Vi har haft fat i den koptiske præst før: Father Zakaria Botros, also known as Islam’s “Public Enemy #1,” is back. Fader Botros siger ligesom så mange andre lærde, at islam er langt mere poltik en religion. En CIA underviser siger i dette klip, “islam er 17 % religion og 83 % politik.” I Sverige har de en minister, Nyamko Sabuni, der er meget klogere på islam end de skriftlærde, hun siger i dag i denne artikel, at “det slet ikke er sandt.” Døm selv om, hvad der er sandt.

Henrik Dahl: En rød regering holder to år

En analyse af valget, der overholder alle krav om skarphed og i tilgift er morsom. Anbefales især for svensk journalister i Danmarks-eufori. Vi ved, I kigger forbi, men vi siger det ikke videre. Det bliver to underholdende år, at se denne samling “galninge” i aktion så “alle og enhver i vælgerbefolkningen kan se, hvor tåbelig og uduelig og verdensfjern, den nye regering og dens faste flertal er.” Man er ikke forvænt med underholdning fra Christiansborg.

Jeg har altid opfattet udtrykket blokpolitik som en ideologisk afledningsmanøvre. På over­fladen lyder det som noget generelt. Et odiøst fænomen, der har mangfoldige manifestationer, som kan sammenfattes i begrebet b. Men som det er med alle ideologiske udtryk, betyder det i virkeligheden noget andet: politik uden De Radikale. For sandheden er, at Radikale Venstre aldrig har haft problemer med at gennemføre stor lovgivning med små flertal. Tænk blot på skattereformen i 1994 eller Pinsepakken i 1998.

At blokpolitik i virkeligheden aldrig har betydet andet end politik uden De Radikale, men at partiet i øvrigt ikke har nogen pro­blemer med at tryne selv meget store mindretal, får vi snart at se. Sagen er nemlig, at medmindre Lars Løkke og Pia Kjærsgaard føler, de trænger til fire års restitution, har de ingen fornuftig grund til at samarbejde med Helle Thorning-Schmidts nye, uhørt splittede regering […]

Hvor det ender, får vi at se. Men her og nu sætter jeg mit ry som politisk analytiker ind på den påstand, at Helle Thorning-Schmidts regering vil blive ustabil og kortvarig. Mit bedste gæt er, at næste valg bliver i 2013 (eller over den strandede finanslov for 2013), og at Rød Blok vil gå ind i kampen med katastrofale meningsmålinger. Analyse af valgresultatet 2011, Helle vil stege i sit eget flertal.

Saint-Denis i Paris: En kristen ø i et muslimsk hav

Cathédrale royale de Saint-Denis er Frankrigs “Roskilde Domkirke” – deres kongegrave gennem 1000 år. Den ligger kun 9 kilometer fra Île de la Cité og Notre Dame. Et no-go area strøget af turistguidernes tur-kort.

France still looks like and feels like France in the centre of Paris. You do not have to travel very far from the usual tourist sites, however, to start to understand the French ban on the full Islamic face-veil, which saw the first token conviction this week.One tourist site that has quietly slipped off the traditional itineraries, for very good reasons, is the Basilica of Saint-Denis. Resting place of French kings and queens for more than a thousand years, the cathedral will see the interment next year of recently rediscovered remains of Henry IV. Ask Parisians if they have ever been to visit and they will say, almost uniformly, that they have not.

France’s equivalent to Westminster Abbey sits is today a forsaken Christian island in a surrounding Islamic sea. The population is 70% Muslim. French police publicly list much of the district as a no-go area. Walking through the area, one wonders not only whether one is really in France but whether one is even in Europe……A gay acquaintance of mine has been attacked three times in the neighbourhood while travelling to visit friends.[..]

When, a few years ago, a philosophy teacher by the name of Robert Redeker wrote in Le Figaro newspaper that Muhammad was ‘a merciless warlord, a looter, a mass-murderer of Jews and a polygamist’ and that the Koran is ‘a book of incredible violence’ he was quickly forced into hiding after credible death-threats. Instead of the French Republic rallying to the support of free speech and the basic liberties of one of its citizens, he faced an extraordinary wave of elite condemnation for having ventured to speak of Islam in such terms in the first place. The cravenness of the response is all the more stark given that both were statements of historical fact. The Mail: The alleged persecution of French Muslims is an extravagant fantasy – (Og et helt aktuelt À Propos :Amnesty Deplores Unjust French Niqab Fines.)

Fortsæt med at læse ““Verdens mest eftersøgte vantro””

Historikeren Vidar Enebakk skriver idag en kronik Norges største landsdækkende avis. Det plejer ar være online i løbet af nogle døgn. Dette er det mest nuancerede, der hidtil har kunnet siges offentligt om Fjordman i Norge, selvom kronikken også er kritisk, hovedsageligt for Fjordmans slutninger fra det historiske til det politiske. Det kommenteres fredag i Norge her: Kan Fjordman plutselig bli en helt?

Det er for enkelt å avfeie Fjordmans teori som idioti eller å stemple det som rasisme,” skriver forsker. Kronikken er basert på foredraget hans i Oslo Koncerthus i går kveld, i forbindelse med Universitetet i Oslos 200 års jubileum.

Historikeren Vidar Enebakk skriver om sin læsning af Breiviks “manifest”:

Et tredje eksempel er på side 764 hvor det listes opp ytterligere 13 artikler om alt fra medisinhistorie og optikkens historie og til en hisitorie om kalenderen. Det er ikke opplagt i manifestet hvorfor dette er relevant pensum for terrorister. Forfatteren av kapitlet, boktipsene er ikke gjerningmannen selv. Det er bloggeren Fjordman, hans favoritforfatter. Og jeg blev endda mer overrasket da jeg oppdaget at Fjordman siden 2007 faktisk har publicert omkring 50 vitenskapshistoriske artikler om alt fra astronomi og geologi til kvantefysikk, superstringsteori og Madame Curie. Tekstene peker fram mot boken “Den nysgerrige sivillisationen,” som skulle være ferdig i august 2011. De er publisert på forskellige nettsteder knyttet til den internationale Anti-Jihad-nettverket. Omfanget og utbredelsen er imponerende, og mye av innholdet er skremmende bra.”

PLO: Intet statsborgerskab til flygtninge i ‘Palæstina’

Mogens Lykketoft, Trine Pertou Mach og Frank Aaen er antageligt i dette øjeblik ved at pakke kufferterne inden de tager derned for at sætte dem på plads (LFPC).

It’s eminently fitting the woman the Palestinian Authority chose to formally launch its statehood bid is a proud mother of five murderers, of whom one is now dead while the other four are serving life sentences in Israel. After all, a woman who teaches her sons to kill Israelis even at the expense of their own welfare is the perfect emblem of a Palestinian state dedicated to destroying Israel even at the expense of its people’s welfare. And if that accusation seems far-fetched, just consider the shocking interview the PLO’s ambassador to Lebanon, Abdullah Abdullah, gave the Lebanese Daily Star last week:

The ambassador unequivocally says that Palestinian refugees would not become citizens of the sought for U.N.-recognized Palestinian state…

This would not only apply to refugees in countries such as Lebanon, Egypt, Syria and Jordan or the other 132 countries where Abdullah says Palestinians reside. Abdullah said that “even Palestinian refugees who are living in [refugee camps] inside the [Palestinian] state, they are still refugees. They will not be considered citizens.”

Abdullah said that the new Palestinian state would “absolutely not” be issuing Palestinian passports to refugees… […]

This is simply unbelievable. For years, the world has backed a Palestinian state on the grounds Palestinians are stateless people who deserve a country of their own. And now, a senior Palestinian official has announced once they have received a state, most Palestinians will still be stateless – even those who actually live in “Palestine.” […] “Palestine” to Deny Citizenship to 45 Percent of its Palestinian Residents 

Min skov midt i byen

Der er vist ikke mange metropoler, der har så mange grønne områder så tæt på centrum, som København har. Det gamle voldanlæg fra 1600 tallet, som begynder ved Tivoli og strækker sig over Østedsparken, Botanisk Have, Rosenborg Have, Østre Anlæg og til Kastellet. Hver have med sin egen stil. Østre Anlæg er min have og min barndoms skov, det er hjemme, de andre er mere udebane. Her kom jeg inden jeg gik i skole, begge mine skoler ligger i Stockholmsgade, der løber langs den nordøstlige side. Vi kaldte den bare “Østre”. Den kan bruges af børn, af unge elskende, af joggere, hundeluftere og pensionister. Og så har den hele to museer, Hirshsprungs Samling og Statens Museum for Kunst, hvis udvidelse nu har ødelagt barndommens kælkebakke næsten helt. Ovre i det hjørne stod i mange år Michelangelos David, der nu har fået en finere plads nede ved Nordre Toldbod. Man kan se fotos af haven i over 100 år her, børnenes fiskekutter og legeplads, de elskendes rhododendronhave, kælkebakken, monumenterne – det hele ! En iøvrigt fantastisk hjemmeside om det gamle København.

Fortsæt med at læse ““Fjordman er skræmmende god””

Det er ord Vilks har hørt nogle gange. Forleden var det en kunstskole i Värmland, der måtte melde forfald “af hensyn til elevernes sikkerhed.” Ytringsfriheden og den kunstneriske frihed støtter alle, men kun når det er risikofrit. Når der kan er en prislap på, er der næppe mange nok tilbage, til at opretholde dem. Og da slet ikke blandt kunstverdenens gratister og vernissagegæster, der snylter på den frihed, andre har skabt for dem. (klik. foto f. helskærm)

I går kunde Metro avslöja att det var konstnären Lars Vilks som var måltavlan vid konstbiennalen, i alla fall enligt de brottsmisstankar som åklagaren fört fram. Nu stoppar Bokmässan Vilks från att komma.Det var i morgon som Axess skulle ha en intervju med Lars Vilks om samtidskonst i sin monter på mässan. Nu har de ställt in den programpunkten. Anledningen är att mässledningen inte vill ha Vilks på plats. – Personer som besöker mässan kan bli oroliga, alla ska kunna känna sig lugna, säger Birgitta Jacobsson Ekblom, kommunikationschef på Bokmässan i Göteborg. Bokmässan: Vilks är inte välkommen.

Lars Vilks ironiserer over drabsplaner

“Som det nu tycks framgå var konstnär Vilks målet för islamisterna på Röda Sten. Händelsen som med all sannolikhet är unik i biennalernas historia kunde uppfylla högt ställda krav på närvaro, autenticitet och innerlighet. Även samtidskonstens längtan efter verklighet kom inte på skam.” (Sort Sonofon)

Ingen Vilks på bogmesse: En skræmmende aflysning

Anders Heger er formand for Norsk PEN: “Et nederlag for det civile samfund.” – Generalsekretær for Norsk Presseforbund Per Edgar Kokkvold: ”Det, som er sket i Göteborg, viser igen, at der i praksis ikke længere eksisterer kunstnerisk frihed og ytringsfrihed for de, som gør nar af islamister.” – Katrine Winkel Holm,næstformand i Trykkefrihedsselskabet og redaktør af Trykkefrihedsselskabets internettidsskrift Sappho: “Bogmessens ledelse kommer til at gøre ligesom de norske myndigheder, der i sidste uge sendte Westergaard ud af landet pga. en terrortrussel.De begynder at se på Muhammedtegnerne med islamiske øjne: De er problemet. De er farlige. De skal aflyses.” – Johan Lundberg fra forlaget Axess: “Det er tragisk, at det ikke lader sig gøre at gennemføre en diskussion om kunst med udgangspunkt i de to bøger, som henholdsvis jeg og Lars Vilks har udgivet op til bogmessen.” Af Helle Merete Brix og Uwe Max Jensen, HRS

Virkeligheden efterligner kunsten: Byrådsmedlem i San Juan Capistrano, Californien, kalder sin hund Muhammad: Reeve Explains ‘Muhammad’ as Dog’s Name

Tyske byer: Hvert andet barn fra en indvandrerfamilie

Næsten halvdelen af alle storbybørn i Tyskland, bor i familier med indvandrerbaggrund. I de 14 største byer har omkring 46 procent af alle børn og unge mindst en forælder, med udenlandske rødder. I hele Tyskland er det 31 procent. Det beretter det statistiske kontor i Wiesbaden på baggrund af en husstandsundersøgelse og en mikro folketælling for året 2010.

Omkring 46 procent af de mindreårige i store byer med mere end en halv million mennesker, kommer fra familier med udenlandske rødder. Disse omfatter 14 byer som Berlin, Hamburg og München, Frankfurt, Bremen, Leipzig og Nürnberg.

I de store byer med 100.000 til 200.000 indbyggere – som f.eks. Offenbach, Saarbrücken og Würzburg – er det omtrent lige så mange. Lidt mindre er andelen af ​​indvandrerbørn i byer med 200.000 til 500.000 indbyggere, såsom Bonn, Magdeburg og Mannheim. Der er andelen 41 procent.Men forskellen er stor sammenlignet med byer på landet: I samfund med under 5.000 indbyggere, er kun 13 procent af børn og unge fra migrationsfamilier. I byer med 50.000 til 100.000 indbyggere, er tallet 36,5 procent. Familier har indvandrerbaggrund, hvis den ene forælder har et udenlandsk statsborgerskab, eller har fået en tysk pas ved naturalisation.14 größte deutsche Städte: Jedes zweite Kind aus Migrationsfamilie. (Snaphanens oversættelse)

Om de enorme problemer med blandt andet vold, dette medfører i tyske skoler, kan man læse en lærer skrive om: Tagesspiegel-Leser Dr. Klaus-D. Paatzsch: Wie kann Integration gelingen?

Islam: Hvorfor det ikke kan blive ved på denne måde

Ønsketænkning er en konstant faldgrube når man prøver at se enden på de problemer der aldrig formuleres klart i mainstreammedierne: Hvornår kan Kurt Westergaard, Geert Wilders og Ayaan Hirsi Ali gå frit på gaden igen? Hvornår skal brandbiler ikke have politieskorte i ghettoer længere? Hvornår kan man trygt slække på sikkerhedskontrollen i lufthavnene? Hvornår mødes vi ikke med flere krav om særlige hensyn til formørket religion, og hvornår behøver vi ikke længere debattere stening og kvindeindpakning i vores egne lande? Osv.

Mange af forsøgene på at besvare spørgsmål om det lange perspektiv handler om fremskrivning af tendenser (demografiske, økonomiske og kulturelle/politiske, f. eks.) og analogier med historisk empiri (Libanon, Indien, Tyrkiet, Jugoslavien f. eks.). Selv med stærke facts om styrkeforhold i vores favør er det selvfølgelig umuligt at konkludere noget om udfaldet af de fremtidsscenarier som skribenter som El Inglés, Fjordman og Paul Weston har opstillet på Gates of Vienna, så meget desto mindre fordi der er den lille joker i spillet der hedder kulturelt selvhad. Selv om vi kan vinde er det ikke sikkert at tilstrækkeligt mange ønsker dette.

Meget ville dog vindes for sjælefreden hvis man som et minimum kunne fastslå at den nuværende situation umuligt kan fortsætte: De selvhadende velfærds- og rettighedsstaters ‘Ponzi scheme‘, eller pyramidespil, der lige nu udgør en magnet der tiltrækker problemer, har som alle den slags fantasterier en indbygget afslutning. Et af de mest fascinerende bud på hvorfor islam er cruising for a bruising der vil ende i en absolut umisforståelig afslutning på totalitære ambitioner er Richard Fernandez’ essay The three conjectures fra 2003: Kombinationen af islamiske atomvåben og islams natur vil garantere en eskalation der kun kan ende med islams udslettelse – på det sted hvor den startede, og er allermest sårbar.

Gates of Viennas skarpe kommentarskriver Zenster har parallelt hertil fremsat en række bud på lignende indbygget dynamik i den nuværende situation der vil ende i islams absolutte ugunst. “When Will it End?” og “Why will it end?” er de to første af tre indlæg.

When Will it End?

Short answer ― It will end when the tipping point is reached.

This tipping point can be defined as follows:

When living with Islam becomes more trouble than living without Islam. […]

Islamic terrorism will end. It is both unsustainable and an intolerable burden upon the civilized world. Ending it is a matter of obtaining sufficient political willpower and an educated electorate that will no longer put up with ineffectual Politically Correct politicians who continue to ignore, obfuscate or simply deny the need to eliminate such a monstrous drag on global progress. […] Zenster: When will it end?

Why Will it End?

Short answer ― Islam has “unhappy ending” written all over it. […]

As Winston Churchill noted about Islam, “No stronger retrograde force exists in the world.” This is why it is foredoomed to failure. Islam’s obsession with, and glorification of, death is just one signifier among many that herald its eventual demise.

Finally, Islam is assembling too many enemies too fast to where they cannot be expected to keep pursuing their own petty quarrels instead of addressing the overarching threat of jihad. The complete and total inability of Islam to coexist with any legitimate faith or other culture presages a day when its numerous victims will band together in pursuit of an ultimate victory.

That is why it will end. Zenster: “Why will it end?”

Vi venter nu på det sidste kapitel, “How will it end?” (LFPC).

Det er SR´s Ring P 1, hun tænker på. Menigmand kan udtrykke sig nogenlunde frit, en skrækkelig uting.Et typisk svensk journalistsynspunkt. Der er intet de foragter mere end “folkets stemme”, og intet de hellere vil, end at fortsætte med at installere uløselige problemer i fred for at blive sagt imod. Typer som Expressens lederskribent “radikalfeministen” Marteus er på vej ud, – alt for langsomt, desværre – og om få år vil svenskerne korse sig over, de lod dem tyrannisere deres liv og give deres land væk.

Målet i Gøteborg var Lars Vilks

I Danmark dømmes det efter terrorparagraffen , – 10 års fængsel og udvisning til Muhudiin Mohamed Geele, – men endnu ikke i Sverige, hvor det kun “förberedelse till mord”.

Enligt uppgifter i tidningen Metro var konstnären Lars Vilks den tilltänkta måltavlan vid konsthallen Röda Sten vid invigningen av konstbiennalen i Göteborg den 11 september. Han skulle mördas med fickkniv.Tidningen Metro skriver att de tagit del av hemligt utredningsmaterial som bekräftar att Vilks var måltavlan. Åklagaren vill inte kommentera uppgifterna, men tidningen skriver att Vilks skulle mördas med en fickkniv på Röda Sten.

En av de häktade männen letade efter Vilks – som aviserat på sin blogg att han skulle besöka biennalen, men han dök inte upp på öppningsdagen.På natten, den 11 september, utrymdes konsthallen Röda Sten av Göteborgspolisen. Fyra personer greps misstänkta för terrorbrott. Tre av männen i 25-årsåldern sitter fortfarande häktade. Rubriceringen har ändrats till “förberedelse till mord”.Lars Vilks: ”Jag är ett utvalt objekt”, ”Vilks skulle mördas med fickkniv”, Vilks sägs varit terrormålet Metro: Männen var ute efter Lars Vilks.Nytt anslag mot ytringsfriheten.

Tunesere brænder Lampedusa-center ned. Borgmester: “Vi er i krig”

The Centre for identification and expulsion (CIE) of immigrants from the small Italian island of Lampedusa was destroyed Tuesday by a fire during protests by a group of undocumented Tunisians against the direct repatriation to their country of being trafficked.

“The Centre is completely devastated and all burning.” It no longer exists and it cannot accept any immigrant. Lampedusa has no site. It is time that government intervention after both inertia. “Everyone had warned of what could happen and finally happened,” said the Mayor of the island. A fire caused by Tunisians destroys the Centre for immigrants in Lampedusa

“We’re at war, people have decided to take justice into their own hands.”

Migrants clashed with police and residents on the tiny Italian island of Lampedusa on Wednesday, prompting Italy to announce they all would be transferred and repatriated within 48 hours.

Television footage showed riot police wielding clubs and beating the migrants as they jumped from a balcony near the island’s commercial port. The clashes came a day after migrants set their overcrowded holding center on fire to protest Italy’s policy of forced repatriations.The clashes left several people injured, the reports said.Lampedusa’s mayor Bernardino De Rubeis denounced the government for abandoning the island to cope with the chaos alone, calling the migrants “delinquents” and insisting the island wouldn’t accept one more.He said he kept a baseball bat in his office for protection. “I must defend myself,” he was quoted as saying by ANSA. “We’re at war, people have decided to take justice into their own hands.”Italian police, migrants clash in asylum dispute.

De liberale ved man hvor man har: “The human rights act is here to stay”

Nick Clegg today vowed that the human rights act was here to stay during an impassioned speech to the Liberal Democrat party conference. […]

Mr Clegg also used his speech to warn Conservative MPs that he would remain bullish on the human rights act.

‘Let me say something really clear about the Human Rights Act,’ he said. ‘In fact I’ll do it in words of one syllable: It is here to stay.’ […] The human rights act is here to stay: Clegg’s bullish conference speech as he fights to reunite his party

Det er på høy tid å lage humor av aspekter ved 22. juli-hendelsene, mener norske komikere, men det krever fingerspitzengefühl. Programmet Trygdekontoret på NRK gjør det i kveld med sin karikatur av bloggeren «Fjordman». Trygdekontorets nye påstandsleverandør har fått navnet Heine Fjordland, en multihandicappet høyreorientert blogger, og er ifølge Seltzer bosatt i et behandlingshjem i velferdsstatens øverste parnass. Vedkommende er til forveksling lik bloggeren «Fjordman», alias Peder Jensen, som terrorsiktede Anders Behring Breivik har sitert en rekke ganger i sitt såkalte manifest. Mener humoren kan endre fokus etter 22. juli

Selvom det egentlige problem ikke er, at NRK gør grin med Fjordman, tænker man sig alligevel det ikke særlig tænkte eksempel, at 22 juli havde været et muslimsk terrorangreb. Ville terroristens “inspirator” optræde i public service som langskægget nazist og invalid i satire under to måneder efter? Nej, så kry ville de aldrig være. Om det virkelig “er på høje tid at gøre grin med 22 juli-hændelserne”, er en smagssag man nok diskutere selv udenfor Norge. Det er ikke min smag. Det er knap to måneder siden den værste tragedie i nyere norsk historie. “På høje tid?” “”Vær pjat – og du skal se, alle vanskeligheder forsvinder. Du ender som klovn på public service.”

Nu er Hanne Vibeke Holst ikke pjat, ikke med vilje i al fald. Jeg klager normalt ikke til nogen, men jeg klagede til DR over at de sendte hendes socialdemokratiske propaganda Dronningeofret aftenen før det danske valg. Jeg fik et venligt svar, der blandt andet lød:

Vi gør alt for i vores valgprogrammer og debatprogrammer ikke at være partiske. I disse tilfælde er der tale om fiktion – en svenske TV serier efter et dansk bogforlæg og ikke et politikerportræt el. lign. Hvis man leder kan man måske også finde politisk betonede figurer i andre af de udenlandske film eller serier der vises på de danske kanaler og om en aldrende svensk statsministerkandidat med altzheimer er det der får vælgerne til at stemme anderledes er vist ikke særlig sandsynligt.

Nu så jeg under stor pine et afsnit af den filmatiserede, socialdemokratiske damebladsnovelle Dronningeofret på laptoppen i går. Var dette ikke en karrikatur af Jimmie Åkesson, de kunne aflæse helt nede fra bagerste række ? ER dette ikke en tyk karikatur af en svensk nazist i Holsts aftapning? Var dette ikke en araber, der blev banket til døde af svenske nazister, noget der forekommer så sjældent, at jeg ikke ved hvor mange år vi skal tilbage, for at finde et eksempel? Hvorimod vold den anden vej ses hver eneste ene dag. Senest igår døde endnu en ung, svensk kvinde af den slags vold. Sverigedemokrater overfaldes, om ikke hver dag, så hver uge. Jeg skrev tilbage, at jeg fastholder min kritik af DR´s politiske propaganda pr. stedfortræder H.H.Holst, hvis Sverigesbillede er så skævt, at det ikke bare er propaganda, det er løgnagtigt. Om det nu er bevidst eller ej.

EU tager sindelagskontrollen til nye højder

Man famler efter ord, for hvad skal man sige? Man kan ikke længere være forbavset over noget fra de kanter, men i det mindste gør det de daglige historier om apokalyptiske rædsler ved et eventuelt kollaps af euroen til at bære. Måske endda til at foretrække? (LFPC)

From the EU’s Manual on Hate Speech:

The identification of statements that could be classified as “hate speech” seems all the more difficult because this kind of speech does not necessarily manifest itself through expressions of “hatred” or emotions. “Hate speech” can be concealed in statements which at a first glance may seem to be rational or normal.

Source ; Hate Speech May Seem Rational or Normal

Kongresmand undskylder angivelig “diskrimination” mod muslimer efter 9/11

Det hører med at den demokratiske politiker Mike Quigleys tale blev holdt dagen før 10-året for 9/11. Stedet var en ikkegodkendt uddannelsesinstitution ved navn American Islamic College i Chicago – og som altid ligger det ekstremistiske bagland åbent for enhver der gør den mindste indsats for at researche stifterne:

[…] I posted the following on its opening back in May 2009, when a group of American Muslims led by two jihadist sought to establish the first four-year accredited Islamic college in the United States, calling it a “Muslim Georgetown.”

Advisers to the project have scheduled a June vote to decide whether the proposed Zaytuna College can open in the fall of next year, a major step toward developing the faith in America.

Imam Zaid Shakir and Sheik Hamza Yusuf of California have spent years planning the school, which will offer a liberal arts education and training in Islamic scholarship.

Academic jihad. Another giant leap is galloping sharia in America. Here’s some background information on Sheik Hamza Yusef, from Discover the Networks:

Anti-Semitic and anti-American Islamic scholar

“They [Americans] were ungrateful for the bounties of Allah, and so Allah caused them to taste fear and hunger.” […]

At this same rally, Yusuf lamented that Sheikh Omar Abdel Rahman, the blind Egyptian cleric convicted of masterminding the 1993 World Trade Center bombing as well as unfulfilled plans to destroy various Manhattan bridges and tunnels, had been “unjustly tried” and “condemned against any standards of justice in any legal system.” […]

The other “scholar,” Imam Zaid Shakir, wrote of Israel in July 2006: […]

We should never hope to see the day when, if possessing the requisite firepower, Muslims would visit upon the civilian population of Israel the sort of savage violence we see decimating the innocent civilians of Gaza and Lebanon. […]

Illinois Congressmen Mike “Quisling” Quigley Apologizes to Muslims for 911: “I think it’s appropriate for me to apologize on behalf of this country for discrimination you have faced.”

Quigley må vel nærmest rubriceres som en amerikansk variant af vores radikale: Den velkendte blindhed parret med klæg kristelig tale hvor “faith” er løsenet der kitter det uforenelige sammen, og sammen med “wise man” anslår strenge der ikke er gængse i dansk politik, men som nærmere høres hos Mullah Kjeld Holm og dennes flok (LFPC).

Af Thomas Nydahl

Vad vet man om morgondagen? Inte ett skvatt. Men man behöver sannerligen inte spå i kaffesump eller fördjupa sig i ideologiernas labyrinter. Men kan göra som Bengt i Wien och läsa precis hur det är. Han gör det hos Paul Krugman som skriver i The New York Times om friheten att dö. Så här:

“I’m referring, as you might guess, to what happened during Monday’s G.O.P. presidential debate. CNN’s Wolf Blitzer asked Representative Ron Paul what we should do if a 30-year-old man who chose not to purchase health insurance suddenly found himself in need of six months of intensive care. Mr. Paul replied, “That’s what freedom is all about — taking your own risks.” Mr. Blitzer pressed him again, asking whether “society should just let him die.” And the crowd erupted with cheers and shouts of “Yeah!”

Är det vad som väntar oss européer också? Ska tjatet om “valfrihet” sist och slutligen reduceras till friheten att dö, därför att man inte kan betala för sin sjukvård?

Så sent som i gårdagens Svenskan läste jag om hur nära dagen är då Greklands statskassa är slut och varken löner eller pensioner kan betalas ut. Tysklands Angela Merkel säger att om det skulle innebära slutet för euron, så är det också slutet för Europa. Jag vet inte om den domedagsprofetian är befogad, men nog finns det skäl att redan omgående oroa sig för den framtida sjukvården och annat i den offentliga verksamheten som varje medborgare tagit för givet. Men folkhemmet är sedan länge dött – och begravt – och just därför kan vår tids politiska klass hantera verkligheten på ett sätt vi lite yrvaket börjat förstå.

Gamla paroller om solidaritet är inget annat än festrekvisita. I grunden är man överens – från Miljöpartiet till regeringsalliansen – om att de somaliska stammarna, i huvudsak familjer utan möjlighet till arbete, i analfabetism och med män som flyr in i kattuggandet, ska återförenas och leva på statsunderstöd i Sverige, att överklassen ska kunna berika sig utan minsta kritik, att skolan ska fortsätta ramla ner i ett bottenlöst träsk, att svenska soldater ska häcka i de afghanska bergen, att tiotusen rop på polishjälp ska ignoreras varje år därför att pengarna är slut, att såväl islamismen som den politiska godhetsideologin ska få fortsätta korrumpera och fräta sönder hela tanken om det öppna samhället, yttrande- och tryckfriheten.

I detta klimat kan man skrota välfärd samtidigt som man i Sveriges Radio accepterar att en imam hotar att mörda landsmän boende i Sverige, om de lämnar islam. De “goda” i medier och politik kommer att blunda för det och fortsätta mässa om “främlingsfientlig retorik”. Det är redan för sent att läsa Kejsarens nya kläder.

Man behöver inte vara pessimist för att ana vad det är Paul Krugman hänvisar till. Barbariet finns överallt runt oss. Är det något vi saknar kan vi importera det. Fredrik Reinfeldt har ju redan försäkrat att före vår tid fanns det i Sverige bara barbariet.

” – Ursvenskt är bara barbariet. Resten av utvecklingen har kommit utifrån. Det var statsminister Fredrik Reinfeldts lakoniska slutsats efter ett besök i invandrartäta Ronna i Södertälje på onsdagen.”

Det försäkrade DN sina läsare redan 2006. Och den fräckhet med vilken sådana politiker uttalar sig har inte mildrats sedan dess. Det kommer mera, som man säger.

Kenneth Karlsson har skrivit en mycket intressant essä om tillståndet för våra samhällen, där inte minst begreppet ömsesidighet diskuteras. Han bygger sina resonemang på egna erfarenheter av att leva i andra länder.Thomas Nydahl: Vad vet man om morgondagen?

Bilfri tirsdag?

En af Københavns mest trafikerede gader, Store Kongensgade, kl 15 tirsdag. Nej, Verdensmesterskaberne i landsvejscykling 2011. I dag kvindernes enkelstart set fra Hendes Majestæts udkigspunkt, mindre kan ikke gøre det. Ruten, fra Rådhuspladsen ud om Hellerup, to gange. Cyklist nr. 1 en thailænder, nr 2 en rumæner. Nr. 3 en singaporeaner og nr. 4 en mexicaner.(klik fotos f. helskræm)

Fortsæt med at læse “Folkhemmet är sedan länge dött och begravt”

Terroranholdt: “Ærgerligt at Breivik ikke var en af os”

Den anholdte terrormistænkte Hani. N i Berlin, har rost massemorderen Anders Breivik som et forbillede. Det er oplyst, han besad en manual til at bygge en bombe. De islamistiske Hani N., der er anholdt for terrormistanker, havde dowloadet en vejledning i fremstilling af sprængstoffer fra internettet. Desuden skal han have informeret sig på internettet om tændsatser til den.
Hertil kommer, at N. i e-mails roste den norske massemorder Breivik med ordene: “Ærgerligt, at det ikke var en ​​os.” .N og den tysk- libanesiske Samir M sidder andholdt i Berlin. Målene for deres angreb er ikke afsløret endnu. Tyske sikkerhedsmyndigheder lod ti islamister tage til pakistanske træningslejre, selvom de kendte deres planer i detaljer. Lederen Mohammed A. ankom i august 2010 under fuld tysk overvågning. Berliner Islamist nannte Breivik als Vorbild (Snaphanens oversættelse) Berlin Terror Suspects. Alleged Connections to Afghanistan. Update, en engelsk oversættelse af Focus artiklen: Terrorism, Islamist named Berlin as a model Breivik.

Der var mange udenfor Politiken-segmentet, der med det samme så, at den norske massemorders tankeverden havde mere til fælles med muslimske jihadister, end med nogen andres. Flere af disse har da også udtrykt et fællesskab med ham, nu senest i Tyskland dag. Al Qaeda er en skygge af sig selv, men hjemmedyrkede terrorister skyder nu op som svampe i sæsonen i Europa, og den sæson er jo nu, som enhver svampejæger ved.

I går blev syv jihadister anholdt i Birmingham, forleden måtte Westergaard i hast forlade Oslo af terrorfrygt, den 16. blev to somaliere anholdt i Finland, den 12. fire muslimer i Gøteborg, og så den 8.9. to i Berlin. Det er fem forpurrede muslimske terroranslag i Europa på ti dage (!) (selvom det svenske er nedskaleret til “antiftelse til mord”, drejer det sig om mord på Vilks, regner vi det for terror i Danmark). En boomende branche midt i en krisetid, men så længe ingen af dem når Breiviks snilde og udholdenhed til sokkeholderne, bliver der ingen dødsfald på Allahs regning. Og venstrefløjen klager stadig over, at vi ikke taler pænt nok om islam. Senest forfatterne Carsten Jensen og Jane Teller i Deadline i går (minut 9.34) Hvad vil de klage over, den dag nogle jihadister er lige så “dygtige” som Breivik? PET? Eller vil de trøste de efterladte med et: “Se, hvad vi sagde, det er fordi I har talt så grimt og respektløst?”

Per Ahlmarks memoarer: Gör inga dumheter medan jag är död!

Det er en god titel. Ahlmark, forfatter, tidligere leder af Folkpartiet og vice-statsminister, kunne have givet den undertitlen: “Hvorfor lavede I så mange dumheder, mens jeg levede?” En anden folkpartist, Mauricio Rojas, kan til den tid kalde sine erindringer: “I var godt dumme i nakken, da I skilte jer af med mig.”

Han anklagar Bildt för att ha förminskat serbernas massmord på bosnier i Srebrenica och för att ha tigit om den sudanesiska regimens ansvar för folkutrotningen i Darfur. Bildts lojalitet mot Lundin Oil som gjorde honom förmögen var större än hans avsmak för massdödande i Darfur, hävdar Ahlmark.[..]

Han kritiserar även Bildt för att ha en ”enfaldig” syn på staten Israel som ett monoetniskt land, trots att det består av invandrare från mer än 100 nationer. ”Utrikesministerns okunnighet om detta lands historia, kultur, vitalitet och folkstyre är påtaglig och utgår från en klart fientlig attityd”, skriver Per Ahlmark. ”Inte minst här avslöjar Carl Bildt, öppet och ihärdigt, de reaktionära värderingar som så ofta har drivit honom”, skriver han. Ahlmark till hårt angrepp mot Bildt og Ahlmark: Bildt är likgiltig för folkmord
via MXp bloggen.

Debat med multikultierne på vore betingelser, eller ingen debat?

Baron Bodissey og Robert Spencer hører til mine absolutte favoritbloggere fordi de på hver deres måde fastholder læserens fokus på nogle bestemte betragtningsvinkler på de emner de dækker, vinkler der bliver vigtige redskaber for en selv når man læser nyheder og artikler uden for hhv. Gates of Vienna og Jihad Watch. Spencers fokus er på den islamiske selvforståelse og på ureflekterede antagelser i mainstreammediernes fremstilling af islam. Bodissey skærer lige ind til benet når det drejer sig om magtfordelingen mellem ‘os’ (islam- og multikultikritikere) og den mainstream der udgør den overvældende majoritet. Vænner man sig til at se verden i disse perspektiver bliver det meste andet bare bullshit, i hvert fald alt der kommer fra mainstream.

Der er bestemt ingen naive illusioner i Bodisseys udlægning her: Glem alt om at påvirke den værdirelativistiske og multikulturalistiske mainstream, det er håbløst, og i stedet bør vi stå fast ved ikke engang at acceptere deres præmisser. Det er formentlig en helt realistisk vurdering – spørgsmålet bliver så om tilgangen er praktisk anvendelig i det daglige, og om man samtidig afgiver nogle gode kort derved. Det er nok ikke forkert at antage at de fleste kender situationer med bekendte, familie eller kolleger hvor tidens største kontrovers forårsager en eksplosivt ophedet debat der øjeblikkeligt medfører at man mødes med heftigt antiluftskyts af moralsk ækvivalens, stråmænd og racismebeskyldninger fra modparten. Bodisseys forslag om ikke at acceptere modpartens præmisser er interessant, men forudsætter stor fattethed fra egen side. Robert Spencer, eller herhjemme f. eks. Henrik Ræder Clausen, er oplagte debattører der kunne håndtere denne udfordring. Jeg kunne ikke.

Og ved at fraskrive sig selv begrebet racisme, fordi det er noget modparten (vitterligt) benytter manipulerende, fraskriver man sig jo også muligheden for at anlægge sandfærdige, men af modparten ukendte, fakta om f. eks. arabisk/islamisk racisme mod sorte afrikanere. I virkelighedens hotspots af kultursammenstød er en kompromisløs tilgang nok ikke mulig (LFPC).

Main Premises:

1. Media coverage of the Counterjihad is stacked against us.

2. This overwhelming disadvantage can’t be significantly improved.[…]

The Alternative: Decline to Play the Game

Once we realize that we cannot possibly win the mainstream game and still remain Counterjihad activists, the only prudent course of action is to refuse to play the game.

Don’t accept the rules.

Don’t recognize the authority of the referee.

Don’t call the toss.

Don’t even go onto the field.

It’s very difficult to avoid being sucked into the game, because we’ve been playing it for so long. Virtually everyone else is playing it, too. No one else recognizes how screwy the rules are. Very few people realize that the game is rigged so that only the Multicults can win.

We need to reinforce our inner determination by reminding ourselves over and over again that the rules forced upon us for the past forty years are irrational, insane, and evil. They permit only one outcome: the destruction of our traditional Western culture.

Avoiding Intramural Versions of the Game

It’s crucial not to allow the rules of the mainstream game to enter our internal discourse. No one should fling the “racist” term at other members of the Counterjihad. Nobody that shares our goals should be described as a “neo-Nazi” or a “fascist”.

Such behavior is a sign that the game has been internalized by our own people. It displays an unconscious acceptance of the mainstream premises. […] Baron Bodissey: Declining to Play the Game

Les flics courant

Vi ved ikke præcist hvad det er der foregår her, men det synes klart at de væsentligste bestanddele er 1) eksotiske fremmede opfører et af den slags optøjer man sætter pris på i de varme lande de kommer fra, men 2) de gør det i et land hvor de ikke hører hjemme, nemlig Frankrig, og 3) den lokale ordensmagt stikker halen mellem benene. Det minder slående om et lignende sceneri på britiske gader vi også omtalte her for et par år siden. En fin illustration af en af Baron Bodisseys pointer der også omtales i posten vi citerede fra lige her over: Islam er er ikke selve problemet, men en afledt konsekvens af dette, nemlig multikulturalismen. Det er resultatet af nogle valg som ledere i vestlige lande har gjort der er årsagen til de flygtende betjente vi ser, ikke det reelle styrkeforhold. Glem aldrig denne banale pointe (LFPC). Algerian Savages vs. French Police

Af Julia Caesar

Copyright Julia Caesar, Snaphanen, HRS och document.no. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen!

Nej, det började inte med terrordåden i Norge. Starka krafter har länge velat begränsa allmänhetens möjligheter att komma till tals i tidningssajternas kommentarsfält. Utåt säger sig medieföreträdare vilja ha en dialog med sina läsare. Men de hycklar. Att administrera läsarkommentarer kostar tid och pengar, och det är ingenting som medieföretagen vill betala för. Journalister gillar inte heller att utsätta sig för obehaget att få sina artiklar sågade jämns med fotknölarna av arga läsare. De krafter som vill begränsa yttrandefriheten väntade bara på ett tillfälle. Anders Behring Breiviks terrordåd i Norge den 22 juli kom som på beställning. Massmorden gav dem exakt det alibi de behövde. Under parollen ”Bort med näthatet” har medias marionettregissörer skridit till verket och ytterligare inskränkt allmänhetens möjligheter att komma till tals i offentliga fora.

Värmlands Folkblad var först i Sverige med att stänga kommentarsfälten, fyra dagar efter terrordåden i Norge. ”Dyngspridarna på nätet göder hat och främlingsfientlighet” anser VF:s chefredaktör Peter Franke.

Sedan har Aftonbladet, Dagens Nyheter och Expressen meddelat kraftiga begränsningar i möjligheterna att kommentera på deras nätsajter, framför allt genom minskade möjligheter att skriva anonymt.

Det är slutet på en smekmånad mellan media och läsarna som blev ganska kort. När internet i början av 2000-talet gav möjligheter att kommentera tidningsartiklar såg i synnerhet medias chefer utvecklingen genom nyputsade vinstglasögon och var lyriska. ”Läsarmedverkan” och ”dialog” lät så bra. För en dagspress som kämpar mot sjunkande upplagor och vill slippa förvandlas till döende dinosaurier framstod läsarinflytande som en välkommen räddningsplanka. I tidningshusen hoppades man att det skulle ”stärka tidningarnas varumärken” och ”skapa lojalitetsband” mellan läsarna och den egna tidningen. Riktigt så blev det inte. Internet och bloggvärlden har fortsatt att sopa golvet med dagstidningarna, och upplagorna fortsätter att sjunka. Och journalisterna visade sig vara totalt oförberedda på att de snart skulle vada omkring i en störtflod av arga läsarkommentarer.

Journalister har aldrig blivit emotsagda

Journalister är en yrkesgrupp som aldrig tidigare har blivit emotsagd av sina avnämare. Det enda veto mediekonsumenterna har haft tillgång till har varit att säga upp tidningsprenumerationen och tv-licensen, i övrigt har man fått gapa och svälja. Sedan evighetens begynnelse har makten över ordet varit förbehållen en liten klick som har haft privilegiet att fritt formulera sig offentligt. Med självklar rätt har de lagt beslag på tolkningsföreträdet och slagit fast för oss andra vilka åsikter som är de rätta.

Denna elit har haft obegränsad tillgång till medias kanaler och oinskränkta möjligheter att trumpeta ut sina budskap. Om de någon gång stött på motstånd har det på sin höjd rört sig om lite noga utvalt och betydelselöst gläfs från i förväg godkända proffstyckare på tidningarnas debattsidor. Och möjligen någon välregisserad debatt i form av föga trovärdigt spel för galleriet i riksdagens kammare, där annars förkrossande enighet har rått om det mesta. I den händelse makteliten har haft en rudimentär susning om att deras agenda och åtgärder kan väcka känslor och reaktioner hos vanligt folk har den i varje fall sluppit att möta dem öppet. Därigenom har den ostört kunnat fortsätta leva i villfarelsen att dess egna åsikter är de enda som existerar. Här finns grundorsaken till en förbluffande tondövhet inför reaktionerna från allmänheten.

Internet har förändrat allting

Internet har vänt upp och ner på allting och ställer journalisterna inför något historiskt nytt – en opposition. Där vanliga människor tidigare har varit tvingade till tystnad har internet gett dem röst. Inte nog med det: folk använder sig av de möjligheter som nätet ger dem. För journalister och andra i den politiskt korrekta makteliten är det chockartat.

”Läsarkommentarerna har i många år varit heta potatisar internt och reportrar har ifrågasatt varför de ska behöva finna sig i att de själva, och personer som de intervjuat, angrips med råa tillmälen direkt under artiklarna. Andra har menat att journalisterna har sig själva att skylla, eftersom de så sällan själva gått in och diskuterat med läsarna och därmed inte bidragit till att höja nivån”

skriver Anders R Olsson, författare och journalist med yttrandefrihet som specialområde, i en debattartikel med rubriken ”Även det stötande förtjänar skydd” på Svenska Dagbladet Brännpunkt.

”Näthatet” en berättigad reaktion

Det är nu inte så enkelt som att det bara handlar om att journalisterna inte går in och diskuterar med läsarna. Det som kallas ”näthat” är till stor del allmänhetens berättigade reaktion mot årtionden av vilseledande och politiskt korrekt propaganda förklädd till journalistik, mot ett inavlat debattklimat och enkelriktade maktstrukturer som många människor i dag känner sig totalt överkörda av. Allt fler genomskådar medias mörkläggning och lögner, allt fler har helt enkelt fått nog av att dagligen manipuleras och få politiskt korrekta bluffuttalanden serverade rakt upp i ansiktet. En nätkommentar av signaturen Johannes Brahe på bloggen Politiskt Inkorrekt uttrycker vad det handlar om:

”De som på allvar vill påstå något sådant infantilt som att bara sverigedemokrater står för de politiskt inkorrekta inläggen i debattfälten ska inte glömma att den decennielånga opinionsbildning, vänster- och invandringspropaganda som media, inkl SVT, hittills har fått köra oemotsagda har varit långt ifrån folkligt förankrad och representativ. Det är verkligen inget konstigt att allmänheten reagerar på vad den matas med i media. Allt fler människor genomskådar det politiskt korrekta svamlet, vilseledandet, lögnerna.”

Behändiga slaskdiagnoser som befriar från ansvar

Ordval är intressanta. När journalisterna konfronteras med folklig vrede kallas det ”näthat”. Ordet är liksom ”islamofobi” behändiga slaskdiagnoser och etiketter som gör det möjligt för journalisterna att distansera sig från de underliggande problemen genom att göra systemkritiker och andra med ”fel” åsikter till en särskild sorts hatiska och föraktliga människor. Sådana begrepp har dessutom fördelen att de befriar journalisterna från ansvar. De slipper reflektera över orsakerna till att ”näthatarna” är förbannade och behöver aldrig drabbas av den besvärande insikten att läsarnas/lyssnarnas/tittarnas vrede är en adekvat reaktion på vad de själva ger ifrån sig.

Anders R Olsson i Svenska Dagbladet igen:

”Det hätska tonfallet i till exempel artikelkommentarer beror oftast på frustration: över att ingen bryr sig om vad man säger, över att det aldrig blir någon dialog.”

Att få nätspyor över sig

Vad man kan och inte kan skriva på nätet är ingen okomplicerad fråga. Varje gång någon formulerar sig väcker det känslor och reaktioner hos någon annan. Det är ett existentiellt grundvillkor, ingenting som bara gäller på internet. Det finns en grupp riktigt hätska kommentatorer med nolltolerans mot alla andra åsikter än sina egna och med främsta mål att kränka och utropa andra till idioter. Själv har jag, förutom de obligatoriska tillmälena rasist och främlingsfientlig, blivit kallad högerextrem, populist,

Ku Klux Klan, hagga, jude, sionist, sodomitkramare och nekrofil. Jag har fått veta att allt jag skriver är skit och blivit beskylld för att vilja utrota varenda människa på jorden. Bland annat. Det är inte roligt att bli nedkletad med invektiv, det vet alla som någon gång har fått nätspyor över sig. Men invektivspridarna är ingalunda i majoritet bland nätkommentatorerna, och någonstans har vi ett val: att slå vakt om yttrandefriheten, till priset av att stå ut med en del okvädingsord. Eller att börja tumma på den, och därmed på demokratin. Ingen kan säga att någon annans känslor eller åsikter är fel. Men var och en har ett ansvar för hur man uttrycker sig.

Anonymitet kan vara skillnaden mellan liv och död

Journalisters uttalanden kan vara oerhört avslöjande. I SVT Debatt den 1 september yttrade Aftonbladets debattredaktör Karin Magnusson följande minnesvärda ord:

”Om man har så svårt att stå för sina åsikter med namn kanske man ska överväga att skaffa sig en annan åsikt.”

Den som själv aldrig tar några risker genom att avvika från mainstreamparadigmet har givetvis inga problem med att exponera sig under eget namn. I Karin Magnussons värld verkar åsikter vara ett slags chica accessoarer som man byter lika geschwint som man byter handväska – inte något som växer fram ur en långvarig process av tankar och erfarenheter. De som blankt avfärdar behovet av och rätten att uttrycka sig anonymt demonstrerar en aningslöshet på gränsen till medvetslöshet. Möjligheten att skriva anonymt kan faktiskt innebära skillnaden mellan att dö eller att få fortsätta leva. Har de upprepade dödshoten mot Kurt Westergaard, Lars Vilks, Salman Rushdie och alla dödsoffer för den iranska fatwan mot hans bok ”Satansverserna” redan fallit i glömska?

Statsministern sanktionerar våld mot oliktänkande

Sverige är redan ett samhälle där mycket otäcka saker händer människor som inte bekänner sig till de ”rätta” åsikterna: misshandel, hot, att få fönstren krossade och väggen nedklottrad i sin bostad eller bli utsatt för försök till mordbrand, att bli motarbetad i eller få sparken från jobbet, få yrkesförbud, bli utesluten ur facket, bli utfrusen ur sitt sociala nätverk eller att ens barn blir utsatta för hot eller annan skada. Landet leds som bekant av en statsminister som offentligt sanktionerar våld och trakasserier mot oliktänkande.

”Jag vill gärna påpeka att de som lever på att driva upp ett vi- och dom-tänkande och ett i grunden hatfullt sätt att se på relationer mellan människor inte ska bli förvånade om sådant händer.” (Statsminister Fredrik Reinfeldt (m) kommenterar våldsdåd mot Sverigedemokrater vid ett framträdande i Malmö den 14 september 2010.)

Mer av debatten kommer att ske anonymt

Kim Möller, bloggaren bakom Uriasposten,förutser i en artikel i Jyllands-Posten (ej på nätet, scroll lidt) att debatten i ökande utsträckning kommer att ske anonymt:

”Jeg lever på en hemmelig adresse og kender til presset, men hvis konsekvensen af at ytre sig i debatten er, at man uforvarende kan blive kædet sammen med en massemorder, er det betydeligt lettere at diskutere anonymt” siger Kim Møller .
”Hvis jeg havde vidst for 10 år siden, hvad jeg ved i dag om de mange konsekvenser af at debattere åbent, ville jeg have valgt at debattere anonymt.”

Anonymiteten kan handla om att få behålla jobbet eller att ens barn inte ska komma till skada .En intensivvårdsläkare skriver under signaturen Ivadr i en kommentar på Politiskt Inkorrekt om hur invandringen förändrar sjukvården:

”Jag är, som signaturen antyder, intensivvårdsläkare och har sett mycket av detta. Man är som Iva-doktor auktoritär då vi besitter kunskap som folk inte kan ta in via internet för exempel. Dock ser jag en tendens till ökning av gap- och skrikpatienter med anhöriga som gapar än mer. Krav finns, som ibland är orimliga. För dagen har vi en ganska ung invandrargeneration, men då dessas föräldrar blir i behov av avancerad vård kommer problemen att öka. I dagsläget är en stor andel intensivvårdspatienter av yngre ålder som råkat ut för akut trauma att härleda till just invandringen. Det är skott/knivskador. Överfall/misshandel. Balkongfall etc. Både gärningsmän och drabbade kan relateras till nybyggare. Vi handlägger också havande kvinnor med smärtlindrande epiduralbedövning och beredskap för kejsarsnitt. Inte sällan ställs det krav på att narkosläkaren ska vara kvinna och det kan ibland anta orimliga proportioner med oerhörd aggressivitet.

Alla mina kollegor vet detta och tycker sannolikt innerst inne som jag, men det skulle de aldrig visa offentligt. Om mitt landstings ledning skulle läsa detta och härleda det till mig skulle jag sannolikt avskedas. I takt med detta släcks debattmöjligheterna på nätet ned för dem som inte vill, eller kan skriva under med eget namn. Hade jag gjort det hade mitt hus skadats, mina bilar slagits sönder och mina barn hotats. Anonymitet är ibland ett måste för att kunna uttrycka sig utan risk för repressalier.”

Unga kvinnor mest positiva till läsarkommentarer

En majoritet av läsarna vill kunna kommentera på dagstidningarnas nätsajter. Det visar en undersökning som Svenska Dagbladet har låtit Sifo göra.

En majoritet av de tillfrågade, 51 procent, anser att läsarkommentarerna är viktiga. Mest positivt inställda är unga kvinnor i åldern 15-29 år. 67 procent i den gruppen tycker att läsarkommentarer är viktiga, jämfört med 53 procent av männen i samma ålder. Det är alltså inte främst arga skalliga unga män boende i glesbygd som tycker att nätkommentarer är viktiga. Pensionärer är en annan stor grupp som uppskattar kommentarsfälten, mer än medelålders personer. Ett intressant resultat är att arbetslösa, lågutbildade, arbetare och offentliganställda tycker att läsarkommentarer är viktiga i större utsträckning än högutbildade, egenföretagare, tjänstemän och privatanställda.

”En kvalificerad gissning är att folk med högre utbildning och status i samhället upplever att de redan har möjligheten att komma till tals. För människor med lägre status blir kommentarsfälten däremot en viktig plattform för att göra sin röst hörd” säger medieforskaren Sofia Mirjamsdotter.

Det handlar om makt

Fortsæt med at læse “Søndagskronik: Locket på tryckkokaren”

Det schweiziske kors i flaget bør afskaffes. Det kræver indvandrerforeningen Secondos Pluss. “Det schweiziske flag repræsenterer ikke længere dagens multikulturelle Schweiz.”
“Korset har en kristen baggrund. Schweiz´ kristne oprindelse skal respekteres, men vi må også kræve at religion og stat holdes adskilt,” siger formanden for Secondo Plus. “Vi har i dag en stor religiøs og kulturel mangfoldighed i Schweiz, der behøver nye symboler som alle kan identificere sig med, også ikke-kristne.” Immigranten-Verein fordert Abschaffung des Schweizer Kreuzes, Weg mit dem Kreuz: Secondos für neue Schweizer Fahne (Snaphanens oversættelse)

Det schweizinske flag kan spores tilbage til 1200-tallet, og er næsten lige så gammelt som det danske. Foreningen kræver også en ny nationalhymne:

En pebret situation for Tyrkiets ambitioner

Det er en interessant observation at “liberals” (og venstrefløj, kunne man tilføje) generelt ikke anerkender eksistensen af uløselige problemer. Så sent som under den netop afsluttede valgkamp havde Enhedslisten et slogan der lød “der er råd til velfærd”, dvs. skamløst infantil ønsketænkning og virkelighedsflugt som man nok må antage at dette partis vælgere ikke kan rokkes væk fra før deres egen økonomi når nulpunktet. Uden for dette sælsomme reservat på den yderste venstrefløj er mainstreammedierne dog nu dagligt svangre med økonomiske dommedagsprofetier, og man mangler efterhånden kun at det begynder at regne med frøer, og at månen bliver rød som blod.

Man kunne anskue dette positivt for så vidt som at det jo er en murbrækker der vil noget med hensyn til den virkelighedsresistens vi her i blogverdenen gerne jamrer over: Ingen i mainstreammedierne har nogensinde beskæftiget sig med enkle og højst relevante spørgsmål som “hvor mange tilvandrere fra den tredje verden kan vi egentlig optage før pengekassen løber tør, og samfundet fragmenterer?”. Økonomisk fin-de-siècle-journalistik anno 2011 kan måske fremrykke dette uomgængelige reality check før virkeligheden selv gør det uafviseligt. Læs også Spenglers artikel her for dejligt varmende dystopi hvad angår den tyrkistanske imperiedrøm (LFPC).

[…] It doesn’t occur to liberals that there are problems for which solutions might not exist; the notion that cultures and countries may suffer from tragic flaws does not enter into consideration, because if that were true, there would be no need for liberals. That is why Friedman, the bellwether of liberal opinion, sounds stupider than anyone else when he describes Israel as “alone and adrift at sea.” If only Netanyahu had offered his own peace plan, complains Friedman…to Hamas? A news analysis in the Times meanwhile reports the Obama administration’s consternation that every pillar of its foreign policy is crumbling at once.

If the Obama administration and the New York Times are pulling their hair out over the disintegration of Arab society, consider how Tayyip Erdogan must feel. His economic boom is about to come to a crashing end, and his country is doomed demographically to split up when Kurds outnumber Turks not long from now, as I argued here recently. And his ambitions for Turkish hegemony in the Muslim world have run directly into an existential crisis that is long past solution. That would make anyone crazy. Don’t think of the Turkish leader as an outpatient who lost his meds. In the spirit of political correctness, we might call him “existentially challenged. ” […]

Whom is Erdogan going to fight? Any military provocation would lead to a further collapse of the Turkish currency, and a deep setback for the Turkish economy. David P. Goldman (Spengler): Erdogan Has Good Reason To Be Crazy 

Michael Coren med David Pryce-Jones om Tyrkiet

Brigitte Bardot dømt for “racehad” – igen

French film star Brigitte Bardot was today convicted of provoking discrimination and racial hatred for writing that Muslims are destroying France. A Paris court also handed down a €15,000 ($11,920) fine against the former screen siren turned animal rights campaigner.

Bardot had been convicted four times previously for inciting racial hatred.She was first fined in 1997 for her comments published in Le Figaro newspaper. A year later she was convicted for making a statement about the growing number of mosques in France “while our church bells fall silent”. In 1998 she was convicted for making a statement about the growing number of mosques in France. In a book she wrote in 1999, called “Le Carre de Pluton” (Pluto’s Square), she again criticised Muslim sheep slaughter and was fined 30,000 francs £3,000). In a 2001 article named, Open Letter to My Lost France, she lamented: “…my country, France, my homeland, my land is again invaded by an overpopulation of foreigners, especially Muslims.”

In her 2003 book, A Scream in the Silence, she warned of the “Islamicisation of France”, and said of Muslim immigration: “Over the last twenty years, we have given in to a subterranean, dangerous, and uncontrolled infiltration, which not only resists adjusting to our laws and customs but which will, as the years pass, attempt to impose its own.” She was fined €5,000 (then worth £2,900) Brigitte Bardot fined £12,000 for racial hatred after claiming Muslims are destroying France

Trust in British politicians down

Kendt norsk, kriminel muslim bag Westergaard-terrorplan

Norske medier har ikke navngivet ham endnu, antagelig af angst for hans uberegnelige voldelighed, men vi har pålidelige informationer fra Norge, at det drejer sig om pakistaneren Arfan Qadeer Bhatti. Bhatti har været sigtet for blandt andet mordforsøg, terror mod den amerikanske ambassade i Norge og skud mod synagogen i Oslo. Første gang han blev sigtet i Norge, var i 1997. Norske psykiatere har beskrevet ham sådan her:

Allerede i 1997 slo psykiaterne Berthold Grünfeld og Finn Magnussen fast at Bhatti er «emosjonelt umoden, ureflektert og bagatelliserende med hensyn til den alarmerende sosiale og personlighetsmessige utviklingen som har preget ham siden 1990».I siste rettsrunde slo de sakkyndige Kjell Noreik og Jofrid Alise Nygaard fast at «Bhattis prognose er svært dyster og svært vanskelig — nærmest umulig — å behandle».

PST slo full alarm da de fikk informasjon om at en kjent norsk kriminell hadde fått tak i automatvåpen og sprengstoff for å ta livet av karikaturtegneren Kurt Westergaard i Oslo.Skulle drepes med sprengstoff (Bhatti 2002: Jeg lever for islam, og hater norske verdier.)

Kreativ kitman

Man må lade den uheldigt navngivne Nadir Ahmed at hans tilgang til islam-apologi er forfriskende anderledes og ørevenlig i forhold til hvad man kender og forventer. Her er ingen skingre beskyldninger om alskens had og intolerance mod opponenten David Wood fra den kristne organisation Acts 17. Stemmelejet er så afdæmpet at man umiddelbart bemærker det, og nervøst afventer det frådende angrebs komme. I stedet får man ulden tale i usædvanlige mængder. Der er faktisk det velkendte ‘kontekst’-kort, hvor påstanden er at den famøse sura 9:29 betyder noget helt andet end kristne og andre ikkemuslimer påstår – faktisk det modsatte af hvad enhver kan læse at der står:

Sura 9 (Omvendelse) vers 29

Bekæmp dem, som ikke tror på Gud og den yderste dag, og som ikke forbyder, hvad Gud og Hans udsending forbyder; og blandt dem, der har fået Skriften, skal I bekæmpe dem, der ikke bekender sig til den sande religion, indtil de kuet er rede til at betale skat!

Hvad Ahmed ikke oplyser er at islamiske lærde den dag i dag læser verset som det står skrevet, dvs. som almengyldigt, og ikke som den udstrakte hånd til kristne i 600-tallet han prøver at udlægge det som. Han fortæller heller ikke at budskabet bekræftes i talløse andre islamiske helligtekster. Klippet her er noget af en ørkenvandring indtil den altid klare og vittige David Wood kommer på banen, men værd at se for en tilgang til apologi der måske har bedre chancer for at ringe klokker hos pæne vestlige mennesker end man er forvænt med (LFPC).

Thorning reddet af Ørum og 198 færøske stemmer

Et af de mest besynderlige valg i lange tider. Morten Uhrskov kommenterer det detaljeret her: Nogen noget forpjuskede vindere. I min egen valgkreds fik SF, R og Enhl. alene et flertal på 51.5 af stemmerne, men her bor også kun “bureaukrater, bøsser og operasangere,” som min ven, der er fra en jordbunden midjysk provinsby, siger det. Og så er der mig. Jeg holdt hånden under DF, så de fik hele 4 % af stemmerne…… Man ser på kortet nedenfor, at operasangerne er flokdyr og bor ret koncentreret i små enklaver. Et operahus i Nakskov og Svendborg må være det næste, vores nye kultusminister “islamofobi-Jensen” får bygget. Der må være arkitekter, der kan bygge dem sammen med en stormoské. To templer for de progressive under ét og samme tag, en forbrødring af jødehaderne Wagner og Muhammed. Valgdeltagelsen var hele 87.70, den højeste i 27 år, og det kimser demokrater jo ikke af. Det må være det bedste nederlag, DF og V nogensinde har lidt.

Sølle 396 stemmer skilte Socialdemokratiet og det borgerlige parti Folkeflokken og sikrede dermed rød blok 1 mandat til Socialdemokratiet på Færøerne, hvor stemmeprocenten kun nåede 59%. Hvis 198 af Socialdemokratiets stemmer dermed i stedet var gået til Folkeflokken, så havde de røde mistet dette mandat. De nordatlantiske mandater ville således være blevet fordelt med 2 til hver blok.Hvis Ørum derudover ikke havde lavet stemmespild med 28.000 stemmer havde kristendemokraterne fået 2 mandater, som dermed var gået fra rød til blå blok. Dermed ville stillingen have været 89/90 i stedet for 92/87 til rød blok. 180 grader