Riksdagsdebat om migration och asylpolitik. Sverigedemokraten er den kompetente David Lång. Humanøkologen er den danskfødte moralist og vänsterpartist Christina Höj Larsen, som Sverige skal have meget undskyldt at være blevet påført af Danmark.
Lång er meget alene i en næsten ren kvindeverden, som er meget “jeg fik en mail fra den lille Hassan med de skæve ben.” Vi er i en verden, der er meningsløs af enten at være for konkret eller for luftig. Det er politikere, der bevilliger gratis lægehjælp til illegale indvandrere samtidigt med at 500.000 svenskere må afstå fra læge- eller tandlægebehandling, fordi det er for dyrt for dem. Hør f.eks. “vi er alle mennesker”- Maria Ferm (MP) minut 85, det er at høre hele syvpartiet på én gang. Hun er ikke af denne verden, desværre for Sverige er hun af Reinfeldts. Man kan springe rundt i debatten med skyderen nederst.
Overklassen klæder kønsneutralt om
Södra Latins gymnasium på Södermalm i Stockholm blir det första i Sverige med ett könsneutralt omklädningsrum. Det är för de elever som inte vill identifiera som vare sig kvinnor eller män, säger Camille Trombetti, 18, ordförande för Demokratiska utskottet på gymnasiets elevkår till DN. Den 6 maj invigs ett tredje, alternativt omklädningsrum på Södra latins gymnasium. På skolan går flera hbtq-elever som inte känt sig bekväma med att byta om i omklädningsrummen för killar respektive tjejer.
På dörren kommer en könsneutral symbol att hänga. Den består av en kombination av symbolerna för män och kvinnor. Snett uppåt vänster pekar dessutom en kombination av den stiliserade pilen och korset. Marie Linde är en av flera rektorer på gymnasiet. Hon säger att eleverna drivit frågan om ett tredje omklädningsrum ”ganska hårt”.
Mens verden raser udenfor Stockholms tullar, er der vindstille i reservatets centrum. Dens puritanisme giver sig forskellige udtryk i Sverige. Samtidigt med at strandene er fyldte af indvandrerkvinder, der bader i fuldt ornat, skal disse pseudoliderlige overklassegymnasiaster nu klæde om mænd og kvinder sammen – hvis de ikke skal gøre det en ad gangen – i puritanismens navn. Må jeg be’ om lidt gammeldags omklædningserotik. Södermalm er som antydet racerent gammelsvensk, man skal tilhøre den, for at være så forskruet. Det er ikke så længe siden, men jeg tager den igen:
When the Titanic during her maiden voyage across the Atlantic Ocean struck an iceberg just before midnight on 14 April 1912, the first people who could see the water pouring in were the third-class passengers who happened to be situated closest to the waterline. Meanwhile, the richest passengers at the top were drinking fine cognac long after the ship had started sinking. They didn’t realize what was going on for quite some time, because they were further removed from the physical problem. The poor passengers still unfortunately suffered the highest fatality rates, because the wealthy benefitted from having privileged access to the lifeboats. We see the same phenomenon on display today, on a much larger scale.
Familien Tsarnaev indkasserede jizyah fra den vantro stat
“State officials confirmed last night that Tsarnaev, slain in a raging gun battle with police last Friday, was receiving benefits along with his wife, Katherine Russell Tsarnaev, and their 3-year-old daughter. The state’s Executive Office of Health and Human Services said those benefits ended in 2012 when the couple stopped meeting income eligibility limits. Russell Tsarnaev’s attorney has claimed Katherine — who had converted to Islam — was working up to 80 hours a week as a home health aide while Tsarnaev stayed at home.
Detta är en bok för alla oss fattiglappar, oavsett om vi är fattiga av börd, utförsäkrade, intvingade på FAS3-program, sjukpensionärer eller nyblivna folkpensionärer med minibeloppen, det vill jag lova efter att ha läst den från pärm till pärm.
Lars Vilks bok innehåller “34 tuschteckningar som visar olika förslag till hur mindre bemedlade, exempelvis kommuner och konstnärer, kan sänka sina kostnader. Varje teckning åtföljs av en kort beskrivning av hur sparåtgärder kan genomföras och vilken kostnadsminskning den leder till.” Smaka bara på den insinuanta parbildningen av “kommuner och konstnärer” – det är så att man här anar en fristående och radikal nationalekonom i farten.
Nu vore inte boken den bok den är, om någon annan än Lars Vilks skrivit den. För humorn känner man genast igen. Det är inga gapskratt den föder. Tvärtom är det den milda, anarkistiska ironin som resulterar i leenden och hummanden under läsningen. Ändå ska man vara helt på det klara med att detta är en bok som har djupt allvarliga, sociala och kulturella problem, som utgångspunkt. Vilks skriver:
“Utvägen för konstnären, ur denna avsevärda svårighet, är alltså att sänka livskvaliteten och leva sparsamt. Alla handlingar, från de största till de minsta, som konstnären utför må därför omgärdas med minsta möjliga kostnader. Då han dessutom av nödvändighet må fortsätta att skapa konst skall varje åtgärd kunna inlemmas i konsten.”
Nå, frågar sig vän av ordning, varför nu detta? Motivet är enkelt: Lars Vilks fick blixtbesök av kronofogden i december 2001:
“De kom i gryningen. Och hemlighetsmakeriet var stort. Operationen lyckades och Omfalos kunde på den stora kranbåtens däck i triumf hemföras som byte. Den av fogden utförda aktiviteten var naturligtvis kostsam. Räkningen på 100.000:- anlände från kronofogden till konstnär Vilks.”
Där finns förklaringen. Googla på Vilks och Omfalos för vidare information i sakfrågan.
Några exempel på Vilks spartips. Han utgår från ett av sina två valspråk. Det lyder “Allt är en fördel” och för den tvehågsne kan man bara anföra vad Vilks menar kan vara en fördel i situationer som denna:
Att laga byxben med gåvotråd och skruvmejsel. Att bli en luvplockare. Att utsträcka sitt levnadslopp. Att skapa lågpriskonst. Att bli vattenbärare för att få hem sitt varmvatten. Att sänka sitt innertak. Att surra glasögonbågarna då de blivit trasiga.
Det finns många råd, det ena handgripligare än det andra, och man bör också noga studera summeringen, där konstnären upplyser att “ett uppskattat totalt värde av de ovan angivna sparmetoderna är 30. 320:-/år.” För den intresserade kan jag också nämna att Bokförlaget Nya Doxa i Nora stod för utgivningen år 2004. Antikvariskt kan man alldeles säkert hitta boken. Hos sparsamma handelsmän.
Det kommer oroväckande nyheter från Birmingham. En social och politisk kraft som man inte ska underskatta har i dagarna samlat 25.000 pakistanska muslimer (nåja, många hade rest dit från andra delar av England och från andra europeiska länder) för att kräva rejäla inskränkningar i yttrande- och tryckfriheten. Vi känner igen argumenten: “Yttrandefriheten är något bra, men att kränka islam är inte yttrandefrihet” (Speakers said that freedom of speech was a cherished value but abusing Islam is not freedom of speech). Jag bävar inför den dagen då parlamenten i väst faktiskt gör som de säger, för då är det slut med det fria ordet, så som vi känner och praktiserar det.
“BIRMINGHAM: Up to 25,000 British Pakistani men, women and children from across the UK gathered in Aston Park here to express their love for Hazrat Muhammad (peace be upon him) and to call on the British government to introduce legislation that bars Islamophobes from insulting Islam under the garb of the freedom of speech (…) Hazrat Peer Alauddin Siddiqui, who is a renowned Sufi scholar, told Geo News: “Thousands have come together to show peacefully to the western world that the production and promotion of a recent film insulting Prophet Muhammad (PBUH) has caused hurt to Muslims all over the world. We are a peaceful community and we will do everything to protect peace and respect for all on equal basis. It’s not fair that some people insult Islam everyday and preach hatred through their actions and words but the lack of legislation encourages such elements. We want to tell our government that we welcome debate and constructive criticism of our religion but insults are unacceptable and inflammatory language is contributing to the rise of extremism amongst youth in western countries where youth mistakenly believe that the West hates Islam and Muslims.”
Som ni ser av ordvalen så är hela kränkthets-industrin samlad.
Du kan läsa hela artikeln – hämtad från en pakistansk tidning (jodå, de bevakar nog sina intressen långt hemifrån, men brittisk press, också lokalpressen i Birmingham tycks ha tigit om manifestationen) – om du klickar på denna länk.
Mobiliseringen av den här sortens reaktionära massor sker parallellt med en ny våg av islamistiska terrorattentat – eller planer på sådana – i USA, Kanada, Spanien, Frankrike och… ja, vi får se.
Det finns också all anledning att se det här nya avsnittet av BBC:s Panorama som handlar om shariadomstolarnas praktik i landet (ett ämne som jag också berör i min bok Black Country, se till exempel här):
Ann Coulter blev en af mine små, private perversioner lige efter 9/11 2001, hvor hun sagde: “We know who the homicidal maniacs are. They are the ones cheering and dancing right now. We should invade their countries, kill their leaders and convert them to Christianity.” Det gik så ikke helt som forventet med de invasioner. Så lærte vi det, ethvert indgreb i et muslimsk land fører til det værre, vi bliver forhadte hvis vi griber ind og hvis vi ikke gør. – Her er en anden amerikaner, der har fået politikerbullshit nok:
‘Imagine if this Jihadist punk had basically committed the same crimes 150 years ago. He would have been swinging from an oak tree in Boston Common no longer than 60 days from the date of his arrest. That would be justice.’
Iøvrigt mener jeg stadig, at Breivik skulle føres direkte til Akershus og aflives, hvis nogen skulle tvivle. I stedet sidder han nu tre måneder for hvert liv, han har taget. Jeg er for tidligt ude, men det kommer, når vi har gennemgået rædsler nok. Så skulle alle perversionerne vist være overstået for denne gang.
Jeg har holdt øje med den siden den blev sendt 8 april, men den dukkede først op nu.
A new documentary secretly filmed inside several of the 85 Islamic Sharia Law courts operating in Britain has exposed the systematic discrimination that many women are suffering at the hands of Muslim jurists. The documentary, Secrets of Britain’s Sharia Courts, was filmed by the British Broadcasting Corporation (BBC) and was first aired on BBC Panorama, a long-running current affairs program, on April 8.
The undercover investigation proves what has long been suspected: namely, that Sharia courts, which operate in mosques and houses across Britain, routinely issue rulings on domestic and marital issues according to Islamic Sharia law that are at odds with British law. Although Sharia rulings are not legally binding, those subject to the rulings often feel obliged to obey them as a matter of religious belief, or because of pressure from family and community members to do so. Soeren Kern: Britain’s Sharia Courts: “You Cannot Go Against What Islam Says”
Ny såkaldt ‘chockmåling’: S 14,4 procent – DF 18.1 procent
Sydsvenskan gør sig umage for ikke at nævne Folketingets næststørste parti i sit chock: Chock för danska S.
Dansk velfærd og dovne Robert på canadisk TV
Filippa von Platen, der af og til skriver her på bloggen, på Document og hos Thomas Nydahl, medvirker i Kulturradioens program om identitet – fra minut 25:50. I morgen sendes anden del her: I tiden 2: Förändring. Jeg kan forstå, der var en vis palaver om de nævnte blogs nu skulle kaldes “nationalistiske og stærkt højreorienterede,” eller bare dansk, svensk og norsk.
For mig spiller det nul rolle, men det satte et par tanker igang om sprogforskelle i Norden. Jeg begyndte med at google ‘nationalisme’ på svensk og på dansk: Dansk: Ca. 3.030.000 resultater (0,23 sekunder) – Svensk Ungefär 22 800 000 resultat (0,21 sekunder). Enter er der over syv gange så mange nationalister i Sverige, og/eller også taler vi i forskellige begreber.
Når vi i Danmark taler om nationalister, er det oftest om politiske bevægelser på den anden side af jorden – ikke om danskere. I Sverige er der ifølge sproget mange hjemlige nationalister. I Danmark er en nationalist lig med en chauvinist, i Sverige er det en Sverigedemokrat, Nationaldemokrat eller længere ude. Den sproglige shaming af det nationale er langt mere udbredt i Sverige end i Norge og Danmark. Hvorfor?
Hvis vi nøjes med at regne fra 1945, mener jeg der er der to afgørende grunde til, at ‘fædrelandskærligheden’ eller ‘nationalfølelsen’ har udviklet sig sprogligt forskelligt i Norden: Danmark og Norge var besat af tyskerne, og de var ikke neutrale under den kolde krig. Derfor har den almindelige forklaring, at nationalstaten er skyld i alt ondt, har haft mindre gennemslagskraft i Norge og Danmark. Alle der er voksne ud over en vis alder i Norge og Danmark er vokset op i samfund med en sund, tempereret nationalfølelse. Vi er også vokset op med en grundig kristendomsundervisning. I dag ville man muligvis sige, at den ville have gøre skolebørn til chauvinister og troende kristne, men det viste sig, at den ingen forkyndende virkning havde. Det blev ikke resultatet, det var snarere en vaccine imod nationalismens vrangbillede, chauvinismen, og den virker endnu. Jeg vil hævde, at den har vist sig mere effektiv i Norge og Danmnark, end flere generationers antinationalt præk i Sverige. At Norge producerede en Breivik, og ikke Sverige, er et af historiens mere lunefulde træk, man ikke kunne sandsynlighedsberegne.
Anderledes i Sverige. Internationalismen har spillet en langt større rolle på bekostning af det nationale, derfor ser man, at selv nationalt sindede svenskere benytter sig af internationalisternes sprog om sig selv: “Jeg er nationalist, men jeg er ikke racist,” kan man se skrevet. Ingen dansker eller nordmand, som er rigtig i hovedet, ville skrive sådan om sig selv. Jeg kan gribe mig i at beklage, at nazisterne ikke besatte Sverige, og at landet valgte neutraliteten. Den åndelige vægtløshed er heller ikke i eksistentiel betydning en sund tilstand.
Man ser den samme historisk-politiske forskel slå igennem i anvendelsen af ordet ‘islamofobi’. I Danmark anses det for et propagandaord, som kun benyttes af islamister og en enkelt socialdemokrat ved navn Jensen, i Sverige anvender akademikere det, som om det var videnskabeligt, neutralt beskrivende, og de skammer sig ikke engang.
Blandt andre af disse grunde, må Sveriges Radio kalde mig hvad de lyster, det siger mest om hvor SR nu befinder sig politisk og henviser ‘kun’ til en kulturforskel, jeg alligevel ingen indflydelse har på. Man kan spørge, hvad der træder i stedet, når man nedbryder nationen kulturelt, mentalt, sprogligt og folkeligt. Et nyt “vi”, som mange skriver om? En ny, større enhed, som jo er EU’s trosbekendelse? Jeg tror ikke på det. Vi ser nu af et Sverige i opløsning, at en tilbagevenden til førnational tribalisme ligger for enden af den vej, et flertal af politikere har betrådt uden at rådføre sig med deres folk.
French rabbi, son stabbed in Paris synagogue
Attacker is a 28-year-old Iranian who escaped from a local psychiatric facility. French rabbi and his son were stabbed Tuesday morning at a Paris synagogue in the city’s 9th arrondissement by an Iranian psychiatric hospital fugitive yelling “Allahu akbar.”
Citing a member of the congregation who was attending the morning prayer services during the attack, the French news agency JSSNews reported that the attacker entered the Paris synagogue on la rue Saulnier and injured “Rabbi Baroukh” and his son in an assassination attempt. Baroukh and his son, 18, were stabbed in the neck, according to French newspaper Le Monde. The father was lightly injured. According to torahbox.com, the attack took place at the Beth-El synagogue. Neither Baroukh nor his son were in mortal danger, the report said. Times of _Israel
Endelig er den usminkede historie om Sveriges masseindvandring blevet fortalt. Resultatet er en saglig og rystende rapport, mener Sapphos anmelder.
Sverige har fået sit monumentale værk om masseindvandringen. I landet, hvor en totalitær politisk korrekthed hersker, har to modige mænd påtaget sig at skrive bogen om vanviddet.
Konsekvenserne af den ikke-vestlige indvandring til Sverige søges, så vidt det overhovedet er muligt, skjult, og midt i denne forrykte tilstand har de to forfattere skrevet, hvad der på alle måder er en saglig bog, der hele vejen igennem dokumenterer sine påstande.
Udlændinges overkriminalitet
Denne anmelder har fulgt og skrevet om Sveriges katastrofekurs gennem noget tid, men min indsats blegner ved siden af den mængde materiale, som det er lykkedes forfatterne at fremskaffe. Selv sikre tal for udlændinges uhyggelige overkriminalitet er det lykkedes forfatterne at finde frem.
Det skal her erindres, at den svenske statistik ikke skelner mellem svenskere, indvandrere og efterkommere, når de svenske kriminalitetstal offentliggøres. Normalt famler man derfor i blinde. Det gør vi ikke efter denne bog.
Bogen er fint bygget op over en række temaer. Der bliver sat tal på indvandringens størrelse, så godt det nu lader sig gøre, når mørklægningen er så massiv, som tilfældet er i Sverige.
Forskernes uredelighed bliver udstillet, og det kan ikke undre, at svenske ”forskere” giver selv danske ditto baghjul, når det kommer til uvederhæftighed.
Asylbedrageriet afdækkes, og der sættes tal på omkostningerne ved en indvandring, der altovervejende består af lavt kvalificerede, der i gennemsnit trækker langt mere ud af den fælles kasse, end de indbetaler til den.
Det totalitære opdragelsesprojekt i forhold til det svenske folk udfoldes, og der stilles skarpt på den svenske politiske elite, som er mangefold værre end vor egen.
Opdragelsesprojektet
I mange årtier, måske endnu længere, har det været den politiske elites opfattelse, at det svenske folk skal opdrages, ikke informeres. Thomas Jefferson sagde for mere end 200 år siden, at der ikke eksisterede en sandhed, som verden ikke burde kende til. Dette princip gælder ikke i Sverige.
Den svenske socialdemokrat Pierre Schorie udtrykte denne omvendte Jefferson således i 1997:
”Racisme og fremmedfjendskhed skal kriminaliseres og jages. I et demokrati går det ikke an at finde på undskyldninger som f.eks., at der føres en fejlagtig indvandrer- og flygtningepolitik.”
Så kan det ikke udtrykkes meget tydeligere, at det ikke er ønsket om oplysning, men om ridefogedmentalitet, der bestemmer, hvad der siges og gøres.
Det kan næppe overraske tænkende mennesker, at svenske journalister ikke anses for troværdige af svenskerne. En måling viste, at tilliden til svenske journalister var så lav, at gruppen havnede sidst blandt de undersøgte grupper.
Selv politikerne havde befolkningen større tillid til, 23 mod 29 procent. Og på påstanden om mediernes evne til at beskrive konsekvenserne af indvandringen, ”Svenske medier fortæller ikke sandheden om samfundsproblemer forbundet med indvandring”, svarede 64 procent, at de var enige i dette.
I journalisternes eget blad Journalisten kunne chefredaktøren ikke forstå det pauvre resultat og mente, at der måtte være tale om en målefejl. Redaktøren skrev også:
”Hvordan kan en erhvervsgruppe, som er så betydningsfuld, som arbejder så hårdt, og som har så stærke etiske regler, have en så lav tillid i offentligheden?”
Redaktørens svar fortæller, hvor dybt indlejret den svenske politiske korrekthed er. Oprigtig forbløffelse i stedet for dyb selvransagelse.
Daniel Greenfield aka Sultan Knish er tør, så det støver. “Islam is the biggest snake in the garden of multiculturalism.” Et stenroligt temperament er en fordel i en tid, hvor mange drukne mennesker skal ædrueliggøres. Ezra Levant stiller nogle andre spørgsmål, der trænger sig på. HARD QUESTIONS AFTER BOSTON
Daniel Greenfield: A Tribal War in Boston
Terrorism, like urban crime, is one of those things that you’re not supposed to think about too much. It’s fine to talk about your emotions after a bombing or a mugging. You can even share stories and eventually learn to laugh about it. What you cannot do is talk about where it comes from except in the vaguest terms of social conditions. Like pollution from industry or corruption from government, it’s one of those toxic spin offs of our modern society. It’s just there and we don’t much talk about it.
Islamic terrorism is considered a social problem in Europe. Ask an expert and they’ll talk your ear off about unemployment, racism, overcrowded housing and the same long list of reasons used to explain urban crime. The United States is slowly coming around to that same point of view.
The Europeans would talk about integration. But what was there for Tamerlan to integrate to? A coterie of white academics looking to get jobs on climate change commissions? A rainbow coalition of minorities taking pride in victimization while demanding their piece of the pie? And who was he? American? What does being American mean? Chechen? Who are they? Eurocrats worry endlessly about how many Tamerlans in London, Paris and Oslo roll those dice only to see them come up Pakistani, Algerian and Somali. But they can’t talk about what’s wrong with that.
The American mosque is an outpost of tribal Islamism. It’s an artificial community that primes members of tribal cultures to identify with and defend a religious Teip. That is the system that the Saudis have invested a good deal of money into building because it provides them with an endless flow of cannon fodder.
We are not a melting pot or a beautiful tapestry of diversity. What we are is often something more prosaic. Clans. The clans may be broadly defined, but they are still there and if you doubt it, then go try an urban neighborhood that you are not meant to walk. The clan structure is weak and the leaders are often absent. Some clans are full of single mothers and itinerant male warriors. Others are traditionally patriarchal. Some clans form alliances based on language, geography or religion. That is multiculturalism. It is a clumsy alliance of Teips pretending to represent all the Teips. Jewis Press
Al Qaeda relateret, ældre terrorister, så det drejer sig ikke om “computerspil eller fremmedgørelse.” Der skal være tale om iranere, der ikke er canadiske statsborgere. Terrorforsøgerne står i kø i øjeblikket. Som man kunne se på Stratfor i starten af april, har der også været en voldsom ophobning i Europa de sidste tre år. Det vil naturligvis ende galt igen. Vesten reagerer, vi agerer ikke.
A potential bomb plot on a passenger train over the Niagara River has been averted, a police source says. While officials have not confirmed the train bombing plan, the RCMP are holding a news conference at 3:30 p.m. Monday to outline details of the arrest of what they say was a planned terror plot.
“The plan was to take out a train with passengers on board and the crossing trestle,” said a source. “It was meant to be spectacular and there would have been a lot of carnage.” “There is an Ontario component and a Quebec component.”As for who was behind the terror plot, the source did not confirm al-Qaida, as some are reporting. “I can tell you it’s the big boys,” he said. “I can tell you it’s heavy stuff.” MAJOR TERRORIST ATTACK ON CANADA AVERTED(Website for what might be the Via Rail terror suspect mysteriously vanishes.)
Invandring och mörkläggning – En saklig rapport från en förryckt tid er titlen på den vigtigste svenske bog i mange, mange år. Det er en debatbog, men den er meget mere end det. Strengt taget er det en dokumentarisk fremstilling af det fuldstændige vanvid, der pågår i Sverige, hvad angår landets forvandling til et tredjeverdensland.
På nær landene bag det hedengangne jerntæppe oplever samtlige vestlige lande en ikke-vestlig indvandring, der vil forandre Vesten og i sidste ende gøre Vesten til noget primært ikke-vestligt. Der er betydelige gradsforskelle mellem de berørte lande, både hvad angår omfanget af indvandringen og ikke mindst, når det kommer til graden af frihed til at tale om det, der sker. Kursen er dog i sat alle steder.
Live: Demonstrationer utanför AF-borgen SVT sänder direkt från debatten mellan SD:s partiledare Jimmie Åkesson och integrationsminister Erik Ullenhag (FP). Demonstrationer pågår utanför AF-borgen. Ses her – kan også ses fra Danmark: Direktsänd debatt om integration i kvällUPDATE:Debatten er her på You Tube. Den tilføjer intet ukendt.
Lippestad mener som bekendt at Det var nettet alene som radikaliserte Breivik – ikke Arbeiderpartiets fremmedpolitik, sjovt nok, og det til trods for at ABB fabler om borgerkrig over to år inden Gates of Vienna findes eller Peder Jensen har skrevet ét ord. De fleste ville nok mene, at han var formet af summen af sine omstændigheder, men det er ikke Arbeiderpartiets ‘fortælling’, for det ville inddrage dem. Det er disse politiserende spidsborgere, der skal forebygge en ny Breivik, man kan frygte for, hvordan det skal gå. Lippestad holder endda foredrag om det for EU-parlamentarikere. På sin Twitter fører han sig indtil videre frem som en humanismens rockstjerne.
Kædeindvandringen til Norge
Siden 2001 har 143.630 personer fått oppholdstillatelse i Norge gjennom familieinnvandring. Tallet tilsvarer nesten to ganger Kristiansands befolkning (ca. 80.000) – og er nærmere tre ganger så høyt som i vårt naboland Danmark (54.513).
24-årsregel. Men noen land er mer opptatt av å begrense familieinnvandringen enn andre. I Danmark har den borgerlige regjeringen siden maktovertakelsen i 2001 blant annet innført 24-årsregelen, som hindrer familiegjenforening hvis en av partene i et ektepar er under 24 år, samt krav om at ektefellenes tilknytning til Danmark skal være større enn deres samlede tilknytning til et annet land for å få opphold. – Disse tiltakene ga Danmark et nytt image. Det er ingen tvil om at dette har hatt en kraftfull virkning på tilstrømningen, sier Brochmann.
Arbeiderpartiets integreringspolitiske talsperson Lise Christroffersen er enda tydeligere i sine uttalelser. – Det er en menneskerettighet å få lov til å gifte seg med hvem en vil. Jeg synes ikke vi skal legge noen ytterligere begrensninger på dette området, sier Christoffersen. Hun møter knallhard kritikk fra den norsk-somaliske samfunnsdebattanten og forfatteren Amal Aden. – Henteekteskap bør stoppes totalt. Jeg synes norsk-somaliere kan gifte seg med andre norsk-somaliere. Tallene Jonas ikke snakker høyt om (UDI godkjenner innvandring basert på tvangsekteskap.)
Jeg har ikke lige svenske tal ved hånden, men da de ligger med en mindre, stabil øgning på 25-30.000 om året, kan man gange med ti og man kommer til, hvad der cirka svarer til Malmøs befolkning På ti år. Familiesammenføringer er en snebold, som vokser hvis ingen standser dem, jo flere der kommer, desto flere vil de komme. Måske er ordet “kædekolonisering” mere dækkende.
I den smule debat i Sverige, som ikke er en meta-debat – debatten om debatten – går man altid udenom at diskutere “anhörigeinvandringen”. Det kan ikke være af anden grund, end at den er så enorm. Metadebatten er også er i manges interesse, studeres antagelig bedst i Aftonbladet og SVT: Tal sort og vind tid, kom med endeløst personfnidder fra den indre cirkler i eliten, som Linderborg,Guillou og Virtanen i dag, så går der endnu en dag uden større ulykker. Det er ren terapi for overklassen, – Sverige er jo et klassesamfund, som Linderborg insisterer, – disse skribenter har intet på hjerte af interesse for almindelige svenskere. De er hyret, for at tiden skal gå og for at andre ikke skal komme til orde i deres hensygnende aviser. Internettet har Gudskelov gjort dem perifere, det var en streng tid inden.
Der er lige kommet en kvalificeret og konkret bog – Arnstberg & Sandelin invandring och mörkläggning – jeg ser ikke, at den har fået én anmeldelse eller bare omtale i et svensk medie, og grunden er naturligvis, at den ville kappe år af de gamle partiers regeringstid, hvad ingen journalist har råd til at ignorere. De ansvarlige politikere ramler takket være svensk journalistik senere, men braget bliver højere.
Boston-terroristene hylles av norske ekstremister
«Til helvete med Boston, og må Allah ødelegge Amerika», skriver lederen av Profetens Ummah på Facebook. Brødreparet ansvarlige for bombingen i Boston forrige uke, som drepte tre mennesker, hylles av norske ekstremister på nett. Tv-kanalen viser til lederen av Profetens Ummah, Ubaydullah Hussain, sine uttalelser på nettsamfunnet Facebook. «Til helvete med Boston, og må Allah ødelegge Amerika», skriver han. Hussain kaller brødreparet for «ekte løver» og har publisert bilder av dem på Facebook. I den sammenheng skriver han «Måtte Allah SWT belønne dem». I en epost til TV2.no skriver Ubaydullah Hussain:
«Dette lille angrepet kan ikke sammenlignes med USA sin krigføring mot andre nasjoner som har vart i over flere tiår. Deres feige droneangrep og torturmetoder mot våres brødre, søstre og barn er forkastelig. Hvorfor har ikke det vestlige samfunnet og de vestlige mediene fokus på dette? Utover dette har jeg ingen kommentar.» Aftenposten.Norske ekstremister hyller Boston-terroristene.
Copyright Julia Caesar, Snaphanen och HRS. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen!
Det började som en skakning på nedre däck. Nu skakas Sveriges största parti, socialdemokraterna, nerifrån gräsrötterna och upp till den översta partitoppen av ett jordskred som vi sannolikt bara har sett början av. Pinsamt är bara förnamnet på turerna kring valet av islamisten Omar Mustafa in i den socialdemokratiska partistyrelsen och utsparkningen av honom sex dagar senare. Skakningarna har inte bara avslöjat en spricka inom socialdemokraterna. De blottar ett slukhål – av djupaste okunnighet, gränslös naivitet, nonchalans och politisk cynism.
Underhållningsindustrin kan lägga ner, eller åtminstone ta en time out. Ingenting överträffar den storartade underhållning som socialdemokraterna har bjudit på de senaste veckorna. För den som hyser skadeglädje är det uppiggande dagar. Sveriges största politiska parti har klafsat i sitt egenkonstruerade klaver och tvingas halsa rejäla klunkar av sin egen medicin. Den som bygger sin politik på lögner, hyckleri och förtryck av folkopinionen kan vara förvissad om en sak: förr eller senare spricker hela skiten. Som man bäddar får man ligga. Som man ropar i skogen får man svar.
“Ett haveri på alla plan” skriver Dagens Nyheter i en ledare. “Ingen tycks svara för Socialdemokraterna, som mer liknar ett nätverk av regionala kotterier än en politisk organisation.”
Socialdemokraternas klocka har stannat på 1969
Sedan valet 2010 har samtliga sju gamla riksdagspartier till stor del lyckats undgå besvärande granskning av sin egen politik genom att både de och journalistkåren har varit kolossalt upptagna med att förhålla sig till Sverigedemokraterna. Den surdeg som socialdemokraterna bakar nu har stått på jäsning länge. Plötsligt är de tvungna att visa vad de själva står för, och då trampar de som Nalle Puh rakt ner i getingboet. I getingbon finns väl bara honung?
Bygget av det svenska folkhemmet vore otänkbart utan arbetarrörelsen, men den har inte lyckats omforma sin politik till att vara relevant för dagens Sverige och dagens svenskar. Klockan har stannat på 1969, när Olof Palme valdes till statsminister och partiet hade nästan en miljon medlemmar. 1979 nåddes toppnoteringen 1,2 miljoner.
“Solidaritet” borde behängas med röda varningslampor
Tiden och väljarna har sprungit ifrån socialdemokraterna. Inte ens LO-kollektivet är längre säkra väljare. Kräftgången accelererar, och den gamla stolta arbetarideologin har vattnats ur till ihåligt klingande retorik. Socialdemokraternas favoritord “solidaritet” gällde från början Sveriges egna invånare. Det gör det inte längre. Nu borde ordet behängas med röda blinkande varningslampor, det är ett av de mest missbrukade orden någonsin i politisk historia.
När partiledare Stefan Löfven håller sitt linjetal på socialdemokraternas partikongress den 4 april hoppar flosklerna i en strid ström ur munnen på honom.
“Jaha. Ni förstår, det här känns lite speciellt för en arbetargrabb från Ådalen” börjar han och har därmed signalerat att det vore ett övergrepp att kritisera en man med ett så enkelt ursprung. Sedan säger han att solidaritet är ett av de vackraste ord han vet och “Vi ska bygga samhället så som vi vill att en familj ska vara. Sverige ska vara som en familj där alla behandlas lika, oavsett kön eller ursprung. Sverige ska vara som en familj där solidariteten är gränslös.”
“De socialdemokratiska värderingarna är min själ”
“De socialdemokratiska värderingarna, de är min själ”, säger Stefan Löfven. Han tror säkert på vad han säger. Dessutom får alla klart för sig att om man har synpunkter på socialdemokratiska värderingar har man också gått till attack mot Stefan Löfvens själ. Sedan klämmer han i med:
“Det samhälle som vi vill forma drivs av gränslös solidaritet. Våra värderingar känner inga landgränser.”
Där satt den. Socialdemokratisk solidaritet omfamnar hela världen. Men om den gränslösa solidariteten bara flödar i en riktning – från men inte till? Från Sverige till alla andra länder men aldrig tillbaka? Måste inte solidaritet vara ömsesidig? Ett evigt ensidigt givande som politisk strategi – hur realistiskt är det? Det Stefan Löfven säger är rent bondfångeri. Han berättar sagor för vuxna som behöver höra sagor. Han strör ut ordgodis över sin publik. Och publiken applåderar entusiastiskt.
I desperation puttar man in en tvättäkta islamist
Men fler och fler genomskådar flosklerna. Vid årsskiftet sjönk medlemsantalet i SAP för första gången under 100 000-strecket. Hälften av medlemmarna är pensionärer. Självklart sätter desperationen klorna i partitoppen. Och vad gör man? Låter krass röstmatematik ta över och puttar in en tvättäkta islamist i partistyrelsen. Bingo! 75 procent av Sveriges muslimer röstar nämligen på socialdemokraterna. Det är de importerade muslimerna som ska rädda partiet från sotdöden.
Den första stora pinsamheten i Cirkus Mustafa är den naiva tron att Islamiska förbundet är jämförbart med vilken liten idrottsförening eller biljardklubb som helst. Socialdemokraterna verkar tro att islamister kan dresseras till socialdemokratiska värderingar om “solidaritet”, “alla människors lika värde”, “jämlikhet mellan könen” och “kampen mot homofobi och antifeminism” – bara för att de befinner sig i Sverige. Socialdemokraterna tror verkligen att islam är “fredens och kärlekens religion”. De har till synes inte en aning om att islam också rymmer en totalitär politisk ideologi.
Dumskallarnas sammansvärjning
Valberedningen, ledd av Berit Högman, har inte läst på.
Stockholms arbetarekommun med ordföranden Veronica Palm och kommunsekreterare Olle Burell i spetsen har inte läst på. Här flimrar bara det inre räkneverket vid tanken på en muslim som röstmagnet.
Det är dumskallarnas sammansvärjning. Kunde man inte åtminstone kräva en kvällskurs om islam på ABF innan partiets famn öppnas för islamister?
“Vi var helt tagna på sängen”
Nomineringen av Omar Mustafa har beskrivits som “kuppartad”. Hans namn damp ned som en total överraskning strax innan partistyrelsen skulle väljas.
“Vi var helt tagna på sängen, och ställdes inför fullbordat faktum. Det här liknar vad man brukar kalla egenmäktigt förfarande från vår representant i valberedningen och de få som möjligen var insatta”
säger ett av kongressombuden, förre jämställdhets- och demokratiministern Jens Orback, nu generalsekreterare för Palmecentret.
Uppvaknandet blir chockartat. Som av en händelse är det tidningen Expo som uppmärksammar att Islamiska förbundet, där Omar Mustafa är ordförande, har bjudit in de utpräglat antisemitiska egyptierna Salah Sultan och Ragheb al-Serjany som föreläsare.
“Kritiken kallades islamofobisk”
Under årets påskhelg arrangerade Islamiska förbundet tillsammans med studieförbundet Ibn Rushd och Sveriges Unga Muslimer (SUM) en konferens i Stockholm med Yvonne Ridley som inbjuden talare. Även hon har gjort starkt antisemitiska uttalanden. En annan talare på samma konferens, Azzam Tamimi, har sagt att “Israel är en cancer”, uppmuntrat till självmordsattacker och under ett seminarium i Cambridge försvarat hustrumisshandel med motiveringen att arabiska kvinnor ber om att bli slagna av sina män.
2005 var Tamimi inbjuden både av Sveriges unga muslimer, SUM, och den socialdemokratiska kristna broderskapsrörelsen (numera “Socialdemokrater för tro & solidaritet”). Det är alltså inte bara Islamiska förbundet som har bjudit in antisemitiska föreläsare till Sverige, utan också flera socialdemokratiska organ; Palmecentret, Broderskaparna och S-studenter.
“Broderskaparna och S-studenter organiserade åtta seminarier i projektet med Tamimi. Alla invändningar som fördes fram besvarades med samma mantra om att kritiken var islamofobisk”
När Expo skriver något går en susning genom landets redaktioner. Då blir det plötsligt legitimt för media att haka på. Det är Expo som avgör vad som får luftas offentligt i dagens Sverige. Artikeln blir startsignalen för en flod av artiklar och radio- och tv-inslag. Men Expo var ingalunda först på banan med varningar.
Om någon ska ha cred för att ha ögon och öron på skaft är det Per Gudmundson, ledarskribent på Svenska Dagbladet med svårslagen kompetens när det gäller islamism. Redan när Omar Mustafa valdes in i styrelsen för Stockholms arbetarekommun för ett år sedan påpekade Gudmundson på sin blogg att Mustafa hårdnackat hade försvarat att han bjudit in den antisemitiske Salah Sultan som gäst till Islamiska förbundets stora konferens.
Dagens Nyheter skrev om saken i mars 2011. I ett svar på Newsmill skrev Omar Mustafa att artikeln byggde på “citat som sades vid något tillfälle av en person från andra sidan jorden”. Han kallade avslöjandet ett resultat av “islamofobi” och en del i ett försök att “utfärda en livstidsdom i antisemitism på alla som har någonsin uttalat ett kritiskt ord mot staten Israel”. Ett youtubeklipp med prov på Salah Sultans föreläsningskonst kan ses här.
