I Weekendavisen har Kai Sørlander anmält Asle Tojes nya bok Rødt, hvitt og blått – Om demokratiet i Europa. Boken har alltså utkommit i Norge och just nu finns det inget som talar för att den översätts till svenska, så jag vill visa er på några passager i anmälan (som finns på nätet bara för WA:s prenumeranter):

“Det moderne demokrati er primært vokset frem i den europæiske kultur. Her har man opbygget en række nogenlunde velfungerende samfund, som giver deres borgere en elementær politisk ligeværdighed, og som sikrer dem de friheder – såsom ytringsfrihed, forsamlingsfrihed og religionsfrihed – der hører uløseligt sammen med den politiske ligeværdighed. Vi, der lever inden for disse demokratiske samfund, kan let glemme, hvor vanskelig en opgave det har været at opbygge dem. Man kæmpede en kamp, som man ikke på forhånd kunne vide, at man ville vinde. Befolkningen skulle opdrage sig selv, således at man var sikker på, at flertallet ville have vilje og evne til at opretholde grundlaget for, at demokratiet fortsat kunne fungere. Og på vejen var man igennem både varme og kolde krige. På den ene side imod fascismens fører-dyrkelse, og på den anden side imod socialismens tro på, at staten skulle overtage ejendomsretten til alle produktionsmidler.”

Som bakgrundsteckning tycker jag att detta resonemang fungerar bra. Här har vi en plattform för de generationer som föddes efter andra världskriget. Men med det har vi uppenbarligen inte nöjt oss. Vi har kastat oss in i det ena experimentet efter det andra. Som om “den nya människan” återigen skulle uppfinnas, bortom fascismen och kommunismen.

“For det første et eksperiment, hvor man i teorien vil gøre EU til et superdemokrati, som skal omfatte de nationalstatslige demokratier, men hvor man i praksis snarere har skabt et bureaukrati-og domstolsstyre. For det andet et eksperiment, hvor man i teorien går ud fra, at de europæiske demokratier kan bære konsekvenserne af de indre politiske stridigheder i resten af verden, og at de faktisk vil kunne integrere alle de mulige asylansøgere; men hvor det i praksis er et åbent spørgsmål, om de nu også kan løse den opgave uden at knække halsen. Disse eksperimenter har sat demokratiet i nationalstaterne under pres. Generelt presses det af bureaukratiet i EU, som bestemmer en stor del af lovgivningen. Og Menneskerettighedsdomstolen gør det umuligt at føre en demokratisk asylpolitik, som også tager hensyn til landets egen evne til at integrere de tilkomne flygtninge. Hvor langt et land skal bevæge sig ind i EU-fællesskabet, og hvor mange asylansøgere det skal acceptere, er helt centrale demokratiske spørgsmål, som ikke har noget entydigt svar, og som der ganske naturligt må være demokratisk uenighed om.”

Som sagt: ingen har idag några svar på de frågor som den hotade demokratin ställer. Vi tycks snarare bli allt yrare för varje nytt experiment. Vi vill tro att det ska gå bra, men att tro räcker som bekant inte.

“Det er i dette politiske klima, at Asle Toje, forskningsdirektør ved Det Norske Nobelinstitut, har skrevet sin bog, som er en reportage fra den europæiske virkelighed. Han besøger forskellige byer spredt over kontinentet og skriver om de problemer, som han konfronteres med. Hermed får han sat fokus på en lang række aktuelle dilemmaer og deriblandt også dem, som eliten gerne har villet nedtone: De indvandrertunge forstæder og fremvæksten af parallelsamfund. Socialdemokratiets nedtur og velfærdsstatens modsigelser. Arbejderklassens forfald og opkomsten af en underklasse på bistand. Multikultur og bandekrige. Nationens status, og hvorfor borgerne i de europæiske lande ikke føler sig som europæere. Ungdomsarbejdsløshed og demografi. Kristendommens svækkelse og kunstens ligegyldighed.”

Vad är det då Toje kan erbjuda med sin bok?

“Videnskaben og filosofien må man hente andre steder. Hos Toje får man kun en simpel sund fornuft, som er åben for såkaldt almindelige menneskers naturlige bekymring for en social forandring, som de – ofte med god grund – føler truende. Og det er ikke så lidt i disse tider.”

Man får bestämt ta och läsa den boken.

Thomas Nydahl Hele Kai Sørlanders anmeldelse kan læses her: HRS.NO Truende tider.

Nej, vi kalder det værdikamp, Linderborg

“Kulturkrig” er din egen opfindelse. AB’s røde furie, der er frenetisk rasende over alt, men måske mest over, at nogle ikke mener det er så synd for hende, som hun selv synes. Der larmes vældig højt, når verden ikke adlyder forfulgte, kvindelige journalister:

Högern i hela dess bredd, från extremisterna till etablissemanget, är besatt av vänstern i lika bred mening. Kulturkrig, kallas det i Danmark. Nu har det kommit hit. Nu är högerns kulturkrig här

Dansk Guantanamo-jihadist dræbt i Syrien

Slimane Hadj Abderrahmane 5. august 1973 (39 år) f. Roskilde af algiersk far og dansk mor.

Den dansk-algeriske jihadist, tidligere lokalkendt som DJ Hollie fra Randers, blev i 2001 taget til fange i Afghanistan, hvor han havde helliget sig kampen for Sharia og imod demokratiet. Slimane tilbragte to år i Guantanamolejren, før han af amerikanerne blev udleveret til Danmark. Når muligheden for den faktiske og fysiske (militære) krigshandling ikke var til stede, valgte han i stedet at stjæle dankort, i sit job som postansat i Danmark. Slimane hævede penge som han sendte til mujahedin (hellige krigere), hele 110.000 kr. blev det til.

Løbende har han givet udtrykt for at han gerne ville fortsætte sin jihad, og har før Gaddafis fald forsøgt at komme til Libyen for at kæmpe, men det lykkedes ikke. For nogle måneder siden drog han så atter af sted, denne gang gik turen til Syrien. I sidste uge døde Slimane angiveligt i kamp, i Syrien. Slimane efterlader sig en kone og to små piger.Tidligere dansk Guantanamo-fange dræbt i Syrien, Kilde.

PET’s tidligere operative chef Hans Jørgen Bonnichsen, der spillede en central rolle for Slimanes løsladelse og flere gange besøgte ham i fangelejren, har tidligere fortalt, at han mødte en høflig og afslappet mand, der aldrig beklagede sig over sin skæbne. Selvfølgelig vil jeg stadig gerne lave jihad (Department of Defence fil på Abderrahmane) GSPC er Groupe Salafiste pour la Prédication et le Combat = Al-Qaeda in the Islamic Maghreb.

Fortsæt med at læse “Spencer & Sennels: Muslim psychology”

Av Julia Caesar

Copyright Julia Caesar, Snaphanen och HRS. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen!

Europa skakas av en hästköttsskandal. Tio miljoner hamburgare i Storbritannien och 7,5 ton lasagne från Findus i Sverige har återkallats. Detta sedan det som sålts som nötkött visat sig vara upp till 100 procent hästkött. Totalt omfattar skandalen minst 750 ton hästkött till ett värde av minst 50 miljoner kronor. Den franska regeringen pekar ut den sydfranska köttleverantören Spangero som en av de huvudmisstänkta, trots att företaget  bedyrar sin oskuld. Bedrägeriet utreds nu av Europol. Hästköttets vingliga väg genom Europa beskrivs så här:

“Färden börjar i Metz i norra Frankrike. Där beställer företaget Comigel ett parti kött från ett annat franskt bolag, som kontaktar en underleverantör på Cypern, som söker upp ett företag i Nederländerna, som vänder sig till ett bolag i Rumänien, som sänder hästkött till företaget i södra Frankrike, som skickar det vidare till livsmedelsföretaget i Metz, som levererar färdig lasagne till Findus, som skickar maten till butiker över hela Europa.”

Masslakt av rumänska hästar och åsnor

Någon i den långa kedjan – ingen vet ännu vem – har ändrat märkningen från hästkött till nöt. En köttgrossist i Nederländerna har, trots att han dömdes för fusk med hästkött i fjol, fått fortsätta med sin verksamhet och köpt hästkött från Rumänien, som är en av Europas största köttleverantörer. En lag som förbjuder vagnar dragna av hästar och åsnor på rumänska vägar antogs för sex år sedan. Lagen misstänks ha lett till masslakt av rumänska hästar och åsnor. Även åsnekött kan finnas i de rumänska köttleveranserna.

Mysterierna hopar sig. Ett av dem är att upp till 9 000 hästar försvinner spårlöst i Sverige varje år. Sammanlagt kan uppåt 100 000 svenska hästar ha försvunnit bara på 2000-talet. Att låta kremera eller på annat sätt göra sig av med hästkadaver kostar stora pengar. Många hästar kan i hemlighet ha transporterats till europeiska matfabriker, och svenskt hästkött kan ingå i den färdiglagade lasagnen och andra köttprodukter.

Varför är mald ko bättre än mald Brunte?

Det är faktiskt svårt, i synnerhet ur ett vegetariskt perspektiv, att förstå upprördheten kring hästköttet. Varför är mald ko bättre än mald Brunte? Är det värre att äta rumänskt hästkött än svenskt, eller tvärtom?

Ståhejet handlar givetvis om rätten att få veta vad maten innehåller för att man ska kunna ta ställning till om man vill köpa och äta den. Och den rättmätiga vreden över att ha blivit lurad.

Vi lever i en tid av hästkött

Hästköttsskandalen ger signaler om tillståndet i Europa. Hästkött är en perfekt metafor för allt som inte är vad det synes vara, och sådant har vi som bekant gott om. Raseriet handlar givetvis inte bara om köttet. Upprördheten kring hästköttsskandalen blir i mitt tycke begriplig om man fogar hästköttet till den större bilden – de lögner och låtsaskamouflage vi ständigt pådyvlas och tvingas leva med. I bildlig bemärkelse serveras Europas befolkningar hästkött varje dag. Hästköttet symboliserar falskhet, tvång och lurendrejeri, alla de bedrägerier vi utsätts för av politiker, av media, av näringsliv och fackföreningsrörelse, av hela den statliga propagandaapparaten. Vi lever i en tid av hästkött. Djupt nedgrävd i det svenska urberget ligger – om läsarna ursäktar – en hästköttskyrkogård. Omfattningen kommer vi kanske att få reda på om sådär 50 år – de av oss som lever då. Men vissa saker vet vi redan.

Statsministern portionerar ut hästkött

•   Vi har en regering som samvetslöst tvingar på oss mångkultur och massinvandring och påstår att det är bra för oss, trots att verkligheten varje dag bevisar motsatsen. Det är hästkött.

•   Vi har en statsminister som tycker att allt utom barbariet har kommit utifrån,  att sympatisörer till ett visst politiskt parti får skylla sig själva om de utsätts för våld, att Sveriges försvar är ett särintresse  och att invandring berikar Sverige.  Statsministern portionerar ut mer hästkött än jag kan påminna mig att någon tidigare har gjort i hans ställning.

•  Media är en av de i särklass största hästköttsproducenterna. Vi har en journalistkår som samvetslöst sviker sitt professionella ansvar, går maktens ärenden, ljuger för, föraktar och mobbar sitt eget folk.

Svenska kyrkan ett konfliktfyllt ormbo

•   Islam framställer sig som “fredens och kärlekens religion” fast vi dagligen kan se bevis på motsatsen. Det är hästkött.

•   Svenska kyrkan förmodas sprida kärlek och tolerans bland människor. I verkligheten är kyrkan ett konfliktfyllt ormbo som till stor del befolkas av lesbiska giftormar. Det är hästkött.

•   Vi har ett polisväsende som antas skydda landets befolkning men är fullt upptaget med att lägga ner utredningar och mala hästkött.

En hästköttsskola som släpper ut analfabeter

•   Vi har en bostadsmarknad där den så kallade allmännyttan har förvandlats till invandrarnytta. Hyreslägenheterna går med förtur till invandrare, och svenskar tvingas ta mångmiljonlån för att få någonstans att bo.

•   Skolan var en gång en förnämlig inrättning som förmedlade kunskaper för livet. Dagens hästköttsskola släpper ut allt fler elever som är funktionella analfabeter och varken kan läsa, skriva eller räkna. Varhelst vi gräver hittar vi hästkött maskerat till något annat som ser bättre ut.

Jag trodde att Gösta Hultén hade gömt sig under en sten

I den senaste debatten på Publicistklubben, cirka 23:17, hör jag med häpnad en av Sveriges absolut mest framstående hästköttsleverantörer, Gösta Hultén, häva upp sin röst.  Jag trodde i min enfald att han efter alla motgångar hade tagit konsekvenserna och slutgiltigt gått och gömt sig under en sten. Men icke.

Den ständigt missförstådde Hultén vill ta tillfället i akt och klaga på “näthatet”. På nätsajten Avpixlat säger han sig ha “råkat jävligt illa ut”. Hur då? Jo, han har drabbats av kommentarer sedan han i en debattartikel i Göteborgs-Posten den 4 augusti förra året opponerat sig mot omhändertagandet av en 16-åring i en islamistisk miljö.

“Den verkligt farliga delen av förföljelserna av troende muslimer står polisen för” hävdade Gösta Hultén i artikeln.

“Gösta Hultén borde förpassas till Kabul”

“Två dagar efteråt hade Avpixlat 95 kommentarer mot mig” rapporterar han med av indignation darrande stämma inför kollegerna på Publicistklubben.

En kommentator skrev: “Gösta Hultén tillhör landets värsta förrädare.” En annan: “Jag tycker att Gösta Hultén ska förpassas till Kabul utan lön i minst tio år och därefter få praktik i Irak lika många år. Därefter är han antingen död eller botad för tid och evighet från sina naiva drömmar.”

Stackars Gösta Hultén. En man som har gjort hästkött till sitt signum, och nu känner han sig kränkt. Djupt kränkt. Varför kan folk inte förstå att han bara menar väl när han likt en lobotomerad robot kämpar för terroristers mänskliga rättigheter och vid närmare 70 års ålder insisterar på att klänga sig kvar i sin kommunistiska naivitetsbubbla? Världen utanför bubblan börjar helt enkelt på ett upprörande sätt bli djupt obehaglig för Hultén och hans åsiktsfränder när sådana som Mats Dagerlind, krönikör på Avpixlat, får vara med i en debatt på Publicistklubben. Gösta Hultén avfyrar därför avslutningsvis ett allvarligt hot, riktat mot Dagerlind:

“Blir din ansökan om medlemskap i Publicistklubben antagen, då vill jag inte vara med i samma klubb som dig.” (Han menar: “som du”).

Det ultimata beviset för Churchills tes

Få har haft lika omfattande otur när han tänker, skriver och handlar som Gösta Hultén. Allt han rör vid har en olycklig benägenhet att förvandlas till hästkött.

”Den som inte är röd när han är ung har inget hjärta. Den som inte är blå när han är gammal har ingen hjärna” är ett uttalande som tillskrivs den brittiske politikern och Nobelpristagaren Winston Churchill (1874-1965). Jag tror att Churchill skulle le i sin himmel om han såg Gösta Hultén. Hultén måste vara det ultimata beviset för att Churchill hade rätt. Som ett av den yttersta vänsterns självutnämnda världssamveten dammsuger han Sverige på islamister som det är synd om och tar sig an den ena terroristen efter den andra, allt under “Mänskliga Rättigheters” skenheliga flagg. Där Säpo ser terrorister ser Hultén bara oskyldiga frihetskämpar. Där andra ser islamister ser han “särskilt troende muslimer”.

Målet var att tvinga regeringen att ta hem Mehdi Ghezali

Vem minns inte den kriminelle “Kubasvensken” Mehdi Ghezalis triumfatoriska hemflygning från Guantánamobasen på Kuba i s-regeringens eget jetplan Gulfstream G4 den 8 juli 2004? Det var resultatet av ett av Gösta Hulténs minnesvärda hästköttsprojekt.

Hultén var ordförande i den så kallade Guantánamogruppen som bedrev utpressning mot regeringen för att tvinga den att hämta hem Ghezali.  Ghezali råkade ha hamnat på Guantánamo av en ren tillfällighet efter att lika slumpmässigt ha tillfångatagits nära al-Qaidafästen i Pakistan den 8 december 2001 och överlämnats till amerikanska myndigheter.

Mehdi-Muhammed Ghezali, född 1979, har både svenskt och algeriskt medborgarskap. Därför var han Sveriges ansvar ansåg Gösta Hultén och spelade med sina vanliga vapen: Vifta med MR-flaggan. Skapa så stort medialt rabalder som möjligt. Inge skuld. Svenskar är duktiga på att ta på sig skuld. Vilken politiker vågar säga nej till en kriminell invandrares mänskliga rättighet att bli hämtad i regeringens jetplan? Två personer från Säpo, en psykiater och två regeringstjänstemän åkte med på hämtningsuppdraget som kostade de svenska skattebetalarna drygt 600 000 kronor. Mehdi Ghezali landar på Skavsta flygplats och tas emot som en hjälte med blommor och ovationer.

Ghezali göms undan – inga kritiska frågor

När Ghezali bärgats spricker Guantánamogruppen.  Gruppens politiker inser att de har manipulerats av Gösta Hultén. Bara en, centerpartisten Agne Hansson, tror att Mehdi Ghezali är oskyldig. Gösta Hultén för sin del har fått upp ångan och vill fortsätta befria hela Guantánamo. Han och hustrun Lena Hultén Sonne gömmer Ghezali så att inga journalister ska kunna nå honom. Som en självutnämnd propagandaminister i valfri diktatur tar sig Gösta Hultén enväldigt rätten att bestämma vilka reportrar som ska få tala med Mehdi Ghezali. Han väljer ut sin gamla SKP-kompis Nils Funcke, då på DN:s ledarredaktion, som tillsammans med SR Ekots Fredrik Furtenbach får göra exklusiva intervjuer med Mehdi Ghezali. Dock ställs inte en enda kritisk fråga om vad Ghezali har haft för sig i sex olika länder innan han greps. Och inte ett ord om talibaner eller al-Qaida.

“Så vanns den dövblinda journalistmobben”

Fortsæt med at læse “Söndagskrönika: Vår tids hästkött”

Bringing huge numbers of Muslim Somalis into the United States and depositing them in places like Minnesota may rank as the one of the worst policies of the last three years and the growing violence is only the tip of the iceberg. A sensible rule of thumb on immigration policy should be that if a country is a fundamentally violent and broken place, then importing large numbers of its inhabitants will only spread that violence to the United States.

“I know it’s a pride thing between Muslims and black people,” she said. “They want their pride back for something. I don’t know.”She also said “boys were hitting girls” and that some people were lying on the floor, with their hands over their heads, in surrender. The fight, students say, was the result of long-simmering tensions between the 8 percent of students who are Somali Americans and the 20 percent who are African Americans. Muslim Somalis Attack African-American Students in Minnesota High School, Food fight erupts into melee at Minneapolis South High School, Community Aim To Quell South High Racial Issues.

Indvandring eller velfærd

Utfordringen med innvandringen til Norge er at den ikke er bærekraftig. Vi kan ikke både fortsette innvandringen og videreføre en raus velferdsstat, skriver Hege Storhaug og Rita Karlsen. Utfordringen med innvandringen er at den ikke er bærekraftig. Til tross for at det faktisk er arbeidsinnvandringen som de siste årene virkelig har skutt fart, er det likevel for enkelt å havne over på trygd. Jamfør for eksempel at det siste året har arbeidsledigheten blant rumenere og latviere økt betydelig.

En så betydelig svekkelse av velferdsstatens økonomiske fundament som skissert her vil selvsagt få store konsekvenser for velferdsstatens fremtid og finansiering av trygde- og pensjonsordninger. Og da er heller ikke statens økte utgifter til infrastruktur (for eksempel boliger, veier, skoler, barnehager) medregnet. Å lykkes både med dagens innvandring de kommende tiårene og samtidig klare å videreføre en raus velferdsstat som i dag, er altså ikke en realistisk målsetting.Grunnlaget for velferden

Multiculturalism has created separate societies within the same territory

Stjernfeldt og Eriksen:

The battle over symbols in Europe has intensified in recent years. Ethnically distinct groups increasingly make demands that they be able to practice their own customs and receive special dispensations for particular religious practices. Muslim organizations in Norway have gone so far as to demand special police uniforms for female officers; special opening hours for public swimming pools dedicated exclusively to Muslim women; special hours in fitness centers; special bathing curtains for Muslim boys to protect them from being exposed to other children; special diets in schools; special prayer rooms in airports; and interpretation facilities in all public institutions for those who don’t speak the nation’s official language. These demands are on the agenda in many European countries. Building on this self-inflicted separation from majority society, Muslims seek, through family arrangements, the introduction of spouses from their home countries. In this way, they establish a de facto separate nation within the new homeland. The effort leads to massive social problems, including unemployment and segregation in schools and other institutions—and it has prompted official pushback.

Whether or not he realizes it, Pontus Kyander is opening up a new discussion about multiculturalism—the most radical attempt ever made to let people live in separate worlds within the same political territory. When an outside cultural group, like Muslims, seeks official sanction for its segregation from the mainstream, the clumsy counterreaction often advocates repression of Islamic cultural symbols. Pontus Kyander’s flag ban represents a strike against the counterstrikes. Political correctness makes honest discussion impossible, and thus both sides resort to censorship. One side bans minarets, the other prohibits the national flag, while neither dares address the real problem: whether Islamic dogmatism is compatible with human rights and democracy. And so Europe’s battle over symbols continues. Europe’s Battle over Symbols

Lars Hedegaard Will Sue The Swedish Media Lars Hedegaard sammenlignet med kjent nynazist

Once again illustrating how Canada’s Sun TV is far bolder than any US television network in dealing with Islam’s threat to Western free speech, Michael Coren, uniquely, interviewed Lars Hedegaard, who survived an assassination attempt earlier this week. Coren underscored my own sentiment that the failure to cover this assassination attempt against a major Western journalist by television media—including conservative television outlets Fox News and The Blaze—is a lingering disgrace. Andrew Bostom Hedegaard Interviewed by Sun TV’s Michael Coren (But Not Fox News)

På väg mot sammanbrottet
Av Lars Hedegaard

Vad man än tycker om de västeuropeiska politikernas stora samhällsprojekt – befolkningsutbytet – så måste man beundra den konsekvens och skicklighet med vilken det genomförs. Under en period av fyra årtionden har olika regeringar och parlamentsmajoriteter lyckats genomtrumfa en massinvandring från tredje världen, som troligen aldrig hade kunnat genomföras om man hade frågat de europeiska befolkningarna. Priset har bland annat varit en underminering av välfärdsstaterna, eftersom det är fysiskt omöjligt för ursprungsbefolkningen att betala för ett oöverskådligt antal oproduktiva främlingar. Men processen har skett gradvis, och politikerna kan kanske lita på att befolkningarna inte kommer att upptäcka att något är helt fel förrän det under alla omständigheter är för sent att göra något åt det.

Det nya är att myndigheterna kan stå inför ett tvåfrontskrig: De ska inte bara försöka motverka attacker från fanatiska muslimer och deras våldsamma kamrater på den yttersta vänsterkanten, utan också från lika fanatiska medborgargarden på den yttersta högerkanten som vägrar böja sig för den progressiva islamiseringen.I Grekland har anhängare till det nynazistiska partiet Gyllene Gryning börjat patrullera för att driva bort invandrarna från gatorna, och det finns anledning att frukta att samma sak kommer att hända i andra europeiska länder. I Danmark står redan muslimska gäng mot gäng som leds av etniska danskar.

Det ska bli intressant att se hur de ansvariga politikerna har tänkt sig att bevara kontrollen och garantera rättsstaten under dessa förhållanden. En möjlighet skulle kunna vara att de övervägde om deras folkutbytespolitik verkligen har varit en så god idé som de har predikat för sina motvilliga befolkningar. Men det ska man nog inte räkna med. DI Ledare.

Tyrkere med dansk pas i Prag

To danske indvandrergrupper bag knivoverfald i Prag Danskere sigtes for overfald på politimand, kan idømmes fængsel i op til fire år. Gymnasie-elever raserede to hoteller. Uregerlige teenagere fra Christianshavns Gymnasium brækkede sig, sked og smadrede hoteller i Prag. Flere billeder i Fotogalleri fra Lidoky.cz.

Se også Thomas Nydahl Första korta rapporten Document: Lars Vilks holder opp et speil. Katrine Winkel Holm Lars Vilks i København. og Vilks selv I det förlorade landet. Klik fotos f. helskærm.

Fortsæt med at læse “Lars Vilks i København”

av Kjell Håkansson

Centerpartiet i kris
En kris har uppstått inom centerpartiet efter att en arbetsgrupp lagt fram förslag om bland annat fri invandring, polygami, slopad skolplikt och platt skatt. Förslagen har inte bara möts av negativa reaktioner bland partiets gräsrötter och folk i gemen men faktiskt också hos mediaeliten. Förslagen strider uppenbart mot de värderingar och normer som de flesta människor har i vår del av världen.

Den svenska värdegrunden

Jag slår upp ordet värdegrund i Wikipedia, där det står:

“Värdegrund är ett begrepp som började användas i svenskan under 1990-talet i diskussioner kring framför allt ett kollektivs gemensamma etiska grundvalar; exempel på kollektiv är en nation, institution, förening eller folkrörelse. Begreppet kan även ha den vidgade innebörden att syfta på de mest grundläggande principerna inom en politisk ideologi eller religion.”

I Wikipedia finns det endast en beskrivning på svenska eftersom begreppet tydligen inte finns i andra länder än i Sverige och till dels i Norge. Inte heller det besläktade ordet värdepedagogik finns i Wikipedia på andra språk än svenska, engelska (values education) och estniska. Ordet värdegrund får väl anses vara vanligast inom skolväsendet, där det också har störst betydelse, eftersom man vill att eleverna skall anamma de normer och värderingar som skolan lär ut.

De statsanställdas värdegrund

I den Den gemensamma värdegrunden för statsanställda utgiven av det nyligen nedlagda Kompetensrådet för Utveckling i Staten (KRUS) fastslås sex grundprinciper varav de fem första är förankrade i Sveriges grundlagar, och formuleringen av principerna är förvånansvärt tydlig:

1) Den första, och överordnade principen är demokrati, att all makt utgår ifrån folket.
2) Den offentliga makten utövas under lagarna (legalitet).
3) Objektivitet, saklighet och likabehandling, i det sistnämnda begreppet ingår allas likhet inför lagen.
4) Fri åsiktsbildning
5) Respekt; den offentliga makten skall utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet.
6) Effektivitet och service

Denna värdegrundsdefinition fokuserar på demokratiska fri- och rättigheter och påbjuder inte den statsanställde att tycka på det ena eller andra sättet. Tvärtom ingår det i värdegrunden att stödja yttrandefriheten och det är befriande att se att en statstjänsteman förväntas följa svenska lagar.

Malmö kommuns värdegrund

Den kommunala värdegrunden, för Malmös del, består också av sex huvudpunkter, men punkterna skiljer sig från dem i de statsanställdas värdegrund. Här talar man om motivation, kompetens, dialog, jämställdhet, kulturell mångfald och ålderstruktur. De tre första punkterna handlar, i likhet med de statsanställdas värdegrund, om hur de anställda skall vara och agera, även om de innehållsmässigt skiljer sig åt. Frågor som legalitet, demokrati och åsiktsfrihet finns inte med och de tre sista punkterna i den kommunala värdegrunden beskriver snarare kommunens anställningspolitik, alltså hur nyrekryteringen skall skötas. Man vill tex att kommunens anställda skall återspegla kommunens befolknings- och åldersammansättning. Vidare är det viktigt att verksamheten ”har kunskap om andra kulturer, förståelse och respekt för kulturella olikheter, språk-kompetens och erfarenhet av andra samhällsförhållande än våra egna”.

Skolans värdegrund

Också den värdegrund som presenteras på Skolverkets hemsida och i Värdegrundsboken av Zackari och Modig talar om demokrati, allas lika värde, jämställdhet, skolmiljö samt kränkningar (mobbning) och diskriminering. Värdegrunden är ett diffust begrepp öppen för olika tolkningar och speciellt allvarligt blir det naturligtvis när det handlar om att fostra elever, eftersom tolkningen då är beroende av läraren. Det är inte självklart att lärarens värdegrund överensstämmer med samhällets, det var tidigare vanligt att skolan från borgerligt håll anklagades för att vara vänstervriden.

Den selektiva tillämpningen av värdegrunden

Beskrivningen av skolans värdegrund är bred, men den tillämpas selektivt. Stefan Hagström, rektor på Bäckadalsgymnaset i Jönköping sade sig till exempel inte acceptera resultatet av skolvalet 2010 på grund av Sverigedemokraternas framgångar medans hans kollega Ronny Pålsson på Parkskolan i Ystad uttryckte sig så här: ”Jag tycker det är ett förfärligt resultat”. Dessa två rektorer var långt ifrån ensamma med att tala om för sina elever hur de istället borde ha röstat: ”De kommande fyra år är av avgörande betydelse. Det finns en risk att SD blir ännu större bland förstagångsväljarna om de signaler vi fått genom skolvalet inte tas på största allvar,” varnade Lärarförbundes ordförande Metta Fjelkner efter skolvalet 2010.

Före valet nekades Sverigedemokrater – till skillnad från valarbetare från andra partier – dessutom tillträde till många skolor, vilket föranledde Skolverket att yttra sig i frågan och kritisera agerandet. Vem som helst begriper att det inte är förenligt med värdegrundens framhävande av demokrati och att människor som inte vill acceptera demokratiska valresultat eller fria valrörelser är olämpliga som rektorer i den svenska skolan.

I praktiken har värdegrundsbegreppet i sin selektiva tillämpning istället blivit ett instrument för att diskriminera (eller mobba om man så vill) alla som vill normalisera svensk invandrings- och flyktingpolitik under åberopande av allas lika värde. Att hävda att någon inte står för allas lika värde blir en beskyllning där den anklagade inte har någon som helst möjlighet att försvara sig eller få sin sak rättvist prövad.

Karl-Olov Arnsberg, pensionerad professor i etnologi, skriver mycket träffande på Merith Wagers hemsida:

”Värdegrund är ett begrepp som smugit sig in bakvägen i det politiska landskapet. Den eller de som inte har rätt värdegrund är det legitimt att mobba. Värdegrund är med andra ord ett begrepp som vänder sig mot rätten att tycka och tänka fritt. Visst, tänk fritt du, men då får du inte leka på våran gård. Har du inte rätt värdegrund så kommer vi inte att anställa dig och heller inte ta dina tjänster i anspråk.”

Här föreligger med andra ord en paradox; i skolans värdegrund ingår att bekämpa mobbning, samtidigt som värdegrunden används till att mobba oliktänkande. I värdegrundsarbetet ingår för övrigt också att sträva efter jämlikhet mellan könen, men ingen lärare som är intresserad av att behålla jobbet skulle våga ifrågasätta muslimska föräldrars rätt att tvinga sina döttrar att bära hijab, burka, niqab eller andra former för muslimskt kvinnoförtryck.

Den föränderliga värdegrunden

Värdegrunden, i sin vagt definierade form har utan tvivel funnits i urminnes tider, även om själva ordet är nytt. Den skiljer sig mellan olika platser, kulturer och tidsepoker. Europeisk medeltid präglades av en värdegrund där kyrkan, påven och kristna värderingar stod i centrum för världsstaten. Denna värdegrund revideras under reformationen, då nationalkyrkan införs och nationalstaten stärks. Under de följande fyra århundraden står Luthers idéer, nationen, kungahuset och en sträng sexual- och arbetsmoral i centrum. Ett par hundra år efter reformationen sprids franska revolutionens idéer över Europa och enväldet ersätts av mer eller mindre demokratiskt valda församlingar. Under 1960-talets ungdomsrevolt framträder andra värden, såsom solidaritet, socialism och kamp mot kapitalistisk utsugning. Dessa idéer kasseras i sin tur två decennier senare och en desillusionerad vänster sadlar om: Vi skall inte längre förbättra världen, vi skall låta hela världen flytta till oss!

Den nya värdegrunden börjar definiera sig själv och kräva att alla underkastar sig den i syfte att hindra eventuella förändringar. Samtidigt är den självupplösande; en nationell värdegrund förutsätter en nationalkänsla där härskare och undersåtar talar samma språk, eller i alla fall någon form av kulturell och samhällelig gemenskap och kommer obönhörligen att raseras av den nu introducerade mångkulturen och nedvärderingen av nationen. Ett flagrant exempel på denna upplösning är den svenska värdegrundens kollision med de så kallade hederskulturerna. Antingen måste kulturrelativismen som sådan kastas på sophögen (vilket strider mot värdegrunden och alla kulturers lika värde) eller också måste vi acceptera hederskulturerna (vilka strider mot värdegrunden). Någon annan möjlighet finns inte. Problematiken liknar den som uppstår när man både utropar sig själv som världsmästare i godhet och samtidigt proklamerar att alla andra är lika goda.

Maktelitens värdegrund skiljer sig från folkets

Som framgår av Wikipedias definition är värdegrund en egenskap tillhörande ett kollektiv, men att det finns olika typer av kollektiv och olika kollektiv av samma typ, tex olika föreningar. Värdegrunden varierar alltså mellan olika grupper och det är uppenbart att maktelitens värderingar i många frågor avviker markant från folkmajoritetens, och när jag skriver makteliten inkluderar jag den tredje statsmakten (den fjerde statsmagt). Makthavare och framför allt medier har länge kunnat diktera vilken värdegrund de anser att folket skall ha utan att någon med andra åsikter har kunnat göra sig hörd. Detta har lyckligtvis ändrats med internets växande betydelse för informationsutbytet, till de etablerade mediernas stora förtret. Förhoppningsvis kommer detta att leda till ett ökat politiskt engagemang hos en allmänhet som har blivit alltför passiv.

Avsaknad av kritik leder till bristande omdöme

Fortsæt med at læse “Å du nya sköna värdegrund (c)”

Geert Wilders, the leader of the Party For Freedom in the Netherlands, will go on a speaking tour of Australia next week. In advance of his visit Down Under, Mr. Wilders was interviewed from the Hague on Australian TV. GoV

Är sociala problem vanligast i orter med få invandrare?

Stefan Fölster vid det nybildade Reforminstitutet väckte nyligen stor uppmärksamhet med en undersökning som visar att sociala problem är vanligast i orter med få invandrare. Undersökningen kom som på beställning och fick journalister att gå igång på högsta växel. Men det saknas något i undersökningen. Fölster väljer att helt utelämna brottsligheten när han undersöker sociala problem i kommunerna. Affe.

Våre skattepenger skal ikke gå til jødehat, Endelig avslørte NRK jødehatet i det palestinske samfunnet.

Lever Elvis? Skød Palme sig selv?

I Danmark skulle man et stykke ned i Informations kommentarspor, for at finde noget lignende Mazetti. I Sverige er det journalistisk main-stream. Det skulle vel aldrig have noget at gøre med, at de er så forhadte? Lars Hedegaard og Ingrid Carlqvist skriver i Journalisten: Reality check för Katarina Mazetti.:

Vi tycker det är fascinerande att du anser dig vara en bättre kriminaltekniker än danska polisen. Kulhålet, patronhylsan, videofilmen på den flyende gärningsmannen och de många vittnen som sett mannen i den röda postjackan har åtminstone fått danska säkerhetspolisen PET att se mycket allvarligt på mordförsöket mot Lars Hedegaard. Men, men – som man känner sig själv känner man andra. Du kanske själv brukar kraftigt överdriva det du är med om och förutsätter att andra gör detsamma?

Den danska polisen är allt annat än inkompetent. Tvärtom brukar man kalla den Europas bästa, eftersom de har så hög uppklarningsprocent på begångna brott. Vi vilar tryggt i förvissningen om att de kommer att gripa den unge man som försökte mörda Lars.

Till sist vill vi ge dig lite fler märkliga nyheter att fundera över, nu när vi tagit ifrån dig ”Den stora konspirationen bakom mordförsöket på Lars Hedegaard”. Vad sägs om månlandningarna – har de verkligen ägt rum? Sköt Olof Palme sig själv? Lever Elvis fortfarande? Snömannen klampar kanske fortfarande omkring i Alperna? Bermudatriangeln sväljer all världens fartyg? Bilderberggruppen styr världen? Att sprida lögner och obekräftade påståenden omkring sig är både otrevligt och farligt. Faktiskt menar vi att journalisternas hatiska ton mot Lars Hedegaard och de många felaktiga beskrivningarna av honom, kan vara en bidragande orsak till mordförsöket. Kanske hade det falska postbudet fått för sig att Lars Hedegaard var fritt villebråd.

I Sverige holder MSM hånden over Mazetti. Den sidste artikel om hende er fra 5 februar.

I Borlänge bor i dag runt 2000 somalier och nu väntas ytterligare runt 800 somalier anhöriginvandra. En tillgång för kommunen, menar arbetsförmedlingen här, som är i topp i landet på att få just somalier i arbete. Av de 511 somalier som var inskrivna hos arbetsförmedlingen 2012, fick drygt 30 procent jobb.Cirka 800 anhöriginvandrare från Somalia väntas till Borlänge inom kort och arbetsförmedlingen gör sig nu redo att möta de nya svenskarna. SR

Borlänge – 41.000 mennesker – er mindre end Helsingør – 46.000 mennesker. I 2011 modtog hele Danmark 3.396 familiesammenførte.

175 job forsvinder i Borlänge

I Kvarnsveden i Borlänge försvinner 175 jobb, i Hylte Bruk 100 jobb. Resterande 25 jobb försvinner från anläggningar i Nymölla, Ala och Gruvön. Tillsammans med andra effektiviseringsåtgärder ska de årliga kostnaderna minskas med 54 miljoner euro. Stora Enso lägger ner pappersbruk 175 jobb bort i Borlänge

Mænd med indvandrerbaggrund bag hadforbrydelser mod homofile

Borgmester Allerslev (R): Jeg ved bare, at det er unge men­nes­ker i biler.«

Tegning: I er nødt til at få tæv af nogle andre.

Tal­s­per­son for den danske Lands­for­enin­gen for Bøs­ser og Les­biske (LBL), Ken­neth Eng­berg, opp­ly­ser at det hoved­sa­ke­lig er menn med inn­vand­rer­bak­grunn som over­fal­ler homo­file uten­for homse­ba­rer i Indre Køben­havn. Det har i det siste vært flere til­fel­ler hvor unge menn har kom­met kjø­rende i biler og tra­kas­sert eller over­falt homo­file på vei inn eller ut fra barer i området.

»Det er for­trins­vis ind­vand­rer­drenge. Vi har ikke sta­ti­stik på det, men det er, hvad folk for­tæ­l­ler os, og jeg har også selv ople­vet at blive råbt ad af fem-seks indvandrer-drenge,« siger Ken­neth Eng­berg, der er tal­s­per­son mod had­for­bry­del­ser i Lands­for­enin­gen for Bøs­ser og Lesbiske.

Etter over­fal­let på radio­ver­ten Mar­cel Juul Øster­gaard i januar, lan­serte inte­gra­sjons­mi­nis­ter i Køben­havn, Anna Mee Aller­s­lev fra Det radi­kale venstre, flere for­slag for å komme pro­ble­met til livs. Et av for­sla­gene er å stenge gatene for bil­tra­fikk natt til tors­dag, fre­dag og lør­dag i de aktu­elle områdene. Aller­s­lev mener imid­ler­tid at LBLs opp­lys­nin­ger om hvem som begår over­fal­lene, er irrelevante:

»Det er under­ord­net, om det er ind­vand­rere eller etniske dans­kere, der begår had­for­bry­del­serne. Det vig­tigste for mig er at løse pro­ble­met. Så vidt jeg ved, må man ikke regist­rere hver­ken reli­giø­si­tet eller etni­ci­tet, og der­for ved jeg ikke, om det er bestemte grup­pe­rin­ger. Jeg ved bare, at det er unge men­nes­ker i biler.«

Går du så i krig mod had­for­bry­del­ser uden at vide, hvem der står bag, så I kan tale med dem?

Fortsæt med at læse ““Dalarna behøver en påfyldning af befolkning””