i deres professionelle liv. De vil kunne finde rigeligt med stof i figuren Linderborg, der er frysetørret og evighedsholdbar som pulverkaffe i en pubertær, neurotisk tilstand under Leonid Brezhnevs sidste regeringsår. En autoritær personlighed med berøringsfobier, narcissistiske og hysteriforme træk, som det også ligger i rubrikken: “Våga vägra debatten”. “Noli me tangere, – så flipper jeg bare ud!” Dette skriver jeg ikke for at være polemisk eller perfid, men fordi ingen kan undgå at bemærke, at der er mere på spil end blot et vaklende demokatisk sindelag. Linderborg er 70’ernes sidste, desperate gisp efter luft, utroligt nok af et menneske, der kun var to år gammelt i 1970. At denne tyranniske person gennem en indflydelsesrig stilling personificerer svensk elite, er en falliterklæring og tragedie.

Iøvrigt medvirker Lena Andersson, författare och krönikör, DN, Ali Esbati, frilansskribent og vänsterpartist, Janne Josefsson, journalist, SVT, Åsa Linderborg, kulturchef, Aftonbladet Jasenko Selimovic, statssekreterare, Arbetsmarknadsdepartementet. Janne Josefsson siger “Du snackar skit!” til den stærkt udringede allerede sommerklædte Åsa Linderborg, – babs og nutte truer med at hoppe ud på podiet – som længes tilbage til elitens diktaters tid. “Dette er venstreekstremister, der forsvarer Berlin-muren,” siger Josefsson helt rigtigt. At han udholder dem.

Til september er der Stortingsvalg i Norge, så skal hun også i gang med at opdrage på normændene. Hun vil blive gammel og udslidt før tid, hvis hun ikke allerede var født 40 gammel i 1968. Forleden skrev hun om Sveriges skrækkelige Danmarkisering – som vi jo kalder demokrati på denne side af Muren. Gud ved, hvad Linderborg ved om Danmark. Forstår hun mon dansk i skrift og tale?

.

När liberalismen krisar får främlingsfientligheten chansen att växa. Sverige drivs i en stenhård, dansk riktning. Även i Danmark började det med att det borgerliga etablissemanget samlade sig kring ”Vi måste ta debatten”-kravet, där ”ta debatten” betydde att vi måste våga tala om problemen med invandringen.

Snaphanen i islamofobiobservatoriet
Min kilde spurgte, om jeg havde læst den, men jeg hader rapporter, jeg ‘læser’ kun billederne med mindre det er noget helt særligt. Det er det sjældent. Dette får jo en Expo-rapport til at virke triviel og provinsiel i sammenligning. Inden man ved af det, er man som Robert Redeker ‘dagens islamofob’ og skal tilbringe resten af livet på en schweizisk alpetop med et maskingevær.

Springer vi nu helt frem til OIC konference nr. 39, der fandt sted i Djibouti i november 2012, bugner papirerne af høje politiske, religiøse, kulturelle og juridiske ambitioner, stor geografisk bredde og ikke mindst situationel dybde. Således udgav OIC i oktober 2012 sin Fifth Observatory Report on Islamophobia. Her nævnes Lars Hedegaard og den danske blog Snaphanen ved navn. Her citeres sætninger, som Lars Hedegaard udtalte ved sit køkkenbord i december 2009. Hvis venstrefløjen ikke ved, hvad der foregår, så gør OIC til gengæld.Kloden føles trang i den islamiske halvmånes gab. Ulla Nørtoft Thomsen: Dansk institut ønsket nært partnerskab med muslimsk verdensorganisation

Av Nils (chainmail)

Politiker, forskare och media hävdar med dårars envishet att invandringen är lönsam för vårt land men alla tecken tyder på att så inte alls är fallet. Tvärtemot med rådande diskurs finns det faktiskt inte ett enda tecken på att svensk invandringspolitik ökar vårt välstånd.

Trots påstått starka statsfinanser och ett av världens högsta skattetryck drabbas vi svenskar av ideliga neddragningar och kvalitetssänkningar i den skattefinansierade samhällsservicen, en naturlig konsekvens av att fler ska dela på samma kaka. De enda områden i statsbudgeten som numera får ökade anslag är de som är kopplade till invandring och integration och dessa kommer som bekant sällan oss skattebetalare till nytta. Dagens politik är djupt orättfärdig, rentav ohederlig. Politiker, beslutsfattare och media måste tänka i moraliska, realistiska och ekonomiska termer istället för som nu i idealistiska och humanhysteriska annars kommer inte bara den solidaritet välfärden är byggd på att försvinna utan även vår välfärd och vårt välstånd.

Jag satt för några veckor sedan i bilen på väg till jobbet när jag hörde en intressant analys på radio. En forskare, själv invandrare, hävdade att invandringen från Afrika och Mellanöstern har tagit fart och ökat i takt med spridningen av parabolantenner på dessa kontinenter. Bilden av extremt välstånd, bekymmersfria liv och lyx i väst har genom film, tv-serier och nyheter spridits till stora grupper i den 3:e världen. Forskaren hävdade vidare att de allra flesta som migrerar från Afrika och Mellanöstern till Europa och västvärlden inte tillhör välutbildad medelklass utan är fattiga och outbildade men inte svältande. Dessa människor drömmer om en bättre tillvaro och är beredda att offra en hel del för att uppnå ett bättre liv och handen på hjärtat, vem vill inte ha till en bättre, rikare och mer bekymmersfri tillvaro?

Jag menar inte att alla migranter är välfärdsturister men när svenska myndigheter finner att ca 95 % av de asylsökande inte har asylskäl enligt FN:s flyktingorgan UNHCR så är det ju inte flyktinghjälp man bedriver utan ren omfördelningspolitik. Det finns alltså skäl att ifrågasätta svensk migrationspolitik och det moraliska i att låta svenska skattebetalare finansiera höjning av välstånd för stora grupper från andra kontinenter. Politikerna stjäl från oss svenska skattebetalare och våra barn… Svenska myndigheter har under årtionden tänjt på och missbrukat asylrätten genom att bevilja uppehållstillstånd på ”synnerligen ömmande omständigheter” något man nu tillsammans med miljöpartiet avser kraftigt utvidga genom omskrivningen ”särskilt ömmande omständigheter”.

Tanken med FN:s flyktingkonvention är att ge flyktingar en tillfällig fristad i akuta konflikter och katastrofer, i Sverige missbrukas konventionen som ett redskap för permanent migration.

Vårt samhällsbygge befinner sig numera i totalt sönderfall, något som också bekräftas av FN:s Human Development Index (HDI). HDI är en sammanvägning av förväntad livslängd, utbildningsnivå och BNP som påstås ge en rättvisare bild av ett lands välstånd än bara BNP. I FN-prognoser för HDI spås att Sverige kommer att rasa från 5:e plats 2007 till 45:e efter Libyen redan år 2030. Är detta ett pris vi svenskar är villiga att betala för att våra politiker ska få känna sig duktiga och goda? Det är svårt att se hur vi svenska skattebetalare kunnat bli ansvariga för att finansiera främmande folkgruppers ökade välstånd! Hur har vi fått det ansvaret? Vem har beslutat detta och på vilka grunder? Borde inte en så samhällsomdanande politik varit föremål för en folkomröstning när betydligt mindre omdanande frågor såsom ATP, högertrafik, kärnkraft, EU och EMU varit det?

För ett tag sedan kunde vi i SVT.se Nyheter läsa att tunga socialdemokraters senaste utspel: ”Inkomstskatterna behöver höjas för att klara av utmaningarna inom välfärdsområdet”. För oss luttrade läsare av etablissemangets omskrivningar kan ”utmaningarna inom välfärdsområdet” inte betyda något annat än invandringen. Omfördelningspolitiken pågår redan för fullt via transfererings-systemen där invandrade ensamstående mödrar med tre barn kan lyfta lika mycket i bidrag (över 21 600 kr/mån + retroaktiv föräldrapeng) som en heltidsarbetande svensk har i lön, detta utan att lyfta ett finger eller ens kunna ett enda ord svenska. Nu ska dessa grupper i Malmö ovanpå detta också få gratis dator, internet och pengar till nöjen.

Sammanställningar på Affes statistikblogg visar att ca 60,2 % av alla socialbidrag betalas ut till 14,7 % av befolkningen, den invandrade befolkningen. Omfördelningen pågår också genom ständig urholkning av vår välfärd och samhällsservice, genom nedskärningar, kvalitetssänkningar och överbelastningar. Att ifrågasätta etablissemangets migrationspolitik resulterar oftast i något av följande:

Fortsæt med at læse “Missbruk av asylrätt och skattemedel måste stoppas”

Forfatteren Akif Pirinccis “Das Schlachten hat begonnen” blev offentliggjort den 25 marts 2013 på sitet Die Achse des Guten og har vakt stor opstandelse i tyske medier, som ikke ved, om de tør tage den alvorligt. Den er interessant ikke mindst på grund af dens forfatter. “Ugens skandale,” er det blevet til, nu en indvandrer fra Istanbul ikke kan være en nazi i journalistikkens øjne.

Det er en radikalt indigneret tekst skrevet af en meriteret tysk-tyrkisk forfatter, som udgav sin første bog i 1980. Henryk M. Broder, som sammen med et par dusin tyske skribenter udgiver Die Achse des Guten, har forsvaret den med ordene: “Ich sage: Im Zweifel für die Meinungsfreiheit. Punkt.” – Akif Pirinccis artikel er stærk tobak, men det er det også når kunstnere fra det modsatte standpunkt skriver i Dagen Nyheter – C. Jensen eller S. Brøgger. Hvis kunstnere skrev som politikere, ville de næppe være kunstnere.

Mange unge, tyske mænd er døde for indvandrede voldsmænds hænder, langt, langt flere end omvendt, så mange at myndighederne hemmeligholder antallet, mange europæiske kvinder er voldtaget. Det ses endnu på som tålelig ‘collateral damage’, bortset fra af ofrenes pårørende, kan man nok gå ud fra. En egypter har netop præsteret at blive dømt for at voldtage 20 italienske kvinder (!) Det er ikke en seksuel afvigelse, det er krigs/terrorhandlinger. Også Sverige kender til ikke så få af den slags racistiske (“evolutionære,” som Pirincci skriver) drab og voldtægter, og de kender navnlig til at lyve om dem.

Ofrenes skæbne er tabuiseret af den mediepolitiske klasse, der foregiver at ville beskytte minoriteter, men naturligvis bare vil beskytte sig selv mod at ubehagelige indsigter om dem spreder sig til større samfundsgrupper. Det er lige så forståeligt som det er hyklerisk. Pirincci er i live og har sin ytringsfrihed og sin kunstneriske frihed til at kalde noget ‘et folkemord’, der endnu kun er en ond men voksende mulighed, som er plantet i Europa af de selv samme politikere og journalister, der nu slører og lyver om de første blodige følger af deres fremmedpolitik. Krig er altid en risiko, og vi er i færd med “at give ondskaben en ny chance,” ingen mere end svenskerne. Ét er, at de har fortrængt risikoen og bliver de sidste til at indse faren, men tyskerne? – (Man skal nok minde om, hvis man vil bringe Pirincci i forbindelse med skeptiske læsere, at i de mange lidt forskellige definitioner af ‘genocid’, ligger der også meget andet end at slå folk ihjel.) – Oversættelse © Snaphanen.

»Slagtningen er begyndt«

For at forstå den sag som jeg her vil omtale, må jeg først erindre om et evolutionært hændelsesforløb. Mange mennesker, som modsiger mig, lader til ikke at have været opmærksom på dette i skolen – hvis de overhovedet har forstået og taget det til sig.

Evolutionen er hverken et tænkende væsen eller en hemmelig mekanisme som lader flora og fauna stræbe mod videreudviling og forædling. Evolutionen er simpelthen en spilteoretisk model som forklarer udvikling og resultater i naturen – hvortil også menneskene hører. Charles Darwin fremlagde i sit banebrydende værk om ‘Arternes oprindelse’ tesen om ‘Survival of the Fittest’. Dette betyder IKKE ‘Den stærkestes overlevelse’ men at ‘Den bedst egnede overlever.’ Men selv denne beskrivelse rammer ikke hovedet på sømmet fordi intet tilpasser sig evolutionen, men ved omstændighederne bliver man tilpasset. Der er hverken en individuel vilje eller en alt-styrende (natur)magt i spil.

Hvorfor fortæller jeg dette ? Det er fordi det nylige (3 Marts, 2013) mord på en ung tysker Daniel S, begået af unge tyrkere i landsbyen Kirchweyhe, [Kicked to Death in Kirchweyhe.] er et eksempel på en evolutionær hændelse. Nemlig om et snigende folkemord på en bestemt gruppe af unge mænd.

I denne sammenhæng er ikke kun selve mordet af interesse, uanset hvor grusomt det forekommer, men den ‘biotop’ (biologiske miljø) hvori det fandt sted. Og endnu mere dets følger. Gerningen indskriver sig i en serie af stadig oftere indtræffende grusomheder, som i de fleste tilfælde begås af unge muslimske mænd mod tyske mænd. (Der er aldrig kvinder bland ofrene. De bliver i stedet voldtaget, hvilket også er let at forklare ud fra evolutionsprocessen.) I regelen har gerningsmændene, heldigvis, meget tåget begreb om Islam. Men det lille de ved eller har hørt er nok til at de føler sig som ‘Masters of the Universe’.

Medfølende (tyske) sociologer har teorier om at disse bestialske unge mænd i virkeligheden er samfundets udsatte ofre og at deres ophidselse er et fortvivlet skrig. Disse teorier er løgne bestilte af ‘godhedsindustrien’, afsporede politikere og mentalt forvredne mediefolk. Skønt ingen tror på teorierne – ikke engang teoretikerne selv – skal de fungere som offentlig ‘branding’ og gennemsyre offentligheden med sympati for de stakkels, kære udlændinge. Tværtimod, så har ikke engang en milliardær med udseende som Ryan Gosling lige så megen selvfølelse som en tyrker eller araber i færd med at træde en tysk hjerne ud på en kantsten.

Mønstret er altid det samme: En gruppe, eller SMS-tilkaldte, slyngler omringer offret efter samme strategi som ulve anvender.Nemlig at ‘delta-‘ og ‘betadyr’ omringer og glammer medens ‘alfadyret’ igen og igen bider byttet. Til slut falder alle over byttet og dræber det. Antallet af således myrdede tyskere hemmeligholdes bevidst af myndighederne, men det er et rimeligt skøn, at det minder om hvad man ser i en borgerkrig.

Fortsæt med at læse “»Slagtningen er begyndt – et folkemord på tyskere«”

Continuing with the idea of what is a good person — how should a good person behave? Increasingly people believe that it is about having the right opinions rather than acting in the right way and behaving well. But where does sentimentality fit in? Counterpoint (Radio National, Australia, oktober 2012.)

Godhed i mudergrøften

Godheden er det første der slår en, når man åbner en hvilken som helst svensk avis, altså i den forstand ‘at mene noget godt og rigtigt’ frem for at gøre noget godt. Den forholder sig ofte til ægte godhed, som sentimentaliteten forholder sig til ægte følelser: den er gratis – for en selv, altså. Lige i denne tid er det ekstra pebret. Ville socialdemokraterne bare kapre muslimske stemmer og løbe en kalkuleret risiko, eller troede de virkelig at Omar Mustafa var den ideelle kandidat, ja en af de mest progressive muslimer i Sverige? Tror de for pokker at Det Muslimske Broderskab er nogenlunde som det socialdemokratiske, kristne Broderskapsrörelsen?

Hvordan kunne Veronika Palm, den smarte kvinde der leder “Stockholms Arbejderkommune” (det hedder det!) næsten undgå at vide noget om hans synspunkter? Hun er kun 40, men hun har siddet i Riksdagen i 11 år ! Hvor amatøragtig må en leder være? Hun står til verbale bøllebank hos partiformanden, er nok ikke forkert gættet. Og hvis nu hr, Mustafa var et sådant offer for ‘islamofobi’, som nogen er tåbelige nok til at hævde, hvorfor har hans forening så fjernet ethvert kontroversielt dokument fra hjemmesiden? Pyt, om få år er svenske S lige så små som danske. Eks. (?) kommunisten Linderborg kan hyle så meget hun vil over “Danmarkiseringen af Sverige.” Det vil ske, hun ender i et af historiens sidekabinetter. Igen, skulle man nok sige.

Det Islamiska förbundet (IFiS) är inte hemlighetsfullt. De driver skolor, förskolor och har en fyllig webbsida. I organisationens artikelarkiv (nu bortplockat) återfanns tidigare dokument med tolkningar av islam. Dokumenten, innehållande religiösa anvisningar, är besvärande ofta skrivna av centralfigurer inom Muslimska brödraskapet. Via en historisk sökning hittar man dokumenten ändå.

Här fanns tex ”Den muslimska familjestadgan” av Dr Yousef Al-Qaradawi, en av brödraskapets främsta intellektuella. (Innehåller de omdiskuterade styckena om olika legal status för kvinnor och män.) Här återfanns också brödraskapets grundare Hassan al-Banna samt den redan mycket omdiskuterade Salah Sultan. Urvalet påminner om valen av föreläsare och även här saknas diskussion eller alternativa lästips. Mångfald och debatt är syftet har det sagts, men varför syns då aldrig texter eller föreläsare som tänjer tanken och de religiösa tolkningarna i motsatt riktning? Varför inte en homosexuell och troende bland de homofoba, tex? Sanna Rayman: Att förolämpa alla och imponera på ingen

Rekordinnvandringen til Norge har kostet 70 milliarder på syv år

På bare syv år har den sit­tende regje­rin­gen brukt over 70 mil­li­ar­der på inn­vand­ring, og de frem­ti­dige for­plik­tel­sene vokser i eks­press­fart, mel­der Hegnar.no.

His­to­risk høy inn­vand­ring under de rødgrønne, kom­bi­nert med sosiale ret­tig­he­ter, gjør at sta­tens netto­ut­gif­ter og for­plik­tel­ser vokser med eks­press­fart, skri­ver Finansavisen. Ifølge tall fra Sta­tis­tisk sen­tral­byrå (SSB) har offent­lige utgif­ter over­skre­det skatte­inn­tek­tene fra arbeids­inn­vand­ring med 71 mil­li­ar­der kro­ner under den sit­tende regje­rin­gen. Dette til­sva­rer en “skatt” på 28.000 kro­ner pr. yrkes­ak­tiv i Norge. – Kost­na­den bæres av gjen­nom­snitts­nord­man­nen over skatte­sed­de­len, eller i form av lavere kapa­si­tet eller kva­li­tet på ulike vel­ferds­til­bud over tid, som blant annet helse og utdan­ning, sier senior­fors­ker i SSB, økonom Erling Holmøy til Finansavisen.

Statsminister Jens Stoltenberg har så langt ikke vært tilgjengelig for kommentar. Ingen av departementene Finansavisen var i kontakt med før helgen ønsket å kommentere tallene.

Ifølge Finans­avi­sen har de 246.000 inn­vand­rerne som har kom­met etter 2005 ikke bare kos­tet 71 mil­li­ar­der kro­ner, men de har også fått rett til offent­lige vel­ferds­go­der som vil koste hele 376 mil­li­ar­der kro­ner mer enn de vil bidra med i skat­ter og avgif­ter der­som velferd- og skatte­sys­te­met ikke endres. Hegnar.no: Inn­vand­ring har kos­tet 70 mil­li­ar­der på syv år via Document.no og Dagbladet.no..

Av Julia Caesar:

Copyright Julia Caesar, Snaphanen och HRS. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen!

Jag sätter mig på ett tåg som går norrut. Jag ska åka långt, många timmar. Mitt ärende är en aning oklart, till och med för mig själv. Jag reser för att undersöka en dröm. Jag bär på en längtan. Den sliter i mig natt och dag, den håller mig vaken när jag borde sova, den lämnar mig ingen ro. Jag måste få klarhet. Det är någonting som jag ska förstå. Jag behöver lägga pussel med de bitar som jag består av. Jag måste få veta vad som är verkligt och vad som är längtan.

Snön ligger som ett tjockt smutsigt vaddtäcke över Sverige. Landet är ännu i vinterdvala. I snötäcket små barmarksöar av sovande hus med mörka fönster som blundar. Himlen är en grå nödfilt över landskapet. De ändlösa barrskogarna är svepta i vinterns knappt ledsynsmässiga grådunkel.

Att åka tåg är att vila från sig själv. Bara sitta och låta sig fraktas. Jag är på väg till en stad som kunde vara vilken småstad som helst i Norrlands inland. Men för mig är det en särskild stad. Det är min födelsestad, en stad där jag har tillbringat stora delar av mitt liv. Det är här mina rottrådar är fästade. Staden och dess människor lever sitt liv inom mig. Hela min släkt kommer från den här staden, mitt i det undersköna landskapet med sina skogar, kullar, älvar och sjöar och praktfulla gårdar som vittnar om en rik månghundraårig byggnadstradition.

Jag bär dem alla inom mig

Det finns inte en enda levande människa kvar i min släkt i hela länet. Alla är döda. Det finns ingen som jag kan ringa till och säga “Hej, det är Julia, jag kommer till stan på torsdag, det vore trevligt att träffa dig”. Jag åker på en ensam rekognosceringsresa, väntad av ingen. Jag reser till mina minnen. Min släkt är visserligen utplånad. Men det liv som de lever inom mig pågår fullkomligt obehindrat. Ja, det är till och med så att de lever sina liv allt starkare och tydligare inom mig trots att de definitivt är döda.

Mina kära verkar inte ha fattat att de ligger under mull. De fortsätter att göra sig hörda, jag bär dem alla inom mig. Jag bär deras röster, deras skratt, deras sätt att röra sig, deras dofter. Moster och morbror på bondgården, roddturerna på sjön, åka hölass, skidåkningen, lingonplockningen. Övningskörningen i deras Volvo PV 444 så att jag kunde ta körkort precis när jag fyllde arton.

Mormor som tog körkort redan 1925 och kunde allting, från att måla hus till att sköta jordbruk och driva pensionat. Hon bjöd mig på min första filmupplevelse när jag var fyra år, “Snövit och de sju dvärgarna”. Men åldras kunde hon inte. Hon dog alldeles för tidigt.

Farfar som växte upp på fattighuset

Farfar som blev moderlös när han var tre år och växte upp på fattighuset. Honom har jag berättat om i krönikan “Landet som försvann” Han ville helst inte tala om den tiden. Den som har varit fattighushjon bär på en evig skam. När han äntligen vill berätta är han 75 år gammal och har bara ett år kvar att leva. Han är för svag att skriva själv, så han dikterar och farmor skriver med sirlig handstil. Han kallar fattighuset för ”ålderdomshemmet”, det var så det brukade kallas för att det låter bättre än ”fattighuset”. Ur hans berättelse stiger inte bara farfar och hans livsöde fram, utan också det Fattigsverige som vi tillfälligt har lämnat bakom oss. Nu är det på väg tillbaka.

Nöden talar mellan de återhållsamma raderna, inte bara den fysiska utan framför allt den psykiska. Bakom upplevelserna finns ibland inte ett ”jag”, utan istället det mer neutrala och distanserade ”man”.

“Man fick ju mat och kläder”

”Man fick ju mat och kläder och omvårdnad, fast man fick försaka mycket som barn får som växer upp i ett riktigt hem. Det var sträng disciplin, vi vågade inte göra något som vi inte hade lov till. En liten bit från ålderdomshemmet fanns en kälkbacke som dom kallade för Tröttbacken, dit gick vi några grabbar och åkte en dag utan lov, men när vi kom hem på kvällen fick vi stryk och fick gå och lägga oss utan mat, så det gjorde vi aldrig om mera.

Vi hade en lärarinna som var snäll mot oss barn. När vi gått färdigt i skolan hade vi avslutning, och kyrkoherden kom och hörde på oss och tyckte att vi var så duktiga att han bjöd oss på kaffe på Ekströms konditori. Det var en stor upplevelse för oss som inte var vana vid sådana saker. Jag fick springa ärenden åt ålderdomshemmet ibland, då brukade jag hälsa på en av mina äldre bröder som jobbade på bryggeriet. Jag brukade få en 25-öring av honom och ibland en läskedryck, och tänk vad man blev glad. Men denna min bror blev förkyld när han gjorde rekryten och fick TBC, så han dog och blev begravd på sanatoriets kyrkogård.

Två dagar efter att jag konfirmerats, jag var då fjorton år, kom en bonde och hämtade mig. Jag skulle komma till honom i Västanvik och hjälpa till på hans jordbruk med det jag kunde. Vattna och rykta hästarna och ge dom hö, hjälpa till med slåttern, bärga säden, ta upp potatis på hösten och göra alla möjliga småsysslor. För det fick jag mat, logi och kläder – en kostym på sommaren och en på vintern samt 50 öre till midsommar och 50 öre till jul.”

Släkten är förankrad i varje löpmeter räls

Farfar som trots sin arma uppväxt blir en duktig och plikttrogen man i staten. Han arbetade vid järnvägen, som sin far. På uniformen stod det SJ som i Statens Järnvägar. Min släkt är förankrad i varje löpmeter räls på den numera öde bangården. Att vara statsanställd ansågs vara tryggt och säkert. Farfar försörjde sin familj och kunde 1936 köpa ett egnahem i stadens utkanter för 9 200 kronor.

Älven var stadens pulsåder ända tills flottningen upphörde. På älvstranden stod en skev liten tvättstuga där mamma och de andra kvinnorna i trakten skötte sin tvätt. Den sparades ihop till stortvätt på sommaren när isen inte band vattnet. Då eldade man under en enorm gjutjärnsgryta, där lakan och handdukar fick koka. Sköljde gjorde man från en klappbrygga i älven. Nu dånar gigantiska långtradare fram på vägarna med den timmerlast som älven fraktade gratis, och älven är bara ett pittoreskt inslag i stadsbilden. På stränderna reser sig höghus.

Staden var vacker, omfluten av vatten

Fortsæt med at læse “Söndagskrönika: Resa i förlustens landskap”

SSB-tall knuser nå myten om lønnsom innvandring. Når én ikke-vestlig innvandrer kommer, påtar den norske stat seg en fremtidig netto kostnadsforpliktelse som SSB beregner til 4,1 millioner 2012-kroner. Tallene knuser dermed myten om at innvandring er lønnsom, skriver Finansavisen klik grafik for stort billede..

– Tallet inneholder alle skatteinntekter, fratrukket alle offentlige utgifter, sier seniorforsker i SSB, Erlend Holmøy, til avisen. De omlag 15.400 ikke-vestlige innvandrerne som kom i 2012 betyr i sum 63 milliarder kroner utgifter, netto. Det tilsvarer to bistandsbudsjett, eller omlag halvparten av de 125 milliarder kronene som staten vil bruke av oljeinntektene i år.

– Kostnaden vil bæres av gjennomsnittsnordmannen over skatteseddelen, eller i form av lavere kapasitet eller kvalitet på ulike velferdstilbud, sier Holmøy til Finansavisen. Hvis den ikke-vestlige innvandringen fortsetter som i 2012, vil budsjettbelastningen dermed summere seg til nesten 2.900 milliarder kroner, for perioden 2015-2100. Taper 4,1 mio for hver ikke-vestlig innvandrer, (Sta­tis­tisk Sen­tral­byrå og reg­net ut at ikke-vestlige inn­vand­rere gir et netto­tap for det norske sam­funn på 4,1 mil­lion kroner.)

La oss si at det bor 4,5 mill etniske nordmenn i Norge. Da tror jeg at jeg er snill. Da koster innvandringen bare i 2012 hver enkelt nordmann, stor som liten kr 15.000,-. Det vil si at det koster en familie på fire etniske nordmenn kr 60.000,-. Det er bare for dem som kom inn ti Norge i 2012. Jeg tør ikke regne på hva det vil koste hver nordmann om vi skulle ta år for år siden den rødgrønne gjengen kom til makten. Kommentar til artiklen.

SSB er Statistisk sentralbyrå i Norge. Talende tavshed på VG, Aftenposten og NRK. Dette er et meget kort referat fra Finansavisen, der har fem sider i dag. Jeg har fået det indscannet og skal lave en sammenfatning. Tallet er overraskende, for i Danmark har Cepos regnet ud at de kun koster det halve: Cepos: ikke-vestlig indvandrer koster 2 mio. kr. på 70 år – Det samme gælder deres efterkommere Det kan regnes ud på mange forskellige måder. Lone Nørgaard nævner i dag i Fyens Stiftstidende (ikke online) nogle af de udgiftsområder, der næppe alle er med i nogen af udregningerne:

Fortsæt med at læse “Norge taber 4,1 mio for hver ikke-vestlig innvandrer”

Over the past decade, tens of thousands of Iraqis have fled their country to resettle in Sweden. Iraqi-born Swedes are today one of the largest ethnic minority groups living in Sweden. In 2007, Swedish immigration authorities ruled there was no longer an armed conflict in Iraq and that it was therefore acceptable to send Iraqi citizens back to their country. A number of Iraqi refugees were deported amid protests, criticism from human rights groups and concern expressed by the United Nations. This film tells the story of Iraqi immigrants in Sweden, highlighting issues of integration, multiculturalism as well as an emerging right-wing backlash against immigration. Al Jazeera World

Filmen er et sjældent interessant røntgenbillede af en situation og en national sindstilstand. De irakere der udtaler sig, er jordbundent og virkelighedsnært, mens de svenske politikere og akademikere der optræder, er uhjælpeligt naive og provinsielle. Eliter er interessante at studere, jeg kommer selv fra en, tak og lov ikke fra en fra humaniora, men jeg har besøgt de reservater. Når man vil behage alle, behager man ingen, og hvis der er noget der ligger i demokratiernes politikeres DNA, er det at behage. Uden behag, intet valg, uden valg – ingen politiker, det er også vilkårerne i reklamebranchen.

Al Jazeera er naturligvis forudindtaget for masseindvandringen til Sverige, det kan man ikke fortænke dem i, men det er i heller ikke Qatar, som har måttet se 20 procent af sin befolkning forandret med de dybe økonomiske og sociale følger, der er fulgt i Sverige. Hvad vil vor tids humanistisk-teknokratiske elite gøre i løbet af den kommende generation, når den opdager at den er forhadt både af indvandrere og eget folk? Ganske ligetil, – som når Thorning, Vestager og Fredriksen sætter deres børn i privatskoler, – den tjekker ud fra den forhenværende nationalstat på en første klasses enkeltbillet, så kan skolelærerne stå på Christiansborg Slotsplads og være solidariske med sig selv og den inkluderende, tidligere folkeskole:

When the Titanic during her maiden voyage across the Atlantic Ocean struck an iceberg just before midnight on 14 April 1912, the first people who could see the water pouring in were the third-class passengers who happened to be situated closest to the waterline. Meanwhile, the richest passengers at the top were drinking fine cognac long after the ship had started sinking. They didn’t realize what was going on for quite some time, because they were further removed from the physical problem. The poor passengers still unfortunately suffered the highest fatality rates, because the wealthy benefitted from having privileged access to the lifeboats.

We see the same phenomenon on display today, on a much larger scale. Having Islamophobia in Europe today is just as rational as having icebergophobia on board the Titanic in 1912. The Price of European Immigration

Den officielle forklaring er, at en ikke nærmere bestemt homofobi gjorde det, at dette overfald på homoseksuelle skyldes de ellers fredelige demonstrationer imod, at Frankrig har vedtaget homoægteskaber fra denne sommer. Man har lov at tvivle på, at det kan bringe almindelige katolikker til så grov vold.

I alle de sager, vi kender fra danske medier, hvor gerningsmændene har kunnet identificeres, drejer det sig om sædvanligvis muslimske indvandrere. Ser man efter på kommentarspor og chatrooms for homoseksuelle, er de splittet 50-50 hvad angår den vold, de er udsat for. Den ene halvdel er i fornægtelse og mener, at “det er et tilfælde hvem voldmændene er”, den anden halvdel appellerer til den første om at vågne op. Skal man finde sandheden om denne sag, må man altså finde frem til en fransk, homoseksuelt netforum, den eksisterer ikke i fransk MSM, ej heller på de Bruijns Facebook. Manglen på signalement dér er nærmest påfaldende.

Det er lykkedes svensk presse at undertrykke sandheden om et muslimsk mord på en homoseksuel og et knivoverfald under en homoparade i Stockholm. Der er åbenbart ingen grænser for, hvor grov vold der skal undskyldes. Det må være herligt at være bøssemishandler i Europa, selv ofrene beskytter én. Ræsonnementet synes at være “hellere lade sig mishandle end politisere.” Én ting er et ganske sikkert udfald af den indstilling: Det vil kun blive værre.

For mig at se svarer det til, at jøderne i Tyskland løj for sig selv og andre om Krystalnatten i 1938 for ikke at støde nazisternes følelser. 91 blev pryglet ihjel. Så længe der lyves om dette, må man udgå fra en sandsynlighedsberegning, og det er netop hvad Robert Spencer gør i starten af klippet ovenfor. Han kender den homoseksuelle Bruce Bawers historie. Homophobic attack sparks Paris protests. Franrkrig: Debat om had til homoseksuelle efter brutalt overfald på Wilfred de Bruijn og kæreste…

Nu ber’ jeg dem, fru Klein…

kaglen i hønsegården over det…. Underligt pubertært, sentimentalt univers at få indblik i. Her er den ‘hadefulde’ Tweet.

De bare brysters jihad fortsætter

Tre FEMEN aktivister angreb den tunesiske præsident Moncef Marzouki under hans foredrag på à l’Institut du monde Arabe i Paris i anledning af udgivelsen af ​​hans bog om det arabiske forår. De råbte “Kvindeforåret er på vej” og “Hvor er Amina?” mens de halvnøgne kastede sig imod ham. De blev arresteret. Mere information følger. Femen France (Snaphanens oversættelse)

Fortsæt med at læse “Hvem overfaldt Wilfred de Bruijn?”

Omar Mustafa-affæren nærmer sig højkomikken. Man ser for sig en sosse-hbtq-feminist fra de højere stockholmske samfundslag komme bimlende fuld hjem fra Andy’s Bar og vågne og med tømmermænd ved siden af en langskægget misogyn, homo- og jødehader. Det gør ondt, hvis nogen opdager det. Det bidrager endnu en tak til underholdningen, at EXPO af alle nu beskyldes for at være ‘islamofober’ for at have kortlagt Omar Mustafas fortid. Ingen højere?

Nu hævner politikernes sløsethed og arrogance mht. islam sig grumt, hidtil er den kun gået ud over befolkningen. Det har ikke strejfet dem et sekund at undersøge hvad Islamiske Förbundet og Yusuf al-Qaradawi er for noget, eller også har de kalkuleret med andres ligegyldighed og uvidenhed. Den smuttede – SAP har forregnet sig, men efter at de har skudt deres vælgere i fødderne med maskingeværer i fire årtier, er det er mig ikke muligt at have ondt af dem, og desuden stemmer 31 procent af de beskudte stadig på dem endnu. Det findes der vist ingen kur for.

Kommentatoren Jörgens analyse rammer lige ned i centrum af sagen, for når suppen koges ind handler dette om kampen om 2-300,000 muslimske stemmer:

Vad det handlar om här, både i Malmö och på riksplanet är röstmaximering. I Malmö gjorde S den bedömningen att man skulle kunna behålla makten lokalt med hjälp av den muslimska rösten. Den fick man givetvis inte gratis som vi alla kunnat se. De omedelbara och direkta förlorarna var stadens judiska minoritet.

Nu vill S på riksplanet göra en Reepalu för att även här med hjälp av muslimska röster komma tillbaka till regeringsmakten. Därför kommer man att hålla fast vid Omar Mustafa i det längsta. och därför blundade man för tveksamheterna i hans bakgrund.

Man visste också att Moderaterna, det ledande regeringspartiet, var komprometterat i frågan genom samröre med muslimska brödraskapet i form av den moderate riksdagsman som tidigare var ordförande för islamiska förbundet. Man kunde alltså utgå från att M inte skulle göra något väsen av den nye ledamoten i partistyrelsen och att media som vanligt skulle ligga lågt för att inte gynna islamofobin och SD.

Men, men, man hade ändå missbedömt situationen! Omar Mustafa i partistyrelsen tillsammans med den offentliga hedersbevisningen mot Reepalu blev för mycket för det judiska samfundet i Sverige och dess vänner, liksom för delar av kvinnorörelsen och gaysamfundet.

Hur det här än slutar, kommer S att gå skamfilat ur den här historien medan Miljöpartiet (MP), detta motbjudande parti, kommer att tjäna på saken. MP, dessa gröna miljötalibaner, är också i det väsentliga en frontorganisation för muslimska brödraskapet. Med Reinfeldt och regeringen har man ingått ett nytt avtal när det gäller invandringsfrågorna dvs. att gränserna även i fortsättningen ska hållas öppna, samtidigt som man håller öppet för att tillsammans med kommunisterna och socialdemokraterna bilda regering efter nästa val, om Reinfeldt och moderaterna inte kan bjuda över.

Detta är skamlöst fräckt, men mycket skickligt. Genom att spela ut de borgerliga mot vänstern, se till att ha inflytande på båda sidor och hålla upp den muslimska rösten till beskådande, maximerar islamisterna sitt politiska inflytande och de fördelar man oblygt utverkar till sina egna. Säkert är bedömningen riktig att det så här långt är politiskt mer gynnsamt att använda M, S och MP som trojanska hästar än att bilda ett eget parti. Säger verkligheten något annat?

På tretten (13!) forskellige spørgsmål svarer partisekretær Carin Jämtin med samme luftfrikadelle på alle. Årets ikke-interview: