(Klik for større grafik) – Interviewet med Vilks gallerist Henrik Rönnquist her fra bloggen, er via TT ude over hele svensk presse. Det er kun AB og Seglora, der nævner bloggens navn, resten sørger hensynsfuldt for, at Svensson ikke får nye, fikse læse-ideer. AB har dog lavet en stavefejl, der sender potentielle læsere ud på sider om dansk-skånsk historie, hoteller, campingpladser og motorcykelklubber. Hvad et lille ‘p’ ikke kan gøre.

Filippa von Platen havde samtalen, og jeg ved ikke om hun er Sverigedemokrat, men i modsætning til svenske medier er jeg komplet ligeglad. Jeg har aldrig spurgt hende, jeg er ikke selv et foreningsmenneske eller en ‘-ist’, men hun kan føre en samtale med informerede menesker og hun skriver så godt som nogen.

Rönnquist er en ærlig mand, han siger, hvad han tænker, og det falder ikke i god jord på redaktionerne oppe i Mälardalen. I Aftonbladet kan de ikke lide afsnittet “”Vet du att alla överfallsvåldtäkter i Oslo begås av MENA-invandrare? Inte 99%. 100 %,” og det får dem til at spy hele arsenalet ud: “Højereekstrem, racist, muslimhader, idiot” ud. Det gælder nærværende blog, dens læsere og skribenter. De kender sangen, de behøver næppe krisehjælp over det. Vi kommer i klub med ‘racisten Lars Vilks.’

AB lever endnu tilbage i den bekvemme tidslomme, hvor det var nok til at udgrænse en person og lukke for en diskussion, man ikke gad, men tiderne er ved at skifte i Sverige, venner. Der er det ved Rönnquists udsagn, at det passer – hvis altså ikke norsk politi og NRK er lige så fulde af løgn, som Aftonbladet er til daglig. Ikke så underligt, at kun 13 % af svenskerne har tillid til avisen i det nye Fortroendebarometer. Oplaget styrtdykker, Sverige kan ikke undgå at gå imod en ny oplysningstid. Med sådanne antagonister, er livet jo en ren svir. De kan stave, men de kan ikke skrive, de kan snakke, men de kan ikke tale sandhed, de kan muligvis tænke, men de kan ikke argumentere med andet end skældsord og etiketter. Sandheden er dem underordnet.

Jeg gad forresten godt vide, hvordan jeg kan være ekstremist, når en undersøgelse fra TNS Gallup i juni 2012 slog fast, at jeg mener det samme om masseindvandringen som 83 % af den danske befolkning. Hvem er ekstremisterne i denne historie, og hvem fører ekstremistisk tale? Det gør: Martin Aagaard i pamfletten Aftonbladet blandt andre. Sådan taler en politisk sekt, hvis sol er ved at gå ned. Med lidt uheld kan de få pudset nogle voldsmænd på den hæderlige Henrik Rönnquist inden god nat-tid.

Sabatina James på Radio 24 syv

Indslaget begynder minut 43.20 og fortsætter i del 2 resten af programmet. Man må leve med Rushy Rashids vaklende ‘danglish’, hendes sværmeriske meninger tager Sabatina James sig af.

Time 2 er en særlig udgave af “Rushys Roulette”, hvor Rushy har haft besøg af den østrigs/pakistanske kvinderettigheds aktivist Sabatina James. Hun fortæller om livet som konvertit, om hendes kamp for kvinder, der er på flugt, voldsramte eller udsat for tvangsægteskab. Og om det er værd at tage den kamp, når prisen er et liv under konstant politibeskyttelse. Rushy Rashid Højbjerg

Se også Sabatina James: ‘Thou shalt die for your happiness’, ”Guds supermodell” og Den forkyndende frihedskæmper.

Rough translation of the UN worker kidnapping video in Syria, by what is likely foreign jihadis.

Brev fra Lars Hedegaard til Ekstra Bladet

Et sted i Danmark, den 7. marts 2013

Til ansvarshavende chefredaktør Poul Madsen, Ekstra Bladet

Kære Poul

På side 10 i dagens avis bringer Ekstra Bladets medarbejder Bo Poulsen den opsigtsvækkende nyhed om at mine sager er blevet flyttet ud af min tidligere bopæl på Pelargonievej.

For at gøre det nemmere for nye revolvermænd at finde mig, er dine kvikke medarbejdere fulgt efter flyttebilen. Ulykkeligvis blev de passet op af en betjent, der ville se deres kørekort, mens flyttemændene forsvandt rundt om nogle hjørner.

Ekstra Bladet har i det hele taget haft nogle svære dage. Først måtte I ikke forulempe Lars Barfoed på Christiansborg, og nu bliver I forhindret i at fortælle hellige krigere, hvor jeg skal bo. Pressen har svære vilkår.

Bedste hilsner, Lars Hedegaard

Lars Hedegaard flytter, Ekstra Bladet prøver at forfølge flyttebilen.

Av Thomas Nydahl

Ni som läser här vet att jag har ett speciellt förhållande till Birmingham och Black Country i England. Idag på förmiddagen fick jag se en chockerande nyhet. En blott 16-årig flicka, Christina Edkins, knivmördades på andra våningen i buss nummer 9 på väg till skolan. En 22 år gammal svart man (han har gripits) knivhögg henne och många människor blev vittne till den makabra scenen. Det innebar också att man kunde ge ett gott signalement till polisen.

Jag blev kanske särskilt berörd eftersom detta hände på en plats där jag vistats många gånger, särskilt förra våren under arbetet med min bok Black Country. Det handlar om Broad Street och Five Ways Roundabout som är en matarlinje för en mängd bussar till och från Birminghams centrum. Visst har jag känt både en malande oro och varit rejält rädd när jag suttit på bussar i Birmingham, och särskilt när de här svarta gängen gått ombord med sin dunkande musik och sina marijuanapinnar. De är farliga. Det är inte inbillad rädsla. Den är motiverad och inte en fobi. Men att en ung flicka skulle huggas till döds på väg till skolan – nej, det blev bara för mycket.

Daily Mail har hela dagen haft och har en bra och heltäckande bevakning av händelsen. Och vänner till offret har öppnat en sida som heter RIP Christina Edkins. Att läsa vad som skrivs där blir också en värdemätare på vilka stämningarna är bland människor i det hårt våldspräglade Black Country. Här bara en liten talande kommentar: “U wont never stop it tho, the world is gettin worse, no one is safe anymore”. På typiskt Facebook-språk säger dessa ord mycket om vilken oro och rädsla unga människor lever med. “Ingen går längre säker”, så lyder den krassa slutsatsen. – (Fellow passenger tried to save stabbed Halesowen schoolgirl, Teenager stabbed to death on journey to school ‘had tweeted about fears over man on bus’. Christina Edkins, Twitter.)

Malmø: Fra hadforbrydelse til drengestreger

Knallskottet mot den judiska församlingen i höstas var inget hatbrott. Åklagare och polis ser det hela mer som ett pojkstreck som spårat ur. Det blir inget åtal för någon. Sprängladdningen detonerade ett dygn efter den judiska högtiden yom kippur, natten till den 28 september. En ruta till församlingens entrédörr krossades med en sten.

Två unga män greps strax efter smällen, men misstankarna mot dem har avskrivits. Enligt polisens utredning framgår att båda befann sig nära brottsplatsen, men att det var andra som begått brottet. Vilka har man ”inte kunnat identifiera”. Knallskott mot judar var inget hatbrott, Från hatbrott till pojkstreck

En dreng ved navn Jihad: “Jeg er en bombe”

A mother has gone on trial in southern France for sending her son to nursery school wearing a T-shirt reading “I am a bomb” and “Born on 11 September”. Bouchra Bagour, 35, was reported to police by the teacher last September, and charged with “glorifying crime”.

At the start of her trial in Avignon, she denied defending terrorism.Ms Bagour’s brother – who gave the T-shirt to her three-year-old son named Jihad – is a co-defendant in the case and also denies the charge. The garment, which the boy wore to school in Sorgues near Avignon on 24 September, read “I am a bomb” on the front and “Jihad, born on 11 September” on the back. French mother Bouchra Bagour on trial for 9/11 T-shirt

Ungarnsk TV har besøgt Paris’ forstæder. “Sæt hæren ind”, sagde den socialistiske borgmester i Sevran allerede i 2009, og han siger det igen. Rolig, den dag kommer. (Videoen lader trægt, sæt den i gang og så på pause)

Svenske jihadister: “Hvem bør vi slå ihjel?”

DR’s TV-Avisen – “moderne og begavet” ser jeg, kalder de sig*, – kaldte i går Svenskan Dagbladets lederskribents blog for ‘en amatørhjemmeside’. PG er nærmest alene i svensk journalistik om at beskæftige sig med svenske jihadier. Jeg spørger mig, hvem amatørerne er, men måske er jeg bare “gammeldags og ubegavet”:

Den jihadistiska propaganda som sprids i Sverige är bara i sällsynta fall översatt till svenska. I normalfallet sprids de (oftast) arabiska originalversionerna, eller översättningar till engelska. Man kan anta att den spillra som översätts till svenska anses vara särskilt betydelsefulla verk, åtminstone av den lilla klick som ägnar sig åt att översätta.

En riktigt stor ansträngning har Ummah Nyheter dock gjort, i och med texten “Vilka vi bör strida och döda, och varför vi bör strida emot dem och döda dem”, en samling argument från Ibn Taymiyyah, en medeltida teolog som jihadister menar legitimerar självmordsbombningar.

Översättningen är ett tydligt försök att ge svensk spridning för en specifik islamtolkning som ger religiös legitimitet åt våld. Texten behandlar den teologiska grundvalen för krigföring, och de begränsningar som det religiösa regelverket sätter upp för våldsanvändningen. I korthet kan man sammanfatta denna tolkning med att det är den högsta av religiösa plikter att döda alla otrogna – även icke rättrogna muslimer – eller tvinga dem till underkastelse. Kvinnor och barn kan dock skonas i de fall de inte utgör hinder för islams utbredning. Dödande anses förvisso som som en synd – men den synd som de otrogna sprider är större.

Något liknande har mig veterligen aldrig tidigare publicerats på svenska. Vilka vi bör strida och döda, och varför vi bör strida emot dem och döda dem. Av Imaam Ibn Taymiyyah rahimahullah. Vilka bör dödas? Jihadistisk teologi på svenska

*Se også: Jihad betyder ikke hellig krig, men lektielæsning ~ Muslimske friskoler er fyldt med potentielle jihadister.

Jeg er ikke meget for at blogge om ting, jeg ikke har forstand på, og økonomi er ikke en af dem, men da jeg fik Money Week Magazines artikel og video i indbakken, syntes jeg alligevel det var så interessant, at jeg uploadede videoen. Selv jeg kan forstå dens pædagogiske sprog. Venner der har mere forstand på økonomi, har så småt forberedt mig på dette for over et år siden. Da Weimarrepublikkens hyperinflation tog fart i 1923, var Tysklands gæld på 900 % af BNP. Englands statsgæld er den samme i dag (minut 38). Økonomikyndiges kommentarer modtages med tak. MoneyWeek Magazine: The End of Britain. 06 Mar 2013.

Støvring: Borgerkrigen står for enden af det multikulturelle samfund

Hvis vi mister den nationale loyalitet, risikerer vi at bane vejen for langt værre ideologier. Ind træder barbariet.Det er nemlig afgørende at bevare nationalfølelsen i vores tid. Den nationale loyalitet er ikke så varm som familiens, slægtens, stammens, klanens eller den religiøse menigheds loyalitet. Den er heller ikke lige så kold som forfatningspatriotismen. Den er ”lunken”, og netop derfor passer den så godt til den form for loyalitet, som moderne politiske fællesskaber baserer sig på: retsstatens jurisdiktion.

Den fælles nationalfølelse gør nemlig, at vi kan møde fremmede mennesker med tillid, og at vi har loyalitet over for medborgerne i retsstaten. De varme fællesskaber går under i nepotisme, de kolde kan ikke skabe samhørighed. Ingen kan forenes i den rene bekendelse til forfatningens abstrakte værdier og universelle rettigheder. Det har selv Habermas indset.

Det nationale fællesskab er ikke neutralt; det er tværtimod båret af en bestemt kultur. Også det nationale er partikulært, ikke universelt. Det er et tykt fællesskab, ikke tyndt som forfatningspatriotismens rettighedsfællesskab. Det er et dyds- og pligtfællesskab, men altså ikke så tykt og varmt som det, der baserer sig på afstamning eller religion. I det nationale fællesskab er man samlet om sproget, territoriet, traditionerne, normerne og den historie, der har formet nationen. Det er både noget subjektivt, oplevet, men også noget objektivt bestemt.

Det nationale fællesskab har for tiden stærke konkurrenter, og hvis vi giver plads til dem, risikerer vi at miste den fred og samhørighed, det har taget os adskillige år at opbygge. Konkurrenterne er især multikulturalismen og imperiet.Faren ved multikulturalismen består i, at den opsplitter det nationale fællesskab i en række enklaver, parallelsamfund, hvor borgerne barrikaderer sig bag egne dogmer; de udvikler mistillid til fremmede og har kun loyalitet over for ”stammens” egne medlemmer, dem med samme oprindelse og religion. Vold, konflikt og polarisering bliver resultatet. Balkanisering. Og når man mister sansen for loyalitet over for det omgivende samfund, sænkes tærsklen for, hvad man kan tillade sig. Kriminalitet, bedrageri og had vokser frem. Det ser vi især i det muslimske parallelsamfund – ikke kun i Danmark.

Borgerkrigen står for enden af det multikulturelle samfund. Ikke som en lovmæssighed, men som en stor risiko, hvilket vi kan få bekræftet alene ved at se på historien.

Jeg har skrevet om dette i tidligere indlæg, men det er mig stadig en gåde, hvorfor man ikke lærer af historien og standser det vanvittige sociale og politiske eksperiment, der hedder multikulturalisme. Eksperimentet foregår i stor stil, i hvert fald i Europa og resten af Vesten. Vi har for længst fået parallelsamfund mere eller mindre uden for statens jurisdiktion. Frankrig, England, Belgien, Tyskland og Sverige er langt fremme. Når det nationale går ud, går barbariet ind

Det går fort nu. Är det inte en arabisk biograf eller nyhetstidning på arabiska i Skåne så är det SVT-nyhetssändningar. Det förekommer redan flera nyhetsnotiser översatta till arabiska exempelvis i Metro, lokala tidningar som Mitt i (Stockholmsregionen) och City Skåne.SVT Tvärsnytt ska sända nyhetssammanfattning på arabiska

Dansk jihadist dræbt i Syrien

Der er formentlig tale om konvertitten Kenneth Sørensen f.1983. Et døgn efter har danske medier historien. TV-Avisen kalder Gudmundssons blog “en amatørhjemmeside.” De har ikke gidet google Per Gudmundsson, det tager også hele 0.14 sekunder.

En dansk man kallad “Abdul Malik” uppges ha dött i strid i Syrien. Enligt Facebooksidan Wake Up Ya Ahlul Sunnah stred Abdul Malik tidigare även i revolutionen i Libyen, där han blev kvar innan han reste till det heliga kriget i Syrien. Abdul Malik sägs ha konverterat till islam för elva år sedan. Han uppges ha dött söndagen den 3 mars.

Man uppger inte vilken grupp Abdul Malik ska ha stridit för, men Wake Up Ya Ahlul Sunnah förmedlar normalt martyrtillkännagivanden från Nusra-fronten och andra al-Qaida-anknutna grupper verksamma primärt i Syrien men också i andra uppror i den så kallade arabiska våren. Tillkännagivandet av Abdul Mailks död avslutas med en bön om att han ska accepteras som martyr av Allah. Gudmundsson m. foto

Namn på sex av de misstänkta för gruppvåldtäkten i Tensta på 15-åring, Flera anhållna för gruppvåldtäkt i Tensta. I år 2000 angav BRÅ antallet med over tre mistænkte til omkring ti i hele Sverige.

Den forkyndende frihedskæmper

”Jeg var ikke en de liberale muslimer, der ikke forstår islam, udbryder Sabatina James. Hun er netop kommet tilbage fra et interview med Rushy Rashid i Radio24syv, da jeg møder hende på hendes hotel, og hun er stadig optaget af samtalen eller snarere meningsudvekslingen med journalisten, der er pakistansk født ligesom hun selv.

”Jeg ville ønske, en liberal muslim som Rushy Rashid havde ret i, at profeten Muhammed var en mand, der forsvarede kvinders rettigheder, og at liberale muslimer havde indflydelse i de muslimske lande. At det var hende og ikke Al Qaradawi, der var på Al Jazeera. Men sådan er det ikke. Jeg sagde til Rushy: Det er din personlige mening om islam, du kommer med, men jeg er ikke interesseret i personlige meninger, jeg er interesseret i, hvad Koranen siger, hvad sunna’en siger og hvad de islamiske skoler siger, hvad sharia siger. [..]

Thilo Sarrazin, der besøger Trykkefrihedsselskabet i april, blev fyret for sin bog om indvandringens betydning for Tyskland, men bogen blev en bestseller på Harry Potter-niveau. Er det udtryk for en voksende forståelse for problemerne i Tyskland?

Nej, tyskerne er ikke ved at vågne op. Der er nogle, der ser problemerne, men de, der råber op, bliver beskyldt for at være racister. De bliver ikke respekteret og ikke inviteret til TV-debatterne. Det er problemet.

Og så har den tyske regering netop nu indledt et samarbejde med islamiske og tyrkiske organisationer, der betyder, at det er dem, der bestemmer indholdet af islam-undervisningen for muslimske børn i Tyskland. De islamiske organisationer beder også om at få lov til at stå for islam-undervisningen af tyske børn. Officielt for at styrke de interkulturelle bånd og for at give de tyske børn større forståelse for islam. Men det bliver aldrig foreslået, at børnene skal ned i den katolske kirke for at give børnene større forståelse for den kristne tro.Regeringen tror, at hvis man lader dem undervise i islam i skolerne, vil børnene blive beskyttet imod radikal islam. Men problemet er, at det er lige så naivt, som hvis jeg sagde: Hvis folk skal reddes fra hårde stoffer, skal man bare giver dem lidt mindre heroin. SAppho

Regeringen måste erkänna att svenska muslimers mänskliga rättigheter kränks.

Før valget i 2006 gik Mahmoud Jamil Aldebe, formand i Sveriges muslimska förbund, ud med et brev til samtlige riksdagspartier Ett öppet brev till alla svenska politiska partier som deltar i årets val. Kravene var horrible og blev afvist over en bank, og viste kun hvad enhver der ville, kunne vide på forhånd: At islam er grundlæggende politisk og at det ligger i dens DNA at gribe efter den politisk magt. Det viste naturligvis også, at Aldebe hverken kendte Sverige eller sin egen besøgelsestid. Tiden var ikke moden. En halv mio. muslimer kan lave larm, men de kan endnu ikke intimidere Riksdagen, selvom den er rigeligt timid. Med lidt fingerspidsfornemmelse havde Aldebe vidst, at den vil bakke helt af sig selv. Tiden er på hans side.

Om to årtier er tiden moden, og fra da vil indfødte svenskere begynde at miste magten i deres land. Ikke først og fremmest på grund af islams styrke og klogskab, men på grund af Riksdagens 40- årige forrædderi. Et andet beskrivende ord for disse Quislinges hærgen, er ikke muligt hvis man føler sig forpligtet af virkeligheden. Det kan ikke undgås, alene med den demografi, der er en kendsgerning i dag. Der er sat dato på, uanset hvad kommende politikere beslutter på udlændingeområdet. Man kan hade mig for at sige det, men så må man vende tilbage til denne tekst om tyve år og se, om man ikke er blevet klogere i mellemtiden. Jeg kan godt vente, og jeg tager mig ikke af folk der føler, i stedet for at vide.

Svenske muslimer kan imidlertid ikke så let styre deres dominans-gen allerede i dag, så nu er de på banen igen med nye krav. Denne gang går de uden om Riksdagen og direkte til og direkte til FN:s rasdiskrimineringskommitté (ICERD) med krav der er urimelige og indtil videre, uopfyldelige. En flagrant demonstration af illoyalitet over for den stat og det folk, der huser og føder dem. Deres “rettigheder i Sverige er krænkede”, i Sverige of all places. De lugter blod, det vil sige ‘svaghed’, og en genvej til politisk magt.

Sabatina James forudsagde i forgårs, at islams casus belli når den tid kommer, vil være, at de er “diskriminerede,” og det kan man trygt bide spids på nu i 2013. Uanset enhver dialog og indrømmelse, vil nogle agressorer bruge diskrimination som grund. En af medunderskriverne er Helena Benaouda, hvis svigersøn Munir Awad afsoner tolv år for terror i København. Det er et varsel om kommende tider, men ingen i den mediepolitiske klasse vil tage uheldsvangre varsler. De håber, de er pensionerede, når det går løs, for så uvidende og fantasiløse som de lyder, kan man ikke være undtagen med vilje. Et par smagsprøver fra Svenska muslimer vänder sig till FN för möjlighet till upprättelse!

Boendesegregation och ”Islamic banking” – Svenska myndigheter bör anta en handlingsplan för att ta itu med boendesegregationen. Denna plan bör vara ordentligt finansierad och omfatta konkreta åtgärder, såsom avlägsnande av rättsliga hinder för islamisk bankverksamhet som underlättar för muslimer att bli bostadsrätts- och villaägare.

Medias roll för islamofobin – Staten genom sina olika funktioner, såsom justitiekanslern, måste försäkra att medieorganisationer uppfyller sin skyldighet att vara rättvisa, noggranna, och balanserade och att rätten till yttrandefrihet balanseras av respekt för enskildas rättigheter och anseende. Särskild uppmärksamhet måste ägnas åt kommentarsfälten på Internetmedier. Staten bör också stödja ökad representation av människor med olika bakgrunder på olika positioner inom public service medier. För detta ändamål bör Sveriges television ta bort det diskriminerande förbudet mot huvudduk för nyhetsuppläsare.

Säkerhet för muslimska samfund – Regeringen bör anslå medel för muslimska samfunds säkerhet precis som den har gjort i syfte att främja judiska samfunds säkerhet. Regeringen bör ta notis om de muslimska samfundens önskningar och deras större storlek vid fastställandet av formerna och storleken på anslagen. Svenska muslimer vänder sig till FN för möjlighet till upprättelse!

Der er ikke så få, der i dag har lugtet, hvor vinden bærer hen. Vi har fått nog, nu flyttar vi från Malmö och skapar en gated community.

Fortsæt med at læse “Islams politiske krav i Sverige”

Henrik Rönnquist – galleristen som ska ställa ut Lars Vilks. En samtal med Filippa von Platen

Galleristen Henrik Rönnquist och terriern Lukas tar emot mig i Rönnquist & Rönnquists ljusa och trevliga lokal i centrala Malmö. Man ser inte spåren av den målarfärg som kastats mot galleriets fönster. För en vecka sedan visste jag inte vem han var, nu är han världskänd och journalister världen över vill tala med honom. Vem är han då, denne Rönnquist – har han fått tidigare okända Picassos eller Monets i sin ägo som nu för första gången ska ställas ut?

Det stämmer. Nästan. Men det är ännu omålade verk av den nu berömde skånske konstnären Lars Vilks som ska pryda galleriets väggar i sommar. I en normal värld hade detta varit en icke-händelse. Men vi lever ej längre i en normal värld och Lars Vilks står på al-Qaidas dödslista. Galleristen träffade Lars Vilks 2007 och han har velat ställa ut honom länge.

”Jag gillar Vilks målningar men jag har varit för rädd för att ställa ut. Jag har funderat på det flera år. Nu vet jag att det inte går att tiga längre. Det får räcka nu.”

Varför går det inte att tiga länge och vad är det som får räcka? Det finns två aspekter, säger Henrik. Den ena är kärleken till konsten. Galleriet har funnits i tretton år och det startades av den nu döde fadern, den kände abstrakte konstnären och glasblåsaren Björn Rönnquist, tillsammans med sonen. Det är Henriks livsverk och försörjningskälla. Han ställer bara ut konst han personligen tycker om, konst han vill se på väggarna hemma. Det lyser ur ögonen när han berättar. Men när vi kommer till den andra aspekten ändras tonläget:

”Det här är också en politisk fråga. Nej, stryk det. Det är en demokratisk fråga. Vet du, jag vågar inte gå hem ikväll och det har inte med Vilksutställningen att göra utan om brottsligheten. Jag frågar mig inte om jag blir rånad utan när. Sedan flera år tar jag taxi hem. Det kostar.

Henrik spänner ögonen i mig:

”Vet du att alla överfallsvåldtäkter i Oslo begås av MENA-invandrare? Inte 99%. 100 %. Gruppvåldtäkter är inte svenskt. Det är något som kommit utifrån. Jag var i Rosengårds Centrum med två vänner för två veckor sen. Mitt sällskap var de enda kvinnorna. Inte de enda icke-arabiska kvinnorna eller de enda kvinnorna utan slöja. Det gick inte att se en enda kvinna i stadsdelscentrat! Det här är inte det Sverige jag växt upp i, inte det Sverige jag vill leva i.”

Har brottslighet och Vilksutställning med varandra att göra? Det finns de som skulle säga att galleristen utnyttjar våldet för att provocera muslimer – att han vill straffa alla muslimer för vad några gör?

”Om det ligger en provokation i en konstutställning? … Varifrån kommer föreställningen om en provokation? Jag förstår inte frågan.”

Vi lever ju i en global värld. Ska man inte ta hänsyn till det när man ställer ut konst?

”Vi har länge levt i en global värld. Det görs karikatyrer av Ronald Reagan, Indira Ghandi, Jesus … Blir det upplopp för det? Och om inte, varför? Jag vägrar att se problematiken. Vi borde inte ha den här diskussionen egentligen. Det hela är absurt!”

Fortsæt med at læse “»Det får räcka nu«”

Av S.R.Larson

Sweden is on a downbound path that sooner or later will hurl the country into social chaos. The fact that this has not happened yet is entirely due to Swedes still believing that their country is a stable, functional welfare state. They are like the famous bumble bee, which can’t fly but does not know it can’t.

There is a mysterious obsession with Sweden among American libertarians. They superficially glance at some isolated piece of legislation and suggest America follow the Swedish example. Having grown up in Sweden, and having escaped its oppressive tax system, its depressing social collectivism and cultural mediocrity, I am baffled by these Swedeophiles. The country I left for good 14 years ago had deteriorated pretty badly already then, and things have not gotten better.

If anything, Sweden is a prime example of what happens when you go out of your way to try and save a welfare state that is sucking the life out of its host organism, the private sector. From deteriorating schools to a health care system in real crisis, Sweden serves only one meaningful role: as a scarecrow in the cornfields of big government, deterring the sane, common-sensical observer from ever setting his foot there.

In previous articles I have explained how Sweden’s “successful” welfare state, recently praised by The Economist, is little more than an attempt at selling welfare-state snake oil; I explained that young Swedes are not only unemployed by the masses, leaving the country in desperate pursuit of a life, but those who stay are stuck living with their parents at alarming rates; I have pointed to the explosive problem with mass immigration of welfare-dependent illiterates from the poorest corners of the Third World; how the Swedish police is literally capitulating before the onslaught of organized crime; I have asked why such friends of liberty as Freedom Works are so appreciative of the grotesquely big Swedish welfare state, and I dispelled the myth that the Swedish treasury secretary, Anders Borg, is some kind of low-tax crusader.

In fact, On February 13 Mr. Borg explained in a tax policy debate in the Swedish parliament that he opposed flat income taxes and favors a steeply marginal, multi-bracket income tax code because, he said, it is an important income redistribution instrument.

In other words, Sweden is still the full-fledged, “democratic” socialist welfare state it has been since the 1970s. The fact that the treasury secretary has a pony tail and knows folksy-talk does not make a tangible difference.

What does make a difference, but for the worse, is that yet another hallmark of the Swedish welfare state is now crumbling. The retirement system, overhauled 20 years ago in a reform praised as “free market based”, is under such severe pressure that the parliament may have to raise the retirement age to 75. Euractiv reports:

Swedes should be prepared to work until they are 75 and to change careers in the middle of their work life if they are to keep the welfare standards they expect, Swedish Prime Minister Fredrik Reinfeldt said. The retirement age is being debated in the Swedish parliament ahead of an expected pension reform package in April. In its proposal, the government wants to give people the right to remain at work until 69 instead of the current 67 cut-off age.

Let’s just make a brief stop here and notice something. The government in Sweden bans you from working when you turn 67. It is illegal for you to seek employment above that age. People get around that by starting small consulting businesses, but the law is still a good example of how the big, Swedish nanny state operates: anything that is not explicitly permitted is forbidden by default. Back to Euractiv:

Meanwhile, the right to early retirement would be delayed by two years, to 63. However, Reinfeldt said in several interviews over the weekend that Sweden must consider taking the step even further by raising the retirement age to 75. “This is a time of changes in the global world economy. The nations we meet in open competitions don’t have our welfare ambitions. They don’t put taxes on production to finance the pension system or welfare solutions. Therefore the question remains, is our equation correct?”

The man is delusional. This has nothing to do with saving the export industry. The big corporations that have characterized the Swedish private sector since at least the 1950s are either dead (SAAB Automobile), gone abroad (ABB; Pharmacia), gobbled up by foreign corporations (Ericsson; Volvo Cars; Scania) or in the process of leaving Sweden (Volvo Heavy Trucks). This is part of a natural industrial cycle, where big, mature corporations lose out to new, more dynamic business models. Just look at how the Japanese car manufacturers capitalized on the stale, bureaucratic inefficiency that characterized the Big Three in Detroit back in the ’80s.

Fortsæt med at læse “The Crumbling Swedish Welfare State”