Av Julia Caesar:
Copyright Julia Caesar, Snaphanen och HRS. Citera gÀrna delar av texten men iaktta gott bloggskick och lÀnka till Snaphanen!
Lisbeth à kermans stÀndigt leende ansikte blir plötsligt allvarligt. Klockan Àr 19:58, det Àr tvÄ minuter kvar av kvÀllens Rapport. Dags för vÀdret som hon alltid brukar annonsera med en gladlynt kommentar. Men först har hon nÄgonting att sÀga. Ingen i tv-studion Àr förberedd pÄ vad som ska komma. En lÀtt skÀlvning skakar den slÀtkammade hÄruppsÀttningen nÀr hon spÀnner de ljusblÄ ögonen i tv-tittarna och sÀger:
“Jag Ă€r ledsen över att behöva sĂ€ga det hĂ€r, men jag vill meddela att jag hĂ€rmed sĂ€ger upp min tjĂ€nst pĂ„ Rapport och SVT. I Ă„ratal har jag suttit hĂ€r och lett oavsett hur förljugna nyheter jag har förmedlat och hur mycket jag har sopat under mattan. Nu stĂ„r jag inte ut lĂ€ngre. Jag klarar inte lĂ€ngre att stĂ€ndigt servera politiskt vinklade nyheter och ljuga och mörklĂ€gga sanningen för er tittare. Jag orkar inte lĂ€ngre medverka i hetsjakten pĂ„ ett demokratiskt valt riksdagsparti, och jag vĂ€grar delta i grundlösa rasistbeskyllningar mot hela svenska folket. Nu har vi sugit pĂ„ Breivikkaramellen i ett och ett halvt Ă„r, och den börjar smaka jĂ€vligt illa. Jag har helt enkelt fĂ„tt nog. Varje kvĂ€ll gĂ„r jag hem frĂ„n jobbet med en malande otĂ€ck kĂ€nsla i magen. PĂ„ nĂ€tterna har jag svĂ„rt att sova för det gnagande sjĂ€lvföraktet. Visserligen har jag sĂ„ bra betalt att jag har rĂ„d med en lĂ€genhet i precis de rĂ€tta kvarteren pĂ„ det journalisttĂ€ta Söder. Men vad hjĂ€lper det nĂ€r jag tvingas delta i ett odemokratiskt och förljuget politiskt spel som fĂ„r mig att mĂ„ sĂ„ dĂ„ligt?”
Ett kraftigt tilltagande lÄgtryck över hela landet
KameramÀnnen stÄr som fastspikade i studiogolvet. Vad Àr det som hÀnder egentligen? Men the show must go on. Chockade riktar de kamerorna mot meteorolog Pererik à berg som talar om ett kraftigt tilltagande lÄgtryck över hela landet.
I den enda tidningsintervju som Lisbeth à kerman ger, exklusivt för den nystartade tidningen Dispatch International, motiverar hon sitt framtrÀdande med att hon sÄg det som enda möjligheten att fÄ sÀga adjö till tv-tittarna. Om hon hade sagt upp sig pÄ vanligt sÀtt hade hon aldrig mer slÀppts fram i sÀndning. Det skulle kÀnnas bittert efter alla dessa Är. DÀrför har hon hÄllit alltihop hemligt fram till kvÀllens direktsÀndning.
De vet hur en mörklÀggningsslipsten ska dras
Knappt har tv-tittarna hÀmtat sig frÄn chocken förrÀn Aktuellts pretentiösa vÀrldskrigssignatur ljuder. I studion Anna Hedenmo och Claes Elfsberg, tvÄ rutinerade gamla rÀvar som vet hur en mörklÀggningsslipsten ska dras. Det har aldrig varit nÄgra problem för dem att tÀnja pÄ sina samveten och desinformera svenska folket. Nu Àr Anna Hedenmo plötsligt alldeles ihoptryckt i ansiktet, och Claes Elfbergs oberörda framtoning Àr som bortblÄst.
Anna Hedenmo har nÄtt en grÀns i sin hittills framgÄngsrika karriÀr som desinformatör i statstelevisionen. Nu har hon till och med blivit sÄgad jÀms med fotknölarna av Dagens Nyheters tv-recensent Johan Croneman efter sin utfrÄgning av Sverigedemokraternas partiledare Jimmie à kesson i Agenda.
“Anna Hedenmo spelade inte hem en enda poĂ€ng. I stĂ€llet tog hon oss allt lĂ€ngre bort frĂ„n kĂ€rnfrĂ„gan och hĂ€ndelsernas centrum, Jimmie Ă kesson kunde enkelt glida med och gilla lĂ€get. âAgendasâ kris var vĂ€rre Ă€n Jimmie Ă kessons. Man hade tagit ut nĂ„got slags redaktionell seger i förskott, det skulle bli spel mot ett mĂ„l, de hĂ€r bilderna och de hĂ€r hĂ€ndelserna talade sitt tydliga sprĂ„k â âAgendaâ och Anna Hedenmo var helt enkelt skitdĂ„ligt förberedda. Anna Hedenmo försökte mĂ„la upp en djup och allvarlig spricka i partiet, men hade inget, absolut noll, pĂ„ fötterna. Jimmie Ă kesson undrade vad hon byggde sina antaganden pĂ„ och Anna Hedenmos svar fullbordade katastrofen: âJag har lĂ€st pĂ„ nĂ€tet.â
Hon hade lÀst pÄ nÀtet?!!
Lite bloggar, lite Twitter, lite Facebook, lite Flashback kanske. Det tyngsta programmet SVT har i genren skickar fram sin tyngsta reporter och sin tuffaste grillmĂ€stare och allt hon har att komma med Ă€r hörsĂ€gen?!! Hon har googlat runt lite” skriver Johan Croneman.
I tv-rutan förklarar Anna Hedenmo att hon har fÄtt nog och slutar. Visserligen förlorar hon sin feta lön, men hellre diskar hon pÄ krogen Àn fortsÀtter ljuga svenska folket rakt upp i ansiktet Är ut och Är in. Claes Elfsberg ser lÀttad ut nÀr han sÀger att han hoppas kunna fÄ ett schysst vaktmÀstarjobb nÄgonstans.
Journalisterna bedriver ett mentalt krig mot sitt eget folk
Det kommer aldrig att hÀnda i Sverige. Vi vet alla att det aldrig kommer att hÀnda. Förljugenhetens apostlar i press och public service kommer att klÀnga sig kvar vid sina positioner tills de bokstavligen lyfts dÀrifrÄn. Scenen Àr ett uttryck för min och mÄnga andras djupa förtvivlan över det svenska medieklimatet. NÀr yrkesetik ersÀtts av blodtörstig hetsjakt pÄ oliktÀnkande, nÀr den journalistiska sjÀlvförnedringen sprÀnger alla fördÀmningar ÄterstÄr bara satiren och skrattet. För att stÄ ut. För att orka. För att inte ge upp och gÄ ut i skogen och tjuta högt av förtvivlan. Det gör fruktansvÀrt ont att se mina kolleger grovt missbruka ett yrke som Àr menat att stÄ i sanningens och demokratins tjÀnst och istÀllet liera sig med den politiska makten och bedriva ett mentalt krig mot sitt eget folk. Det Àr inget nytt, sÄ har det varit under större delen av 1900-talet nÀr socialdemokraterna har suttit vid makten merparten av tiden. Kadrar av tjÀnstvilliga socialdemokratiska journalister har lojalt fört ut regeringens propaganda i alla tillgÀngliga kanaler.
Föraktet mot lÀsarna/lyssnarna/tittarna
Men det mentala kriget har trappats upp, hetsen mot oliktĂ€nkande ökar mĂ€rkbart för varje dag. En Ă„siktsfascismens Ă„ngvĂ€lt, driven av Sveriges motsvarighet till Stasi – Expo – och en politiskt korrekt journalistkĂ„r manglar dagligen svenska folket. NĂ„gonting har hĂ€nt sedan regeringen Reinfeldt kom till makten 2006. Jag skissade lite av bakgrunden i min förra krönika, “Djungeltrummans talan”.
Journalisterna anser sig uppenbarligen stĂ„ höjda över folket, de Ă€r en egen sort. Jag vet av erfarenhet vilket förakt mot lĂ€sarna/lyssnarna/tittarna som finns bland mĂ„nga journalister. AllmĂ€nheten anses vara en korkad pöbel som inte förstĂ„r sitt eget bĂ€sta utan genom svart pedagogik mĂ„ste uppfostras till att tĂ€nka rĂ€tt. Och “rĂ€tt”, det Ă€r vad journalisterna sjĂ€lva anser. Vettet mĂ„ste helt enkelt bankas i folk av de sjĂ€lvutnĂ€mnda magistrarna, och alla medel Ă€r tillĂ„tna.
Journalisterna bygger en mental Berlinmur
Det Àr ett mentalt inbördeskrig som pÄgÄr, och dess drivkraft Àr hat. Med lögnens stenar bygger journalisterna den mentala Berlinmur som klyver landet lÀngs skiljelinjer som splittrar familjer och skiljer vÀnner, par, slÀktingar och arbetskamrater Ät i oförsonliga grupperingar. Sverige rÀmnar inför vÄra ögon. Var kommer hatet ifrÄn? Vad Àr grunden till den hatiska polarisering som med ursinnig frenesi drivs av media och ökar för varje dag?
Jag grubblar oavbrutet pÄ hur det kunde gÄ sÄ hÀr illa. NÀr började det gÄ snett, och varför? Jag har inga svar. Jag bara ser dag för dag hur rÀdslans och de politiskt korrekta lögnernas slöjor dras Ät allt hÄrdare kring Äsikts- och yttrandefriheten i ett före detta fritt och öppet samhÀlle. Hur fruktan sprider sig som ett gift. Jag betraktar mig sjÀlv som orÀdd. Men för första gÄngen i mitt liv Àr jag allvarligt orolig för vad som hÄller pÄ att hÀnda i vÄrt land. Jag vet att nÀr tillrÀckligt mörka och hatiska drivkrafter slÀpps lösa, dÄ kan vad som helst hÀnda. DÄ finns ingen trygghet kvar att luta sig mot.
Nyhetsankare sÀger upp sig i direktsÀndning
Osannolikheten i det skisserade tv-scenariot sÀger nÄgonting om Äsiktsdiktaturens förlovade land. I vÀrlden utanför Sverige har det nÀmligen redan hÀnt. De tvÄ nyhetsupplÀsarna Cindy Michaels, 46, och Tony Consiglio, 28, sa i tisdags upp sina anstÀllningar i direktsÀndning i den amerikanska ABC-stationen WVII, rapporterar Digital Journal. Beslutet hade mognat fram under flera Är och var kulmen pÄ lÄngvarig oenighet med cheferna pÄ TV-stationen.
“Det Ă€r lite komplicerat, men vi förvĂ€ntades göra obalanserade nyheter, politiskt och i största allmĂ€nhet” sa Cindy Michaels. Tony Consiglio sa: “Jag ville bara veta att jag gjorde det bĂ€sta jobb jag kunde och att jag var Ă€rlig och etisk som journalist, och det fanns tillfĂ€llen nĂ€r det inte var möjligt att göra det.”
BÄde Cindy Michaels och Tony Consiglio visste att om de hade sagt upp sig pÄ vanligt sÀtt skulle deras chefer inte ha tillÄtit dem att sÀga adjö till tittarna.
Fast i en moralisk ÄtervÀndsgrÀnd
Svenska journalister har backat sig sjĂ€lva in i en moralisk Ă„tervĂ€ndsgrĂ€nd. DĂ€r sitter de fast och sprattlar. I ett försök att skyla sin belĂ€genhet trappar de upp propagandan. Journalisterna har fĂ„tt rasism pĂ„ hjĂ€rnan. I deras ögon Ă€r hela svenska folket rasister. Den politiska hjĂ€rntvĂ€tten SKA lyckas! Den statliga agendan SKA genomföras till varje pris! Svenska folket SKA Ă€lska mĂ„ngkultur och massinvandring! Det ska journalisterna ta mig fan se till! Annars Ă€r diagnosen klar. Om inte svenskarna frivilligt tĂ€nker ge bort sitt land till tredje vĂ€rldens befolkningar och hĂ€lsar vĂ„ldtĂ€ktsrekord, bilbrĂ€nningar, personrĂ„n, skottlossningar, mord, misshandel, bidragsförsörjning av analfabeter och andra yttringar av mĂ„ngkultur med jubel och applĂ„der – dĂ„ Ă€r vi rasister och ska korsfĂ€stas under allmĂ€nt spott och spe.
Vi, som efter Ă„rhundraden av utveckling och kamp Ă€r ett nĂ„gorlunda jĂ€mstĂ€llt samhĂ€lle ska utan protester lĂ„ta oss fösas tillbaka till 600-talets arabiska syn pĂ„ kvinnan som mindre vĂ€rd Ă€n mannen, till sharialagar och hets mot homosexuella genom att acceptera islam. Annars Ă€r vi “antimuslimska”. Bra, dĂ„ Ă€r jag definitivt “antimuslimsk”. För jag tĂ€nker inte ge bort en enda millimeter av den frihet frĂ„n ideologiskt, religiöst och annat förtryck som jag och andra kvinnor och mĂ€n har erövrat under senare delen av 1900-talet.
Journalisterna deltar inte i sitt eget moralmÀsterskap
Journalisterna driver ett perverterat moralmĂ€sterskap – dĂ€r de diskvalificerar sig sjĂ€lva redan frĂ„n start. Den mĂ„ngkultur som de unisont hyllar vĂ€ljer de konsekvent bort i sina egna liv. Det Ă€r en dubbelmoral som ger dem noll trovĂ€rdighet. SĂ„ med vilken rĂ€tt dömer de andra?
Sedan den statliga journalistutbildningen startade pĂ„ 1960-talet har journalisterna kommit att utgöra en akademisk, ekonomiskt privilegierad och socialt mycket homogen grupp som trĂ€ngs med andra journalister i storstĂ€dernas stadskĂ€rnor, som umgĂ„s framför allt med sina kolleger och har samma vĂ€rderingar och politiska Ă„sikter som andra journalister. Ett konformt gĂ€ng som skiljer sig vĂ€sentligt frĂ„n andra svenskar – det Ă€r skilda vĂ€rldar. Klyftan mellan dem manifesterar sig bland annat i det flagranta sĂ€tt pĂ„ vilket journalisterna sviker sitt uppdrag att granska den politiska makten och istĂ€llet identifierar sig och lierar sig med politikerna. Dock inte alla politiker. Identifikationen, lojaliteten och vĂ€rdegemenskapen gĂ€ller enbart de sju gamla riksdagspartierna, och i synnerhet miljöpartiet och vĂ€nsterpartiet. (JournalistkĂ„rens partisympatier.)
Uppstickarpartiet ska helst utplÄnas