Her kan svenskere og danske Radikale godt spidse ører. Besøger du hjemlandet, “hvor du er i livsfare” – ud. Smugles du ind i landet, opbevares du i lejre, indtil sagen er udredt. Kommer du på falske papirer og med løgnagtige forklaringer. Ud.

Sverige: 16.000 nye statsborgere på et halvt år

I Danmark er tallet godt 4000 – om året. Altså ni gange flere naturaliseringer i Sverige plus naturligvis titusinder af indenrigsfødte udlændinge. Det går stærkt.

Hittills i år har mer än 16 000 personer* från över 150 länder blivit svenska medborgare. Med över 6 000 personer är Irak det i särklass vanligaste medborgar­skaps­landet. På andra plats kommer Polen följt av Thailand. Statslösa personer tillhör den fjärde största gruppen och personer från Somalia intar en femte plats. Svenskt medborgarskap på uppgång

6 juni – Sveriges nationaldag

Vi har mycket att tacka våra förfäder för, men när jag tänker tillbaka på allt detta idag blir jag uppfylld av sorg. När jag tänker på att alla dessa generationer kan ha slitit förgäves, brutit sina åkrar och kroppar och offrat sina liv i gruvor och osunda fabriker till ingen nytta uppfylls jag av förtvivlan. När jag tänker på hur samvetslösa och korrupta politiker på bara några tiotals år i det närmaste har sålt ut allt som åstadkommits under dessa mer än tusen slitsamma år vill jag nästan ge upp och stoppa bösspipan i munnen. När jag dessutom tänker på att jag själv med egen hand i val efter val under så lång har givit dessa politiker mitt stöd och uppmuntrat dem att fortsätta med sitt idoga förstörelsearbete kommer självföraktet som iskall dusch.

Men när jag idag läser om hur den svenska nationaldagen åter kidnappats och grovt förhånas av företrädare för den djupt folkfientliga mångkulturen förvandlas min förtvivlan till raseri. Jag vill slita flaggan ur deras händer och förvisa dem tillbaka till deras unkna hålor åtminstone denna enda dag. Jag vill slippa se representanter för världens mest osunda totalitära ideologi trampa på minnet av svenska demokrati- och jämställdhetskämpar åtminstone denna enda dag. Denna enda dag på året vill jag vara befriad från åsynen av förtryckta kvinnoslavar i svarta skynken och självgoda skatteförsörjda skäggiga män i klänning. Denna enda dag vill jag slippa få min näsa gnuggad i den mångkulturella dynghögen. Är det för mycket begärt? Verkeligheten.

Just before the trial for FEMEN in Tunis French sextremists staged a topless prayer to Allah for the early release of Tunisian prisoners. FEMEN activists prayed infron of the Tunisian Embassy in Paris, blocking the traffic on the street Rue Barbet de Jouy. The prayer was led by famous Egyptian dissident, the blogger Alias Elmahdy whose naked protest, with the posted picture in the personal blog became one of the signs of the “Arab spring”. In religious Ecstasy activists were shouting “Amina Akbar!” “Pauline Akbar! ‘, ‘ Marguerite Akbar!”, “Josephine Akbar!”, “FEMEN women’s spring goes!”. Femen org.

Man kan mene så meget om Femen, hvis man har tid og lyst, men denne vartiation over temaet gadebøn i Paris, er svær ikke at blive draget af, og den rammer islams blødeste punkt: Angsten for og hadet til kvinder, især de nøgne. Det er synd psykoanalysen er gået af mode, jeg ville gerne høre Freuds efterkommer tolke det. Her er noget for en frisk feminist, bare hen ikke er svensk og anstændig, apropos diskussionen i Politiken/DN, som ikke rigtig kan engagere mig: Vores feminisme er anstændig, kære Nørmark. Jeg tror, Femen sætter en ære i at være uanstændig, og det kan jeg godt lide. Hold sammen, uanstændige. Jeg sender en tanke til min lille, blege sorthårede Fabienne i Toulouse, jordemoder og uanstændig. Hvordan er der nu i Toulouse tredive år efter?

Nu er han din landsmand

Taimullah Abu Laban Jeg ved, der er jøder der stemmer på disse partier, det må de ordne med deres psykiater. Vi andre må tage til efterretning, at danskere der installerer fjender af vores land som statsborgere, har valgt at være det danske folks fjender. Vi der havde forældre, der var unge under besættelsen, ved hvad en værnemager, en stikker og en landsforrædder er, og vi genkender dem, når vi ser dem. Afdøde frihedskæmper Gunnar Dyrberg beklagede kun, at han fik skudt for få forræddere. “Det var faktisk alt for få, vi fik ram på.” – Dette gør I ikke i god tro, vi har fanget signalet, regeringen Thorning. I startede i 1983, og I fremturer. I udfordrer skæbnen, besind jer! Det er så langt, jeg kan gå uden at skrive noget kriminelt, men det ligger lige på tungen.

‘En forbryderstat, en terrorstat, en torturstat, en illegetim ussel og menneskefjendsk kujonstat. Uanset hvilke ord man gør brug af for at beskrive jødestaten, så er det ikke længere muligt.’

‘Der kan ikke være fred i Palæstina, før jødestaten bliver udslettet. Så længe denne illegitime og beskidte terrorstat eksisterer, så kan der ikke være fred.’

‘Enhver der ønsker retfærdighed i Palæstina og på Vestbredden, enhver der ønsker, at civile ikke bliver tortureret og myrdet af jøderne, enhver der ønsker dette, han skal kalde til Jihad. Han skal arbejde for at etablere hæren og arbejde for khilafah (indførelse af kalifatet). Et khilafah, der ikke bare vil udslette jødestaten, men et khilafah, der vil give sådan en lærestreg, at ingen vil drømme om at tage Palæstina fra muslimerne igen.’

‘Det eneste, der løser problemet, er en hær, der rykker sig, og udsletter denne her stat (Israel).’

‘Det eneste denne her forbryderiske jødestat forstår, det er sværdet. Den forstår ikke andet end Jihad. Den forstår ikke trusler, den forstår ikke politisk pres, den forstår ikke diplomatiske kriser. Den forstår ikke kritik fra Amnesty International eller fra Røde Kors. Det eneste, den forstår, er lyden af den islamiske hær, der kommer marcherende for at befri Palæstina.’

Fortsæt med at læse ““Pauline Akbar! Marguerite Akbar! Josephine Akbar!””

(Mobilvideos, men kan ses i 720 HD.) – Abel Azcona mødte i aftes bla. Bjørn Nørgaard og Lars Vilks på Østerbro i København. Azcona er søn af en spansk prostitueret og bortadopteret til en meget religiøs familie som syv-årig. Han er som sådan ikke den typiske velfærdskunstner, der har gået på et akademi og studeret kunstfilosofi. Han er drevet af nødvendighed og af sin barndom, der var præget af svigt, mishandling og misbrug.

Samtalen drejede sig hurtigt ind på politisk kunst, og ingen mente den havde nogen effekt overhovedet. Exit Dea Trier Mørch, Bjørn Afzelius, Mikael Wiehe og Carl Johan De Geer. Det nyttede ikke noget altsammen, og at stryge tidsånden med hårene som f.eks Elisabeth Ohlson Wallin, nytter aldrig noget. Det giver godt med legater og udstillinger, men det sikrer også øjeblikkelig forglemmelse, man når knapt nok at dø inden, men det er en ærlig sag at søge et komfortabelt liv i dette frem for et evigt i kunsthistorien. Hvem er Wallin? Tænkte det nok.

Kunsten bliver politisk ad omveje: Når den vækker postyr i det herskende åndskleresi via medierne. Derfra vandrer den videre til folks bevidsthed og derfra ændrer den måske verden. At Vilks og Westergaard er blevet ikoner i hel verden, var for det første ufrivilligt og for det andet ved hjælp af aktører, de ingen indflydelse havde på. Abel Azcona er helt afklaret med, at det eventuelle drab på ham er en del af hans kunstværk. “Jeg er ikke bange for at dø. Mit liv er så kompliceret allerede, én komplikation mere spiller ingen rolle.”

Jeg opdagede Abel Azcona for et halvt år siden og gjorde kommittéen opmærksom på ham, men jeg opdagede også Vilks i Nerikes Allehanda 19 august 2007, som Uwe Max mindede mig om. (Nu siger han, at det var før, jeg kan sgutte huske det.) Min fortid i kunsten er så lang, så jeg glemmer mine synder. Jeg talte med Nørgaard om gamle dage på Den Fri Udstilling, og vi sluttede at for tyve år siden, var gamle dage for os alle. Ejler Bille, Palle Nielsen, Svend Wiig Hansen, Richard Mortensen og navne, jeg har glemt nu, men som står i mine reoler og arkiver.

Vi undslipper ikke vores opvækst. For nylig sagde Jakob Holdt det eneste mindeværdige i de udsendelser, han havde med Søren Pind, som han fik sagt: Hans gamle mor, der ville have han skulle blive præst, sagde efter at hun havde set Amerikanske Billeder: “Så blev du alligevel præst, Jakob.”

Ja, det blev Jakob, han bevægede sig aldrig en tomme fra sit udspring, hvor meget han end bildte sig selv om omverdenen ind, at han havde revolteret.  Abel Azcona derimod, er en oprører, en Fernando Arrabal, hvis problematiske afsæt har bragt ham et helt andet og mindre sentimentalt sted hen. Måske er det forskellen på mod og kujoneri, måske er det bare forskellen på en barndom i vestjysk tryghed, og en i kaos, ukærlighed og fortabthed.

Holdt ser uhjælpeligt verden fra præstegårdens idyl, som grunglæggende god hvis bare dens kritkere gav den lov. Azcona så at den var livsfarlig og svigefuld fra starten, og ville udfordre og undersøge det. Holdt tror, at tillid bygger bro over alle kløfter, Azcona lærte, at der ikke er noget humant og civilliseret, som ikke skal forsvares og generobres, og at hver generation skal være parat til at dø for sine goder, hvis de ikke skal mistes. Holdt afvæbner os, Azcona opruster os.

Koranen der spises, er Kåre Bluitgens kommenterede udgave. Det var den eneste han kunne få i københavnske butikker, og den var billig. Azcona har tidligere spist flere kapitler, men da måtte han til lægen bagefter. Jeg ved ikke om jeg overfortolker, det indtryk han gjorde på mig, men fotografiet hvor han spiser, har under mit indtryk fået et dunkelt-varmt skær af linolie og Goya over sig. Af nadver. (klik fotos f. helskærm)

Fortsæt med at læse “Abel Azcona: Eating a Qur’an in Copenhagen”

Det er værd at bemærke, at den første autoriserede oversættelse til engelsk kom i dag. Der har været andre, men det har været fribyttere. Denne er godkendt af forfatteren. GOV: We Changed Our Lives.

‘Ni har startat ett krig mot män’

Dennis Nørmark slår i bolledejgen på DN og i Politiken. DN har blødgjort tiltlen til “Kære Svenskere” hvor den i Politiken hedder Jeres nyfeminisme er usympatisk, kære svenskere. Jeg ved ikke, om han ved hvilken sjælden ære det er, at han må skrive på DN Debatt. Måske er det fordi det handler om deres kongstanke – kønskrigen. Det er som bekendt ikke min, jeg mener det er en pseudodiskussion, der kun påkalder sig interesse som symptom på et venstreideologisk, top-styret samfund, der har fået lov at gå over gevind. Jeg savner lidt, at det er en elite-idé. Medelssvensson ‘skiter i den’ og griner af de forrykte. Men Nørmark er god:

Ni har startat ett krig mot män genom att främja kvinnor och därmed diskriminera män betydligt mycket mer än vi gör i Danmark. Ta exempelvis det senaste påfundet om att införa en högre skatt för män. (Ett förslag i Umeå kommun, reds anm.) Naturligtvis blir de förbannade eftersom det är ett gement tjuveri. Det skapar bara nya offer, även om ni har fått det framargumenterat att män har en så stor moralisk skuld att de sannerligen borde tåla att hamna på minus här. Därutöver diskriminerar och förtrycker ni genom ett uppträdande och ett språk gentemot män i den offentliga debatten som, om det hade varit män som betedde sig på samma sätt, omedelbart hade uppfattats som sexistiskt.

Genom att göra allt detta har ni inlett ett bittert, ondskefullt och orättfärdigt krig mot det andra könet. Frånsett det faktum att ni inte har något att vinna på det, så kommer det också att leda till ett totalt bakslag. För förr eller senare kommer männen inte längre att vilja vara del av ett så kallat jämställdhetskrig, som innebär att de är på förhand dömda. Att de ska förlöj­ligas, och deras värderingar och sexualitet sölas ner. Därför kommer de så småningom att vända sig emot er och så kommer alla att förlora. Pendeln vänder bara tillbaka igen.

Vi har valt en lite annorlunda väg i Danmark, eller jag tror vi är på väg att göra det. Här kommer vi steg för steg att begripa att vi alla, män som kvinnor, har något att vinna på jämställdheten. För om man sätter kriget i system och straffar männen för att de är män, så kommer man aldrig att uppnå det enda som kan skapa jämställdhet. Nämligen att männen kan se det som en fördel för sig själva. Kära svenskar. Detta är anledningen till att inte bara kvinnorna kommer att förlora detta könskrig. Nej, alla svenskar kommer att förlora.

Och detta är anledningen till att Danmark har kommit längre i frågan om jämställdhet än ni.Vad ni än har inbillat er.Dennis Nørmark är dansk antropolog, författare ochs skribent. DN

Frankrig: Jihadisternes kritiske masse

Der er sikkert andre, der har spurgt sig selv, hvor mange af politikernes egne voldsparate fanatikere vestlige sikkerhedstjenester klarer at overvåge. Det lader allerede til at knibe, Woolwich, Paris, Boston, Toulouse, Liège – fem overvågede smuttede igennem på kun et par år. Nuvel, vi får se hvem der skal lade livet næste gang for en der også ‘har været i myndighedernes søgelys længe,’ en ringe trøst for ofrene. I Frankrig og England ser det temmelig sort ud: “Mindst to millioner franske muslimer ‘hylder radikal islam.” skriver den kendte journalist Élisabeth Schemla i en ny rapport. Hvis man forstår fransk optræder hun om rapporten i dette radioprogram fra min. 4:45 og på France 24 TV i en 12 minutter.

“There are several dozens, perhaps even several hundred, potential Merahs in our country,” Valls somberly observed during a press conference on May 29. Indeed, investigations linked to the bombing on September 19, 2012, of a kosher shop in Sarcelles led the police, one month later, to a ramified Islamist network involved in stockpiling weapons and explosive material and in gathering information about Jewish personalities and organizations. Sources say that several other networks have been found since then.

The ultimate explanation for the French security agencies’ shortcomings or inconsistencies may be the extent to which radical Islam, a philosophy and a way of life that rejects democracy and the open society, has grown among the French Muslim minority.

Elisabeth Schemla, one of France’s most respected journalists, just published a thorough investigation on French Islam, Islam, l’épreuve française (Islam, The French Test). According to her, there are at least 7 million Muslims in France. But the relevant point, Schemla says, is that, by all accounts, about one third of that community — 2 million people at least — “is embracing radical Islam.” And this subgroup is clearly expanding, either by winning over more Muslims or by attracting converts.

Fortsæt med at læse “We Changed Our Lives”

Douglas Murray at the Cambridge Union Society, 31.1.2013. Andre deltagere er Tariq Ramadan, Richard Dawkins og ærkebiskop Rowan Williams. Jeg har noget til fælles med Murray. Jeg er vokset op i et ikke religiøst storbymiljø, jeg er døbt men ikke konfirmeret, jeg er medlem af folkekirken, men har trods grundig kristendomsundervisning aldrig haft et religiøst øjeblik. Jeg var glad for at synge hele salmeskatten i skolen, for jeg kunne lide musik og ord jeg endnu ikke forstod.

Alligevel er jeg ikke ateist, jeg synes de er bogstavelige og umusikalske, og min påskønnelse af kristendommen er kommet med alderen, ikke mindst takket være mødet med mange, kloge præster. Jeg føler mig hjemme i kirken, selvom jeg egentlig ikke burde. Det er kort sagt ikke andet end paradokser, og hvis man ikke kan leve med dem, får man det uvægerligt svært. Kristendommen selv er fuld af paradokser, så jeg ville nok være blevet en god kristen, hvis det havde maget sig sådan, men jeg er født tvivler. – Murray’s nye bog er netop kommet, han skriver om den i dag på Spectator: Islamophilia – a very metropolitan malady. – Søren Ulrik Thomsen er en troende kristen og som de fleste folkekirkekristne uden at gøre et nummer ud af det:

“Politik får det værste frem i enhver, altid i en god sags tjeneste”

Der er nogle folk, der spørger: Hvorfor udtaler kunstnere sig ikke mere om politik? Men at jeg er forfatter, gør jo ikke, at jeg har mere forstand på politik end min bror, som er bankmand. Tværtimod har det ofte vist sig, at kunstnere har været til fals for totalitære ideologier, fordi de tit har et æstetisk blik på politikken.

Først var jeg for tynd til at holde mine bukser oppe med livrem. Så holdt jeg op med at ryge, og så blev jeg for tyk til det, så seler har ligesom været løsningen hele vejen igennem.

Den store læseoplevelse i år har været Bent Flemming Nielsens introduktion til den schweiziske teolog Karl Barth. Selv om jeg står på tå under læsningen, forstår jeg nok kun 20 procent, som så til gengæld virkelig får låget til at lette. For kun det, man næsten fanger, bringer én videre. I bøger, hvor man forstår hvert eneste ord, står der jo ikke andet end det, man vidste i forvejen.

Jeg tror på fremskridtet og oplysningen og på, at vi ved fornuftens hjælp hele tiden skal gøre verden bedre for så mange mennesker som muligt. Og samtidig synes jeg, at kærligheden er et mysterium, og at der findes en ondskab hinsides enhver fatteevne. Derfor tror jeg også både på Gud og på Djævelen. Søren Ulrik Thomsen: Har man talent på et område, mister man retten til at være amatør på andre.

Den nye antisemitisme i Europa

Jew Bashing: The New Anti-Semitism, canadisk dokumentar i fire dele sendt i maj 2013. Antisemitisme i Europa, USA, Canada og Mellemøsten. De kan alle ses her. Bemærk især scenerne fra Malmø og dem med Tony Blairs svigerinde, Lauren Booth, der arbejder for iranske Press TV. En led strigle, – det ligger til familien – som nu er gift med en bigamist ved navn Sohale Ahmed.

Fortsæt med at læse “En ikke-troendes forsvar for religion”

Man kommer til at tænke på Nick Lowes gamle sang, når man betragter svenske Moderater i denne tid. En for en eksploderer de som popcorn i en gryde. Kan det holde over et år til, indtil Reinfeldt kan trække sig tilbage? Forleden kunne man høre minister for fjernkolonisering Ullenhag ufatteligt svagt argumenterende mod Jimmie Åkesson i TV om den svenske forstadsopstand. Er han lidt dum eller har han bare en dårlig sag? Han skal bæres ud – så hjælp ham dog! Dagen efter den moderate Olle Engströms ekskluderingslæserbrev skriver den moderate Björn Schaerström så denne kanonade:

Denna gång om migrationspolitiken med migrationsminister Tobias Billström som under en knapp timme understödd av dussinet power point bilder presenterade moderaternas och regeringens migrationspolitik. Som bl.a. visade att Sverige år 2012 i förhållande till befolkningen tog emot 6 gånger fler asylsökanden än Tyskland och 20 gånger fler än Italien och att vi med ca 44,000 mottagna i absoluta tal placerar oss som nummer tre i Europa. Samt att prognosen för 2013 pekar på ytterligare 54,000 sökanden där ministern utan närmre förklaring berättar att i genomsnitt ungefär 2/3 får avslag vilket skulle innebära ytterligare 15-20,000 nya invandrare för året.

Detta i ett land som i princip saknar tillväxt, som på några få decennier förlorat väsentliga delar av sin exportindustri, som har hög och stadigt växande arbetslöshet, som har ett av världens högsta skattetryck och bland världens högsta levnadsomkostnader, som har världens sannolikt mest skuldsatta befolkning, ett pensionssystem på väg i ”konkurs” och ett ekonomiskt klimat där så gott som samtliga kommuner, landsting och offentliga institutioner sedan länge kämpar med att få resurserna att räcka till det prioriterade. Förhållanden migrationsministern inte berör med en stavelse.

På samma sätt som han inte heller berör de påfrestningar det kan innebära för ett land där en växande andel icke självförsörjande innevånare skall försörjas av allt färre arbetande som skall finna motivation att stiga upp varje morgon för att jobba allt hårdare för att sedan tvingas ge bort en del av de gemensamt inarbetade resurserna till icke intäktsbidragande okända. På samma sätt som han inte heller berör vare sig kostnader eller de långsiktiga finansiella prognoserna för den invandring som han, under upprepad försäkran om de för landet i allt väsentligt positiva effekterna, tecknar i så gott som uteslutande ljusa färger. MIGRATIONSMINISTER BILLSTRÖM KUNG ÖVER ÄRLIGHETENS HAVERI, Björn Schaerström Ledamot (m)

Glæder

Fortsæt med at læse “Cracking up?”

af Tim Pallis

For et moderne øje er Muhammeds karakter i den grad usympatisk. Det lægger man bestemt heller ikke skjul på i islams sunnah-skrifter Siraen og haditherne. Man får et meget negativt indtryk, når man læser om ham i disse tekster. Vi må dog være forsigtige med ikke at fejlfortolke i overensstemmelse med vore dages moralbegreber. Familieetik og moral var ganske anderledes i den arabiske middelalder.

Man kan heller ikke bruge ret meget af vor egen middelalders moralbegreber nu til dags. Det er forøvrigt ikke længere end 225 år siden, at man her i landet huggede kriminelle og politiske fjender i småstykker på skarfottet og hængte dem op på hjul og stejle.

Den nyere islam forskning tyder på, at de islamiske lærde i samarbejde med magthaverne i de første 300 år efter Muhammeds påståede død i 632 konstruerede en virkelighed omkring Muhammed, som var gennemtænkt i mindste detalje. Skønt de biografiske oplysninger ligner et karaktermord, er der slet ikke tale om et sådant, men om en nøje formuleret strategi med vægt på, at Muhammed skulle fremstilles som “profeternes segl” dvs. den allersidste af familien Abrahams ætlinge. Derfor måtte Muhammed hverken have sønner eller adopterede sønner, der overlevede ham. Alle mandlige efterkommere af Abraham kunne nemlig blive profeter. Men i og med at Muhammed er “profeternes segl”, skulle der ikke komme flere profeter efter ham.

De moralsk forkastelige beretninger om Muhammed i de kanoniske skrifter må ses som nødvendige konstruktioner i et teologisk og politisk fremtidssyn, som det kan være vanskeligt at gennemskue. Der er sandsynligvis ikke historisk belæg for noget som helst, der er beskrevet i sunnahen om Muhammed og hans familie. Det er altsammen en biografisk konstruktion til brug for en fremtidig teologisk og politisk magtovertagelse af verden. Alt i de kanoniske tekster handler om at styrke Muhammeds status som både profet og det perfekte menneske til efterlevelse af alle muslimske mænd.

Islams konstruktion har igennem 1400 år vist sig at være endnu mere skarpsindig udtænkt end selv Niccolò Machiavellis (1469-1527) bog Fyrsten, som er en lærebog i hvordan man får magt og beholder den skrupelløst. Det er en nøgtern og ironisk anbefaling af kynisme og en opfordring til hårdhændet behandling af modstandere. Fyrsten er Vestens bud på, hvordan man i et enevældigt politisk system kan fastholde magten i fremtiden. Tokugawa regimets politik overfor de store lensherrer i Japan (1600-1868) er et andet skarpsindigt og effektivt bud på at beholde magten.

Den 13. Februar 2013 udtrykte Det Muslimske Broderskabs åndelige leder i Qatar Yusuf al-Qaradawi (f. 1926) til Al-Jazzeras “Sharia og liv” show, at anvendelsen af dødsstraf for de, der forlader islam, er en nødvendighed, idet han tilføjede: “Hvis man havde afskaffet apostase straffen ville islam ikke eksistere i dag”. Det er et interessant bud på, hvordan man i islams politiske konstruktion bruger en afskrækkende metode for at bevare magten i fremtiden. Der er ikke forskel på religion og politik i sharia islam.

Der er mange andre detaljer i islams konstruktivisme, som jeg kan nævne i flæng uden af komme nærmere ind på de enkelte ting: Halal og Haram; tilladt og forbudt; rent og urent; at kvinden ikke har nogen stemme i samfundet; æresdrab på kvinder; voldtægt, som ikke straffes; drab på homoseksuelle; ingen kunstnerisk frihed; ingen ytringsfrihed; dødsstraf for kritik af Muhammed og islam; enhver fredstraktat udløber før 10 år; intet erobret land i historien opgives; vantro er et angreb på islam; forældre, som dræber deres børn, straffes ikke; osv. osv.

Fortsæt med at læse “Den politisk-religiøse konstruktion af islam”

Av Julia Caesar

Copyright Julia Caesar, Snaphanen och HRS. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen!

Upploppen och de anlagda bränderna i svenska förorter har riktat internationell uppmärksamhet mot Sverige och föranlett omfattande publicitet i internationella media. Förenklat kan reaktionerna delas upp i två kategorier. Den ena gnuggar sig häpet i ögonen – “Oj, hur kan detta hända i mönsterlandet Sverige?”

Den andra är öppet skadeglad mot ett land som länge har spelat världssamvete och kritiserat andra men själv nu bokstavligen sitter i skiten. Sällan har avgrunden mellan Sveriges självbild och andra länders bild av landet avtecknat sig så tydligt. Sverige är inte längre ett land att avundas. Folkhemmet börjar lukta illa. Ut över världen sprider sig en odör av självgodhet, förljugenhet, enfald och hyckleri.

I utländska öron låter namnen på de svenska förorterna som namn ur Ikéakatalogen: Tensta, Rinkeby, Husby. Bara bokhyllan Billy fattas. Det är i Husby och många andra förorter över hela landet som nya invandrare och flyktingar hamnar.

I motsats till den svenska ursprungsbefolkningen har de garanterad förtur till bostad, och de lägenheter de får har en standard som de inte ens skulle kunna drömma om i de länder de kommer ifrån. De har samma demokratiska fri- och rättigheter som de som tillkommer landets ursprungsbefolkning. De har tillgång till hela det svenska gottebordet av sociala förmåner, och dessutom speciella förmåner som enbart tillkommer invandrare, till exempel så kallade instegsjobb.

Inget annat land erbjuder sådana förmåner

Om du har fått dina asylskäl prövade och fått avslag eftersom du saknar asylskäl kan du stanna kvar illegalt i Sverige. Du belönas då med fri skolgång samt sjukvård, tandvård och mediciner för det facila priset av 50 kronor. Svenska folket betalar. Om du har fått uppehållstillstånd behöver du inte arbeta utan kan låta dig försörjas av svenskarna livet ut. Du kan göra regelbundna semesterresor till det land du påstår dig ha flytt från. Socialen, det vill säga skattebetalarna, betalar. Inget annat land i världen har någonsin erbjudit andra länders medborgare så generösa sociala förmåner som Sverige.

Osmaklighetsrekordet sätts av Andres Lokko

Ändå vältrar sig politiska och mediala aktörer över hela det politiska panoramat i skuldtyngda själv- och samhällsförebråelser om klassklyftor, arbetslöshet och utanförskap. En parad av vänsterdebattörer har i samband med förortsupploppen passat på att vädra hela sitt innestående lager av klyschor. Andres Lokko i Svenska Dagbladet tar osmaklighetsrekordet genom att jämföra unga kriminella invandrarmäns eldhärjningar i svenska förorter med den svarta befolkningens kamp för mänskliga rättigheter i USA på 1960-talet. Utan att skämmas citerar han Martin Luther King’s ord:

”A riot is the language of the unheard.”

Ett upplopp är de tystades språk. Ursäkta, men vem tystar de svenska invandrarna? Sanningen är att Sverige hade kommit mycket långt på väg mot jämställdhet och välstånd innan den socialdemokratiska regeringen under ledning av Olof Palme kring 1970 kläckte den geniala idén att importera ett nytt proletariat från tredje världen när det svenska började ta slut. Det som tjusigt kallades “solidarisk flyktingpolitik” byggde på idén att svenska folket skulle skänka bort det välstånd de hade arbetat ihop till dem som inte förmår åstadkomma något eget välstånd. Klassklyftorna är skapade av politikerna själva.

“De här förorterna är ingen slum”

Fortsæt med at læse “Söndagskrönika: Sverige är fredsskadat”

Av S R Larsson

Du är uppenbarligen stolt över att vara en svensk journalist. Enligt din egen utsaga ingår i din gärning att undvika att skriva sanningen när sanningen inte stämmer överens med den svenska regeringens invandringspolitik. Du säger själv i intervjun med Timbros Mediainstitut:

“…snacket om konsekvensneutralitet är ju bara nys i de här sammanhangen: jag tycker rakt av att journalistiken ska sträva efter att inte spä på främlingsfientlighet och det är uppenbart att vi ofta faktiskt går runt katten kring het gröt när vi kommer till så kallad förortsproblematik”

Till att börja med antar du att kritik av invandringspolitiken är detsamma som någon slags “främlingsfientlighet”. Du har med andra ord ideologiserat frågan redan innan du börjar analysera den och bedöma hur du ska rapportera om den. Men än värre är egentligen att du utgår ifrån att din granne, din bror, dina gamla skolkamrater inte kan hantera sanningen om kravallerna i Husby. Du tror att du, som journalist, har rätten att avgöra vad dina medmänniskor bör eller inte bör få veta om den värld de lever i.

Det är inte så lite förmätet av dig och dina journalistkolleger att ta på er den rollen. När ni journalister sätter sig till doms över sina medmänniskors intelligens och kompetens att fatta beslut, då har ni i praktiken också sagt att “kunden har alltid fel”. Ty de ni sätter er till doms över är ju, trots allt, allmänheten och allmänheten är era kunder.

Inte undra på att era upplagesiffror faller, era läsare sviker och att svenska media inte överlever utan presstöd längre.

En annan aspekt av ditt uttalande om “främlingsfientlighet” är att du och dina kolleger inom svensk journalistik aktivt stödjer regeringen i dess invandringspolitik – och därmed aktivt väljer att undertrycka en stor, skeptisk opinion bland svenska väljare som kom till uttryck i valet 2010.

Det här är kanske den värsta sidan av vad du och dina kolleger tar er för. Det finns journalister runtom i världen som blir mördade för att de kritiserar regimen i sitt land. Det finns journalister som skriver vad regimen vill för att de inte vill bli kastade i fängelse.

Riskerar du livet om du skriver något sakligt om svensk invandringspolitik? Kommer staten att kasta dig i fängelse? Självfallet inte. Du väljer av egen fri vilja att undertrycka sanningen om svensk invandringspolitik därför att du vill jobba på Dagens Nyheter och Dagens Nyheter tillåter inte saklig rapportering i den frågan.

Det är kort sagt bekvämt att inte säga sanningen om svensk invandringspolitik.

Journalistik ska i grund och botten handla om mod att rapportera sanningen och om respekt för läsaren. Ulrika By, du och dina kolleger inom svensk journalistik är varken sanningssökande eller modiga. Ni har gjort er själva till maktens knähundar.

Det är alltid farligt för ett land när journalister blir bekväma. Det är ännu farligare i ett land som Sverige där den politiska normen är likriktning, inte åsiktspluralism.

Jag tror inte du kan tillräckligt mycket om svensk politisk nutidshistoria för att till fullo uppskatta vad jag syftar på. Gjorde du det skulle du inte välja den bekväma vägen i livet. Men det gör ingenting – allt jag vill avsluta med är att jag är lika glad att jag inte bor i Sverige idag som jag är att jag inte bor i Tyskland 1932 eller Chile 1972.

Mvh,  S R Larson

Gallup: Hollænderne har fået nok af islam

The Netherlands has enough of Islam. More than three quarters of the Dutch (77 percent) believe that Islam is no enrichment for our country. More than two-thirds – 68 percent – say that there is enough Islam in the Netherlands. It is striking that a majority of voters from all political parties (from PVV to VVD, CDA, D66, PvdA, SP and 50plus) share this view. A poll conducted by the research bureau of Maurice de Hond (the Dutch equivalent of Gallup), commissioned by the PVV, among a representative sample of over 1,900 people also shows other striking results:

A majority of 55 percent favors stopping immigration from Islamic countries.

63 percent say: no new mosques.

72 percent favor a constitutional ban on Sharia law in the Netherlands.

64 percent say that the arrival of immigrants from Islamic countries has not been beneficial to the Netherlands.

Nearly three-quarters – 73 percent – of all Dutch see a relationship between Islam and the recent terror acts in Boston, London and Paris.

PVV leader Geert Wilders: “The results are very clear. The Netherlands has had enough of Islam. The majority do not want new immigrants from Islamic countries, nor any new mosques. They think that Islam is no enrichment for the Netherlands and say: Enough is enough. I will confront the Dutch government with these findings and demand that we finally stop the Islamisation of the Netherlands. For a long time is has been claimed that anti-Islamic opinions are extremist. It is clear now that they a majority of our people supports them!” Click here to read the opinion poll conducted by Maurice de Hond (Dutch) Reaction Geert Wilders to Islam poll: “The Netherlands has had enough of Islam”