“Hvordan kan det være med den der mærkelige historie med Lars Hedegaard, at ingen journalist i Danmark eller Sverige har stillet spørgmåltegn ved, om den historie er en avis-and. Han sælger jo nu en masse papir man kan købe for 2000 kroner, at man er en hæderlig journalist. Der findes ingen vidner til hændelsen, han påstår at han….

Du stiller spørgmål ved, om Hedegaard er blevet mordtruet?

Egentlig kan jeg ikke gøre det, men ingen anden gør det, og det er det jeg spørger mig selv om…..Han påstår at han som 70 årig har slået en 25-årig araber ned, som så løb fra stedet. Ingen anden har set det. Hvorfor stiller man ikke spørgmål til ting der kommer fra højrefløjen? (Journalist Katarina Mazetti i Publicistklubben i Stockholm, 11. feb. 2013 – fra minut 57:34 fra minut 3:13 i You Tuben.

Mazetti: Inga säkra bevis har framkommit

Nja, et skudhul, et patronhylster, en nabo og naboers iaggtagelser dagene inden. Attentatet er så ubehageligt for Mazettis verdensbillede, at der må mere til. Men hun er naturligvis dybt chikaneret af näthatet fra højreekstreme kræfter. Det er virkelig synd. Det nethad findes ikke i mod danske journalister, er det noget Mazetti og Sverige har drømt eller er der en særlig grund til at hade svenske journalister? Jeg kan ikke bebyrde min febrile hjerne med det, det må vente.

En vecka efter denna attack tycks inga säkra bevis framkommit och det blir underligt tyst om saken. Upprördheten över ”det politiska våldet” uttrycks på allt flera ställen och Lars Hedegaard går ut och säljer certifikat för ca 2000 kr styck på att man är en ”hederlig journalist”. Kanske är den danska polisen inkompetent. Denna attack kan ha ägt rum, även om inga påtagliga bevis finns. Det kan ha rört sig om terrorister, privat hämnd eller udda galning.

Men det kan inte hjälpas att man får intrycket av att danska och svenska journalister går ner i brygga bakåt för att inte bli påhoppade av ”invandringskritiska” för att de uttrycker tvivel. (Eller köpte de alla historien rakt av?) Få diskuterar t ex att Lars Vilks år efter år får ett entourage av säkerhetsmän för minst 10 miljoner skattekronor om året, medan pengar till stöd för kvinnor med våldsamma män alltid saknas. Alla journalister vet vilken storm som kommer att bryta ut på vissa nätsajter när man ifrågasätter högerextremism. Kvinnorna har ingen nätmobb till sitt förfogande. Journalisten: Hur ägd är journalistkåren?

‘I may be killed if I write this’
Lars Hedegaard, founder of Denmark’s Free Press Society, speaks from a secret location after an attempt on his life. Douglas Murray

Mark Steyn har genudgivet sin tale fra sidste sommer på given foranledning. Jeg har den på video, men jeg må ikke udgive den for hans forlægger, gerne for ham. Måske er forsamlingen kontroversiel, det rammer flere og flere midt i en kontrovers-tid: Man kan have sex på TV, men man kan dårligt sige, at den der profet sikkert aldrig har eksisteret. Et postmoderne fremskridt. På grund af influenza kommer jeg ikke meget forbi bloggen de kommende dage.

A few days ago, a man tried to assassinate Lars Hedegaard in Copenhagen – an event Mark wrote about here and here, but about which the broader western media has been shamefully silent. Last summer, Mark had the honour of presenting Lars with a Defender of Freedom award at the European Parliament. Here is some of what Mark had to say:

Thank you. I don’t spend a lot of time in the European Parliament or in Brussels, and one of the few things that could persuade me to set foot here is the opportunity to say a word for the man we honour today, Lars Hedegaard.

After I accepted the invitation to come here, I received a couple of emails from prominent persons saying wasn’t I a bit worried that some of the people here are a bit controversial and it might not be a good idea to be seen in the same room as them. And that’s a fair point. Obviously, it would be far safer for one’s reputation to appear in the same room as less controversial figures such as the chaps appearing last weekend at the Muslim Council of Calgary’s big event in Alberta. Their keynote speaker was the Saudi-educated imam Dr Bilal Phillips, who’s on record as saying that every male homosexual should be executed. He later clarified his position: He only wants all male homosexuals in Muslim countries executed. “The media tends to take my words out of context,” he said. Lars Hedegaard, Defender of Freedom< ( Hedegaard er på top-fem over terrormål hos de islamistiske grupperinger. DR Søndag: Interviews med Lars Vilks og Lars Hedegaard.)

Woman Condemned for Placard Warning of Turkish and Muslim Threat to Europe

Maria Frank, a 74-year-old woman, who leads an organisation called “Association for the Future of Germany” peacefully gathers signatures calling for a referendum on whether an “Islam in Europe” centre should be built in Munich. She is constantly mobbed by antifa, green and trade union activists, so her placards are hardly visible. Despite that, she is prosecuted for incitement to hatred.

In Rotkreuzplatz the 74-year-old pensioner exhibited a placard on this day, which among other thing said that after the siege of Vienna by the Ottoman empire in 1683 now “the arrogant Turks and Muslims … [are threatening] Europe again”. The accused thus established and suggested the reference to a war of aggression, at least “implicitly accepting” that fear of Islam and Turks would be generated, argued the state prosecutor. She thus disturbed the public peace. Woman Condemned for Placard Warning of Turkish and Muslim Threat to Europe, Hetze ohne Reue.

Det var ikke meningen

med spærregrænsen. Mon ikke der kommer et forslag om at sætte den ned til 2 %, hvis det er lavt nok? Två regeringspartier under spärren.

Av Julia Caesar

Copyright Julia Caesar, Snaphanen och HRS. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen!

Ska vi förstå Ulf Wallgren? Han gör ju bara sitt jobb när han sitter där i Rapportstudion? Pliktskyldigt, nio minuter in i sändningen, bakom en skylt med texten “Attentat mot antimuslim” rapporterar han om mordförsöket mot den danske journalisten och författaren Lars Hedegaard. Det tar honom fyra meningar och 22 sekunder att raska över attentatet. Jag har tagit tid.

Om vi ska förstå Ulf Wallgren – i så fall hur länge? Och varför? Hur länge till ska vi överse med en yrkeskår som till stora delar utgörs av ett lögnaktigt, korrumperat och politiserat patrask som år efter år samvetslöst för svenska folket bakom ljuset?

För min del är förståelsens tid över. Mitt blodtryck har tagit alltför mycket stryk. Jag tänker inte förstå Ulf Wallgren eller någon av hans och mina kolleger som varje dag undergräver vår demokrati. Jag har förstått färdigt. Jag vet för mycket för att låta mig luras av försök till mörkläggning, och jag har inte längre överseende med dessa ständiga lögner och provokationer från svenska media. Ett mordattentat mot en person i deras egen yrkeskår – och än en gång skämmer svenska journalister ut sig inför hela världen genom att på det ynkligaste sätt förtiga och förringa brottet och förtala brottsoffret.

Jag säger: Skam skam, tusenfalt skam över svenska journalister! Skäms ögonen ur er! Hur står ni ut med er själva? I vilken soptunna dumpade ni era samveten? Hur känns det att sitta och ljuga dagarna i ända? Hur orkar ni se era barn i ansiktet – de som ska leva med konsekvenserna av era lögner?

 Mordförsöket finns inte med i Rapports rubriker

En efter en hotas eller dödas de som går i bräschen för vår yttrandefrihet och vågar stå upp mot de krafter som vill strypa den. När Lars Hedegaard, 70, ordförande i det danska Trykkefrihedsselskabet och chefredaktör för den nya tidningen Dispatch International, i tisdags utsattes för ett mordförsök i sitt hem i Köpenhamn lyckades han mirakulöst avvärja att bli skjuten genom ett välriktat knytnävsslag mot attentatsmannen. Han blir förbannad. Antagligen räddar det hans liv.

Angreppet på Lars Hedegaard är inte bara ett mordförsök på en person. Det är ett mordförsök på yttrandefriheten, på demokratin. Men det framgår inte i svenska media. Inte någonstans.

Attentatet finns inte med i rubrikerna för SVT Rapports 19.30-sändning samma dag. Istället toppas sändningen demonstrativt med ett långt snyftreportage under beteckningen “Asylgömda”. Reportaget av Anna-Klara Bankel är fullproppat med gravt felaktiga och missvisande benämningar som “papperslösa” och “gömda flyktingar”. “Asylgömda” – vad är det? Några “gömda flyktingar” finns inte. Om man är flykting får man asyl och behöver inte gömma sig.

Inslaget handlar om “Ahmed” och hans familj som inte har några asylskäl och därför ska återvända till sitt hemland. “De är papperslösa och lever med ständig ångest” snyftar Rapport. Vi är många som lever med ständig ångest på grund av den här sortens ansvarslös desinformation.

“Islamfientligt” och “muslimfientligt” i Sverige

Först nio minuter in i sändningen nämner programledaren Ulf Wallgren mordförsöket, och då kan han inte ens uttala Lars Hedegaards namn rätt utan säger “Hedgård”. Tittarna upplyses om att Lars Hedegaard har grundat det “islamfientliga” Tryckfrihetssällskapet. Andra media ger lika förutsägbart vilseledande information:

•    Dagens Nyheter  verkar mycket nöjd med den här formuleringen:

“Författaren Hedegaard, som är ordförande i danska Tryckfrihetssällskapet, är en av de få danskar som ett tag hade papper på att han var rasist, sedan han för några år sedan av hovrätten dömdes till böter för att i en bloggintervju bland annat ha sagt att muslimska fäder våldtar sina barn. Han frikändes senare i högsta domstolen.”

•    Expressen  kallar Lars Hedegaard “den kände islamfientlige debattören”.

•    Niklas Orrenius i Expressen skriver:

“Lars Hedegaard är en av Nordens värsta hetsare mot muslimer. Han har grundat en rasistisk tidning som varnar för invandring av “lågintelligenta från syd”.

Niklas Orrenius kommer ändå till den generösa slutsatsen att Lars Hedegaard trots allt bör få leva.

•    Svenska Dagbladet skriver:

“Den islamfientlige författaren och redaktören Lars Hedegaard har utsatts för ett mordförsök.”

•  SR Ekot  kallar Lars Hedegaard korrekt för “den starkt islamkritiske debattören och ordföranden för den danska islamkritiska föreningen Trykkefrihedsselskabet”. Men sedan går det inte längre. Trykkefrihedsselskabet blir plötsligt “starkt islamfientligt”.

•    Sydsvenska Dagbladet  har rubriken “Islamfientlig besköts i Danmark” och försöker sedan variera konfekten :

“Lars Hedegaard har gjort sig känd som  grundare av starkt muslimfientliga föreningen Trykkefrihedsselskabet.”

“En rasist är en rasist är en rasist”

• Johan Malmberg i Helsingborgs Dagblad  är värst. Han publicerar en text med rubriken “En rasist är en rasist är en rasist”. Upprörd noterar han att “flera större medier (Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet) gjorde exakt det man lovat att inte göra, nämligen att kalla Hedegaard för (det av hans kretsade myntade begreppet) “islamkritiker”. Trots att “svenskarna hittills, både i kammare och spalter, har varit mycket bättre på att hålla den viktiga rågången mot främlingsfientligheten.”

Vem har bestämt att ordet “islamkritiker” inte får användas i svenska media? Vem har tidningarna lovat vad? Har det utgått riksdirektiv från Expo? Den tidning som Lars Hedegaard har startat tillsammans med den svenska journalisten Ingrid Carlqvist kallas i svenska media genomgående “rasistisk”. För det har Expo beslutat att den är. Och det vet ju alla att det är Expo som bestämmer vad journalisterna får skriva i Sverige numera.

“Avskaffa rasism- och blasfemiparagrafen!”

I Danmark ställer sig samtliga politiska partier utom Det Radikale Venstre bakom Lars Hedegaard och fördömer mordförsöket. Likaså stora delar av danska media, där han genomgående kallas det han är – islamkritiker. Jyllands-Posten pekar i en ledare på det orimliga i att man enligt rasism- och blasfemiparagrafen i dansk lag kan bli dömd för att tala sanning.

“Kära politiker, det mest effektiva stödet för Lars Hedegaard är att avskaffa rasism- och blasfemiparagrafen. Det kan inte gå fort nog” skriver Jyllands-Posten.

Mikael Jalving: “Ord räcker inte”

Dagen före mordförsöket ringer Lars Hedegaard till författaren Mikael Jalving och ber honom skriva ett par artiklar i tidningen Dispatch International som han är chefredaktör för. Tidningen som i det kära broderlandet Sverige naturligtvis kallas “antimuslimsk”, “invandrarfientlig” eller rätt och slätt “rasistisk”.  Tillsammans skrattar de åt saken.

Men ord räcker inte, skriver Mikael Jalving på sin blogg i Jyllands-Posten.

“Om vi verkligen önskar begränsa möjligheterna för liknande eller värre angrepp framöver måste vi försvara oss med bättre lagstiftning, och det första knytnävsslaget är att ta bort blasfemi- och rasismparagraferna. De är skamfläckar på vår demokrati och används dessutom effektivt av demokratins många fiender. Lars Hedegaards knytnäve bör följas upp av samhällets knytnäve.”

“Spänningarna har helt enkelt blivit för stora”

Vem gärningsmannen är är okänt när jag skriver det här. Mannen jagas av PET, den danska säkerhetspolisen. Men motivet är utan tvekan politiskt. Lars Hedegaard har i många år varit en framträdande islamkritiker. Han har visat att islam inte låter sig förenas med demokrati, att islam är en våldsideologi som i allt väsentligt är oförändrad sedan 600-talet och att det är en ideologi som ställer till problem i alla länder i Väst som har stor invandring från muslimska länder.

Mordförsöket är ett i raden av politiska mordförsök i Danmarks moderna historia – och det första som inte är riktat mot Jyllands-Posten eller någon av dess medarbetare.

“Det skulle vara ett ännu större mirakel om det här attentatet är det sista vi har sett på dansk jord. Men vi måste räkna med att det kan ske igen. Allt annat vore naivt att tänka sig” skriver historikern Morten Uhrskov Jensen i Den korte avis.

“Vi är vittnen till stora befolkningsmässiga omvälvningar i Danmark och en rad europeiska länder. Vare sig massinvandringen stoppas eller inte är det osannolikt att det kan gå fredligt till. Därtill har spänningarna helt enkelt blivit för stora.”

“Hellre dör jag än håller käften”

Lars Hedegaard själv har sagt: “Hellre dör jag än håller käften.” Så talar en kämpe som tror på det han gör. I det första han har skrivit från sitt gömställe efter mordförsöket, en krönika på sajten Sappho, skriver han att han vill förebygga uppkomsten av myter.

“Först och främst myten att jag efter skjutningsepisoden skulle ha blivit omfamnad av mediernas och politikernas odelade sympati och att alla nu samlas i ett stålhårt försvar för yttrandefriheten.”

“I tidningen Politiken”  (Danmarks motsvarighet till Dagens Nyheter) “uttrycker Bo Lidegaard i en ledare sin glädje över att jag inte är död men övergår snabbt till att förklara vilket uselt kryp jag är – med alla mina “förvridna, hatfyllda och förnedrande uttalanden om muslimer i Danmark” skriver Lars Hedegaard och fortsätter:

“Om tidningen hade intresserat sig för vad jag har sagt och skrivit skulle den veta att nästan aldrig har uttalat mig om muslimer – och i varje fall aldrig specifikt om dem som bor i Danmark – men att mitt ärende har varit att beskriva och kritisera islam. Muslimer är, anser jag, offer för en sjuk politisk ideologi som mer liknar nazism och kommunism än den liknar religion.”

Det började med ayatollah Khomeinis fatwa mot Salman Rushdie

Mordförsöket mot Lars Hedegaard är det senaste – men naturligtvis inte det sista – försöket att tysta obekväma sanningar om islam. I tjugofyra år har muslimer och islamister av olika schatteringar med mord och våld som verktyg försökt tvinga på demokratiska länder i Väst samma jämmerliga brist på yttrandefrihet som de har i sina egna länder. Hoten mot yttrandefriheten började med ayatollah Ruhollah Khomeinis fatwa mot den indisk-brittiske författaren Salman Rushdie  för hans bok “Satansverserna”.

Dödsdomen mot Rushdie på Alla Hjärtans Dag den 14 februari 1989 riktade sig inte bara mot Rushdie utan också mot bokens översättare och förläggare över hela världen.

”Jag uppmanar alla nitälskande muslimer att avrätta dem snabbt, varhelst de påträffas, på det att ingen annan ska våga kränka muslimska heliga ting. Med Guds vilja är den som blir dödad på detta uppdrag en martyr” förkunnade ayatollan.

Mord och mordförsök på Satansversernas översättare

Khomeini dog bara några månader efter att han utslungat dödsdomen. Salman Rushdie tvingades gå under jorden i tio år och har lyckats överleva hittills. Rushdies norske förläggare William Nygaard utsattes 1993 för ett mordförsök som aldrig har klarats upp. Den amerikanske förläggaren Peter Mayer på Penguin förlag utsattes för grova hot. I juli 1991 knivhöggs professor Hitoshi Igarashi till döds för att han hade översatt Satansverserna till japanska. Samma månad blev den italienske översättaren Ettore Capriolo misshandlad och knivhuggen i sin lägenhet i Milano. Inte i något fall greps gärningsmännen.

Vid en konferens i Turkiet i juli 1993 där Satansversernas turkiske översättare Aziz Nesin deltog omringades hotellet av en pöbelhop som, eldad av lokala imamer, krävde att få Nesin utlämnad för att avrätta honom. Sedan jämnade de hotellet med marken. Nesin lyckades undkomma, men 37 personer dödades. Fyra år senare dömdes 33 personer för massakern.

Dödsdomen mot Salman Rushdie har aldrig tagits tillbaka av den iranska regimen. Under de tjugofyra år som gått har tusentals människor fått sätta livet till i kampen för yttrandefrihet.

Muhammedkrisen – en infam iscensättning

Det skulle dröja sexton år, till 2005, innan muslimer och islamister än en gång skulle drabbas av utbredda anfall av kränkthet och avfyra nya mordhot. Den 30 september 2005 publicerade Jyllands-Posten tolv Muhammedteckningar. En av bilderna, ritad av Kurt Westergaard, föreställde Muhammed med en bomb i turbanen.

Topplocket gick i den muslimska världen. Men det som kallas “Muhammedkrisen” var i själva verket en infam iscensättning, orkestrerad av en kringresande delegation danska imamer. Under ledning av de två islamistiska danska imamerna Raed Hlayhel och Ahmed Abu Laban (1946-2007) reste de runt på lögnturné i muslimska länder och mobiliserade de kränktas arméer.

Bilder på Muhammed som gris och pedofil

För att garanterat elda massorna hade imamerna tagit med sig en mapp, sammanställd av Abu Laban, med bland annat bilder på Muhammed som gris och pedofil – bilder som inte hade publicerats i Jyllands-Posten eller någon annan tidning.

Dessutom spred Abu Labans delegationer lögner om Danmark som ett extremt islamfientligt land, med den uttalade avsikten att skada den danska regeringen och dansk export. Miljoner muslimer över hela världen gick ut i våldsamma protester och krävde blod och död för teckningar som de inte hade sett. Ingen i Mellanöstern eller Nordafrika hade ens hört talas om Jyllands-Posten. Mer än 300 personer skulle komma att mista livet för några teckningars skull.

En ansenlig skara presumtiva terrorister sitter inburade

Fortsæt med at læse “Söndagskrönika: Skam skam, tusenfalt skam!”

Muslim fundamentalists have used British television channels to preach in favour of violent crime and killing “apostates”. The communications watchdog, Ofcom, has made a series of rulings against channels which allowed “inflammatory” material to be broadcast in breach of rules which forbid extreme opinions gaining a platform on British television

* An Islamic scholar who told viewers: “It is your duty … to kill those who insult Prophet Mohammed.” * A preacher banned from coming to Britain who used the channel – which he co-owns – to say anyone who left Islam should be put to death.* A phone-in presenter who advocated “eliminating” anyone who disrespected Mohammed.

The cases, disclosed today, include examples of an imam telling viewers that those who disrespect the prophet Mohammed should be killed, and another broadcaster saying homosexuals should be beaten and tortured. The stations were found to have committed serious breaches of the broadcasting code by allowing the extreme opinions to be aired unchallenged. Preachers of hate who spread their violent word on British TV channels

Idéen om ‘the melting pot’ er kun et romantisk bedrag

En af tre unge flamlændere har en tydelig negativ opfattelse af muslimer, mens en fjerdedel af unge muslimer mener, at vold mod homoseksuelle er berettiget. Dette er, hvad en stor undersøgelse foretaget blandt unge i Antwerpen og Gent afslører.

Tyve procent af unge flamlændere mener, at muslimer ikke bør praktisere deres religion i Belgien, mens en tredjedel er i tvivl. En femtedel af de adspurgte er overbeviste om, at mange muslimer er kriminelle.

Undersøgelsen viser, at mangfoldighed er alt andet end indlysende for unge i byerne. Unge muslimer mangler heller ikke intolerante holdninger. Næsten halvdelen er imod homoseksuelle ægteskaber og en fjerdedel mener at vold mod homoseksuelle er i orden. Desuden accepterer 21 procent af de unge muslimer dødstraf for homoseksualitet nogle lande. Modsat generes under en tredjedel af de unge flamlændere af at se to mænd kysse hinanden offentligt.

Antisemitisme er udbredt blandt unge muslimer. Ikke mindre end 45 procent siger, at de er enige med følgende beskirvelser: “Jøder er dominerende” eller “jøder opildner til krig.” Forskerne siger, at “anti-semitisme gradvist synes at integreres i unge muslimers identitet.”

Forskerne konstaterer, at “de unge i Flandern ikke nødvendigvis er flamlændere, men at de er opdelt i en mosaik af etniske grupper, der indbyrdes holder meget lang social og mental afstand”. Professor emeritus Mark Elchardus, der har forestået undersøgelsen, bemærker, at de traditionelle og konservative opfattelser ofte indebærer intolerance overfor andre grupper. Han tilføjer, at “den sympatiske ide om en melting pot er kun et romantisk bedrag”. Un jeune Flamand sur trois est intolérant (Snaphanens oversættelse)

Jeg har de seneste dage været genstand for en del presseomtale, og det er måske på sin plads, at jeg selv fortæller, hvordan jeg har oplevet reaktionerne på mordforsøget uden for min bopæl på Frederiksberg den 5. februar. Især fordi jeg gerne vil foregribe mytedannelser.

Først og fremmest den myte, at jeg efter skudepisoden skulle være blevet ombølget af mediernes og politikernes udelte sympati, og at alle nu samles i et stålfast forsvar for ytringsfriheden. Altså noget i retning af det opråb, man dagen efter kunne læse i en redaktionel kommentar i Politiken. Så vidt jeg kan se, er der kun to partier, der har udtrykt vilje til at bakke bragesnakken op med konkrete handlinger, nemlig Dansk Folkeparti og Liberal Alliance. De andre skal ikke have noget klinket. De vil ikke være med til at afskaffe straffelovens to skandaløse krænkelsesparagraffer, 140 og 266b.

De vil ikke gribe effektivt ind mod de – få eller mange –indvandrede muslimer, som ikke er kommet til landet for at lade sig integrere, eller fordi de elsker frihed, lighed og demokrati, men fordi Danmark er et godt sted at modtage offentlig understøttelse, mens man frit kan udbrede sine barbariske anskuelser og true etniske danskere på livet.

En af disse barbarer stod uden for min dør i tirsdags, og jeg er bange for, at der er adskilligt flere af hans slags. PET’s chef har netop meddelt, at politiet er ude af stand til at beskytte alle, der skal slås ihjel, fordi de har sagt bøh til profeten. Hvad vil politikerne gøre ved det? Det er deres ansvar. Gennem 30 år har de – stadig med undtagelse af Dansk Folkeparti – påtvunget den danske befolkning en masseindvandring af integrationsresistente, som aldrig ville have fået adgang, hvis befolkningen havde fået lov at stemme om det. Sappho (BT: Lars Hedegaard raser mod medier og politikere fra sit skjul. EB: I en ny klumme i Trykkefrihedsselskabets tidsskrift langer Lars Hedegaard ud efter Politiken og politikere.)

Det goda, fina hatet

Af Thomas Nydahl
Under den gångna veckan har vi matats med “näthatet” – som övertrumfat till och med det faktum att Lars Hedegaard utsattes för ett mordförsök. Hela landet – så är det alltid i de kollektiva psykosernas Sverige – vaggade fint tillsammans sitt nyfödda älsklingsbarn. Om fem människor hojtar samtidigt från Ystad till Haparanda går psykosmaskinen igång och inte ett öga förblir torrt. Men det händer ju så mycket annat. Jag påminns om det när jag nu på förmiddagen läser lite nätsidor.

“Så ser hatet från vänster ut. Det goda, fina hatet, det som drabbar män och kvinnor för att vi inte är tillräckligt pacifistiska, queer, feministiska eller bara vänster.”

Så skriver Paulina Neuding i Svenska Dagbladet idag och sätter fingret på en mycket öm punkt. Den är i själva verket så öm att den nästan aldrig berörs. Man ska förstås läsa hela hennes text, men jag citerar en liten bit till:

“Näthat, kan jag meddela, drabbar även kvinnor som inte är vänster. Det är likheten. Den slående skillnaden är att hatet från vänster ofta letar sig in i etablerade sammanhang.”

Och för er som uppskattar tillvarons mer groteska sidor kan jag meddela att den svenska Arbetsförmedlingen nu ska öppna kontor i Etiopien för att “förbereda de somalier som har fått uppehållstillstånd i Sverige som anhöriginvandrare men ännu inte kommit hit.”Om de misslyckas redan i Addis Abeba får de väl överföra de lyckligt utvalda till FAS 3 direkt.

Svensk arbejdsformidling åbner kontor i Addis Abeba

Arbetsförmedlingen planerar att öppna kontor i Etiopiens huvudstad Addis Abeba. Syftet är att på plats förbereda de somalier som har fått uppehållstillstånd i Sverige som anhöriginvandrare men ännu inte kommit hit. Genom att kartlägga de sökandes yrkes- och utbildningsbakgrund hoppas Arbetsförmedlingen snabbare kunna hitta lämpliga platser i Sverige där det kan erbjudas jobb.

Av de omkring 4 000 somalier som sedan ungefär ett år har fått uppehållstillstånd till Sverige som anhöriginvandrare, har de flesta, knappt 3 000 inte kommit hit än. De flesta väntar i Addis Abeba, där den svenska ambassaden finns och där flest ordnat med sitt uppehållstillstånd. Arbetsförmedlingen öppnar i Addis, Arbetsförmedlingen öppnar kontor i Etiopien.

Der er så mange ting, man ikke lige begriber ved første øjekast, hvis man ikke sidder i Riksdagen. Somaliere har lavest erhvervsdeltagelse af alle, i Danmark er den på 38.5 %, mange er analfabeter. Svensk arbejdsløshed er på 7.4 % og ungdomsarbejdsløsheden på 22.1 %. Der kommer iflg. prognosen 54.000 asylsøgende til Sverige i år, flest fra Syrien, Afghanistan, Eritrea og Somalia. Hvad med et kontor i Damaskus og Kabul, der formidler ikke-eksisterende jobs? Meanwhile in Denmark: Porten lukkes for somaliske asylansøgere.

We Stand With Lars

Douglas Murray: The utter, utter silence

Douglas Murray hos Frank Gaffney

DOUGLAS MURRAY, Associate Director of the Henry Jackson Center, talks with Frank about the assassination attempt against Lars Heegaard, which he considers an “appalling attempt” to stop our freedom of expression. Yet, as Murray points out, the usual defenders of free speech are not speaking out about the incident–rather, some feel that perhaps Hedegaard simply shouldn’t have said anything in the first place. Audio 10:37. (alternativt link)

Ökad oro för religiöst våld

Globala konflikter mellan muslimer och kristna får återverkningar på hemmaplan. Allt fler svenskar befarar att religiösa spänningar mellan muslimer och kristna i Mellanöstern kan blossa upp till oroshärdar i Sverige. En ny rapport visar att hela 73 procent av svenskarna oroar sig för detta – en rejäl ökning från 2011 då 58 procent oroade sig. Förklaringen antas vara självmordsbombaren i Stockholm samt bomben och morden i Oslo och Utøya.

Delrapporten ”Opinioner 2012” från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, presenterades under årets rikskonferens ”Folk och försvar” i Sälen häromveckan. Den visar att många numera ser de globala sambanden: lokala oroshärdar kan snabbt få konsekvenser på helt annat håll i världen. Allt fler svenskar är nu bekymrade över att spänningar som egentligen hör hemma bland muslimska och kristna grupperingar i Mellanöstern, kan få återverkningar här. Dispatch. 73 Percent Worry About Religious Violence.

Idag har vi tecknat en prenumeration på Dispatch International

Attentatet mot Lars Hedegaard avgjorde saken. Vem som tog sig före att försöka skjuta Hedegaard vet vi fortfarande inte, även om misstankarna går i en viss riktning. Dock vill vi med vår prenumeration visa, för vad det nu kan vara värt, att vi inte accepterar att fria debattörer, även om de företräder av PK-eliten oönskade åsikter, utsätts för mordförsök. Vår prenumeration är också en protest mot att den svenska politiska och mediala eliten, till skillnad från den danska, konsekvent vägrar att fördöma attentatet. Idag heter vi alla Lars Hedegaard. Vi vet att åsiktspolisen Expo läser bloggen, och vi hoppas att de åtminstone för sin inre syn kan se vårt rakt utsträckta långfinger. Verkeligheten.

I am now going to take out a subscription to Dispatch International and hope people will join me in doing so here. If that is indeed why the assassin called, then let’s spread the risk around a bit. Let’s make it the most gloriously widely-read publication out there. Since the attempt on his life, Lars has invited me to write pieces for Dispatch International and I have already told him that it will be a pleasure and an honour to do so.Douglas Murray: The cowardly and hypocritical media abandons Lars Hedegaard

Vi gillar olika och vi slår tillbaka

Idag publicerar Aftonbladet på nätet denna bild av vad de kallar tidningens “kvinnliga profiler”. Vad är det de ska slå tillbaka mot? Näthatet, dummer. Men det är inte det jag vill säga två ord om. Det är en helt annan sak. Aftonbladet har ju gjort sitt namn känt inte minst för kampanjer som “Vi gillar olika” där man förväntas ansluta sig till en statligt dirigerad multikulti-ideologi. Men se på bilden av tidningens kvinnliga profiler. Finns det en enda kvinna där som inte är etnisk svensk? Kanske finns det en eller två, men jag har svårt att se vem det skulle vara. Jag känner ju igen i alla fall fyra-fem stycken av dem (de har namnen Linderborg, Magnusson, Röstlund, Sköld, Lundberg och Mellin) Ingen av dem har arabiska, somaliska, afghanska eller andra utomeuropeiska namn, så vitt jag förstått. Det går bra att starta mediakampanjer, betydligt svårare är det att själv leva i de miljöer vi andra förväntas godta. Men de har gott självförtroende, dessa “profiler”. Det förstår man när man tar del av budskapet: “Vacklar vi så vacklar demokratin.”

För övrigt vill jag påminna om att någon i tisdags försökte mörda Lars Hedegaard, en av de främsta förkämparna för det fria ordet. Det innebär inte att jag vill ursäkta den misogyna pöbel som flockas på nätet. Men rätt ska vara rätt, det finns en ännu farligare pöbel på gator och torg och ibland är den beväpnad. I Lars Hedegaards trappuppgång hade den skarpladdad pistol. Thomas Nydahl

SD næststørste parti blandt svenske LO-medlemmer

Det er ikke småting, LO har godt 1.4 mio medlemmer. Måske er deres Demonstration mot rasism och främlingsfientlighet mere en demonstration imod sossernes vælgertab.

Över 16 procent, eller var sjätte person, bland LO:s medlemmar skulle rösta på SD. Det innebär att partiet nu är det största efter S inom LO, rapporterar SVT. I en Sifo-undersökning utförd mellan början av september och början av oktober sade 12,2 procent av LO:s medlemmar att deras partisympatier låg hos SD. För en motsvarande period tre månader senare har andelen ökat med fyra procentenheter. – Därmed har SD gått om Moderaterna som det näst största partiet bland LO-medlemmarna efter Socialdemokraterna. SD näst störst bland LO-medlemmar

En stærkt højreorienteret svensker

Det er en smal sag at være stærkt højreorienteret i dag, man skal bare kritisere islam, så kan man mene hvad som helst om velfærd, skatter, fordelingspolitik,EU, abort og homobryllupper. Dispatch International blev kaldt stærkt højreorientet i TV-Avisen forleden – se video nedenfor. Går den ind for den korporative stat, for uniformerede gadekorps à la SA, racehygiejne, antisemitisme, etniske udrensninger, førerdyrkelse, mobilisering af befolkningen, kvinderne hjem i køkkenet og jugendbevægelser? Næh, den kritiserer de lyserødes bonkammerat, Muhammed. Det er den ene ting, der gør en højreorienteret i DR’s øjne. Hedegaard kalder sig forresten stadig venstreorienteret. Mikael Jalving interviewer i dag forfatteren Jan Sjunnesson i artiklen “Hvordan bliver svenskerne normale?” (ikke online)

Jeg selv ligger et sted mellem Labour og Konservative i Storbritannien, men i Sverige opfattes jeg som ekstrem.« »Men lad mig være konkret: Vi kunne f. eks. mindske indvandringen til dansk niveau, indføre en forfatningsdomstol, mere disciplin i skolen og tidligere karaktergivning, ansøge om medlemskab af Nato og gøre vores militær i stand til at forsvare svensk territorium i mere end en uge. Vi kunne også sænke skatten, især den på arbejde, mindske retten til sociale ydelser og allehånde bidrag, begrænse den offentlige sektor, tillade private universiteter og lærerhøjskoler, afregulere boligmarkedet, bekæmpe islamiseringen mere aktivt og ærligt, beskytte trykke-og ytringsfriheden, skærpe straffeloven, forsvare den seksuelle frihed, tillade købesex, lukke religiøse skoler, mindske statsfeminismens magt, udvide sikkerhedspolitiets beføjelser og bl. a. give dem bedre mulighed for at overvåge den voldelige venstrefløj og potentielle terrorister, afskaffe pressestøtten, indføre ret til hjemmeundervisning og overalt tynde ud i regeljunglen. Der er skam nok at gå i gang med.«.

A message from Lars Hedegaard:

Friends,

Thank you for the hundreds of facebook messages and mails I have received since a lunatic tried to bump me off two days ago. I’m in fine shape and hope to return to a semblance of normal life and work pretty soon. Meanwhile I can only repeat what I have already said to one of the Danish dailies: I would rather die than shut up.

They may kill us but there will always be people determined to stand up for our most precious right ­ the right of free expression. Thank you to the hundreds who have have joined our Free Press Society or taken out subscriptions to Dispatch International over the past 48 hours. We are all in this together and if we stay together, they can never break us.

Courage! Lars Hedegaard (Twitlonger)

Venstreorienterede kommenterer attentatet

Den multikulturelle udfordring har nu sat så dybe revner i danskernes samhørighed, at end ikke et attentatforsøg kan samle hele nationen.

Efter mordforsøget på Lars Hedegaard onsdag formiddag, har politikere fra hele spektret fordømt angrebet. Der er strømmet sympatierklæringer ud til Lars Hedegaard. En enkelt politiker, Anders Samuelsen fra LA, er sågar af den opfattelse, at der må sættes handling bag ordene.

Men på den radikale venstrefløj er reaktionen en anden. I kommentarfelterne under Informations artikler, hernede i grotterne under den statsansatte elites foretrukne avis, er der en verden af uforsonlig og skruppelløs kynisme. Selvom Information angiveligt har været i gang med at slette det værste, er det ikke et kønt syn.Nogle finder attentatet morsomt…Ulla Nørtoft Thomsen i DKA.

Møde i TSF under politibeskyttelse og adskillige Tv kanaler og fotografer, ingen fra Sverige dog. De har deres egne, daglige mord og mordforsøg at se til, det er virkelig ikke noget særligt, og ind i mellem er der schlagerfestival, årets homo, svineinfluenza eller galna ko-sjukan, der også skal passes. En ærlig journalist har ikke stunder til politiske drabsforsøg. Jeg ved ikke, hvorfor de kom, hovedpersonen kom ikke, og de kom næppe for at høre panelet diskutere omskæring og kirurgiske forhudsteknikaliteter. Det var live på News, fortalte en SMS fra Jylland. Måske folk med TV ved det? (klik fotos f. helskærm)

»En racist er en racist er en racist«

En dansk journalist overlever ved et rent lykketræf et likvideringsforsøg, svensk presse ignorerer det stort set, og har ikke haft en lyd om det siden i forgårs den 5 februar kl. 17:48. Men i dag:

Även en rabiat rasist som Hedegaard, grundare av danska Tryckfrihetssällskapet och redaktör för muslimhetsande tidningen Dispatch International, ska omfattas lika självklart av demokratins byggklossar som alla andra.

Och som av en slump går medierna ut med ett signalement av en mörk man med Mellanösternutseende, som jag gissar utgår från den omvittnat redige Hedegaard. Ja, Lars Hedegaard tar förstås tillfälligt i akt att samtidigt passa på att uttrycka åsikten att det lär röra sig om en av dessa muslimska fundamentalister! Något som nyhetskanalerna beredvilligt citerar.Så mycket för mediernas högtidliga formuleringar om att slå vakt om grundläggande rättigheter för alla och envar.

Så vad hände när dådet mot Hedegaard rapporterades i svensk media? Jo flera större medier (Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet) gjorde exakt det man lovat att inte göra, nämligen att kalla Hedegaard för (det av hans kretsade myntade begreppet) “islamkritiker”.

När Lars Hedegaards gravt rasistiska åsikter blir allmängods kommer yttrandefriheten verkligen att sättas på spel.En rasist är en rasist är en rasist – Johan Malmberg i HD.SE.

Det er småt med den kollegiale solidaritet hen over Sundet, når det gælder. Det første der falder mig ind, er Dagens Nyheters tegningekommentarer under Muhammedkrisen. Bemærk Jyllands Posten som brovtende, øldrikker og danskeren som en gris, der beder om at blive taget bagfra med en klar seksuel antydning. Sådan se den ypperste anstændighed ud, når noget går den imod: danskeren er et svin, der beder om at blive bollet i røven af en muslim (den islamiske bue, grisen står under). Vi er skam venner, når det gælder.

Vi skal have meget ondt af svenske journalister, når de modtager truende e-mails, det har alle aviser og SVT med sagt i flere uger, “selve pressefriheden er på spil.” Vil man have ondt af dem, hvis nogen ligefrem prøver at myrde Åsa Linderborg, Lisa Bjurwald og de andre kvinder, der optrådte forleden i prime time? Jeg er ikke fuldstændig sikker.

Når jeg følger historien tæt, er det ikke bare fordi den er opsigtsvækkende ligesom attentatet på Westergaard, eller fordi Hedegaard er en ven, det er også fordi at halvdelen af bloggens læsere er svenskere, og de kan ikke hente megen information indenfor Sveriges grænser. (Se også Journalisten: I Sverige er Hedegaard islamfjendtlig – i Danmark er han islamkritisk.)
Fortsæt med at læse “Venter på Lars”