Av Julia Caesar
Copyright Julia Caesar, Snaphanen och HRS. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen!

Det är minst ett år sedan jag var i Stockholm senast. Jag ser mig omkring i en förändrad stad. I Stockholm kan man avläsa hur Sverige mår. Atmosfären är snål, kall, ovänlig. Människor vacklar omkring som drogade zombies i sina avskärmningsbubblor med ögonen oavbrutet klistrade vid sina mobiltelefoner. Bleka anemiska miljöpartiföräldrar som bebor innerstadens mångmiljonbelånade bostadsrätter sliter och drar sina skrikande barn på väg hem från barnomsorgens likriktningsfabriker. På det ärevördiga stamfiket Ritorno på Odengatan är 75 procent av borden upptagna av Macdatorer med vidhängande ägare som sitter och stirrar stint i sina apparater, timme efter timme, medan de sippar på en slät kopp kaffe. Jag vänder i dörren. Ritorno är inte längre ett konditori. Det är ett kontorslandskap. Samma fenomen rapporteras från andra kaféer i stan.
Jag räknar till fyra rumänska tiggare, samtliga kvinnor, bara runt Odenplan. De finns överallt på Stockholms gator, strategiskt utplacerade i tunnelbanan, vid systembolagets butiker, banker och varuhus. Nästan alla går snabbt förbi och låtsas inte se de tiggande kvinnorna.
Så uppiggande på ett skamfyllt förbjudet sätt
De utländska tiggarna är ett nytt fenomen. För något år sedan fanns de inte här. Jag utgår från att många stockholmare ser deras närvaro som ett efterlängtat steg närmare det gränslösa globala paradiset. Äntligen har de fått precis som de ville, innerstadens mångkulturfanatiker som röstar på vänsterns och miljöpartiets rödgröna drömmar och skriker i falsett om öppna gränser och allas rätt att bo i Sverige. Det var väl så här de ville ha det? Äntligen lite exotisk mångkulturalism i varje gathörn. Så uppiggande, på ett skamfyllt förbjudet sätt, att se människor som har det så mycket sämre än man själv. Kunna skänka en slant och känna sig som en oöverträffat god människa.

Det här är den hyllade fria rörligheten inom EU. Den som utropades med pukor och trumpetfanfarer och skulle bli så fantastisk. Ledarna för den organiserade brottsligheten skulle aldrig nedlåta sig själva till att sitta på en filt och frysa i vinterkylan åtta timmar per dag. Deras slavar får göra jobbet – sådana som kvinnorna runt Odenplan.
I praktiken råder laglöst tillstånd
När Rumänien gick med i EU 2007 sökte sig mängder av rumäner, främst romer, söderut i Europa för att tigga. Men så slog den ekonomiska krisen till i Sydeuropa, och folk slutade skänka pengar. Tiggarna drog vidare till Skandinavien. Många kommer med buss från Rumänien direkt till Cityterminalen i Stockholm. Under februari kom en stor del av tiggarna från samma område, Arges i södra Rumänien. Tiggeri är inte olagligt i Sverige. EU-medborgare har rätt att uppehålla sig i landet i tre månader utan försörjning.
“Men eftersom det råder passfrihet för EU-medborgare är det omöjligt att följa upp när någon reste in och hur länge han/hon har vistats i Sverige” säger Per-Uno Johansson, chef för utredningsenheten på Gränspolisen till Dagens Nyheter. I praktiken råder med andra ord ett laglöst tillstånd.
“Vi trodde att det skulle vara bättre i Sverige”
Affärsverksamheten går inte så bra, framgår det i Dagens Nyheters reportage om de rumänska tiggarna Claudia och Nico Sbircea och Claudias bror Mihai. Claudia och Nico Sbircea är i Sverige för att tigga ihop pengar “till sin handikappade dotter”.
“Åk hem och kom aldrig mer tillbaka” säger Mihai till sina grannar i hembyn Malu Vinat. “Åk hem och sköt era hästar, här i Sverige finns inget att hämta.”
Familjen har tiggt i två månader på Stockholms gator. Nu ger de upp.
“Hemma går det rykten om att man kan tjäna hur mycket pengar som helst i Sverige. Vi trodde att det skulle vara bättre.”
Många av tiggarna kommer via Italien, Grekland och Spanien. De kommer att finnas kvar i Sverige så länge som tiggeriet lönar sig.
Öppna gränserna och skänka bort välfärden

Tiggarna på gatorna i Stockholm och andra städer är bara förtrupperna till det som ska komma. En majoritet av EU-länderna vill införliva två av Europas fattigaste och mest korrumperade länder, Rumänien och Bulgarien, i Schengensamarbetet från 1 januari 2014. Både Sveriges och Danmarks regeringar (i Danmark regeringspartierna samt Venstre och De Konservative) skälver av otålighet att öppna gränserna för en invasion av främst bulgariska och rumänska romer och skänka bort den välfärd som deras egna befolkningar har arbetat ihop. Senast vid ett möte den 7 mars var majoriteten i EU:s ministerråd beredd att släppa in Rumänien och Bulgarien i Schengensamarbetet från nästa år.
Plundring av de sociala trygghetssystemen
I samma ögonblick som Rumänien och Bulgarien tas med i Schengen får de båda ländernas 29 miljoner invånare, varav flera miljoner romer, rätt att fritt slå sig ned i vilket EU-land de vill och ta del av den sociala välfärden på samma villkor som landets egen befolkning. De länder som kan erbjuda de mest generösa bidragssystemen kommer givetvis att toppa listan över attraktiva resmål. Dit hör både Sverige och Danmark.
Att bjuda in de båda länderna till fest med Schengen skulle inte bara innebära en trolig plundring av välfärden som skulle få det pågående mångkulturella bidragskalaset i Sverige att blekna i jämförelse. Ett kraftigt uppsving för den organiserade internationella brottsligheten går också att förutse.
Mer än 7 000 från västra Balkan får betald semester varje år
Sveriges justitieminister Beatrice Ask (m) välkomnar Rumänien och Bulgarien i Schengensamarbetet. Hon är uppenbarligen helt omedveten om de problem hennes partikamrat migrationsminister Tobias Billströms redan har med att begränsa en följd av den fria rörligheten, nämligen inflödet av ogrundade asylansökningar från västra Balkan, främst av serbiska romer. De utgör också förtrupperna till vad som ska komma – en konsekvens av att EU i december 2009 slopade kravet på visum för serbiska, makedoniska och montenegrinska medborgare. Året därpå utvidgades rätten att röra sig fritt inom Schengenländerna till att gälla också bosniska och albanska medborgare.
Sedan viseringskravet slopades skaffar sig årligen tusentals personer från Balkan betald semester med fri kost och logi, sjukvård och tandvård på svenska skattebetalares bekostnad under den tid det tar för migrationsverket att utreda deras asylansökningar. Förra året sökte 7 325 personer från västra Balkan asyl i Sverige. Majoriteten, 2 696 personer, kom från Serbien. Nästan ingen hade asylskäl. Ett litet fåtal, främst albaner, beviljades uppehållstillstånd.
“Inga bevis för några problem med social turism”
Att lära av erfarenheten är en svår konst. De förutsägbara följderna av den fria rörligheten inom Schengen oroar av allt att döma inte majoriteten av EU-politikerna. Jonathan Todd, talesperson för EU-kommissionen, säger till Europaportalen:
“Inget medlemsland, inklusive Storbritannien, har kunnat ge oss några bevis att det finns några problem med social turism”
För att det ska bli ett beslut måste alla EU-länder vara med om att godkänna Rumäniens och Bulgariens medlemskap i Schengen. Frågan har stötts och blötts i flera år. De båda länderna har gång på gång uppmanats att bekämpa korruption och organiserad brottslighet, att förbättra villkoren för sina minoriteter och utvecklas som rättsstater innan ett medlemskap i Schengensamarbetet kan bli aktuellt.
Tyskt hot om veto skjuter upp beslutet
Lyckligtvis har svensk och dansk politisk naivitet inte segrat i EU-kommissionen. Inte ännu. Den här gången lyckades Tyskland skjuta upp beslutet genom att hota med veto. Tysklands inrikesminister Hans-Peter Friedrich är den som tydligast har uttryckt farhågor om att det egna landets sociala trygghetssystem kommer att missbrukas om rumäner och bulgarer får obegränsad rörlighet inom EU.
“Om människorna i Europas länder i stora antal reser dit det finns mest sociala förmåner kommer vi i Tyskland att få ett stort problem” sa han i samband med mötet i EU-kommissionen.
“Begränsningar inte aktuella”
Även Finland, Österrike, Storbritannien och Nederländerna har motsatt sig att ta med Rumänien och Bulgarien i Schengen. Storbritanniens inrikesminister Theresa May söker stöd hos andra medlemsländer för att sätta press på EU-kommissionen att begränsa rätten till landets sociala trygghetssystem för andra EU-medborgare. En sådan regel är fullkomligt otänkbar i världens största socialbyrå, Sverige. För svenska politiker kan det inte gå fort nog att tömma den svenska välfärden i botten.
“För Sverige är begränsningar för bulgarer och rumäner inte aktuellt” säger justitieminister Beatrice Ask (m).
80 procent av svenska romer saknar jobb
Det är alltså främst en invasion av rumänska och bulgariska romer som kan väntas när deras hemländer tas med i Schengen. I Sverige bor redan cirka 50 000 romer – som inte givet ska jämföras med östeuropeiska romer. Men trots 500 år i landet har många av de svenska romerna uppenbara svårigheter att integreras. 80-90 procent är arbetslösa. Romska barn har i genomsnitt 40 procents frånvaro i skolan.
Enligt en rapport från Malmö 2011 saknar 80 procent av stadens romer jobb. Arbetsförmedlingen har därför anställt en “nationell samordnare” och fem så kallade “brobyggare”, som ska fungera som länkar och stöd mellan Arbetsförmedlingen och romerna, rapporterade SR Ekot nyligen.
“Världens mest ointegreringsbara folkgrupp”
Karl-Olov Arnstberg, professor i etnologi, har forskat om romer i flera decennier. Han betecknar dem som kollektiv som “antagligen världens mest ointegreringsbara folkgrupp som lyckas bibehålla sig själva och sin egenart generation efter generation”.
Enligt de officiella föreställningar som odlas och omhuldas i media är romer alltid Offer, befriade från delaktighet i och eget ansvar för sin marginaliserade ställning i samtliga länder där de bor. Romernas offerroll manifesterades kraftfullt av den statliga Delegationen för romska frågor, som efter tre och ett halvt års utredningsmöda överlämnade sin rapport ”Romers rätt, en strategi för romer i Sverige” till regeringen 2010.
“Romer utsatta för strukturell antiziganism”
“Sveriges omkring 50 000 romer lider av ett utanförskap som är osannolikt stort” hävdade delegationen och ansåg att det råder “en extrem och oförsvarbar exkludering av romer från alla delar av samhället”.
Delegationen uppfann begreppet “strukturell antiziganism”, någonting som enligt ordföranden Maria Leissner (fp) är “väldigt omfattande”.
Fortsæt med at læse “Söndagskrönika: Till fest med Schengen”