Se også Svensk journalistik fejrer bønnekald i Fittja

Hver anden tysker og svensker ser islam som en trussel

Hver anden tysker mener, at islam er en trussel. 50 af tyskerne er også overbevist om, at islam ikke hører hjemme i Tyskland. 18 procent af tyrkerne i Tyskland og 25 procent af de adspurgte i Tyrkiet, deler også den opfatttelse. Dette fremgår af undersøgelsen Religionsmonitor fra Bertelsmann Instituttet, som Welt am Sonntag publicerer eksklusivt.

Halvdelen af ​​befolkningen er ikke enig med den tidligere præsident Christian Wulff i, at islam er en del af Tyskland. Også internationalt Islam ses som en trussel: 76 procent af israelerne, 60 procent af spanierne, til 50 procent af schweizerne og 42 procent af amerikanerne ser islam som en trussel. Men også jødedommen er ses af 19 procent af Øst og Vest tyskere som en trussel.

Tvivlen om foreneligheden af islam og den vestlige verden er større i Østtyskland end Vesttyskland (57-49 procent), selv om færre muslimer bor der. Ældre mennesker og personer med lavere uddannelsesniveau er tilbøjelige at opfatte islam mere som en trussel.

Væsentlige forskelle er også tydelige med hensyn til religiøs adfærd: 39 procent af muslimerne i Tyskland mener, at kun deres religion er den eneste, sande. Blandt kristne er det kun 12 procent. Snaphanens sammenfatning og oversættelse fra: Warum der Islam bei uns keine Heimat findet, Jeder Zweite hält den Islam für eine Bedrohung.

Der er flere grafikker på Die Welt blandt andet nedenstående. Hvis det passer, at mere end 50 procent af svenskerne mener, “at islam ikke hører hjemme i den vestlige verden”, må man sige, at de stemmer massivt imod deres egen overbevisning til rigsdagsvalgene.
Fortsæt med at læse “»Jävla islamofober«”

Av Thomas Nydahl

“Rör man sig i det offentliga samtalet bör största möjliga tystnad iakttas.”

Så skrev Lars Vilks avslutningsvis i gårdagens blogg. Hans text berör bland annat det märkliga fenomen som framför allt i vårt eget land gör sig gällande när böcker i kontroversiella ämnen kommer ut. I både Norge och Danmark kan man se både recensioner och diskussioner om litteratur som berör de två tabuämnena invandring och islamism. I Sverige är det locket på. Varför?

Om man betraktar böckerna som usla, att de saknar relevans eller att de är alarmistiska – då kunde man väl skriva det? Jag har själv recenserat ett par titlar om islam för Bibliotekstjänst, bland annat Nils Dackes Islam under slöjan, men har inte sett ett enda presspip om den. Jag har här i bloggen och för Dispatch International recenserat Karl-Olov Arnstbergs och Gunnar Sandelins Invandring och mörkläggning : en saklig rapport från en förryckt tid. Inte heller deras bok har recenserats eller diskuteras, vare sig i press, radio eller tv. Desto mer på nätet, i bloggar, på hemsidor och diskussionsfora.

Det finns fler exempel men jag nöjer mig med dessa två. Det handlar inte om böcker som är illa skrivna, är alarmistiska eller skulle sakna relevans. Dackes bok är rentav en bra introduktion för den som inte har grundkunskaper om islam. Den är saklig och tillförlitlig. Arnstbergs och Sandelins bok är en tegelsten med övertygande redovisningar av sakförhållanden i form av statistik, också den officiella från myndigheter och berörda samhällsorgan, och i form av egna och andras undersökningar av hur det ser ut på såväl mikro- som makronivå. Ekonomi, politik och kultur skildras utifrån konsekvenserna som den svenska rekordinvandringen innebär.

Boken får mig också att undra över varför just Sverige tar emot så många fler än andra europeiska länder. Det antal som fick stanna i Danmark under ett helt år motsvaras i Sverige av en månadssiffra. Likadant är det vid en jämförelse med Finland. Boken kan också läsas som en överskådlig introduktion till hela migrationsproblematiken. Vad skiljer till exempel det tidiga sextiotalets arbetskraftsinvandring från dagens strömmar från muslimska kulturer i Somalia, Afghanistan, Irak och Syrien? De svarar med konkreta uppgifter.

Jag är ingen vän av konspirationsteorier. Jag tror alltså inte att det finns en överenskommelse kulturredaktioner emellan. Inte heller tror jag att pressens chefredaktörer kommit överens om att inte på ledarsidor eller på debattsidor skriva om böcker som dessa. Men varför är det då unisont tyst? Jag tror att svaret är kusligt enkelt: i Sverige råder konsensus. Man talar inte om detta, då det strider mot den goda smaken och bilden av den anständiga människan.

Fortsæt med at læse “Varför iakttages största möjliga tystnad?”

Av Julia Caesar

Copyright Julia Caesar, Snaphanen och HRS. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen!

Frågan är inte om det smäller, utan när. Och var. Minst ett 30-tal unga män som är bosatta i Sverige har rest till Syrien för att delta i jihad mot Assadregimen. Fyra rapporteras ha dött i striderna. Syrien har blivit ett träningsläger för al-Qaidasympatisörer. Landet har gått om Afghanistan, Somalia och Pakistan som destination för militanta islamister. Nu uttrycker den svenska säkerhetspolisen, Säpo, farhågor för risken för terrordåd när jihadisterna kommer “hem” till Sverige. Unga män som har radikaliserats till Allahs krigare är utpräglade säkerhetsrisker på hemmaplan.

“Aldrig tidigare har så många från Sverige på så kort tid skaffat sig vapenträning och internationella kontaktnät. Inbördeskriget i Syrien har därmed blivit det i särklass största säkerhetsproblemet vad gäller svensk jihadism” skriver Per Gudmundson på sin blogg.

Tusentals europeiska jihadister krigar i Syrien

Islamister från flera europeiska länder reser just nu till Syrien för att ansluta sig till extremistiska jihadgrupper och kriga på Allahs sida mot Assadregimen. Det kan röra sig om flera tusen. I Sverige har trenden ökat sedan i somras. Från Danmark har minst 45 personer anslutit sig till jihad i Syrien, bland dem gängkriminella som bandledaren och marockanske medborgaren Abderrozak Benarabe, känd som Store Abde från Blågårds Plads i Köpenhamn. Från Norge beräknas mellan 10 och 20 män ha anslutit sig, från Frankrike minst 50, från Storbritannien mellan 70 och 100.

Från Tyskland beräknas enligt Der Spiegel ett 20-tal islamister ha rest till Syrien. I samma tidning uttrycker den tyske inrikesministern Hans-Peter Friedrich särskild oro för “uppmaningar till de européer som har tränats i strid i Syrien att återvända hem och fortsätta med jihad”. I Belgien har myndigheterna kännedom om 33 personer med anknytning till salafistorganisationen Sharia4Belgium som har anslutit sig eller är på väg för att kriga med al-Qaidainspirerade jihadister i Syrien.

Säpo: “Situationen är oroande”

I Sverige är det tyst. Varken politiker eller journalister låtsas om riskerna för jihad på hemmaplan. Den i stort sett enda bevakningen av de tillresande jihadisterna i Syrien sköts av Per Gudmundson på hans blogg.

Säpo bedömer att ett drygt 40-tal personer sedan 2006 har rest i syfte att utbilda sig eller delta i olagliga våldshandlingar i Afghanistan, Pakistan, Somalia, Irak och Jemen. Men Syrien har en särställning som jihadresmål. I Säpos årsbok för 2012 skriver Jonathan Peste, Säkerhetspolisens chefsanalytiker i frågor som rör kontraterrorism:

“Ett förhållandevis stort antal personer har rest från Sverige till Syrien för att delta i strid under tiden som konflikten har pågått. I Säkerhetspolisens pågående kontraterrorismarbete bedöms för närvarande ett 30-tal personer vara av särskilt intresse utifrån uppgifter om resor i syfte att ansluta sig till al-Qaidainspirerade grupper och utbilda sig för eller delta i olagliga våldshandlingar. Med andra ord har förhållandevis många rest till Syrien på kort tid, vilket är oroande. Troligen finns dessutom ett mörkertal.”

Säpos årsrapport släpps samma dag som terrordådet i Boston, den 15 april. Ett lysande exempel på vad den schweiziske psykoanalytikern Carl Gustav Jung (1875-1961) skulle kalla synkronicitet – händelser som inträffar samtidigt och saknar synbart orsakssamband men ger mening åt varandra.

Terrorns orsak heter islam

Människan är ett trögtänkt djur. Vi glömmer. Minnet sträcker sig i allmänhet några dagar, högst någon vecka tillbaka. I synnerhet tycks förmågan att glömma islamistiska terrordåd vara utbredd. Bröderna Tamerlan Tsarnajev, 26, och Dzjochar Tsarnajev, 19, står för den senaste påminnelsen när de detonerar två bomber vid målgången för Boston Marathon. Tre personer dödas och fler än 260 skadas.

I massmedias täckning av terrordådet saknas ingenting – utom kopplingen till våldsbejakande islamism. När journalisterna nämner brödernas tjetjenska ursprung kallas tjetjenska terrorister för “rebeller” och “separatister”. Detta sägs om den kategori som har gjort sig skyldig till några av islamistisk terrorisms mest fasansfulla brott, som terrordådet i en skola i Beslan 2004 med 338 dödsoffer, därav 155 barn.

Bostonattentatets orsaker påstås länge vara “höljda i dunkel” – trots att alla trådar pekar i samma riktning. Här finns inget dunkel för den som har vilja att se. Terrorns orsak heter islam och ingenting annat än islam. “Islam är den enda religion som kräver av sina anhängare att de ska mörda dem som inte tror på Allah, och att hämnas i Allahs namn” skriver Nonie Darwish, President of Former Muslims United, på Gatestone Institutes hemsida.

Tystnadens slöja dras över jihadister från Sverige

Hur många fruktansvärda attentat mot oskyldiga människor ska islamister begå innan politiker och journalister vågar säga att orsaken heter islam? Islamistiska terrordåd handlar inte om diskriminering. Inte om utanförskap. Inte om socioekonomiska orsaker eller trista bostadshus i förorten. Tvärtom följer terroristerna bakom attentaten från 2001 och framåt ett mönster: de är ofta välutbildade, har bra jobb, talar flera språk och lever till synes välintegrerade liv i de länder som de eller deras föräldrar har invandrat till. Radikaliseringen sker i allmänhet under både omgivningens och säkerhetstjänstens radar. När terrorn är ett faktum är grannar och vänner regelmässigt chockade. “Vi anade ingenting, han var en så trevlig och artig ung man” brukar det heta.

Svenska media drar med få undantag en tystnadens slöja över Säpos rapport – trots att den visar på allvarliga säkerhetsrisker i Sverige. De här männen är tickande bomber som i flera fall bedöms vara potentiella terrorister när de återvänder “hem”. De har erfarenhet av strid. De har lärt sig att tillverka och använda bomber och andra vapen med avsikt att döda och skada så många som möjligt. Och de har framför allt radikaliserats så långt att de inte tvekar att döda för att bereda vägen till Allahs rike och skapa en shariastyrd totalitär gudsstat.

Tre av fyra dömda hade rest i krigszoner

En representativ liten samling i branschen är de fyra terrorister, varav tre med svenskt medborgarskap, som i juni förra året dömdes av tingsrätten i Glostrup i Danmark till tolv års fängelse var för ett planerat terrorattentat mot Jyllands-Posten i Köpenhamn: Omar Aboelazm, 33, Munir Awad, 32, Mounir Dharhri, 47, och Sahbi Zalouti, 40 år. Planen var att bakbinda, skjuta och halshugga journalisterna på Jyllands-Posten. Sedan skulle deras avhuggna huvuden rullas nedför Vester Voldgade, alternativt kastas ut genom fönstren. Tre av de dömda terroristerna hade rest och tränats i jihad i krigszoner i Afghanistan, Pakistan och Somalia. Den mest bereste är Helena Benaoudas svärson Munir Awad, som har en utpräglad faiblesse för att turista i stridszoner och har gripits i fundamentalistområden två gånger innan han till slut greps och dömdes för det planerade blodbadet i Köpenhamn.

Deras lojalitet finns hos islam

De jihadister som reser till Syrien är i likhet med den här kvartetten i många fall både födda och uppvuxna i Sverige. Men deras lojalitet riktar sig inte mot det land som har tagit emot dem eller deras föräldrar och gett dem ett liv i frihet från islams förtryck. Deras lojalitet finns hos den totalitära våldsideologi som de en gång åtminstone påstod var orsaken till att de flydde till Sverige och beviljades uppehållstillstånd här.

Samma dag som bomberna briserar i Boston och Säpo släpper sin årsrapport med farhågor om Syrienjihadisterna – den 15 april – rapporteras svenskjordaniern “Muhammed Ali Abu Hammour” (som egentligen hade ett annat namn) som stupad i strid i Syrien. Han var född 1991 och bodde i Angered. Enligt uppgift på Per Gudmundsons blogg kom han från staden Salt i Jordanien, studerade till ingenjör i Sverige men övergav studierna för att ansluta sig till jihad mot Bashar al-Assads regim. Han uppges ha varit ledare för en grupp som kallade sig “Svenska Mujahedeen Fi Ash-Sham” och i en propagandavideo uppmanar Sveriges alla muslimer att resa till Syrien och ansluta sig till kampen:

“Kom till Jihad – Allah förlåter dina synder!””Jihad är obligatoriskt i Sverige och över hela världen!”

Flera kommer från Bergsjön i Göteborg

“Muhammed Ali Abu Hammour” är den fjärde boende i Sverige (jag vägrar kalla dem svenskar) som har stupat i Syrien. De andra är Muhamed Kopriva, kosovoalban från Göteborg, svensklibyern Adam Samir Wali och Kamal Babikir Badri (Abu Kamal), född 1990 av finsk mor och sudanesisk far, från Bergsjön i Göteborg. Adam Samir Wali uppges ha dödats av granatsplitter den 29 mars och ha begravts bredvid fadern i Tripoli.

“Bergsjön i Göteborg verkar vara en spännande plats. Därifrån kommer flera av jihadisterna” konstaterar Per Gudmundson torrt.

Ett samband mellan de radikaliserade jihadkrigarna och den ökända Bellevuemoskén i Göteborg kan misstänkas. Radikaliseringen sker ofta via moskéerna, och Bellevuemoskén är arena för bland andra den salafistiske och antisemitiske hatpredikanten Anas Khalifa, 29. Khalifa anhölls i början av mars misstänkt för grovt skattebrott, grovt bokföringsbrott och grov oredlighet mot borgenär.

Kamal Badri den förste “martyren” från Sverige

Den stupade Kamal Badri stred i Nusrafronten, en gren av al-Qaida, och dödades i slutet av januari av granatsplitter i huvudet. I en video hyllas han av sina stridskamrater som Sveriges förste “martyr” “i kriget för rättvisa och rätten att leva och verka i sin tro”. Han beskrivs som en vänlig, generös och hjälpsam person som brukade brista i gråt vid de muslimska brödernas möten och fråga “Hur kan vi någonsin leva ett normalt liv när muslimerna lider?”

Han har begravts i Aleppo “där han modigt stred för att behaga Allah”, och enligt filmen är hans finska konvertitmamma, Somaya Lappi, “lycklig över att hennes son är begravd in the land of jihad”. Paradiset nästa, givetvis, och de väntande 72 jungfrurna.

Att delta i jihad är en obligatorisk plikt

Fortsæt med at læse “Söndagskrönika: Bädda för jihad”

Iran og Nordkorea basker Canada over menneskerettigheder i FN. Det er interessant, at man skal sidde i Danmark og følge en canadisk TV-station, når vi har vores egen – som jeg af gode grunde ikke gider se. Hvad med at lave noget TV i Danmark, der blafrer lidt med gællerne? Sun TV er fremragende hvor man kan sige at amerikanske FOX er noget anstrengende. Se f.eks. i dag DEALING WITH HOLOCAUSTDENIERS. (North Korea, Cuba and Iran Criticize Canada’s Lack of Human Rights at UN.)

Antisemitism fick dem att lämna Malmö

I flera år har det rapporterats om den utsatta situationen för den judiska minoriteten i Malmö. Många av stadens judar har valt att lämna Malmö och en del har utvandrat till Israel. Josef är född och uppvuxen i Malmö, men han och hans familj bygger nu upp ett nytt liv i Israel. Människor och tro har träffat honom och andra judar som lämnat Malmö på grund av antisemitism. Antisemitism fick dem att lämna Malmö

Suicide bomb plot ringleader, Irfan Naseer, jailed for life and warned: ‘reject terror or you’ll never be free’

“Kvinder skal disciplineres med vold”

Tyrkerne kan ikke komme i EU hurtigt nok, mener Cecilia Malmström. Eksotisk kvindepsykologi.

Ifølge en undersøgelse er 62 procent af de tyrkiske mænd for vold mod deres koner. Statistikken over vold mod kvinder viser det høje antal kvinder, der berøres. En sexstrejke skal nu hjælpe på det.

En undersøgelse fra Kirikkale Universitet og organisationen “Lykkelige Børn” blandt 3500 tyrkiske mænd, viser at de finder vold mod kvinder normalt, fornuftigt og praktisk. 28 procent af respondenterne mente vold mod hustruer er helt afgørende for at disciplinere dem. 34 procent mente, at moderat vold i ægteskabet “nogle gange er nødvendigt”. Tilsammen er det 62 procent, næsten to tredjedele af de adspurgte mænd. Dette var første gang nogensinde de blev udspurgt om emnet.

18 procent af mændene svarede positivt til den grundlæggende opfattelse, at “manden er hersker i huset og kan frit bruge vold, hvis det er nødvendigt.” Måske var den mest sigende begrundelse ære. 37,9 procent af de adspurgte var enige i, at vold var begrundet for at håndhæve ære, integritet og disciplin. Statistikken viser, at vold mod kvinder er i øgning. Mere end 30.000 kvinder er blevet fysisk skadet af deres ægtemænd eller partnere i det forløbne år. Mehrheit der Türken ist für Gewalt gegen Frauen (Snaphanens oversættelse)

Fire skydeskår

RESPONSE TO BBC Secrets of Britain’s Sharia Councils

MF Christian Langballe (Dansk Folkeparti) forklarer en stribe grundlæggende begreber om suverænitet, statsborgerskab, indvandring og konflikten mellem folkestyre og internationale konventioner, samt om nationalstaten som en forudsætning for en stabil velfærdsstat. Udgivet af Grundlovsnyt.

Brussels: UK must take jobless immigrants, Switzerland says NO to more foreign workers as it imposes new quota on immigrants amid fears of being swamped

Muslimer kan avgöra nästa val

Sveriges muslimer har alltid röstat socialdemokratiskt. Men efter affären med Omar Mustafa riskerar Socialdemokraterna att förlora en av sina viktigaste väljargrupper. Socialdemokraternas hantering av fallet med Omar Mustafa och hans avgång kan avgöra nästa års val.Partiet har tidigare haft ett extremt starkt stöd bland de muslimska väljarna i Sverige – men nu sviktar stödet. Ett 30-tal muslimska socialdemokrater i Botkyrka hoppar av partiet och många muslimer talar om att bojkotta partiet i nästa års val.

Flera undersökningar i den muslimska väljargruppen har visat på ett stöd för Socialdemokraterna på runt 70 procent eller mer. Magnus Hagevi tror att den muslimska gruppen stod för 1-2 procent av de 30,6 procent som S fick i valet 2010 – det är procentenheter som kan bli direkt avgörande om valet 2014 blir jämnt. Dess-utom är muslimerna en växande grupp.– Alla invandrargrupper röstar i stor utsträckning socialdemokratiskt men bland muslimerna är stödet extra stort, säger Magnus Hagevi. Metro.se.

Mikael Jalving: Den fordømte sandhed

Lars Hedegaard & Mogens Camre: Den forbudte sandhed. Sidste udkald for Vesten, Den Danske Forenings Forlag 2013, 109 sider, 95 kr.

Det er en dårlig titel, men en god bog. Dårlig, fordi indvandringens økonomiske, politiske og kulturelle konsekvenser ikke er forbudt viden, men snarere fordømt viden. Fordømt i den forstand, at budbringerne gerne ofres til fordel for den gode tone og lutter fromme ønsker. Som når nærværende bog anmeldes i det nominelt borgerlige dagblad Berlingske og anerkendes for sin nøgterne stil, men affejes ved hjælp af almindelig pladderhumanisme. Avisens anmelder, Claes Kastholm Hansen, tidligere kollega med den ene af bogens forfattere, lader forstå, at en debat om virkeligheden skal være sympatisk. Et mærkværdigt krav. Han skriver:

”Når vi siger »islam« og »muslimer«, så taler vi ikke kun abstrakt, vi taler også om enkeltindivider, og det kan ikke være særlig behageligt at blive kategoriseret som en årsag til varige negative ændringer (…) Kunsten må være at konfrontere de problemer, den store muslimske indvandring har ført med sig, og imødegå politisk islams udfordringer, uden at man dermed kommer til at nægte den enkelte menneskelighed.” Sådan taler og tænker mainstream. Med hjertet udenpå jakken. Og så hører Kastholm Hansen end ikke til de værste. Han har bare skrevet en taktisk anmeldelse, som skal sørge for, at han vedbliver at være i det gode selskab.

Bogen er tematisk i familie med Morten Uhrskov Jensens fremstilling Indvandringens pris. På vej mod et fattigere Danmark (2012) og Karl-Olov Arnstberg og Gunnar Sandelins Invandring och mörkläggning. En saklig rapport från en förrykt tid (2013), men har et mere direkte præg. Bogen er en pamflet i ordets præcise betydning – prægnant og handlingsorienteret.

Jeg skal ikke nægte, at også jeg ser dystert eller tragisk på udviklingen, og det gælder i særlig grad det økonomiske aspekt. Man kan ikke have tossegod velfærdsstat og masseindvandring samtidig. Sidstnævnte vil i længden afskaffe førstnævnte, hvilket selv nordmændene er ved at komme på sporet af. Forrige uge kom det således frem fra Norges Statistiske Centralbureau, at en indvandrer fra et ikke-vestlige land koster den norske stat over 4 mio. norske kroner i fremtidige udgifter. Så kan enhver selv regne efter.

Indvandringen fra disse lande og kulturer lader ikke kun til at være et kæmpe dræn i statskassen, men en trussel mod selve statens opretholdelse på længere sigt, og der er intet, der tyder på, at scenariet skulle være anderledes i hverken Sverige eller Danmark: Uanset hvad man mener om islam, vil alene de økonomiske udgifter tvinge velfærdsstaterne i knæ. Spørgsmålet er blot: Hvad kommer der efter velfærdsstaten? Sammenbrud – og besindelse – eller begyndende borgerkrig? Lars Hedegaard og Mogens Camre fortjener ros for at vedblive med at tale Roma midt imod. Det bliver en stadig mere fordømt opgave. DI log in

Accused terrorist in Canada nearly deported, then pardoned, Kenney reviewing immigration policy in wake of alleged terror bomb plot, Via terror plot suspect a ‘very good boy,’ mom says, Canada terror suspect avoided deportation in 2004. Det er ikke nogen spøg, at ville begå selvmord, men hvis det ikke kan være anderledes, bør man gøre det på egne veje, ikke andres. Enhver kan tids nok dø, skulle man synes, hvis man ikke er socialdemokrat mvh. I det hele taget bør de overveje deres medansvar i god tid, inden ubefæstede sjæle griber til at gøre det for dem. Trusselskulturen de har installeret, forbliver næppe forbeholdt underklassen og de ikke stuerene i det lange løb.

Jeg truer ikke nogen, det kunne ikke falde mig ind. Trusler er ikke noget argument i min ordbog. Men jeg har mødt truede mennesker nok til at fange tendensen og idéen: Westergaard, Vilks, Wilders, Rose, Kjærsgaard, Åkesson, Wafa Sultan, Redeker, Spencer, Bostom, Fjordman, Pipes, Trifkovic, Hedegaard, Hirsi Ali. Tilstrækkeligt med øresnegle og bombehunde til at have forestillingsevnen. Jeg gør mig ingen illusioner om nutidens mulighed for vold overfor demokratiske debattører, skønt jeg er vokset op i en helt anderledes fredelig atmosfære. Islam og venstrefløjen har længe truet højrefløjen korporligt. Det modsatte er den mulighed, jeg introducerer uden at ønske den. ABB var et forrykt forvarsel om en tænkelig fremtid.

Germany: Islam Critics Prosecuted for Comparing Islam to Nazism

Because they compared Islam with the Nazis in Marienplatz [a public square in Munich], the party chairman of “Die Freiheit” Stürzenberger and two of his political friends must now answer in court.

Munich – The federal chairman of the party “Die Freiheit” [Freedom] and mosque opponent, Michael Stürzenberger, is in court along with two political colleagues charged with the use of anti-constitutional symbols. Each of them would have to pay a fine of 2000 euros (50 daily rates), because on Marienplatz they compared Islam with the Nazis and in the course of doing this showed Heinrich Himmler in Nazi uniform. Stürzenberger, former spokesman for the former Culture Minister Monika Hohlmeier (CSU), is seeking an acquittal. Islamkritiker vor Gericht og München: Schau-Prozess am Freitag gegen Islam-Aufklärer via Islam versus Europe

Knausgaard: Å være norsk i Sverige er en prøvelse

En viktig konsekvens av den norske modellen er at meningsmotstandere – de som er for innvandring, og de som er mot – fortsatt kan snakke sammen, ifølge Knausgård. – I Sverige er temperaturen mye høyere, der hagler beskyldningene om fascisme og nazisme, og avstanden mellom de som har ordet og kulturen i sin makt, og de som ikke har det, vokser hver dag som går.
– I «Min kamp» beskriver du Sverige som et land preget av strenge middelklasseverdier og en konsensuspreget kultur. Hvilke områder gir det seg utslag på?

– Det er særlig to områder som er betent, og det er det som handler om innvandring og det som handler om kjønn. Der finnes det ingen reell debatt, bare rett og galt, hvor rett er det samme som godt, og hvor galt er det samme som fascistisk. Når man ser på Norge med de øynene, blir jo alt galt, det vil si fascistisk. Nå snakker jeg mye om media og akademia. Men den svenske kulturen er mye, mye mer enn det. Den er rik, kompleks og mangefasettert.Ser verden i svart-hvitt

Backslash on multiculturalism in Europe and easy access to global jihad info on the web prompts young Muslims from France and other EU states to join the Syrian rebels, Jean-Yves Camus, a specialist on extremism, told RT. German Jihadists: Officials Fear Return of Syrian War Veterans. Ledaren för Svenska Mujahedeen Fi Ash-Sham död. Europas unge islamister kaldes til kamp i Syrien.

“Skide, hvide franskmand”

Når man har rejst i hele verden flere årtier inden den såkaldte multikultur, ved man at alle andre steder er værre end Europa i racistisk henseende, selv det hypercivilliserede Japan. Det er for meget forlangt af den europæiske elite, der har boet på Hyatt og Hilton, at de skulle vide det. Nu dæmrer det, i det mindste for deres undersåtter. Vil eliten lykkes med at gøre europæerne til ‘racister’ også, eller vil menige europæere foretrække at gå løs på eliten og klynge dem op på byens torv? That is left to be seen, eller rettere “det återstår att se,” for Sverige tilhører avantgarden. Man skal ikke føle sig for overbevist, hvis man tilhører de oplyste samfundslag. Tidshorisont – en generations tid, to med lidt held, man kan endnu nå at smutte til Cayman Islands, hvis man har onde anelser. Svend Auken – Olle Svennings kompis – tjekkede ud i tide åndeligt og fysisk talt.

The trial of a 29-year-old accused of a racially motivated attack on a white man in a Paris metro station began at a court house in the French capital on Friday, in a legal case being backed by a leading anti-racism group. According to the prosecution, the accused man assaulted the victim after first using a string of racial slurs – including “sale Français” (dirty Frenchman) and “sale blanc” (dirty white).It is also alleged that he used a broken bottle as a weapon during the attack, which took place in 2010.

While this is not the first accusation of incidents of so-called ‘anti-white’ racism in France, this latest case is the first to have been backed by leading anti-racism group, The international league against racism and anti-Semitism (Licra), which is supporting the prosecution.

In an interview with French radio station RFI, Licra vice-president Philippe Schmidt said he believes there was clearly a racial dimension to the attack. “He was insulted because he was white,” said Schmidt.”They came after him because of the colour of his skin,” Schmidt commented. “The guy is white, the guy is French, and that’s why they came after him.” The notion of whites as the victims of racist abuse is not new in France, but remains highly controversial.‘Anti-white’ racism trial begins in France Video: Existe-t-il un racisme anti-blanc ?

Envher der følger dansk debat ved, at vi ikke har islamofobi her i landet. Ordet bruges kun af islamiske organisationer, ikke af f.eks. akademikere eller journalister. I Sverige kæmper debatten med, at begrebet har været knæsat i mange år. Forklaringen er ikke, at dansk debat er ‘islamofobisk’, men at den er mere kvalificeret og mere kræsen med, hvilke begreber den bruger. Islamofobi er foruden at være en propagandaudtryk en debatspoiler, der betyder nogenlunde det samme som ‘fascist’ – dvs. ‘dit dumme svin som mener noget andet end jeg gør og desuden sparker nedad på en svag, religiøs minoritet.’ Thomas Nydahl skriver:

Per Svenssons ord inifrån den extrema pressvärmen

Det är på den här låga nivån han argumenterar, Bonnierkoncernens främste politiske polis, Per Svensson. Sittande på sina höga hästar som välbetald, nej överbetald, kolumnist på Sydsvenskan tror han sig kunna se i en bakåtvänd glaskula. Ja, vi hade en del med varandra att göra på den tiden då allting tycktes så enkelt och självklart. Per Svensson sitter fast där. Var skulle han annars sitta fast? Läs hans drapa och förundras. Det gör jag.

“Thomas Nydahl har levt ett långt och hängivet litterärt liv. Han debuterade som författare redan på 1970-talet och har sedan dess givit ut oräkneliga volymer: romaner, diktsamlingar, essäer. Under lång tid skrev han litteraturkritik i Kvällsposten samtidigt som han under knappa villkor drev tidskriften/förlaget Studiekamraten.Vi har haft en del med varandra att göra under åren. Numera tycks jag dock ligga högt på hans hatlista. Sådant händer och är normalt sett inget att skriva om. Men jag misstänker att Nydahl ser mig som representant för något, och då blir det intressantare. ”Bonnierkoncernens politiska polis”, fnyser Nydahl på den blogg han driver. Nydahl, som startade sitt eget politiska liv i den neostalinistiska 70-talsvänstern, tycks i dag ha gått hela varvet runt. Han medarbetar nu i den islamofobiska tidningen Dispatch International. Det är sorgligt, men inte ologiskt. Har man en gång upplevt det aggressiva utanförskapets varma gemenskap kan möjligheten att få uppleva den på nytt kännas frestande. Att inom SD-retorikens gränser erövra Albanien åter? Tja, det kräver nog sin författare …”

Det komiska är att det han läser av mig i Dispatch lika gärna kunde ha varit publicerat i en svensk morgontidning (minus kritiken av islamismen och multikulti-påbuden) – t.ex. inom Bonnierkoncernen. Jag skriver ju mest om litteratur i Dispatch, fullständigt harmlöst och grundat i min starkaste övertygelse alltsedan slutet av 1970-talet: att stå emot alla totalitära idéer, oavsett vilken ism de draperat sig i, från fascism och kommunism till islamism. Hans sista “komiska” gliring om Albanien visar att han inte ens noterat att jag, till skillnad från andra gamla vänstermänniskor, fortsätter att skriva om och analysera utvecklingen i det lilla Balkanlandet. Utöver det har han missat att jag i mitt författarskap, alltsedan Äntligen ensam (Janus förlag, 1987) trivts bäst ute i kylan, med så få “journalister” och kvasi-intellektuella som möjligt i mitt sällskap. Det gör jag alltjämt.

Svenssons egen retorik har, trots lönen han får, sina uppenbara brister. Den som “gått varvet runt” har rimligen kommit tillbaka till startpunkten. Logiken säger mig att jag då idag borde ha varit en “neostalinistisk” aktivist. Nej, jag har inte gått hela varvet runt, jag har valt en helt annan riktning att gå i. I fjol utgav jag min bok Black Country. Den har Sydsvenskans kulturredaktion, liksom de flesta andra, valt att tiga ihjäl. Säkert på Svenssons rekommendation. Vad skulle man annars ha åsiktspoliser till?

En viktig detalj att kommentera är att Svensson insinuerar någonting “representativt” när jag skriver att han är just Bonnierkoncernens främste åsiktspolis. Han insinuerar att det skulle handla om någon diffus form av antijudiskhet. Men där begår han ett stort fel. Mina ord är en konkret beskrivning av konkreta fakta, eftersom det hela tiden varit inom den koncernen han sparkats och sparkat sig själv uppåt, i sidled och ännu mera uppåt, från tidning till tidning, alltid tjänstvillig, alltid redo för en ny löneförhandling. Det är så man blir “senior columnist” inom de stora mediaföretagen. Det vet Svensson och jag tycker att han ska skämmas som insinuerar det han gör.

För övrigt hade jag gärna velat se var i Dispatch “islamofobin” finns. För en kritisk analys råder jag Svensson att läsa denna kloka artikel. Och så hade jag velat se var min egen “retorik” stämmer överens med ovan nämnda politiska partis. Men det lär jag inte få se. Åsiktspoliserna är inte kända för saklighet. Men de är kända för så mycket annat, så det räcker väl, och blir över. Tror banne mig att man behöver en dos Lissabon:

Till frågan om “islamofobin”

Jag vill återvända till förmiddagens ämne och tala lite om “islamofobin”:

“Fobi är något man har för ting man uppfattar med sinnena, som en läskig spindel i badkaret eller höga höjder. Så snart en part i en debatt anklagar den andra för att vara fobisk, är det som att säga att motståndet inte är grundad i sakliga argument utan i känslor som är passivt triggade av ett föremål. Men det är inte så vi förhåller oss till religioner eller begrepp överhuvudtaget. Det är ett billigt retoriskt knep som sänker hela diskussionen om religion och religiösa föreställningar i Sverige”

Så skriver Josef Edebol, doktorand i teologi i Svenska Dagbladet. Hans artikel har självklart väckt stort intresse och på nätet finns det åsikter över hela det politiska fältet om den. Det som jag tycker är allra viktigast med Edebols artikel är att han går till grunden med begreppen, som ovan, när han först och främst reder ut vad som kännetecknar en fobi. Anklagelsen om “islamofobi” är inte olik den taktik som Gulags arkitekter i Sovjetunionen använda: människor med misshagliga åsikter spärrade man helt enkelt in efter att man dårförklarat dem. Edebol går in på de politiska aspekterna:

Fortsæt med at læse “Den svenske islamofobi”

Ismail Okur, ordförande för Islamiska kulturföreningen i Botkyrka säger så här, om varför det är viktigt med böneutropet. – En moské ska ha böneutrop. Om våra barn bodde i ett muslimskt land så skulle de höra böneutrop fem gånger om dagen. Men nu kan de i alla fall höra det en gång i veckan. Första böneutropet ljöd från moskén i Fittja, Här hörs första böneutropet i Sverige, Premiär av böneutrop skapar protester. Aftonbladet sänder live.

Der kagles af glæde i hønsegården, det er lige noget for en Twittrende sværmer, selvom der er lidt småt med kvinder tilstede. Pyt, imamen siger selv, de er lige meget værd og man kan mingle med mændene, hvis man får lov. Man savner måske også at nogle HBTQ personer fejrer mærkedagen med svensk journalistik. Helle Klein lægger storladent ud – “Seid umschlungen”! – Bøn bliver der brug for, Sverige er en skyskraber, der demoleres i en ukontrolleret sprængning og der er ingen løsning på de problemer, Klein og kompagni har skabt. Angelica kommer meget passende af ‘engel’, en engel der hedder Karlsson, et omvandrende Stockholm-syndrom:

Fortsæt med at læse “Svensk journalistik fejrer bønnekald i Fittja”