Av Julia Caesar:

Copyright Julia Caesar, Snaphanen och HRS. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen!

Journalisten Dan Josefssons avslöjanden av rätts- och vårdskandalen kring Thomas Quick/Sture Bergwall i boken “Mannen som slutade ljuga” och tisdagens tv-dokumentär “Kvinnan bakom Thomas Quick” har skakat om Sverige. Bakom skandalen fanns en sekt bland personalen på Säters rättspsykiatriska klinik. Läkarna och psykoterapeuterna i Säter drog i sin tur med sig polis, minnesexpert, försvarsadvokater, åklagare och sex olika tingsrätter i tron på Sture Bergwalls falska morderkännanden. Resultatet blev att Bergwall dömdes för åtta mord som han inte hade begått.

Berättelsen om Sveriges största rättsskandal och vårdskandal finns att läsa i förra veckans krönika, “Sekten kring Thomas Quick”. Kvinnan i Sätersektens centrum var Margit Norell, (1914-2005), psykoanalytiker i Stockholm, som under hela sitt långa yrkesliv samlade hängivna skaror av troende lärjungar omkring sig. De kände sig utvalda, de trodde sig äga sanningen och vara bäst i hela världen.

Men sekten i Säter är inte den enda, snarare toppen på ett isberg i sektlandet Sverige. Svensk strävan efter konsensus till varje pris skapar ett gynnsamt klimat för sektbildningar. Allra tydligast ser vi det i invandringspolitiken, där sju partier driver fortsatt massinvandring och ett enda parti utgör opposition.

“Det var en kick”

Göran Fransson var fram till 1994 överläkare på den rättspsykiatriska kliniken i Säter där Sture Bergwall vårdades. I dag är han den ende av de inblandade som offentligt har omvärderat sin syn på den vårdideologi och sektmentalitet som härskade på Säters sjukhus. Han genomskådade Margit Norells teori om bortträngda minnen redan 1995. I tv-dokumentären talar han om den starka övertygelse – i klartext tro – som låg till grund för vården av dömda farliga brottslingar när den nya rättspsykiatriska regionvårdsenheten  öppnade 1989:

“Känslan var att nu förändrar vi den här sortens vård. Vi var pionjärer! Det här kommer att bli bra! Det var en kick.”

Framför allt handlar det om tro

Kickar är oemotståndliga som drivkraft och en viktig del av sekters existens. Själva grunden i en sekt är behovet av gemenskap och tillhörighet, den varma ombonade känslan av att höra till ett sammanhang, att vara accepterad, omtyckt och respekterad. Margit Norells idol, den tysk-amerikanska psykoanalytikern Frieda Fromm-Reichmann (1889-1957), har formulerat sig så här om en av människans starkaste drivkrafter:

“Loneliness seems to be such a painful, frightening experience that people do practically everything to avoid it.”

Vi gör vad som helst för att slippa vara ensamma. Medlemskap i en sekt erbjuder den suveräna känslan av att vara utvald och mer högtstående än andra människor (som man ofta föraktar), att ingå i en gemenskap med de enda personer som förstår hur saker och ting ligger till. Framför allt handlar det om tro, en enormt stark tro som kan försätta berg. Tron är kittet som håller sekten samman och skapar lojalitet i gruppen.

“Man sållar bort kritisk information”

En sekt är en solitär organism. Den lever sitt eget liv, oberoende av omvärlden. Ingenting som skulle kunna hota sektens existens släpps in. Sekten värnar om sin tro genom att sluta sig utåt och avvisa utifrån kommande intryck och information. Göran Fransson säger:

“Sekter behöver inte läsa kritisk information. Man sållar bort den. Och man behöver inte ta emot kommunikation utifrån.”

Isoleringen utåt hjälper sekten att hålla uppfattningen om sin egen suveränitet levande. Den står helt enkelt över fakta och andras kunskap. Med hjälp av olika raffinerade försvarsstrategier står den också över sanningen. Sekters främsta bränsle är berusningen över sina egna idéer. Därför är de så farliga. Gruppen på Säters sjukhus hade sektens alla kännetecken, samma kännetecken som utmärkte alla grupper av lärjungar som Margit Norell samlade kring sig under sitt långa liv: krav på total lojalitet. Inga ifrågasättanden är tillåtna. Ofriheten, de starka bindningarna som blir alltmer tvingande och osunda, ett symbiotiskt och tvångsmässigt samspel där alla inblandade inklusive patienten Sture Bergwall ytligt sett gör vinster.

Han matade sekten med lögner

Den självuppfyllande sektkänslan av att vara utvald och viktig och glansen från sektens grandiosa självuppfattning smittade av sig på Sture Bergwall. I tv-dokumentären säger han: “Jag upplevde mig själv som en betydelsefull person i det sällskapet.” Mellan honom och sekten fanns ett slags outtalat bilateralt handelsavtal där han matade dem med de lögner de ville höra. I utbyte levererade de tillhörighet, oinskränkt uppmärksamhet och till och med beundran.

Sekter har alltid funnits. Man skulle kunna tro att fenomenet minskar i takt med att människor blir mer kunniga och upplysta. Men människorna i sekten kring Thomas Quick har alla hög akademisk utbildning. Det skyddade dem inte från att dras med. De psykologiska krafter som kan frigöras i en grupp kan bli så starka att de slår ut både förnuft och yrkeskunskaper. Historien kryllar av exempel på destruktiva och galna sekter, både religiösa, politiska och övriga. Både kommunism och islamism är utpräglade och gigantiska sekter, med historiska katastrofala konsekvenser. I dagens Sverige är genusextremisterna, statsfeminismen och vargälskarna uppenbara sektexempel.

“Vi gör alla dumheter, och vi måste stå för dem”

Läkaren Göran Fransson säger i tv-dokumentären:

“Ingen kan svära sig fri från personligt ansvar, men vi var också alla del av en process som vi tappade kontrollen över.”

Han tror att ingen människa är skyddad från att hamna i en sektmiljö om den är tillräckligt lockande. Själv stod han emot, åtminstone delvis. Han var den ende i ledningen för Säters rättspsykiatriska klinik som varken gick i handledning eller psykoterapi hos Margit Norell. I ett mail berättar han att han utsattes för starka påtryckningar att göra det. Han såg kollegerna komma från de ständiga resorna till Stockholm:

“Man åkte på handledning hos Margit Norell, och så kom man tillbaka uppfylld av värme och kunskap.”

I mailet till Göran Fransson frågar jag vad han tror det beror på att just han vågar vara ärlig och självrannsakande i den grupp som omgav Sture Bergwall i Säter? Ingen annan har ju velat träda fram och uttala sig. Det kan han inte svara på, skriver han:

“Men jag anser att vi alla gör dumheter i våra liv och att vi måste stå för dem.”

“Varför måste varje idiotidé tas på allvar i Sverige?”

De misstag som begicks på Säters sjukhus – och inte bara där – berodde på den okritiska entusiasmen för de psykologiska irrläror som förmedlades av Margit Norell. Hennes teori om bortträngda minnen hade långt tidigare förkastats i bland annat USA. Men i Sverige anammades den med hull och hår av läkarna och psykoterapeuterna i Säter. Här manifesterade sig den utbredda svenska tendensen att omedelbart sluta nya idéer i sin famn, bara för att de är nya. Det gäller att hänga med på tåget och inte riskera att bli frånåkt – och ensam.

Har vi en särskild fallenhet för sektbeteende i Sverige? Ja, jag tror det. I Sverige är konsensus mycket viktigt, att tycka likadant och undvika konflikter. Det är så viktigt att konsensus ofta ses som ett mål överordnat allt annat. Steget från konsensus till sektbeteende av nordkoreanska mått kan vara så kort att ingen märker när man passerar gränsen. Johan Hakelius skriver i en krönika i Affärsvärlden:

“Det som verkligen gör att idiotidéer får fäste i Sverige är om de kan förgyllas med vetenskap. För inget gör en svensk underdånig över gränsen till det imbecilla, som ett vetenskapligt forskningsresultat. Varför, O varför, måste varje idiotidé tas på allvar i Sverige?”

Nu var Margit Norells idéer inte vetenskapliga, de var tvärtom gravt ovetenskapliga. Men lärjungarna trodde på dem ändå, för de var ju troende och brydde sig inte om fakta.

Årtusendens överföring av kunskap

Johan Hakelius menar att välfungerande samhällsinstitutioner sällan eller aldrig är resultatet av vetenskap och forskning. De är istället följden av århundraden eller, vad gäller överföring av kunskap, årtusenden av erfarenhet.

“Forskningen kan försöka beskriva den komplicerade sociala väv som gör överföring av kunskap möjlig. Men när forskningen i stället blir aktivist, med ambitionen att avskaffa eller spegelvända valda delar av vad praktisk erfarenhet mejslat fram, blir vetenskapen destruktiv.”

I Dagens Nyheter skriver Erik Helmerson:

“Baksidan av den svenska trendkänsligheten är föraktet för gammal kunskap. Det kan ha spelat in i tragedin kring Thomas Quick. Tisdagens specialsändning av ”Veckans brott” kan tjäna som varnande exempel på den tidsandans massiva kraft som kan slita med sig ett samhälle som en tsunami och orsaka lika mycket skada.”

“Var fanns de skeptiska rösterna?”

Erik Helmerson citerar den amerikanska psykologen Elizabeth Loftus, som i sin forskning visat att teorin om bortträngda minnen är en irrlära som istället riskerar att skapa falska minnen. Helmerson frågar:

“Var fanns de skeptiska rösterna? Varför lyssnade ingen på dem?”

Sedan polemiserar han mot professorn i kriminologi, Leif GW Persson, som i tisdagens ”Veckans brott”  sa om rättsskandalen Thomas Quick att ”Det var inget systemfel”. Persson menade att det var en samling individer i Sätersekten snarare än den svenska rättsstaten som skapade skandalen Quick. Erik Helmerson skriver:

“Jag håller inte med. Det är ett systemfel, men det består i att kritiska röster systematiskt förtigs och gammal erfarenhet förkastas, bland annat genom att vi i medierna gärna går hand i hand med de forskare som har de mest spektakulära, inte de rimligaste, resultaten. I stället för ett pågående samtal, intellektuellt och prövande, tar en samling ivriga ikonoklaster över rummet, mer än redo att skratta ut den stofil som vågar påstå att det finns något värde i det som våra föräldrar höll för sant.”

Så skulle de aldrig säga om invandringspolitiken

Fortsæt med at læse “Söndagskrönika: Sektlandet Sverige”

Vent på Tarek Fatah midt i. Lee Rigby trial: Killing ‘cowardly and callous’, court hears, ‘I did it for God. I wish the bullets had killed me’: Suspect ‘thanked’ police for shooting him after Lee Rigby’s death. Dramatic final seconds of Lee Rigby’s life. Begge jihadister benægter al skyld og alle anklager.

Voldtægt af mænd i Sverige

Man kunne tro, at når nu voldtægt af svenske kvinder er så relativt tabuiseret under et statsfeministisk regime, så ville de tage lidt lettere på voldtægt af mænd, men det er ingenlunde tilfældet. Det er noget af det sværeste at trænge ned i, selvom der som man ser forekommer ikke så helt få, og man kan nok roligt regne med, at mørketallet er større end for kvindernes vedkommende. Området er underrapporteret, som man kan læse i Män som våldtäktsoffer. I den aktuelle sag skulle der tolkes på – surprise – arabisk. Jeg mindes om min tid som sexchikane offer i Beirut i 1969:

En bosatt i Nässjö åtalas nu vid Eksjö tingsrätt misstänkt för att på olika sätt ha våldtagit en man tidigare i höstas. Mannen har suttit häktad sedan mitten av september. Den 40-årige mannen åtalas för att analt och oralt ha våldtagit en man i början av september. Enligt åklagaren ska 40-åringen, som för tillfället är bosatt i Nässjö, ha hållit fast brottsoffret och tilltvingat sig sexuellt umgänge. Rättegången kommer att tolkas till arabiska för den åtalades skull. Åklagaren vill också att tingsrätten ordnar fram ett yttrande från Migrationsverket eftersom det kan bli aktuellt med yrkande om utvisning. Våldtäkt mot man – nu åtalas Nässjöbo

Angiversamfundet fungerer endnu

Åh, sikken lettelse. I multikulturen taler vi stadig med hinanden gennem advokater. Sossen har tidligere ment, at “Ayaan Hirsi Ali »misbruger ytringsfriheden til at fremme islamofobi i Vesten.” Men logikken er god nok, skal Firoozeh og Hedegaard anklages for 266b, skal Hassan også.

»Perkerne konkurrerer nærmest om, hvem der kan begå mest socialt bedrageri.«Det er udtalelser som denne til Jyllands-Posten, der nu bringer den unge digter Yahya Hassan en politianmeldelse på halsen. Bag anmeldelsen står den aarhusianske socialrådgiver og debattør Mohamed Suleban, der mener, at digteren gentagne gange har gjort sig skyldig i at overtræde straffelovens paragraf 266b, den såkaldte racismeparagraf.

»Yahya Hassan har fremsat en række kommentarer, der meget ekstreme og forhånende og nedværdigende over for bestemte gruppe af borgere i samfundet,« siger Mohamed Suleban, der mener, at det er udtryk for hykleri, når »kultureliten og politikerne« hylder Hassan for hans digte, der udstiller en hård barndom i Gellerupparkens indvandrermiljø. »Han bruger racistiske skældsord som »dumme perker« og siger, at alle borgere med muslimsk baggrund i Gellerup og Vollsmose arbejder sort, snyder og stjæler. Hvis Pia Kjærsgaard eller Lars Hedegaard sagde det samme, ville det hurtigt blive stemplet som racisme og meldt til politiet,« siger debattøren. Yahya Hassan politianmeldt for racisme

Why Is Islam Associated With Violence?

Douglas Murray on BBC Scotland discussing why Islam is so often associated with violence. He appears for the first half of the discussion and then again at 18:26.

Det er bedre end ingenting, men målet burde være ikke at modtage asylsøgere overhovedet, og slet ikke muslimske. Ideelt set burde Norge og Danmark allerede være i gang med en rundhåndet repatriering af, lad os sige de 50.000 værste af Nyrups arv, hvis vi havde nogen tanker for vores efterkommeres fred og velstand. Alene ved at lade stå til, pådrager det nuværende Folketing sig en stor skyld i fremtidige ulykker. Sverige er ved at melde sig ud af Norden og Europa, hvad de kan gøre på dette sene tidspunkt, hvor de end ikke er i nærheden af at smide en riksdag på porten, der målbevidst opløser landet, har jeg virkelig ikke begreb om:

I fjor ga Norge opphold til 123 asylsøkere pr. 100.000 innbyggere. Det er mer enn tre ganger så mange som Danmark tok imot. Finland havner et godt stykke ned på listen, med 34 innvilgede asylsøknader. For Island er tallet 3. Gulati sier de umiddelbart begynte å se på innvandringspolitikken, da Anders Anundsen kom på plass som justisminister. Han vil ikke si rett ut at tallene bør ned på dansk nivå, eller tallfeste hva nivået bør være, men lover at det skal strammes inn.

Daværende innvandringspolitisk talsmann i Frp, Per-Willy Amundsen, slo i 2009 fast at de norske asyltallene burde ligge på nivå med de danske. – Den eneste løsningen er å komme ned på dansk nivå. De har 2000 asylsøknader i året, sammenlignet med 18.000 asylsøknader her til lands ved årets slutt. Det er skremmende å tenke på at vi har noen lunde lik befolkningstall, sa Amundsen til VG den gang. Frp vil nærmere dansk asyl-nivå, Danmark fremhæves som forbillede i Norge

“Regular community tension assessments”

“Jeg tror ikke længere, vi kan forhindre konflikter, kun begrænse dem. Og i den bestræbelse vil staten bliver mere og mere totalitær og i stadig stigende grad indskrænke vores frihed,” siger Ed West i Sappho interviewet:

Dear Chief Constable: It was reported by the BBC yesterday that the disruptive effects of mass immigration on Boston, Lincolnshire have become so severe that Lincolnshire Police are now conducting “regular community tension assessments”, and that “Police staff scan Twitter and Facebook and will intervene to stop rumours and misinformation spreading”.

I understand, of course, that the problems caused by huge, unwanted mass immigration to Lincolnshire are not of your doing, that you cannot and should not be blamed for the actions of a corrupt and unaccountable government; and I don’t envy you the task of dealing with tensions and conflicts arising from the continuing immigration free-for-all.

But when did it become acceptable in this once free country for your staff – paid for and employed by British taxpayers – to snoop and spy on those self-same innocent British taxpayers? When did the public give you permission to assign highly trained officers to scanning the Internet for dissent, when they should be out on the streets confronting real crime? I have a number of questions, which I would be grateful if you would address:……Dr George Whale

“Det enskilt största misstaget i Skandinaviens moderna historia”

Magazinet Neo har været så venlig at lægge hele interviewet fra Niall Fergusons besøg i Almedalen på Gotland i sommer online. Nogle uddrag:

Om man får tro amerikanska vänstermedier är Skandinavien himmelriket på jorden. Ni har jämlikhet, social rörlighet, lysande hälsovård, fantastisk skola och utbildning, ekonomin växer … allt är fantastiskt. Men en viktig sak som saknas i diskussionen, och det är den absolut största svårigheten de skandinaviska länderna står inför, är den totalt misslyckade integrationen av invandrare.

Och detta är ett så katastrofalt misslyckande att det inte bara kan betraktas som ett sidospår. Det är en central utmaning för den skandinaviska välfärdsmodellen. Detta riskerar att utvecklas till en verklig kris, till och med ett hot mot stabiliteten i ett land som Sverige.

Jag är pessimistisk betr Europa. Det är därför jag gav mig av. Jag flyttade till USA för att jag verkligen slutade tro att vi skulle kunna lösa de problem vi dragit på oss.

Utöver detta har man katastrofen med icke-integrerade invandrare. Låt mig vara tydlig med det här: Jag är invandrare själv, och jag har inget emot invandring. Problemet med Europa är att man inte kan hantera och integrera invandrare. Och det här misslyckandet kommer att ha katastrofala följder framöver, utan tvivel. Jag tror inte det finns något som oroar mig mer. När jag ser hur europeiska städer har utvecklats, ser jag enbart problem framför oss. Och, du vet, det vi såg i Stockholms förorter nyligen är bara ett mycket begränsat exempel på den typ av problem vi kommer att få se i större städer framöver. Tänk bara på Paris.

Jag skulle i korthet beskriva det som ett problem med våld. Risken finns att vi kommer att se konflikter mellan etniska grupper. Vi skapar multietniska städer i multikulturalismens namn, och i takt med att dessa städer får större problem med sin ekonomi blir klyftorna djupare. Och här finns en risk att alienerade och delvis radikaliserade andra och tredje generationens invandrare kommer i konflikt med en utsatt vit underklass. Detta händer redan i England, och man kan se de första tecknen på detta i Skandinavien.

Fortsæt med at læse “Frp vil have dansk fremmedpolitik”

The BBC did a typical pro-immigration propaganda news segment. However, at the end of the segment things go bad for the BBC propagandists. They made the mistake of letting the public call in to whether they supported more immigration in Britain. 89% of callers said they are against any more immigration. BBC humiliated by their own immigration poll

Skoleklassen som ikke måtte komme til Malmø

Har foranledigt en større presseoffensiv fra Sydsvenskan. Idag har avisen ladet menige Malmøboer komme til orde:Debattera fördomar och bilden av Malmö

Kommentar från Alexander

Jag har sett en kvinna bli mördad mitt på dagen utanför kvarteret “lugnet”. jag har sett 3 upplopp, jag har sett ett gisslandrama när en man satte en kniv mot ett barns strupe i tullens lokaler mitt i centrala Malmö. Flera av mina kompisar har blivit misshandlade och rånade. En gång när jag skulle gå hem så hade polisen spärrat av gatan för att 3 personer hade blivit skjutna.

Kommentar från Stefan

KS, JAG bor i Malmö sedan drygt tio år. Ett försök till rån, två inbrott, fem cykelstölder och ett flertal, i brist på bättre ord, konfrontationer på krogar för att man talar med “fel” tjej. Judesvin är ett ganska vanligt utrop till mig även om jag inte är jude… Notera att jag bor i centrum. Påstår du seriöst att Malmö är en säker stad?

Kommentar från Alex

Flera ungdomar har under hösten blivit utsatta för personrån i de västra delarna av Malmö, bl.a på Regementsgatan, i Rönneholmsparken, Erikslust och tidigare utanför Fair Play. Dessa rån har, ofta under vapenhot, skett dagtid på skolraster och i direkt anslutning till att skolan slutat på eftermiddagen. De ungdomar som utsatts för de här brotten tycker nog inte det bara handlar om fördomar. Många ungdomar i Malmö känner andra ungdomar som utsatts för rån. Malmö är en liten stad utan förorter och brottligheten finns därför äver hela staden. En annan sak är att den mediala rapporteringen inte är helt rättvisande, men att påstå att det inte på flera sätt är värre i Malmö än på andra håll är att blunda för problemen. Läs även BRÅ-rapporten från 2012.

se også Fordomme eller bagdomme?

Yahya Hassan is an 18-year-old poet of Palestinian descent who lives in Denmark. He is an apostate from Islam — an atheist — and accuses his fellow Muslims of exploiting the Danish welfare system, beating their children, and failing to integrate. As a result, he has resumed numerous death threats, and his poetry readings take place under heavy police security. On Monday of last week he was assaulted at the main railway station in Copenhagen by a 24-year-old “Dane”, also of Palestinian descent. GoV

Sejrherrene deler krigsbyttet i Feministan

Det tog England tyve år at erkende offentligt, at visse muslimske indvandrere systematisk forgreb sig seksuelt på mindreårige engelske piger. Så langt er Sverige ikke kommet, men enhver der kan tyde sin svenske Pravda er helt på det rene med, hvilke voldtægtsforbryderne er. “Orre” er indvanderslang for “hora”. Stockholms Söderort har blot 331,421 indbyggere, altså det samme som Århus. Alene i år har der i bydelen været 90 seksualforbrydelser (!) mod unge piger under 18 år begået af you know who. (I Århus anmeldtes der i 2012 20 voldtægter, tallet for mindreårige findes ikke).

Sejrherrerne i krigen om Sverige tager hvad krigere altid har gjort, de besejredes kvinder og børn, og over-Sverige er naturligvis på sejrherrenes side, Dagens Nyheter kunne ikke drømme om at tale ‘klarspråk’og solidarisere sig med ofrene. Nok en man feminist, men det skal jo ikke overdrives, især ikke når det er fører til ‘ubehagelige’ indsigter og indrømmelser. DN gør sig til medansvarlig ved at sløre sandheden:

Enligt de båda poliserna har den blivit betydligt råare, särskilt bland unga killar. Att 10–15 tonårskillar samtidigt förgriper sig på en tonårstjej är inte längre ett ovanligt ärende, utan händelser som polisanmäls ett par gånger i månaden.

För att skydda sig intalar de sig att det inte är någon särskilt med att ge en ”killkompis” oralsex, det är något man gör för att vara ”schysst”. Och killarna säger rent ut att ”kom igen nu, du kan väl ’blowa’ mig” (ge oralsex, reds anmärkning), som om det handlade om vilken tjänst som helst, säger Moni Winsnes.

I samtliga fall där datorer och mobiltelefoner beslagtagits har polisen hittat mycket porr. Det är också vanligt förekommande att de i sina mobilers adressböcker listat de unga kvinnor som de haft ”tjatsex” med som ”orre” – det vill säga ”villig tjej”. Inställningen är att en tjej som betraktas som en ”orre” behöver man inte visa någon respekt för. Och telefonnumret till en ”orre” – det skickar man runt till sina kompisar. Råare attityd till sexbrott bland unga

I Gøteborg har politiet for travlt til banaliteter som voldtægt: ”Anna” har anmält att hon utsatts för ett våldtäktsförsök, men polisen säger att de är underbemannade ”och inte har tid”.

Danmark storproducent af jihadister til Syrien

I Europa kun overgået af Bosnien mht. kriger pr. indbygger. Hvad siger justitsministeren ? Så lidt som muligt. Hvad siger vi, når de første dødsofre tikker ind? Det kunne Bødskov nok også lide at vide. Number of foreign fighters from Europe in Syria is historically unprecedented. Who should be worried? (Her antallet krigere pr. million indbyggere)

Fortsæt med at læse “Poetry in Motion”

UK ‘becoming colour-coded society’ because races don’t mix, says ex-equality chief: Trevor Phillips says Britain is in denial over growing levels of racial division

England blev multikulturel på baggrund af skyldkomplekser, marxistisk kultur-påvirkning og Labours søgen efter nyt stemmekvæg. Det siger den engelske forfatter Ed West, der er aktuel med bogen The Diversity Illusion. Sappho har mødt ham i hjembyen London.

Illusionen om multikultur hviler på den præmis, at mennesker vil forlade nationer, etniske grupper og religiøse fællesskaber for at tilslutte sig et bredere og mere overordnet fællesskab. Men alt tyder på, at mangfoldighed har den stik modsatte effekt.

Jeg tror ikke længere, vi kan forhindre konflikter, kun begrænse dem. Og i den bestræbelse vil staten bliver mere og mere totalitær og i stadig stigende grad indskrænke vores frihed. Det er paradoksalt nok det stik modsatte af det, de tidligere studenteroprørere havde som mål. De har et enormt ansvar overfor alt det, der er sket, og alt det, der kommer til at ske. Skyld, skræk og marxisme gjorde England multikulturel

Falliterklæringen

Bøsser udkommer i flere støbninger. Der er etablissementets dengse, rigsbøssen Jonas Gardell, hvis daglige racistjagt man kan følge på Twitter, hvis han ikke lige er på TV, og så er der de modige og ærlige, der ikke lægger skjul på hvem der terroriserer bøsser, som f.eks. psykiateren Henrik Day Poulsen, der er kommentator i Berlingske Tidende. Prøv at få dette i en svensk avis, svenske bøsser, der på en gang er hyldet som særligt beskyttet og politisk markedsført gruppe, som dog altid trumfes af islam. De har underkastet sig det faktum, at de kan blive myrdet af fredens religion i Sverige, få maven skåret op af den, det er og bliver deres plageånder, som er ofrene. Der ligger noget ædelt i ordet ‘martyr’, Gardell m.fl. bringer det blytungt ned på jorden igen.

Den tirsdag aften i Vollsmose ændrede alt for mig. En digter på 18 år skulle læse digte op og fik samme politibeskyttelse som Barack Obama. Nu forstår jeg det hele og vil sige tak.Tak til Poul Nyrup Rasmussen for at have lagt grunden til for den udlændingepolitik, der har medført, at så mange danske statsborgere vil slå den muslimske Judas Yahya Hassan ihjel.

Herefter ‘takkes’ Folketinget, de danske medier, Elsebeth Gerner Nielsen, Enhedslisten, Morten Bødskov, S, R, SF og Ø, Anna Mee Allerslev og Trine Pertou Mach,

Tak til den unge indvandrer, der i 2000 ville overfalde mig, fordi jeg havde skriggrønne Versace jeans på og var på vej til den daværende homoklub Pan. Min iranske ven, der er mørk som en sort oliven, reddede mig. Men i stedet fik jeg i 2013 den afklapsning, som jeg fortjener, da jeg og min mand i september på vores bryllupssaften over for Hotel Nimb blev nægtet at blive kørt hjem af en udenlandsk taxachauffør, fordi vi er homoseksuelle. Da jeg tog hans visitkort som bevis for diskrimination, blev jeg overfaldet af fire andre chauffører, der tog visitkortet tilbage og trykkede mit ribben. Jeg kan stadig mærke min velfortjente straf, når jeg trækker vejret.

Tak til de modige unge, der forfulgte Pia Kjærsgaard ind i en bank på Nørrebro. Kællingen har længe trængt til en afklapsning.

Tak til de modige unge, der kaster sten efter Naser Khader og forhindrer Yildiz Akdogan i at uddele valgmateriale på Nørrebro.

Tak til de danske skolelærere, som ignorerede Özlem Cekics råb om hjælp som 12-årig, der ikke måtte komme på lejrskole. Muslimer, der er forrædere, er de værste. De skal holde deres fucking kæft.

Nu forstår jeg meget bedre, hvorfor Yahya Hassan ikke må læse digte op. Det er mig, Inger Støjberg og alle de andre, der lever i et parallelsamfund og er dårligt integrerede. Vollsmose er det virkelige Danmark. Hvis Leonardo Da Vinci levede i dag, ville han male Den Sidste Nadver med Hassan som Judas. Nå nej. Da Vinci er jo en fucking bøsserøv. Undskyld. Berlingske Tidende

I fjor ga Norge opphold til 123 asylsøkere per 100.000 innbyggere. Det er mer enn tre ganger så mange som Danmark tok imot, skriver Aftenposten. På toppen troner Malta med 348 asylsøkere per 100.000 innbyggere, fulgt av Sverige med 161, og deretter Norge. Tall fra FNs høykommissær for flyktninger og fra Eurostat viser at det er stadig flere asylsøkere som kommer til Europa. I perioden 2008 til 2012 økte antallet fra 225.000 til 335.000. Fram til september i år var det kommet 270.000 asylsøkere til Europa. Norge er på asyltoppen I forhold til folketallet. Slik håndterer Europa asylstrømmen

Man ser en voldsom øgning af asyltrykket på Europa, der næsten udelukkende rammer Nordeuropa. Der er ikke rigtig nogen der adresserer, at tallet vil nå både 4-5 og 600.000, andet end at vi må gøre plads og rykke sammen. Afrikas befolkning fordobles inden 2050. Det er næppe for meget forlangt at politikerne tænker nogle få årtier ud i fremtiden og fortæller os, hvor deres grænse går. Det er i det mindste klar besked, når Ylva Johansson forleden siger, at Sverige ingen øvre grænse har.

Et forsøk på sukring av asylpillen
Af CHRISTIAN SKAUG

Det er for­så­vidt pris­ver­dig når Aften­pos­ten pub­li­se­rer offent­lig sta­ti­stikk som viser at Norge tar imot et svært høyt antall asyl­sø­kere pr. inn­byg­ger sam­men­lig­net med nes­ten alle andre euro­pe­iske land:

Norge inn­vil­ger mer enn tre gan­ger så mange asyl­søk­na­der som Dan­mark, folke­tal­let tatt i betrakt­ning. Bare Sve­rige og Malta sier ja til flere. I fjor ga vi opp­hold til 123 asyl­sø­kere pr. 100.000 inn­byg­gere. […] Fin­land hav­ner et godt stykke ned på lis­ten, med 34 inn­vil­gede asyl­søk­na­der. For Island er tal­let 3. [St]ore asyl­land som Tysk­land og Stor­bri­tan­nia gir få asyl i for­hold til sin folkemengde. I bun­nen av lis­ten fin­ner vi to land som sli­ter med høy arbeids­le­dig­het – Spa­nia og Portugal.

Sam­ti­dig er det umu­lig ikke å bite seg merke i at disse kjens­gjer­nin­gene, som rik­tig­nok ikke er så kjent fordi det så sjel­den skri­ves om dem, nær­mest litt mot­stre­bende pre­sen­te­res i artik­ke­len med et til­be­hør i form av noen kva­li­fi­se­rende utsagn som er egnet til å få lese­ren til å tenke at det egent­lig ikke er så mange men­nes­ker like­vel – selv om det skulle være tale om nes­ten et kvart fød­sels­kull pr. år. Pro­gno­sen for antall asyl­sø­kere i 2014 er 14.000 per­soner (ikke alle får opp­hold, men mange som ikke får blir likevel).

Norge er f.eks. en “mini­putt” sam­men­lig­net med Sve­rige. Altså ikke helt med blant de store gutta i EU som svens­kene ennå, men små­tas­ser blir jo voksne en dag, lik­som. Andre ville kan­skje finne mager trøst i å være nest sprøest.

Det vek­tigste utsag­net i ana­ly­sen eller bort­for­kla­rin­gen som viser at det høye tal­let egent­lig er lavt, har Nor­ges største avis inn­hen­tet hos under­di­rek­tør Tor-Magne Hov­land i Utlen­dings­di­rek­to­ra­tet (UDI). Hva er vel tryg­gere enn en offent­lig tje­neste­mann som er kom­pe­tent på temaet migrasjon?

Fortsæt med at læse “Asyltoppen”

Fortæller den marokkanske ateist, sækularist og forfatter Kacem El Ghazzali på sin Facebook. Omstændighederne omkring Hamed Abdel Samads forsvinden i Cairo er uklare. Islamkritiker Abdel-Samad soll leicht verletzt worden sein, Streit um Geld: Abdel-Samad wurde von Bekannten verschleppt.
Nyt mordforsøg på tysk islamkritiker

Forfatteren Zahid Khan, der bor i Darmstadt, har overlevet et nyt attentatforsøg mod sig, fortæller flere medier. Khan blev angrebet tidligt tirsdag morgen af to mænd uden for sit hus, hvor en af angriberne dolkede Khan. Det var ikke den første attentatforsøg på ham. I slutningen af ​​juli 2013 forsøgte tre muslimer at dræbe islamkritikeren. Dengang undslap Khan ved brug af sit skydevåben , som han altid bærer med sig for sin sikkerhed. Echo rapporter:

Natten til tirsdag blev Khan angrebet af en ukendt voldsmand uden for sit hus med en kniv. Han var lige trådt ud af sin bil og skulle til at åbne sin hoveddør, da en mand i arabisk kaftan stak ham med en kniv. Kun det faktum, at han bar beskyttelsesvest under jakken reddede ham fra alvorlige skader. Politiets eftersøgning var forgæves, angriberne undslap.

Forfatteren der bor i Rodgau forfatter har været hadet af fundamentalistiske muslimer på grund af skrifter som “Profeten Muhammeds Forbrydelser.” Overfor ECHO fortalte den muslimske aktivist Stefan Salim Nagi sidste år om salafistiske gruppers modplaner mod Khan. Samme Nagi er anklaget af anklagemyndigheden i Darmstadt for at være involveret i et attentatforsøg på Khan i slutningen af ​​juli i år. Dengang angreb to mænd forfatteren med en kniv og et baseballtræ. Khan skød en af ​​dem i benet i selvforsvar. De tre mistænkte er i politiets varetægt, herunder Nagi . Hans retssag er berammet ved Landgericht Darmstad. Neuer Mordanschlag auf Zahid Khan (Snaphanens oversættelse)

I marts 2013 blev et muslimsk attentat på Pro-NRW politikeren og juristen Markus Beisichts lige akkurat forhindret.

Anti-islam overgår islam i Vesten

Hvis Daniel Pipes har ret, hvad meningsmålinger i England, Frankrig og Tyskland tyder på, så må DN og Henrik Arnstad længere ud på landsbygden med deres luftige teorier, som de promoverer så flittigt: Hög tid att enas mot rasisterna. Ingen dansk avis ville antage så forvrøvlet en kronik. Det der er mainstream i Sverige, er AFA og Modkraft i resten af Europa:

Efterhånden som ikke-muslimer begynder at forstå den islamistiske udfordring, vokser de anti-islamiske følelser i Vesten, formentlig i et hurtigere tempo end islamisk praktisering. Når anti-islam begynder at overgå islam, (har jeg konkluderet), vil holdningerne blive “endnu mere fjendtlig(e) over for islamismen med tiden. På den måde sørger den islamistiske aggression for, at anti-islamismen i Vesten vinder kapløbet med islamismen.”

Er det en korrekt forudsigelse? For at holde øje med udviklingen, dokumenterer denne weblog-indgang udviklingen i den vestlige, offentlige opinion inden for en række emner forbundet med islam, herunder demokrati, immigration, jihad, shari’a og kvinder. Først to meningsmålinger……Daniel Pipes

Notan för asylboende stiger med en miljard. man kan se et længere indslag i Rapport fra igår. En ven skriver: “Jag börjar tycka att det ska bli roligt att se HUR kraschen kommer att se ut!”

Den svenske riksdag er ved at kile sig ind imellem to faktorer, der vil ende med at kvase den: fra den ene side realiteterne, manglen på plads og til slut penge og fra den anden side befolkningen tålmodighed og goodwill. Ingen der er i politik, kan ikke være klar over dette. Alligevel er der næsten ingen, der sætter sig op imod deres partier på området, hvilket blot viser, at svensk demokrati er dysfunktionelt. Sverige skal styre mod en klippe, der kan ikke blive tale om at navigere udenom inden. Der er forfængelighed og prestige på spil, som er vigtigere end landet og fornuften.

Det værste er, at følgende scenarie ikke bare er tænkeligt, men allerede næppe kan undgås: Engang inden 2050 forsvinder velfærdsstaten. Mellem 2050 og år 2100 forsvinder svensk demokrati. Man kan ikke have demokrati i et land med 200 nationaliteter, hvoraf oprindelige svenskere i år 2100 bare udgør ca. 30 % af befolkningen, og hvor islam indgår i ækvivationen. Svenskere vil da være lige så ildesete som serberne i det gamle Jugoslavien eller alawiter i Syrien i dag. Oprøret imod dem vil til den tid markere slutningen på nationen Sveriges eksistens.

Om det “blir roligt att se HUR kraschen kommer att se ut!”? Ikke om hundrede år, men når Riksdagen rammer virkelighedens mur inde længe, jo det vil have sin underholdningsværdi når de opdager, de ikke kan gå på vandet. De vil reagere som kommunisterne gjorde, da Sovjet brasede sammen eller som Göran Lambertz gjorde i TV i går, da han ville trodse virkeligheden og prof. Leif GW Persson: “Ingen lægger mærke det her, og hvis de gør, fatter de ikke rækkevidden.” Jeg tror nu nok, Sverige har en anden justitiekansler om et år. Svensk multikultur og bortglömda minnen er i samme kategori af virkelighed.

Der er indtil 1 november 2013 indkommet 43407 asylansøgninger, de 12.200 fra syrere. Der er bevilliget 95.689 opholdtilladelser hidtil i 2013.

Fordomme eller bagdomme?

Hvad ved forældre i Odense om Malmø, som de ikke tør sende deres børn over til? Nogle overskrifter formentlig, men nok til at de ikke skal ud i eksperimenter med deres børn. Det er dog både for meget og for lidt med de forældre.

De ved ikke, at næsten halvdelen af byen er indvandret, de tror der er noget der hedder Malmø, og noget der hedder Rosengård. Rosengård er i hele byen, hvad man f.eks. kan se på et kort over bombesprænginger i Malmø. De ved ikke, at Malmø (300.000 pers.) har flere gaderøverier end Københavns Kommune (530.000 pers.). De ved ikke, at unge svenskere flytter fra Malmø i titusindvis, når de har afsluttet eksamen og skal stifte familie. Man må regne med, at deres dom over Malmø er en ‘bagdom.’

De ved ikke, at der i 2010 -2011 blev skuddræbt en person om ugen, indtil politiet fik en massiv forstærkning, og at drabene intet havde med ‘Lasermannen’ at gøre. De vil bare gerne være på den sikre side, og det kan man ikke fortænke dem i, med mindre man er journalist på Sydsvenskan.

Avisen tager til Odense for at snakke med 13-årige, det er sikrere end at snakke med deres forældre. Eleverna: Vuxnas rädsla för Malmö löjlig, og H.C.Andersen: En slem, slem by, og så er det tid til lidt gammeldags pædagogik. Ikke nogen virkelighed lidt kampagnejournalistik ikke kan ændre. Vi älskar Malmö.

Selv er jeg ikke specielt bange for Malmø, men jeg opsøger ikke frivilligt steder der deprimerer mig, og hvor jeg indånder en atmosfære af angst og undergang. Jeg har set lidt i nutiden og fremtiden, og det farver alt hvad jeg oplever der ovre. Det er meget subjektivt, jeg ved det. Alligevel siger jeg ikke, som jeg har set så mange gange: “Malmö är kört.” Jeg kan ikke spå, selvom det kan se sådan ud, men jeg er ikke i reklamebranchen som Sydsvenskan:

Genève: ‘Nuclear peace in our time.’

Well, I wondered in this place last week if David Cameron knew what he was doing in relation to the Iran nuclear negotiations in Geneva. And now the answer is clearly, ‘no’.

America and Europe’s overwhelming desire to declare a deal meant that there had to be a deal to declare. The P5+1 countries, with the ludicrous Catherine Ashton speaking for Europe, have indeed made a historic and terrible mistake. Douglas Murray: William Hague’s appeasement of Iran’s mullahs is a historic and terrible mistake

Spengler skriver i The Dead’s Envy for the Living blandt andet:

Many commentators, most eloquently Bret Stephens at the Wall Street Journal, draw a parallel between the appeasement of Hitler at Munich in 1938 and the appeasement of Iran at Geneva. There is another, more chilling parallel: Iran’s motive for proposing to annihilate the Jewish State is the same as Hitler’s, and the world’s indifference to the prospect of another Holocaust is no different today than it was in 1938. It is the dead’s envy for the living.

Iran has no common border with Israel. No Iranian soldier has killed an Israeli soldier in combat since the founding of the Jewish State. Yet hatred and fear of the Jews is a palpable presence in the minds of Iran’s rulers. Some days the mullahs make the Nazis look rational by comparison.

Israel thus faces a new Hitler and the threat of a new Holocaust. There is no way to portray the situation in a less alarming light. That is one parallel to 1938; another is the response of the world’s powers to the emergence of this monster.