Den 7 Juli i år blev modstandsbevægelsen “Den Hvide Rose” sammen med den dengang bedste ven af Sophie Scholl, Susanne Zeller-Hirzel genetableret. Susanne Zeller-Hirzel, der nu er 91 år gammel, har ikke mistet noget af sit mod til at stå op for sine overbevisninger. Efter at Tyskland trækkes mere og mere til venstre og igen trues af en farlig totalitær ideologi, Islam, er modstand på mange niveauer blevet tvingende nødvendigt. Den Hvide Rose vil spille sin rolle i denne bevægelse.

I de følgende videoer formulerer de stiftende medlemmer af Den Hvide Rose, hvorfor genaktivering af denne heroiske modstandsbevægelse er vigtig i vor tid. Marc Doll, næstformand i partiet Die Freiheit fik ideen til genetableringen. Man ser desuden Conny Axel Meier, PAX EUROPA, Michael Mannheimer, journalist, Michael Stürzenberger og Thomas Weiß , Die Freiheit, Bayern , Marion Dambmann og Balbina Klein. (Snaphanens oversættelse, videos på tysk, utekstet) Video: Die Wiedergründung der Weißen Rose. (Se videointerviewet fra 2010 med Zeller Hirzel, der er fuldstændigt nærværende og opdateret på islam: Video: Interview mit Susanne Zeller-Hirzel.)

Holland afskaffer blasfemiloven

The Almighty will have to defend his own name from now on: Dutch parliament has accepted a motion that will scrap a law making it a crime to insult God.A majority of parties said Wednesday the European Union nation no longer needs the law, which hasn’t been invoked in the past half-century.

The movement to decriminalize blasphemy gathered strength in the last decade amid a national debate about the limits of freedom of speech. The climax came at the 2011 trial of far-right politician Geert Wilders, when judges ruled he had the right to criticize Islam, even if his opinions were insulting to many Muslims. Majority in Dutch parliament move to scrap law making it a crime to insult God Liberal VVD ensure majority support for scrapping blasphemy laws, Dutch to scrap blasphemy law on insulting God.

Norske Arbeiderpartiet vil ekskludere jødehadende muslim

Styret i Hamar Arbeiderparti snur tvert om i saken om kommunestyrerepresentant Khalid Haji Ahmeds deltagelse i jødehets på Facebook, og har nå vedtatt å ekskludere Ahmed.

I forrige uke opplyste leder i Hamar Ap, Thomas Langeland Jørgensen, at partiet ikke ville foreta seg noe mer i forhold til Ahmed: – Vi har klarert saken med ham, og han forstår alvoret. Derfor gjør ikke vi flere tiltak i forhold til dette. Men i gårdagens vedtak heter det bla at Ahmed, som er tidligere fylkessekretær i AUF, «har med sin uttalelse på det sosiale mediet Facebook gått mot grunnleggende verdier i Arbeiderpartiet. Uttalelsen oppfattes som diskriminerende mot en folkegruppe, rasistisk og svært støtende. Språkbruken er ikke forenlig med å ha tillitsverv i og på vegne av Arbeiderpartiet.» Vil ekskludere Ap-politiker etter jødehets

Lars Vilks: Gränsmarkörer för yttrandefriheten på besök i konsthistorien, olja, 2012

Sverige ifølge Hanne Fokdal-Barnekow

Folk falder jo i søvn til deres tændte TV for et godt ord, det vidner om deres gode smag, men i mangel af TV kan man udmærket falde i søvn til radioen, og jeg var godt og vel nået ned i REM søvnen i forgårs og travlt optaget af den heftige muskelkontraktioner, da en bekendt radiostemme fra Stockholm blandede sig i mine aktiviteter. “Gå væk,” drømte jeg, men hun blev ved. Hvor mange politiserende tilsnigelser kunne P 1 ´s Hanne Fokdal Barnekow nå at sige på godt otte minutter? Ville der være lodrette usandheder som da jeg senest, for gudskelov hele to år siden, hørte hende om SD og Udvandringen fra Storkyrkan den 7 november 2010, eller ville det bare være den sædvanlige skævvredne reportage, der falder ud til samme venstreside hver gang? Jeg blev i min REM søvn i forgårs og genhørte P 1 i vågen tilstand i dag:

Det gik ellers lige så godt for SD, partiet er efter de seneste målinger Sveriges 3 største parti med en opbakning på 8.5 %.

I november var SD´s middelværdi 9.3 %, i AB United Minds den 11 november var SD på 11.2 %

“Det er især unge mænd uden uddannelse i små og middelstore byer i det sydlige Sverige, der har været SD’s tilhængere.”

Populær myte blandt journalister, jeg aldrig har set belagt med tal.

“Et par partititoppers grumme og racistiske udgydelser en sommernat i Stockholm en sommernat “for et par år siden….filmet på en meget uhyggelig lille film.”

Hvor grumt, uhyggeligt og racistisk de udtalte sig om, kan smagsdommere jo diskutere indbyrdes, men hvilken sommernat i 2010 ? Jo, en nat fire måneder inden SD kom i Riksdagen i oktober. Videre:

“Hvorfor blev det lige i oktober 2012, at SD fandt en plads som Sveriges 3. største parti?”

I den aktuelle anledning synes jeg det er interessantere at SD den 11 nov. får en topnotering på 11.2 %, og at Expressen allerede den 13 nov. slipper en film, de givetvis har haft på lager længe, og som sikkert helt rigtigt har vurderet, vil være for bedaget at fyre af i valgkampen 2014 i den helt rutinemæssige mediebias overfor Sverigedemokraterne. Oven i de små 100 artikler indtil dato, at deres kampagne er kun stilnet lidt af.

Hvorfor blev det altså lige den 13 november og hvad er Expressens bevæggrund for en kampagne, der ligner alletiders kraftigste tæppebombardement af et parti i Sverige nogensinde? Interesserer ikke Fokdal Barnekow, hvis budskab falder sammen med svensk journalistiks og EXPOS, at SD er ‘racister i habitter’, der nu viser deres ‘sande jeg’. Mange har antydet en orkestreret mediekampagne, P 1 s lyttere hører ikke et ord om det. Uvildige har været imponerede af Åkessons krisestyring, og kaldt ham Sverige bedst begavede partileder, selv Jan Guillou, der er en politisk modstander om nogen, kaldte ham ‘den cooleste kat i landet, uhyre smart.” Hos Barnekow hedder det: “Åkesson tager tilsyneladende stormen med ro.”

“Om dette kommer til at sætte sit præg på næste måling, diskuteres. Flere iagttagere mener partiet er rykket tilbage til start.”

Dette siger Fokdal Barnkow den 26 november. Fire dag inden – den 22 november – øgede SD til 12.3 % i Sentio. Fokdal Barnekows flere gange citerede hovedkilde ? Daniel Poohl og EXPO, såmænd. Man skal være DR ansat eller sidde i EXPOS bestyrelse som Mona Sahlin, for at kalde dem for sandhedsvidner.

Fokdal Barnekow er for det meste ikke nogen lodret løgnhals, mens hendes stærkt beskårede Sverigesbillede har bare intet at bestille på en public service kanal. Hun skulle tage og flytte til Malmø udenfor Slottsstaden og Rörsjöstaden, hendes mand er jo skåning. Komme lidt ud i det virkelige, farlige liv så hun igen fik noget af interesse på hjerte. Jeg er desværre nødt til at betale radiolicens, men jeg har absolut intet behov for at blive informeret om den mediemæssige in-crowd i “Stockholm-indenfor-tullarne” ‘s verdensbillede og ideologi udover hvad jeg nødtvungent læser i DN og SvD. Jeg vil vide noget, og da er der heldigvis andre i Danmark at vende sig til. Uro blandt Sverigedemokraterna, Orientering 26. november 2012 kl. 17:28 på P1 Hør indslag (08:26) – Vil man have en kilde til SD’s opinionsmæssige bevægelser uge for uge, der er ganske fri for P 1 agtige fortolkninger, skal man se Status.se,Väljarsympatier för Sverigedemokraterna.. Her er ingen kreativ monkey-business. Klik for større billede.

Fortsæt med at læse “På besøg i kunsthistorien”

“Whoever brings about a multiethnic state brings the society into a condition, at the very least, of a potential civil war.”

“Et folk og en befolkning er ikke det samme,” sagde politologen Manfred Kleine-Hartlage foran Rigsdagen den 18. november i en flammende anklage mod politikerne derinde, Eurokraterne, de universitære eliter og eftersnakkere, kapitalens importører af billig arbejdskraft, der aldrig bliver (med) borgere. Han var selv millimeter fra at blive et af navnene på dødsofferlisten.

Jeg har set lister over svenske direkte ofre for multikulturpolitiken på over 100 personer, men gik jeg dem efter manglede adskillige drab, som jeg huskede i detaljer. Ingen ved præcis hvor mange, der er døde i Sverige, eller hvor mange der kommer til at dø i det gigantiske, politiske hasardspil, der er gennemført henover hovedet på europæerne og imod et – i al fald i Danmark – dokumenteret, demokratisk flertal. Der er ingen politisk efterspørgsel på de døde, ikke på deres historier, ikke på deres antal. De lod ikke livet for en højere sag, deres død er ‘collateral damage’, en ubekvemmelighed for de ansvarlige. Ingen fakkeltog for dem.

Ligeledes ved vi selvfølgelig heller ikke om eller hvornår ofrenes pårørende vender sig korporligt mod de ansvarlige, en mulighed disse nok gør klogt i ikke at afskrive på forhånd. Endnu opfattes demokratiets vej som delvis farbar, men vi er nået dertil, hvor der er et bål, ingen kan sige hvad kan tænde. Vi kan kun iagttage eliternes reaktion: De der peger på det og beskriver det, de der protesterer fredeligt og demokratisk, bliver udhængt, stillet for en domstol som f.eks. Wilders og Elisabeth Sabaditsch-Wolff, straffet og fængslet som i blandt andre Tommy Robinsons tilfælde.

Som inddæmningsstrategi er det værre end at pisse i bukserne, det er at lukke de demokratiske kanaler og holde voldens åbne. Endnu opfattes demokratiets vej af de fleste som farbar, men den kan lukkes ovenfra af EU, man kan stille europæerne overfor en uigennemtrængelig mur af overvågning og repression, som svensk presse og politik har stillet svenskerne overfor. Derfra er vejen til omfattende vold kort og uberegnelig. (Undertekstet på engelsk) deutscheopfer.de, « Les victimes sont allemandes, les auteurs des faits, étrangers », Giving Voice to the Voiceless.

Fortsæt med at læse “Mindestund for 7.500 dødsofre for indvandringen”

Mikael Jalvings bok Absolut Sverige – i vilken jag bland en rad andra människor intervjuas om tillståndet i riket – kommer nu på svenska (Psychology and Commercial Design, LTD förlag). Jag ska skriva om boken igen när jag läst på mitt eget modersmål. Men idag ville jag visa er vad Lars Vilks skriver i sitt förord, bland mycket annat:

“Jalving träffar författaren Thomas Nydahl vars egensinnighet är ett nationellt problem. Nydahl lider nämligen av föreställningen att han önskar försvara arv och tradition och sådant som yttrandefrihet och den sekulära staten. Därmed bryter Nydahl överenskommelsen om kulturers lika värde och blir ett svårartat fall med föga hoppfull prognos. Nydahl tycks framhärda i sitt tillstånd och vägrar att låta sig behandlas.”

Så nu vet jag. Och när det är Lars Vilks som säger det godtar jag det svåra tillstånd jag befinner mig i. Vet ju att det varken finns botemedel eller hopp om bättring. Det är bara att fortsätta på den inslagna vägen, väl medveten om att man inte har en chans. Thomas Nydahl

Mikael Jalving i Jyllands-Posten om Black Country-boken

“Det er den svenske essayist Thomas Nydahl, som minder mig om Engels meritter i en ny og fremragende reportagebog fra det såkaldte Black Country i det vestlige Midlands omkring Birmingham, verdens først industrialiserede region, hvis historie over flere mil minder om det Skåne, forfattaren kommer fra. Nydahl går i Engels fodspor og beser den nye underklasse, som er vokset frem i vor tid, og sammenligner den med førhen. Forskellen er kolossal. Hvor den gamle underklasse var socialt proletariseret, er den nye underklasse ikke i samme grad økonomisk fattig, men snarere kulturelt og intellektuellt underbemidlet. Vi snakker om mennesker, hvide såvel som indvandrere fra fjerne lande, som dårligt kan følge med i et banalt tv-program eller læse en jumbo-bog (…)

Med Nydahl glor man ud over en mental slagsmark, som forsøges erstattes af idiotisk tidsfordriv, narko, kriminalitet og bandekultur i varierende doser. I Malmø, Landskrona, Bimringham eller København, samme deroute, og det er mildt sagt til at blive rasende over (…)

I den anden ende af lønskalen har vi banker som f.eks. Danske Bank, der i annonce efter annonce leger med drømmen om, at verden bestandigt forandres til det bedre og er svanger med en ny normal og lugter af Benetton-reklamernes naivitet från 1990-erne. Jeg får knopper af denne idiotiske kapitalisme, dette indsukrede hykleri, denne uhæmmede politiske korrekthed fra folk, der burde vide bedre, men naturligtvis håber at tjene store penge på at gøre sig til katalysatorer for tidsåndens værste forestillinger og fejltagelser. Friedrich Engels må fryde sig fra sin grav.”

Mikael Jalving i Jyllands-Posten (ej i nätupplagan) den 23 november 2012.

Av Julia Caesar

I det längsta har det funnits något slags gräns för vad media publicerar. Visserligen högst tänjbar. Men ändå. Låt oss kalla den Skamgränsen. Inför valet 2010 luckrades den upp betydligt. Nu är den med råge passerad på ett sätt som ger mig kalla kårar längs ryggraden. Proppen har gått ur, alla fördämningar har brustit. Nu flödar det oförfalskade hatet fritt, med alla samhällsinstansers goda minne. Journalisterna stenar sitt eget folk – och ingen enda av dem ställer sig upp och säger STOPP – nu får det vara nog!

I Länstidningen, socialdemokratisk dagstidning i Östersund, framställs Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson på bild som en kackerlacka. Bakom honom står en skadedjurssanerare iförd skyddsklädsel och gasmask och sprutar dödande giftgas ur ett aggregat märkt med samtliga sju andra riksdagspartiers partisymboler.

Symboliken kan inte bli tydligare. Oliktänkande ska utrotas. Sverigedemokrater är skadedjur som ska dödas med giftgas. Målsättningen är klar: partiet ska utplånas med vilka medel som helst. Hatet spränger alla gränser. Jag kan inte påminna mig att jag någonsin tidigare har sett en svensk partiledare avbildas som skadedjur som ska utrotas. Olof Palme och Torbjörn Fälldin och flera andra svenska politiker karikerades friskt på sin tid. Men aldrig någonsin med ett inprogrammerat hot om ond bråd död.

De historiska parallellerna är fasaväckande

Länstidningens bottennapp är inte satir. Det är ren och oförfalskad ondska som flödar från ledarsidan. De historiska parallellerna är fasaväckande. De enda förebilder som teckningen kan förknippas med är nazisternas hatbilder av judar på 1930-talet. Bilderna banade vägen till gaskamrarna i Auschwitz, Sobi Bor och Bergen-Belsen och avrättningen av miljoner judar, utvecklingsstörda och psykiskt sjuka. Ska vi 70 år senare gå den vägen igen? Ska hatet mot oliktänkande legitimera utrotning? Har vi ingenting lärt sju årtionden efter en av världshistoriens största massakrer?

“Värsta exemplet på människoförakt”

Teckningen är gjord av Kjell Nilsson-Mäki och illustrerar en svamlig och intellektuellt undermålig ledare av Ida Nilsing. Efter lördagens publicering har Länstidningen stormats av hundratals arga och upprörda kommentarer och mail. I ett brev till tidningens chefredaktör och ansvarige utgivare Lennart Mattsson skriver en läsare:

“Jag har inte sett något värre exempel på människoförakt någonstans i Sverige under hela mitt liv. Länstidningen Östersund ska inte med ett enda ord kritisera ett parti som vill ha politiska debatter eftersom Ida Nilsing och ni på Länstidningen vill gasa ihjäl och fysiskt förinta sverigedemokrater – sannolikt därför att ni inte klarar att ”ta debatten”.

Ni vill hellre mörda människor än att debattera med dem. Vem är det som har gjort teckningen? Vilken politisk hemvist har en person som vill gasa ihjäl andra?

Vad beror det på att ni inte kan prestera en ledare som innehåller något läsvärt? Saknar ni personal? Finns det inga normalbegåvade människor på tidningen? Eller är ni så blodtörstiga att ni valde den värsta person ni kunde hitta att skriva ihop den intetsägande texten?”

Länstidningen: “Vi är stolta”

I dag bemöter Länstidningen proteststormen genom att uppge sig vara “stolta över att kunna erbjuda våra läsare något annat än intetsägande porträttbilder på politiker som håller presskonferenser.”

“Vi är också stolta över att vara en av få morgontidningar som håller traditionen med tecknad politisk satir levande. På lördagens ledarsida var Jimmie Åkesson ritad som en kackerlacka som skulle bekämpas av en skadesanerare, utsänd av övriga riksdagspartier. LT:s tecknare Kjell Nilsson-Mäki har förklarat att han med teckningen ville visa hur de gamla etablerade partierna, trots idoga försök, har misslyckats med att bekämpa Sverigedemokraterna. Med denna förklaring blir illustrationen rimlig. Men, och häri ligger problemet, illustrationen och texten har två skilda ärenden, vilket gör att helheten blir otydlig och öppnar för missförstånd –särskilt om man vill missförstå.”

Överlever på skattebetalarnas välvilja

Länstidningen är en av de många socialdemokratiska dagstidningar som går med brakförlust. Tidningen klarar inte att överleva på att sälja sina produkter som allt färre vill köpa. LT överlever på skattebetalarnas välvilja i form av statligt presstöd. I år har tidningen fått 16 861 000 kronor i driftsstöd och 361 950 kronor i distributionsstöd. Sammanlagt 17 222 950 kronor. Drygt 17 miljoner i statligt stöd för att producera dödshot mot ledaren för ett demokratiskt invalt riksdagsparti.

Länstidningens skandalbild markerar ett oroväckande skifte i medias förhållningssätt. Proppen har gått. Det här är signalen till en brutal upptrappning av våldet mot och hetsjakten på alla som sympatiserar med Sverigedemokraternas politik. Eller röstar på SD för att de övriga sju partierna med sin ignorans av för landet livsviktiga och avgörande frågor inte ger dem något annat val. Nu ska det vara fritt fram inte bara för dödshot mot SD:s partiledare. Det är hög tid att förfölja de 5,7 procent eller 340 000 väljare som röstade på SD i valet 2010, tycker musikkritikern Po Tidholm i söndagens SR “Godmorgon världen”.

“Det stora problemet är väljarna”

Han anser att svenska skribenter och debattörer har “hållit igen” i två år men nu äntligen vältrar sig i kraftuttryck och livliga adjektivstinna beskrivningar av SD efter Expressens framstående insatser.

“Det finns plötsligt en energi och glädje i debatten och en allmän lättnad” noterar Po Tidholm. Nu återstår bara ett problem, och det är stort:

“De enda som går fria är väljarna. Det känns lite fegt. Ändå är det ju de som har ställt till det på det här viset. Förekomsten av ett främlingsfientligt parti blev ju inte ett demokratiskt problem på allvar förrän medborgarna bestämde sig för att rösta in dem i församlingarna.”

Det är “de vanliga svenska väljarna, som – om man ska tro aktuella mätningar – i allt högre grad känner att SD har svar på deras frågor” – som enligt Po Tidholm är problemet.

“Statistiken gör gällande att SD-väljarna oftast är lågutbildade arbetslösa män, bosatta på landsbygden. Vilket i sin tur gör dem lite jobbiga att klaga på, eftersom de flesta mediamänniskor, varav nära nog hundra procent är vita, urbana medelklassmänniskor, trots allt har lite ångest inför sin maktposition, boendeort och socioekonomiska status. Klassklyftan är helt enkelt lite för vid.”

“Folk är jävligt korkade”

Själv anser sig Po Tidholm ha frikort genom sitt val av boendeort. Han bor på landet i Trönödal i Söderhamns kommun i Hälsingland. Där fick SD 11,6 procent av rösterna i valet 2010 och var därmed “den mest SD-infekterade norr om Blekinge” med Tidholms ordval. Efter mycket grubblande har han kommit fram till att det är enklast för honom att förhålla sig till den här politiska verkligheten med lite professionell distans. “Men i grund och botten är jag less och förbannad och tycker att folk är jävligt korkade” säger han.

“De där som pruttar högljutt under middagen”

“En lärdom som gick att dra efter Ny Demokratis framgångar var ju att det fanns en ansenlig mängd svenskar som av olika anledningar vill vara de där som pruttar högljutt under middagen, förstör stämningen med smaklösa vitsar och utnyttjar sin rösträtt till att djävlas med det så kallade etablissemanget. Ska dessa personers åsikter plötsligt respekteras bara för att de råkar vara företrädda i parlamentet?”

Så klämmer Po Tidholm till med slutsatsen som tränger på och måste fram:

“Så vart vill jag komma? De hårda orden borde i rimlighetens namn riktas även mot dem som har röstat fram de här jönsarna.”

Mer giftgas mot oliktänkande!

Tack, där satt den. Mer förakt mot “lågutbildade arbetslösa korkade män bosatta på landsbygden”! De slipper alldeles för lindrigt undan. Buss på korkskallarna bara! Mer förföljelse, mer hat! Fram med kanonerna mot “de där som pruttar högljutt under middagen, förstör stämningen med smaklösa vitsar och utnyttjar sin rösträtt till att djävlas med det så kallade etablissemanget”! Mer giftgas mot oliktänkande kackerlackor!

Det Po Tidholm och andra i den svenska PK-eliten fruktar mer än något annat är att Sverigedemokraternas politik håller på att vinna anhängare i betydligt större grupper än de korkade männen i glesbygd; akademiker, intellektuella, författare, journalister, läkare, poliser, sjuksköterskor, socialarbetare, tjänstemän, skådespelare, konstnärer. Det är inte riktigt lika lätt att öppet förakta och vilja gasa ihjäl människor som tillhör samma samhällsklass som man själv som att spy förakt över pruttande lågutbildade arbetslösa män bosatta på landsbygden.

Det Länstidningen och Po Tidholm gör är inte bara att sänka sig ner till gyttjebrottningens nivå. De dödar dessutom det demokratiska samtalet. Utan samtal kan demokrati inte existera. När orden tar slut och bara hatet återstår, då är vi mycket illa ute.
Nu undrar jag bara en sak: när byggs gaskamrarna?

Af JUlia Caesar

Former Commander of British Forces in Afghanistan: Hamas is running for its life, but primary target is Iran.

Danmark støtter Israel

En tapper skare på et par hundrede i øsregn på Kogens Nytorv søndag kl. 16. Som altid: gode taler, god musik og skønne kvinder. Det enorme politiopbud minder en om, at en jødisk-israelsk demonstration i Danmark i dag, lige så meget drejer sig om at vise, at danske jøder overhovedet stadig kan gennemføre en demonstration. En politisk bedrift at fremkalde sådanne tilstande, der kun kvantitativt står tilbage for Malmøs borgmester Reepalus. (klik fotos f. helskærm. fotos © Snaphanen.dk)

Fortsæt med at læse ““It’s Hamas, who are the Nazis””

Av Julia Caesar:

Copyright Julia Caesar, Snaphanen och HRS. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen!

Lisbeth Åkermans ständigt leende ansikte blir plötsligt allvarligt. Klockan är 19:58, det är två minuter kvar av kvällens Rapport. Dags för vädret som hon alltid brukar annonsera med en gladlynt kommentar. Men först har hon någonting att säga. Ingen i tv-studion är förberedd på vad som ska komma. En lätt skälvning skakar den slätkammade håruppsättningen när hon spänner de ljusblå ögonen i tv-tittarna och säger:

“Jag är ledsen över att behöva säga det här, men jag vill meddela att jag härmed säger upp min tjänst på Rapport och SVT. I åratal har jag suttit här och lett oavsett hur förljugna nyheter jag har förmedlat och hur mycket jag har sopat under mattan. Nu står jag inte ut längre. Jag klarar inte längre att ständigt servera politiskt vinklade nyheter och ljuga och mörklägga sanningen för er tittare. Jag orkar inte längre medverka i hetsjakten på ett demokratiskt valt riksdagsparti, och jag vägrar delta i grundlösa rasistbeskyllningar mot hela svenska folket. Nu har vi sugit på Breivikkaramellen i ett och ett halvt år, och den börjar smaka jävligt illa. Jag har helt enkelt fått nog. Varje kväll går jag hem från jobbet med en malande otäck känsla i magen. På nätterna har jag svårt att sova för det gnagande självföraktet. Visserligen har jag så bra betalt att jag har råd med en lägenhet i precis de rätta kvarteren på det journalisttäta Söder. Men vad hjälper det när jag tvingas delta i ett odemokratiskt och förljuget politiskt spel som får mig att må så dåligt?”

Ett kraftigt tilltagande lågtryck över hela landet

Kameramännen står som fastspikade i studiogolvet. Vad är det som händer egentligen? Men the show must go on. Chockade riktar de kamerorna mot meteorolog Pererik Åberg som talar om ett kraftigt tilltagande lågtryck över hela landet.

I den enda tidningsintervju som Lisbeth Åkerman ger, exklusivt för den nystartade tidningen Dispatch International, motiverar hon sitt framträdande med att hon såg det som enda möjligheten att få säga adjö till tv-tittarna. Om hon hade sagt upp sig på vanligt sätt hade hon aldrig mer släppts fram i sändning. Det skulle kännas bittert efter alla dessa år. Därför har hon hållit alltihop hemligt fram till kvällens direktsändning.

De vet hur en mörkläggningsslipsten ska dras

Knappt har tv-tittarna hämtat sig från chocken förrän Aktuellts pretentiösa världskrigssignatur ljuder. I studion Anna Hedenmo och Claes Elfsberg, två rutinerade gamla rävar som vet hur en mörkläggningsslipsten ska dras. Det har aldrig varit några problem för dem att tänja på sina samveten och desinformera svenska folket. Nu är Anna Hedenmo plötsligt alldeles ihoptryckt i ansiktet, och Claes Elfbergs oberörda framtoning är som bortblåst.

Anna Hedenmo har nått en gräns i sin hittills framgångsrika karriär som desinformatör i statstelevisionen. Nu har hon till och med blivit sågad jäms med fotknölarna av Dagens Nyheters tv-recensent Johan Croneman efter sin utfrågning av Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson i Agenda.

“Anna Hedenmo spelade inte hem en enda poäng. I stället tog hon oss allt längre bort från kärnfrågan och händelsernas centrum, Jimmie Åkesson kunde enkelt glida med och gilla läget. ”Agendas” kris var värre än Jimmie Åkessons. Man hade tagit ut något slags redaktionell seger i förskott, det skulle bli spel mot ett mål, de här bilderna och de här händelserna talade sitt tydliga språk – ”Agenda” och Anna Hedenmo var helt enkelt skitdåligt förberedda. Anna Hedenmo försökte måla upp en djup och allvarlig spricka i partiet, men hade inget, absolut noll, på fötterna. Jimmie Åkesson undrade vad hon byggde sina antaganden på och Anna Hedenmos svar fullbordade katastrofen: ”Jag har läst på nätet.”

Hon hade läst på nätet?!!

Lite bloggar, lite Twitter, lite Facebook, lite Flashback kanske. Det tyngsta programmet SVT har i genren skickar fram sin tyngsta reporter och sin tuffaste grillmästare och allt hon har att komma med är hörsägen?!! Hon har googlat runt lite” skriver Johan Croneman.

I tv-rutan förklarar Anna Hedenmo att hon har fått nog och slutar. Visserligen förlorar hon sin feta lön, men hellre diskar hon på krogen än fortsätter ljuga svenska folket rakt upp i ansiktet år ut och år in. Claes Elfsberg ser lättad ut när han säger att han hoppas kunna få ett schysst vaktmästarjobb någonstans.

Journalisterna bedriver ett mentalt krig mot sitt eget folk

Det kommer aldrig att hända i Sverige. Vi vet alla att det aldrig kommer att hända. Förljugenhetens apostlar i press och public service kommer att klänga sig kvar vid sina positioner tills de bokstavligen lyfts därifrån. Scenen är ett uttryck för min och många andras djupa förtvivlan över det svenska medieklimatet. När yrkesetik ersätts av blodtörstig hetsjakt på oliktänkande, när den journalistiska självförnedringen spränger alla fördämningar återstår bara satiren och skrattet. För att stå ut. För att orka. För att inte ge upp och gå ut i skogen och tjuta högt av förtvivlan. Det gör fruktansvärt ont att se mina kolleger grovt missbruka ett yrke som är menat att stå i sanningens och demokratins tjänst och istället liera sig med den politiska makten och bedriva ett mentalt krig mot sitt eget folk. Det är inget nytt, så har det varit under större delen av 1900-talet när socialdemokraterna har suttit vid makten merparten av tiden. Kadrar av tjänstvilliga socialdemokratiska journalister har lojalt fört ut regeringens propaganda i alla tillgängliga kanaler.

Föraktet mot läsarna/lyssnarna/tittarna

Men det mentala kriget har trappats upp, hetsen mot oliktänkande ökar märkbart för varje dag. En åsiktsfascismens ångvält, driven av Sveriges motsvarighet till Stasi – Expo – och en politiskt korrekt journalistkår manglar dagligen svenska folket. Någonting har hänt sedan regeringen Reinfeldt kom till makten 2006. Jag skissade lite av bakgrunden i min förra krönika, “Djungeltrummans talan”.

Journalisterna anser sig uppenbarligen stå höjda över folket, de är en egen sort. Jag vet av erfarenhet vilket förakt mot läsarna/lyssnarna/tittarna som finns bland många journalister. Allmänheten anses vara en korkad pöbel som inte förstår sitt eget bästa utan genom svart pedagogik måste uppfostras till att tänka rätt. Och “rätt”, det är vad journalisterna själva anser. Vettet måste helt enkelt bankas i folk av de självutnämnda magistrarna, och alla medel är tillåtna.

Journalisterna bygger en mental Berlinmur

Det är ett mentalt inbördeskrig som pågår, och dess drivkraft är hat. Med lögnens stenar bygger journalisterna den mentala Berlinmur som klyver landet längs skiljelinjer som splittrar familjer och skiljer vänner, par, släktingar och arbetskamrater åt i oförsonliga grupperingar. Sverige rämnar inför våra ögon. Var kommer hatet ifrån? Vad är grunden till den hatiska polarisering som med ursinnig frenesi drivs av media och ökar för varje dag?

Jag grubblar oavbrutet på hur det kunde gå så här illa. När började det gå snett, och varför? Jag har inga svar. Jag bara ser dag för dag hur rädslans och de politiskt korrekta lögnernas slöjor dras åt allt hårdare kring åsikts- och yttrandefriheten i ett före detta fritt och öppet samhälle. Hur fruktan sprider sig som ett gift. Jag betraktar mig själv som orädd. Men för första gången i mitt liv är jag allvarligt orolig för vad som håller på att hända i vårt land. Jag vet att när tillräckligt mörka och hatiska drivkrafter släpps lösa, då kan vad som helst hända. Då finns ingen trygghet kvar att luta sig mot.

Nyhetsankare säger upp sig i direktsändning

Osannolikheten i det skisserade tv-scenariot säger någonting om åsiktsdiktaturens förlovade land. I världen utanför Sverige har det nämligen redan hänt. De två nyhetsuppläsarna Cindy Michaels, 46, och Tony Consiglio, 28, sa i tisdags upp sina anställningar i direktsändning i den amerikanska ABC-stationen WVII, rapporterar Digital Journal. Beslutet hade mognat fram under flera år och var kulmen på långvarig oenighet med cheferna på TV-stationen.

“Det är lite komplicerat, men vi förväntades göra obalanserade nyheter, politiskt och i största allmänhet” sa Cindy Michaels. Tony Consiglio sa: “Jag ville bara veta att jag gjorde det bästa jobb jag kunde och att jag var ärlig och etisk som journalist, och det fanns tillfällen när det inte var möjligt att göra det.”

Både Cindy Michaels och Tony Consiglio visste att om de hade sagt upp sig på vanligt sätt skulle deras chefer inte ha tillåtit dem att säga adjö till tittarna.

Fast i en moralisk återvändsgränd

Svenska journalister har backat sig själva in i en moralisk återvändsgränd. Där sitter de fast och sprattlar. I ett försök att skyla sin belägenhet trappar de upp propagandan. Journalisterna har fått rasism på hjärnan. I deras ögon är hela svenska folket rasister. Den politiska hjärntvätten SKA lyckas! Den statliga agendan SKA genomföras till varje pris! Svenska folket SKA älska mångkultur och massinvandring! Det ska journalisterna ta mig fan se till! Annars är diagnosen klar. Om inte svenskarna frivilligt tänker ge bort sitt land till tredje världens befolkningar och hälsar våldtäktsrekord, bilbränningar, personrån, skottlossningar, mord, misshandel, bidragsförsörjning av analfabeter och andra yttringar av mångkultur med jubel och applåder – då är vi rasister och ska korsfästas under allmänt spott och spe.

Vi, som efter århundraden av utveckling och kamp är ett någorlunda jämställt samhälle ska utan protester låta oss fösas tillbaka till 600-talets arabiska syn på kvinnan som mindre värd än mannen, till sharialagar och hets mot homosexuella genom att acceptera islam. Annars är vi “antimuslimska”. Bra, då är jag definitivt “antimuslimsk”. För jag tänker inte ge bort en enda millimeter av den frihet från ideologiskt, religiöst och annat förtryck som jag och andra kvinnor och män har erövrat under senare delen av 1900-talet.

Journalisterna deltar inte i sitt eget moralmästerskap

Journalisterna driver ett perverterat moralmästerskap – där de diskvalificerar sig själva redan från start. Den mångkultur som de unisont hyllar väljer de konsekvent bort i sina egna liv. Det är en dubbelmoral som ger dem noll trovärdighet. Så med vilken rätt dömer de andra?

Sedan den statliga journalistutbildningen startade på 1960-talet har journalisterna kommit att utgöra en akademisk, ekonomiskt privilegierad och socialt mycket homogen grupp som trängs med andra journalister i storstädernas stadskärnor, som umgås framför allt med sina kolleger och har samma värderingar och politiska åsikter som andra journalister. Ett konformt gäng som skiljer sig väsentligt från andra svenskar – det är skilda världar. Klyftan mellan dem manifesterar sig bland annat i det flagranta sätt på vilket journalisterna sviker sitt uppdrag att granska den politiska makten och istället identifierar sig och lierar sig med politikerna. Dock inte alla politiker. Identifikationen, lojaliteten och värdegemenskapen gäller enbart de sju gamla riksdagspartierna, och i synnerhet miljöpartiet och vänsterpartiet. (Journalistkårens partisympatier.)

Uppstickarpartiet ska helst utplånas

Fortsæt med at læse “Söndagskrönika: Åsiktsdiktaturen Sverige”

Länstidningen Östersund liknar Sverigedemokrater vid kackerlackor, Alla potentiellt värdelösa i SD:s värld. Der Stürmer på svensk. Det har vi set i Danmark, men det ligger nogle år tilbage i tiden: Mageløs udstilling, Geoffrey Cain: Gensyn med ondskabens ikon. Det Kritiske Forlag, 2006. Svenske medier er i defensiven, oplagsmæssigt og ideologisk. Der er ingen grund til at tro, at dette er bunden af, hvad de kan finde på.

Finland: Var tredje våldtäkt begås av utlänning

Det sætter tallet i profil, at indvandrere udgør under 3 % af den finske befolkning, betragteligt mindre en Norge, Danmark og navnlig Sverige:

Unga män från Mellanöstern är kraftigt överrepresenterade i den officiella våldtäktsstatistiken. Åren 2006–2009 stod utländska män för en tredjedel av våldtäkterna. Siffrorna framgår av Statistikcentralens sammanställning. Av 1 655 uppklarade våldtäkter har 575 begåtts av en utlänning. Det motsvarar 34 procent.

Vissa nationaliteter är oftare representerade än andra. Irakierna verkar varje år ligga på topp. I fjol misstänktes irakier för 31 våldtäkter, året innan för 29. Det motsvarar fem procent av alla våldtäkter som kommit till polisens kännedom. Irakiernas andel av befolkningen är 0,1 procent.HBL.FI

“Én mann ble kjørt Oslo unoversitetssykehus Ullevål med kutt- og øyeskader etter å ha blitt truffet av en knust flaske, mens to andre ble kjørt til legevakten. …

Klokken 00.21 natt til lørdag fikk politiet den første meldingen om at det var masseslagsmål inne på restauranten. – Vitner sier at det var aksjonister fra Blitz-miljøet som hadde stormet inn. Det var både menn og kvinner nede i kjellerlokalet, og disse ble angrepet med flasker, sier innsatsleder Arve Røtterud ved Oslo politidistrikt til Aftenposten.no.”

“- Det lignet scener fra en borgerkrig. De som ble angrepet forsvarte seg heftig, mens angriperne var raskt inne, for så å løpe i retning Blitzhuset og Pilestredet, forteller et skremt øyenvitne til Aftenpostens reporter.”Oslo: Venstreradikale ‘blitzere’ angreb politiske modstandere med flasker under julefrokost – tre sårede

Switzerland: Girls Banned from Sports Ground Next to Mosque Because of Harassment from Muslims

Last month a gymnastics teacher at the André-Chavanne school [in Geneva] prevented her pupils from participating in a gymnastics lesson on the athletics field. The reason? The stadium is close to the mosque of Petit-Saconnex and three years ago, female students in their gym kit were insulted by worshippers. The explanations shocked parents.

“I find it unacceptable that my 16-year-old daughter cannot run in gym kit on the pretext that the mosque is close to the school playing field!”, the father of one 16-year-old pupil said angrily.

But let us go back to that Friday at the start of October, the day of prayer. The daughters insisted on running outside, like the boys. To justify her refusal, the teacher recalled that in 2009, a class of girls, who also went out on Friday, had been insulted… The worshippers had even thrown soft drinks cans at them. An incident that sparked a strong reaction from both the Department of Public Education and the mosque. The mosque officials apologised and then promised to do everything so that such incidents did not reoccur. The Department refrained from filing a legal complaint. Islam versus Europa

I Kokkedal har framtiden redan bosatt sig
Af Katinka Glahd

Nu efter debaclet om en julgran på torget under juletid, har framtidens islamska samhälle redan påfört den danska urbefolkningen, sina påbud och tvångsregler. Här finns det ingen tolerans längre när det gäller att tvinga på lokalbefolkningen. Islams lagar- som står över allt, enligt sharian. Att det inte var kostnaden i sig för julgranen på torget,stod klart när pengarna för julgranen som för ortsborna,skulle lysa upp midvintermörkret,till allas glädje var insamlade.

Då kom det raka,odiskutabla svaret att en julgran tolereras inte av den islamska majoriteten i en bostadsrättförening i kungariket Danmark som styrs av en drottning. Att islamiseringen trots våra folkvalda politiker,i alla fall de flesta,fortsätter var gång vi ger efter för särkrav. Bit för bit förlorar vi den mark på vars utrymme vår demokratis basfundament är uppbyggd.

Och detta till en ohyggligt intolerant monokultur, vars intresse och enda ,slutgiltiga mål är totalt världsherravälde! Detta förklaras av de politiskt korrekta att vi måste vara toleranta mot intoleransen,just för toleransens skull!!! Att vi själva betalar för att avskaffa vårt samhälle med dess uppbyggda välfärd i den goda toleransens namn. Dessutom tillåtes vi inte att protestera mot detta i toleransens namn.

Om islamiseringen av vårt Europa gäller det att inse att detta inte kommer från en trosinriktning om t.ex vår kristendom, utan snarare från till vilket omfång de sk,moderata muslimerna,uppfyller när det gäller de politiska och religiösa fodringar som islam ställer på dessa ,som är indragna i denna hemska vidskepelse. Som att som goda muslimer,med fredliga eller våldsamma medel införa sharialagar, oberoende hur samhället är uppbyggt.

Att vi är utsatta för ett lågfrekvent krig utan att de ansvariga för detta försvarar den befolkning som gett dem mandat till att styra kommun och riksregering. Hur skull de kunna göra det, utan att erkänna brottet de har begått mot de egna befolkningarna?

Med små medel tycker jag dock att befolkningen i Kokkedal som denna fråga gäller, skulle kunna protestera mot det påtvingade julgransförbudet genom att sätta upp en egen julgran på alla balkonger, där det finns möjlighet till detta med så mycket ljus som möjligt för att visa att en äkta Kokkedalare är fortfarande herrar i sitt eget hus!

Bish Bosch is the fourteenth studio album by the American singer Scott Walker. It will be released on 3 December 2012. Scott Walker Interview BBC Culture Show 2006.

The Muhammed loverboys

Danmark har sagt nej til en ‘sexköpslag’ af den grund, at det er et ‘socialt problem’. Måske er prostitution i virkeligheden under radaren blevet et politikerpåført etnisk-religiøst problem jævnfør indvandrere fra repressive, førmoderne samfunds udbredte sex-terror i England. Kan det være det, svensk politi kæmper imod, mens politikerne bekræfter hinanden i, at det er almindelig feminist-moral de udøver? Fører de i virkeligheden kønskrig mod 12-14årige europæiske piger? Man må håbe for dem, at den opfattelse ikke breder sig blandt pigernes forældre.

The men ply their victims with vodka and drugs. They tell them lies: that they love them and their families don’t care for them. Then, the trap set, they rape them with other gang members, often taking photos of the attack to blackmail the girl into submission. Befuddled, frightened, and too ashamed to tell parents or teachers, the girls are cynically isolated from their old lives and swept into prostitution. So dangerous are the gangs that the girls at the safe house never venture out alone, and when they have a coffee together in the back garden they are not allowed to talk about their past in case neighbours overhear.

Anita visits schools to warn girls exactly what a lover boy looks like, and makes no bones of the fact that most of the gangs are operated by Dutch-born Moroccan and Turkish men.

‘I am not politically correct. I am not afraid of being called a racist, which would be untrue. I tell the girls that lover boys are young, dark-skinned and very good looking. They will have lots of money and bling as well as a big car. They will give out cigarettes and vodka. They will tell a girl that she is beautiful.

‘The gangs know who to pick out: the girl with the confidence problems, with the glasses, or who looks overweight. They flatter her and seem like the “knight in shining armour”. She is drawn to her new boyfriend like a magnet.’A feminist revolution that cruelly backfired – and why Amsterdam’s legal brothels are a brutal lesson for Britain about telling the truth on sex gangs and race

I Sverige og Norge lever de i en alternativ virkelighed. Man kerer sig om kvinder i hele verden, og ignorer dem foran næsen, der har valgt en:

Sverige bör följa Norges exempel att kriminalisera medborgares sexköp utomlands. Det skriver Maria Fälth, Kristdemokratiska kvinnoförbundet, Gunilla Hjelm, Centerkvinnorna, och Anna Steele, Liberala kvinnor, på Dagens Nyheters debattsida.

“Det enda sättet att minska utnyttjandet av kvinnor i prostitution är att arbeta mot efterfrågan — det vill säga att kriminalisera köparna som skapar utbudet”, skriver de. Vill kriminalisera sexköp utomlands.