TV-Avisen 21.30 i aftes .

TVA: Lars Hedegaard udgiver med Ingrid Carlqvist en særdeles islamkritisk avis, og det kan meget vel være baggrunden for mordforsøget.

Ingrid Carlqvist: “Vi har naturligvis hele tiden været bevidste om, at det er et farligt projekt, men vigtigt.” – “Det som er nyt, er at avisen udkommer en gang om ugen.”

Også Lars Hedegaards ven og næstformand i Trykkefrihedsselskabet, Katrine Winkel Holm mener, at avisen kan være årsag til drabforsøget.

“Det at Lars Hedegaard fortsætter sin islamkritik meget højlydt og systematisk og med stor gennemslagskraft i Sverige, kan være anledning til det attentat, vi så.”

TVA: Claus Buhr, du er ved Lars Hedegaards hjem, er denne her svenske forbindelse et spor, som politiet for alvor forfølger? –

“Det er en teori, som den store efterforskningsgruppe arbejder med, det er et af flere bud, og det er det der er mest kød på.” (Hedegaards kollega: Ny islamkritisk avis årsag til mordsforsøg.)

Ordets folk slår tilbage

Michael Jalving, debattør og bl.a. medlem af støttekomiteen for den svenske Muhammed-tegner Lars Vilks

»Jeg antager, at Lars Hedegaard blev udsat for et politisk eller religiøst attentat. Læren derfra er, at retssagerne om racisme og blasfemi, som Lars Hedegaard har været slæbt igennem ad tre omgange, er et udstillingsvindue for folk, der vil af med sådan nogle som ham. De er en gabestok, som retter spotlyset direkte mod personer som Lars Hedegaard og dermed hjælper voldsmændene. Disse mennesker kan formentlig ikke læse, ræsonnere, de kan knap nok tale. De har brug for en guide, og det får de via retssystemet og dets racismeparagraffer. Ser man mere bredt på de mulige konsekvenser, er det oplagt, at frygten og utrygheden hos folk, der deler Hedegaards synspunkter, kan vokse. De kan lægge bånd på sig selv og dermed handicappe den fri debat og gøre os allesammen dummere. Ingen vinder ved, at vi lægger bånd på os selv. Jo, islamisterne. Som de eneste.«

Katrine Winkel Holm, teolog, debattør og næstformand i Trykke­frihedsselskabet

»Læren er, at det kan være livsfarligt at være islamkritiker. Jeg ved godt, at vi ikke kender gerningsmandens motiv endnu, men sandsynligheden for, at han er fortørnet over det, som Lars Hedegaard har skrevet om islam, er meget, meget stor, fordi islamkritik er Lars’ varemærke. Og fordi der er et globalt mønster med angreb på Lars Vilks, Gert Wilders, Kurt Westergaard og en lang række andre. Jeg håber, at folk vil forstå, at det ikke bare er hadefuld tale, når man advarer om de voldelige sider af islam. Lars er en af dem, som har advaret mest imod det, så med hans eget eksempel viser han, at hans egen profeti ikke var forkert. Så det bør give en fornyet debat om, hvad den meget stærke islamiske tilstedeværelse i Danmark betyder. Episoden vil ikke gøre mig til en mere forsigtig debattør. Absolut ikke. Vold må ikke virke. Og dér har Lars været et fint forbillede, når han siger, han hellere vil dø end holde kæft.« Berlingske Tidende.

Michael Coren & Diana West: Lars Hedegaard

Den video vil vi gerne se. Jeg passerede tabloiderne under proviantering – rødvin og Lumaconi-pasta – og så et kendt ansigt på forsiden. I morgen er det forhåbentlig vores ukendte postbud, der er på forsiden.(mobilfoto)

Politiet har fået fat i en video, hvor en mand løber fra gerningsstedet. Politiet tror, at det er gerningsmanden. Det siger Jørgen Skov, som leder politiets efterforskning. – På videoen er en mand i en rød jakke. Det er alt, vi kan sige nu, siger han. Mange vidner har set gerningsmanden i området, hvor Lars Hedegaard blev forsøgt myrdet. Vidnerne har set manden i dagene op til mordforsøget. Hedegaard-sag: Gerningsmand er på video, Task Force skal finde Hedegaards attentatmand, Vidner: Så mystisk mand dagen før drabsforsøg. »Postbud« luskede rundt i området.

Det første vidne til drabsforsøget på den islam-kritiske debattør Lars Hedegaard står nu frem. – Han virker meget rolig og meget fattet, og da jeg spørger, hvad der er sket, så forklarer han det stille og roligt. Jeg tænkte nemlig, at det var utroligt, så rolig og fattet han er. Men det er måske meget naturligt – når man har været udsat for sådan noget, kommer der måske først en reaktion senere, siger Erik Lykke. Vidne til drabsforsøg står frem: Første der snakkede med Lars Hedegaard

De fega och de oförskämda

Några kommentarer efter mordförsöket på Lars Hedegaard – samt senaste nytt om ett islamistiskt politikermord i Tunisien

Af Thomas Nydahl

Efter gårdagens mordförsök på Lars Hedegaard framkommer nu två typer av kommentarer. Den första vill jag kalla för feg, då den i princip säger att Hedegaard har sig själv att skylla. Kritiserar man islam så hårt som han har man bett om att bli dödad. Den andra kallar jag oförskämd, därför att den insinuerar att Hedegaard själv iscensatt händelsen.

Nå, låt oss se på fakta. Som Morten Uhrskov skriver i dagens Den korte avis, har polisen funnit patronhylsan efter attentatsmannen. En granne i huset där Hedegaard bor har redan vittnat om att ha hört skottlossningen. Uhrskov:

“Som genom ett mirakel sköt attentatsmannen förbi eller rättare över huvudet på Lars Hedegaard. Det kom därefter till handgemäng mellan attentatsmannen och Lars Hedegaard, och det slutade med att mannen flydde med sin pistol. Polisen har funnit den patronhylsa som blev avfyrad, så ett löst skott var det inte tal om. En granne i trappuppgången hörde den höga smällen från pistolskottet, som gick över Hedegaards huvud.”

I sin ledare skriver tidningens utgivare, Ralf Pittelkow och Karen Jespersen om feghetsargumentet, att det gör varje öppen och fri samhällsdebatt omöjlig. Människor kommer att gömma sig bakom tystnad och murar om de tror att denna debatt automatiskt leder till mordförsök.

“När det ändå uppstår sammanstötningar, har man förklaringen redo: det är vårt eget fel. Vi har själva bett om, att våldsmännen i rättfärdig vrede över våra missgärningar och provokationer riktar sina aggressioner mot oss. Denna förklaringsmodell kommer säkert också att användas i förhållande till Lars Hedegaard: han bad ju själv om att bli beskjuten. Han provocerade till det. Så kan man kortsluta varje försök till en kritisk debatt om våldskulturen.”

Feghet har vi sett mycket av i Sverige. När man uppmärksammar det faktum att Lars Vilks lever under ständigt dödshot är det inte ovanligt att man anklagar honom för att själv vara skyldig till det – eller så talar man om hur hög livvaktskostnaden är och jämför med något annat kostsamt, som är helt irrelevant för de människor som lever under mordhot från islamismens dödskult.

En tid framåt kan man läsa Dispatch International gratis på nätet. Gör det och ställ dig själv frågan: är detta en “rasistisk tidning”? Lars Hedegaard och Ingrid Carlqvist driver den tillsammans. Det är möjligt att attentatsmannen har sitt motiv här, men det vet vi inte än.

Idag mördades en tunisisk politiker sedan han kritiserat landets islamistiska ledarskap:

“Belaid anklagade i helgen det styrande islamistiska Ennahdapartiet för att ha hyrt ‘legoslodater’ för att attackera det egna partiets offentliga möten. Kort efter att mordet blev känt utbröt omfattande protester med tusentalet deltagare utanför inrikesdepartementet i huvudstaden Tunis.”

(översättningar från danska av TN) Se også Mikael Jalving: Lars Hedegaards knytnæve

“Här visar Gudmundson stöd för antimuslim-tidningen”

I Sverige er historien allerede havnet langt nede, den seneste artikel om mordforsøget er nu onsdag atten timer gammel (!) Bortset fra lige fra denne friske shaming af SvD’s lederskribent Per Gudmundsson, der kom til at meddele at han ville tegne abonnement på Dispatch International i solidaritet. Han bankes på plads i Här visar Gudmundson stöd för antimuslim-tidningen. Ja,ja, “antimuslimtidningen.” I aften sender stats-TV Män som näthatar kvinnor. Idyllen er intakt i reservatet en stund endnu.

Ett steg längre går Per Gudmundson, ledarskribent på Svenska Dagbladet, som på sin Facebook-sida berättar att han tecknat en prenumeration på Dispatch International. Detta som ett svar på attentatet. ”Mer yttrandefrihet måste vara vårt svar på våldet”, skriver han.

Utspelet, som i skrivande stund har fått närmare 150 kommentarer, får dock hård kritik. Detta då Dispatch International har beskrivits som rasistisk av bland annat stiftelsen Expo. Per Gudmundson, som flera gånger tidigare varit i blåsväder på grund av sina kontroversiella uttalanden, svarar själv på kritiken i kommentarstråden – och hävdar samtidigt att han aldrig har läst Dispatch International.

”Det viktiga för mig är att ett våldsdåd får omvänd effekt mot vad gärningsmannen tänkt sig. Dådet leder därmed till ökad spridning och inte tvärtom”. Den förklaringen sågas av Eric Rosén, redaktör på den vänsterorienterade tidskriften Dagens Arena, som beskriver Dispatch International som en haveristisk hattidning.

En politiker tænker højt. Vil Samuelsen nedsætte indtaget af potentielle terrorister til nul og gøre det lettere at smide dem ud i har? Vil han forhøje den ustilstrækkelige strafferamme for terror? Nå, ikke. Når man hører politikerenes forargelse og jeremiader, skal man ikke glemme, at de med den anden hånd forværrer vores problemer og vores fremtid. De har ikke for alvor overvejet at foretage sig noget reparerende eller præventivt. Hvem skal være deres næste offer? “På det skarpeste fordømmelse af attentatet mod Lars Hedegaard. Det er helt uacceptabelt. Helt,” skriver Margrethe Vestager. Hun skulle skamme sig, hvis hun kunne.

Norske islamkritikere frykter liv vil gå tapt

I dag er alle vi Lars – Attentatet mot Lars Hedegaard er et attentatforsøk mot alle som står på frihetsverdienes side mot islamismen. I dag er alle vi Lars, skriver Storhaug.

– Legg merke til at jeg ikke skriver i dag er vi alle Lars. Jeg mener at her i Norge er det bare noen få som har stått ved hans side, vi som har varlset om presset på frihetsverdiene fra islamisme, og kjempet for de idealer som han står for. Disse er blant annet Vebjørn Selbekk, Document.no og Edgar Kokkvold, sier Storhaug. Vebjørn Selbekk, redaktøre for avisen Dagen, støtter Storhaugs spådom om at liv kan gå tapt.

– Hvis dette er slik det ser ut nå, og utviklingen fortsetter, så tror jeg det bare er et tidsspørsmål før det går liv i Skandinavia som følge av muslimske ekstremisters handlinger, sier Selbekk. Hun mener både media og politikere i for stor grad har valgt å distansere seg fra Hedegaard, og de som støtter ham.

– Han blir ofte omtalt i vendinger som den kontroversielle og den omstridte, sier Storhaug. Hva tenker du om situasjonen i Norge i forhold til situasjonen i Danmark?

Det er klart at i Danmark er situasjonen veldig betent. I Norge og Sverige er situasjonen uoversiktlig. Jeg mener likevel utviklingen med islamisering og radikalisering av enkelte miljøer, går raskere i Norge enn jeg faktisk hadde trodd, sier Storhaug. Hun sammenligner utviklingen med et tog som har forlatt perrongen. – Det går bare raskere og raskere og vil bare øke i fart, sier hun. Jeg vil legge noe av skylden på norske politikere og på media som ikke sto opp for ytringsfriheten da det gjaldt, sier Storhaug.

– Da angrepet mot Salman Rushdie kom, sto alle på ytringsfrihetens side. Da drapet på Van Gogh kom i Nederland i 2004, skjedde det noe. Det toppet seg under karikaturstriden i 2005-2006, da flere bukket under, sier Storhaug. Norske islamkritikere frykter liv vil gå tapt – kritisk til norske politikere

Support Lars Hedegaard and Dispatch International

Mark Steyn sagde i København 13.9.2010: “You will have to kill us all”. Der er, som Mchamgana skriver, tale om “en global værdikamp, hvis udfald har store konsekvenser for såvel folk i Vesten som i den muslimske verden.” Man kan lukke munden og dukke hovedet, men man kan ikke melde sig ud:

Because of the extreme situation and the attempted murder of Lars Hedegaard, editor in chief of Dispatch International. We have decided to show the world our content for free for a short period. This is the truth that religious extremist want to kill. This is the freedom they want to take away from you. Support Lars Hedegaard and Freedom of expression, get a subscription on Dispatch International.

Under en begränsad tid, så kommer vi släppa allt vårt material fritt Mordförsöket på Dispatch Internationals chefredaktör är ett direkt hot emot våra grundläggande fri och rättigheter. Stöd Lars Hedegaard och Dispatch International, skaffa dig en prenumeration. DI, Hedegaard efter drabsforsøg: Vil hellere dø end holde kæft. Hedegaard var et oplagt mål. PET burde have forudset, at Lars Hedegaard var i farezonen.

Uhrskov: Fremtiden bliver præget af store spændinger

Spørgsmålet, der må stilles, er naturligvis, hvorfor det er blevet sådan, at forsøg på mord af politiske årsager er blevet en faktor, vi må påregne også kan ske igen. Alt andet ville være naivt at forestille sig.

Når det skulle ske, er det desværre ikke mærkeligt, at det skulle overgå Lars Hedegaard. Gennem mere end 15 år har Lars Hedegaard kritiseret den store muslimske indvandring til Danmark og Europa, og han har i særlig grad beskæftiget sig med islam som fænomen. Islam har en essens, insisterer Lars Hedegaard på, og for det er han ikke blevet populær blandt de toneangivende i Danmark.

Vi er vidner til store befolkningsmæssige omvæltninger i Danmark og en række europæiske lande. Hvad enten masseindvandringen stoppes eller ej, er det usandsynligt, at det kan gå helt fredeligt for sig. Dertil er spændingerne helt enkelt blevet for store. Morten Uhrskov: Lars Hedegaard formentlig dømt til døden for islam-kritik, Jespersen og Pittelkow: Politiske mord bliver en del af den danske virkelighed

Gavin Boby: More than just a mosque?

Alle oplysninger er fra vidner, pressen og Lars Hedegaard selv. Jeg håber, jeg kan tilføje noget selv, men henviser til medierne indtil da. Se også kommentarer på Document.no og HRS.no. og DR Deadline kl 22.30 i aften. Politiet udtaler sig først nu kl 18.30. LIVE kl. 18.30: Politiets presssemøde efter attentat på Lars Hedegaard.

Er jeg chockeret og rystet? Nej, resigneret fordi det var forventeligt, og en følelse af stærk sorg og vrede mod dem, der har gjort dette muligt. Når det nu endelig skulle være, så kunne det ikke være heldigere, men det er klart, at Hedegaard måtte rede sit eget liv. Et attentat har ikke været uventet for mig gennem de sidste syv-otte år, næppe heller for Lars Hedegaard. Vi har begge mødt over tyve akut livstruede mennesker i den tid, så vi er rigeligt forberedte, skriften på væggen er tydeligt aflæselig. Hvad er der, at gøre ved det? En masse og ingenting. Bliver det værre? Ja, det bliver desværre værre, andet skal man ikke bilde sig ind. Man kan være heldig mange gange, men ikke altid.

Vi befinder os kun ved begyndelsen af en lang udvikling, om man spørger sig selv, om de politikere der nu har bragt andres liv i fare ikke ender med at være lige så truede som dem. Tanken er vel ikke så ‘långsökt’ med mindre man ligefrem er blandt de politikere, der i dag korser sig, men hverken kan eller vil forhindre udviklingen. Multikulturen vil medføre politiske terrormord i Danmark, at det ikke er sket endnu, skyldes held, PET’s dygtighed og ikke mindst terroristernes uduelighed. Marie Krarup siger det med få ord:

Marie Krarup fortæller, at Lars Hedegaard og de andre medlemmer af Trykkefrihedsselskabet lever med visheden om, at de risikerer at miste livet for deres sag. – “Det er helt klart noget man har vidst fra begyndelsen, den her kamp er farlig. Det er jo netop derfor at kampen mod islamisme og ytringsfrihed er så vigtig. Det er derfor man fra starten har støttet Kurt Westergaard, der jo lever med beskyttelse,” siger hun. Venner i chok over attentat på Lars Hedegaard.

Dagens mordförsök på Lars Hedegaard var det sämsta som kunde inträffa för det rättänkande sällskap som har ett så stort inflytande i medielandskapet. Samtidigt som de måste ta avstånd från handlingen kan man i uppfostrande syfte balansera denna medkänsla med att påtala Hedegaards starkt kritiska inställning till Islam. Niklas Orrenius (Expressen) menar ”Kanske var det ett försök att mörda honom.” Ja, vem vet, kanske var det en kul grej. Lars Vilks : Ett mindre lyckat mordförsök

Det ringer på Hedegaards dør (han bor i etageejendom på Frederiksberg). En mand fortæller, han har en pakke til Hedegaard. Hedegaard går ned (eller lukker manden op til sin dør?) for at modtage pakken. Der står en yngre arabisk udseende mand i alderen 20-25 år. Hedegaard modtager pakken, hvorefter manden trækker en pistol og skyder to gange. Han rammer forbi. Så skyder han angiveligt igen, og pistolen klikker… Hedegaard slår ud med pakken og pistolen falder på gulvet. Efter håndgemæng får attentatmanden fat i pistolen igen. Og igen forsøger han at skyde, og pistolen klikker for anden gang. Herefter løber attentatmanden sin vej …Lars Hedegaard overlever skudattentat. Gerningsmanden ramte forbi – opdatering følger Kendt debattør forsøgt skudt på Frederiksberg. Nabo: Islamkritikeren Lars Hedegaard forsøgt skudt. Gunman fires at Danish anti-Islam writer Lars Hedegaard.Drabsforsøg ryster Geert Wilders. Douglas Murray: An assassination attempt on Lars Hedegaard. Andrew G. Bostom: Failed Assassination Attempt Against Lars Hedegaard. Mark Steyn:
Lars Man Standing, Just.

»Det er efterhånden, hvad man kan forvente, når man prøver at sige sin mening

»Det er efterhånden, hvad man kan forvente, når man prøver at sige sin mening i det her land. Det kommer lidt bag på mig, at jeg skulle skydes, men det skulle jeg åbenbart«.

»Jeg gik til angreb på ham og slog ud efter hans hoved«, fortæller Lars Hedegaard, formand for Trykkefrihedsfrihedsselskabet.»Det er efterhånden, hvad man kan forvente, når man prøver at sige sin mening i det her land. Det kommer lidt bag på mig, at jeg skulle skydes, men det skulle jeg åbenbart«.

»Men da dørtelefonen ikke virker, åbner jeg et vindue for at finde ud af, hvad det er for noget. Jeg kan se, at der står en mand i en Post Danmark-rød jakke og siger, at han har en pakke til mig. Jeg siger, at dørtelefonen ikke virker, så jeg går ned for at åbne. Nede ved døren står en mand og siger, at han har en pakke til mig. Så giver han mig pakken, hvorefter han trækker en pistol og skyder efter mit hoved«, fortæller 70-årige Lars Hedegaard.Lars Hedegaard undrer sig over, at han ikke blev ramt.»Han affyrer et skud mod mig, men så står han og fumler med pistolen, og jeg tænker: Nu er gode råd dyre«, siger forfatteren, der derpå kom i håndgemæng med gerningsmanden.

»Han prøver at affyre et nyt skud, og jeg går til angreb på ham og slår ud efter hans hoved og så videre. Og som følge af det taber han pistolen inde i gangen, og jeg prøver febrilsk at få lukket hoveddøren. Men det kan jeg så ikke, fordi han stikker en fod i døren og tvinger den op. Han får fat i pistolen igen og står så og fumler med den for at affyre et skud. Jeg prøver så igen at gå til angreb, og så løber han sin vej. Sådan er det«, siger Lars Hedegaard.Lars Hedegaard fortæller: »Han trækker en pistol og skyder efter mit hoved«, Jeg er ikke forbavset.

“Jeg er rasende”

Men jeg er først og fremmest rasende. Rasende, simpelthen. Tænk, at man skal udsættes for sådan noget i sit eget land. Tænk, at det er kommet til dertil. Politikerne har sørget for multikultur, og nu må jeg sige, at vi har fået multikultur, så det basker. Det, jeg har mest lyst til, det er at spørge flertallet i Folketinget: Hvad vil I gøre? Hvad vil I gøre mod det? Er det dét her, vi skal finde os i? Skal vi finde os i, at der kommer én i vores eget hjem med en pistol og trykker af, spørger Lars Hedegaard.Rystet og rasende Hedegaard: Sådan forsøgte han at dræbe mig.

Torben Mark Petersen: Et polisk attentat

Lars Hedegaard utsatt för mordförsök

Af Thomas Nydahl

Idag klockan halv ett fick jag veta att Lars Hedegaard, ordförande för danska Trykkefrihedsselskabet och chefredaktör för Dispatch International, utsatts för ett mordförsök. Först klockan 13.45 släppte polisen information till pressen om det som hänt. Hedegaard är i Danmark en av de skarpaste och frispråkigaste kritikerna av islamismen och hans arbete har haft stor betydelse för många av oss. Hans böcker och gärningar har jag ofta skrivit om här i bloggen. Islamisterna menar allvar med sina hot. De skjuter för att döda. De hugger med yxa och kniv för att döda. Detta föranleder alla islamkritiker, också i Sverige, att tänka lite mer på den personliga säkerheten. Vilket skydd Hedegaard haft och har vet jag inte, men något har uppenbarligen fallerat.

Expressen har vaknat och skriver:

“Enligt danska TV2 inträffade skottlossningen klockan 11.21 utanför Hedegaards bostad i Köpenhamn. Enligt tv-kanalens källor utsattes den kände debattören för ett mordförsök. Ett 30-tal polisen uppges vara på plats. Enligt källor till TV2 lyckades en yngre man ta sig hela vägen fram till Hedegaards bostad genom att utge sig för att vara en budbärare som skulle lämna över ett paket. Då ska han ha försökt skjuta mot Hedegaard, men misslyckades. – Vi kan bekräfta en anmälan om skottlossning och undersöker omständigheterna, säger Jörgen Skov, polisinspektör vid Köpenhmanspolisen till Ekstrabladet.dk. Polisen jagar nu den misstänkta gärningsmannen i området. Polisen berättar för Ekstrabladet att gärningsmannen flydde från platsen efter att ha avlossat ett skott. Skytten ska även ha försökt skjuta ytterligare ett skott men pistolen klickade.”

Jag rekommenderar er att läsa denna tidningstext i sin helhet:

CBC clip on Gavin Boby, CAIR-CAN and his appearance in Ottawa today.

Hvad koster indvandringen?

Af Lone Nørgaard og Tabita Wullf

I disse tider er der vældigt meget fokus på størrelsen og fordelingen af de offentlige udgifter. En slankning af velfærdsstaten er i fuld gang. For at kunne foretage de nødvendige prioriteringer er det afgørende at få afklaret: 1. Hvad skattekronerne bliver brugt til? 2. Om målsætningen for investeringerne bliver nået?

Derfor undrer det os, at der tilsyneladende ingen problemer er med at diskutere udgifter til poster som fx kongehus, tvangsfjernelser og folkeskole, mens det er tæt på umuligt at få svar på, hvad indvandringen koster det danske samfund. Vi er selvfølgelig på det rene med, at spørgsmålet er vanskeligt. Statistikkerne oplyser kun i begrænset omfang om etnisk oprindelse, og begrebsanvendelsen (indvandrere, flygtninge, efterkommere) mudrer ofte slemt til. Men hvis præmisserne og forudsætningerne for tallene i diverse undersøgelser lægges frem, er statistik som bekendt et meget vigtigt redskab til at få greb om, hvordan samfundsforholdene rent faktisk tegner sig.

Vi tager afsæt i, at det tal der i skrivende stund (februar 2013) optræder i debatten om udgifter til indvandring er 15,7 mia. kr. Dette beløb vil vi i det følgende sætte et stort spørgsmålstegn ved.

I 2006 skrev Tabita Wulff artiklen Den trojanske hest, hvor hun med henvisning til Danmarks Statistik 2006 oplyste, at de den gang 6 procent fra ikke-vestlige lande var et dyrt bekendtskab for de danske skatteborgere – nemlig mellem 80 og 100 milliarder kr. Disse tal er aldrig blevet anfægtet.

Velfærdskommissionen nåede frem til, at indvandrerne fra ikke-vestlige lande er godt tre gange så dyre i forhold til den offentlige sektor i sammenligning med danskerne, og at en total opbremsning i indvandringen fra mindre udviklede lande vil spare statsfinanserne for 50 mia. kr. om året i 2040 (refereret i Børsen den 1. dec. 2005). Ifølge beregninger foretaget af den uafhængige institution Dream for Cepos er indvandringens pris til Danmark, at indvandringen fra mindre udviklede lande (Irak, Somalia, Tyrkiet, Marokko, Pakistan, Libanon, Afghanistan osv.) har været en kæmpe underskudsforretning. Dream når frem til, at der for fremtidige generationer af borgere i Danmark må ventes negative nettobidrag til de offentlige finanser for tre ud af fire indvandrergrupper. For indvandrere fra mindre udviklede lande lyder det negative nettobidrag på 29.600 kroner pr. person pr. år. For efterkommere fra mindre udviklede er tallet 29.000 kroner pr. år.

I en artikel i Weekendavisen d. 26.9.08 med overskriften Nationalbanken om indvandring: Sats på superindvandring kunne man bl.a. læse følgende: Kun enlige mænd og kvinder, der kommer til Danmark efter endt uddannelse, hele tiden er i arbejde og forlader Danmark igen før pensionsalderen, hjælper på dansk økonomi. Endvidere at ”i modsætning til superindvandrerne fra Østeuropa er en stor del af den indvandring, der er sket tidligere, personer fra mindre udviklede lande med lav erhvervsfrekvens og et relativt stort træk på offentlige ydelser og offentlig service.” Ergo: Indvandring fra 3. verdens-lande har medført en forværring af de offentlige finanser.

I bogen Indvandringens pris – på vej mod et fattigere Danmark (2012) af historikeren Morten Uhrskov Jensen dokumenterer han, at indvandringen gør Danmark fattigere.

I forlængelse af ovenstående dokumentation er det væsentligt at få præciseret, hvilke poster, der bliver anvendt skattekroner på. Her følger en uprioriteret liste, hvor det er vores påstand, at en række af disse poster hidtil ikke har været regnet med i de samlede udgifter. De tal vil vi gerne have på bordet, og hellere i dag end i morgen:

Fortsæt med at læse “Mosque-buster Gavin Boby in Toronto”

Will the discovery of Richard III’s remains change how this bloodthirsty monster is played on stage? Leading Shakespeareans reconsider the role.

Mørke mærkedage

Det har lige været runde dage Hitlers Machtergreifung i januar 1933 og nederlaget ved Stalingrad i 1943. I den anledning gik jeg lidt på Gjengrodde Stier. Jeg hørte Goebbels tale fra Sportspalast, som Hitler havde sendt ham hen i Portsdamer Strasse for at holde, fordi han selv var for fejg til offentligt at bortforklare, at han havde forrådt den sjette arme og ofret hundredetusinder af soldater, som han kunne have reddet.

Hvad er det egentlig han siger? Kan man overhovedet referere noget konkret fra klumpfodens tale, andet end det hysteriske mere (tabt) krig? Et orgie af svulstige fraser, akkurat som Mein Kampf, hvis nogen mod forventning har læst den til ende. Lad den være nok så meget bestseller i den muslimske verden, de når aldrig længere end til side 10 i Hitlers pseudofilosofiske, hegelske ordskvadder.

Således forfrisket så jeg dokumentaren The Hidden Führer: Debating the Enigma of Hitler’s Sexuality Selvom Hitlers sexliv er omhyggeligt mørkelagt, og hans homoseksualitet er bestridt af historikere, er der fra hans tidlige ungdom og hele vejen igennem umiskendelige homoerotiske hentydninger og anekdoter, der ikke lader sig afvise. De begynder allerede med Hitlers ungdomsven, August Kubizek og forstætter resten af hans liv. Nazibevægelsen selv har tilpas med vamle homoerotiske indslag, der kunne pege hen imod dens faddere, den homoseksuelle Röhm og den seksuelt særprægede Hitler. Særpræget, tænk på stakkels Eva Braun og hans halvniece Geli Raubal.

Er det interessant? Jo, hvis verdenshistoriens indtil videre værste forfølger af homoseksuelle selv var skabsbøsse, er det en historie, der må pirre enhver amatørpsykologs nysgerrighed. Det hele lyder kulørt, men filmen er hæderlig og umagen værd, og der medvirken en tysk homoseksuel, der selv lige akkurat overlevede nazisterne.

Så genså jeg diverse film om Stalingrad. Hitler lyttede som regel til sine dygtige generaler, og så gik han hen og besluttede, som han selv syntes. Han satte altid partiet over hæren, han var ikke noget militært geni, og det må vi takke forsynet for. Havde han fulgt sine generalers råd, kunne naziregimet måske have vundet anden verdenskrig. Endelig faldt jeg over tegningen, man ser, blogget her i 2008. Den er interessant, fordi den beskriver noget højst virkeligt og højst tabuiseret, lige kræs for en vaks tegner. Den ene åndløse, autoritære voldssekts fascination af den anden.

Man kunne mene, at der skulle have ligget en nutidig, europæisk socialdemokrat eller liberalist ved siden af Adolf og drømt, hvorfor ikke Marianne Jelved eller et par Radikale party-bøsser? ideen er gratis hvis der er en tegner i nærheden. Lad os genopfriske nogle ubekvemme facts i anledning af Stalingrad og die Machtergreifung: (tegningen er fra British Cartoon Archive, University of Kent)

Fortsæt med at læse “Talking of Richard III …”

“The khuffar, you can go to hell; this is not a Christian country. Christianity, you can go to hell.” “We are in East London, we are in South London, we are in North London… the police cannot stop us, the khuffar cannot stop us. We are coming to implement Islam immediately.” He continues: “anyone who tries to stop us, we will take their alcohol, we will tell the women to cover up, and we will implement Islam upon your own necks [sic] David Cameron.”“Christianity can go to hell” says NEW Muslim Patrol video – SE også Islamister: Vores børn skal ikke have danske værdier

Den store nordiske kulturkrig

Mikael Jalving skriver i ‘landet i midten’, Norge. Han burde have en ugentlig klumme i ‘the belly of the beast’, Dagens Nyheter, men så sjovt skal den stockholmske åndselite nok ikke have det:

Af Hans Rustad
Flå­se­ri­ene og den over­spente reto­rik­ken til de besatte svens­kene har utløst en nor­disk kul­tur­krig, dvs. de fron­tene og gjer­dene som har holdt debat­tene i Dan­mark, Sve­rige og Norge adskilt, er borte og for første gang føres en debatt i alle tre land om det samme: hva består den nasjo­nale kul­tur i?

Det begynte da Aft­on­bla­dets kom­men­ta­tor Mar­tin Aagård stemp­let main­stream norske debat­tan­ter som høyre­eks­treme (Dan­skjäv­lar). Astrid Meland svarte i VG på en måte som min­net om og gjennopp­li­vet den gamle “svenske­kri­gen”: Jag är inte sjuk, jag är bara svensk.

I dag inter­ve­ne­rer Mikael Jal­ving i Ber­gens Tidende, og han sam­men­føyer de tre lands debat­ter og viser at det hand­ler om noe av det samme: fra top­pen av sam­fun­net er det en unn­vi­kende hold­ning til hva som utgjør lan­de­nes kul­tur. På spørs­mål kla­rer man enten ikke besvare det, som til­fel­let Tajik, eller man rent ut lat­ter­lig­gjør egen kul­tur, slik Mona Sah­lin har gjort ved flere anledninger.

For poli­ti­kere som Anto­rini, Sah­lin og Tajik er for­hol­det til fedre­lands­kjær­lig­het i høy­den ambi­va­lent. De opp­fat­ter gjerne lokalt over­le­verte tra­di­sjo­ner, nor­mer, ube­visste vaner og kultur­mønstre som en løk: man kan skrelle av lag etter lag, men man kom­mer aldri inn til kjer­nen. Kjer­nen er borte, den var aldri der – og det å hevde noe annet er ren «høyrepopulisme».

Anto­rini er under­vis­nings­mi­nis­te­ren i S-SF-regjeringen:

Den nåvæ­rende under­vis­nings­mi­nis­te­ren Chris­tine Anto­rini (S) blir for eksem­pel for­vir­ret når hun møter dansk kul­tur. Etter et kort besøk i 2006 på en høy­skole på Sør-Jylland der det ble sun­get Grundt­vig og flag­get med dan­ne­brog, noterte hun meget­si­gende: «På den ene siden els­ker jeg Dan­mark som ingen­ting annet, på den andre siden kan jeg ikke holde det ut å si det høyt».

Fortsæt med at læse “Muslim Patrol: “Christianity can go to hell””

En falliterklæring i Malmø

Der er 338 anmeldte røverier i Malmø om året, hvis det nu passer for for nogle år siden var der 974 på et år (!) Det siger sig selv, at det er hinsides politiets kontrol. Det interessante ved dette røveri er ikke, at det er et meget groft. Det man skal notere sig, er politiets ageren og deres uudtalte besked til offeret: “Det er en ‘hverdagsforbrydelse’, der er for mange af dem, vil du beskyttes det, må du sørge for det selv.” Det er historiens korte morale, selvom Sydsvenskan naturligvis ikke skriver det. Hvis det går højt, vil avisen camouflere moralen og bebrejde politiet, men det er ikke deres skyld, at de er sat på en uløselig opgave. Man behøver ikke en doktordisputats om den svenske stats fallit og forrædderi, en lille case-story er nok.

Jag får inte ur mig det här. Jag har inte blivit arg och inte ledsen. I stället kan jag inte sova och är lättirriterad och vet inte var jag ska bli av. Jag kan få panik när jag står i duschen och rusa ut och känna så att dörren verkligen är låst. Dennis Halvarsson är en av dem som nyligen har rånats vid Stadion. [..]

När polisen kom fick han berätta allt som hänt och de körde till brottsplatsen. Det visade sig att civilpoliser befunnit sig i närheten eftersom det varit rån där förut. – ”Men de hade uppenbarligen inte tänkt på att kolla in skolgården, fast det är ett populärt ställe för att råna folk. De verkar inte heller spana på bankomaten eftersom det sedan kunde ske ett rån till där.”

När Dennis Halvarsson fick se polisanmälan blev han förvånad. – ”Den var på några rader och det stod inget om hoten eller att de sagt att de skulle fortsätta hem till oss och våldta min flickvän.” Polisen har inte hört av sig fler gånger. I stället har han själv ringt in med flera tillägg. Däremot har polisen sett till att han har blivit kontaktad av kommunens brottsofferstöd och han har genom sin hemförsäkring rätt till tio samtal hos en terapeut. Det kommer han tacka ja till. Blev rånad på väg hem.

Ergo: Din retssikerhed kan du skyde en hvid pil efter, men her er ti besøg hos en psykolog. Det er det moderlige madammesamfunds konsekvens i én sætning. Også i Landskrona er politiet reduceret til empatiske tilskuere: Familj flydde på grund av ungdomsgäng. Politi kan regulere et samfund, der er enigt om at være et samfund, men det kan ikke kompensere for et fælleskab, som et parlament vil smadre til atomer. I det små ser man svenske politikeres skadevirksomnhed og svigt af deres befolkning. Tror Fanden der foregår et storstilet cover-up og skønmaleri.

Av Julia Caesar:

Copyright Julia Caesar, Snaphanen och HRS. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen!

Om man vill analysera samtiden bör man betrakta medias frekventa darlings. Vilka är det som lyfts fram i strålkastarljuset? Vilka får ett närmast obegränsat medieutrymme, vilka är de som haussas och gullas med i radiostudios, tidningsspalter och SVT:s morgonsoffor? Vad säger deras budskap om tiden, samhället och oss själva?

Varje tid och varje samhälle producerar arketyper. Vilka de är kan vi ofta klarast urskilja långt efteråt. Jag vill verkligen inte sträcka mig så långt att jag upphöjer näthatsexperten Lisa Bjurwald och den kyrkliga dito, prästen Helle Klein till arketyper.  Över den sortens urbilder vilar ju ett slags ädelt historiskt skimmer som är omöjligt att förknippa med Bjurwald och Klein.

Men de är symtombärare i en sjuk tid, de är febertermometrarna i samtidens inflammerade och antibiotikaresistenta ändalykt. Den ena i den kyrkliga, den andra i den profana delen. Den ena mörk, den andra en blekt blondin. Det som förenar dem är hatet och de kolsvarta tankarna. Både Helle Klein och Lisa Bjurwald signalerar med all önskvärd tydlighet hur illa det är ställt i vårt land. Hur urbota illa ute vi är. Astrid Meland skriver i Verdens Gang:

“Svenskarna utmärker sig i sin specialgren: att finna extremism och rasism överallt.”

De representerar en snäv PK-elits särintressen

Det är hård konkurrens om tätpositionerna i den svenska specialgrenen, men jag utnämner utan minsta darr på pärlhalsbandet Helle Klein och Lisa Bjurwald till två av de i särklass ivrigast flåsande blodhundarna. De utgör typiska särintressen, för att apostrofera ett remarkabelt uttalande av statsminister Fredrik Reinfeldt (m) i veckan – men är som sådana påfallande omhuldade. Det är goda tider i blodhundsbranschen. Hatets prästinnor Sotlugg och Linlugg finns överallt på de mediala scenerna, och orsaken till att de släpps fram är förstås att de representerar en ytterst snäv PK-elits särintressen – just den elit som de själva tillhör och som släpper fram dem. Denna elit vill för liv och pina behålla sitt åsikts- och yttrandefrihetsmonopol exklusivt för sig själv, men nu börjar den känna sig trängd. Alla avvikande åsikter etiketteras därför som “hat”. Det är kolossalt vad svenska folket har börjat hata på sista tiden. Vad kan det bero på?

Lukten av angiveri och moraliserande

Helle Klein och Lisa Bjurwald är födda i fel tid och fel land. För femtio år sedan hade de platsat perfekt i den östtyska diktaturen DDR. Där kunde de ha gjort lysande karriärer som två av cirka 620 000 IM (Inoffizielle Mitarbeiter) i spionorganisationen Stasi. Jag känner igen den fadda lukten av angiveri när jag möter den. Bjurwald och Klein ger ifrån sig otäcka angiverivibbar, och deras moraliserande gör mig illamående. Det utgår nämligen ifrån att de har rätt och vet bäst, och ingen får ifrågasätta den saken.

Det hat som de tillskriver andra bottnar naturligtvis i dem själva. På psykologiskt fackspråk kallas det projektion och har kommit att bli en ovanligt framgångsrik karriärstrategi i dagens Sverige. Det går alldeles utmärkt att göra karriär på hat, projicerat eller inte. Helle Klein och Lisa Bjurwald vill sätta dit alla som inte tycker som de. De vill reglera, strypa, stänga, tysta, begränsa och styra. De vill släcka ner yttrandefriheten för alla som inte har de rätta, godkända åsikterna. De vill framför allt hata, för det får dem att må lite bättre.

Rätten att bestämma vad andra får tycka och säga

Den här sortens ögontjänare har i allmänhet inlett sina karriärer som angivare redan i späd ålder med att skvallra för Mamma eller Fröken och har rikligen belönats för det. De har tidigt invaggats i missuppfattningen att de har rätt att bestämma vad andra får tycka och säga. Missuppfattningen hålls vid liv av att de regelmässigt knyter till sig en liten lismande klick av jasägare som också vill slita åt sig en strimma av strålkastarljuset och känna sig betydelsefulla. I Helle Kleins fall heter de mest närstående vapendragarna och medlöparna Ewa Lindqvist Hotz, präst, och Mattias Irving, filosof, på den kyrkliga hatsajten Dagens Seglora, finansierad av Sofia församling och Stockholms stift.

I Lisa Bjurwalds fall ligger halva kungariket och hela Mediasverige på knä i andäktig beundran, och SR:s programstudios och SVT:s morgonsoffor står ständigt redo med devota “intervjuare”, som här Linda Nilarve. Hon viftar med Lisa Bjurwalds nya bok och ger henne rikliga tillfällen att promota den. Här lyssnar tv-tittaren förgäves efter ett sakligt perspektiv och kritiska frågor men får istället pinsam distanslöshet och kvalmig intimitet “oss kvinnor emellan”.

En självutnämnd inkvisitionsdomstol

Sliten mellan Gud och Mammon, mellan socialism och ande tjänade Helle Klein sitt generösa levebröd som politisk chefredaktör på Aftonbladet 2001-2007. Sedan hon prästvigdes 2008 har hon omvandlat predikstolen till politisk agitationstribun och fullföljt det uppdrag hon ålade sig redan under åren på Aftonbladet: att som självutnämnd inkvisitionsdomstol anklaga och gnaga rejält på varpen i samhällsväven; efter känd modell söndra genom att lägga ut sin inre splittring på omgivningen och härska över det kaos som blir resultatet.

För ett år sedan fick hon sparken från Kyrkans Tidning, där hon arbetat som krönikör. På Seglora smedja fortsätter hon sedan att attackera Kyrkans Tidning och dess chefredaktör Anders Ahlberg långt efter att hon fått sparken.

Sedan början av förra året skriver hon ledare i vänsternättidningen Dagens Arena (“oberoende, radikal och progressiv”), den senaste om hur man ska bekämpa Sverigedemokraterna. Helle Klein hatar Sverigedemokraterna. Men “bekämpa” ett demokratiskt invalt riksdagsparti? Ordvalet röjer Helle Kleins politiska agenda. När får vi se henne bekämpa socialdemokraterna?

Seglora smedja – mötesplats för hat och mobbing

Helle Klein har profilerat sig som en Hatets prästinna. Tillsammans med prästkollegan Eva Lindqvist Hotz startade hon nätsajten Seglora smedja som uppges vara ”mötesplatsen för andlighet, kultur och samhälle” men i själva verket är en mötesplats för hat, mobbing, islampropaganda och totalitär mångkulturalism. Här är Guds kärlek mycket långt borta. Seglora smedja har alltsedan starten har drivit en extremt islamflirtande linje och konsekvent slagit ner på alla försök att nyansera debatten om islam som “antimuslimska” eller “muslimfientliga”. En av Helle Kleins tidiga insatser var att bereda utrymme på Seglora smedja åt terroristen Munir Awads svärmor Helena Benaouda att skriva om hur fantastisk den muslimske mannen är. Jag antar att hon inkluderar sin svärson i “de fantastiska muslimska männen”. Domen mot Munir Awad på tolv års fängelse för ett planerat terrordåd mot Jyllands-Postens redaktion i Köpenhamn fastställdes nyligen av hovrätten.

Som en orm hugger hon efter sitt byte

Ett färskt exempel på den kognitiva dissonans som präglar Dagens Seglora är en ledare av Eva Lindqvist Hotz, där hon i ena andetaget skriver att “strukturomvandlingar och ärkebiskopsval endast är en infrastruktur för att uttrycka kärlek i världen” och i nästa fastslår att kyrkan “har ett särskilt ansvar att bilda motkraft mot Sverigedemokraterna”.

Helle Klein har fått rasism på hjärnan och ser främlingsfientlighet i varenda buske. I tur och ordning har hon mycket aggressivt gett sig på prästkolleger som misshagar henne, bland annat för att de markerar den kristna kyrkans självständighet gentemot islam. Som en orm hugger hon efter sitt byte. Hårdast drabbad är Annika Borg, som driver bloggen Kristen Opinion och lät sig intervjuas i tidningen Dispatch International.

Helle Klein gick till omedelbar attack:

”Det pågår en normalisering av främlingsfientliga krafter både i samhälle och kyrka. Seglora smedja har tidigare ifrågasatt bloggen Kristen Opinion som drivs av prästen Annika Borg för dess hets mot alla som vill dialog med muslimer och judar. Nu har Borg tagit ännu ett steg ut i extremismens träskmarker och låter sig intervjuas i den antimuslimska Dispatch International, där hon propagerar mot muslimska böneutrop” skriver Helle Klein.

“Jag har skrivit hos fel folk, det är budskapet”

Hon har också attackerat prästkollegerna Helena Edlund och Dag Sandahl, präst på norra Öland. Sandahl har liksom Annika Borg begått den oförlåtliga synden att ha en egen åsikt om böneutrop i moskéer och uttryckt sin åsikt i Dispatch International. Dag Sandahl bemöter påhoppen på sin blogg, BloggarDag:

“Jag har skrivit hos fel folk, det är budskapet. Jag har umgåtts med skökor och tullindrivare och det får man inte. Det begrep faktiskt inte Jesus – eller struntade han i saken? Hojtandets syfte? Skräm folk till tystnad.”

I ett annat inlägg av Dag Sandahl med rubriken “Oren oren” skriver han:

“Vi håller oss med ett prästerskap som avgör vilka som är orena och inte samt vilken fråga som blir orenhetens symtom. Några smittade bör man inte komma vid. Gör man det, kan smittan spridas. Jag fick i en bloggkommentar frågan om Dispatch International, en nätpublikation de rena inte ska skriva i eller uttala sig för. Då kommer Slägga Smedja och klipper till.”

“De första kristna blandade inte bort korten”

Dag Sandahl tar också upp Svenska kyrkans häpnadsväckande okunnighet om islam:

“I Svenska kyrkan finns, rätt begripligt, en bristande kompetens att förstå islam. Fråga prästerna om de på rak arm kan berätta vilka islams fem grundpelare är och de går bet på uppgiften. Ett fåtal präster har någon närmare kunskap om islam, så religionsvetenskap de har läst. Det har inte funnits någon anledning till det tidigare. Därför är det en risk att prästerna, med all sin välvilja, kommer att hantera mötet med islam i lokalsamhället okänsligt och oskickligt utan att förstå de grundläggande olikheterna mellan kristendom och islam. Riktigt så enkelt, som att vi är religiösa tillsammans, är det nämligen inte. De första kristna blandade inte bort korten. Och det är vad saken gäller nu också.”

Proteststorm på kyrkliga bloggar

På ett växande fält av kyrkliga bloggar har det blåst upp till proteststorm mot Hatets prästinna och Seglora smedja. Stockholmsprästen Patrik Pettersson skriver på sin blogg Kyrkliga ting:

“Vad ska man göra när vuxna människor agerat på ett sätt som anses vara mobbing bland unga? Som till exempel när stiftelsen Seglora Smedjas företrädare upprepande angripit enskilda personer med obarmhärtig medial järnrörsretorik? När man ogenerat pekat ut individer och befläckat dem med misstankar om ideologiskt samröre med förövaren av en massaker i ett annat land och förövarna av folkrättsbrott i en annan tid? När man med i det närmaste pubertala twitterkampanjer smutskastat och baktalat den eller dem som för stunden uttryckt en oönskad åsikt?

Om ungdomar på en gymnasieskola i Stockholm hade skrivit och gjort liknande saker som skrivits och gjorts i Seglora Smedjas namn sedan andra halvan av 2011 hade stora delar av det utan tvekan betraktats som utstuderad mobbing. Men istället har det accepterats, “gillats” och belönats. Vad säger det om vår kyrka att vuxna människor i kyrkan (varav två präster!) i flera års tid tilldelats rätten – och uppmuntrats – att agera enligt en helt annan värdeskala än de etiska värderingar vi anser ska gälla bland våra unga? Här i Stockholms stift har mobbarna redan vunnit.”

Biskopen låter hetsarna hållas

Fortsæt med at læse “Söndagskrönika: Hatets prästinnor”