Det er svært at vide, hvad der er foregået i kulisserne. Man hører nogle falske toner ind i mellem. Det virker utænkeligt som om britiske myndigheder ikke skulle have en finger med i spillet, han ligner én, der har fået et tilbud, han ikke kunne afslå. Det siver måske ud pø om pø. Lars Hedegaard: LEDARE: ”The night they drove Tommy down”

Englands ende sanne arbetarklassledare på många årtionden, Tommy Robinson, har oskadliggjorts och man kan bara ana den press han varit utsatt för. Han har fått utstå fysiska attacker, har han gripits och fängslats gång på gång, framställts som ett avskum av en enig press och ställts inför sin egen familjs undergång. Det verkar uppenbart att han har blivit tvingat till en uppgörelse med regeringen, vilken innebär att han inte längre ska sätta sig upp emot den totalitära ideologin islam utan koncentrera sina ansträngningar till ”islamismen” – som framställs som själva antitesen till Muhammeds kärleksfulla budskap. Man undrar om vi någonsin mer kommer att se den forne Tommy Robinsons like.

Enza Ferreri: VIDEO IMAGE OF BRITAIN’S COLONISATION

If this is not the essence of colonialism I don’t know what is.

Fortsæt med at læse “Tommy Robinson: Newsnight og Channel 4”

Det blir allt tydligare att svenska journalister lever i en drömvärld, en masspsykos. Symtomen ligger i öppen dag: bristande verklighetsuppfattning, ihållande hallucinationer och en gränslös aggressivitet mot dem som hallucinatoriskt upplevs som fiender – inte den politiska makten, utan uppdragsgivarna, svenska folket.

Det senaste exemplet i den strida floden av alster utan verklighetsförankring överträffar det mesta i grovhet, och det vill inte säga lite. Tidskriften Neo (læs anmeldelsen)  har av outgrundliga skäl låtit den i Manchester boende judiske rabbinen Dan Korn  recensera Karl-Olov Arnstberg och Gunnar Sandelins bok “Invandring och mörkläggning”. Rubriken lyder: “FOLIEHATTAR. (* Foliehat)

Faktaargument är inte journalisters starka sida, och Dan Korn – som för övrigt inte är journalist, utan folklivsforskare och som sagt, rabbin – uppvisar inte ett enda. Kan det möjligen bero på att Arnstbergs och Sandelins bok vilar på en grundligt genomresearchad grund av fakta som inte går att punktera, hur gärna Dan Korn än vill. I brist på sakargument återstår den för PK-människor inarbetade och oumbärliga nödutgången: känsloregistret. Dan Korn sitter i en uppenbart obekväm sits. Han skruvar på sig. Hur ska han ta sig ur det här? Satans obehagligt uppdrag. Återstår att utan några sakargument ösa förakt och galla över boken och författarna. Det är ett pålitligt koncept som brukar belönas bland faktaresistenta journalister och säkra den egna sköna grupptillhörigheten i PK-eliten, åtminstone för en tid.

Kritik för vad författarna INTE har skrivit

Eftersom Dan Korn inte kan hitta några fel i bokens skrivna innehåll ser han ingen annan utväg än att kritisera Karl-Olov Arnstberg och Gunnar Sandelin för vad de INTE har skrivit, och för vad Dan Korn tycker sig läsa in att de har ANTYTT. Han skriver:

“Antydningarna om att invandringspolitiken skulle vara regeringens straff mot svenskar som röstat på Sverigedemokraterna och att politiker och journalister konspiratoriskt verkar för att uppfostra Sveriges befolkning till invandrarkramare får en osökt att tänka på foliehattar.”

Foliehatt – en bumerang som slår tillbaka

Tråkigt nog (för Dan Korn) har Karl-Olov Arnstberg och Gunnar Sandelin inte antytt något sådant. Utnämningen till foliehatt får därmed en bumerangeffekt och slår Dan Korn själv i huvudet. Han traskar vidare med sin icke-recension av vad författarna inte skriver, och sedan kan han inte bärga sig. Han klarar helt enkelt inte att hålla inne längre med sin egen privata agenda. Den måste ut, till varje pris. Ingen har bett att få ta del av den, men det är den som betyder något, inte den bok han är satt att recensera. Det är just här skon skaver – här finns själva orsaken till att boken naggar på Dan Korns mångkulturalistiska sinnesfrid. Som ett myggbett som inte vill sluta klia. Korn skriver:

”Det största problemet med boken är egentligen inte vad författarna skriver, utan vad de inte skriver. De skriver att den stora invandringen hotar den svenska etniciteten. Då hade det varit värdefullt om de kommit med någon form av programförklaring. Varför är det fel att den svenska etniciteten är hotad?”

Vilka är de verkliga foliehattarna?

Ja, varför är det fel att den svenska etniciteten är hotad? Dan Korn försöker hålla sig så att han blir blå i ansiktet ända till slutet av texten. Men då bryter det fram, det som han velat få ur sig hela tiden: “Den svenska etniciteten är något som borde avskaffas med omedelbar verkan.”

Jaså på det viset! Om vilken annan folkgrupp är det i dagens Sverige tillåtet att uttrycka sig på det sättet?

“Den somaliska etniciteten är något som borde avskaffas med omedelbar verkan.”

Eller Dan Korns egen etnicitet:

“Den judiska etniciteten är något som borde avskaffas med omedelbar verkan.”

Nej, sådant får inte uttalas. Men exakt vad är det som får allsköns debattörer, politiker och journalister att tro att det är fritt fram att uttrycka att de vill ha en etnisk rensning av svenskar? Vilka är de verkliga foliehattarna?

“Det är uppenbart att herrarna Arnstberg och Sandelin lever i en svartvit verklighet”

skriver Dan Korn. Den bumerangen visste var den tog.

Journalister är en yrkeskår i glashus

“Journalister är en yrkeskår i glashus” skriver DN-journalisten Nathan Shachar i en ledare i tisdagens Dagens Nyheter och tar mediehysterin kring det påstådda registret av romer som exempel. Journalistdrevet som drogs igång av Nathan Shachars kollega på Dagens Nyheter, Niklas Orrenius, hade som allt annat som skrivs om romer som utgångspunkt att romer är en diskriminerad och missgynnad grupp – när det i själva verket är så att de har fått och får större förmåner än någon annan folkgrupp i Sverige. Och när romer begår och döms för grova brott, då låter journalisterna avsiktligt bli att rapportera. För det skulle ju skada den bild av romerna som journalisterna har beslutat ska gälla – som renodlade oskyldiga offer. Nathan Shachar skriver:

“Under debatten kring romerna har ivriga personer i mediebranschen störtat fram för att exponera sin fördomsfrihet och yrka på total öppenhet. Men vi sitter i glashus. Vi särbehandlar systematiskt. Ett exempel: en ledande rom, flera gånger ordförande i Romernas riksförbund, dömdes i fjol för häleri och narkotikabrott. Han var tveklöst en offentlig person, som dessutom byggt sitt renommé på kampen mot knarket. Det var en odiskutabel nyhet, av den typ som brukar alstra löpsedlar – men jag har lyckats driva upp den i precis två svenska medier: Skånska Dagbladet och Kristianstadsbladet.”

“I de flesta länder vore detta otänkbart. Den journalist eller redaktör som bestämmer att allmänheten inte tål höra sådant har därmed avslöjat något om sig själv: Att han inte förmår bortse från den straffades etnicitet. “

“Påvar och inkvisitorer ständigt på språng”

Nathan Shachar fortsätter:

“Antirasismen är en storartad tradition. Men den svenska antirasismen söker inte risker, den söker konsensus, och den håller på att förvandlas till en kyrka, med påvar och inkvisitorer ständigt på språng för att lysa i bann och sätta åsikter på index.”

De tankar som Nathan Shachar uttrycker i ledaren verkar ha stått på tillväxt ganska länge. Han bor och arbetar utomlands och har uppenbarligen undgått att smittas av den dödande politiska korrekthet och det lögnklimat som hans i Sverige boende kolleger har skapat och själva håller på att kvävas av. Det går nämligen att leva i, med och av lögner – ett tag. Men det är tidsbegränsat. Till slut har man knutit snaran så hårt kring sin egen hals att man inte klarar att ta sig ur den.

“Fullständigt oacceptabel rubrik”

Eftertankens kranka blekhet har nu slagit Paulina Neuding, chefredaktör för Neo. På Facebook skriver hon:

“Jag har missat rubriken till vår recension. Den är fullständigt oacceptabel, och jag beklagar detta, det är frågan om ett olycksfall i arbetet. Jag kommer även att skriva detta i kommande nummer. “

Karl-Olov Arnstberg och Gunnar Sandelin har begärt plats för en replik i Neo.

Såhär kan det gå när man är på väg hem från stan en torsdag kväll (skulle hoppa in i taxi, inte ens gå hem).Helt oprocoverat och jag har aldrig sett gärningmannen förut. Det jag vill framhäva men denna posten är inte att det är synd om mig på något sätt för jag kommer att läka ihop så småningom, men däremot vart är vårat samhälle på väg? Vad är det som händer? Jag hade ätit på mygyros och får en riktig snyting så jag åker och slog bakhuvud i asfalten strax utanför mygyros av en helt okänd person som bara verkar vara ute efter att bråka.Sedan fick jag ca ytterligare 7 slag i ansiktet av samma person.

Men det jag undrar och som alla bör tänka på är vad ar hänt dom senaste åren? Varför är alting så mycket råare nu?Jag vet att jag blev misshandlad för att jag ser typiskt svensk ut. Det känns hemskt att skriva men någon gång måste man vara ärlig. Tycker ni inte om det så skriv varför och motivera. Jag kan inte skriva ut hela historian här eller har tid just nå då jag har en hhjärnskakning. Det ända jag hörde var någon som ropade “Svenne djävel”. Jag brydde mig inte om det utan gick mot taxin och sedan ligger och ner i asfalten då jag var helt ofärbered på att något skulle hända. Sedan fick jag ca 7 slag till rakt i ansiktet.

Erik Björkman, 22 år, Sverigedemokrat i Uppsala, blev umotiveret overfaldet i Uppsala for en måned siden af en afrikaner. Den 6 oktober døde han, formentligt af et overset akut subduralhematom. Politiet behandlede ikke overfaldet som en hadforbrydelse, svenske medier har ikke omtalt dødsmishandlingen med et eneste ord. En liste opregner 95 direkte svenske dødsofre for indvandringen, det virkelige tal er meget højere: Ofre for trafikulykker, selvmord efter voldtægt, for ikke at tale om indvandreres indbyrdes myrderier. I Gøteborg alene har der i år været 47 skyderier med otte dødsofre. Der er 86.000 ofre for ‘grov misshandel i Sverige om året, i vid udstrækning svenskere, som er  ofre for tilvandrede voldsmænd.

Jeg plejer at springe svensk kriminalitet over, den er for omfattende for ét menneske, men der har været undtagelser: Erick Mushitu Mwinkeus mord på Tommy Lundén og Ephrem Tadele Yohannes mord på Elin Krantz er ikoniske drabssager, som udstiller politikernes forræderi i renkultur. Erik Björkman føjer sig til en statistik, som er én lang anklage mod svenske politikere og journalister. Fra deres grav anklager de døde dem, og vé dem, hvis de overlevende finder på at drage dem til ansvar. Jeg afventer identiteten på morderen og om svensk politi vil forfølge drabet. Det ser ikke lovende ud. En ven af den dræbte skriver på Flashback:

Polisen och rättsläkaren har inte avfärdat att han fick en hjärnblödning men de verkar inte heller gå ut med något om det. Det ser riktigt illa ut från polisens sida.

Fortsæt med at læse “Et svensk liv er billigt”

” yearning to breathe free, The wretched refuse of your teeming shore. Send these, the homeless, tempest-tost to me, I lift my lamp beside the golden door!” The New Colossus

Tog några smygbilder när jag åkte förbi den svenska ambassaden i Addis Abeba, för att visa på mängden av somalier är där varje dag. Ingen annan ambassad i Addis Abeba har detta enorma trycket av somalier. Utanför norska ambassaden är det tomt, likaså danska konsulatet. Lång kö till Sverige i Addis Abeba (klik foto f. helskærm)

Tommy Robinson forlader EDL

English Defence League (EDL) leader Tommy Robinson has quit the controversial anti-Muslim campaign group.The shock announcement from Robinson will rock the organisation he founded to battle militant Islam. Announcing his dramatic departure, Robinson cited far-right extremism as a reason and said he had been mulling his decision for some time. THE two leaders of the English Defence League are to end their involvement with the far right group after accepting it has been taken over by neo-Nazis.

Robinson said: “I have been considering this move for a long time because I recognise that, though street demonstrations have brought us to this point, they are no longer productive. “I acknowledge the dangers of far-right extremism and the on-going need to counter Islamist ideology not with violence but with better, democratic ideas.”

Deputy leader Kevin Carroll has also left the group, it was announced. A spokesman for Anti-extremism group Quilliam called it a “huge success.” EDL Leader Tommy Robinson Quits anti-Muslim League over Far-Right Extremists, Shock as EDL leader Tommy Robinson quits over ‘dangers of far-right extremism’, EDL leader Tommy Robinson QUITS.

En god og en dårlig nyhed. Godt at de forlader noget, de ikke længere kan kontrollere. Skidt at det er lykkedes engelske politikere at skabe virkelige højreekstremister. Hvor meget kontrol har politikerne i virkeligheden? Ville England opføre sig lige så civilliseret ved en gentagelse af 7 juli 2005? Man husker måske, at Holland stod nogle døgn og vippede på randen af omfattende vold, da Van Gogh blev myrdet. Hvorfor ikke England? Der pressemeddelelse er her (server pt overbelastet)

”Det är som om vi bor i ett laglöst land”

“Det handler om magt”, som der står i Er dette Danmark? Busser bombarderes med sten i indvandrerområder i Aarhus. Og politikere der fuldstændigt har abdikeret fra deres ansvar og ikke vil kæmpe de kampe, de selv har installeret:

Fönster krossas, människor blir slagna och Posten vill inte dela ut brev. Oroligheterna i Flemingsberg fortsätter. Nu vill kommunen se ett lokalt poliskontor i området.

– Ingen vill bo här längre. Här är för otryggt, säger Anja som bor på Terapivägen. I början av sommaren uppmärksammade Lokaltidningen Mitt i hur ungdomsgäng i området brände bilar och trakasserade boende och brevbärare så att dessa till slut inte ville dela ut post längre.

Sedan dess tycker Anja att det bara blivit värre. Ungdomar har tagit över kvarteren, menar hon. – För några veckor hotade de unga mig och min son när vi var ute på gården. En kille sparkade mig mot mitt bröst, berättar Anja, som av rädsla för ungdomarna vill vara anonym. ”Det är som om vi bor i ett laglöst land”

Homotesten, en muslimsk, medicinsk landvinding

Nu får islam “Putin-behandlingen” på P 1 i en uge? Indføres testen i Ørstedsparken, eller er ordinationen stadig tørre tæsk? Udtaler FN og EU sig, bojkotter Arla dem, eller forventer de bare, at de nævnte lande er fascistoide og sexfikserede?

Fortsæt med at læse “Give me your tired, your poor, your huddled masses..”

Man må forsøge at overleve Glazovs orange skjorte og slips.

Politikerne opsagde samfundskontrakten

SF, De Radikale, Venstre og Konservative gjorde også, men det er gået hårdest ud over Socialdemokratiet. De var størst og kunne bestemme, nu er arbejdervælgerne overvejende borgerlige og nationale. I 2050 er der en million indvandrere og efterkommere i Danmark, og der har aldrig været noget folkeligt flertal for det. Vi har aldrig ønsket islam i vores land, men der var nogen, der viste bedre end vi gjorde. Det svarer i mine øjne til, at politikerne havde meldt os ind i EU i 1972 uden en folkeafstemning. Søren Krarup mener, det vil føre til borgerkrig ad åre, og det vil overraske mig, hvis det ikke gør.

Jeg er ikke i løsningsbranchen, men jeg kunne nemt opstille fuldstændigt rimelige kriterier for repatriering, som ville spare efterkommerne for uendeligt meget, men det påhviler politikerne at udøve damage-control, og da de mildt sagt ikke har været frontløbere, påhviler det vælgerne at skubbe dem til fadet. Begyndelsen er gjort, ved at arbejdere og lønmodtagere har forladt socialdemokratiet i hundredetusindvis (se grafik) og gjort DF til det næststørste parti, men det er kun begyndelsen. Vi er ved begyndelsen af en hundredeårig strid, som Søren Krarup også har sagt. Varer den kun 100 år, er vi måske heldige.

Jeg stemmer stadig, men ellers har jeg nødtvungent meldt mig ud af demokratiet. Jeg har altid betragtet politikere som nødvendige onder, men nu ser jeg dem også som potentielle fjender. De kan straffe mig, hvis jeg fornærmer deres klienter, som jeg ikke har i sinde at betragte som mine landsmænd. Deres femtekolonne går til angreb på myndigheder og personer. Forrædderiet mod danskerne og demokratiet – Udlændingeloven af 1983 – gjorde udslaget.

Når politikere ser stort på et folkeligt flertal, må de leve med, at folket vender ryggen imod dem. Jeg kritiserer, hvad de har gjort, men jeg ville ikke bruge et sekund på at hjælpe dem med at administrere deres ulykker. De opsagde mig, ikke omvendt. De skal bede til, der kommer generationer, som betragter dem på en anden måde end jeg gør. Vil deres “integrationsproblemer” forsvinde, når jeg endelig holder kæft, vil vi ikke længere skulle bruge milliarder på at reparere på deres forliste “visioner”? De har ikke så meget kompromitteret sig selv, som de har kompromitteret demokratiet som styreform.

Værst var socialdemokraterne, som Morten Uhrskov skriver, ikke fordi de var de mest rabiate, – det var R, SF og Enhl. – men fordi de var de største. At se partiet visne nu, indgyder en stor tilfredsstillelse og et vist håb for Danmark. Jeg foretrækker at se udlændingetemaet udslette partiet, og set over nogle årtier, er der rigtig godt håb om det. Hvis de Radikale røg samme vej, ville det næsten være for stor en lykke at bære. DR Jersild i tiden 28 minutter kan formentlig ses udenfor Danmark.

Sverige i efterårsfarver

En alt for kort weekend i Skåne og Småland

Fortsæt med at læse ““The Left´s Romance With Tyranny and Terror””

Om det var val idag, skulle partiet erövra 34 av 150 mandat, och är därmed större än högerliberala VVD och socialdemokratiska PvdA tillsammans, de två partier som regerar i koalition. De har i den nuvarande kammaren 79 mandat, men skulle alltså förlora 50 av dessa, vilket får ses som ett tämligen extremt underbetyg.PVV fortsätter framåt även denna vecka via Telegraaf

Da jeg hilste ham farvel i Malmø den 27.10.2012, sagde jeg: “Hvem ved, måske er din tid slet ikke kommet endnu”. Jeg kunne ikke se et lille år ud i fremtiden. PVV er mere end fordoblet siden 2012. Dengang benyttede medierne anledningen til at punke ham for noget med EU, alle sikkert har glemt nu. De vedholdende tal i De Honds målinger, har jeg ikke set i nordisk presse. Nu er Wilders fyldt 50, og ser ud som om han ikke kan undgå at blive Hollands næste statsminister. Det er skriften på væggen, Reinfeldt og Löfvén. Det kræver vel ikke den store fantasi, at det kan blive ‘olustigt’ og ‘tråkigt’ at være Sosse eller Moderat politiker inden alt for lang tid. (klik foto f helskærm)

EXPO sender kanelbollerne ud mod ‘racisterne’

Det må være de sidste reservetropper, der mobiliseres. Efter bollen syndfloden. Betegnende nok betyder ‘at kanelbulla’ også När man, som kille, har sex fast man har druckit lite för mycket för att kunna prestera. EXPO’s tilstand i en enkelt sætning.

I dag står kanelbullen i fokus. Men vissa ser bakverket som något mer än bara ett vetebröd fyllt med socker och kanel. Nu vill antirasister göra Kanelbullens dag till en ny symbol för gemenskap och omtanke.

“Kanelbullens dag startade 1999 som en dag för omtanke. Det är något vi behöver mer av nu när människor flyr krig och oroligheter. Dagen är början på en ny tradition och en ny rörelse”, säger Alex Bengtsson, tillförordnad vd för stiftelsen Expo, i en kommentar. Bakom initiativet står bland annat stiftelsen Expo och Röda Korset. Kanelbullar ska delas ut på flera platser i Sverige under fredagen. Kanelbullar mot rasism

Nathan Shachar gør op med den blomstrende svenske racismeindustri i Dagens Nyheter. Så god kunne avisen være, hvis den ikke var tumleplads for pussilamine ex-marxister:

Få svenskar är rasister, ännu färre är emot jämlikhet mellan könen, men myten om det ”strukturella” kvinnohatet ältas evinnerligen. Saker som ligger ljusår från rasism, som skydd av hedersoffer och statistik om invandringen, är här glödheta tabun – inom den yrkeskår som är till för att bryta mot tabun!

Och det mest praktfulla exemplet på hur infernaliskt vi krånglat till det: Statsministern, vars väljare torde höra till de mindre invandringsvänliga, gör upp om hög invandring med det mest invandrarvänliga partiet, för att inte bli kallad rasist! Vetskapen att inte vara rasist räcker inte för honom.

En socialantropolog på besök skulle gnugga händerna över allt detta. Vi själva bör se upp. Det (strukturella) undvikandet av obehag och ledsamheter som snuddar vid minoriteter och migration förfelar inte bara sitt syfte. I stället för att mörklägga driver man ju läsare i famnen på extremistmedier. Viktigare: Medier är inte till för att sortera nyheter efter deras uppbygglighet. Dels är det ovärdigt att leva så, dels vet vi hur det går för länder som slår in på den vägen. En yrkeskår i glashus

Alle imamer siger naturligvis, at man skal følge landets love. 32 % lyver, følger deres lovreligion og er fuldstændigt ligeglade med engelsk lov. Lære: En europæisk politiker eller journalist kan aldrig vide, hvornår en imam lyver. Kontrol er derfor altid bedre end tillid, når det kommer til islam. At det er tilfældet, skyldes udelukkende dem selv. Når en fjerdel af engelske unge ikke stoler på islam, er det formodentlig erfaringsbaseret, de har næppe læst lærde rapporter eller set dokumentarfilm om emnet. I et højtillidssamfund er islam et opløsningsmiddel, og ingen steder er det tydeligere illustreret end i Sverige. De ville undervise i det på RUC og Sydlollands Universitet, hvis de turde og hvis sandheden spillede nogen rolle på humaniora.

More than a dozen Muslim clerics have been caught agreeing to marry off girls as young as 14.Four imams are now under investigation, after they offered to arrange the illegal ceremonies.Undercover reporters, posing as the mother and brother of a 14-year-old, visited 56 mosques across the country and asked clerics to perform an Islamic marriage ceremony, known as a nika.

Imams at 18 mosques agreed – including one who has advised the police. The preacher was prepared to arrange the nika despite being told that the ‘bride’ was being forced to move in with a man against her wishes.One imam openly mocked English laws while speaking to reporters from ITV’s Exposure programme. When told the girl did not want to get married, Mohammed Shahid Akhtar, of the Central Jamia Mosque Ghamkol Sharif in Birmingham, replied: ‘She’s 14. By sharia, grace of God, she’s legal to get married.Clerics at 18 mosques are caught agreeing to marry off girls of 14: Four imams investigated after undercover operation

Hele dokumentaren sendes på ITV på onsdag.

“Syrien er en træningslejr for kommende engelske terrorister”
England og Sverige har kniven mere for struben end Danmark, kan være derfor justitsministeren ligger i flyverskjul mht. jihadisterne. Men der skal ikke mere end et terrorangreb fra en af dem på – lad os sige julehandlende i Magasin – så er både ministeren og regeringen ‘fucked’. Spørg dem selv om, hvordan det føles at balancere på så tynd en line.

British extremists are going to Syria for terrorist training and returning to Britain, Theresa May has warned.The Home secretary also disclosed that security has been tightened at shopping centres amid fears of terrorist attack in the UK.

The comments come after the charities’ watchdog said it was concerned that donors’ money to help refugees was being diverted to support terrorism. Mrs May raised the prospect of the Syrian civil war being use as a nursery for a new generation of terrorists on BBC1’s Andrew Marr programme.

She said: “What we have seen for some time now, is that a number of British people travelling out to Somalia, we’re now seeing people travel out to Syria. “Obviously, in those circumstances, some of those people are potential terrorists, some of whom may get training, and in some cases may actually engage in conflict and then return to the UK.” Britons using Syria as terrorist training ground – and then returning home, says Theresa May. – (Danish Jihadi Fighting In Syria Tweets His Experiences In Jihad – Traveling To Europe And Back To Syria, Meeting Other European Foreign Fighters.)

Forfatter forudser borgerkrig i Danmark i 2018

Jeg går ud fra, at det ikke forholder sig med Politikens forfatter Kaspar Colling Nielsen som med f.eks Fjordman, der i mainstreasmernes univers ønsker borgerkig, når han advarer imod den. Måske har vi at gøre med Mette Winge-syndromet: “Havde Muhammedtegningerne stået i Politiken, havde de været i orden.” Anstændighedsfaktoren kan man ikke argumentere logisk imod, man kan kun le højt og være ligeglad.

Man kan i al fald benytte den kærkomne lejlighed til at læse den imponerende velresearchede og velskrevne fabel af El Inglés The Danish Civil War fra 2007, der netop tager afsæt i Muhammedkrisen. Alle hans lange essays er skrevet med én hånd, han mistede den anden i en bilulykke. Han er universitetsudannet i Japan og på Oxford, jeg har pubcrawlet med ham og meget belejligt glemt hans rigtige navn.

»Jeg har enormt svært ved at forstå, hvorfor der ikke er nogen, der taler åbent om, at der er krise i Danmark. Når man ikke tør tage den diskussion, fordi man er bange for, at folk bliver desillusionerede og holder op med at bruge penge på nye fladskærme, kommer man faktisk til at gøre noget, som er meget alvorligt og udemokratisk. Den globalisering, som alle virksomhederne ville have, fordi de kunne tjene penge på at få deres ting produceret billigt, giver jo bagslag nu for Vesten. Og vi er nødt til at debattere, hvad det er for en slags samfund, vi vil have fremover, for der er ikke råd til alting. Hvis vi ikke får den debat, og tingene bliver værre, er jeg helt sikker på, at der kommer voldsomme sociale uroligheder i Danmark. Tavshed om vigtige samfundsproblemer er det stof, krige er gjort af«.

Fortsæt med at læse “UK: Imamer gifter 14-årige piger”

Av Julia Caesar

Copyright Julia Caesar, Snaphanen och HRS. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen!

Adolf Fredriks kyrka i Stockholm rymmer 1 400 personer, och den här eftermiddagen är den fylld till sista plats. Det är lördagen den 30 november, dagen före första advent. Stämningen är varm och förväntansfull. De levande ljusen fladdrar, kyrkan är vackert smyckad för advent. Det ska bli adventskonsert, ett av de få tillfällen då Sveriges kyrkor lockar en stor publik. Konserterna är särskilt populära bland barnfamiljer. Trots att Sverige är ett sekulariserat land är det många som vill höra de gamla sångerna inför julens ankomst och sjunga med i “Hosianna, Davids son”. En del föräldrar vill också – trots att de betraktar sig som sekulära – ge sina barn en antydan om att vi lever i ett kristet land.

“Det strålar en stjärna förunderligt blid, i öster på himlen hon står.

Hon lyst över världenes oro och strid i nära två tusende år.

När dagen blir mörk och när snön faller vit, då skrider hon närmre, då kommer hon hit
och då ve-et man, att snart är det jul”

sjunger klara barnröster från Adolf Fredriks musikklasser, en adventstradition sedan längre tid tillbaka än någon kan minnas.

Det är nästan på dagen 239 år sedan kyrkan invigdes den 27 november 1774. Det är en populär kyrka, dels genom sitt centrala läge, dels genom de vackra konstnärliga utsmyckningarna. Statsminister Olof Palme (s) ligger begravd här efter dödsskjutningen på Sveavägen 1986, liksom Sveriges förste socialdemokratiske statsminister Hjalmar Branting (1860-1925)  och den berömde bildhuggaren Johan Tobias Sergel (1740-1814).

Då hörs flera öronbedövande explosioner

Alla är inställda på en stämningsfull konsert. Ingen är förberedd på det som ska ske. Mitt i “Det är en ros utsprungen” hörs flera öronbedövande explosioner tätt efter varandra. Sedan händer allting blixtsnabbt. Orgelns blanka pipor flyger som projektiler över publiken. Altaret sprängs i bitar, den vackra takkupolen med målningar i rokoko av Julius Kronberg rasar med hela sin tyngd ned över människorna i kyrkbänkarna. Den unika dopfunten i kristall från Orrefors splittras i tusentals kringflygande vassa skärvor. På ett par ögonblick förvandlas kyrkan till ett brinnande blodigt inferno.

Förbipasserande på Sveavägen och julshoppare på Drottninggatan hejdar sig i steget och blir chockade stående som saltstoder. De ser eldslågorna stiga högt mot den mörka vinterhimlen, de hör braket när kyrkans bärande fundament rasar samman. Brinnande byggnadsdelar haglar över Olof Palmes grav, gravstenar välts och stora kratrar bildas i marken när den genomborras av kringflygande byggnadsmassor. Hettan från elden trycker ut mängder av fönsterrutor i de omgivande husen, som står tätt intill kyrkan. Inom några minuter tjuter sirener från polisbilar, ambulanser och brandbilar över hela staden. De smala, trånga tillfartsgatorna Kammakargatan, Holländargatan och Adolf Fredriks Kyrkogata korkas igen. Stockholms innerstad är förvandlad till en krigsskådeplats.

En tredjedel av de döda är barn

I explosionsögonblicket förstår ingen vad som händer. Ingen vet att tre islamistiska självmordsbombare, med avsikt att döda så många “otrogna” som möjligt och med bomberna väl dolda under de bylsiga vinterkläderna, har sällat sig till publiken. Stora delar av kyrkobesökarna kommer för övrigt aldrig mer att kunna förstå någonting. Deras liv tar slut där och då. Etthundratjugotre personer omkommer. En tredjedel av de döda är barn, många så små som ett till två år gamla. Åttahundra personer skadas, många med svåra och invalidiserande skador.

Räddningsarbetet kommer att ta veckor. Hela natten och flera dagar framåt pågår ett intensivt arbete för att hitta överlevande i rasmassorna. Liksäckarna som radas upp utanför resterna av kyrkan blir fler och fler. När människor i folkmassan utanför avspärrningarna ser de mer än 40 små liksäckarna med döda barn gråter många stilla. Andra skriker högt av fasa eller böjer sig undan och kräks.

De har stridit med extrema Jabhat al-Nusra i Syrien

Bombningen av Adolf Fredriks kyrka innebär att självmordsbombarnas uppdrag är slutfört. I polisens utredning står det snart klart att gärningsmännen är andragenerationsinvandrare som har bott länge i Sverige och fått både permanent uppehållstillstånd och svenskt medborgarskap. De har under det senaste året i likhet med cirka 40 andra invandrade islamister stridit med den extrema jihadistgruppen Jabhat al-Nusra – en gren av al-Qaida – mot Assadregimen i Syrien och återvänt till Sverige som fullfjädrade jihadister med expertkunskap i massmord. Enligt Säpos bedömning är de extremt farliga, men Säpo har inga lagliga möjligheter att ingripa mot presumtiva jihadister.

Attacken mot Adolf Fredriks kyrka i Stockholm är ett led i utplånandet av kristna och demokratiska länder i Väst för att genomföra ett världsomspännande islamistiskt kalifat, byggt på sharia. Sprängningen av kyrkan är det första islamistiska terrordådet på svensk mark som skördar liv utöver självmordsbombarens eget. Det är också de tre jihadisternas sista terrordåd, eftersom de i enlighet med sina planer dör i attacken och tror sig komma till paradiset. Men många andra står redo att fortsätta folkmordet på “otrogna” svenskar.

Rapporteringen i media bryter samman

Rapporteringen i media bryter samman. Islam, den ideologi som journalisterna velat ge sitt blod för att kalla “fredens religion”, har skördat mer än hundra dödsoffer och ännu fler svårt skadade. I Sverige. Mitt i centrala Stockholm. Under en stämningsfull adventskonsert. Det ingen ville tro kunde hända, eller som bara händer långt bort i andra världsdelar, har hänt. Det är lördag kväll, och på SR:s Ekoredaktion är få journalister i tjänst. Jourhavande nyhetsuppläsare Lena Jormby hasplar ur sig några korta, förvirrade meningar men lyckas ändå slå fast att det inte finns några förklaringar till attentatet och att misstankarna i nuläget inte kan riktas åt något håll.

I SVT:s Rapportstudio sitter Linda Nilarve, påtagligt nervös, och flackar med blicken. Hon raskar snabbt över katastrofen med några meningar innan hon lämnar över till slalomtävlingar i direktsändning. Undermålig katastrofrapportering är hennes specialitet. Vi har inte glömt hennes insatser i Rapport den 22 juli 2011 när Anders Behring Breivik utförde sina terrordåd i Oslo och på Utöya. Då lämnade Linda Nilarve snabbt över till golftävlingar.

Efter tre dygn knuffas statsministern fram

Sverige är ett land i chock och kris. Överallt hörs människor säga: “Vi trodde inte att sånt kunde hända här” och “Det här är inte Sverige”. Kyrkor i hela landet fylls av sörjande. Människor i outsäglig sorg ropar förtvivlat efter en landsfader som kan ge några ord av tröst. Men från regeringskansliet i Rosenbad är det tyst. Fullkomlig tystnad råder i tre dygn. Sedan knuffas statsminister Fredrik Reinfeldt (m) fram i offentligheten av sina rådgivare. Hålögd och stammande håller han ett tal till nationen.

“Det som hänt är oacceptabelt” säger Fredrik Reinfeldt och fortsätter: “Sverige ska fortsatt vara ett öppet land. Vi måste värna den svenska öppenheten och ha tålamod med demokratin. Att några olyckliga förvirrade ungdomar i socialt utanförskap har hamnat lite snett får inte leda till ökad främlingsfientlighet. Vi ser i dag skrämmande exempel på hur främlingsfientliga och populistiska partier växer i hela Europa. Hela idén är att sådana partier ska vara missförstådda och kränkta. Sådana här händelser är själva livsluften, annars finns inte rörelsen. Det är så man håller ihop, det är så man får upp tempot. Det här är inget nytt, dom älskar detta… Vi kommer aldrig att göra avkall på den svenska öppenheten för alla som vill komma hit och få ett bättre liv och bli försörjda av svenska folket. Sverige har varit, är och ska fortsatt vara en humanitär stormakt.”

Statsministern nämner inte ordet “islam”

Statsministern har inga ord av medkänsla med sitt folk. Många förvånas över att han inte någonstans i sitt tal nämner ordet “islam”, och att han kategoriskt avfärdar alla samband mellan massakern och den extrema invandringspolitik som hans regering har bedrivit de senaste sju åren, med massiv invandring från världen mest konfliktfyllda och underutvecklade muslimska länder.

Andra är inte förvånade. De vet att ledande politiker i västliga demokratier har kapitulerat för islam, att de genom hemliga avtal har gått med på att sälja ut sina länder till muslimsk massinvandring och islamisering, och att de bara bryr sig om innevarande mandatperiod. I Sverige är den fyra år. Vad som händer sedan är dem fullkomligt likgiltigt.

Experter har varnat i åratal

För människor med lite insikt kommer attacken i Stockholm inte oväntat. Faktum är att varningar har hörts under flera år. Säkerhetspolisen, Säpo, har varnat för risken med återvändande jihadister. Magnus Ranstorp, professor vid Försvarshögskolan, och universitetsadjunkt Peder Hyllengren på Centrum för asymmetriska hot- och terrorismstudier (CATS) har i en rapport varnat för samma sak. Svenska Dagbladets ledarskribent Per Gudmundson har på sin blogg i åratal varnat för utvecklingen mot islamistisk extremism bland invandrare i Sverige.

“Med ett 30-tal jihadister – minst – som har rest till Syrien kan vi nästan räkna med att även få dåd i Sverige” skriver han.

Varning två månader före massakern

Bara två månader före massakern i Adolf Fredriks kyrka varnade terrorforskaren Magnus Norell och journalisten och Afrikakännaren Bengt Nilsson för konsekvenserna av att den svenska regeringen har beslutat att bidra med en militär styrka till Mali i Västafrika, för bekämpandet av den islamistiska terrorgruppen AQIM. Insatsen ska bestå av ett transportflygplan och cirka 70 personer. Detta i kombination med Säpos uppgifter att ett 40-tal invandrare boende i Sverige har anslutit sig till ökända jihadgrupper i Syrien och cirka 30 tidigare till somaliska al-Shabaab innebär risker för ett ökat terrorhot mot Sverige, skriver Magnus Norell och Bengt Nilsson på Svenska Dagbladet Brännpunkt:

“En hämndaktion mot mål i Sverige kan inte uteslutas. Det är oerhört viktigt att analysera terrorattentatet i Nairobi och undersöka vad Sverige kan lära av det. Terrorhot är en mörk sida av globaliseringen som måste tas på allvar.”

Självmordsbombaren lyckades ju bara spränga sig själv

Men varningarna har inte tagits på allvar av de svenska politikerna. De blundar för riskerna och ser massinvandring från underutvecklade muslimska länder enbart som en värdefull berikning av Sverige. Inte ens när den svensk-irakiske självmordsbombaren Taimour Abdulwahab utlöste sina bomber i julhandeln i Stockholms city den 11 december 2010 drog politikerna eller den svenska allmänheten några slutsatser. Han klantade ju till det så att han bara lyckades spränga sig själv i luften. Underförstått: ingen skada skedd. Målet, att han hade för avsikt att döda mängder av julhandlande människor, är redan glömt. Jag, och säkert många med mig, kan bara inte bli kvitt bilderna på näthinnan av skrikande människor som springer i panik längs Tunnelgatan och Drottninggatan.

Hycklare och skrymtare flockas i templet

Jag är inte bekännande kristen. Jag gick tidigt ur Svenska kyrkan, och det har jag aldrig ångrat. Tvärtom blir mina skäl att inte tillhöra Svenska kyrkan starkare för varje år som går. Ju fler hycklare och skrymtare som Helle Klein och biskop Eva Brunne som flockas i templet, och ju mer kyrkan besudlar sitt kristna budskap med politisk korrekthet, genustrams, mångkulturpropaganda och extrem vänsterideologi, desto mer ökar mitt avståndstagande. Ur djupet av min själ misstror jag präster som ärkebiskopskandidaten Antje Jackelén, som säger:

“Det är självklart att muslimer och kristna ber till samma Gud. Jag tror att vi i framtiden kommer att inse att vi har mer gemensamt med troende i andra religioner än med dem i vår egen tradition.”

Ett sådant uttalande av en blivande ärkebiskop väcker hos mig djup oro för kyrkans framtid.

“Svenska kyrkan lider av kristofobi”

“Svenska kyrkan lider av kristofobi. Den som öppet bekänner Kristus som vägen till Gud (i singularis) får finna sig i att bli betraktad med viss skepsis”

skriver prästen Helena Edlund på sin blogg. Flertalet svenskar har i dag en sekulär identitet och identifierar sig inte som kristna. Men för mig blir det för varje år allt tydligare att Sverige och andra europeiska länder bygger sin kultur på kristen grund. Att kristendomen är så tätt sammanflätad med vår kultur och historia att det inte går att dra snörräta linjer mellan dem. Det handlar bland annat om värderingar; ärligheten, strävsamheten, pålitligheten, medmänskligheten, förlåtelsen, respekten och tron på det goda i (nästan) alla människor, kärleken till fosterlandet och människorna i vår närhet. Att vi ser kunskap och bildning som ett värde, och vet att “allt vad I viljen att människor skola göra eder, det skolen I och göra dem” (Matteus 7:12).

Det pågår ett folkmord på kristna

Trots min egen ogudaktighet har jag inga problem med att känna empati och solidaritet med kristna människor och förtvivlan och vrede när de förföljs och slaktas som kreatur. Kristna är den mest förföljda religiösa gruppen i världen. Överallt fördrivs och mördas de för sin tros skull.  I det tysta pågår ett etniskt och religiöst folkmord, en massutrotning av kristna, framförallt i Afrika och Mellanöstern, med minst 100 000 dödsoffer per år. De mördades brott: att de tror på Gud. Ännu fler fördrivs från sina hem och får sina kyrkor bombade och nedbrända. Varhelst kristna befinner sig i länder med muslimsk befolkning blir de offer för etnisk-religiös rensning.

Kenyas tragedi: Granne med Somalia

Det behöver inte ens vara länder med muslimsk majoritet. I Kenya, där somaliska al-Shabaabs massaker mot shoppinggallerian Westgate i Nairobi ägde rum den 21 september, är 83 procent av befolkningen kristen och elva procent muslimer. Kenyas tragedi är att landet gränsar till Somalia, där al-Shabaab bokstavligen har utrotat den kristna befolkningen och nu med hjälp av Kenyas muslimer har de kenyanska kyrkorna som nya måltavlor. Bara under fyra månader, april-augusti förra året, attackerades minst fjorton kyrkor i Kenya av jihadister knutna till al-Shabaab. Mängder av kristna dödades.

För att bli klassad som “otrogen” av muslimer behöver man inte ens vara kristen. Alla icke-muslimer är per automatik “otrogna” och ska enligt koranen tvångskonverteras eller dödas. Och varhelst islamistiskt våld utspelar sig måste det av politiker och media framställas som följden av politiskt förtryck, och islamisterna som missförstådda och oskyldiga offer.

Bördiga halvmånen – civilisationens vagga

Det är svårt att tro i dag, men civilisationens vagga stod i Mellanöstern. För cirka 5 000 år sedan växte det som kännetecknar civilisation – stadsbildningar, bofast befolkning, jordbruk, en styrande makt, skriftspråk, konsten att utvinna och smida järn – fram i Bördiga halvmånen,  det område i Mellanöstern där länderna hette Mesopotamien, Fenicien, Assyrien och Babylonien. I dag heter de Egypten, Israel, Jordanien, Libanon, Syrien, Turkiet, Iran och Irak. Landet mellan floderna Eufrat och Tigris hade världens mest högtstående kultur. I Mesopotamien utvecklades tideräkningen och det äldsta skriftspråket, kilskriften. Länderna blomstrade, och deras kultur hade stort inflytande över världen.

Det som hände var islam

Hur ser det ut i Bördiga halvmånen i dag? Länderna slits sönder av överbefolkning, våld, fattigdom och ständiga religionskrig. Egypten med 85 miljoner invånare har inte på länge kunnat föda sin egen snabbt växande befolkning (21 miljoner 1950, 130 miljoner 2050).  Vad var det som hände med den framstående kulturen i civilisationens vagga?

Det som hände var islam. När slakten på och tvångskonverteringen av kristna inleddes av Muhammed på 600-talet lade islam död mans hand över regionen. Egyptens ursprungliga invånare, de kristna kopterna, utgör i dag bara tio procent av befolkningen. I Mellanöstern går utvecklingen bakåt istället för framåt. Halva befolkningen – kvinnorna – är fängslad i hemmen. Utan oljan vore länderna chanslösa.

“Snart återstår kanske bara ruiner av den kristna civilisationen i Mellanöstern”

skriver Ivar Arpi i en ledare i Svenska Dagbladet.

Offren i Nairobi hade torterats

Massakern mot Westgate i Nairobi den 21 september har hittills krävt omkring 70 dödsoffer. Många kroppar är ännu inte framgrävda under rasmassorna. Den syn som mötte kenyansk polis när de kom in i resterna av köpcentret var fasansfull. Flera av offren bar spår av tortyr – utstuckna ögon, kroppar upphängda i krokar, avskurna könsdelar och avklippta fingrar, skriver Daily Mail. Det har dessutom rapporterats att al-Shabaab-jihadisterna skilde ut icke-muslimer från muslimer genom att bland annat ställa frågor om vad Muhammeds mor hette. De som inte kunde svara sköts eller fick halsen avskuren. Jihadisterna i Nairobi handlade helt i enlighet med koranen.

”Döden dem varhelst I påträffen dem och driven ut dem från varje plats, från vilken de driva ut eder,… och strida de mot eder så döden dem! Sådan varder de otrognas lön!” (Sura 2:187).

”Jag skall injaga skräck i deras hjärtan, som äro otrogna; halshuggen dem och huggen av dem alla fingrarna!”( Sura 8:12). Muslimer separeras från “otrogna”

“Att separera muslimer från “otrogna” och bara mörda de sistnämnda är en metod som regelbundet används vid jihadistattacker”

skriver den egyptisk-amerikanske författaren Raymond Ibrahim, född i USA och son till koptiska egyptiska invandrare.

Samma metod användes en vecka efter massakern i Nairobi, söndagen den 29 september, när jihadister klädda i nigerianska militäruniformer trängde in på en jordbruksskola i Nigeria och mördade omkring 50 studenter när de låg och sov. Dagen före slaktades femton kristna i Kaduna, Nigeria. Och dagen före det mördade jihadister en kristen präst och hans son och ytterligare 28 personer i Dorawa, Nigeria, och tände eld på deras kyrka. Metoden att selektera kristna från muslimer används dock inte vid attacker mot kyrkor. Där förväntas alla vara kristna. Följaktligen mördas de.

“Västerländsk utbildning är förbjuden”

Fortsæt med at læse “Söndagskrönika: Den tysta förintelsen”

Det var da jeg så Den britiske filminstruktør Mark Cousins’ The Story of Film: An Odyssey, at Dreyers navn blev nævnt. Det er sikkert første gang det er blevet det i DR i årtier. Ved en heldig søgning fandt jeg Jørgen Roos’ fine portætfilm fra 1966, den kommer nok ikke i DR TV mere. Den kommer så her, jeg er smal nok til det bortset fra let adipositas, som ‘lægesønnen Kvamm’ ville sige. Strengt taget havde jeg ikke hørt om ham indtil for en uge siden, men adgangen til at blive en ‘kulturpersonlighed’ er pebernødder for tiden, så jeg er nok undskyldt.

Dreyer var søn af den ugifte, skånske tjenestepige Josefine Bernhardine Nilsson og blev bortadopteret til en familien Dreyer, som han ikke havde kærlige minder om. Han tog til Frankrig for at arbejde i filmindustrien i 20 erne, og mødte Jean Cocteau og Jean Hugo og blev først og fremmest en nyskabende billedmager.

I filmen ser man de unge Truffaut og Chabrol, som han kom til at betyde meget for ligesom Bergman, Andrej Tarkovskij og senere Lars von Trier og mange andre. I dag ligger Truffaut på Cimetière de Montmartre ved siden af Jules É. Péan, som enhver kirurg kender. Jeg var forbi og hilse på ham for ikke så længe siden. Han blev 53 år gammel. Det er en interessant kirkegård for os, der synes om kirkegårde, der ligger bla. Hector Berlioz, Alexandre Dumas, Gustave Moreau, Vaslav Nijinsky, Jacques Offenbach, Francis Picabia og Emile Zola.

Man ser i filmen mange danske skuespillere, Emil Hass Christensen, Nina Pens, Einar Nørby, Birgitte Federspiel, Aksel Strøbye, Bendt Rothe og norsk-danske Baard Owe, som er den eneste i live nu. Man ser endda daværende top-sosse Per Hækkerup, begavelsen der ikke blev statsminister efter Jens Otto Krag, fordi han var for fordrukken – hvad J.O. Krag som bekendt selv blev.

I Frankrig er Dreyer stadig stor, i Danmark levede han ret upåagtet på hjørnet af Dalgas Boulevard og Peter Bangsvej og fik ikke lavet mange film. Nogle husker måske, at Henrik Stangerup satte ham højt og skrev en hel del om ham. En stor kunstner med små armbevægelser, tilsyneladende undseelig, men kun ved første blik. En filmens Hammershøi. Han ligger begravet på Frederiksberg Kirkegård ved siden af Storm P. Min ven turistføreren har mødt en, der kendte Dreyer. Alvorsmanden, den meget lutheranske Dreyer, skal have været meget morsom. Han er således i godt selskab på kirkegården.

1889-1968, Danish film director. Dreyer was an uncompromising, perfectionist loner in Danish cinema, and he is counted as one of the most important creative geniuses in cinema. CARL TH. DREYER

Dreyer was ideologically conservative. According to David Bordwell, “As a youth he belonged to the Social Liberal party, a conservative group radical only in their opposition to military expenditures…’Even when I was with Ekstrabladet,’ Dreyer recalled, ‘I was conservative…I don’t believe in revolutions. They have, as a rule, the tedious quality of pulling development back. I believe more in evolution, in the small advances.’ Carl Theodor Dreyer (3 February 1889 – 20 March 1968)

Arne Abrahamsen: En personlig beretning om Carl Th. Dreyer. Og nu tager jeg til Skåne og kigger kun forbi, hvis der skulle komme en søndagskronik. God fornøjelse med Roos’ film og:
Giuseppe Giordani: Caro Mio Ben

Fortsæt med at læse “Forenklingens mester”

Ned May (Gates of Vienna) på Organization for Security and Co-operation in Europes møde i Warszawa 26 september. What Does “Islamophobia” Mean?

I feel that I have a very rational fear of Islam, and I am not alone: Christians in Pakistan and Nigeria and East Timor and other parts of Indonesia, Hindus in Mumbai and India generally, Buddhists in Burma and Atheists in China, all can join me in rational Islamophobia. So also can financial workers in downtown Manhattan, and commuters in London, and marathon enthusiasts in Boston, we have all justification for a very tangible fear of the Islam in our midsts.

But in a disarmed society, Westgate shows how simple, and lethal, Islamic terror can be. Islamophobia as an ‘irrational’ fear of Islam has already become redundant except in the minds of those with an agenda. But of course the real purpose of the term ‘Islamophobia’ is to shut down dialogue hostile to Islam. The pedigree of Islam is dirty beyond belief, it is the worship (and emulation) of a delusional desert bandit who made good, and left a legacy of rape, pillage, looting and mass murder behind him. Islam has got something to hide, and to spin ‘Islamophobia’ into an ‘anti-Semitism’-like dialogue stopper is well within the interests of Islam. OH WHAT A TANGLED WEB

So why not be a terrorist?

But there’s nothing senseless about the violence that took place in Westgate…Get some thugs together, form a terrorist group waving a black flag and stake a claim on some territory. Kill enough people and you’ll get weapons and training from terrorist networks and money from Gulf billionaires who take the time out from fondling Ukrainian hookers to save their souls and impress their billionaire friends by sponsoring their very own terrorist attack.

“Abdul, You know the Westgate attack? That was my money.” Kill even more people and foreign governments will come to you hat in hand, offering you foreign aid and pressuring your government to give you autonomy. Daniel Greenfield: So why not be a terrorist?

Ekstra Bladet har tre artikler i dag DANSKERE UNDER AL-QAIDAS FANER, DE DANSKE AL-QAIDA-KRIGERE: HER ER DE, HAR DRÆBT FØR: ‘ Så I ikke miraklet? Så I ikke miraklerne?'(ikke online), som er sammenfattet i Den Korte Avis’ Afsløring: fire danske islamister kæmper for al-Qaeda.

“PET’s værste mareridt er blevet virkelighed”, står der. Det er vel ret beset Danmarks værste mareridt via en del politikere, der læner sig svært tæt op af skandaløs passivitet. PET overvåger selvfølgelig ‘danskerne’ elektronisk, men tænker PET på de politiske følger på længere sigt, lad os sige om tre generationer, når vi har ophobet så tilpas mange af disse voldparate revolutionære fordi politikerne var for slappe til at smide dem ud, mens de var få nok? Når omverdenen presser os til at give dem – lad os sige Fyn – som en islamisk stat efter model Kosovo (som Greenfield karrikerer i citatet ovenfor.)

Nå, hvad, til den tid er Malmø, Stockholm, Gøteborg, Oslo, London og Marseille alligevel for længst blevet muslimske bystater under indtryk af utallige “meningsløse” drab. Det er hvad der sker, når man tænker langt nok ud i fremtiden, og når man prøver at sætte sig ind i, hvordan de mon tænker ude i PET bag lukkede døre. Har de fantasi? Hvor langt ud i fremtiden lader de den vandre? Taler Jakob Scharf dunder til Morten Bødskov og Helle Thorning, når han møder dem? Det står i nogens erindringer en dag, og mine børnebørn vil vide om vi købte eller solgte dem. Stærke kræfter vil forråde dem (se nedenfor), men deres fremtid er i det mindste til forhandling. Mere kan I ikke trøste jeres børnebørn med. (In Europe, Young Muslims Head to Syria to Fight.)

Den fjerde totalitarisme

Frederik Stjernfelt anmelder i dag Mehdi Mozaffaris Islamisme – en orientalsk totalitarisme. 312 sider. Vejl. pris 300 kr. Informations Forlag. Weekendavisen (ikke online). Anmeldelsen er svær at plukke i, men jeg skal holde mig til at citere under 1/3. Køb avisen. – OPDATERING: En kommentator fortæller at den er online. Tak!

Min gode bekendt og kollega, professor Mehdi Mozaffari, holdt i fredags afskedsforelæsning ved Statskundskab på Aarhus Universitet – i dag udkommer så hans videnskabelige testamente: Islamisme – en orientalsk totalitarisme. Mozaffari er måske ikke så velkendt i dansk offentlighed; internationalt er han kendt som islamisme-expert. Hovedparten af Mozaffaris aktivitet har således fundet sted på internationale sprog, og selv om Mozaffari har redigeret flere bøger på dansk, er den nye bog hans første forfattet på dansk.

Det er velkendt, hvordan moderne islamisme har sin rod i Hassan al-Bannas grundlæggelse af Det muslimske Broderskab, Kairo 1928, for at genoprette kalifatet, der i 1924 var blevet nedlagt i Istanbul. Mozaffari trækker historien helt tilbage til islams oprindelse i 600-tallet, idet han undersøger hvilke særlige traditioner, islamismens centrale forfattere, al-Banna, Qutb, Mawdudi, Khomeini, viser tilbage til. Her finder han en lang tradition for at søge tilbage til rødderne, til Muhammeds grundlæggelse af islam som politisk organisation i Medina og de fire »retledede« kaliffer efter ham. Allerede i 800-tallet finder Mozaffari de første salafister, der længes tilbage til denne guldalder.

Fortsæt med at læse “Ned May: ‘Islamophobia’ is a violation of logic”