They practise maybe the oldest religion in the world. And now, after at least 6,000 years, they are finally being exterminated, even as I write this.
If you haven’t noticed this epochal crime – the raping and the slaughter – you’re not alone. Of late, the world has focused on the horrors of Gaza. When we’ve had time to acknowledge the Satanic cruelties of Isis, in Iraq, we’ve looked to the barbaric treatment of women, and Christians. Yet the genocide of the Yezidi, by Isis, is as evil as anything going on right now in the Middle East; it is also uniquely destructive of a remarkable cultural survival. So who are the Yezidi? Some years ago I studied them when researching a thriller. I also traveled to meet their small diaspora community, in Celle, north Germany. And what I found was astonishing.
Yezidism is much older than Islam, and much older than Christianity. It is also deeply peculiar. The Yezidi honour sacred trees. Women must not cut their hair. Marriage is forbidden in April. They avoid wearing dark blue because it is “too holy”.
They are divided strictly into castes, who cannot marry each other. The upper castes are polygamous. Anyone of the faith who marries a non-Yezidi risks ostracism, or worse. Yezidism is syncretistic: it combines elements of many faiths. Like Hindus, they believe in reincarnation. Like ancient Mithraists, they sacrifice bulls. They practise baptism, like Christians. When they pray, they face the sun – like Zoroastrians. There are also strong links with Sufism, the mystical branch of Islam. The Yezidi reverence for birds – and snakes – also appears to be extremely old. Excavations at ancient Catalhoyuk, in Turkey, show that the people there revered bird-gods as long ago as 7000 BC. Death of a religion: Isis and the Yezidi. (6 august: “Vi bliver slagtet i Allah’s navn”. Yazidi overfaldet af salafister i Tyskland.)
Karl-Olov Arnstberg: Dystopiska funderingar
Det er ikke let for Gunnar Sandelin og Karl-Olov Arnstberg at blive publiceret i svensk dagspresse. I Danmark ville de sikkert have hver sin klumme i Berlingske og på Jyllands Posten, men sådan fungerer det ikke i Sverige og det er ikke nogen nyhed. Én kronik om året på synes at være Gunnar Sandelins kvote i de samlede svenske aviser, det er ikke meget plads at kvalificere en svensk debat på, der er holdt i kunstig koma i årtier. På deres bøgers hjemmeside har de tillagt en blog , som jeg gerne vil være med til at give et skub ud i søen. Fra Arnstbergs Dystopiska funderingar:
Några riktigt dystopiska funderingar om vad som händer i morgondagens städer. Jag skrev dem för något decennium sedan. De känns fortfarande relevanta och jag har därför fräschat upp dem lite.
I sin viktiga bok ”Postmodern Ethics” använder Zygmunt Bauman rubriken ”Exit the nation-state, enter the tribes”. För mig är just rubriken oerhört mättad. 1. När Bauman använder begreppet ”stammar” (tribes) så menar han att begreppet är relevant därför att det handlar om små lokala grupper med i stort sett jämlika medlemmar och militära drag. Han lägger till suffixet neo (neo-tribes) och vill på så sätt skilja dem från stammar i sin gängse betydelse.
Det är emellertid svårt att se nationalstaten vittra ner. Globalt sett är den starkare och mer täckande än den någonsin varit i människans historia. Pröva istället tanken att grupper i samhället helt enkelt lägger nationalstaten och alla dess regler ”åt sidan”; att Sverige inte längre finns för många av dem som bor i Sverige. De är inte ens ”motborgare” utan snarast ”oborgare”.
Om man verkligen vill måla fan på väggen bör man i sammanhanget ta med den tyske sociologen och demografen Gunnar Heinsohn, som i ”Söhne und Weltmacht: Terror im Aufstieg und Fall der Nationen” hävdar att när det i en befolkning finns ett överskott på unga män, så blir våld, mord, krig etc. resultatet. När 15 – 30-åringar utgör mer än 30 procent av befolkningen, är konsekvensen ofta krig.
I världen i dag finns det enligt Heinsohn 67 länder med ”ungdomspucklar” – i 60 av dem är det inbördeskrig eller massmördande. Och går man bakåt i historien så hittar man samma slags samband. Boken kom 2003 och blev något av en kultbok i Tyskland. Den välkände tyske filosofen Peter Sloterdjik ansåg åtminstone för tio år sedan att detta var en bok lika viktig som Marx´ Kapitalet.
Morten Uhrskov Jensen har i dag en fyldig anmeldelse Sandelin og Arnstbergs seneste bog i Jyllands Posten. Invandring och mörkläggning II.
Syvsoverpartiet
I aftes forlød det at De Konservative havde byttet – hvad er det nu øhh Bendt, Pia, Lene, Lars ! Barfoed ud med en anden. Det er noget der næppe kan interessere nogen udenfor Slotsholmens 21 hektar. Man har tit sagt, at partiet har en nationalkonservativ del, en socialkonservativ del og en liberalkonservativ del. De to første er gået til Dansk Folkeparti og til Liberal Alliance, den sidste til De Radikale for længe siden. De har græsset frit i konservative mærkesager i hhv. 21 og 7 år, faktisk kørte første del af deres tog allerede da DF blev dannet i 1995. 34% af stemmerne befinder sig i konkurrerende partier – 54 % hvis man tæller Venstre med. Kunstigt åndedræt til et parti, der har gjort sig overflødigt, det kan man fylde Ekstra Blade og TV-Aviser med.
Efter så lang og dyb en søvn af en samling så sløve personer håber jeg da ikke, at nogen lader sig lokke af at Søren Pape Poulsen skulle være ‘en god taler,’ men man ved da aldrig hvad det rette reklamebureau kan lokke folk med på for en galej. Partiet stemte selvfølgelig også for Udlændingeloven af 1983, vor tids 9 april, som Søren Krarup siger. Lad partiet glide fra søvnen over i døden, ingen vil mærke forskellen, der ville ikke mangle et parti, der hvor de var, og 179 er i forvejen alt, alt for mange i Folketinget. Der er mindst 70 millioner kr. sparet ved at halvere antallet, lige med det samme.



