Den tæmmede viking

Som bekendt fylder en forlængst afgjort svensk kønsideologisk krig ikke noget på denne  blog. Når den fylder enormt i svenske medier, er det en afledningmanøvre og en narresut folket kan sutte på, mens de få udvalgte ordner de spørgsmål, der virkelig former fremtiden. Den lokale udgave af “divide et impera.” Men når New York Times hylder det sejrende  køn i en kæmpeartikel, skal det selvfølgelig bemærkes. Unisexmanden er kommet til at tvivle på sig selv, det tror pokker, men der er nye der er klar til at overtage de ledige macho-pladser:

In this new world of the sexes, some women complain that Swedish men are too politically correct even to flirt in a bar. And some men admit to occasional pangs of insecurity. “I know my wife expects me to take parental leave,” said a prominent radio journalist who recently took six months off with his third child and who preferred to remain anonymous. “But if I was on a lonely island with her and Tarzan, I hope she would still pick me.”…A gender identity crisis looms.

Among the self-employed, and in rural and immigrant communities, men are far less likely to take leave, said Nalin Pekgul, chairwoman of the Social Democratic Party’s women’s federation. In her Stockholm suburb, with a large immigrant population, traditional gender roles remain conspicuously intact. N.Y.T. THE FEMALE FACTOR- In Sweden, the Men Can Have It All.

Langt interessantere er denne udførlige kommentar til N.Y.T. artiklen. I den ser man f.eks. at den tanketomme  Mona Sahlin ser sig selv som tilhørende en intellektuel avantgarde: “Sometimes politicians have to be ahead of public opinion,” og meget andet, der vækker egentlig eftertanke. For eksempel det feminine samfunds uundgåelige konflikt med klankultur og islam, en betragtningsvinkel der allerede længe har været givtig:

One does get the impression that the Swedish men of say Malmo or Rinkeby aren’t likely to be the kind that New York Times had in mind. Given the differing birthrates between native-born Swedes and the foreign-born, mostly Muslim, immigrants, one wonders just how successful the ideas of the New Swedish Man would be in a generation or two. Utopia: The End of Men, Sweden, and the Progressive Endgame

Wilders: A Dutch revolution

Artiklen anbefales særligt for sin detaljindsigt, der er svær at finde magen til. Wilders er normaliseret og han er fremtiden i Europa. Politiken/DN-/SvD -segmentet kan lige så godt vænne sig til tanken først som sidst.

Var dette tyske programindslag repræsentativt for mainstream-tv, ville blogverdenens rolle som korrektiv til overfladiskheden og fortielserne være overflødig. Man kan kun drømme. Ud over at være et positivt modeksempel, er indslaget også interessant for uddybende oplysninger om IHHs overlap med lidet humanitære grupperinger som Milli Görüs og De Grå Ulve, og måske ikke mindst for den lidet flatterende måde et af de sjaskhårede Gutmenschen håndterer kognitiv dissonans ved konfrontationen med ubekvemme facts. Via Elder of Ziyon (LFPC).

Cloward-Piven-strategien: Omstyrt systemet ved overbelastning

David Horowitz’ gennemgang af Barack Obamas embedsførelse set i lyset af det venstreradikale miljø han bevægede sig i i sin ungdom er ikke stof jeg kan mindes at have set nævnt i danske medier. Faktisk er selv den borgerlige side af blogverdenen herhjemme langt mindre fokuseret på den nuværende amerikanske præsident end venstrefløjen var på George W. Bush. Læser man konservative amerikanske blogs kender man imidlertid et helt andet billede af Obama, en tolkning så dramatisk at der enten er tale om grasserende konspirationsteori, eller om noget helt uhørt, en præsident hvis mission faktisk er at ødelægge USA som vi kender det. At der er foruroligende kendsgerninger i Obamas virke giver artiklen her righoldig dokumentation for. Om kæden et eller andet sted alligevel er hoppet af for Horowitz og andre kan jeg ikke vurdere. Hvad der gør artiklen her interessant i en dansk sammenhæng er inddragelsen af den venstreradikale såkaldte Cloward-Piven-strategi, formuleret af marxistiske akademikere i 1966 som en måde at omstyrte det forhadte samfund ved at overbelaste det indefra.

Om nogen i det danske politiske landskab faktisk har sådanne motiver til at støtte hovedløs import af uintegrerbare bistandsklienter kan være vanskeligt at afgøre – omend det for de grænseløse autonomes vedkommende er vanskeligt at tro andet. Men mere eller mindre overlagt trækken på Cloward og Piven vil i hvert fald kunne forklare det umiddelbart gådefulde ved de anstændiges ønsker om at slå ladeporten op, nemlig  fraværet af overvejelser over det helt elementære forhold at godhed koster penge, og at penge kun findes i begrænset mængde. Horowitz citerer fra Cloward og Piven:

[…] In their Nation article, The Weight of the Poor: A Strategy to End Poverty, Cloward and Piven explicitly defined the kind of “crisis” they sought to create:

By crisis, we mean a publicly visible disruption in some institutional sphere. Crisis can occur spontaneously (e.g., riots) or as the intended result of tactics of demonstration and protest which either generate institutional disruption or bring unrecognized disruption to public attention.

No matter where the strategy is implemented, it shares the following features:

* The offensive organizes previously unorganized groups eligible for government benefits but not currently receiving all they can.

* The offensive seeks to identify new beneficiaries and/or create new benefits.

* The overarching aim is always to impose new stresses on target systems, with the ultimate goal of forcing their collapse. […] David Horowitz: The Obama Agenda: The Fall of America Through Orchestrated Crisis

Forsætlighed eller ej, den samfundsødelæggende adfærd er veldokumenteret ikke blot hos de autonome, men bl. a. i britiske Labours ønske om at ‘tvære de konservatives næser i mangfoldighed’ (LFPC).

Belgien under dekonstruktion

Superstaten EU´s hjemsted Belgien smuldrer videre. Bryssel er hovedstad i et tresproget land, der ikke rigtig findes. En mellemnational banegård, en Tarkovskij´sk “Zone” af tilflyttere fra den 3 verden og eurokrater i gated communities.

A separatist party was on course to win the most votes in Flanders last night for the first time in a Belgian general election, increasing the prospect that the country will split into the Flemish north and French-speaking south. The New Flemish Alliance, led by Bart de Wever, 39, was heading for about 29 per cent of the votes in Flanders on a promise to break away from Wallonia and become an independent member of the European Union.

Mr de Wever’s success comes four days after Geert Wilders’s anti-Islamic Freedom Party claimed third place in next-door Netherlands on 15 per cent of the national vote as the economic crisis fuels nationalist fervour. Poll brings Flemish separatists closer to their goal, Separatists win Flanders region in Belgian elections.

Ny-Sverige: Forbrydelse som underholdning

TV 3 Efterlyst kan nu ses på nettet. Man spørger sig: Hvad kan behovet dog være for socialistiske, trivial-kriminalforfattere som Marklund, Mankell og Larsson være, når man bare kan kige ud af vinduet ? (Dagens svenske mord.) Efterlyst medvirker i det mindste til at opklare lidt af elendigheden. Havde det ikke været for lune prof. Leif G.W. Perssons underspillede charme, havde jeg ikke udholdt et minut af dette TV-rædselskabinet. Nu hedder fremtidshåbet “attityd och beteendeförändring”. Det trygge, fredelige land vi kendte for 30- 40 år siden skal nu genskabes med fromme forhåbninger. Får man penge for det, er man måske villig til at lade som om man tror på muligheden.   – Vi fik en kommentar forleden, der risikerer at drukne i mængden:  Jag kommer att fly Sverige. Och många med mig. Far nu på en månad till USA för första gången. Gillar jag landet så flyttar jag.

Fortsæt med at læse “Skibet var ladet med bedrag”

af  Julia Caesar ©

Låser du alltid ytterdörren? Måste du låsa bilen för att den inte ska bli stulen?
”Ja självklart” säger du kanske. Men är det så självklart? Jag behöver aldrig låsa bilen, och jag låser sällan min ytterdörr. Där jag bor litar vi på varandra. Hit kommer inga okända. Alla vet var alla bor. Vi vet varandras namn, och vi hälsar på varandra när vi möts. Vi lever våra liv med en av livets absolut viktigaste förutsättningar: tillit. Tillit är den grund som allting vilar på. Relationer, enskilda individer, familjer, samhällen, länder. Tillit bygger världen. Den är det största kapital ett samhälle kan ha. Utan tillit rasar allting. En värld utan tillit är dömd att gå under.

Författaren Karin Boye (1900-1941) skriver i en av sina mest kända dikter, ”Ja visst gör det ont”:

Då, när det är värst och inget hjälper,
Brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar
glömmer att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden –
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit
som skapar världen.

(För trädets skull, 1935.)

Barnet utvecklar grundläggande tillit

Redan när ett barn föds börjar byggandet av den livsviktiga tilliten. Inom psykologin talar man om ”basic trust”, den grundläggande tillit som växer i samspelet mellan det lilla barnet och omgivningen. Om föräldrarna klarar att tillgodose barnets känslomässiga och fysiska behov lägger de grunden för barnets hela kommande liv. Ett barn som inte överges, som blir sett, accepterat och älskat precis som det är utvecklar trygghet i sig själv och tillit till omvärlden. Tillitens plattform kan formuleras så här: ”Jag litar på att världen är god, att jag kan bli älskad för den jag är och att jag kommer att få det jag behöver.”

Föräldrarna är barnets första kärleksobjekt. I alla senare relationer prövas tilliten – i vänskap, på jobbet, i familjen, men allra mest i kärleksrelationer. När en annan människa berör oss på djupet sätts tilliten på prov. Den testas, om och om igen. Älskar du mig som den jag är eller måste jag vara på något annat sätt för att få din kärlek? Om jag blir arg på dig, vänder du dig från mig då? Står du ut med att jag är pedant om jag står ut med att du aldrig skruvar på locket på tandkrämstuben? Om du sviker mig, orkar jag fortsätta att älska dig?

Tilliten i Norden är högst i världen

De nordiska länderna är utpräglade högtillitssamhällen. Enligt World Values Survey är tilliten mellan människor i Sverige och Norge den högsta i världen. De flesta av oss som nu lever i Norden har vuxit upp i ett samhälle där vi har kunnat lita på varandra och känna oss trygga. Välfärdsstaten bygger på solidaritet mellan medborgarna. Den har möjliggjorts enbart på grund av att våra samhällen har varit homogena. Vi har svetsats samman av en nationell tillhörighet och en gemensam historia – faktorer som sammantagna innebär en känsla av trygghet, tillhörighet och igenkännande i varandra. Vi har alla ingått i ett starkt ”vi”. I ett samhälle som upplevs som ett gemensamt hem kan lojaliteten växa. Man hör ihop med andra och ställer upp för varandra. Tillsammans bildar de här faktorerna ett socialt kapital. Den danske författaren och kultur- och litteraturkritikern Kasper Stövring kallar det ”sammenhaengskraft” – den kraft som håller ett samhälle samman.

Samhällen som präglas av hög tillit mellan medborgarna och stort socialt kapital har mindre kriminalitet, lägre grad av korruption och mindre av etniska konflikter. De har också bättre fungerande demokratiska institutioner och högre ekonomisk tillväxt. Socialt kapital höjer alltså ett lands ekonomiska kapital. I lyckliga fall blir det sociala kapitalet självförökande och ger upphov till goda cirklar. Ju mer social tillit som präglar ett samhälle, desto mer motiverade blir vi att bidra till det allmänna välståndet.

Undersökningar visar att omkring 60 procent av invånarna i de nordiska länderna känner social tillit. Genom att ställa frågor som ”I allmänhet, anser du att man kan lita på andra människor?” har SOM-institutet i Göteborg sedan 1996 mätt graden av mellanmänsklig tillit i Sverige. Givetvis präglas vi starkt av barndomens förutsättningar för att bli tillitsfulla människor. Skillnaderna är alltså till viss del individualpsykologiska. Ett barn som har haft dåliga villkor för tillitens sköra väv bär med sig en misstro som kommer att prägla alla relationer och livsval. Men det är uppenbart att det finns stora skillnader också på samhällsnivå. Olika samhällen erbjuder olika villkor för social tillit. Variationen mellan världens länder är stor.

Bristande social tillit ger ekonomisk kollaps

Mot de nordiska ländernas höga siffror för tillit står länder i Mellan- och Sydeuropa där bara hälften så många, 30 procent, känner tillit till andra människor. I exempelvis Turkiet, Bosnien, Peru, Ghana och Filippinerna är den sociala tilliten mycket låg.

I fokus just nu står Grekland, vars ekonomiska kollaps skakar hela EU. Samma scenario med katastrofala budgetunderskott som håller på att brisera finns i en rad andra länder, bland annat Spanien, Portugal, Storbritannien, Irland och USA. Kriserna ska förstås utifrån ett perspektiv av bristande social tillit, skriver Bo Rothstein, professor i statskunskap vid Göteborgs universitet.

Krisens orsak är inte som många tror orimligt höga offentliga utgifter. Tvärtom har de OECD- länder som brottas med stora ekonomiska problem inte alls uppseendeväckande höga offentliga utgifter. Det största problemet är istället att staten inte lyckas ta in tillräckligt med skatt för att täcka de offentliga utgifterna. Det beror i sin tur på att medborgarna inte litar på att andra gör rätt för sig och bidrar till det allmänna. Misstron mot andra människors vilja till ekonomisk hederlighet gör att det inte känns meningsfullt att vara ”hederlig skattebetalare”. Bristande social tillit ger alltså direkta skador på samhällsekonomin. Istället för välstånd och solidaritet växer en skattefuskarekonomi där alla försöker komma undan med så mycket som möjligt. (Social misstro orsakar kriser, Svenska Dagbladet Brännpunkt 18 maj 2010.)

Låg social tillit kontra hård yttre kontroll

I underutvecklade länder, vilket ofta sammanfaller med muslimska länder och länder med hederskultur är den sociala tilliten låg eller obefintlig. Det gäller ända ned till samhällets minsta beståndsdel, familjen. Det är familjen som i första hand ska ge sina medlemmar skydd, trygghet och gemenskap. Men hur ska tillit kunna växa när en nedärvd och primitiv klanheder innebär att föräldrar är kapabla att döda sina egna barn? Det skapar misstro och skräck, inte tillit.

Den muslimska världen med dess låga grad av tillit präglas istället av hård yttre kontroll. Islam gör anspråk på att kontrollera varje aspekt av muslimers liv, varje minut på dygnet. Individens tänkande ska präglas av islam, ekonomin ska underordnas islam, sociala relationer ska organiseras enligt islam, mäns och kvinnors förhållande till varandra inklusive sexualiteten bestäms av islam. I likhet med alla andra totalitära läror är islam en kollektiv ideologi som inte tillåter individuella fri- och rättigheter, som förbjuder opposition och straffar oliktänkande. Det säger sig själv att islam inte kan skapa någon grund för tillit, lika lite som den totalitära kommunismen i Stalins Sovjet och Maos Kina. Den låga tillitsgraden är direkt avläsbar i ekonomiska termer. Islam har inte lyckats skapa utveckling, hållbart välstånd, frihet och jämställdhet någonstans i världen. Istället flyr miljoner muslimer från det våld, förtryck, armod och brist på utveckling som kännetecknar de muslimska länderna.

Lägst tillit i invandrartät kommun

Samhällen präglade av etnisk och religiös mångfald, hög migration, hög grad av kriminalitet och korruption innebär en usel grogrund för den ömtåliga tilliten. Sedan 1950-talet och i accelererande omfattning genomgår de nordiska länderna en omstörtande samhällsomvandling i form av hög invandring från utomeuropeiska länder. En mycket stor andel av migranterna kommer från muslimska lågtillitsländer och för med sig en ideologi och en kultur som inte i något avseende liknar den nordiska kulturen.

Hur påverkar det den sociala tilliten? Det vet vi inte. Forskning pågår, men den här typen av forskning rör sig över stora tidsspann. Så djupt liggande drag i det allmänna medvetandet som social tillit förändras inte i en handvändning. Snart kan ingen längre med hjälp av olika strategier undkomma hög kriminalitet och andra följder av det mångkulturella samhälle som politikerna har tvingat på oss. Först då kommer vi att få se förändringar i graden av social tillit hos befolkningen. De kommer sannolikt att bli mycket stora.

En tidig signal om hur vi påverkas är studien ”Tillitens geografi” från Ersta Sköndal i Stockholm. Den visar att graden av tillit varierar kraftigt också inom ett och samma land. Hela 78 procent av invånarna i lilla norrländska Lycksele instämde i påståendena ”Jag tycker att man kan lita på människor här i kommunen” och ”Jag känner gemenskap med människorna i mitt bostadsområde”. Hög grad av tillit i Lycksele, alltså. I Botkyrka (där invandrarna redan är i majoritet med 52,3 procent) och i Stockholm finns den lägsta sociala tilliten med 34 respektive 42 procent. Forskarnas förklaring till den låga tilliten i Botkyrka och Stockholm är etnisk mångfald, hög kriminalitet, ekonomisk ojämlikhet och svagare anknytning till kyrkan.

USA: The melting pot isn´t melting any more

Det är väl känt att den sociala tilliten minskar i samhällen präglade av etnisk mångfald. Människor litar inte på varandra – inte ens inom samma etniska ursprung – , de ”hukar sig”, har färre vänner och deltar i mindre utsträckning i samhällsaktiviteter. De är dessutom mindre benägna att betala skatt till allmänna utgifter, eftersom de på nära håll ser vart pengarna tar vägen. Det har den amerikanske statsvetaren Robert Putnam visat i sin forskning. På senare år har Putnam delvis frångått sin egen teori och hävdar att mångkulturella samhällen – väl att märka begränsade till ”successfull immigrant societies” – på längre sikt skapar nya former av social solidaritet och en ny, bredare känsla av samhörighet – ett nytt ”vi”. (Robert D. Putnam: Diversity and Community in the Twenty-First Century. The 2006 Johan Skytte Prize Lecture. Scandinavian Political Studies 30 (2), 137-174.)

Här hänger sig Robert Putnam åt önsketänkande, och man kan spekulera i vem som betalar honom för det.

Fortsæt med at læse “Søndagskronik: Den livsviktiga tilliten”

Søndag: Belgien stemmer

Seperatisterne er ikke kun Vlaams  Belang, men også det større NVA. Det kan blive en bevæget dag:

Belgians vote in a general election Sunday with opinion polls predicting the kind of impressive showing for Flemish nationalists which would send fears of a national break up soaring.Pre-election opinion polls put the independentist NVA party in front in the the richer northern region Dutch-speaking Flanders, with a quarter of the vote. Add fellow separatist groups and the vote regionally stacks up at 40 percent, the kind of figure to send shivers down the spines of federalist politicians in the poorer French-speaking region of Wallonia to the south. Belgian voters go to the polls, Bitter contest in Belgium

Millionær-maoisterne

Guillou og Mankell er gode historie fortællere, men så langt ude politisk, at det begynder at smitte af på deres bøger. PÅ et vist tidspunkt fristes man som bog  elsker til at opgive at bedømme forfattere politisk. For der er alt for mange gode af slagsen, som er idioter politisk set. Som Jan Guillou og Henning Mankell.

Mankell er glødende maoist og tilhænger af Mugabe, der har kørt Zimbabwe i sænk. I den netop viste tv-serie Talismanen har manuskriptforfatterne Guillou og Mankell skrevet sig selv ind i handlingen, hvor de optræder som sig selv, og i en længere værtshus-scene forklarer Mankell en ivrigt nikkende Guillou, hvilken prægtig fyr Mugabe er, og hvilken uretfærdig hetz han er udsat for fra den vestlige presses side.I en af sine sidste romaner, Kineseren, begræder Mankell, at Kina har svigtet Maos idealer om solidaritet og andet godt og betrådt kapitalismens vej. Man skulle tro, at det trods alt ville falde anmelderne for brystet, men de tager det forbløffende roligt. Nok ud fra ovenstående idé om, at det ikke bør lægges gode forfattere til last, at de er politiske idioter.- BoBjørnvig: Gøg og Gokke: Macho -humanisme,Weekendavisen 11.06.2010 (ikke online) (You Tube silences Latma, removes We Con the World)

Is Europe Awaking?

Trifkovic medvirker blandt andet i filmen “Islam, What the West Needs to Know” min. 99:00

Wilders has shown that this crime can and must be stopped. The founders of the United States overthrew the colonial government for offenses far lighter than those of which the traitor class is guilty, on both sides of the Atlantic

Wilders Is Ascendant.

The impressive electoral breakthrough of the anti-Jihadist Party for Freedom (PVV) in the Netherlands is sending predictable shock waves through Europe. Its leader, Geert Wilders, wants a stake in government after his party came third with 24 seats, more than doubling its share in the 150 member national assembly. “Nobody in The Hague can bypass the PVV anymore,” he said. “The impossible has happened,” he went on, “the Netherlands chose more security, less crime, less immigration and less Islam.”

“Less Islam” is the key. Forget the currency crisis, social policy, welfare payments, and other nitty-gritty elements of most European elections. The biggest loser is Holland’s soon-to-be former Prime Minister Jan Peter Balkenende, and his demise is long overdue. Six years ago, in a display of idiocy be expected from a supine Euro-Socialist, he rushed to declare — in the immediate aftermath of the Jihadist murder of Theo van Gogh in an Amsterdam street — that  “nothing is known about the motive” of the killer, and called on the nation “not to jump to far-reaching conclusions.” Balkenende also referred to van Gogh’s “outspoken opinions” — hinting that he had it coming — and added that it was “unacceptable if a difference of opinion led to this brutal murder.” Mijnheer Balkenende seemed to be implying that “this brutal murder” would have been deemed less “unacceptable” had it been caused not by “a difference of opinion” but by some more profound reason — by the sense of pain and grievance in the Muslim community, perhaps, caused by the late filmmaker’s insensitive and inappropriate actions.

Balkenende’s defeat was also due to a host of other issues, but his undissenting dhimmitude is the key. His Islamophile inanities are no longer acceptable to a growing segment of Holland’s electorate. The Old Continent is waking up, slowly, to the possibility that by 2050, Muslims will account for over a quarter of its young residents west of the Trieste-Stettin line. Millions of them already live in a parallel universe that has very little to do with the host country, toward which they have a disdainful and hostile attitude.

Fortsæt med at læse “Lørdag d. 12 juni”

Tænkte jeg da jeg så Malmøs dejlige nye reklamekampagne Location Malmö: The City Centre. Hvorfor så negativ når verden nu er fuld af positive mennesker, der bærer deres utallige byrder med et smil ? Malmø flyder i våben, tre skudt på en dag forleden. Lad os skifte briller for en gangs skyld. Men der er sager, der har meget mere brug for vores omsorg og velvilje, så Malmø må vente. Og vi bryder os overhovedet ikke  om denne blog, en negativ canadier der misforstår og forvrider kampagnen på det groveste med sit photoshopperi. Og sure og negative mennesker, der indvender at “If you actually showed Muslims going to Haiti, and helping with the earthquake, that would say to me you’re trying to change the image of the faith.”. Lad os nu holde buzz-tonen, droppe koran-rytteriet og se United Colours of Muhammed:

Mark Steyn: The left’s strange hostility to Hirsi Ali

Ikke bare har venstrefløjen svært ved at forholde sig til at et medlem af en certificeret offergruppe siger ting hun ikke forventes at sige. Ayaan Hirsi Ali vækker også i varierende grad modvilje i den antijihadiske lejr hvor flere stødes væk af hendes ateisme. Mark Steyns uenighed her er for mig at se den mest konstruktive tilgang med dette udgangspunkt: At det måske nok handler om forskelle i analysen af problemet, men at dette (selvfølgelig) ikke bør føre til uforsonlighed eller ligefrem fjendskab. Antijihadisme bør efter denne ydmyge bloggers mening tage udgangspunkt i det der samler os – at vi er de vantro – og ellers lade alle øvrige uenigheder ligge. Laveste fællesnævner kunne være tilslutning til demokratiet, hverken mere eller mindre. I princippet angår denne fælles sag også de Radikale og Enhedslisten, men af praktiske grunde tror jeg ikke man skal bruge for meget energi på at prøve at overbevise dem om dette (LFPC).

[…] Which brings me to my big philosophical difference with Ms. Hirsi Ali: in 2006, she was one of a dozen intellectuals to publish a manifesto against radical Islam and in defence of “secular values for all.” Often in her speeches, she’ll do a heartwarming pitch to all of us—“black, white, gay, straight”—to stand firm for secular humanism. My problem with this is that, in Europe and elsewhere, liberal secularism is not the solution to the problem but the vacuum in which a resurgent globalized Islam has incubated. The post-Christian, post-modern multicultural society is too vapid to have any purchase on large numbers of the citizenry. So they look elsewhere. The Times of London recently interviewed a few of Britain’s many female converts to Islam, such as Catherine Huntley, 21, of Bournemouth (“I’ve always been quite a spiritual person”) and Sukina Douglas, 28, of London (“Islam didn’t oppress women; people did”). […] Mark Steyn: The left’s strange hostility to Hirsi Ali

Holland, ti år efter Pim

Leon de Winther har selvfølgelig ret. Holland ændrede sig ikke forleden, det skete allerede for ti år siden. Det forhindrer ikke Tøger Seidenfaden i at skrive at  15 procent af hollænderne tager fejl den dag. Han burde tælle Mark Ruttes vælgere med, for jo flere Politiken er uenige med, desto mere ret har avisen. Det ligger  i dens og moderpartiets psykologi.

The Netherlands is considered a left-liberal country, but in reality it is evenly divided between left and right. The elections of June 9 indicate a slight tilt to the right, which in itself is not a dramatic event: on many occasions in the past the right had a small majority. But media outlets are reporting the outcome of the elections as a huge change in Dutch society. It is not. It changed ten years ago. The unrest among Dutch voters has been visible since the rise of Pim Fortuyn, the amazing Dutch politician who was killed in 2002 by a radical leftist animal-rights activist. [..]

Since Fortuyn’s dramatic appearance on the political stage in Holland, a huge part of the electorate cut its loyalty to the existing parties and started looking for different voices. The “big three” of the mainstream parties — in the past the Christian Democrats and the Social Democrats could count on at least 40 seats, while the VVD has always been a bit smaller — lost their appeal by not addressing the issues that resulted from the immigration from Muslim countries in a timely manner. Both blue and white collar workers don’t vote automatically anymore for the parties with which they have been traditionally allied. They are well-educated, well-informed, have access to the internet, and tend to vote as non-partisan consumers looking for the best deal in town.There is talk now of an extra-parliamentarian government with independent ministers recruited from academia and the business world. Just don’t be surprised if all talks fail and new elections are needed. Leon Winther: Geert Wilders Shocks the Netherlands on Election Day — Will He Get to Lead? – Election results emphasise north south divide – se kortet på Volksrant.

Svenske panderynker

Selvom ingen endnu har sagt det unævnelige, så er det medie-politiske etablissements tanker selvfølgelig stift rettet på det svenske valg om tre måneder. Det skinner også igennem i denne samtale om Holland. Men de har en stakket frist til fortsættelsen af den illegitime svenske fremmedpolitik. Norge var på nippet til at “tippe dansk” sidste år, de gør det næste gang. Om fire dage står Vlaams Belang til at blive lige så store i Belgien, som Wilders blev i Holland. Er svenskerne så anderledes ? Næh, deres politikere og journalister er. Wirténs udtalelser og fortalelser er underholdende:

Per Wirtén har ingen partipolitisk anknytning. Han identifierar sig med den breda och demokratiska vänstertraditionen där man kan hitta namn som Fredrika Bremer, John Dewey, Olof Palme, Hannah Arendt, Jürgen Habermas, Edward Said, Michel Foucault, Wendy Brown, Anders Ehnmark och Paul Gilroy.

Mona  Sahlin og magtens banalitet

Her for nogle dage siden, da det gik op for mig at Sahlin faktisk kan blive Sveriges næste statsminister med de færreste stemmer nogensinde, ved hjælp af Miljøpartiet og hvis et Allianceparti ryger ned under 4 %, satte jeg mig til at “brushe min Sahlin lidt op”. Hun var blevet lidt støvet efter 40 år som fast inventar. Og noget af det mere interessante jeg fandt, var beskrivelsen af  hvordan hun skaffede sig af med partiets næstkommanderende og nærmeste konkurrent til magten, Pär Nuder gennem en kort men, intensiv og bagtalelseskampagne og ét enkelt offenligt dolkestød i ryggen da hun var Sommapratare i SR i 2007. Kurt Lundgren kaldte hendes metode for “stalinistisk voksen-mobning.”

Jeg satte mig til at høre programmet igennem med høretelefoner for at finde dolkestødet, men også for at prøve at finde ud af, hvad der er inde i Mona Sahlin. Dolkestødet er der: “Jeg gør gymnatisk for at få ubehageligheder blæst ud af hovedet, Reinfeldt og Nuder,” som et lyn fra himlen. Nuder hører det hjemme i radioen. Uforberedt.

Men hvem er det ellers man hører? Jeg hører først og fremmest en strøm af tåkrummende banaliteter og klicheer leveret i et tonefald, der er falsk, uautentisk og sentimentalt. Enten har stemmen aldrig været ægte, eller også er den perverteret af alt for mange årtier i et sygt, indavlet miljø. Så hører jeg også i telefonerne en tilkæmpet ro, en overkompensering i stemmen der afsløres af en hektisk, nervøs vejrtrækning mellem ordene, der trods alt vidner om en person under et vist pres. Hvem er hendes venner, hvor mange og hvor længe mon ad gangen? Nogen må uvægerligt have dolken parat, hvis hun taber valget i år. Skulle hun måske ligefrem være plantet som formand, i håbet om at et nederlag for evigt vil sende hende ud i kulissen? Højt spil.

Hvad er der inde i hende ? Udover en meget rutineret magthunger, forbliver det en gåde, og det er nok det der fascinerer, men man kæmper hele tiden med den tanke, at der ikke skulle være mere end den politiske slange vi hører, der ikke ytrer noget, der ikke kunne have stået i en Barbara Cartland novelle. At hun ikke er nogen åndsperson, er næppe nogen nyhed. Den musik hun spiller i radioprogrammet er uden undtagelse primitiv og vulgær. Men man undervurderer ikke hendes evner for politisk intrigeremageri og falskhed, når man har læst Lundgrens korte, skarpe portræt. Folk bedømmer tit politikere på deres personlige fremtræden, så måske er det her man skal  finde forklaringen på, at Sahlin ligefrem er bredt forhadt. Det er ment som en ros til den trods alt veluddannede Thorning, hvis man siger, at hun ikke har meget tilfælles med Sahlin, selvom hun lige har været i Helsingborg og heppe  på hende sammen med Stoltenberg.

Mona Sahlin, en elak liten kärring

I Nuders memoarer finns knappast några referenser till det civila livet, det vanliga kneget utanför politiken, och det beror på att Pär Nuder saknar den erfarenheten – Pär Nuder har, 45 år gammal, aldrig haft ett enda arbete vid sidan av politiken; han är född in i politiken, han äter politik till frukost, lunch och middag och hans memoarer blir därför på något sätt innehållsmässigt tunna. Ofta säger han för att kompensera sig för bristande yrkeserfarenhet, att han har “SSU-examen”. Han kallar sina erfarenheter politics of joy, det är tycker jag, politics of sadness. Han har inga andra perspektiv på tillvaron än politikens:

Fortsæt med at læse “Gi’ dit humør en gang lak”

“Jeg gider slet ikke. Jeg gider ikke ride, det er for stærk en bevægelse; jeg gider ikke gaae, det er for anstrængende; jeg gider ikke lægge mig ned, thi enten skulle jeg blive liggende, og det gider jeg ikke, eller jeg skulle rejse mig op igen, og det gider jeg heller ikke. Summa Summarum: jeg gider slet ikke.”

Fejrede ved at se Axess´ När Mahler mötte Freud, en meget fransk film, så gad jeg slet ikke. Så hørte jeg Tom Lehrers sang om Alma Mahler-Gropius-Werfel, så gad jeg lidt igen. Så kom jeg til at tænke på en anden geni-magnet, tænkte på hendes erindringer, og så gad jeg pludselig ikke igen.  Ligegyldigt, det er snart ferie.

“Indvandringen gør os dummere”

Thilo Sarazzin er ilde hørt. Det er både fascinerende og komisk at se uanstændighedens abe hoppe rundt med det som alle godt ved er sandt, men ingen vil vedkende sig. Og bemærk en af de tilladte generaliseringer, her formentlig i en udformning designet til et vestligt publikum (LFPC).

A controversial board member of Bundesbank has come under fire for claiming immigrants are making Germany ‘dumber in a simple way’. Thilo Sarrazin told a business group in Frankfurt that people arriving in the country from Turkey, the Middle East and Africa are less educated than those from other nations. The 65-year-old added: ‘There’s a difference in the reproduction of population groups with varying intelligence.’ […]

A spokesman for a Muslim group in Berlin said; ‘He is a tired old white Christian male full of prejudice and few ideas.’ Last week a survey was released by the government and a criminal statistics organisation which claimed that young Muslim men in Germany were more prone to violence through conservative Islamic teaching. ‘Immigrants are making our country dumber’: Anger as board member of Germany’s central bank cites ‘ample statistics’. ( Sarrazin warnt vor Verdummung durch Einwanderer. Sidste år efterprøvede  stationen Das Erste De Sarrazins påstande, og fandt dem berettigede. – Fire ud af ti elever i 8. klasse på en københavnsk folkeskole er for dårlige til at læse.)

Svenskere i mindretal

Flere demografer at det vil være tilfældet i landet som helhed cirka 2050. Man kan derfor sige, at uanset hvad der sker ved det kommende  valg, så er det kun afgørende for med hvilken hastighed, svenskerne kommer til at blive en folkegruppe blandt andre i deres eget land på under 50 %. Det er den lange slummers pris, men flertallet synes ikke foruroliget over udsigten. Affe har regnet på det, han har desværre en høj troværdighed. Södertälje, svenskar i minoritet 2014?, Göteborg, svenskar i minoritet 2048?,  Botkyrka, svenskar i minoritet 2007!, Malmö, svenskar i minoritet 2018? Landskrona, svenskar i minoritet 2031?

“Bygg en moské baby, bygg gärna tre baby”

Svenske Moderaternas valgsang,  tekst.

Ingen bacon på plastikkortet

Bacon vækker følelser hos mange mennesker, men har du lyst til at gå rundt med et stykke i inderlommen, så glem det. Det er forbudt. I hvert fald, hvis bacon-stykket sidder på et Visa/Dankort. Nykredit tilbyder ligesom mange andre banker deres kunder en mulighed for at designe deres egne betalingskort. Og meget går an, men ikke alt. Nykredit har netop afvist et billede af et stykke bacon, som en kunde ønskede at få præget på sit betalingskort, oplyser epn.

Pengeinstituttet henviser til de billedregler, som er udstukket af PBS. Her fremgår det, at billeder af kendte mennesker, billeder af nøgenhed og billeder, der kan virke provokerende eller anstødelige i nogle kulturer ikke vil blive optaget. Og bacon er som bekendt ikke en livret hos alle religioner. Bacon forbudt på Visakort, Populært at designe sit eget Dankort. – Med dette link kan man selv sætte bacon på Nykredit.

Hvem er Nasers hollandske ven?

(Og Geert Wilders kommer til København igen i år.)

Ifølge Naser Khader har den hollandske politiker Geert Wilders opfordret til, at “man skal rive moskeerne ned og skyde de kriminelle i knæene”. Geert Wilders afviser overfor Sappho Khaders beskyldninger.

På sin blog hos Berlingske Tidende skriver folketingspolitikeren Naser Khader (K) om valget i Holland med udgangspunkt i den massive fremgang til Geert Wilders’ Frihedspartiet (PVV) . Desuden fremfører Naser Khader disse beskyldninger mod Geert Wilders:

“Wilders bliver mere og mere far out. En hollandsk bekendt fortalte mig for nylig, at Wilders bl.a. har udtalt, at man skal rive moskeerne ned og skyde de kriminelle i knæene. Det er totalt langt ude, og symptomatisk for Wilders: Han har ingen løsninger og er kun konfliktoptrappende.”

Fortsæt med at læse “Jeg giiider ikke”

Wilders er ikke stor i Sverige, man kan jo nok tænke sig hvorfor:  SVT seneste Högerextreme starkt framåt i Nerdeländerna min 1:24, DR seneste: Wilders fik et kanonvalg min 3:04. Hvad kommer det 18.000 mellemuddannede, højtlønnede  journalister ved ? Godt spørgsmål. De må selv svare på det. Dansk TV 2 interviewer Wilders:

Meningsmålingerne i Holland havde spået omkring 18 mandater til Geert Wilders Frihedsparti, men det blev til 24 mandater.Ifølge Mogens Storgaard Jakobsen, der er bestyrelsesformand og var med til at stifte meningsmålingsinstituttet Epinion, har man i Holland ikke korrigeret for det faktum, at mange vælgere ikke er ærlige, når de fortæller, hvilket parti de vil stemme på. Hvis man sammenligner valgresultatet med meningsmålinger kan man se, at Frihedspartiet er undervurderet. Det har vi også set i Danmark. Hvis et parti opfattes som kontroversielt af nogen, er der en tilbøjelighed til, at mange ikke vil erkende, at de stemmer på det over for en meningsmåler, siger han til DR Nyheder.Vælgere er ikke ærlige i meningsmålinger. P 1 morgen havde en relativt fair fremstilling af Holland. Hvad TV har haft, skal jeg bortset fra klippet ovenfor, ikke kunne sige.

PVV mere end fordoblet fra 9 til 24 mandater eller 16 % i Resultatet efter optælling af 97 % afstemmerne. Ifølge  P1 morgens interview med professor i skandinavisk H.A.  (Henk)  van der Liet i Holland, skyldes undervurderingen af Wilders dels den sædvanlige underrapportering af “kontroversielle” partier, men også at unge førstegangsvælgere i høj grad har stemt på Frihedspartiet.

Election triumph puts anti-Islam Wilders in line for Dutch Cabinet role, ‘We are ready to join the government,,’ says Geert Wilders. Geert Wilders could be kingmaker in Dutch parliament after coming third. Man kan se hollandsk TV streaming her. Wilders ankommer til “slutdebat”, partilederdebat, som vi kalder det.

Onsdag morgen:  Vinder Mark Rutte som ventet, skal han danne en koalition med mindst to andre partier. Han var indtil for nylig åben overfor Wilders, men nu hedder det at Wilders ikke kan komme i betragtning. Valgets store taber ser ud til at blive den hidtidige PM, kristendemokraten Balkenende, men også socialdemokraterne står dårligt.

Close to 12 million Dutch are eligible to vote Wednesday in elections dominated by Europe’s economic woes and led by the centre-right liberal party with its plans to slash public spending.Some 10,000 polling stations were due to open at 7:30 am (0530 GMT) in the first elections in a eurozone country since the Greek financial crash. Pollsters expect the VVD party to get 36 seats out of 150 in the Dutch lower house, up from 21 currently — putting leader Mark Rutte in line to become the first prime minister from a Dutch liberal party since World War I. Latest polls put the PvdA Labour party led by Amsterdam’s ex-mayor, 62-year-old Job Cohen, second in the race with 30 seats, down from 33.Third placed is the Christian Democratic CDA of outgoing premier Jan Peter Balkenende, 54, with 25 seats — down from 41.The Party for Freedom (PVV) of anti-Islam MP Geert Wilders, 46, is polled fourth with 18 seats — double its current nine. Dutch go to the polls, centre-right liberals lead.

Svenske mediers strategi har i vidt omfang været overhovedet at undgå at nævne  Wilders. DN har også rigeligt at se til. Man har fundet en ny løsning på “integrationsproblemerne” : “Vi plockar bort alla gatstenar,” Det  man kan se nedenfor er også rigtig, rigtig ubehageligt for et kommende svensk valg. Avisen havde dog denne anmodning til  de hollandske vælgere inden resultatet lå klar og hvorfor ikke nogle Nyrupske sanktioner? Sverige, der er større end Italien, har procentuelt lige så mange  indvandrere som Holland, der er på Danmarks størrelse. Derfor kan en svenske journalist undgå nogensinde at møde det, hun skriver om her. Ingen i Holland vifter Wilders af på den måde, for enhver kan se virkeligheden udenfor sin gadedør. Det er forskellen. I dag har svensk journalistik været på ekskursion i Rinkeby. Det minder om, når Obama lander i Kastrup og er tre timer i Bella Centret. Bagefter er det op i Airforce One.

Geert Wilders är en av Europas mest obehagliga politiker

Nederländerna: Håll Geert Wilders utanför regeringen.Stämningen under valfesten i söndags var hög och nästan alla var där. Det var bara mannen med de blonda lockarna, mannen som hela Europa talar om, som saknades.Han heter Geert Wilders och tycker inte om debatter. Han vill helst tala utan att bli avbruten och låter sig inte intervjuas av journalister som arbetar för tidningar han ogillar.Alltför länge behandlades han som ett slags politisk clown. Men i valet till Europaparlamentet (som han vill avskaffa) för ett år sedan gick Wilders parti PVV, Partij voor de vrijheid, starkt framåt. Europas värsting

Stockholm og Gøteborg: Opstande i Rinkeby, Tumba og Tynnered

Man har set dette før, dennegang er det dog noget alvorligere med bla. et attentat på en politistaion. Jeg føler ingen vrede, for jeg er ikke  svensk, men en skam der ikke er nem at forklare. Der må være andre, der har mere grund til at skamme sig.

Det råder kaos i Rinkeby, uppger en källa för Wighsnews. Enligt uppgift har man tagit sig in på Rinkebyskolan och stulit en massa gods och sedan anlagt en brand vid entrén. Man har även anlagt flera bränder i området och enligt obekräftade uppgifter är personer beväpnade med skjutvapen. Det finns en hotbild mot brandkåren och ingen får gå ur fordonen. Whignews

Ett annex till Rinkebyskolan sattes på tisdagskvällen i brand av ett sextiotal ungdomar som sedan började angripa polis och brandmän med gatsten.- Vi är fullt upptagna av ett sextiotal ungdomar som tänder eld och kastar gatsten mot oss och som tycker att det är jätteroligt, sa Jens Wissmar, vakthavande befäl vid Stockholmspolisens länskommunikationscentral till DN.se vid 00.45 natten mot onsdagen. Brandpersonal som försökte rädda byggnaden tvingades retirera sedan de utsatts för stenkastning. Bygnaden tog då åter eld.

Sent i natt var situationen okontrollerad. Ungdomar tände eld på bilar, soptunnor och byggnader.Men brandkåren kunde inte göra något då hotbilden var så stor att polisen inte kunde garantera deras säkerhet. Så fort de rullar in blir de attackerade, säger Mikael Eriksson.Just nu brinner det i skolan men vi kan inte göra något alls. Vi har tre brandstationer på plats och flera ledningsbilar som står och väntar på att vi kan gå in, säger han.Oroliga boende i området vågade inte gå ut då kravallerna rasade precis utanför dörren.Det ringer boende i Rinkeby hela tiden. Folk är förtvivlade och rädda, säger Mikael Eriksson.

Flera bränder i Rinkeby, WEB TV Idrættshal i Tumba brændt ned til grunden. Upploppen i invandrarförorterna fortsätter. Brandattentat mot polisstation. Ungdomar brandbombade bankkontor i Stockholm. Rinkeby – en krigssone. – DR Online har fragmentagtig artikel om det, hvori ikke engang nævnes, at to hele bygninger er nedbrændt til grunde. Ritzau/Politiken er lige så vævende, men “der er store sociale problemer i området.” “We shall overcome”, eller shall we ? Ministre i krisemøde. – Gøteborg har haft noget lignende de sidste fire døgn. Under det hele lurer et kontroltab, der er et faktum, men som ingen tør tale om, for det kan nemt blive meget værre end det er. Det kan ske ligesom adskillige gange  i Frankrig, “en ung” omkommer på flugt fra politiet. Så er der en egentlig storopstand igang. Så snæver er marginen.

För fjärde natten i rad kommenderades polis och räddningstjänst till Tynnered. Denna gång fick tre bränder släckas. Tidigt i morse låg fortfarande röklukten tung över Tynnered och polis patrullerade i hela stadsdelen.

Under de officielle sigtelinjer ekstrapoleres der:  “Varför tror du regeringen nyss ändrade lagen så att svenska försvaret kan sättas in mot den egna befolkningen, och varför dom som gör lumpen nu har övningar som går ut på att skjuta ner svenska medborgare, istället för att skydda Sverige mot ryssarna som det varit i alla år tidigare…tål att tänkas på, eller hur?”

For præcis to år siden lykkedes det mirakuløst den tidligere FN-officer Anders Lugn at få dette i en svensk avis. Sveriges väg mot katastrof

Hur är det möjligt att ett så fantastiskt land [Libanon] med så många goda människor kan begå detta kollektiva självmord? Jag kunde hitta sex förhållanden som skapade förutsättningar för den libanesiska undergången:
1. Svaga gemensamma nationella värderingar. 2. Svag nationell krigsmakt. 3. Svag nationell polismakt. 4. Extremt god tillgång till vapen. 5. Stor tillgång till droger – alkohol till kristna, hasch till muslimer. 6. Känsla av vanmakt i befolkningen: ”det är ingen idé att kämpa för ett bättre liv… fogdarna tar ändå det jag skrapar ihop”.
Hemma i Sverige inser jag sakta men obehaglig säkert att just dessa faktorer i stigande utsträckning gäller även oss.

Andra folk tröttnar på friheten mitt i sitt välstånd, och i fruktan att genom en ansträngning äventyra det välstånd som de kan tacka friheten för finner de sig motståndslöst i att man rycker den ur deras händer. Vad saknar de för att förbli fria? Vad? Själva längtan att vara det. Alexis de Tocqueville förstod vad vi idag låtsas oförstående inför. Rinkeby och gettomentaliteten. Rinkeby, reservatet Sverige, juni 2010.

Fotografer skal ikke referere, så man må lige venter til der en eller flere artikler om aftenes møde i Trykkefrihedsselskabet med Kim Møller, Uriasposten og komikerne og debattørerne Farshad Kholghi og Omar Marzouk. Politiken var tilstede. Derfor blot  et par almene strøtanker om emnet. (fotos kan klikkes til helskærm)

Dagens trusler går fra trivielle bagateller til helt seriøse dødstrusler. Når man har været i lokale med Hirsi Ali, Wilders, Westergaard,Sam Solomon og Gregorius Neckshot, set sikkerhedsforanstaltnigerne, bombehundene, røngtengennemlysningerne og body guards, er man klar over, at det er dødsens alvor for dem i forreste række. Så alvorligt at jeg lige springer mine egne erfaringer over, få og små som de er. (Farshad Kholghi, mobilvideo. Den distræte fotograf har en finger over mikrofonen mellem minut 3:36 og 5:40, men vi vælger at bruge den allligevel.)

Få ønsker den trusselskultur, men ingen der  ytrer sig offentligt, undgår den. Det er når Kim Møller og Farshad Kholghi bliver truet ud af Nørrebro, når Møller og Hege Storhaug overfaldes, et vist Radikalt partimedlem, der reagerede på invitationen til aftenes debat, ved at føje nye intimideringer mod Kim Møller, til dem hun allerede har brugt tre år på. Det er når DR og TV 2 bliver truet på Nørrebro. Når AFA  kun vil have de Radikale venner som vidner ved Brorsonskirken. Når vores svenske kronikør, må skrive under pseudonym på grund af sit sjældne navn, attentatet på minister Rikke Hvilshøjs bolig, der i realiteten jog hende ud af politik, et bombeattentat på en svensk dommer og drabet for nylig på en belgisk. Også de politiske mord i Sverige og Holland hører til i den tunge ende. Det er en pest man må leve med, hvis man overhovedet vil åbne munden. Det kunne være interessant at se en statistik over, hvem der bliver mest truet af hvem. Som én bemærkede, under den kolde krig hadede folk af et sandt hjerte, men truslerne var uhyre få. De er tilkommet  med årene, og lad os bare sige det – med tilkomsten af kulturer, der ikke er dialogorienterede magtkulturer hvor den største kanon bestemmer dagsordenen. Derfor er ordet “dialog” også blevet en karrikatur af sig selv. Vi har kun fornnemmelser at gå efter. Mange af trådene samles på nettet i et mønster, vi ikke drømte om for 20 år siden. Nettet er en gave i oplysningen tjeneste, og samtidigt en nådesløs eksponering af de laveste menneskelige tilbøjeligheder, og en legeplads for enhver verbalterrorist. Aldrig havde vi troet, vi skulle komme så tæt på folk, vi gerne havde været foruden.

Den stærkt troende Omar Marzouk visse pointer, selvom han skøjtede let hen over trusler som han og ligesindede næppe mærker meget til. Jeg kan ikke selv frigøre mig for den generende association, at sidste jeg så ham underholde, var til Islamofobikonferencen i Bella Centret foråret 2006, hvor enhver fjende af det frie ord var samlet af Islam Channel for at punke Danmark og Jyllands Posten, og trygle og true om kammertonen. Et pompøst og eller helt humorforladt arrangement, jeg overværede ved en ren tilfældighed, og første gang jeg opdagende hvor hurtigt mine blogfotos kunne gå verden rundt. Den saudiske kulturminister, Ken Livingstone, Yvonne Ridley og vores hjemlige Abu Laban, Bæk Simonsen, Kamal Qureshi og Tøger Seidenfaden. Jeg ville ikke have lånt mit gode navn til det foretagende. Det var der desværre ikke så få, der ville. Det var en skammens dag, og Marzouk var deres allierede. Men han virker som da som en flinker fyr, man bare er helt uenig med, bortset fra at han skal have lov til at mene det han gør, uden at blive truet. Han er nu nok ikke den mest udsatte. – Alle tre oplæg, 42 minutter, MP 3.

Trusselskulturen til debat

Her er fyldt til sidste plads, og også Politiken i egenskab af journalist Tarek Omar og medfølgende fotograf har fundet vej til Strandgade. Emnet for aftenens debatmøde i Trykkefrihedsselskabet er alvorligt nok: For er niveauet for trusler mod debattører ikke steget i den offentlige debat? Det er det, vi blandt andet skal undersøge denne aften. Og egentlig skulle der have været fire paneldeltagere, istedet for de tre, der er endt med at have fået plads ved bordet i Forfatterforeningens fornemme sal: Komiker Omar Marzouk, kommentator og skuespiller Farshad Kholghi samt Kim Møller, der er historiker og blogger af den uhyre læste blog, Uriasposten. Helle Merete Brix

Farvel, Kurt – og tak!

Tegningen er Kurt Westergaards sidste på Jyllands-Posten ! Hvilket ubetinget vil give den særstatus. Galleri Draupners vurdering af tegningen: En klassiker fra Kurts hånd – en tegning der fortæller alt. Internationale symboler med Don Quijote, Kurt selv. Den islamiske ½ måne – der bider sig selv så det bløder. Bomben, den spidse pen og blokken (lanse og skjold). Æslet der bærer den tunge byrde… ytringsfriheden. Den seje aldrende gæve jyde, der stadig kæmper for det vi alle har så kært… ytringsfriheden. En afskedssalut med format – fra en mand med format ! Byd på tegningen hos Galleri Draupners onlineauktion. (maj 2008: Kurt Westergaard får Sappho-prisen)

Fortsæt med at læse “Trusselskulturen”