Trods det man kan bebrejde Romneys valgkamp, var der en faktor intet kunne have ændret på. Hispanics blev udslagsgivende, 7 af 10 stemte demokratisk. Hvide amerikanere er nede på 72 % af befolkningen, og kurven er lodret nedadgående. Vi vidste det godt, men en desillusioneret ven kan jeg citere for, at “den 3. verden valgte en 3. verdenspræsident.” Alt taget i betragtning klarede republikanerne sig bedre end man kunne forvente og bedre end de kommer til om fire år. Amerikansk demografi synes at have passeret et tipping point, det har Europas endnu kun gjort i storbyerne.

I Europa stemmer indvandrere i endnu højere grad socialistisk, hvad enten det er i Danmark, Sverige, Frankrig eller England. Republikanere i USA har den trøst, at det ikke vil blive halvt så ubehageligt for dem at skulle apellere til latinoer, som det vil blive for europæisk centrum-højre, at skulle please muslimske stemmer.

I Sverige, der insisterer på langt den største indvandring af noget europæisk land, vil Reinfeldt altså i løbet af ret kort tid save den gren over, han sidder på og gøre sit eget parti uvælgeligt, så har multikulturen da været godt for noget. Der hvor hans parti i dag har 30 %, befinder sig om en generation Det Muslimske Samlingspartiet. De eventutelt tilbageværende svenskere har fordelt sig i Socialdhimmikratiet, Center- Folke- Vänster- og Miljø-Dhimmikratiet.Record number of Hispanic and Asian voters head to the polls to help Obama secure second term – as his support among whites plummets, For få hvide til en republikansk sejr

Bent Jensen: Efterår i Europa

Mens vi kører ad vejene nordpå, taler vi om, at Italien med dets rige fortid ikke vil eksistere ret længe endnu. Det samme gælder de andre europæiske lande. Demografien taler sit ubønhørlige sprog. Der fødes alt for få italienere, tyskere, franskmænd, englændere osv. Fra Bruxelles, hvor en tredjedel af indbyggerne er muslimer, kommer det sanseløse råd, at løsningen er import af snesevis af millioner fra stater i Mellemøsten og Nordafrika, som er ved at bryde sammen under vægten af korruption, uduelighed og befolkningseksplosion.

Selv i de små norditalienske byer er Nordafrika og Mellemøsten allerede ankommet. Tildækkede arabiske kvinder ses alle vegne. Opfordringen fra Bruxelles er en opfordring til kollektivt selvmord. Italien og andre europæiske lande vil synke ned i den sump af forfald og fattigdom, der præger de muslimske lande. At et samfund fungerer, at der er gode hospitaler og plejehjem til de syge og gamle, at borgerne uden frygt kan begive sig ud på gaden, er ingen selvfølgelighed. Et civiliseret samfund er en skrøbelig organisme. Basis for det hele er frihed og borgernes ret til uden frygt at ytre sig, fravær af tabuer og mulighed for gedigen undervisning og fri forskning. Ellers går det i forfald.

Fortsæt med at læse “Romney tabte ikke – demografien vandt”

av Kjell Håkansson

Svenska skolan befinner sedan några år tillbaka sig i en utförsbacke med sjunkande elevresultat. I internationella undersökningarna som jämför elevernas resultat i olika länder halkar Sverige allt längre ned på listan. Medans Sveriges skolor för några decennier sedan kunde skryta över att vara bäst i Norden har vi nu Nordens sämsta skolor mätt i elevernas kunskaper. I den politiska debatten har det ofta nämnts att lärarna inte skulle vara tillräckligt många eller tillräckligt kvalificerade. Fler lärare, lärarlegitimationer, fler behöriga lärare, vidareutbildning och karriärmöjligheter för lärare är några av de åtgärders som föreslås. Men är lärarna verkligen skolans svaga länk?

Skolor med fler lärare och större andel behöriga lärare har lägre resultat

För att få en bättre bild av hur det förhåller sig med den saken har jag tittat på betygsresultaten för elever i årskurs 9 i skolor i Malmö kommun och jämfört dessa med lärartäthet och lärarbehörighet i skolorna. Uppgifterna som är från vårterminen 2011 och som ytterst kommer från Skolverket, har jag laddat ner från Skolpej på SVTs hemsida. Därefter har jag tittat på antalet av elever med utländsk bakgrund i Malmös skolor. Dessa siffror har jag hämtat direkt från Skolverket, som definierar utländsk bakgrund med att eleven antingen själv är född utomlands eller att elevens båda föräldrarna är det. Skolor med ofullständig statistik har inte tagits med. Jag har dessutom tagit bort två andra skolor: en särskola med hög lärartäthet och låga resultat och ytterligare en skola där resultaten är så låga att jag misstänker att det är något fel på statistiken.

I figur 1 ser vi betygsresultaten tecknat mot lärartätheten (antal lärare per 100 elever). Tvärtemot vad man skulle förvänta ser det ut som om högre lärartäthet också innebär lägre resultat. Ingenting tyder visserligen på att sambandet skulle vara linjärt, men jag har ändå för enkelhetens skull lagt in en linje (linjär regression). Korrelationskoefficienten R är inte speciellt hög, men med 42 datapunkter kan vi avfärda nollhypotesen utifrån 1%-kriteriet, eller med andra ord: sannolikheten för att punkterna skulle ligga så här av en ren slump utan något samband mellan lärartäthet och betygsresultat är mindre än 1%. Om inte problemet var så allvarligt skulle man kunna skämta och säga att högsta tänkbara resultat på 303 betygspoäng uppnås om man plockar bort samtliga lärare från skolorna (linjen skär y-axeln) och att vid en lärartäthet på 28 lärare per 100 elever blir resultatet 0 i betygspoäng (linjen skär x-axeln). Figuren visar dock endast på ett samband, och säger ingenting om vad som orsakar vad. En trolig förklaring är att skolor med dåliga resultat tilldelas fler lärare. Detta har tydligen inte löst problemet och huruvida det i någon mån har förbättrat situationen kan inte avläsas ur grafen.

Figur 2 visar betygsresultat mot hur stor del av lärarna som har behörighet. Här ser vi att ju större andel av lärarna som saknar behörighet, ju högre betygsresultat. Förklaringen är förmodligen densamma; i skolor med låga resultat är man kanske nogare med att anställa lärare med formell behörighet, och igen har man inte kommit tillrätta med problemet, åtminstone inte full ut.

Figur 3 visar betygsresultat mot andelen av elever med utländsk bakgrund. (varierar mellan 9 och 96%). Två av de skolor som jag tidigare använt mig av saknade uppgift om antal elever med utländsk bakgrund, därför innehåller denna figur endast 40 punkter. Sambandet är tydligare här än för de två tidigare figurerna. I alla tre fallen gäller att det är mindre än 1% sannolikhet för att datapunkterna ligger som de ligger av en ren slump. Utifrån statistiken kan man dessutom utläsa ett samband mellan lärartäthet och andel elever med utländsk bakgrund (figur 4). Det framgår inte av siffrorna om eller hur mycket hemspråkslärare bidrar till lärartätheten, men man kan definitivt säga att en hög lärartäthet på en skola inte är någon kvalitetsstämpel. Den som letar efter en skola med goda betygsresultat bör snarare se sig om efter en skola med få lärare, liten andel behöriga lärare och en liten andel elever med utländsk bakgrund. Mer direkt statistik visar att det genomsnittliga meritvärdet för svenska elever i Malmös skolor ligger på 220, medans det är 195 för svenskfödda med utländsk bakgrund och 169 för utlandsfödda.

Skolans nedgång beror på demografiska förändringar

De data vi har från Malmö kommun tyder alltså på att svenska skolan har sänkts av den med internationella och historiska mått mätt mycket stora invandring vi har haft i Sverige de senaste två decennierna. Ser då ingen vad som sker? Jodå, inom yrkeskåren är man väl medveten om problemet. Tex så anförs i ett examensarbete från Malmö Högskola från år 2006 att ”Undervisningsgrupper med få eller inga invandrarelever” som en av flera orsaker till varför elever i finlandsvenska skolor presterar bättre än elever i svenska skolor i matematik. Resultaten från de finsk-språkiga skolorna i Finland lär dock vara ännu bättre och i Pedagogiska Magasinet kan man läsa att en av orsakerna till de finska skolornas överlägsenhet är att Finland har en betydligt mindre invandrarbefolkning. För de nordiska länderna gäller enligt artikeln att ju färre invandrare – ju bättre skolor. ”Shame on us” utbrister en av de finska lärarna i ett rus av självdestruktivitet. Andra orsaker till de finska och finlandssvenska skolornas styrka är den respekt som såväl elever som föräldrar visar lärarna och att skolan är mer disciplinerad och kunskapsinriktad, medans man i den svenska skolan i allt högre grad lägger tonvikten på att ingjuta rätt värdegrund hos eleverna.

Svenska skolans nedgång beror med andra ord på en kraftigt överdimensionerad invandring i kombination med 68-vänsterns flum-reformer. Ändå brukar man i den politiska och mediala debatten hellre fokusera på något annat som tex bristande lärarkompetens. I den mån man talar om invandrarelevers bristfälliga skolresultat brukar felet alltid skyllas på otillräcklig integration eller någon annan brist i samhället.

Politiska skiljelinjer

Sveriges regeringspartier och den röd-gröna oppositionen ser olika på hur lösningen ser ut, vilket framkom under en partiledardebatt 2010 (Sverigedemokraterna fick inte vara med). De rödgröna menar att en viktig del av lösningen är att vi får fler lärare i skolorna och vill avsätta medel till detta ändamål, medan regeringspartierna vill satsa på fortbildning av lärare, dvs höja kompetensen inom lärarkåren. Båda förslagen, hur olika de än är, har det gemensamt att de ser lärarnas prestationer som den svaga länken i dagens skola. Varken högre lärartäthet eller andel behöriga lärare har dock löst problemet i Malmö kommun.

Hur ser framtiden ut?

Fortsæt med at læse “Svenska skolans sjunkande elevresultat”

Egentlig en weekendfilm, en længere sag på 83 minutter som inkluderer en mængde medvirkede fra tidligere store counterjihad film. Dens samlende tema er islams betræbelser på at knægte vestlig ytringsfrihed ikke mindst via FN, netop der hvor diktaturerne imod demokratiernes vilje i sin tid fik gennemført hate-speech lovgivningen. Sovjet ville faktisk have inkluderet kritikforbud af politiske ideologier dengang, bare en variant af, hvad islam forsøger i dag.I sidste instans er det blot en intern, muslimsk kamp om magt og mod sækularisering og modernitet, og jeg kan ikke se, hvorfor vi skal holde hånden over politiske bagstræbere under dække af ‘spirituel’ finfølelse. Islams afmagt er i menneskehedens og fremtidens vitale interesse. Filmen er frisk fra fad og inkluderer helt aktuelle begivenheder:

On September 25, 2012, President Obama astonished many Americans by declaring, “The future must not belong to those who slander the prophet of Islam.” This is a sentiment espoused by radical Islamist groups like the Muslim Brotherhood, the Organization of Islamic Cooperation, the Taliban and al Qaeda. Worse yet, his Secretary of State, Hillary Clinton, revealed the lengths to which the Obama administration is prepared to go to enforce this view when she told the family of a former SEAL killed last month in Benghazi that the producer of a video she falsely claimed precipitated that attack would be “arrested and prosecuted.” He was subsequently taken into custody and remains in jail.The film features interviews with U.S. and foreign legislators, journalists, national security and other experts and Muslim, former Muslim and non-Muslim activists including:

Author Mark Steyn, Allen West, Member of Congress, Geert Wilders, Member of the Dutch Parliament, Baroness Caroline Cox, Member of the British House of Lords, ACT! for America founder Brigitte Gabriel, Middle East scholar and author Daniel Pipes, American Islamic Leadership Council founder Zuhdi Jasser MD, Former Muslim and author Nonie Darwish, Former Defense Department official Frank Gaffney, Lord Malcolm Pearson, Member of the British House of Lords, Naser Kader, Member of the Danish Parliament, Flemming Rose, editor, Lars Hedegaard, historian, publisher Ezra Levant, politician Morten Messerschmidt, artist Lars Vilks, artist Kurt Westergaard and author Rachel Ehrenfeld. ‘SILENT CONQUEST’: NEW MOVIE DOCUMENTS ISLAMIST THREAT TO FREE SPEECH

Jewish Family Attacked in Marseille

The father of a Jewish family was badly beaten and the family home was completely trashed on Sunday by local youths in Marseille, France. Residents in their Jewish neighborhood are stunned following the incident.

Marseilles is home to some 80,000 Jews – 10 percent of the general population but a small fraction compared to the 250,000 Muslims with whom they also live. It has been relatively quiet France’s second-largest city this year, compared to other areas in the country where violent anti-Semitism has been on the rise. Last month the SPCJ (Service de Protection de la Communaute Juive) security agency for French Jewry reported a 45 percent rise in anti-Semitic attacks since 2011, mostly by Muslims.

This incident began when two youths parked their car in a Jewish family’s private garage. When the family saw the unfamiliar vehicle they called police, and the car was towed. Upon finding their vehicle gone and learning it had been towed, the youths became angry.
They returned with a gang of friends to exact their revenge upon the hapless family. The gang broke into the home, severely beat up the father of the family and destroyed the rest of the house. Jewish Family Attacked in Marseille, France

Five gang rapes a week in Belgium

Each and every week on average five gang rapes are reported to the police in Belgium. The figures come from the Interior Ministry. The number of cases of rape too remains at alarming levels in Belgium. Last year the police recorded 232 gang rapes. Since 2007 there have been around 250 gang rapes a year in Belgium. The figures peaked in 2007 with 293 cases being reported. The figures revealed to Parliament show that a large number of the suspects are minors. In 2011 25 suspects were minors, while 73 were adults. Gang rape is often linked to black urban gangs in Brussels, but the figures show a wider problem. Last year 3,024 rapes were reported in Belgium. In the years since 2007 an average of 3,000 rapes were reported each and every year. deredactie.be

One in three newborns of non-European origin. Geographically one finds France in Europe, but demographically the country is swiftly drifting towards Africa as recent data indicates. France, unlike America, does not hold censuses on ethnicity, but follows instead its ideal of the color-blind republic. This, obviously, does not change one bit the ethnic reality on the ground, but it certainly helps to keep its citizens in the dark about it. No official figures exist on the size of the immigrant population and the native French – until now. Pertinent material has come from quite an unexpected source, medicine, and it has all the hallmarks of allowing us for the first time an adequately precise and unbiased look into the strong growth of the non-White population in France.

Since 2000, the country has conducted a nationwide program of neonatal screening for sickle cell disease (SCD). SCD is a genetic disease by and large peculiar to non-European people. However, due to Third World immigration it has become the most common genetic disorder in today’s France. The medical survey provides us with even more data, namely a breakdown per region . We learn that in 2010, 60 percent of newborns in the Ile de France, essentially Paris, descended from non-Europeans. In Provence Alpe du Sud, where Le Pen’s Front National is particularly strong, the non-White share was 43.2 percent; in neighbouring Languedoc Roussillon 41.6 percent. The lowest share was recorded in the Bretagne, 5.5 percent.

It may therefore be no coincidence that France, again like America, is among the first Western countries to fell demographic victim to its own negation of culture and ethnicity. In a way, history has come full circle: what France originally exported as an idea, the radically culture-blind republic, leaves her now helpless to come to grips with its own rapid de-Europeanization – the revolution devours its children, for good.The bitter irony is that these population figures suggest that France has been more radically changed by its former colonies than it ever changed the face of them. The Africanization of France (Se også Drépanocytose et recensements ethniques (rediff) marts 2012.)

“Ved Koranen, vi dræber jer allesammen, bøsserøve”

Several people were slightly injured when a homophobic attack occurred in the early hours of Saturday morning, at the entrance of club Cud, in the gay Marais area of Paris, France. One of the victims, Alexandre Marcel, the vice president of IDAHO (International Day Against Homophobia) charity was among the injured. Marcel described to the French press the attack: ‘At 2.30 in the morning, I left the bar to smoke a cigarette with my partner, when five guys arrived and started to hit the bouncers, saying: ‘by the Quran, we will kill you all, you faggots!

“I wanted to return to the club to take refuge. One of the bouncers who was bleeding a lot asked me to call the police. When one of the attackers saw that I started calling the police and sprayed my face with a pepper based tear-gas. Marcel recounted: ‘the attacker told me “that’ll teach you a lesson to call the police you faggot! . . . The worse thing is, that the bouncers told me that they won’t file a complaint with the police because the attackers won’t be found anyway,” Marcel filed a complaint to the police station the 3rd district of Paris, giving a description of the five attackers as of North African origin (Maghreb).Muslim extremists in tear gas gay Marais attack

Få det så overstået!

Jeg tør roligt sige, at min interesse er omvendt proportionalt med mediernes, og det er ikke kun fordi jeg pr. definition hader valgkampe. To multimillionærer der slås om at få 50 % af befolkningen hen og stemme i USA’s hidtil dyreste valgkamp – seks milliarder dollars! Obama vinder, men jeg håber på Romney, og det er udelukkende fordi det ville ærgre europæiske leftists, hvormed jo næsten menes alle. Men når syv ud af ti af 50 mio latinos stemmer demokratisk, og de vælter ind i landet, så burde republikanerne ikke kunne vinde mere i al fremtid. En ét-parti tilstand ville kunne spare USA for milliarder af valgdollars. Men få det så overstået for denne gang! Så er der kun to år til midtvejsvalget 2014, hvis det kan trøste nogen. David Gress skrev forleden:

Før ethvert præsidentvalg i USA hører man til ulidelighed fra begge kandidater, at netop dette valg bliver et for republikken og verden afgørende. Vinder jeg, siger begge, vil USA blomstre; vinder min modstander, ser det ilde ud. Alle valg er naturligvis ikke lige vigtige. Til de utvivlsomme skæbnevalg i USAs historie tæller dem i 1860, 1932 og 1980, ikke ret mange andre. Hvor rangerer 2012? Naturligvis har politikerne en interesse i at opgejle stemningen for at få deres vælgere af huse. På den anden side er der faktisk et par sager, der kunne gøre dette valg meget vigtigt. Det drejer sig om indvandrings- og miljøpolitik. De to sager er imidlertid stort set fraværende i valgkampen.

The 2012 election will not only be the most expensive election in U.S. history, the cost will tower over the next most expensive election by more than $700 million.

Earlier this year, the Center for Responsive Politics estimated that the 2012 election would cost $5.8 billion — an estimate that already made it the most expensive in history — but with less than a week to go before the election, CRP is revising the estimate upwards. According to CRP’s new analysis of Federal Election Commission data, this election will likely cost $6 billion. 2012 Election Spending Will Reach $6 Billion, Center for Responsive Politics Predicts. 2012 Election Spending Will Reach $6 Billion, Center for Responsive Politics Predicts – Peter Kurrild-Klitgaard: Blot 4 pct. af danskerne ville stemme på Romney – Obama er stadig mediedarling.

DA den officielle version nu endelig er tilgængelig, viser jeg min egen når jeg nu engang har optaget den. Der er adskillige, specifikke henvisninger til Sverige og svenskere: Rosengård, Botkyrka, Erik Ullenhag, Cecila Malmström, Taimour Abdulwahab, Lars Vilks, Raoul Wallenberg og forskeren Petra Åkesson og hendes sociologiske rapport fra 2006 Invandrare “krigar” mot svenskar med rån. (Watch in 1080 p HD. – Wilders still-photos here)

Kirkestrid over islam i Norwich
Islam er havkatten i hyttefadet, her på grund af sine kristenforfølgelser.Ikke alle præster er karklude, vatnisser og SF’ere:

Leaders of all the main Christian denominations in Norwich have spoken out against a march by the English Defence League in Norwich organized because a city church has been barred by Norwich City Council for anti-Islam material.

The English Defence League is planning its first ever march through Norwich on Saturday 10 November and whilst no route is yet planned, EDL organisers have told Norfolk police of their intention. The EDL say that the march is to show support for Norwich Reformed Church which was banned from its bookstall site on Hay Hill and from using Norwich City Council premises for its main Sunday services after its leader, Rev Alan Clifford, promoted his own leaflets against Islam on the bookstall. The EDL say their march is to protest against the Council’s action and everyone else’s freedom of speech.Norwich churches speak out against EDL march, Norwich Reformed Church banned for Islam ‘hate’ leaflet – Se også Muslim Persecution of Christians: September 2012

Programmet vil hænge Wilders op på, “at 25 % af Malmøs beboere er fra muslimske lande” er forkert. Det er rigtigt nok, at der ikke må føres statistik over religiøst tilhørsforhold, men meget tyder på, at Wilders’ tal er nogenlunde korrekte. På kommunens Statistik om Malmö kan man danne sig et vist begreb om befolkningssammensætningen, men kun et ufuldstændigt for masser af efterkommere figurerer som rene svenskere, selvom de langtfra opfører sig svensk statistisk set.

Min tommefingerregel er, at lidt over 40 % i Malmø har indvandrerbaggrund, af dem er hovedparten muslimer, dvs. over 20 % af byens befolkning. For de under 18-årige er indvandrere og efterkommere i flertal. Det er ikke noget godt polemik-grundlag at vælge for Sveriges Radio, når de ikke selv ved bedre.

Hvornår er man da svensk? Hvis man ikke skal blive for filosofisk, kan man vælge det tidpunkt, hvor man er blevet upåfaldende i statistikken sammenlignet med baggrundsbefolkningen, og dertil er der meget, meget langt for Malmøs vedkommende. Den dag ses ikke i horisonten.

Jeg optog ved et tilfælde tre et halvt minut af interviewet med min mobil. Det giver om ikke andet et indblik i SR’s redigeringspræferencer at sammenligne de to optagelser. Emnet ‘andel islam i Malmø’ bliver ultra-kort berørt minut 3:02. (Se også Geert Wilders’ speech in Malmø.) Se i 720 p HD.

Fortsæt med at læse “SR: ‘Islamkritikern Wilders besök i Malmö’”

Underteksten er lidt ude af sync. med den norske lydside. Vælg det ene eller det andet.

I Oslo er over 3000 personer etterlyst, på landsbasis over 7000. De siste to årene har økningen vært på nesten 3000 personer. Mange er mistenkt eller dømt for vinning, vold, voldtekter, narkotika og drap. Hver måned kommer 60–70 nye navn på listene. For 20 år siden var det en stor enhet på 12 spanere som var ute. Ble du etterlyst i Oslo, ble du tatt med en gang, forteller politimannen.

Å ha et liv slik som jeg har nå, unner jeg ingen, sier «Irene» til NRK.Hun ble banket opp og voldtatt i sin egen stue. I dag sitter hun i sin egen leilighet og forsøker å komme seg videre. Gjerningsmannen er fortsatt på frifot. Nå er han også siktet for fem andre voldtekter. – “De hadde ham inne til avhør. Hvorfor tok de ham ikke inn i varetektsfengsling da?” spør «Irene».

Noen ganger føler jeg at jeg ser ham. Da rabler det for meg. Jeg får panikkanfall, jeg får ikke puste, og jeg tror at jeg skal dø, forteller hun. «Irene» var i full jobb med høyere utdanning før hun ble banket opp og voldtatt. Nå har hun blitt sosialklient.Én spaner skal spore opp 3000 etterlyste i Oslo

Modforestillinger

Et kjennetegn ved politiske ideologier er gjerne at de avviser motforestillinger. Tilhengere av totalitære ideologier kan bekjempe motforestillinger med vold. Velmenende norsk debatt er også preget av manglende motforestillinger.Motforestillinger; femti påstander møter motargumenter af professor emeritus Sigurd Skirbekk

En utbredt forestilling er at det borgerlige demokratiet ikke bare er en garanti for ytringsfrihetens formelle rammer, men også for at ytringsfrihet virkelig finner sted. At ytringsfriheten ikke skulle være reell, er altså utenkelig i et demokrati, ifølge denne tankegangen, fordi det ene ser ut til å betinge det andre. Ut fra en slik formalistisk forståelse av ytringsfrihet vil det være motsigelsesfullt å si at det ikke er ytringsfrihet i et demokratisk samfunn som det norske.

I det moderne mediesamfunnet er det i stor grad kulturell og sosial makt som bestemmer hvilke forklaringer av den sosiale virkeligheten som gjelder. Og kulturell og sosial makt i vid forstand gjør at visse forklaringer får en dominerende stilling i samfunnet. De som forteller oss hvordan virkeligheten er og som uttaler seg på vegne av samfunnet, kan kalles en fortolkningselite. Men fortolkningseliter i demokratier vil ikke vedkjenne seg sin status, nettopp med henvisning til at demokratiets struktur og natur hindrer at noen har et slikt fortolkningsmonopol.

Fortsæt med at læse “»Jeg føler mig ikke tryg i mit eget land«”

Av Julia Caesar

Copyright Julia Caesar, Snaphanen och HRS. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen!

Vi befinner oss vid en gräns. Vi är på flykt från ett land som inte längre finns. Vi är många, och vi blir hela tiden fler.

Jag anmäler mig som asylsökande i en annan tid, ett annat land. Mina asylskäl är som följer: det land där jag föddes har tagits ifrån mig. Mitt land har förråtts av två generationer dåraktiga och maktgalna politiker, besatta av att mot folkets vilja tvinga på oss en politik som aldrig har lyckats någonstans i något enda land. Jag söker asyl från ett land där ursprungsbefolkningen snabbt håller på att bytas ut mot människor från underutvecklade länder och kulturer i tredje världen, människor som vi dessutom till stor del tvingas försörja. Landets hopp står till en brutal våldsideologi från 600-talets arabiska sandöknar och till analfabeterna, den nya överklass som ska föra Sverige in i framtiden.

Jag lever vid en gränsövergång. Kroppen är kvar i det land där jag föddes, men min själ är på flykt därifrån. Ett ideologiskt och demografiskt ockupationskrig har rivit ned det jag förknippade med Sverige, det miljoner svenskar har varit med om att bygga upp och som vi var stolta över. De som inte vill oss väl styr oss rakt mot isberget. När berget kommer inom synhåll från bryggan ökar de farten.

De har pulvriserat samhällets största kapital

En galen maktelit har gett bort någonting som de aldrig har förvärvat rätten till och som inte tillhör dem: vårt land och vår frihet. På bara några decennier har de tillfogat landet större skador än tidigare politiker lyckats med i landets hela historia.

Mitt land har också förråtts av dem som har till uppgift att ge oss sanningsenlig information men istället har gått till sängs med den politiska makten och fört oss bakom ljuset. Journalisternas lögner fräter som syra – med gemensamma ansträngningar har politiker och journalister med sina lögner och sin mörkläggning pulvriserat samhällets största kapital; den sociala tilliten och förtroendekapitalet mellan människor.

Fruktan sprider sig som ett långsamt verkande gift

Jag söker asyl från en tid där lögnen är upphöjd till norm. Alla ljuger – av rädsla för att bli utstötta ur flocken. Jag är rädd för rädslan. Rädslan som plötsligt finns överallt och får människor att med flackande blick och lögnstela ansikten säga saker som de tror att de måste säga men som är något helt annat än de verkligen tycker. Fruktan som sprider sig på alla nivåer i samhället som ett långsamt verkande gift. Det är det värsta giftet av alla; fruktan verkar i människornas blodkärl och andningsvägar tills de inte längre kan andas. Men om man gör våld på sanningen spränger den en till slut inifrån.

Mitt land är inte längre mitt

Mitt land är inte längre mitt. Det är belägrat av andra länders befolkningar. Begär inte av mig att jag ska känna samhörighet med de söndertrasade resterna av det land jag föddes i. Jag känner inte igen mig i ett helt förändrat Sverige, mitt främlingskap bara växer. Liksom andra svenskar har jag berövats de fundamentala förutsättningar som allt liv bygger på: igenkännande – som skapar samhörighet – som skapar trygghet – som skapar framtidstro. Vi som tillhör ursprungsbefolkningen – vi som brukade kallas svenskar innan ordet stals och devalverades till att gälla vem som helst som råkar sätta sin fot på svensk mark – byts ut i allt snabbare takt.

Det som pågår är ett befolkningsutbyte

Det har inte på länge handlat om ”flyktingmottagande” eller ”reglerad invandring”. Alla gränser är sprängda. Det som pågår är ett regelrätt befolkningsutbyte. Sedan 1980 och till och med 31 oktober i år har Sverige gett uppehållstillstånd eller uppehållsrätt till 1 631 624 utlänningar, de flesta tillstånden är permanenta (PUT). Under 2000-talet har drygt en miljon tillstånd beviljats.

Enligt siffror från SCB (Statistiska centralbyrån) som presenteras av Affes statistikblogg har personer i åldrarna 0-54 år med utländsk bakgrund (utrikes födda, inrikes födda med två utrikes födda föräldrar och inrikes födda med en utrikes född förälder) ökat med 447 759 under åren 2002-2011. Under samma tid har personer 0-54 år med svensk bakgrund minskat med 209 122.

Flyttlassen rullar från mångkulturen

De icke tillfrågade deltagarna i historiens största demografiska, sociala, ekonomiska och kulturella experiment är på flykt i sitt eget land. Försökskaninerna lämnar skeppet. De som orkar och har råd flyr från städer och samhällen i förfall. Nu rullar flyttlassen från varenda svensk kommun som har berikats med mångkultur. När det inte går att påverka med röstsedeln röstar man med fötterna och drar. Det är den nya ”gröna vågen” som vi inte hör miljöpartiet säga ett knyst om, och inga andra partier heller. Om man inte har lust att bo i en kopia av Beirut, Bagdad eller Mogadishu är flytt det enda som återstår.

Vi måste vara dårar som tillåter denna invasion

Vad är ett hem? En trygg plats som du delar med människor som liknar dig själv, som har samma etnicitet, kultur, värderingar och sociala koder. Allt detta lägger grunden för trygghet och gemenskap. Över hela världen söker sig människor till andra med samma etnicitet som de själva. Om man definierar Sverige som ett ”hem” bryter definitionen ihop. Sverige är inget hem längre. Det är ett splittrat land med snabbt växande parallellsamhällen där svensk lag och svenska värderingar inte gäller. Grunden för trygghet och gemenskap undermineras allt snabbare. Vi måste vara dårar som tillåter denna invasion av individer som inte har minsta intresse för det land de lever i men ser det som en självklarhet att ursprungsbefolkningen ska finansiera deras fortsatta somaliska, irakiska, afghanska, eritreanska och syriska tillvaro i bostäder tillhandahållna av den svenska allmännyttan.

När kroppen inte kan flytta drivs själen i exil

När den yttre verkligheten blir outhärdlig och kroppen av olika skäl inte är flyttbar drivs själen i exil. Jag är en av dem som vänder mig bort från tiden, bort från det land där jag bor. Växande grupper av människor lever vid gränsen. Utan att någon märkte hur det gick till har många av dem blivit gamla. De fundament som de byggde sina liv på är plötsligt ogiltiga. Allt oftare säger de till varandra att de gläder sig åt sin ålder; att de snart inte längre behöver uppleva den fortsatta nedmonteringen av Sverige. Att de rentav ser fram emot att gå över till kompoststadiet. De lever med en smärta som inte låter sig tröstas.

Sorgen gör deras röster spröda, tonen är dov av bottenlös besvikelse när de betraktar resultatet av sina liv och sitt arbete: var det detta de ville uppnå? Var det det här de kämpade för och ville ge vidare till sina barn? Och fasan när de ser fram emot att hamna i den slutförvaring i mänsklighetens yttersta utmarker som går under namnet äldreomsorg men inte är något annat än en utdragen ättestupa. För i Sverige härskar humaniteten, vi tar livet av våra gamla ytterst långsamt men icke desto mindre omsorgsfullt.

Vi har levt i en lycklig parentes som går mot sitt slut

En natt fryser dahliorna, mitt i en överdådig blomning. De hänger i trasor utanför mitt fönster. Jag borde givetvis ha tagit upp dem innan frosten kom, men jag kunde inte förmå mig – de blommade ju så vackert. Jag hoppades på en dag till. Och en till. I november andas naturen förgängelse. Det är lätt att se symboliken: vi är i slutfasen av en epok. Vi som är födda under andra halvan av 1900-talet har levt i en lycklig parentes i historien som går mot sitt slut. Det enda vi vet om framtiden är att ingenting kommer att vara sig likt. Någonting som vi gemensamt har byggt upp är skövlat och plundrat, det finns inte längre. Det vi trodde på är utmönstrat som en samling omoderna klädesplagg. Någonting som vi inte har valt har tagit över.

”Må ni, mina minnen, tala om mitt liv!”

Jag läser den österrikiske författaren Stefan Zweigs (1881-1942) bok ”Världen av i går”, utgiven 1942, mitt under brinnande krig.  Som jude tvingas han fly från Hitler och nazisternas judeutrotning. Hans verk bränns på bokbål 1933. ”Världen av i går” skriver han i landsflykt 1939-41 på ett enkelt hotellrum i Brasilien, fritt ur minnet, utan sina böcker. När boken är färdigskriven tar Stefan Zweig och hans hustru sina liv. Han skriver:

Dörren till det förflutna står alltid öppen

”Jag betraktar inte vårt minne som en funktion vilken slumpvis bevarar det ena och slumpvis släpper det andra, utan som en klokt ordnande och sovrande kraft. Allt som man glömmer av sitt liv är i själva verket av en inre instinkt dömt att glömmas bort. Endast det som räddade sig över till minnet har rätt att bevaras åt andra. Må ni, mina minnen, därför tala och välja i mitt ställe och ge åtminstone en spegelreflex av mitt liv, innan det sjunker in i mörkret!”

Fortsæt med at læse “Söndagskrönika: Rapport från gränsen”

Solrig, lun dag, tidlig morgen, alt for tidlig for en søndag. Jeg har altid et lille kamera om halsen, man skal vide det er der, for at opdage det. Jeg går en tur inden morgenmaden på et tidspunkt, hvor kun hundeluftere, kondiløbere og nybagte mødre er stået op. På vejen hjem smiler en ung blond, men fremmed kvinde sådan til mig – måske bare af solen – at det først er, da jeg kommer hjem, at jeg opdager at jeg glemte at købe morgenbrød. Afsted igen. På hukommelseskortet sad billederne. (klik f. helskærm)

Fortsæt med at læse “4.11: Distraktion”