Jazz på svenska (“Jazz in Swedish”) is an album by the Swedish jazz pianist Jan Johansson (1931-1968). The recording was first issued in 1964 and consists of jazz arrangements of Swedish folk songs. All arrangements are very sparse, consisting only of Johansson’s piano and Georg Riedel’s bass. It is one of the best-selling jazz albums in Swedish history and many of the tracks are famous within Sweden, especially the lead track “Visa från Utanmyra” (Song from Utanmyra). Jazz på svenska is a magic recording, Jan Johansson’s best.
Moskéinbjudan till Lars Vilks nu tillbakadragen
Af Thomas Nydahl
Ingen missade förstås Malmömoskéns inbjudan till Lars Vilks. Men har människor också sett att inbjudan är tillbakadragen? Varför skedde detta undrar förstås vän av ordning. Låt oss en stund begrunda fakta och se hur spelet ser ut.
I hela den muslimska världen är de dubbla budskapen standard. Det är inte bara imamer och moskédirektörer som använder den taktiken. Också militära och politiska ledare inom islam använder den. I princip går den ut på att vända det leende och inbjudande (!) ansiktet mot fienden och hans offentlighet. Då blir budskapet entydigt: vi har här att göra med en mild, fredlig och generös tradition. Samtidigt tvingar den till militans, aggressivitet och oförsonlighet när den vänder sig till hemmapubliken.
Arafat var i politikens värld en mästare på detta. Han kunde stå i amerikansk tv och tala om ”the peace of the brave” och samma vecka från ett podium i Ramallah förkunna att det totala kriget var enda vägen fram. Nu är förvisso våra lokala moskéföreträdare inte taktiskt skolade i det avseendet. De blottar också sin ytlighet i kontakten med omvärlden. Det finns ickemuslimska rapportörer som förmår avkoda budskapet. Det budskap som erbjöds senast var kopplat till kravet på en ursäkt.
På samma sätt vände sig de iranska mullorna – i samförstånd med de brittiska imamerna – till Salman Rushdie med ett erbjudande om förlåtelse. Om han tog första steget, bad om ursäkt och visade på sin personliga återkomst till islam. Han gjorde som de sa. Men de blev förstås inte nöjda. I den nya självbiografiska boken Joseph Anton berättar Rushdie att det är den enda sak han djupt ångrar under alla åren han levt under fatwans ok. Man skulle kunna sammanfatta det med en liknelse: om du erbjuds en god kaka från imamen ska du inte äta den, för det som ser ut som russin är i själva verket giftampuller som påverkar inte bara tänkandet utan slutligen också andningen. Det är syrefattigt i den världen och det lilla syre som finns vill de inte dela med oss otrogna hundar.
Herrefolket kan ikke lide hunde
Og det er ikke kun rondellhunde:
STAVANGER. Det var på lørdag sist helg, klokken halv elleve på kvelden at en ung gutt var på vei hjem til Stavanger fra Egersund. Toget han skulle ta var blitt innstilt og det var satt opp buss for tog. Gutten hadde hunden sin med seg, noe som er lov på tog. På bussen derimot er det ikke lov, såfremt det ikke dreier seg om buss for tog. Gutten hadde altså rett til å ta med seg hunden sin ombord i bussen.
Det som skulle være en helt vanlig tur hjem, ble istedenfor et mareritt for den unge gutten.På bussen var satt det nemlig også muslimske menn. Sinte muslimske menn. De gikk bort til den enslige norske gutten og truet ham med bank hvis han ikke gikk av. Samtidig gikk de også til bussjåføren og krevde at han ble kastet av. Bussjåføren som tydeligvis var for redd for muslimene, ba da gutten å gå av. På en øde og forlatt veistrekning måtte gutten gå av med hunden sin. Rett før midnatt. Midt på vinteren i minusgrader. Fordi muslimene ikke likte at han hadde en hund. I Norge. Muslimske menn kastet norsk gutt av buss, Gutt med hund følte seg presset av bussen


