18
maj
Seneste opdatering: 18/5-13 kl. 2204
58 kommentarer - Tryk for at kommentere!

Av Julia Caesar:

Copyright Julia Caesar, Snaphanen och HRS. Citera gÀrna delar av texten men iaktta gott bloggskick och lÀnka till Snaphanen!

Förstamajdemonstration, Sten Andersson

Fotos 4, 5, 6 og 9 © Snaphanen

NĂ„gon eller nĂ„gonting vĂ€ckte oss. Utan att vi riktigt förstod hur det gick till bytte vi vĂ„ra liv. Det kunde vara en bok eller nĂ„gra tidningsartiklar. Det kunde vara bloggar pĂ„ Internet. Det kunde vara iakttagelser under mĂ„nga Ă„r och lĂ„ngsamt vĂ€xande insikter – pusselbitar som plötsligt föll pĂ„ plats.

Det var inte vi som bytte vÄra liv. I tysthet hade politikerna bytt vÄra liv Ät oss. Utan att nÄgon nÄgonsin hade frÄgat oss om vÄr mening hade vi pÄtvingats ett samhÀllssystem med mÄngkultur och extrem massinvandring som aldrig hade fungerat nÄgonstans i vÀrlden eller historien. Som försöksmöss var vi inkastade i ett jÀttelikt socialt och demografiskt experimentlaboratorium utan nÄgon möjlighet att ta oss ut. Vi fick höra att vi skulle kÀnna oss berikade. Annars var vi rasister.
NÀr vi tog in invandringspolitikens hela innebörd var uppvaknandet som en smÀll i ansiktet. NÄgonting som vi lÀnge och förgÀves hade sökt information om klarnade. Vi sökte kunskap. Nu jÀvlar tÀnkte vi inte lÄta oss vilseledas en minut till! Vi lÀste pÄ. Vi grep efter information som törstande efter vatten.

Det var en vanlig dag. Vi hörde oss sjÀlva sÀga till vÄra bÀsta vÀnner att nÀr man har lÀst den hÀr boken blir livet aldrig detsamma mer. Det var som om orden kom djupt inifrÄn nÄgon som vi inte kÀnde. Men vi förstod att de var sanna. SÄ smÄningom skulle vi komma att inse att det inte var vi som valde vÄra uppdrag. Det var uppdraget som valde oss, och vi hade ingenting att sÀtta emot.

Vi sparkade emot. Vi försökte slippa undan. Vi levde bra liv, varför skulle vi vĂ€lja nĂ„got sĂ€mre, obekvĂ€mare, otacksammare? Vi hade till exempel kunnat brodera. Vi hade kunnat snickra, meka med bilar, odla rosor eller mĂ„la pĂ„ porslin. Vi sĂ„g att vĂ„ra vĂ€nner levde ett liv som var möjligt att leva. Men vi kunde inte. Vi hade alltid varit motvalls, uppkĂ€ftiga ungar som till vĂ„ra förĂ€ldrars fasa hĂ€vt upp vĂ„ra röster och sagt saker som man inte fick sĂ€ga. SĂ„ lĂ„ngt som vi kunde minnas tillbaka hade vi kĂ€nt igen och avskytt lögnen och bedrĂ€geriet. PĂ„ vĂ„ra kylskĂ„psdörrar satt en lapp med ett ledord: “Bara den som simmar mot strömmen nĂ„r kĂ€llorna”.

Ta inn hele skjermen 18.05.2013 204347

Vi kunde inte stillatigande Äse hur Sverige monterades ned bit för bit. Vi ville riva bort den tjocka slöja av tystnad som lÄg över invandringspolitiken och sprida fakta som fÄ kÀnde till och ingen talade om. AllmÀnheten hade rÀtt att fÄ veta vad som pÄgick i deras land.

Vi var Àrrade veteraner. NÄgra av oss var redan döda och hade till skillnad frÄn mÄnga andra mÀnniskor dött med Àran och sin mÀnskliga vÀrdighet i behÄll.

Vi var yrvakna, chockat nyinformerade. Vi skrev. Ingen bad oss skriva. Vi valde det sjÀlva. Men hade vi egentligen nÄgot val?
Vi var vÄra egna arbetsgivare. Ingen bestÀmde över vÄrt skrivande. Ingen hummande redaktionschef sa att det dÀr mÄste vi stryka, det Àr för kontroversiellt.

Vi arbetade nÀstan jÀmt. Vi arbetade gratis för sanningen har ingen timlön. NÀr andra kopplade av eller gjorde roliga saker arbetade vi. Varje dag som almanackan gav nötte vi vÄra stolar och datorer. Vi slet som besatta med den uppgift vi hade förelagt oss. Vi ville bli fÀrdiga nÄgon gÄng. Det skulle dröja innan vi förstod att vi aldrig skulle bli fÀrdiga. Uppgiften skulle överleva oss.

Det var vÄra motstÄndare som hade resurserna. Tusentals journalister satt dagarna i Ànda upptagna med att ljuga för svenska folket mot feta löner och ryggdunkningar pÄ twitter frÄn sina lika förljugna kolleger i klubben för inbördes beundran. Politiska partier, tankesmedjor och lobbyorganisationer hade miljarder i ryggen. Men vi hade nÄgonting som de inte hade: sanningen.

Det var sanningen som höll oss igÄng. Vi visste att ingen mÀnniska och inget politiskt system som bygger sin existens pÄ lögner varar för evigt.

Vi visste att sanningen alltid segrar till slut.
Vi visste att sanningen kan trÀnga igenom snabbt.
Vi visste att sanningen kan ta lÄng tid pÄ sig och att den ibland bryter fram med vÄld.
Vi visste att sanningen brukar ersÀttas av nya lögnsystem.

sverigebilder3

Vi skrev faktaspÀckade böcker som omsorgsfullt tegs ihjÀl i samtliga media. Vi skrev debattartiklar, blogginlÀgg, krönikor. Gammelmedia vÀgrade oftast publicera vÄra artiklar, utan motivering. De fakta vi presenterade punkterade hela deras mörklÀggningsprojekt.

Vi gjorde ett journalistiskt pionjÀrarbete. Vi grÀvde upp sanningar som högavlönade journalister var för lata eller för fega att befatta sig med. Vi visste att mÄnga lÀste vad vi skrev. Men ingen enda av journalisterna eller nÄgon annan med en samhÀllsposition att slÄ vakt om vÄgade lÄtsas om det. Vi förstod att de lÀste i smyg och att de stackars satarna inte vÄgade uttala vÄra namn högt för dÄ skulle hela deras karriÀr ryka Ät fanders. Vi existerade helt enkelt inte. Det var som om vi var bÀrare av ett dödligt virus. De snodde vÄra texter och fakta som de sjÀlva inte orkat googla fram men friserade dem sÄ att de kunde bevara sitt eget skinn och framstÄ som bÀttre journalister Àn de egentligen var.

Vi skrev under pseudonym. Vi avskydde att vi tvingades till det. Om inte gammelmedias journalister hade ljugit sÄ förbannat hade vi kunnat skriva under eget namn utan att riskera vÄr egen och vÄra barns sÀkerhet. Nu var vi tvungna att dölja vÄra identiteter.

Vi skrev under vÄra riktiga namn. Det verkade inte spela nÄgon roll. Det var Àmnena som var tabu. Hela journalistkÄren hade fattat ett enigt beslut om att vÄra böcker och artiklar inte fick nÀmnas under nÄgra som helst omstÀndigheter. De fÄ gÄnger vi nÀmndes mobbades vi ut och brÀnnmÀrktes och blev föremÄl för hatfyllda spyor skrivna av vÀlkÀnda och hyllade journalister. Vi hade överskridit en tabugrÀns och frÄn och med nu fanns vi inte.

Vi sökte nytt arbete. Vi hade de allra bÀsta meriter och kvalifikationer. Vi fick inte jobbet. Det var inte vÄra meriter och kvalifikationer det var fel pÄ. Felet var att vi hade skrivit artiklar i olÀmpliga Àmnen.

Vi tĂ€nkte pĂ„ att budbĂ€rare som kom med dĂ„liga nyheter hade stenats Ă€nda sedan mĂ€nniskan uppstod som art. Shakespeare hade formulerat det: “The nature of bad news infects the teller”.

Digital StillCamera

Vi gick i inre exil. Vi sa upp vÄra tidningsprenumerationer. Vi slutade lyssna pÄ radio och se pÄ tv. LÀnge försökte vi Ätminstone höra och se nyhetsprogrammen. Men till slut orkade vi inte. Vi stod inte ut med att höra lögnerna. Det blev allt tydligare att journalisternas frÀmsta ambition inte var att förmedla sanningen utan att dölja den.

Vad vi framför allt inte orkade med var att se och höra journalisternas förnedring. Hur de förnedrade sig sjÀlva genom att skriva och sÀga saker som de visste var lögn. Hur de vÀgrade skaffa sig kunskaper, reflektera över sig sjÀlva och frÄga sig vad de höll pÄ med.

Vi sÄg rakt igenom dem. Vi genomskÄdade deras dubbelmoral och deras hyckleri. De vÀnde sjÀlva ryggen Ät den mÄngkultur och massinvandring som de prisade sÄ högt och bosatte sig i garanterat etniskt vita omrÄden. Den oerhörda cynismen i deras budskap var att mÄngkulturen inte skulle dyvlas pÄ dem sjÀlva utan pÄ De Andra; de fattiga, de svaga, de sjuka som inte orkade flytta eller inte hade pengar nog för att kunna köpa sig in i ett invandrarfritt omrÄde.

Vi undrade hur journalisterna hanterade sitt sjÀlvförakt. Tills vi förstod att de inte hade nÄgot.

VÄra förÀldrar gav oss sitt tysta stöd men oroade sig för oss och sa att vi borde ta det lite lugnt och inte arbeta sÄ hÄrt. För i deras ögon blev vi aldrig nÄgot annat Àn barn. VÄra förÀldrar dog, och ingen oroade sig för oss lÀngre. Vi stod ensamma i frontlinjen. Det blev kallt och ödsligt omkring oss.

PÄ sitt 85-Ärskalas knackade vÄr moster i glaset och sa till den församlade slÀkten att ni kan sluta tjata pÄ mig att jag ska sluta röka, för det kommer jag aldrig att göra. Om ni dÀremot vill glÀdja mig ska ni rösta pÄ Sverigedemokraterna i nÀsta val.

Vi hörde mumlet frÄn vÄra förfÀder dÀr de lÄg i sina gravar. De uppmanade oss att fortsÀtta. De kunde inte tÄla skÀndningen av allt som de med hÄrt slit och umbÀranden hade byggt upp under sina liv.

VÄra vÀnner tröttnade pÄ att vi alltid jobbade och alltid tackade nej till inbjudningar. De förstod inte vad vi höll pÄ med och varför det var sÄ viktigt.

VÄra vÀnner stöttade oss. De gick igenom samma desillusioneringsprocess som vi. Utan de goda uppriktiga samtalen med dem hade vi inte orkat fortsÀtta.

VÄra vÀnner slutade plötsligt svara pÄ mail.

VÄra vÀnner sa att de inte förstod hur vi kunde vara kritiska mot FLYKTINGAR, och nÀr vi invÀnde att det inte var flyktingarna utan invandringspolitiken vi kritiserade och att bara nÄgra fÄ procent av dem som fÄr uppehÄllstillstÄnd Àr flyktingar ville de inte lyssna. De tog inte reda pÄ vilka Äsikter vi hade men sa att vÄra Äsikter var vedervÀrdiga. De bröt kontakten med oss och fortsatte leva sina dockskÄpsliv.

VÄra vÀnner sa att det Àr vÀl inte sÄ farligt, allting kommer sÀkert att ordna sig.

VÄra vÀnner sa att de inte var intresserade av vad vi höll pÄ med.

VÄra vÀnner kallade oss pessimister, och vi sÄg dollartecknen i deras ögon nÀr de i minnet sökte efter tillfÀllen dÄ vi sagt nÄgot rasistiskt. Men de hittade ingenting.

VÄra vÀnner sa att det Àr vÀl bra att somalierna kommer hit och fÄr lÀra sig lÀsa och skriva. Lustigt nog var det samma vÀnner som snÄlade med varje krona och skÀllde ut personalen i matbutiken om de inte tagit hem varenda extraprisvara just den veckan.

Samtalen tunnades ut. Vi visste inte lÀngre vad vi skulle prata med vÄra vÀnner om. SÄg de vad som höll pÄ att hÀnda med vÄrt land, med Europa? Ingenting tydde pÄ det. De sa i varje fall ingenting om det. Vi fortsatte att tala om alldagliga saker. Men det kÀndes som teater, och nÀr vi Äkte hem frÄn vÄra vÀnners middagar var vi bara lÀttade över att komma hem och vara i fred med vÄra egna tankar.

LĂŠs mere »



 18
maj
Seneste opdatering: 11/12-14 kl. 0928
2 kommentarer - Tryk for at kommentere!

En af mine yndligssange. Hvad handler den om? Teksten er med pĂ„ videoen, dĂžm selv. Der er fortolkninger, men mĂ„ske er det ikke sĂ„ vigtigt. Dylan siger selv i et sjĂŠldent interview, at det var magi, det poetiske udtrykspres han havde som ung, og som ikke kan gentages. “Jeg kan noget andet nu, men det der kan jeg ikke lĂŠngere.” Rolling Stone ranked the song as number 187 in their 500 Greatest Songs of All Time.

Muhammed trumfer genus

Der er ikke meget i Sverige, der trumfer statsfeminismen, men islam gĂžr, hvis nogen skulle vĂŠre i tvivl. Min tipper skrev: “Sverige er absurd. Staten kunne lige sĂ„ godt udlevere cyanid-tabletter til indfĂždte svenskere. Overgangsprocessen er umenneskelig.” Islam betyder underkastelse, sĂ„ meget har de fundet ud af:

En praktikant, anvisad av Folkuniversitetet, erbjöds en praktikplats inom integrationsenheten. Han kom pÄ besök för att se arbetsplatsen och hÀlsa pÄ de anstÀllda. Men besöket utvecklades inte som det var tÀnkt. NÀr den kvinnliga arbetsledaren skulle hÀlsa praktikanten vÀlkommen vÀgrade han att ta henne i hand. Han hÀnvisade till sin religiösa övertygelse som förbjuder honom att ta kvinnor i hand utan att efterÄt behöva tvÀtta sig.

Den kvinnliga arbetsledaren meddelade dÄ praktikanten att han, för att kunna jobba pÄ den arbetsplatsen, mÄste kunna ta alla mÀnniskor i hand. Möjlighet till efterföljande handtvÀtt finns, sÄ det borde inte vara nÄgot problem, menade hon. Praktikanten kunde inte acceptera det beskedet och Diskrimineringsombudsmannen kopplades in. Men innan en anmÀlan hann upprÀttas betalade TrollhÀttans stad ut 30 000 kronor i skadestÄnd. Den kvinnliga arbetsledaren tilldelades en skriftlig varning för att ha brutit mot TrollhÀttans stads mÄngfaldsplan. VÀgrade ta kvinnlig chef i hand



 18
maj
Seneste opdatering: 19/5-13 kl. 0244
8 kommentarer - Tryk for at kommentere!

Ta inn hele skjermen 18.05.2013 191533

«Hvem vil du helst ikke ha som nabo?», 5 insights on the racial tolerance and ethnicity maps, from an ethnic conflict professor. I Europa skiller Frankrig sig ud, men ellers resultatet nogenlunde forventet. De lande vores politikere elsker at importere folk fra, er langt de mest intolerante. Konflikt skulle sÄledes vÊre garanteret.

Apropos islam, der er ikke én bundrekord de ikke slÄr dagligt. Her er dagens, ret godt skuldret af under 10 % af befolkningen:

5000 inmates in Belgian prisons are Muslim. That represents 45% of the prison population. A situation which impose constraints on the prison organisation. In Forest, the decision has been made to simply no longer serve pork in the meals. 80% of the inmates are Muslim and refuse to eat pork. It has become simpler to no longer provide it on the menu at all rather than create different dishes. 45% of Belgian Prison Inmates Are Muslim

UK: Hver 10. under 25 er muslim

A new analysis of the 2011 census shows that a decade of mass immigration helped mask the scale of decline in Christian affiliation among the British-born population – while driving a dramatic increase in Islam, particularly among the young. It suggests that only a minority of people will describe themselves as Christians within the next decade, for first time.Meanwhile almost one in 10 under 25s in Britain is now a Muslim. Christianity declining 50pc faster than thought – as one in 10 under-25s is a Muslim, Half of UK’s migrants arrived in just one decade, says census, Immigrants now make up 13% of the British population as it’s revealed more Europeans arrived in the UK in the past decade than in the previous 50 years

From time to time I suggest that this country will, sooner or later become a Muslim nation, having given up Christianity and so left a space waiting to be filled, which secularism simply cannot do. This suggestion is generally met with incredulity at best, and derision at worst. I don’t say this is an immediate prospect, but I do think it is a long-term one. Well, those who think the idea absurd might do well to study the latest analysis of the 2011 census.

It has always amused me in a bitter sort of way that militant secularists seem pleased by the decline of Christianity. I doubt very much that they will like it if I turn out to be right, and the removal of Christianity as the national religion simply creates a space into which Islam can move. Can they really be sure that this will not happen here? We are, as I often say, due for a religious revival as material growth fails and fizzles. Why shouldn’t it benefit Islam, simple, confident, youthful and unembarrassed? Peter Hitchens: If Christianity dies, who benefits?

Extrema muslimer bakom de flesta hot

Sandheden har svÊre vilkÄr i Sverige, men ingen lÞgn holder i lÊngden. SpÞrgsmÄlet er herefter, hvor ekstrem eller rettroende en muslim skal man vÊre for at forfÞlge jÞder?

FörestĂ„ndaren för Malmö stads dialogforum har i tidningsintervjuer förklarat situationen med att ”det finns spĂ€nningar och etniska och religiösa motsĂ€ttningar mellan olika grupper”. Det Ă€r en falsk bild. Det finns inga sĂ„dana ”spĂ€nningar” och ”motsĂ€ttningar” mellan Malmös judar och muslimer. Ingen muslim har nĂ„gonsin behövt kĂ€nna sig hotad av den allt mer Ă„ldrande och krympande judiska befolknings- gruppen i staden – medan den övervĂ€ldigande delen av antijudiska hot de senaste Ă„ren kommit frĂ„n muslimskt hĂ„ll.

De ansvariga för Malmö stads dialogforum vet naturligtvis varifrĂ„n hotet och hatet kommer, men de vĂ€ljer att fantisera fram en politiskt korrekt symmetri dĂ€r judar och muslimer Ă€r lika goda kĂ„lsupare och dĂ€r bĂ„da grupperna blir offer för den andra sidans hat.Att inte lĂ„tsas om verkligheten gagnar inte det arbete som dialogforum i Malmö förvĂ€ntas bedriva. Att bekĂ€mpa antisemitismen förutsĂ€tter nĂ€mligen att man vĂ„gar tala uppriktigt om varifrĂ„n den kommer – inte bara nĂ€r den kommer frĂ„n höger-extremistiskt hĂ„ll.

Integrationsminister Erik Ullenhag, som i mÄnga sammanhang uttalat sig mot antisemitismen i Sverige, valde ocksÄ att inte tala klarsprÄk nÀr han i höstas framtrÀdde pÄ Wallenbergs torg i Stockholm under en manifestation mot judehatet i Malmö. Hans enda exempel pÄ antisemitiska angrepp var en hÀndelse i Vellinge i oktober 2010 dÄ ett gÀng svenska ungdomar kastade Àgg och ropade anti-semitiska slagord utanför den judiska kursgÄrden i Höllviken. Inte ett ord om de hot som uttalas av unga arabisktalande mÀn pÄ Malmös gator. Jackie Jakubowski i VLT.



 17
maj
Seneste opdatering: 7/5-14 kl. 0350
8 kommentarer - Tryk for at kommentere!

Det var ikke noget tilfĂŠlde, at Kohl og Mitterand mĂždtes ved Verdun i 1984. Verdunia, romerrigests nordlige grĂŠnse. PĂ„ mindepladen ved Ossuaire de Douaumont, den monumentale grav over en million dĂžde stĂ„r der: “Vi har syndet.” Intet sted i Europa er sĂ„ mange dĂžde pĂ„ sĂ„ fĂ„ kvadratkilometer, som pĂ„ bakkedragene lige Ăžst for Verdun. Ingen jord er blodigere.

Krigsbevistheden lĂ„ dybt i min far, som var fĂždt samme Ă„r, 1916. Som dreng i slutningen af 1950′ erne, skulle vi forbi Verdun nĂ„r vi rejste sydpĂ„. Jeg har vĂŠret der flere gange siden, selv i dag er landskabet koparret og indtil 1960 erne kunne intet gro. Nu er der unge trĂŠer, men man kan stadig ikke forlade vejen for ueksploderede granater. Det er snart hundrede Ă„r siden 1916.

Jeg har vĂŠret i Fort Doumont, Fort Souville i TranchĂ©e des Baionnettes, Le Mort Homme. Hvorfor er det andagt mere end Omaha Beach, Auschwitz eller Gestapos hovedkvarter i Berlin? Jeg ved det ikke rigtigt. Hvorfor er jeg sĂ„ beklemt, hvorfor hviler det sĂ„ tungt, hvorfor er Verdun vĂŠrre end alt andet, jeg kender? “Dette slutter ikke fĂžr den sidste overlevende franskmand og tysker stĂ„r op fra skyttegraven, og gĂ„r lĂžs pĂ„ hinanden med en bajonet,” stĂ„r der i Hornes bog. Nordahl Grieg skrev “De unge DĂžde” om digterne fra skyttegravene, Brooke, Sorley og Owen. Selv Verdun havde sine digtere.

Er det koncentratet af krigens banalitet mere end Auschwitz, som trods alt er en undtagelse hvor krig er regelen? At krigen altid er en mulighed, isĂŠr for dem der tror den er primitiv fortid? Den der glemmer krigen, pĂ„kalder sig den. Hver gang forsĂžger jeg at fĂ„ min forstand til at begribe det, nĂ„r jeg stĂ„r der pĂ„ markerne uden for byen, og alt jeg kan gĂžre er at tage fotografier. Senere vil jeg forstĂ„, tĂŠnker jeg. Jeg kan tage dem frem, nĂ„r jeg er blevet klogere. Petain: “Ils ne passeront pas! Bogen om det hedder Alistair Horne: Verdun 1916. PĂ„ dansk ved Mogens Boisen efter »The Price of Glory, Verdun 1916«



 17
maj
Seneste opdatering: 17/5-13 kl. 2037
17 kommentarer - Tryk for at kommentere!

Amer-Indian speaks to immigration and Islam, ‘Whats yours shall be taken from you unless you fight’

“Multikulturen” med dens egne ord

hVOR ER DET FEDT AT VI PERKER KOMMER OG ÆDER AF JERES PENGE OG TAR DEM NED TIL VORES LANDER OG BYGGER SLOTTE FOR DEM 
 OG JER DANSKE GRISE HUSK PÅ VI ER MUSLIMER OG VIL DØ FOR ISLAM OG VI VIL SLAGTE JER I FUCKING VANTRO BØSSER !!!!

Sig hvad i vil om islam men 1 ting er sikkert og det er I BRÆNDER OP I HELVED OG VI HAR ALLAH ( GUD ) MED OS 
 JØDER OG KRISTNE ER VORES FJENDER OG FOR AT LIGE FORTALLE JER FATSVAGE SJÆLE AT ISLAM VOKSER DAG FOR DAG 
 I ER EN FLOK VANTRO RØDE GRISE !!!

Kommentarer pĂ„ Uriasposten.net. FĂžrste kommentator kalder sig “Muslim Manden Fuck-dansker@live.dk.” Jeg skal skĂ„ne jer for hans IP adresse. Hvis du er bemymret for dine bĂžrns fremtid, henvend dig til Nyrup, Jelved, Holger K Nielsen og Gammeltoft Hansen. Har de pĂ„fĂžrt dine bĂžrn og bĂžrnebĂžrn krig ? Naturligvis har de det. Lader I dem dĂž i fred med ridderkors og i den BlĂ„ Bog? Naturligvis gĂžr I det, I er anstĂŠndige mennesker. Man skal ikke tage sorgerne pĂ„ forskud, lad efterkommerene om dem. “Au reste, aprĂšs nous, le DĂ©luge”. Dette kan man skrive pĂ„ en blog indtil EU forbyder det. Efter det er der ikke noget navn, for den krig I befinder jer i. De skyldige vil vĂŠre beskyttet af dĂžden og EU, hvad der er den mest effektive beskyttelse, kan diskuteres.

EU redo anta gemensam asylpolitik



 17
maj
Seneste opdatering: 17/5-13 kl. 2144
4 kommentarer - Tryk for at kommentere!

Religions are like travelling agencies, that promises you a safe trip to the beyond, but nobody ever came back from heaven to tell you, it was worth the trip. Kierkegaard had been a reluctant christian, his doubt, you can feel it all over his writing until the end. Thats the great difference between christianity and islam. Christianity always include a dimension of doubt of god, judaism also, where as for the moment islam is one block of faith, which no one can challenge.

LOVE FAITH CHOICE – Siri Hustvedt, Pascal Bruckner, RenĂ© Redzepi og Paul HoldengrĂ€ber sĂžndag 5. maj 2013 Kierkegaard i tre internationale samtaler. Se ogsĂ„ Kierkegaard: Altid spadserende, aldrig stueren.

Malmös judiska liv tynar bort

Nu er visse ubehagelige sandheder nÄet helt frem til Dagens Nyheter, og sÄ er det sÄ godt som officielt sandt:

NĂ€r en svensk hör ordet antisemitism dyker ofta bilder av nazistiska skinnskallar upp i huvudet. Om man Ă€r Ă€ldre och politiskt intresserad gĂ„r kanske tankarna till fascistledaren Per Engdahl. Han ville sĂ€rskilja judar frĂ„n andra svenskar, stoppa ”blandĂ€ktenskap” och förbjuda judar att ha ledande poster i samhĂ€llet.

Det gamla, Ă€ktsvenska judehatet existerar. Men om man vill förstĂ„ den nutida antisemitismen i Malmö sĂ„ leder bilden av den nazistiske skinnskallen fel. I Malmö Ă€r det ofta unga mĂ€n med familjebakgrund i Mellanöstern som stĂ„r för trakasserierna mot judar. Förra Ă„ret intervjuade jag Henryk Grynfeld, en lĂ€rare som flera gĂ„nger mött hat frĂ„n sina ele-ver pĂ„ ÖrtagĂ„rdsskolan i Malmö. Niklas Orrenius i DN

HÄller den danska kulturdebatten högre kvalitet Àn den svenska?

Som dansker synes man nok, at Ane Kirkegaard romantiserer P 1, som er styrtdykket i kvalitet de sidste 25 Ă„r, dengang var den nok rĂžd, men den var kvalificeret. P 1 var i ordets bedste mening et kulturprogram. Jeg hĂžrer det ikke mere. Jeg hĂžrer til gengĂŠld svensk P 2, som er langt bedre end dansk klassisk radio. Musik man ikke har hĂžrt fĂžr, og ingen Lotte Heise hej pĂ„ dig snakkeri om hvad hun lissom fĂžler. SVT var ogsĂ„ godt fĂžr i tiden, Kurosawa, Bergman, Fellini og Kubrick-kavalkader, allerede da alt for hĂžjpandet til DR’s formodede seere, hvoraf jeg lĂŠnge ikke har vĂŠret en.

Men hvad angÄr avisdebatten har Ane Kirkegaard fuldstÊndig ret. Hvem gider lÊse de store svenske avisers intellektuelt indavlede debat? Ikke jeg. Det er selvbekrÊfternes parade, kÊttere er udelukket, det er provins, ultima Thule. Ikke at der ikke findes svenske, frie intellektuelle, de er bare bandlyst fra medierne. Journalistkorpset er blevet det filter, der skal skÊrme magten for uÞnskede tanker, og hvad pokker, betalingen er god. Det ligner en verdensorden med begrÊnset holdbarhed. Er jeg uretfÊrdig ? Lidt mÄske, men ikke meget. Jeg forlader mig derfor helt pÄ velvillige tippere, nÄr der 5-10 gange om Äret forekommer noget af sÊrlig interesse ud over de eksotiske synspunkter, den svenske elite diverterer hinanden med.

Det anser freds- och utvecklingsforskare Ane Kirkegaard, som i dag fÄr avsluta vÄr serie om svensk kulturdebatt. Kirkegaard tycker bland annat att de svenska public service-kanalerna Àgnar sig för lite Ät skarpsinnig analys och intellektuella utmaningar. Danska P1 satsar till exempel pÄ den utbildade lyssnaren, medan svenska P1 friar till en större, mer lönsam publik. Dansk debatt överlÀgsen svensk?

Kanske Ă€r det ett tecken i tiden att media, Ă€ven Public Service, monterar ner kvaliteten, för att i stĂ€llet satsa pĂ„ kvantitet? Kanske finns det inga chefer med kompetens nog att behĂ„lla högkvalitativt innehĂ„ll. SĂ„ smĂ„ningom finns det kanske inte heller nĂ„gon publik som vet att uppskatta skarpa, intellektuella iakttagelser och debatter? Man behöver bara ta tĂ„get över Öresund för att kĂ€nna skillnaden.

Det första jag, och kanske framförallt mina utlĂ€ndska kollegor gör nĂ€r vi anlĂ€nder i Köpenhamn, Ă€r att gĂ„ in i en kiosk och köpa en tidning. Vilken som helst! Det numerĂ€ra utbudet av tidningar Ă€r inte mycket större Ă€n det svenska, men innehĂ„llsmĂ€ssigt befinner man sig plötsligt nĂ€stan pĂ„ kontinenten; Politiken, Information, Berlingske Tidende, Weekend Avisen. Tabloidformatet med sitt fokus pĂ„ bild och reklam lĂ€mnas Ă„t de oseriösa—BT, Extrabladet, Metro.

Skillnaden Àr slÄende, Àven vad det gÀller public service. Dansk radios P1 satsar pÄ den utbildade lyssnaren, till och med nÀr man bjuder in lyssnarna till debatt. Ring P1 Àr en sorglig jÀmförelse med Ordet er dit, som gÄr pÄ danska P1 pÄ samma tid, och Orientering Àr bredare och djupare i sin granskning av dagsaktuella hÀndelser, Àn vad Studio Ett lyckas vara.

I danska P1 friar man till den lilla intellektuella skaran lyssnare som inte anses ekonomiskt lönsam, medan svenska P1 friar till en stor, allmĂ€n och lönsam publik—som i övrigt servas utmĂ€rkt av alla övriga kanaler och tidningar. En sorglig illustration kan vĂ€l vara frĂ„gan jag fick under vĂ„rens teoridiskussioner med vĂ„ra studenter: varför mĂ„ste man lĂ€sa en kurs i freds- och konfliktvetenskaplig teori för att fĂ„ nĂ„got som helst grepp om det som sker i Syrien? Varför Ă€r analyserna i media sĂ„ ytliga?Ane Kirkegaard: Felet med att tĂ€nka rĂ€tt