Julia Caesar
Copyright Julia Caesar och Snaphanen. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen!
Förre statsministern Fredrik Reinfeldt (m) är ute och flyger. Det gör han ganska ofta. Högt ovanför verkligheten flyger han. Från flygplanet på tiotusen meters höjd ser han ett land med oändliga fält och skogar. Han drar slutsatsen att landet inte är fullsatt. Det finns plats för betydligt fler utlänningar i Sverige, ja i hela Norden. Trots att han har avgått som statsminister och följaktligen borde hålla klaffen eller åtminstone ha låg profil exponerar han i den danska tidningen Politiken sin utpräglade otur när han tänker.
Direkt tillfrågad om varför Sverige inte begränsar invandringen efter många år med en suverän topplacering på EU:s lista över länder som tar emot flest asylsökande per invånare svarar Reinfeldt:
“Vad betyder ordet ”nog”? Är Sverige fullt? Är Norden fullt? Är vi för många människor? Vi är 25 miljoner människor som bor i Norden. Jag flyger ofta över den svenska landsbygden och det skulle jag vilja råda fler att göra. Där finns oändliga fält och skogar. Där finns mer plats än man kan föreställa sig. De som hävdar att landet är fullt, de bör visa var det är fullt.”
Hur många utlänningar ett land kan släppa in avgörs i Reinfeldts tankevärld av markarealer. Av antalet hektar och hur många granar och tallar – som ju ändå bara står och ser trista ut i skogen – som kan bytas ut mot invandrare. Vad de ska leva av (bark? mossa?) framgår inte.
Behövs flera jumbojetplan för svenska politiker
Så talar en person som inte har kontakt med verkligheten eller sitt eventuella förstånd. Men Fredrik Reinfeldt flyger inte ensam. Det skulle behövas en hel jumbojetflotta för att packa in alla svenska politiker som med berått mod flyger mot en garanterad kraschlandning för att de inte vill lyssna, inte se, inte besinna sig. Medlemmarna i Elektriska Ålars Klubb slingrar sig frenetiskt undan sanningar som de innerst inne vet att de kommer att tvingas konfrontera.
“Vi behöver en ordentlig diskussion om invandringen”
Ibland behöver man påminna sig att det inte alltid har sett ut så här i Sverige. För exakt 25 år sedan fattade den socialdemokratiska regeringen under ledning av Ingvar Carlsson det omtalade Luciabeslutet, med syfte att kraftigt begränsa antalet asylsökande till Sverige.
Den 13 december 1989. Finansutskottets ordförande begär ordet. Hon svävar inte på målet.
“Jag vill ha en ordentlig diskussion om invandringsfrågorna. Vi behöver det. Den utveckling som sker (…) kan ställa oss inför oerhört snabba krav på att ta emot – inte flyktingar i politisk bemärkelse – utan ekonomisk invandring. Jag vet inte om det finns något land i historien som har kunnat hålla emot en kraftigt ökad invandring av fattiga människor. För att vi inte ska hamna i en situation där verkligheten plötsligt talar ett annat språk än det vi har varit vana vid, och bli överraskade av det, behöver vi idéer och en ordentlig diskussion om dessa frågor (…).”
“Om inget händer snabbt blir det en krutdurk”
Statsministern harklar sig. Med sin karaktäristiska, anspända röst hakar han på vad hans partikamrat just sagt:
“Jag skulle som avslutning kunna börja där. Bakom beslutet ligger ju litet av denna utveckling. 5 000 turkbulgarer har kommit till Sverige den senaste tiden. Inget annat land har tagit emot fler än 500. Miljoner turkbulgarer lever i den här situationen. Det har bara börjat, det som de har bestämt sig för:
“Vi ska inte leva i Bulgarien längre, vi åker till Sverige.”
Detta håller på att spoliera vår flyktingpolitik. (…) En partikamrat sa till mig häromdagen, att händer inget snabbt blir detta en krutdurk. Stig Malm har refererat situationen på arbetsplatserna. Och kommunerna klarar inte att ta emot fler.”
25 år sedan Luciabeslutet
Fiktion? Nej, på lördagen var det exakt 25 år sedan den socialdemokratiska regeringen i största enighet fattade Luciabeslutet. Finansutskottets ordförande vid den här tiden heter Anna-Greta Leijon. Statsministern heter Ingvar Carlsson.
Replikerna fälls i socialdemokratins allra heligaste, VU, det vill säga verkställande utskottet, och är citerade från protokollet. Luciabeslutet den 13 december 1989 fattas för att bromsa den kraftigt ökande invandringen under andra hälften av 1980-talet, i synnerhet den illegala invandringen som utgjorde nästan hälften av dem som kom till Sverige. Antalet asylsökande hade under 1989 blivit väsentligt större än beräknat. Enligt prognosen skulle det komma 20 000 asylsökande, men nu såg siffran ut att stiga till 29 000.
Nya smuggelvägar, nya invandringsrekord
Nya smuggelvägar hade öppnats, och 5 000 turkbulgarer, en bulgarisk minoritet, hade under hösten 1989 kommit till Sverige. Invandrarverket hade mycket stora problem med att ta emot och ordna inkvartering åt alla. Förläggningarna var överfyllda, det som återstod var tältförläggningar, husvagnar och båtar. Från mitten av 1980-talet ökade strömmen av migranter av alla kategorier till Västeuropa, från 915 000 år 1985 till 2 593 000 år 1993. Utvecklingen oroade politikerna.
Den utomeuropeiska invandringen dominerade, och det började bli uppenbart för regeringen att invandringen också hade negativa effekter, som enorma kostnader och hög arbetslöshet. Men medvetenheten om invandringens nackdelar ledde inte till någon omläggning av politiken. Istället hade s-regeringen satsat på nya integrationsåtgärder för invandrarna och satsat ännu hårdare på insatser som skulle indoktrinera folkopinionen att se positivt på invandringen.
Olof Palme stoppade irakiska kurder
De första varningarna om växande problem hade kommit redan i början av 1980-talet. Jonas Widgren (1944-2004), som 1987-1990 arbetade för FN:s flyktingorgan UNHCR, berättar i boken “Exit Folkhemssverige – en samhällsmodells sönderfall”:
“I oktober 1983 började det komma irakiska kurder till Arlanda, några hundra i veckan. Olof Palme (statsminister, s) blev väldigt besatt av den här frågan. Vilka är dom här och hur kan vi få stopp på dom på något sätt? Vad är lösningarna? De lämnade sin fru i något läger i Iran och så kom de över Östberlin till Sverige. Den socialdemokratiska regeringen ville skaffa sig kontroll över inflödet. Ett viktigt skäl var att det allt större antalet migranter utan skyddsbehov som tog sig in blockerade resurser för verkligt skyddsbehövande. Systemet drog med sig enorma kostnader för statskassan.”
Lösningen blev att Olof Palme hotade DDR:s statsöverhuvud Erich Honecker med att helt bryta de diplomatiska förbindelserna med den östtyska diktaturen om inte Honecker såg till att stoppa trafiken med de irakiska kurderna via Östberlin. Sverige var ett av få länder som DDR hade dialog med. Palmes hot tog skruv. All inströmning av irakiska kurder via DDR upphörde över en natt.
“Detta kan vi inte diskutera utåt”
Luciabeslutet 1989 innebar att asylrätten begränsades till migranter med flyktingskäl enligt FN:s flyktingkonvention. Utöver dem skulle endast de-factoflyktingar med synnerligen starka skyddsbehov komma ifråga för asyl. I den protokollförda diskussionen i socialdemokraternas VU markerade statsminister Ingvar Carlsson tydligt att denna känsliga fråga inte fick diskuteras offentligt. Det var yttersta diskretion som gällde:
“Detta kan vi inte utåt diskutera. Men jag håller med Anna-Greta (Lejon). Detta gäller inte bara VU, utan vi borde ha en grupp som började fundera i yttersta diskretion över vad vi gör om något sådant skulle inträffa.”
Det sovjetiska kommunistväldet var i sammanbrott, och med “något sådant” menade Ingvar Carlsson:
“Vi kan få människor från Estland, Lettland och andra delar av Sovjetunionen, som i vinter går över gränsen mot Finland. De har ingen mat – det går svälttåg helt enkelt, som i desperation börjar röra sig mot Skandinavien.”
“Sverige har nått gränsen för vad vi klarar av”
Den 14 december 1989 förklarade invandrarminister Maj-Lis Lööw Luciabeslutet för riksdagen med att Sverige hade “nått gränsen för vad vi klarar av” (riksdagens protokoll 1989/90:46). Inbromsningen var nödvändig på grund av sviktande mottagningskapacitet. Vänsterpartiet kommunisterna, miljöpartiet och folkpartiet var kritiska mot Luciabeslutet, medan moderaterna och centerpartiet stödde det.
Tredubbling av asylsökande på ett år
I praktiken hann Luciabeslutet inte få så stor betydelse. Det fick bara gälla i två år innan det revs upp. Men signalen var viktig och dramatisk. Politiska beslut som fattades i Sverige hade redan vid den här tiden omedelbara återverkningar på den industri av kriminella människosmugglare som mot stora summor pengar fraktar människor till attraktiva resmål i Norden.
Två år senare, 1991, vann de borgerliga partierna valet. En borgerlig koalitionsregering (m + fp + c + kd) med Carl Bildt (m) som statsminister och Bengt Westerberg (fp) som socialminister och vice statsminister rev upp Luciabeslutet den 19 december 1991. På ett år, från 1992 till 1993, tredubblades antalet asylsökande från 27 351 till 84 018.
“Man signalerade att Sverige var öppet”
Invandrarminister Birgit Friggebo (fp) släppte loss en okontrollerad flodvåg. När hon förhördes i konstitutionsutskottet den 15 april 1993 sa hon att hon inte hade haft någon konkret plan. “Det handlade om en strategi.” I ett fax 2001 till författaren och historikern Åke Wedin (1936-2007) skriver hon:
“Tack och lov satt jag i en regering som inte lät humaniteten följa den ekonomiska konjunkturen. Konjunkturer kommer och går men humaniteten består.”
Sverige kastades in i en ekonomisk kris som tog hela 1990-talet att reparera. Christina Rogestam, som var chef för invandrarverket, säger i “Exit Folkhemssverige” att skillnaden jämfört med s-regeringens politik egentligen inte var så stor i sina principer – men enorm i signalerna:
“Man signalerade att Sverige var öppet. Och det är klart, det styrde omedelbart alla strömmar hit.”
Bengt Westerberg ställde ultimatum
Fortsæt med at læse “Söndagskrönika: Tjugotre förlorade år”
