“Et mord som det på Theo, der ikke kun er et mord, men en rituel slagtning, er mere effektiv end en bombe, der går af på en banegård. 200 mennesker dør, men næste dag kører togene igen. På én dag ændrede livet sig i Holland, ingen turde længere sig hvad de tidligere havde sagt. Politikere, kunstnere, alle er forsigtige. Der var en tid før Theo og en tid efter. Tiden før var en meget god tid, champagne og kokain, og tiden nu er antidepressiver og vand.”
Der Tag als Theo van Gogh ermordet wurde, tysk utekstet i seks dele. Der findes klip med Van Gogh, men de er kun på hollandsk, men dette er tekstet på engelsk. Fra juni 1997: Theo van Gogh interviews Pim Fortuyn on the E.U. På hollandsk radio har de forsonet sig med tingenes nye tilstand. Det kan være mere af nød end af lyst:
People who want to stir up a debate with Muslims by insulting them are still living in the 1960s and refuse to see that immigration has profoundly changed Dutch society. We now live in a multicultural country of people with different religious and ethnic backgrounds and different norms and values. In such a situation diplomacy should rule, instead of the idea that differences should be settled by insulting one another. Doing that only causes deep injuries that may take generations to heal…..If there is hope, it lies with the younger generations who take multicultural society for granted and do not long to return to the homogenous society of the 1950s and ‘60s. Perhaps – hopefully – they will deal with each other more openly. But they will be burdened with the heritage of the Wilders era.
Tilbage til nutiden eller virkeligheden, om man vil: Immigrant tensions remain five years after Van Gogh killing. Og så er det efter de Volksrant at dømme, dagen hvor Hirsi Ali er løbet tør for penge til at føre retssag mod Holland, for at få dem til at bekoste sine sikkerhedsudgifter. (Foreligger ikke på et sprog jeg helt forstår.) Se også Klein Verzet: Has it been five years already? Five years ago I was convinced that this moment would prove to be a watershed. Surely now the Netherlands, and Europe, would wake up. Surely now the aggressive wing of the muslim community would be dealt with, would be cut down to size.
‘Forræderi’ på demokratiets vegne
Debatten om besættelsen af Brorsons Kirke handlede i høj grad om berettigelsen af civil ulydighed, og lovbrud i en angiveligt højere sags tjeneste. Her er en sag med nærmest omvendt fortegn, idet den omhandler den britiske embedsmand Derek Pasquill der i et par år lækkede et stort antal dokumenter fra the Foreign and Commonwealth Office hvor han arbejdede. Pasquill var chokeret og fortvivlet over Labourregeringens løgne og dobbeltspil vedrørende islamisk ekstremisme, og deres aktive promovering af bevægelser som Det Muslimske Broderskab. Vurdér selv her hvem han retteligt skulle have været loyal over for (LFPC).
[…] Pasquill betrayed the institutions of liberal democracy by standing up for liberal democracy. He defended it from its enemies, who were not only in far-away countries but closeted in the Cabinet Room of 10 Downing Street and the offices of Whitehall. […]
As his affidavit to the employment tribunal dryly remarks, “The documents that I disclosed showed that the FCO and other UK government departments were continuing to work with and assist organisations that promote extreme Islamist politics. My concern was that this policy would have the effect of legitimising and supporting groups with extreme Islamist politics and that such an effect was entirely contradictory to FCO and UK government policy of attempting to prevent the radicalisation of young British Muslims. Furthermore, I believe that the FCO and other government departments pursue a policy of portraying these organisations as mainstream and moderate.”
Who is the traitor and who the patriot in these circumstances: the dissident civil servant or the two-faced government? Who, to be blunt, is more deserving of summary dismissal? […] The High Price of Patriotism
“Fröken, är du verkligen en svenne?”
Det är lärarna Cathrina Wadecki i Alby och Maja Lundberg i Kista som bl a beskriver vilken syn barnen har på sig själva och “svennar”.
– Får du frågan någon gång, vad är det att vara svensk?
– Nä, alltså en flicka viskade en gång så här “-Fröken, är du verkligen en svenne?”, och det viskade hon lite förfärat, så här som att “-Hoppas att du inte är svenne!”. Men då sa jag att jag är det, och jag är det. “-Är det säkert?” sa hon. “-Ja”, sa jag. Och sen slutade samtalet där. Men, alltså, det var inte positivt.
Svenne är någonting… det är liksom människor som dricker mycket, som är olyckliga, som visar sina kroppar på sommaren, som lever ihop innan dom är gifta och får barn innan dom är gifta, som går och håller varandra i hand på gatan och pussar varandra på gatan öppet. Så det är någonting väldigt fel. Haram, som många barn säger här. Haram-begreppet använder många barn varje dag här. Det är synd, alltså. Då var jag en sån syndig människa alltså, i hennes ögon.
– Betyder det att dina sju-åringar […], betyder det att dom kanske inte vill ens vara som svenskar?
– Ja dom vill inte vara som svenskar. Jag har frågat dom. Jag har frågat barnen “-Vill du vara svensk?”, och alla säger “-Nej”. Och då säger jag “-Men du är ju svensk, du är ju född här, du är ju svensk”. “-Nej, säg inte det, säg inte det! Min pappa och mamma kommer från Somalia, från Eritrea, från Irak, och då är inte jag svensk.” “-Ja, fast du är född här och då räknas man som svensk.” “-Nej, jag tillhör mina föräldrar” säger dom då. Lyssna på intervjuns intressanta fortsättning här. Hør ikke mindst det skræmmende interview: Maja Lundberg, lärare Kvarnbackaskolan i Kista, min. 14:28.
Berättelser om muren som föll
af Thomas Nydahl
Kan man betrakta det förflutna som en mörk tid – sedd ur ett ljust perspektiv? Jag tror att vi efterkrigsbarn fostrades i den andan. Vi levde trots allt i ett kallt krig. Också Europa var delat och en stor del av världens folk levde i diktaturer. När Berlinmuren byggdes var det väl mer ett slags bekräftelse av rådande omständigheter. Peter Handbergs nya bok är just så okorrumperat mörk som man måste kräva av murens krönikör.
Det finns två saker som är iögonfallande hos Handberg: å ena sidan hur han förankrar allt han skriver i en personlig erfarenhet, här ända ner i barndomens landskap, å andra sidan hur han med sin beläsenhet och kunskap redovisar de stora sammanhangen. Han har tidigare visat det i “Undergångens skuggor” och “Kärleksgraven”. Där låg fokus på de baltiska länderna, här är det Berlin, DDR, Polen och delvis också andra länder i östblocket när så är befogat – till exempel för att berätta om de människor som tog sig till Bulgarien i ett fåfängt hopp om att det där skulle vara lättare att fly.






Religionssociolog og forkvinde for Kritiske Muslimer, Sherin Khankan, der på billedet (kilde: 
— in this case the Chicago Sun-Times, which in today’s follow-up story on the Paki jihad death squad targeting Kurt Westergaard, Flemming Rose and Jyllands-Posten runs this illustration online: 