
Copyright Julia Caesar och Snaphanen. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen!
Av Julia Caesar
En diktators eftermäle är sällan upplyftande läsning. De sanna orden är inte tillåtna förrän potentaten är garanterat död, vilket vi har sett exempel på nyligen i samband med Fidel Castros död. Och, i Castros fall, knappt ens då. Så har det sett ut i fallna diktaturer och även i dem som i likhet med Kuba fortfarande består. Det finns alltid en grupp människor som gråter över en fallen tyrann.
En åtgärd utöver döden som underlättar ärliga eftermälen är om diktatorn emigrerar så långt bort som möjligt från det land han har ägnat sig åt att förtrycka, helst till andra sidan jordklotet. Då kan de tysta få röst och sanningen i bästa fall börja sippra fram som golvdrag ur vrårna.
Despot med samhällsomstörtande agenda
Förre statsminister Fredrik Reinfeldt (m) var förvisso inte diktator i en totalitär regim. Formellt räknas han som statsminister i en demokrati. Men som vanligt finns det gradskillnader i helvetet, och falluckorna i en demokrati är många.
Reinfeldts maktutövning under åren 2006-2014 kommer att gå till historien som exempel på maktmisssbruk och målmedveten förstörelse av ett land, och demokratins misslyckande i att hantera en despot med en samhällsomstörtande agenda.
“Vad teorin förbiser är att de val politikerna gör kan omforma människors tillvaro på sätt som gör den svår att återställa” skriver statsvetaren Katarina Barrling i en artikel i Svenska Dagbladet där hon ifrågasätter Fredrik Reinfeldts lättvindiga avgång på valnatten 2014, innan rösterna ens var färdigräknade.
“Politiker går, deras efterverkningar består”
“Politiker går, deras efterverkningar består, och för dessa efterverkningar bär politikerna också ett ansvar, där formerna för ansvarsutkrävande är betydligt svårare att finna. Folket hade enligt Reinfeldt fattat sitt beslut. Ansvar togs genom att avgå, ett beslut fullt i linje med nämnda demokratiteori” skriver Barrling.
Det synsättet har brister, påpekar hon.
“Det gäller inte minst då politikern haft som syfte att förändra både parti och land, med allt vad det kräver av långsiktighet. Ansvaret för efterverkningarna blir då särskilt tydligt. Reinfeldt genomdrev djupgående förändringar i statens grundläggande funktioner, rörande bland annat skatter, försvar och migration – samtidigt som han på till exempel arbetsmarknadsområdet avstod från att driva på förändringar hans parti tidigare förordat.”
I klartext: En omdömeslös politiker med en destruktiv agenda kan långsiktigt eller för alltid förstöra ett land – och sedan bara lugnt spatsera ut genom dörren utan att avkrävas något som helst ansvar för de skador han har orsakat sitt land och sitt folk.
Det är exakt vad Fredrik Reinfeldt har gjort. Bakom sig lämnade han ett land i sönderfall och ett handlingsförlamat parti som inte förmår driva reell opposition.
Största tjänsten vore att lämna landet för gott
Den största tjänst Reinfeldt skulle kunna göra Sverige och svenskarna – jag menar det verkligen – vore att lämna landet för gott. Först då skulle många, i synnerhet moderater som fortfarande håller tyst av ren skrämsel, våga öppna munnen. Partiet skulle i bästa fall komma ut ur sin koma och börja bedriva oppositionspolitik utöver demagogiskt bjäbbande.
Så länge som Reinfeldt finns kvar i Sverige lägger hans närvaro död mans hand inte bara över moderaterna utan över stora delar av den politiska debatten. Men någon emigration ska vi av allt att döma inte ha för stora förhoppningar om när det gäller Fredrik Reinfeldt. Som den store statsman han anser sig vara har han givetvis haft sina tentakler ute i världen, men det verkar nappa dåligt.
Efter sin avgång som statsminister och kränkt narcissist valnatten 2014 har han ägnat sig åt att sitta hemma på kammaren och skriva och däremellan göra en och annan flygtur över landet med åtföljande hårresande uttalanden.
Landsförräderi syns inte uppifrån luften
“Jag flyger ofta över den svenska landsbygden, och det skulle jag vilja råda fler att göra. Där finns oändliga fält och skogar. Där finns mer plats än man kan föreställa sig. De som hävdar att landet är fullt, de bör visa var det är fullt” sa han i en intervju i danska Politiken i december 2014.
Reinfeldt menade, och verkar fortfarande på fullt allvar mena att de oändliga fälten och skogarna är ett argument för att Sverige kan ta emot ett obegränsat antal migranter från utomeuropeiska klansamhällen. Om de ska bo i tält ute i de oändliga skogarna eller vad de ska leva av har han aldrig berättat.
Landsförräderi syns inte uppifrån luften, och vi ska inte vänta oss att Fredrik Reinfeldt någonsin kommer att erkänna vad han har förbrutit mot Sverige och svenska folket.
“Hur var det att fira jul i kollaps?”
Fortsæt med at læse “Söndagskrönika: Arvet efter Reinfeldt”