Tyrkiske kulturforeninger spirer op som paddehatte. I Tyskland er der allerede flere tusinde af disse “Teestuben”, og det skønnes at flertallet er illegale spilleklubber og mange handler med hård narkotika. Adgangen til disse skattefri foreninger er kun for medlemmer og det er med god grund. Ulovligt hasardspil og narkotikahandel for millioner trives bedst i det skjulte. Og det forbliver på den måde, det er sædvane at have gode kontakter i politiet. Sådan bliver planlagte razziaer annonceret på forhånd, fortæller en tidligere formand for en forening. En interessant rapport fra ZDF Frontal 21, 12 Februar 2013 (Snaphanens oversættelse, video tysk utekstet.)

Hollænder foreslår gruppeægteskaber

Man har jo gruppeeksaminer, det er vel lidt af det samme at skulle godkendes af fire partnere hver dag. Jeg forstår dog ikke al den snak. Hvis man vil være ‘polyamorøs’, og det har mennesker jo været i alle tider, hvorfor kan man så ikke bare være det free-lance, hvad skal med med papir på enhver ny sengepartner? Det er en småborgelig prøjser-neurose, der særlig plager De Radikale og Centern i Sverige, der sjovt nok indbilder sig, at de netop er frisindets fortrop. Lad dem flytte sammen og have kønsneutrale bollerum til 50 personer, hvad kommer det andre ved, bortset fra de børn, der bliver så uheldige at have dem som forældre, og ikke aner hvem der er deres far?

The politician who masterminded the gay marriage campaign in Holland says that “group marriage” is now being discussed in the country.Boris Dittrich, a former Dutch politician, gave a video interview about how he successfully introduced gay marriage. He said, “There is now a discussion in the Netherlands that sometimes people want to marry with three people and maybe even more.

Dittrich was speaking to a French gay news agency, and he revealed that he softened public opinion to gay marriage by first introducing registered partnerships.He said, “We thought it might be psychologically better to first introduce registered partnerships.It was a good decision, he said, because people got used to legally recognized gay unions and called them gay marriages.The next logical step was to introduce full gay marriage by law, he said. Now he admits there are discussions about marriage for more than two people. Three-way relationships have already been recognized in Holland, under a “cohabitation agreement.”Holland Discusses ‘Group Marriage’ as Next Step

De små dasks pædagogik

Profeten tillader på ulydige kvinder, har også en tendens til at udarte noget. This happened in Melilla, one of the Spanish exclaves in Africa. So this is officially Spanish territory. The teacher and the pupil, however, were Moroccan. Kan man ikke se den indlejret, er den her.

 

(Klik fotos for helskærm) – Jeg ville have forsat sidste weekeends post med en helliget Tegners Museum(1938) og det fredede område, det ligger i, der simpelthen hedder Rusland, fordi det ligger meget afsides. Mange kender det ikke selvom mange kender hans to skulpturer i Helsingør, Danserindenbrønden og Herkules kæmper mod hydraen ved indsejlingen til havnen. Attraktionen er selve museet, der ligner en mindre udgave af Ulveskansen i Østpreussen og landskabet, der græsses ned af får. Jeg har brugt ugen på at genopfriske Tegner, billedhuggerkunstens Rued Langgard, men mere miskendt. Han er så uspiselig bombastisk i det meste, at der ikke er meget at skrive om, med mindre jeg indtager noget hallucinerende. Det hjalp mig engang, da jeg blev tvunget til at høre Radio Krishna.

Hvis man synes, at Große Deutsche Kunstausstellung var slemt. Hvorfor Bjørn Nørgaard gav ham en renæssance for ti år siden, ved jeg ikke. Var det den grandiose fiasko, der fascinerede ham? Kitch-faktoren? Når Tegner for et øjeblik glemmer sin svulstige symbolverden, ser man en fin og teknisk fremragende billledhugger, der ellers er usynlig.

Museet er lukket om vinteren, men kan se dets ubegribelige interiør i videoen her. Man ser samtiden Willumsen og Hansen-Jacobsen i Tegner og det han kunne være blevet, hvis ikke han var faret vild i sine symbolistiske, græske drømme. Alligevel vender man tilbage til Rusland med mellemrum, det hele er simpelthen for fantastisk, og midt i bunkeren mellem resterne af alle de bristede drømme, ligger han og konen begravet under gulvet. Der skal en atombombe til at fjerne dem.

Havde det ikke været for Rudolph Tegnérs eget initiativ til opførelsen af et énmandsmuseum og mausolæum på et forblæst lyngdrag, kaldet Rusland, syd for Dronningmølle i Nordsjælland, er det spørgsmålet, hvor mange danskere der overhovedet ville huske ham i dag. En kunstners stræben (Litteraturliste til Tegner, hans kunst og museet.)

Fra reservaterne: »Gør ‘anti-feminisme’ strafbart«
Sverige og Norge vil have en feministisk blasfemiparagraf:

Hvad defineres som antifeminisme? “Holdning, væremåde og handling, modstand mod ligestilling og multikultur og genus-teorier.” Tak for kaffe en masse antifeminister, vi er. Der er ikke fængsler nok, men bødepotentialtet er anseeligt. Her er underholdning til hele påsken, alt hvad der kan krybe og gå af politiserende ‘forskere’, hvis man ikke skal i kirke, hvad der næppe er strafbart efter at det er blevet en kvindelig kaffeklub.

Jeg har ledt med lup i rapporten efter en dansker, men til min beroligelse ikke fundet nogen. Det er åbenbart kun i Danmark, at vi “højreekstreme, xenofobe, populister” endnu ikke per definition også hader kvinder, jøder, homser, børn og dyr. Tillykke med det til danske universiteter, det er ikke så tit, man har noget universitært at være stolt af.

En forfader til mig, skrev i en roman: ” Når Clausen ønsker, at Knagsted skal blive lykkelig, får han svaret: “Børn er lykkelige, og Dyr og Kvinder, men vi Mennesker er det ikke.” Den roman kan ikke være lovlig i Norwegistan og Schwedistan, disse mentale landskaber landskaber, der er ved at vokse frem af mafiøse, arabiske patriarker og feministiske forskere og lokale mænd med syv-otte kønsidentiteter, der desværre for dem bliver domineret, tævet og voldtaget af de førstnævnte. – Man kan møde én i dag: Som bisexuell hårdrockare häpnar jag över queer-rörelsens intolerans. Mens landet går i opløsning, pludrer MSM om emner af mere overordnet interesse, brød, skuespil og underliv.

At mænd ikke så sjældent bliver voldtaget i Sverige, er i grunden følgerigtigt af hele denne pseudovidenskabelige tankeverden. Jeg er ikke ‘anti-feminist’, livet er ikke langt nok. Jeg er ligeglad med feminister, de interesserer kun en promille i Danmark og i medierne fylder de helt fortjent ingenting, men jeg er modstander af totalitære, ekstremistiske politiske ideer forklædt som forskning eller religion, og for det kan man måske snart blive straffet i de to nordiske kalifater, der har importeret mere vold mod kvinder, børn og homoseksuelle på 30 år, end de har haft i tusind år. Det er jeg også modstander af. Hvorfor ikke bare gøre kritik af multikulturalistiske, feministiske forskere strafbart, så er det overstået i et hug?

En ekspertgruppe anbefaler at de nordiske landene sørger for at trusler og trakassering på grunnlag av kjønn blir straffbare.

Antifeminisme er:

holdning, væremåte og handling.
motstand mot feminisme og likestilling.
et ønske om å gjenskape en hierarkisk samfunnsorden hvor heterofile menn er privilegerte.
motstand mot å utfordre kjønns-, seksualitet- og rasekategorier.

Vil gjøre antifeministisk trakassering straffbart, Rapport: HVORDAN MOTARBEIDE ANTIFEMINSIME OG HØYREEKSTREMISME? InnspIll og anbefalInger fra eksperter I norden. . Et par citater til dem, der ikke gider læser hele rapporten – det gad jeg heller ikke, men jeg tænker på, at denne ‘forskning’ koster utalte milioner, som skal tjenes af andre, der er så heldige at have et rigtigt arbejde.

Fortsæt med at læse “Ad Strandvejen II: “Rusland””

Lige så frisk, originalt, underdrejet inderligt og sofistikeret, som da jeg hørte det for første gang i 1991 og i dag var det længe siden sidst, men det er uberørt årenes gang. Ikke ét nummer falder igennem, ikke én falsk tone i hendes blanding af uskyld, længsel og modenhed, hun havde som 29-årig. “She makes us proud to be Canadians” skriver en i kommentaren. Patsy Cline var flammen, der tændte hende på college. Duetten med Roy Obison i 1989 gjorde hende kendt, men efter Ingénue var hun sangernes sanger. Ingénue af k.d. lang og Ben Mink. Hele albummet var her, men er fjernet de. 26.3. – Constant Craving resten af dagen, Kathryn Dawn Lang. Kathryn hed forresten også den hun, der først spillede CD’ en for mig. Nu mødes de i eftertiden lige her i disse 39 minutter.

Farvel til sagligheden

Af Torben S. Hansen

Søndag aften d. 23. marts bragte DR-tv anden akt af komedien om Martin Krasnik, som blev interviewet af Poul E. Skammelsen.Krasnik fortalte, at indholdet i “deadline” er en duel, “ein Streitgespräch” – altså underholdning.

Der er dog en grænser for forlystelsen, og den havde Hedegaard overskredet, fik seerne at vide. Krasnik blev nemlig krænket på vegne af sin religion, som dikterer ubetinget beundring for og tilbedelse den ædle vilde.

Hedegaards brøde var at afstå fra at mene noget om præsident Barak Hussein Obama. Som bekendt mener onde, højredrejede mennesker, at det ikke er bevist, at den caffelatte-farvede, irsk-kenyanske Obama er født i USA.

Den slags må hvide mennesker ikke mene eller sige. På Vesterbro en neger gik, og Enhedslisten brast i gråd. Afrikanere og arabere er nemlig omvandrende ikoner. De vidner om den onde, hvide mands misgerninger i kolonialismens og Jim Crows tid, og de må aldrig modsiges eller omtales uden respekt. At forbande og forsage de hvide er et vigtigt ritual i Vestens neurotiske religion.

Hverken første eller anden akt af Krasniks “deadline” bragte reel information om den islamiske trussel eller om ytringsfrihedens trange kår i en verden, hvor journalisterne med stolthed kalder sig den “fjerde statsmagt”. Men seerne fik et indblik i den ideologi, der driver medierne – og i Krasniks tilfælde medfører åndelig formørkelse i pjat og virkelighedstab. (Se eventuelt Sørine Gotfredsen DR 2-interview viser, hvordan journalist kan falde ud af rollen og Krasniks egentlige ærend.)

Egyptiskfødte konvertit og journalist Magdi Allam er blandt meget andet europaparlamentariker for Italien.

In a profoundly symbolic gesture (hat tip Tundra Tabloids), which epitomizes the Catholic Church’s abject dhimmitude, high-profile Muslim convert to Christianity Magdi Christiano Allam, has renounced his Catholicism because of what he terms the Church’s weakness toward, and legitimation of, Islam.

Allam, who will remain a Christian, reiterated his belief that Islam is inherently violent, to both its own votaries, and non-Muslims, and criticized The Church for lacking “the vision and courage to denounce the incompatibility of Islam with our [Western] civilization and fundamental rights of the person.”

When Benedict XVI himself oversaw Magdi Allam’s public Easter 2008 conversion from Islam to Christianity, in St. Peter’s Basilica, the intrepid Mr. Allam clearly enunciated Islam’s defining bellicose intolerance, while extolling the Pope’s moral courage. Andrew Bostom. Magdi Allam: “Lascio la Chiesa, che legittima Islam e protegge immigrati”. Magdi Allam, baptisé par Benoît XVI en 2005, quitte l’Église catholique, A prominent Muslim convert leaves the Catholic Church.

Man kan høre den tale, Magdi Allam holdt i EU parlamentet 2012, som jeg videofilmede.

»I’ve changed my mind, public opinion was right«

David Goodhart: Among Left-leaning ‘Hampstead’ liberals like me, there has long been what you might call a ‘discrimination assumption’ when it comes to the highly charged issue of immigration.

Our instinctive reaction has been that Britain is a relentlessly racist country bent on thwarting the lives of ethnic minorities, that the only decent policy is to throw open our doors to all and that those with doubts about how we run our multi-racial society are guilty of prejudice. And that view — echoed in Whitehall, Westminster and town halls around the country — has been the prevailing ideology, setting the tone for the immigration debate.

But for some years, this has troubled me and, gradually, I have changed my mind. Over 18 months of touring the country to talk to people about their lives for a new book, I have discovered minority Britons thriving more than many liberals suppose possible. But I also saw the mess of division and conflict we have got ourselves into in other places.

Goodhart is now convinced that public opinion is right and Britain has had too much immigration too quickly.The fault lies with our leaders, not with the people who came for a better life. There has been a huge gap between our ruling elite’s views and those of ordinary people on the street. SATURDAY ESSAY: Why we on the Left made an epic mistake on immigration By DAVID GOODHART

Et uddrag af The British Dream af  David Goodhart tidligere redaktør af Prospect Magazine og korrespondent for Financial Times. Den udkommer 1 april

Fortsæt med at læse “Leaves Catholic Church Over it´s Dhimmitude”

I år er det ti år siden I krigens hus. Islams kolonisering af Vesten udkom. Den markerede et nybrud ved for alvor at flytte den akademiske diskussion om islam ud af islamologerne og religionshistorikernes hidtidige monopol i Danmark. I Sverige er en sådan bredde i debatten blevet forhindret effektivt af medierne, vel også af akademikerne selv, og skal først til at komme i disse år, fordi den ikke længere kan forhindres på grund af udviklingen og ikke mindst – det fri internet. “Den offentlige mening” i Sverige, er en omvendelse under galgen. Nok går den fremad, men den går fremad baglæns. I Norge eksisterer den takket være nogle få håndfulde pionerer, der under udskamning, voldtrusler og egentlige overfald, har insisteret på at føre den ind i mediernes midterspor.

Ti år er lang tid. Det er et år inden bloggen her bliver til ved nogle meget tilfældige sammentræf, det er da Irak-invasionen begynder, inden Muhammed-krisen, London og Madrid, inden Mumbai, Bali, Beslan, Toulouse, Stockholm, Utøya- terrorhandlingerne, og inden terrorforsøgene fra Glasvej, Vollsmose, mod Jyllands-Posten, Kurt Westergaard, Lars Vilks og Lars Hedegaard, inden medlemmer danske indvandrerbander søgte krigstræning i Syrien og politikere må overveje at sløjfe deres statsborgerskab. Nogle (flere) skal nu nok dø først, kender jeg dem ret.

Anmeldelserne dækker hele spektret fra prof. Bent Jensen over Katrine Lilleør til Kate Østergaard, Michael Jarlner og Thomas Nydahl. Der er flere, men disse kunne jeg få fingre i. Er vi blevet klogere? Har nogen skiftet standpunkt, eller har tiden blot bekræftet dem fra dengang? Another day older, And deeper in debt?

Et år efter gjorde Trykkefrihedsselskabet København til Europas førende by for oplysning og kritik af islam med en perlerække af gæster som Ibn Warraq, Andrew Bostom, Daniel Pipes, Sam Solomon, Robert Spencer, Bat Ye’or, David Littman, Roy Brown, Wafa Sultan, Mark Steyn, Robert Redeker, Patrick Sookhdeo, Melanie Phillips, Douglas Murray, Bruce Bawer, Hans Janssen, Amir Taheri, Henryk Broder, Hege Storhaug, Hans Rustad samt mange andre, og nu senest Sabatina James og Thilo Sarazzin, – ligesom den havde været jazzens europæiske hovedstad i tresserne, – og jeg fotograferede det, fordi det er et stykke dansk historie med europæisk betydning, det endnu er svært at overskue. Fotografer tænker nok på historien, men tiden har lært mig, at 99 ud af 100 gange er umuligt at forudse, hvilke fotos der bliver historiske. Man må bare være til stede og tage dem.

Islam: Den anden kulturkamp

Jyllands-Posten ,10.10.2003. Boganm: Helle Merete Brix, Torben Hansen og Lars Hedegaard: I krigens hus. Islams kolonisering af Vesten, UDKOMMER I DAG

af Bent Jensen, professor i historie

Fortsæt med at læse “»I krigens hus« – 10 år efter”

Av Julia Caesar:

Copyright Julia Caesar, Snaphanen och HRS. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen!

Sverige tronar möjligen på minnen från fornstora dar, då ärat dess namn flög över jorden. Nu håller Sverige på att avskaffa sig själv genom att kvävas i sina egna lögner och knäckas av en ohållbar invandringspolitik. Ju svårare verkligheten blir att hantera, desto mer intrikata system av lögner, folkuppfostran och bestraffningar lägger makthavarna ut över sin befolkning. Rädsla, medlöperi och angiveri frodas – alla typiska kännetecken på ett totalitärt klimat. Den politiska och mediala makten har smält samman till en symbios där journalisterna är de verkliga makthavarna och med gapvänsterns benägna bistånd regerar landet som en twitterdiktatur.

Morten Uhrskov Jensen, dansk historiker och författare, har formulerat sig så här om Sveriges tillstånd:

“Folkhemmets grav är redan grävd. Nu saknar vi bara dödsmässan.”

Librettot är oskrivet, men satserna nynnas redan i tysthet

Librettot till den svenska dödsmässan må ännu vara oskrivet. Men dess Kyrie, Gloria, Credo, Sanctus och Agnus Dei nynnas redan i tysthet av stora delar av svenska folket. Nynnandet sker i lönndom, av rädsla för att få Kainsmärket i pannan. I landet med världens mest extrema invandringspolitik är sanningen illa sedd. En otillbörligt yppad sanning kan ödelägga liv.

Starka krafter på olika nivåer i samhället anstränger sig blårandiga för att fakta om invandringen inte ska sippra ut till allmänheten. I spetsen för den nationella mörkläggningen går journalisterna, en yrkeskår som för länge sedan har slängt sin yrkesheder på soptippen och skamlöst lägger maktens agenda till sin egen. Invandringen är den största och mest genomgripande förändringen av vårt land i modern tid. Men för journalisterna är den en icke-fråga som nogsamt tigs ihjäl.

En ny bok för journalisterna att tiga ihjäl

Så – kära kolleger som läser det här, jag ber att få gratulera er! Nu har ni fått en ny bok att tiga ihjäl. Jag bara nämner det, helt kollegialt, så att ni vet exakt vilken bok ni nu noggrant ska undvika att komma i beröring med och aldrig nämna. Boken skulle inte bara riskera att utsätta er för kunskaper som ni är i skriande behov av. Den skulle möjligen också kunna få en och annan att ansättas av tvivel i sin religiösa tro på mångkulturens välsignelser. Det vore ett öde värre än döden.

Över huvud taget avråder jag alla som trivs i illusionernas värld från att läsa “Invandring och mörkläggning. En saklig rapport från en förryckt tid” (Debattförlaget). Trehundranittiofem faktaspäckade sidor om Sveriges världsunika invandringspolitik och hur journalister och politiker genom en ohelig allians mörklägger sanningen för invånarna. Mycket mer spännande än en deckare, och dessutom sant. Författarna heter Karl-Olov Arnstberg, professor i etnologi och Gunnar Sandelin, socionom och journalist, båda kända som orädda debattörer och vägröjare på respektive yrkesområde sedan många år. Den briljanta grafiken är gjord av Affes statistikblogg.

Varför skriver man en bok som kommer att tigas ihjäl?

Varför skriver man en bok som man säkert vet kommer att tigas ihjäl av media? Varför arbetar man oavlönat i ett års tid med att samla och presentera fakta som man vet att den politiska och mediala makten inte vill ska komma till allmänhetens kännedom? Ett arbete som dessutom innebär en överhängande risk för att man förlorar sitt arbete, sina vänner och hamnar i den sociala frysboxen?

Många av oss som arbetar ideellt med att förmedla information till allmänheten ställer oss den frågan ibland. Varför gör jag egentligen det här? Varför allt detta oavlönade slit där man riskerar att förlora allt som man har uppnått hittills i sitt liv? Alla dessa timmar, dagar, månader och år som kunde användas till något annat?

Det finns åtminstone två svar, och Karl-Olov Arnstberg och Gunnar Sandelin ger dem båda i förordet till sin bok:

• För att man vill kunna säga till sig själv och eftervärlden – till exempel sina barn – att man åtminstone gjorde vad man kunde.
• Och för att man anser sig ha något att tillföra i ett angeläget ärende.

En historia om svek, lögner och mörkläggning

Den historia om svensk invandringspolitik som Karl-Olov Arnstberg och Gunnar Sandelin berättar är en historia om svek, lögner, feghet, mörkläggning och gränslös politisk enfald. Om politiker som har tappat förståndet och ett folk som har förts bakom ljuset och hänsynslöst gjorts till försökskaniner i historiens största demografiska, kulturella, sociala och ekonomiska experiment. Ett folk som smädas och straffas när vi inte jublar över vad vi tvingas delta i.

Det handlar om politikernas och journalisternas svek, så gigantiskt att det knappt är fattbart. Om forskarnas svek – forskare som istället för att forska och söka sanningen framträder som politiska aktivister. Ett par av bokens exempel är Stefan Jonsson (marxistisk professor i etnicitet (!) vid Linköpings universitet) och Mattias Gardell (islamkramande Ship to Gazapassagerare och innehavare av Nathan Söderbloms professur i jämförande religionsvetenskap vid Uppsala universitet).

Grundlösa beskyllningar har tystat en hel nation

Historien om svensk invandringspolitik är också en berättelse om den rädsla och tystnad som har sänkt sig över landet och splittrar sammanhållningen i familjer, bland vänner, släktingar, grannar, arbetskamrater. Om rädslan för att säga fel saker till fel människa vid fel tillfälle, och försöken att hitta en minsta gemensam nämnare för en krampaktig konversation. Vädret. Maten. Husdjuren. Barnen. Snöröjningen. Köksrenoveringen. Melodifestivalen.

Med grundlösa beskyllningar om “rasism” och “främlingsfientlighet” har maktens innehavare i fyra decennier lyckats med bragden att tysta en hel nation. När folket trilskas ska det fostras till underkastelse. Längs vägen har åsiktspoliser som före detta invandrarminister Pierre Schori (s) med skrämseltaktik pressat svenska folket till tystnad. I riksdagens invandrarpolitiska debatt den 21 maj 1997 fällde han det yttrande som i sin totalitära vidrighet slår det mesta som har sagts i sammanhanget:

” Rasism och främlingsfientlighet ska kriminaliseras och jagas. Det går inte att i en demokrati hitta några ursäkter, till exempel att det är fel på invandrar- och flyktingpolitiken.”

Drygt en miljon uppehållstillstånd sedan år 2000

Arnstbergs och Sandelins bok visar att det inte finns någon aspekt av invandringspolitiken där Sverige inte är extremt. “Sverige ska vara ett öppet och humant land” – vi har hört statsminister Fredrik Reinfeldts (m) deklaration till leda. I sin praktiska konsekvens innebär den att Sverige är det land som har tagit emot flest irakier (hälften av alla som har kommit till EU). Vi har tagit emot flest somalier och deras stora familjer, och flest så kallade “ensamkommande flyktingbarn” – som i praktiken sällan är vare sig flyktingar, ensamma eller barn. Just nu tar vi emot flest syrier i hela Europa. 7 814 syrier sökte asyl i Sverige under förra året, och en ökning väntas i år.

Mellan 1980 och 2012 har Sverige beviljat drygt 1,6 miljoner uppehållstillstånd. Cirka 700 000 av dem är anhöriga till tidigare invandrade. Bara sedan år 2000 har drygt en miljon uppehållstillstånd (de flesta permanenta) och uppehållsrätter beviljats. Aldrig förr har så många invandrare kommit under så kort tid.

Ett regelrätt befolkningsutbyte

Arbetsförmedlingens statistik hösten 2012 visar att mer än 60 procent av de nyanlända flyktingarna och deras anhöriga har högst förgymnasial utbildning. I praktiken innebär det att ett stort antal funktionella analfabeter kommer till Sverige och måste bidragsförsörjas på livstid. Kostnaderna skenar, men ingen sätter stopp. Invandringsrekorden får inte ens diskuteras eller ifrågasättas förrän journalistflockens vargar vädrar blod.

Mellan 2000 och 2011 ökade antalet personer med utländsk bakgrund med 569 000. Under samma period ökade den inrikes födda befolkningen med 30 000. Det som pågår är ett regelrätt befolkningsutbyte. Men det får vi inte veta i media.

Fjorton gånger fler asylsökande än Finland

Medan Sverige 2012 tog emot 43 887 asylansökningar var motsvarande siffra för Norge 9 785, Danmark 6 141 och Finland 3 129. Sverige tog alltså emot fjorton gånger så många asylansökningar som Finland. Eftersom mer än 90 procent av de asylsökande kommer med hjälp av kriminella människosmugglare som för dyra pengar säljer asylpaket med biljetter och färdigljugna asylberättelser är det uppenbart att det är just smugglarnas val som gör Sverige till den i särklass populäraste destinationen.

Det är genom deras insatser som till exempel somaliska Fadum Mohamd, trots att hon är analfabet, har lyckats med bravaden att välja Sverige som resmål, klarat av att köpa flygbiljetter till sig själv och sina elva barn och ta sig hit med flyg, utan möjlighet att tyda en skylt eller ett enda dokument.

Under Reinfeldts tid har alla förtöjningar kapats

Under Fredrik Reinfeldts alliansregering har alla förtöjningar kapats. Förra året blev ett nytt rekordår med 111 000 uppehållstillstånd. Ökningarna sker på alla områden: antalet asylsökande ökade med 48 procent, antalet skyddsbehövande med 37 procent, ensamkommande unga med 35 procent. Den allra största gruppen, drygt 41 000 personer, fick uppehållstillstånd som anhöriga. En ökning med 27 procent.

Då ska man ha klart för sig att det i de flesta fall inte handlar om familjeåterförening som medias snyftreportage gärna vill få oss att tro. I själva verket är 70 procent nya relationer, det vill säga import av äktenskapspartners, ofta kusiner, från de gamla hemländerna. Under de senaste 30 åren har nära en miljon, omkring 800 000 personer, fått uppehållstillstånd genom asylprocessen. Av de anhöriga som de i sin tur har tagit hit klarar mindre än en procent att försörja sig själva.

Analfabeter som arbetskraftsinvandrare

Den senaste bluffbranschen är arbetskraftsinvandringen. Hur många outbildade lökhackare från icke-västliga länder behöver Sverige? Av 60 000 beviljade svenska arbetstillstånd för personer från utomeuropeiska länder gäller bara en fjärdedel för personer som har teoretiska specialkunskaper inom sitt yrkesområde. 43 procent saknar helt utbildning. Det går utmärkt för analfabeter att komma till Sverige som arbetskraftsinvandrare, rapporterar Sydsvenska Dagbladet entusiastiskt, utan att ställa några besvärande frågor:

“Det gäller att memorera gästernas beställningar. Dessutom vilket bord som är vilket. En enkel sak för den som kan läsa restaurangbordens siffror och använda ett anteckningsblock. Betydligt svårare för Rachid Abdou, som inte börjat lära sig läsa och skriva förrän nu, som 36-åring.

“Innan fick de andra i personalen säga numren långsamt och tydligt. Men nu har jag lärt mig det viktigaste, som siffrorna och klockan, och klarar mig bättre” säger han. Han kom hit som arbetskraftsinvandrare i somras. Restaurang Occo i Malmö behövde en arabisk restaurangchef och värvade en analfabet från Syrien.

Politikerna har tappat kontrollen

Bilden av Sverige är bilden av en skenande massinvandring som politiker och myndigheter för länge sedan har tappat kontrollen över. Bara ett litet fåtal av dem som får stanna i Sverige är flyktingar. Ett havererat asylsystem släpper igenom en förklädd ekonomisk migration, det vill säga människor som inte har några asylskäl men önskar sig ett bättre liv i landet med världens mest generösa välfärdssystem. År efter år rapporterar migrationsverket att 90-95 procent av dem som söker asyl har falska ID-handlingar eller inga alls. Ändå får många uppehållstillstånd, i strid med utlänningslagen. Lika många, 90-95 procent, kommer enligt Rikskriminalpolisen till Sverige med hjälp av kriminella människosmugglare, framför allt från Irak, Afghanistan och Somalia.

“Hur ska vi gömma våra pengar för svenska myndigheter?”

Falska dokument, hänsynslös människosmuggling, uppdiktade asylhistorier, falska arbetsgivarintyg och scener som den här, berättad av en anonym handläggare (migga) på migrationsverket och återgiven i boken och på Merit Wagers blogg, ger en uppfattning om vad som pågår, med politikernas goda minne.

“En migga i södra Sverige berättar om ett möte med en syrisk familj som söker asyl i Sverige. De har inga individuella skyddsskäl utan har kommit hit på grund av konflikten, säger de. Jag talar om för dem att de får TUT, tillfälligt uppehållstillstånd. De hade inte heller räknat med PUT (permanent uppehållstillstånd) så det var okej. När jag undrar om de hade några frågor till mig så är det fyra viktiga frågor de ställer:

1. Hur snabbt kan vi åka tillbaka och ändå behålla våra TUT, och när vi åker tillbaka till Syrien, kommer Sverige då att garantera vår säkerhet där?
2. Kan du berätta för oss hur vi ska gå tillväga för att gömma våra pengar och egendomar för svenska myndigheter?
3. Hur ska vi få pengar från svenska staten samtidigt som vi också vill starta en firma här?
4. Kommer Sverige att ge oss pengar för smugglingsresan hit, den kostade mycket pengar? I och med att det ju står i alla tidningar i Syrien att Sverige tar emot flyktingar därifrån, så bör väl Sverige också betala kostnaderna för smugglingsresorna för oss som kommer hit!”

Detta får vi inte läsa om i gammelmedia

Autentiska interiörer som den här, eller det faktum att mer än nio av tio som söker asyl i Sverige har falska ID-handlingar eller inga alls, får vi inte läsa om i gammelmedia. Bland svenska journalister råder en tyst överenskommelse om att aldrig med en bokstav antyda någonting negativt med massinvandring och mångkultur. Det är värre än så – de vill inte ens berätta den objektiva sanningen. Att drygt en miljon uppehållstillstånd (de flesta permanenta) och uppehållsrätter har beviljats mellan år 2000 och 2012 – det vill säga en djupgående förändring av landets demografi – anser inte journalisterna är någonting att över huvud taget rapportera om.

Ett paradis för terrorister och andra kriminella

Bristen på kontroll i asylprocessen innebär att det bland alla identitetslösa som beviljas asyl i Sverige döljer sig ett okänt antal krigsförbrytare,  folkmördare, terrorister  och andra grovt kriminella. Sverige har blivit ett tryggt och kravlöst paradis för mördare, våldtäktsmän och terrorister – och ett alltmer otryggt land för ursprungsbefolkningen.

Zulmay Afzali, tidigare stabschef för narkotikabekämpningen i Afghanistan, nu flykting i Sverige, varnar för de alarmerande riskerna med alla som släpps in i Sverige utan kontroll:

“Bland de asylsökande finns många extrema islamistiska jihadistgrupper som tar sig in i Europa, utnyttjar asylmöjligheten och sedan skapar egna samhällen i samhället där de sprider sin våldsamma ideologi.”

“Om hundratals ton narkotika lätt kan smugglas till Europa, vad är det då som hindrar smugglare att också föra in tonvis med explosiva ämnen? Så frågan är: Hur säkra är vi i Europa? Det är en stor och viktig fråga som måste tas på allvar” skriver Zulmay Afzali på Newsmill.

“Papperslösa”, “flyktingar”, “asylgömda” …

I det snabbt accelererande befolkningsutbytet spelar journalisterna sin roll med perfektion. De vilseledande manövrerna är många och utstuderade. Till exempel kallas invandrare i media genomgående för “flyktingar” – trots att bara några få procent av dem som får uppehållstillstånd har flyktingstatus. En journalistkollega sa redan för nästan 30 år sedan till Gunnar Sandelin:

“Vi behöver inte rätta oss efter myndigheternas beskrivningar. Människor som har lämnat sitt land är på flykt, och därför kallar jag dem också för flyktingar.”

Kollegans attityd speglar fortfarande inställningen på redaktionerna. “Vi skiter i att kalla saker för deras rätta namn, vi säger vad som passar oss.” Med envisheten hos en större åsneflock framhärdar journalisterna i att kalla illegala invandrare “papperslösa” – trots att de flesta av dem har papper på beslut om att de inte har rätt att vistas i landet. Vad händer den journalist som använder den korrekta termen “illegal invandrare”? Frysboxen eller sparken? “Asylgömda” är en annan språklig innovation. Men har man asylskäl behöver man inte gömma sig.

Misshagliga röster tystas

Det pågår en tydlig upptrappning från medias sida i att tysta misshagliga röster, samtidigt som ren dårskap släpps fram i full frihet. En av Sveriges största dagstidningar, Dagens Nyheter, föreslår till exempel på fullt allvar i en ledare att illegala invandrare ska ges rösträtt.

Sakliga och faktaspäckade invandringskritiska debattartiklar nobbas av medias debattsidor. Den artikel, “Sverige klarar inte så stor invandring”, skriven av Karl-Olov Arnstberg och Gunnar Sandelin, som publicerades på Newsmill den 11 mars  hade refuserats av i tur och ordning samtliga stora svenska morgontidningar: Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Göteborgs-Posten och Sydsvenska Dagbladet.

Känslopjunk går däremot bra att publicera

Fortsæt med at læse “Söndagskrönika: Rapport från lögnens rike”

Muslim gang-rapes across Europe under-reported in press

High profile-gang rapes in India have been in the headlines since December. The phenomenon is growing across Europe too, but tends to be under reported due to the high incidence of Muslim perpetrators which makes it politically incorrect to mention.

In December 2011 a Swedish mother-of-two was subjected to a brutal gang-rape by 12 Afghan immigrants in a refugee camp in Mariannelund. Reports stated

“The rape was oral, anal and vaginal sometimes with three rapists inside her at the same time while everybody was cheering and clapping. The gruesome rape marathon lasted for 7 hours. 11 suspect may have been involved taking turns while drinking and getting high on drugs. The asylum seekers were cheering and clapping their hands during the rape marathon while calling the victim “whore” and “slut”.”

According to Vimmerby Tidning

“The woman went into shock while the rapes were still underway, and has since been in a heavily traumatised state. She is now subject to nightmares and panic attacks, and lives in a psychiatric clinic. She is bound to a wheelchair due to damages to her abdomen, and suffers from faecal incontinence.”

The main perpetrator Rafi Bahaduri, 25, had already committed four other rapes in Sweden. The case is not unique. There is a growing trend of gang-rapes perpetrated against white women by Muslim rapists.

In the U.K. there has been a steady stream of cases where primarily under- privileged young English girls have been targeted, groomed and raped by gangs of what the British press euphemistically refers to as Asian men. However, the published names of the perpetrators are primarily of Pakistan and Afghanistan origin when the gang rapists appear in court. The Asian gangs do not contain rapists from China, Japan, and the Philippines.

Fortsæt med at læse “»Iran has crossed every red line«”

Malmöpolisen kraftsamlar när SDL demonstrerar mot islamisering, Man ska ha högläsning ur Koranen. Webkamera – Stortorget, Malmö. Det er klart, at sådan noget som Swedish Defence League ikke tager kegler, men når Svensson har fået nok, har de ingen måde at stoppe det på, og de har selv fabrikeret situationen. Når det multikulturelle tyranni går ned med et brag, håber jeg at være til stede og opleve det. Jeg har forudsagt det i tyve år, og det vil ske. Bagefter – det kan ingen forudse, det er rent hasardspil, der kan blive alt for ‘interessant.’ Kortvarig dramatik, Motdemonstranterna rev ner kravallstängslet och tog sig förbi avspärrningarna. Oroligheter på Stortorget i Malmö, Sydsvenskan har en mere veludviklet fortræningsevne end Skånskan: Följ Malmö FF-BK Häcken, står der på forsiden.

Flere videos i kommentarfeltet.
Från folkhem till förfall, IV

Avsnitt fyra: 1970- och 1980-tal. Den politiska vänsterns totala dominans i medier och kulturliv. Djup industriell kris. Första stora flyktingströmmarna.

Av Thomas Nydahl

Nu inträder en period i det svenska samhället som gör det både mer turbulent och polariserat. Det stora vänsteruppsvinget efter 1980 har dels fött en rad kommunistiska sekter där välkända, offentliga profiler är medlemmar, dels ökat denna vänsters dominans över massmedierna. I press, radio och tv sitter vänsteraktivister på tunga poster, i nio fall av tio är de kulturredaktörer, men deras åsiktshegemoni räcker långt utanför kultursidorna. Det väcker inte någon större uppståndelse att vara medlem i stalinistiska och maoistiska sekter som kfml(r) eller SKP. Skådespelaren Sven Wollter är fortfarande en av landets populäraste personer. Hans stalinism ventileras inte i press och andra medier. Det stora vänsterpartiet, VPK, närmar sig under CH Hermansson och senare under Lars Werner alltmer socialdemokratin i inrikespolitiken. Inte för inte kallas partiet skämtsamt för ”Kamrat fyra procent”. Utrikespolitiskt står de konsekvent på Sovjetblockets sida, även om de tillåter kritik mot alltför grova övertramp.

Vietnamkriget, som avslutas 1975, har radikaliserat en hel europeisk generation. Sverige utgör inget undantag. När Sovjet ockuperar Afghanistan 1979 sover den svenska vänstern. Det bildas ändå en solidaritetsrörelse av samma sort som den som grundades vid Sovjets inmarsch i Tjeckoslovakien 1968. Denna rörelse består ofta av gamla vänstermänniskor som genomskådat retoriken och sett verkligheten i ögonen. När de demonstrerar mot Sovjetunionen händer det att gamla partikamrater ropar ”jävla antikommunister” åt dem. Den mediavänster som etablerat sig fortsätter dock att styra hela opinionsbildningen.

Sverige genomgår än värre ekonomiska kriser. Den stora krisen i textil- och konfektionsbranscherna hade förvisso börjat redan på 1950-talet men den akuta krisen, då stora företag antingen flyttade utomlands eller lades ner för gott, kom sent på sextiotalet och in på sjuttiotalet. Krisen ledde till att osannolika 70.000 människor förlorade sina arbeten i en tidigare så vital näring.

Sedan kom varvskrisen, som fick ännu större återverkningar på svensk ekonomi och på hela samhällsstrukturen. 1977 försökte man med inrättande av Svenska Varv AB genom statligt ingripande rädda varven. Det gick förstås inte. Det byggdes mycket billigare båtar i Japan och Korea. I städer som Landskrona, Malmö och Göteborg försvann de varv som tidigare varit städernas profiler. Ett Malmö utan den legendariska Kockumskranen tedde sig osannolikt. Allt produktionsstöd till varven togs bort 1985 och branschens epok var över. Varvsnedläggningarna ledde också till att tusentals mindre företag, som fungerat som underleverantörer i varvsstäderna, fick stängas för gott. Skogs- och pappersindustrierna hade också en svår kris vid denna tid. 1970-talet var också tiden för den internationella turbulens som kallades ”oljekrisen” åren 1973-74. Oljestaterna visade för första gången musklerna, vilket också visade hur sårbart väst var.

Sverige genomled en tid av stora sociala problem. Arbetslösheten steg. Trots att löneutvecklingen var bättre i Sverige än i många andra länder fortsatte missnöjet att jäsa på arbetsplatserna. De vilda strejkerna blev ett nytt inslag. I samband med detta fick de lokala fackföreningarna för första gången sedan 1930-talet se en aktiv, kommunistisk agitation, som spädde på missnöjet och som fick människor att tala mindre om sina fackliga ombud och mer om ”fackföreningspampar”. Människor lämnade facket och stannade bara kvar i a-kassan. Nu hjälpte det inte att regeringen under hela 70-talet etablerade så kallade stödområden i landet. De stora statliga penningflödena saknade marknadsmässiga motsvarigheter. Problemet var förstås inte isolerat till Sverige. I hela Europa fick människor se fabriker förvandlas till ekande tomma ödehus som förföll och fick städernas ytterområden att se ut som övergivna zoner.

Flyktingarna från kuppens Chile blir från och med september 1973 ett nytt incitament för den vidöppna dörrens politik. Den svenska vänstern jublar över sitt nya fikonlöv. Victor Jaras sånger går över landet som vore de väckelsesånger. Inte ett ord om fängslanden, förföljelser och tortyr på Kuba hör man, men Chile framställs som den värsta militärkuppen på jorden och alla som tar tillfället i akt att fly hälsas med öppna armar hit. Så blev det aldrig med Argentina, där militärjuntan härskade med betydligt värre metoder. Vänstern hade bestämt sig för att göra Chile till sin stora hjärtefråga. De hade de bästa sångerna och de vackraste flyktingkvinnorna. Allendes porträtt hängdes upp bredvid Marx, Engels, Lenin, Mao, Che, Castro och andra despoter. De flesta glömde bort att Allende mer hade varit en gråsosse i sin korta praktik. Han passade bara alltför väl in i den internationella bilden av en ny vänsterhjälte (han skulle senare få efterföljare i Nicaragua där de korrumperade Sandinisterna styrde).

Man kan på allvar tala om att samförståndslösningarna och Saltsjöbadsandan vid den här tiden för alltid är begravda. Arbetskraftsinvandringen är stoppad. Med den chilenska människoströmmen får vårt land för första gången en liten aning om vad som väntar. Ingen kan dock föreställa sig att hundratusentals människor ytterligare ska flytta in i svenska bostäder och leva på svenska bidrag. Men vad man framför allt inte kan föreställa sig är att de senare inflödena ska komma från en från oss så väsensskild kultur: islam.

Nästa artikel tar sitt avstamp i slutet av 1980-talet, då statsminister Olof Palme redan är mördad och hans efterträdare står bakom det så kallade ”Luciabeslutet”.

Från folkhem till förfall, V

Statsministern mördad, Luciabeslutet är fattat och invandringen från de muslimska länderna börjar öka. Jordbruket har blivit industri och förorterna blir getton.

1980-talet går stapplande in i det nya årtiondet. 1986 har Olof Palme mördats på öppen gata, och trots till synes massiva insatser tycks hela mordutredningen sjabblas bort. Landet styrs av en snabbinkallad Ingvar Carlsson, mer teknokrat och grå bakgrundsman än statsman. Hans regering ska leda landet den sista sträckan fram till valet 1991 då socialdemokraterna tappar fem och en halv procent av väljarstödet och regeringen Bildt tillträder.

Fortsæt med at læse “Stortorget i Malmø – en mindre lokalkrig”

En ven, der netop er kommet fra Rom, sendte mig denne video (se i 1080p HD) fra Pantheon. Som bekendt er den store kuppel – 43.3 meter i diameter, større end Peterskirkens, åben mod det fri, og man ser regnen falde ned på gulvet. Bygget år 126 efter Kristus – 1.887 år gammel og helt intakt. Den dristigste konstruktion som Romersk antik frembragte. Filmelskere kender den fra Greenaways “Arkitektens Mave” (1987), en kærlighedserklæring til kupler, danskere måske fra H.C. Andersen:

Med H i Collosseum, Capital og Pantheon. Breve fra Jette wulff og Faderen Collin. Skrækkeligt Humeur. Rothe smukt trøstende. Dagbøgerne, 1841

Ved en storslået iscenesat ceremoni, hvor Thorvaldsen som præsident for S. Luca-akademiet gik i spidsen for processionen, blev den originale Rafael igen bisat i Pantheon, og hele ceremonien er beskrevet af H.C. Andersen i hans rejsedagbøger fra Rom. Et yderligere Thorvaldsen-indslag i Pantheon ses efterfølgende i Kapellet for Korsfæstelsen. Korset er fra det 15. årh. og på højre sidevæg nederst ses Thorvaldsens buste af pavens kardinalsekretær, Consalvi, hvis hjerte er begravet i stenkisten nedenunder med Thorvaldsens relief, der fremstiller Consalvi, da han overgiver de af franskmændene i 1824 fem tilbagegivne pavelige provinser til Pius VII.Rom guide. dk,

En lus mellem mange negle

Sveriges migrationsminister har forsøgt at føre lidt realisme ind i svensk masseindvandringspolitik, han ville ligefrem “nedbringe volumerne.” For det og andet kaldes han ‘en beskidt racist’ på Politikens søsteravis Dagens Nydeligheder. Folkeligt har han en del støtte, men blandt Riksdagens medlemmer og sin egen formand, overhovedet ingen.

Det knirker dog gevaldigt i Moderaternas gruppe, et oprør ulmer, men Reinfeldt er ikke den, der kan lægge øret til jorden og improvisere. Han er ikke omstillingsparat, og han kommer til at tabe med et brag i 2014, hvis han holder som formand så længe. Og hvad er man i Sverige i dag uden en fin samling dødstrusler? Ung Vänsters formand i Luleå vil simpelthen skyde Billström, og desværre er der en vis præcedens for at løse problemer på den måde i Sverige. Jeg gætter, det vil blive mere moderne, en det allerede har været. Det bliver ikke et “dem-og-os” skænderi i Sverige, alle vil rive hovederne af hinanden.Tobias Billström pressades i riksdagen, “Jag vill skjuta Tobias Billström”, Dödshotet mot Tobias Billström på Twitter.

Det er lige det, den ikke er i islam. En kvinde, der siger sådan er revolutionær – og havner på psykiatrisk hospital. Man genkender behandlingen historisk. For min skyld, kunne man godt hente nogle millioner moderne, unge muslimske kvinder, der længes efter frihed fra deres modbydelige mænds tyranni til Europa, men kun mod tilbagesendelse af et tilsvarende antal muslimske mørkemænd, der aldrig lader sig hente ind i moderniteten. Der er også kvinder imellem, Mohamed Merahs fascistoide søster. De er i forvejen fuldstændigt uønskede i Europa, og de bestiller ikke andet end at koste os formuer og erklære os krig. Jeg har en veninde, der har arbejdet på et kvindekrisehjem, der er fyldt op med ofre for muslimske patriarkers terror. Udsend dem uden videre palaver. Uden dem, ville krisecentrene stå mere end halvtomme, tre fjerdedele kunne nedlægges, men de giver jobs, og nogle betonfeminister behøver dem, for at vise hvor onde alle mænd er.

Adgangen til dette foto var fascinerende: Google viser et skilt “anstødeligt materiale, vil du videre?” I USA er menneskekroppen stadig temmelig tabuiseret. Er vi anstødt i Europa? Det er vi ikke! Billedet minder mig om the roaring twenties i Paris, bare i bedre kvalitet, det er snart hundrede år siden. Det er et smukt, stemningsfuldt foto, også på grund af det, der ligner cigaretrøg, hun kunne være Man Ray’s muse Kiki de Montparnasse. Hun havde andre tegn på kroppen.

A Tunisian Salafi preacher has called for a 19-year old girl who posted her topless pictures on Facebook to be “quarantined” and stoned to death before she starts “an epidemic.”

Tunisian newspaper AssabahNews quoted Salafi preacher Alami Adel, who heads the Commission for the Promotion of Virtue and Prevention of Vice, saying: “According to God’s law, she deserves 80 to 100 lashes, but what she committed is worth much more than that. She deserves to be stoned to death and she must be quarantined because what she did is an epidemic.” “She is like someone suffering from a serious and contagious illness and she must be secluded and treated,” he added.

The young Amina, who is part of a feminist movement and group called FEMEN can be seen smoking a cigarette topless with Arabic words written across her chest in black that reads in English “My body belongs to me. Amina has been delivered by her parents to a psychiatric hospital in Tunis, according to reports received by FEMEN leader Inna Shevchenko in Paris .Tunisian media said that if Amina committed the offence in Tunisia, she could be punished by up to two years in prison and be given a fine between $60 and $600. Tunisian Woman Who Posted A Topless Picture Should Be Stoned To Death The Atlantic: Tunisian Woman Sent to a Psychiatric Hospital for Posting Topless Photos on Facebook.

Snaphanen, refleksionens tandbid og MSM

Man må se i øjenene, at main-stream-pressen ligger på lur for ethvert kiks, deres politiske modstandere gør, og de fejltrin der gøres i kommentarerne på en blog. Jeg er bestemt ikke nogen tilhænger af alt, hvad mine meningsfæller siger, ligesom jeg ikke er enig i enhver kommentar, der forekommer her, og jeg må se i øjenene, at de åbner en flanke, der altid og straks bliver udnyttet. Komissærerne sidder parat til hug med lup.

Jeg er heller ikke begejstret for, at Lars Hedegaard går på TV uden at have alle svar på urigtigheder parat og alle parader oppe, og Krasnik var fuld af faktuelle fejl, hvor Hedegaard desværre kun korrigerede nogle, bla den oplagte løgn om Bruce Bawer. Hedegaard havde svarene i lommen, men han tog kun nogle op, han var tydeligvis fanget helt off-guard. Efterfølgende har hverken DR eller MSM hæftet sig ved, at Krasnik var overfladisk forberedt og slap afsted usande påstande, bla. om muslimske magtovertagelses-planer i Europa, han mente var ren konspirationstænkning på linje med Zions Vises Protokoller. Muslimske erobringsplaner er imidlertid legio, som flere skribenter har dokumenteret efterfølgende. Krasnik kender dem også, når han ikke gør sig dummere, end han er i karrierepjejens tjeneste.

Det berømte interview, som jeg var så dum at filme, ikke som skjult optagelse, som Krasnik hævder, men åbenlyst og fordi jeg skulle teste et nyt mobilkamera og manglede fantasi til at forestille mig, hvad modstandere kunne få ud af det, har pressen efterfølgende brugt ti sekunder af hundreder af gange, mens det varer 32 mere mere nuancerede minutter, ingen andre end domstolene har været tvunget til at forholde sig til.

Det er vilkårerne, at der bliver plukket og klippet efter behag, og man må lære at forholde sig til, at journalistik i Danmark er sådan. Man bliver kogt ned til et svagt øjeblik på tre sætninger, og Trykkefrihedsselskabet fremstilles derefter som en sekt og en falanks, som f.eks af Arne Hardis i WA i dag, når de går ud og forsvarer sig over for den teknik, men det er vilkårerne, og det nytter ikke at pibe over dem. Moralske indvendinger har ingen vægt.

Det samme har denne blog her været udsat for nogle gange. Det mest ondartede eksempel var Politikens artikel Terroristens holdninger kom fra netværk stiftet i København bygget på den radikale mytoman, Monika Margrethe Hansens oplysninger kort efter Utøya. Se og Hør er bedre til at faktatjekke en person på et fotografi og dennes tilknytninger, end den Radikale kvindes, men hun var altså brugbar som Politikens sandhedsvidne, ligesom hun forleden var i Fati el Abeds kronik i Fyens Stifstidende “I flirt med volden,” hvor omtalte mytoman skal bevise at “Lars Hedegaard i 2010 var i Toronto i Canada for at tale om: “… at tiden er inde til at mobilisere og organisere en modstand mod The New World Order og den muslimske invasionshær”.

Der er fire fejl i  hendes blogpostering her på kun 23 linjer, som jeg ikke skal hjælpe det afmægtige menneske med at korrigere, konen kalder sig ‘samfundsdebattør’, men hun kan heller ikke stave. Hun har i årevis chikaneret Kim Møller med privaterier, men den radikale landsformand lader som om, han ikke kender hende, men for Politiken og Fati el Abed, er hun ikke for meget rendesten til deres formål. Det er spillets vilkår, når en dårlig, antagelig tabt sag, skal fremmes.

Politik har altid været beskidt på Christiansborg, men det er noget nyt, at den offentlige samtale indeholder så mange slag under bæltestedet. Nu kan man ikke bare blive klippet til ukendelighed, ikke bare falde i rent baghold på TV, men også møde en revolvermand, når man åbner sin dør. Det er det samfund vi har fået, og det er det som Krasnik går i brechen for, det kan han ikke være uvidende om. Han har måske ikke fantasi til at forestille sig , at det bliver værre, men det har mange andre, der allerede har oplevet det.

Kan Trykkefrihedsselskabet ikke stå nutidens distance på TV, skal de melde afbud. Man skal ikke bare være klædt på sagligt, man skal have TV-tække og man skal kunne styre sit temperament. Det er rigtigt, når Hans Rustad i dag kalder Krasniks journalistik for Det andre attentatet på Lars Hedegaard, men det giver ingen points at gøre ondt af sig. Sket er sket, de mål der er scoret på off-side tæller også i historiens regnskab.

Måske skal man helt boykotte main-stream-pressen og især TV, ligesom mange svenskere har gjort. Det er trist, men det er en overvejelse værd for danske journalister behandler som hovedregel ikke indvandrings- og islamkritikere fair, dog sjældent så lumpent som Krasnik. Man er en god journalist, når man kan få folk på glatis med kendsgerninger, ikke når man kan med fabrikationer og ren løgn. DR er værre end alle andre, fordi TV er mest egnet til den slags svindel, men samfundsdebatten lider skade, hvis mediers optræden tvinger folk til at melde sig ud.

Vi er på vej ind i en skærpet politisk kamp, hvor de mere sårbare godt kan trække sig med det samme, ligesom dem der ikke har hemmelig adresse. Vi går imod tider, hvor man ikke kan sætte sig efter en festlig aften i byen og fabulere frit på bloggen, nogen tager et screenshot af en fortalelse eller et skud mod højder, der mislykkes. Over- og undertonerne vil blive saneret ud af diskussionen, refleksionens tandbid vil komme til at dominere, og man må afgøre med sig selv, om man synes det er en form, man vil deltage i. Jeg overvejer det selv i svage stunder.

I dag er Snaphanen ude for en mini-Krasnik, jeg blev gjort opmærksom på. Normalt ville jeg ignorere det, for ti år har gjort mig god til det, men jeg skrev spontant en kommentar, som jeg vil løfte op. Jeg kan ikke på grund af Politiken skrive, at jeg fralægger mig ansvar for enhver kommentar, det holder hverken juridisk eller politisk, men jeg må overveje om jeg ligesom Gates of Vienna, bliver tvunget til at forhåndsmoderere alle kommentarer, fordi de bliver brugt så systematisk imod mig og dem, der deler mine synspunkter. Politikens kommentator Rune Engelbreth fandt dette på bloggen, som han syntes var nyttigt:

Jeg kommenterede:
Fortsæt med at læse “»Min krop er min egen«”