Det er en katastrofe. En fordeling af ansvaret er nødvendig. Vi kan ikke have, at et par lande står alene med problemet. Det er et europæisk problem og jeg må gentage min opfordring til EU-landene om at påtage sig ansvar for denne flygtningetragedie. Jeg accepterer ikke, at der er medlemslande som siger “vi har ikke mere plads.”

Europaparlamentets formand iDR 2 Deadline 3. oktober om drukneulykken ved Lampedusa. Kan også ses på CCTV news. – I forlængelse af posten om Afrikas befolkningseksplosion er det værd at notere sig hvad EU parlamentets formand siger her:

Det er europæernes ansvar at Afrikas befolkning fordobles i denne generation, og de skal tage imod enhver overbefolkningsflygtning, der vil invadere kontinentet sydfra. Det er europæernes ansvar, at 500 sub-sahara-afrikanerere sætter ild til deres skib og drukner, og det er vel også europæernes ansvar, at de ikke har lært at svømme. Skibet sank under én kilometer fra land (!)

Europa skal hæfte for Afrikas uansvarlige befolkningsudviking, det er hvad Martin Schulz og EU-toppen mener. Jeg mener modsat, EU skal lægge en effektiv flådeblokade i Middelhavet, så slipper ikke-svømmende afrikanere for at drukne. De 8000 der er kommet til Lampedusa hidtil i år og 2000 til Malta, er kun den allermindste fortrop af hvad der venter de næste tyve år til der er 2.5 milliarder afrikanere. Jo før EU tager modet fra enhver, der vil krydse Middelhavet, desto færre vil der dø. Man kan nemt argumentere for, at det netop er folk som Schultz og Cecilia Malmström, der lokker afrikanere i døden. 200.000 er kommet over den vej på 12 år, 20.000 skønnes omkommet.

Martin Schultz er ham som Berlusconi sammenlignede med en KZ-lejr kommandant. Det hånede vores MSM Berlusconi meget for, jeg synes han traf midt i skiven. Schultz’ Europa bliver en KZ lejr, åndeligt som fysisk. Måske er han kommet til at lade hjertet løbe afsted med sin mund, i sin officielle udtalelse om Lampedusa, er han mere tempereret. Jeg tror, han mener hvad han siger. Iøvrigt står Schultz til at efterfølge José Manuel Barroso som formand for EU kommisionen. Velbekomme, Europa!

Vores efterkommeres skæbne afgøres i Middelhavet af eurokrat-millionærer uden begreb om forholdene i Europas gader og ghettoer, uden fantasi til at tænke ti år ind i fremtiden. – Cecilia Malmström i svensk radio 3 oktober: Ja, det är motigt i dag. Vi har medlemsländer med mycket främlingsfientlighet, länder som snarare vill bygga gränskontroller än släppa in fler människor.

British police arrive in Calais: Syrians demand right to go to UK

Syrian refugees occupying the walkway at Calais demand to see British PM David Cameron. A delegation of three British police officers has arrived in the French Channel port of Calais, where dozens of Syrian refugees have blockaded a walkway, demanding to be allowed into the UK. The three officers from Britain’s Border Force met Calais Prefect Denis Robin as soon as they arrived.

Earlier in the day riot police called off an attempt to clear the Syrians from the walkway, which they have been occupying for three days, when two of them threatened to throw themselves from the roof of the port building that it leads to. Robin offered to ensure that demands for asylum would be treated as a matter of urgency. RFI.fr.

Niall Ferguson: “Katastrofale følger for Sverige”

Da Harvard-professor Niall Ferguson besøgte Almedalen i sommer skrev svenske medier kun om, hvordan han priste svensk økonomi. Men han sagde andet: “Sverige kan ikke længere forsvare sig militært, det skaber en permanent underklasse af indvandrere, som aldrig kommer til at kunne forsørge sig selv. Byerne truer med at eksplodere i vold og næsten igen vover at tale åbent om problemerne:

– Utöver detta har man katastrofen med icke-integrerade invandrare. Låt mig vara tydlig med det här: Jag är invandrare själv, och jag har inget emot invandring. Problemet med Europa är att man inte kan hantera och integrera invandrare. Och det här misslyckandet kommer att ha katastrofala följder framöver, utan tvivel. Jag tror inte det finns något som oroar mig mer. När jag ser hur europeiska städer har utvecklats, ser jag enbart problem framför oss. Och, du vet, det vi såg i Stockholms förorter nyligen är bara ett mycket begränsat exempel på den typ av problem vi kommer att få se i större städer framöver. Tänk bara på Paris.

Vilken typ av problem då?

– Jag skulle i korthet beskriva det som ett problem med våld. Risken finns att vi kommer att se konflikter mellan etniska grupper. Vi skapar multietniska städer i multikulturalismens namn, och i takt med att dessa städer får större problem med sin ekonomi blir klyftorna djupare. Och här finns en risk att alienerade och delvis radikaliserade andra och tredje generationens invandrare kommer i konflikt med en utsatt vit underklass. Detta händer redan i England, och man kan se de första tecknen på detta i Skandinavien.

– Det som är verkligt häpnadsväckande för mig är hur oförmögen den europeiska eliten är att hantera detta. Och de ursinniga försöken att stigmatisera dem som försöker ta upp problemet. De blir utpekade som islamofober eller rasister. NEO: Intervju: Niall Ferguson, ”MISSLYCKANDET KOMMER ATT FÅ KATASTROFALA FÖLJDER”, uddrag. Hele interviewet i NEO kan købes her.

En femtenårig pige, der forekommer at være svensk (med håret farvet sort, ikke usædvanligt hvor svenskere må assimilere sig med den nye majoritet), voldtages af seks indvandrere i ghettoen Tensta. Politimanden Martin Marmgren som udredte sagen, beskriver voldtægten på sin blog (også gengivet i Kriminal og retsmagazinet Paragraf hvor 250.000 svenskere nu har læst den.) :

Flickan och en vän till henne hade följt med en annan tjej som hennes vän kände till en fest dit hon i sin tur hade bjudits in av en kille som hon var bekant med. De tre tjejerna åkte ut till den tunnelbanestation dit de skulle bli hämtade, och fördes sedan till den lägenhet i vilken festen hölls. En av tjejerna blev snabbt väldigt berusad. Flickan själv, som var relativt blyg och tillbakadragen, fördes av en av killarna till ett sovrum. Hennes kompis var också där inne ett tag med en annan kille, men lämnade sedan då han ville ha sex med henne.

Flickan övertalades först till att ha sex med den kille som hade tagit med henne in i rummet. Därefter kom det in fler och fler killar. Dem ville flickan absolut inte ha sex med, men trots att hon sa nej flera gånger så insisterade de. En efter en hade de sex med henne, och hon blev stundtals fasthållen av den kille som för tillfället låg över henne och höll på. Hon försökte ibland vrida sig undan, men vågade annars inte göra något motstånd. Då hennes vän redan hade gått och den andra tjejen var redlöst berusad, så var hon i princip ensam med de för henne okända killarna. Dessutom hade någon av dem tagit hennes mobiltelefon, vilket gjorde hennes situation ännu mer utsatt. Då de alla var färdiga lämnade flickan lägenheten. Hon var chockad och grät, och fick hjälp av förbipasserande som kontaktade polisen då hon berättade att hon hade blivit våldtagen.

Herefter går han over til at fortælle om forhørene. Voldtægten var planlagt, kondomer indkøbt, det er aftalt i hvilken rækkefølge de skal voldtage hende. Nogle holder hende fast, resten stiller op i kø, overgrebet filmes. Solna tingsrätt dømmer dem til latterligt milde straffe, Hovrätten frikender dem derefter helt.

Pigen har 1) ikke gjort modstand nok, 2) ikke været i hjælpeløs tilstand dvs. ikke tilstrækkeligt beruset og 3) ikke været udsat for vold eller trusler om vold. Under den lovgivning, som trådte i kraft 1 juli, ville de ikke være blevet frifundet. Den udvider begrebet “hjälplöst tillstånd” til “särskilt utsatt situation”, hvad man roligt kan sige pigen var.. Hun var skræmt fra vid og sans efter flere vidneudsagn.

De tekniske beviser er på plads, men Hovrätten mener altså at pigen er så eventyrlysten, at hun frivilligt hopper i en uhumsk seng med seks ‘nysvenskere’, som hun aldrig har mødt før. Det er feminisme, som vil frem i verden. Under sagen chikaneres pigen på nettet og trues med vold, hvis hun ikke trækker anmeldelsen tilbage. Alt lige efter bogen. Pigen er nok ‘udsat’, men hun er også modig. Hun vil have dem dømt, men hun gør regning uden vært: Den fallerede svenske retsstat.

I 2012 anmeldtes i Sverige 6.203 voldtægter. Sætter man meget konservativt mørketallet til gange fem – det er snarere ti -, vil hver fjerde svenske kvinde blive voldtaget i løbet af sit liv. Hvad mon de invaderende klaner mener om feministernes evne til at forsvare sig selv, hvad mon de mener de om de svenske mænd evne til at forsvare deres kvinder, eller om den feministiske stats? Ikke det store, vil jeg tro. Bliver de endelig dømt, mener de heller ikke det store om straffen. Sverige modnes til et politisk oprør, som vil give fascisme-teoretikerne noget virkeligt at skrive om.

De frikendte Amer Akrem Abdu, Mehmet Acaralp, Jibril Adam Aden, Allaeddin Ben Othman, Bashir Ibrahim Hussein, Mohammed Yassin Ben Lofti ler så røven flækker af den frygtsomme klan, de dominerer med så stor succes og med Riksdagens næsten énstemmige bifald. Man kan benytte anledningen til at filosofere lidt over, hvordan det går når ‘de kvindelige værdier’ er så enerådende i et land som i Sverige, men det overlader jeg til hin enkelte. Kønsdebat har aldrig været min boldgade. Forleden forsøgte jeg for gammelt venskabs skyld at se debatten mellem Adam Holm og Martin Kongstad om… parforhold og sex i en grænseløs verden, men jeg måtte give op efter syv minutter. Det må være DR 2’s behagelige spøg at gå Alt for Damerne i bedene. – Martin Marmgren og den voldtagne taler i svensk radio:

Svensk feminisme er et gratis paradenummer. Den voldsomt statsunderstøttede universitets- og overklassefeminisme er med rette forhadt blandt ‘almindelige mennesker’. I Østrig tager de kvinders sikkerhed alvorligt: Four men, two Indians, a Pakistani and a Turkish man, who brutally raped a woman and filmed the attack have each been sentenced to 13 to 15 years in prison by a court in Graz.

Sverige forbereder sig på 2500 asylsøgere om ugen

Mange af syrerne er, som Merit Wager har skrevet før, slet ikke syrere og da de fleste godtages uden pas, kan de jo påstå, hvad de vil. Det høje antal er som man kan se ikke højt nok for et Moderat medlem af EU-parlamentet:

Enligt en rapport från Europeiska migrationsnätverket EMN saknar 94 procent av alla asylsökande i Sverige id-handlingar. Bengtsson säger att siffran är gammal, men att han inte har någon färsk siffra. Han säger ändå att de flesta syriska flyktingar har id-handlingar…..Jag skickar här den senaste asylstatistiken i Excel-blad. På fliken för Pass står de asylsökande land för land. Syrier anges som till 89 procent passlösa. När ska presschefen sluta ljuga? En migga: ”Syrier anges som till 89 procent passlösa.”

In his speech to the UN General Assembly on Tuesday, Israeli prime minister Binyamin Netanyahu provided a dose of much-needed realism and clarity on the Iranian nuclear issue. – Iranian cyber warfare commander shot dead in suspected assassination.

National Brotherhood Week

Oh, the Protestants hate the Catholics, And the Catholics hate the Protestants, And the Hindus hate the Muslims, And everybody hates the Jews.

I Sverige har det været foreslået at gøre Midsommer til Mångkulturens Dag. Det er stadiet inden National Brotherhood Week, som er stadiet inden den kroniske fredsproces. Kærlighedssangen følger med gratis.

Da jeg blev født, var der 3.5 mio danskere, der var også 3.5 mio syrere. I dag er der 22 millioner syrere. Der var 21 mio egyptere, i dag er der 85 mio og som enhver ved, alt for mange til at landet kan føde på et landbrugsareal på Danmarks størrelse. I 2050 er der 137 mio. egyptere.

Der var 40 mio. pakistanere, i dag er der 196 mio, i år 2050 er der 290 mio. Det er altså alene for Pakistans vedkommende en næsten ottedobling af befolkningen på kun 100 år. Tror Fanden de hellere vil køre taxi i Oslo og København, når globalisterne giver dem muligheden for et fungerende, nøglefærdigt samfund med alt betalt.

Hvad globalisterne ikke kan, er at få mig til at opfatte dem som mine landsmænd. De er politikernes og jeg hæfter ikke solidarisk med dem næste gang de siger “nu må vi stå sammen” om en eller anden indvandret ulykke. Jeg er ikke noget særligt i den retning – der har aldrig været noget demokratisk flertal for masseindvandringen, den er fra første færd et diktat, den er født som konfliktstof, hvad den vil føre til, kan enhver gætte. Det uansvarlige mindretal har ansvaret for den, ikke danskerne som helhed. Man må virkelig håbe for dem, at det i givet fald er en retsstat, der gør op med dem og ikke en folkedomstol.

Vi ser på indvandringen til Europa med et tunnelsyn, som om der hverken fandtes demografi eller fremtid, i en snæver tidslomme af i går og i morgen. Vi glæder os over at børnedødeligheden nedbringes i Afrika, at gennemsnitsalderen stiger, at hungerkatastrofer afværges, men vi beskæftiger os ikke med hvilket liv de fødte får. Vi overlader dem der ikke kan emigrere til at befolkningsbegrænse sig selv med naturens metoder – sult og krig.

For tiden er syrerne godt i gang. Syrien er fire krige i én, foruden at den også er en overbefolkningskrig, og det er kun en miniatureudgave af, hvad der kommer af barbari. Vi ænser ikke, at en milliard afrikanere i dag er blevet til 2.4 om kun 37 år. Vi tror, vi er verdens centrum, men vi er en lille jolle på vej ind i en stor storm, vandet flyder ind over rælingen, og vi øser det ud med en thekop.

I 2050 er der alene i Nigeria 440 millioner mennesker mod 174 mio. i dag. Børnefødslerne syd for Sahara er i gennemsnit 5.2 pr. kvinde mod 1.6 i Europa. Europæere udgør under 10 % af verdens befolkning i dag og andelen synker stærkt. Demografisk set er indvandringen, asylindustrien og den såkaldte globalisering intet andet end en opfordring til europæerne, om at lade sig opsluge af dem, der føder flere børn, og hvad værre er: Europæiske politikere er formelt set enige med FN og EU i, at vi skal lade os erstatte af en anden befolkning, for ellers skulle de jo tale om prævention i Egypten, Syrien, Somalia, Afghanistan og Nigeria, og hvordan kunne det ikke opfattes?

Tre fjerdedele af FN’s budget går til ekstraordinære lønninger og frynsegoder som luksusbiler, det vil man jo ikke eventyre ved at fortælle medlemsstater, at de er for mange og skal styre deres liderlighed. Det koster mindre ubehag for FN’s jet-set at sige til de dumme europæere, at de er populister og racister. Og vi der skal dø, saluterer FN og betaler, Sverige alene betaler dem 24 milliarder, det er en dyr bedemand. EU-pamperne skal de betale 30 milliarder for at blive nedlagt som nation og folk. Mig kan de rende i konventionerne.

I Somalia føder hver kvinde i gennemsnit 6.17 børn, i Afghanistan 5.54. Det er ikke så mærkeligt, at de hellere vil bosætte sig i Sverige, det mærkelige er at svenskerne har ikke har opdaget hvorfor. De skal koloniseres, fordi de anses for udskiftelige som transistorer i et tv, og fordi deres politikere ikke ser det store billede, demografien, og fordi de er så uvidende og inkompetente, at de tror deres politik nytter noget i det store regnskab.

Desværre vil det overhovedet  intet batte i det store milliardstore menneskehav at nedlægge et lille, tusind år gammelt land. Nøden vil være den samme, når Sverige er forsvundet. Flygtningestrømmene vil øge uanfægtet, de går ikke ‘op og ned’, som de siger på Migrationsverket hvor de knokler blindt som Sisyfos. Flygtningestørmmen går tre skridt frem og ét tilbage.

Demografi er i det hele taget tabu. Med den nuværende kurs vil Europa forsvinde i dette århundrede, som Romerriget gjorde det, og fremtiden er  allerede født: Africa to Record Largest Population Growth Over Next 40 Years, Africa’s population to double to 2.4 billion by 2050. Demografen Morten Lintrup skrev om den i Weekendavisen “Humanisterne”, 27.09.2013 (ikke online)

[..] Hvordan skal man forklare, at Dansk Institut for Internationale Studier forsker i, om grænser er nødvendige? Jo, for når man nu ser, at mennesker uden for EU omkommer i forsøget på at trænge ind i EU, så er grænser jo inhumane, og der må da kunne findes en vej til en bedre verden uden grænser, ikke? Og hvordan skal man ellers forklare, at der ikke forskes i overbefolkning i en verden, hvor mange lande har befolkningseksplosioner, og andre ikke har. For eksempel havde Syrien i 1950 3,5 millioner indbyggere mod nu 22 millioner. Det ville være oplagt at analysere udviklingen i Syrien på basis af begreber og teorier fra populationsbiologien.

Fortsæt med at læse “»Vi forbløder i humanisternes opslidningskrig«”

Marseille, Europæisk kulturhovedstad, har EU nu omdøbt det til, politikerne vil have militæret sat ind, nu vil de havde droner i kampen mod byens opløsning. EU’s pampere mødes med deres skaberværk, ligesom når de røves på deres I-Pads på gaden i en anden by i social opløsning, Bryssel, helt inde i deres egen beskyttede boliger i Europaviertel.

Eugène Caselli, the Socialist Party president of the Marseille urban community, and mayoral candidate, proposed on Thursday that drone aircraft be used to seek out drug-dealing and violent crime on the backstreets of the Marseille, which has been hit by a spate of murders. “Once police get intelligence on gangs of drug-dealers and how they embed themselves in the city, how they move about, and how they sell drugs, that’s when it’s time to deploy the drones,” Mr Caselli said on French radio station Europe 1.

Mr Caselli’s drone plan has the backing of police chief Jean-Paul Bonnetain, according to Europe 1, and local government authorities in the Bouches-du-Rhône department are already willing to spend €1 million (£840,000) on it, with each drone costing €50,000 a piece. Crime in Marseille has spiralled with the 13 gun murders in 2013 alone prompting the emergency deployment of 130 extra riot police and 24 more detectives. Drones proposed to tackle Marseille crime, Batman wanted to save Marseille as residents launch mock petition to save French city from crime gangs

Pim Fortuyns morder kan prøveløslades efter elleve år

Der er dog tvivl om, det vil koste civil uro og om Volkert van der Graafs sikkerhed kan garanteres.

The animal rights activist whose 2002 assassination of a populist anti-immigration politician plunged the Netherlands into turbulence is eligible for early parole and should be reintegrated into society, a criminal justice agency ruled Wednesday.

An official immediately announced the Justice Department might not enforce the agency’s ruling. Volkert van der Graaf was sentenced to 18 years for shooting Pim Fortuyn dead in what was arguably the first assassination in the country since 1672. As his potential release date approaches, the department has resisted letting him out of prison early, saying it could cause civil unrest and that it may be impossible to keep him safe from vigilantes.

Fortuyn’s brother Marten said in a statement on behalf of the family that “we presume Teeven will keep his word and see whether any provisional release can be prevented.” Geert Wilders, the politician who eventually won over the bulk of Fortuyn’s former supporters — and who currently tops national popularity polls, well ahead of Prime Minister Mark Rutte — said that the criminal justice organization is “out of touch with reality.” “The interest of the Netherlands is that (Van der Graaf) remain behind bars as long as possible,” he said.Agency: Parole for Man Who Killed Dutch Politician

Hedegaard: Simon Kvamm er stor – indtil videre

[..] Han har en pointe. Jeg håber ikke jeg er syg, men det er ubestrideligt, at jeg har været det. For få måneder siden blev jeg opereret for en tumor ét sted og få uger senere for en tumor et andet sted, og da det var overstået, stod der et postbud uden for min dør og affyrede en pistol i hovedet på mig. Alt sammen inden for to måneder. Det gjorde mig lidt nedslået. Jeg synes selv, at jeg er kommet nogenlunde igennem det, men skal ikke fratage Simon Kvamm håbet om, at canceren eller postbuddet får mig inden længe.

Til gengæld kan Kvamm være rolig. Så længe han nøjes med at synge om Bonderøven, Anne Linnet, Susse Wold og lignende medborgere vil han aldrig møde sit postbud. Derfor vil han heller aldrig kaste sig rundt på scenen med budskaber om, at Store A, FisFis fra Odense eller voldspsykopaterne fra Antifascistisk Aktion er syge i hovedet. Det gode ved Pia Kjærsgaard og mig er, at vi aldrig kunne finde på at bruge vold. Vi kender heller ikke nogen, der ville gøre det på vores vegne – og godt for det. Vi har bare sagt vores mening og er derfor aldeles ufarlige.

Engang var popmusikken anført af folk som Grethe Sønck med hendes minderige 413 hit »Mon du elsker mig stadig, Klaus Jørgen« og Gustav Winckler, der tvang tårerne frem med »Nu betyder den lille gyldne ring ingenting« for ikke at snakke om Victor Cornelius’ »Mor er den bedste i verden«. Det var det rene lort, men uskyldigt lort, der ikke gjorde krav på mere end hvad det var. I dag vil Simon Kvammerne – ud over at tjene mange penge – være politiske filosoffer og moralske foregangsmænd. Jeg tror, det bliver en kortsigtet fornøjelse. Må jeg anbefale Kvammerne at læse noget andet end Politiken, så står de bedre rustet, den dag huset ramler sammen om hovedet på dem. Berlingske Tidende.

Filmselskabet mailede mig i går og spurgte om jeg ville bringe traileren for deres nye film om den 109-årige pianist Alice Herz-Sommer. De så, jeg havde en video med hende for tre år siden. Det ville jeg gerne. Der er ikke så få andre videoer med hende.

Alice Herz-Sommer is 109 years old. As well as being the second oldest person living in London, England – she is more significantly the world’s oldest survivor of Hitler’s holocaust.

As might be expected Alice is rather unique. Living entirely alone in a tiny flat in central London she spends hours each day at her piano, practicing beloved Bach and Beethoven, for she was once a renowned and celebrated concert pianist performing to enthusiastic audiences throughout central Europe. But of course, all of that was before… before the ‘lights went out all over Europe’ and the continent was plunged into years of misery and bitter conflict.

During those years Alice suffered experiences that no human being should have to endure. She saw both her mother and her husband put aboard the transports to Auschwitz and yet today she speaks of those times with an absence of malice and quiet grace that wins the hearts of all who know her. Along with her six-year-old son, Raphael, Alice was imprisoned in the Theresienstadt concentration camp where her most enduring memories are of her helplessness and inability to feed her child or to answer his many questions about why they and so many others were being subjected to the indescribable nightmare of the Holocaust. The Lady in Number 6

“Fætter-kusine-ægteskaber bør forbydes”

siger socialdemokraten Lars Aslan Rasmussen i artiklen Tosprogede fylder op på specialskoler (ikke online). 54 % af de medfødt, svært handikappede i København er børn af mellemøstlige indvandrere (!) Jeg har været inde på det før, f.eks. med dybt rystende dokumentar Channel 4 Dispatches- When Cousins Marry., SVT’s »Emnet er for følsomt« og Ugeskr Læger 2003;165(18):1849 Konsangvinitet og medfødte misdannelser.

Pressen er inde på det ømtålelige emne med visse meget store mellemrum, men når man tænker på hvad en multihandikappet, der skal have hjælp til alt, koster sammenlignet med en almindelig bistandsklient, er det utroligt at nogen synes vi har råd til at lade emnet sejle i sin egen sø, for slet ikke at tale om lidelsen for børnene. Resten af artiklen er væveri fra fagfolk, men som Aslan siger “Der er ikke nogen kulturelle grunde til, at man sidder i kørestol.” Politikernes tanke synes at være, at så længe vi har råd til at lade disse tragedier ske, køber de sig til tavshed for skatteydernes penge.

I Københavns Kommune er tallet dog noget højere – her er 38 procent af eleverne på specialskolerne tosprogede, mens det i de københavnske folkeskoler er 31 procent. På de af skolerne, hvor der går børn med svære handicap, ligger andelen af tosprogede helt oppe på 54 procent. Det får Lars Aslan Rasmussen (S), der sidder i borgerrepræsentationen i Københavns Kommune, til at slå alarm. Han er uddannet speciallærer og er selv halvt tyrkisk kurder. Han er sikker på, at overrepræsentationen skyldes fætter-kusine-ægteskaber:

”Hvad skulle det ellers skyldes? Det er ikke fordi, jeg vil debattere race eller køre en eller anden hetz. Men det er lidt mærkeligt, at der på de fire specialskoler, hvor folk sidder i kørestol og skal have hjælp til alt, er omtrent 50 procent tosprogede. Det, mener jeg ikke, kan være andet end et resultat af en skadelig kulturel praksis,” siger han.

Lars Aslan Rasmussen påpeger, at emnet diskuteres vidt og bredt i den tyrkiske offentlighed, og han efterlyser mere oplysning eller gerne et forbud her i Danmark mod fætter-kusine-ægteskaber.

”Der er ikke nogen kulturelle grunde til, at man sidder i kørestol. Det er klart. Men hvis man bliver ved med at få børn i den samme familie, skaber det et problem. Det mest problematiske er, at vi ikke engang tør tale om det. Vi taler en hel masse om, at det er skadeligt at drikke eller ryge under graviditeten. Det svarer til, at man med vilje påfører sit barn et stort handicap, og alligevel har vi en berøringsangst i Danmark over for dette her.”

VISES PÅ DR.DK INDTIL: 30. OKT. 2013 Kan muligvis ses udenfor Danmark. De ikke så mange overlevende, som kan huske flugten fortæller ligesom modstandsmanden Jørgen Kieler der var ledende i organiseringen af den. Kommunal hjemmeside sætter jødernes flugt på kortet. Bruce Bawer formidler historien om Moran Jacob på engelsk i Anti-Semitism in Copenhagen. – I morgen har Det Kongelige Teater særforstillingen Oktober 1943. Jyllands Postens leder: Den nye antisemitisme.

Den muslimske indvandring spiller en rolle, men det er for nemt at parkere hele ansvaret dér. Venstrefløjen har sit eget ansvar. Ældre jøder husker endnu en antiisraelsk demonstration, arrangeret af det nu hedengangne VS, foran det jødiske plejehjem i København, der husede flere Holocaust-overlevende. Blekingegade-banden etablerede et jødearkiv; man kan gisne om, hvad det skulle bruges til. Venstrefløjens holdning til Israel camoufleres som regel som antizionisme, men overskrider ofte grænsen til regulær antisemitisme.

Langrendsfascisterne har dannet regering

Høyre og FRP har dannet regering i Norge. For ligesom at understrege pointen i kronikken nedenfor om Dagens Nyheter som et værdipolitisk, venstreekstremt kampagneskrift, har avisen fået historikeren, der alligevel blot var journalist, Henrik Arnstad, til at kommentere regeringsdannelsen i Norge. “Norge vet ikke hva ytterste høyre er,” sagde den amerikanske ambassadør ædrueligt, men det ved Arnstad. Han er 47 år gammel, han lyder som AFA og hans sorger er kun lige begyndt:

Det är en sorgens dag för hela Europa, säger Arnstad. Under måndagskvällen meddelades att Höyre och Fremskrittspartiet bildar regering i Norge. Henrik Arnstad, författare till den rosade boken ”Älskade fascism – de svartbruna rörelsernas ideologi och historia”, konstaterar att det är en nationell katastrof för Norge.

– “Det är första gången i Nordens historia som ett utpräglat rasistiskt parti i egen kraft kommer in i en regering. Det är en nationell katastrof som jag inte trodde skulle inträffa när farhågorna började komma i våras. Det var inte oväntat efter valet, men in i det sista hade jag ändå en förhoppning om att det inte skulle ske,” säger Henrik Arnstad.

Enligt Henrik Arnstad borde Fremskrittsartiets framgångar mana till rannsakan i Sverige. – “Vi har pekat finger åt länder som Ungern, och vi har framhållit ekonomisk kris som en viktig faktor i sådana här skeenden. Nu ser vi detta hända i världens troligen rikaste land. Men extremhögern har inte nått en regeringsställning i vare sig Ungern eller i Grekland.” Författaren Henrik Arnstad: Det är en sorgens dag. (Kobler norsk langrenn til fascisme.) Hans Rustad: Norge går mot høyre.

Vakna svenska folk, kultureliten lurar och föraktar er!

Er løgnnagtig journalistik kriminelt? Er svenske politikere? Det mener professor, etnolog Karl-Olov Arnstberg. Begge brancher vurderer nok korrekt at vejen til en retssal er meget længere end værdien af øjeblikkelig vinding og en privilligeret livsstil i Stockholms virkelige ghetto, Innerstaden omkring Södermalm, et af landets mest ‘racerene’ områder. Hvis man belønner løgn og hykleri, vil fleratallet desværre lyve og hykle, i al fald blandt de ‘dannede klasser.’ Mere jævne folk kan ikke kende forskel på nyttige og skadelige sandheder, og tillægger sandheden en egenværdi. Gammel tommelfingerregel.

7. Varför tror du att alla svenska medier vältrar sig i historien om romerna, utan att fråga sig om det kan finnas anledning för polisen att hålla koll på en ovanligt kriminell grupp? Och vad leder det till?

– Det är djupt upprörande att svenska journalister så totalt skriver ner svensk polis och det svenska samhället. De missbrukar sin förtroendeställning, något som enligt svensk rätt är ett brott, i brottsbalken reglerat under rubriken ”trolöshet mot huvudman”. Är brottet, som i det här fallet, grovt, döms förövaren till fängelse i lägst sex månader och högst sex år. Den paragrafen är i och för sig relevant också för en majoritet av våra riksdagspolitiker.

– Anledningen? Det är den stora gåtan men uppenbart är att det lönar sig att hyckla. Och motsatt: det är ett yrkesmässigt självmord att skriva sanningsenligt, inte bara om romer utan överhuvudtaget om svensk invandrings- och minoritetspolitik. En svensk journalist som håller sig till sanningen i dessa frågor kan traska direkt från sin redaktion till den socialtjänst som i framtiden får svara för hans eller hennes försörjning. Detta totalitära klimat har den svenska journalistkåren lyckats skapa alldeles på egen hand.

– Det leder bland annat till folkfördumning, om man nu inte gillar den mer korrekta benämningen hjärntvätt. Jag önskar att jag hade en gigantisk megafon där jag kunde ropa ut: ”Vakna svenska folk! Inte nog med att kultureliten lurar och föraktar er, det är också ni som får betala för kalaset!” ”Journalisterna begår brott som kan ge sex års fängelse”

Western leaders and the media assure us that the recent terrorist attack at Westgate Mall in Nairobi, Kenya has nothing to do with Islam, and that, by killing unbelievers, the terrorist group al-Shabaab is violating the commands of Allah and Muhammad. But what happens when we open the Qur’an to see what it teaches? We find that Islamic history has been repeating itself for fourteen centuries. David Wood.

Man kvier sig ved at tro, at de to kan komme så langt i politik og være så uvidende om islam, som de lyder. Man må da inderligt håbe, at de siger deres sludder for at bevare husfreden indenrigs og ude i det såkaldte verdenssamfund. At de sadistiske drab i Nairobi blev begået i udsøgt nøje overensstemmelse med disse suraer og koranvers, kunne de google frem på et minut.

Med deres hele løgne og kvarte sandheder håner de to statsledere dødsofrene samt de overlevendes intelligens og traumer, også de der vil komme i fremtiden igen og igen. De er på vej, og der vil også blive fortalt ammestuehistorier om, hvorfor de døde, men løgn kan hverken appease jihadisterne eller ændre koranens ordlyd. Læg mærke til, hvor determinerede og ‘statsmandsagtige’ de begge ser ud, når de lyver. Det indbyder David Wood til satire, men det går også hjem blandt rosset. I dag kunne man høre Danmarks udenrigsminister prise Obamas ‘måde at aflevere en tale på’ i høje toner. Villy er til salg for et smart teleprompter-riff.

Når Europa skal opleve noget lignende, er det et rimeligt minimumforlangende af dem, at de tager en krigserklæring på ordet og er klare i mælet om dens årsag. Britain will be next, warns hate preacher who recruited Nairobi mall massacre killers , MI5 fears over 60 Somali jihad plotters in UK.

We have to talk about this bar­ba­rism; we have to appreciate how new and unusual it is, how dif­fe­rent it is even from the ter­ro­rism of the 1970s or of the early twen­tieth cen­tury. We owe it to the vic­tims of these assaults, and to the prin­ciple of honest and frank poli­ti­cal debate, to face up to the unhin­ged, morally unan­chored nature of Isla­mist vio­lence in the 21st century. I’m sorry, but we have to talk about the barbarism of modern Islamist terrorism.

Muhammed (krise) plus 8 år

Jyllands-Postens Muhammed-tegninger fylder otte år i dag og (daværende kulturredaktør) Flemming Rose ‘s tekst er så aktuel som nogensinde:

“Det moderne, sekulære samfund afvises af nogle muslimer. De gør krav på en særstilling, når de insisterer på særlig hensyntagen til egne religiøse følelser. Det er uforeneligt med et verdsligt demokrati og ytringsfrihed, hvor man må være rede til at finde sig i hån, spot og latterliggørelse. Det er bestemt ikke altid pænt at se på, og det betyder ikke, at religiøse følelser for enhver pris skal gøres til grin, men det er underordnet i sammenhængen.” Se alle Muhammed-tegningerne her.Jyllands-Posten ‘s Muhammed-tegninger fylder otte år

Foto: Taslima Nasreen

Av Julia Caesar:

Copyright Julia Caesar, Snaphanen och HRS. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen!

Han heter Niklas Emil Erik Orrenius och ska fylla 40 år om några månader. Han kallar sig journalist. Men det är han inte. Niklas Orrenius är politisk aktivist. Han använder det han kallar journalistik som redskap för att driva en tydlig politisk agenda – både sin egen och agendan hos den chefredaktör som håller honom om ryggen, Dagens Nyheters Peter Wolodarski.

Dagens Nyheter ska bedriva “agendajournalistik”

Dagens Nyheter ska bedriva “agendajournalistik”. Det deklarerade Peter Wolodarski klart i samband med att han utsågs till chefredaktör för tidningen i mars i år. I det arbetet är Niklas Orrenius en oumbärlig fotsoldat. Alla som har översköljts av medias förfasningsdrev mot Skånepolisens påstådda “etniska registrering av romer” den gångna veckan har fått klart för sig vad Niklas Orrenius lägger i begreppet journalistik: att dra igång drev som skandaliserar och misstänkliggör så många hederliga medborgare som möjligt. Regel nummer 1: Peka ut etniska svenskar som vidriga rasister, islamofober och antiziganister. Regel nummer 2: Kasta så mycket skit som möjligt på poliskåren.

Vi lever i rädslans diktatur

DN vill sprida skräck och rädsla bland vanliga människor som känner iskylan inpå bara kroppen när åsiktspiskan viner från höghuset i Marieberg i Stockholm. Vi ska möras som välhängt kött. Vi ska bankas i huvudet med åsiktsdiktat tills vi finner oss i vad som helst.

Vi lever i rädslans diktatur. När sanningen tabubeläggs blir priset alltid rädsla. Ångestnivån i Sverige har nu nått sådana höjder att den kräver utlösning med jämna mellanrum. PK-eliten får utlösning för sin ångest när den får något riktigt saftigt att förfasa sig över, när den kan fördöma och förkasta. Det är där Niklas Orrenius kommer in i bilden. Han ger PK-eliten vad den vill ha. Han levererar de rätta, maffigt skräddarsydda förfasningsämnena. Han bjuder PK-eliten på lättnad när deras ångest tillfälligt blir förlöst. Men vilan är kort. Snart är jakten på nästa blodiga köttben igång.

Propagera för mångkultur och smutskasta oliktänkande

Andra punkter på Orrenius agenda: propagera för mångkultur och massinvandring samt med alla medel smutskasta och rasistförklara alla som har något att invända. Det främsta hatobjektet är Sverigedemokraterna. De ska oskadliggöras. Niklas Orrenius är sjupartiernas vispgräddeinbäddade marängdröm. Han är den änglalike korgosse som alla vill sjunga med. Han är den politiska maktens perfekte lakej, ständigt beredd att med stövelklacken krossa alla som tycker fel.

Själv har han alltid tyckt rätt. Niklas Orrenius har följt en utstakad väg mot den maktposition som i dag ger honom fria tyglar att mot fet betalning bedriva vilka djupt ohederliga kampanjer som helst som han för tillfället har lust med. Saklig, opartisk och korrekt journalistik som arbetsmetod har han för länge sedan kastat överbord. När man får så häftiga belöningar för att bedriva ond journalistik, varför ska man då kasta bort sitt liv på att vara hederlig?

På Sydsvenskan satte han upp pekfingret i luften

Efter Östgöta Correspondenten och Värnpliktsnytt tog karriären fart på Sydsvenska Dagbladet i Malmö, där han blev reporter 1997. På Sydsvenskan fick Niklas Orrenius upp ångan ordentligt genom att höja pekfingret i luften och känna efter vart vindarna blåste. I det mångkulturella PK-Sverige som Orrenius kraftfullt omhuldar blåste det tidigt styv kuling mot Sverigedemokraterna, ett parti som fördubblade sina röster för varje val och alltmer tornade upp sig som ett svart och ångestframkallande moln vid horisonten.

Alla prognoser pekade på att SD skulle komma in i riksdagen 2010. Det fick bara inte ske. Det gällde att vrida upp den styva kulingen till full storm. Niklas Orrenius gjorde vad han kunde för att förebygga katastrofen, både i artiklar och i en bok om Sverigedemokraterna, “Jag är inte rabiat. Jag äter pizza” (citat av den Sverigedemokratiske riksdagsmannen Mattias Karlsson). Boken kom ut i april 2010, lagom före valet. Niklas Orrenius var i gott sällskap. Merparten av kollegerna pumpade anabola steroider i sina karriärer genom att med så många skamtricks som möjligt försöka förhindra att SD kom in i riksdagen. Det var inte fult att säga att det var ens journalistiska mål. Det var lovvärt. Genom att uttrycka avsky för SD visade man ett demokratiskt sinnelag.

En oumbärlig kraft i “järnrörsskandalen”

SD kom dessvärre in i riksdagen trots Orrenius’ och andras heroiska insatser, och på Expressens redaktion i Marieberg i Stockholm satt chefredaktör Thomas Mattsson och insåg att Niklas Orrenius var exakt vad tidningen behövde i sin fortsatta kamp för att demonisera och marginalisera “de rasistiska Sverigedemokraterna”. I februari 2012 rekryterades Orrenius till Expressen, men av någon anledning blev succén kortvarig, bara ett år. Högre uppdrag hägrade i grannhuset i Marieberg. Men innan Niklas Orrenius köptes upp av Dagens Nyheters nye chefredaktör Peter Wolodarski i mars i år hann han göra kraftfulla insatser i den så kallade “järnrörsskandalen” – historien om hur Sverigedemokraterna Erik Almqvist, Kent Ekeroth och Christian Westling efter en våt utekväll i Stockholm i juni 2010 betett sig som de omogna berusade valpar de var. Den historien gick det att krama oanade mängder saft ur, månader i sträck.

“Skandalen kommer att förfölja SD”

“Skandalen kommer att förfölja SD” fastslog Niklas Orrenius (foto ovenfor) som självutnämnd sibylla i Expressen den 25 november 2012, givetvis utan att ha en aning om att hans ansträngningar bara skulle resultera i ständigt stigande opinionssiffror för partiet.

“Jimmie Åkessons hårda linje om nolltolerans mot rasism och extremism i partiet har exploderat i hans ansikte. Nu skickar SD ut den grovt antimuslimska tidningen Dispatch International som hetsar mot muslimer till partimedlemmarna”

förfasar sig Niklas Orrenius. För säkerhets skull upprepar han omdömet “grovt antimuslimsk” flera gånger i artikeln.

En tidning som gör vad övriga media inte gör

Omdömet pådyvlas alltså en tidning som gör vad övriga svenska media inte gör, nämligen att rapportera om massinvandringen och kritiskt granska islam. En tidning som gör ett journalistiskt arbete så som det ska göras måste sänkas. Till råga på allt skickades tidningen ut gratis till SD:s medlemmar. Fullkomligt oacceptabelt.

“Inget annat riksdagsparti skulle ta i en tidning som Dispatch International ens med tång. Än mindre betala porto för att skicka ut den till sina medlemmar” ylar Orrenius.

Nej, just det. Och vi är numera ganska många som inte vill ta i de lögnaktiga media som Niklas Orrenius representerar ens med tång och skyddshandskar. Vi vill inte förlänga deras dödskamp med att betala ett enda öre.

Gammelmedia utkämpar sin sista strid

Men försöka duger. Gammelmedia utkämpar sin sista strid, och alla medel är tillåtna. Peter Wolodarski tillträdde ett sjunkande, tungt skuldsatt skepp när han utsågs till chefredaktör för Dagens Nyheter i mars. Trots i princip en halvering av webbredaktionen och lika kraftig utrensning av gamla kulturmarxister, som Stefan Jonsson, på kulturredaktionen för ett par år sedan fick Wolodarski börja sin chefredaktörskarriär med att 80 journalisttjänster måste bort – var femte journalist. Tio ska sägas upp, ett 30-tal har erbjudits tre månadslöner i avgångsvederlag, och tolv har erbjudits omplacering till påhittade “journalistiska arbetsuppgifter” inför DN:s 150-årsjubileum 2014.

Stämningen i DN-huset sägs vara tryckt.  Och inte bara där. Tidningsbranschen förlorade en miljard i intäkter under förra året.

“Sveriges kanske bästa reportageskribent”

Läget i branschen är desperat, och Peter Wolodarskis första insats var att från mars i år värva Niklas Orrenius till DN:s redaktion. Bort med 80 medelmåttor och in med en stjärna. Priset var högt, mycket högt. Men framför sig såg Wolodarski Niklas Orrenius som det perfekta redskapet för att genomföra SIN agenda. Köpet av Orrenius var en investering som snabbt kunde förväntas ge mångdubbel avkastning på investerat kapital. I en chatt med läsarna den 11 mars skriver Wolodarski, påtagligt stolt över sin reportershopping:

“Det inte bra om du upplever att kvaliteten minskar. Jag vill att du ska kunna känna motsatsen. Rekryteringen av Niklas Orrenius – Sveriges kanske bästa reportageskribent – är ett led i den ambitionen.”

“Sveriges kanske bästa reportageskribent” – ett täckord för politiskt redskap. I samma chatt skriver Wolodarski : “Vi kommer i närtid att satsa mer på berättande och agendasättande journalistik. “

Registerchock och landsomfattande förfasning

I måndags pumpade DN ut Niklas Orrenius senaste förfasnings-köttben. Skånepolisen påstods ha fört ett “etniskt register” över 4 029 romer, därav 1 000 barn.

“Svensk polis har upprättat ett olagligt register över romer. Totalt innehåller det 4.029 människor spridda över hela landet. Registret anses värdefullt av polisen, används i polisarbetet och är öppet för ett stort antal anställda. Det handlar om en kartläggning av släktband: ett biologiskt baserat register” skriver Orrenius.

Nu blir husse nöjd. Niklas Orrenius vet att han trycker på de exakt rätta rasbiologiska och nazistiska knapparna, och att landsomfattande registerchock och förfasning kommer att utbryta. Den bryter ut redan i Orrenius egen artikel:

“Den senaste veckan har DN varit i kontakt med flera människor som finns i registret. Ingen av dem har känt till att de eller deras barn registrerats. De reagerar med chock, vrede – och ibland ett sorgset igenkännande. “Det var så här Hitler gjorde. Först registrerar man oss. Sedan så ska vi bort” säger 44-årige Marcello Demeter i Skarpnäck, vars barn och barnbarn registrerats.”

“Vi bevittnar en nationell katastrof”

På DN:s kultursidor öser den kurdiska feministen Lawen Mohtadi, före detta chefredaktör för den feministiska tidskriften Bang, ur sig:

“Vad vi nu bevittnar är en nationell katastrof”.

Det återstår för Lawen Mohtadi att skaffa sig insikt i ordens valörer. Hon jämför Skånepolisens register med den så kallade Zigenarinventeringen som svenska myndigheter genomförde 1943. Regeringen hade året innan gett Socialstyrelsen i uppdrag att räkna antalet zigenare i landet.

PK-eliten har julafton en hel vecka

Alla media hakar på DN:s drev. Det här köttbenet ska tuggas tills sista gnuttan benmärg är avgnagd. Att alla som bor i Sverige är registrerade innan vi ens föds spelar ingen roll. Det som gäller alla andra får inte gälla romer, då är det diskriminering och rasism. Rikspolischefen Bengt Svensson säljer omedelbart ut sina underlydande och påstår att detta har han inte känt till, och ett sådant register är naturligtvis totalt förkastligt. Justitieminister Beatrice Ask (m) krälar i stoftet, faller på knä och ber landets alla romer om ursäkt – innan hon ens har satt sig in i saken eller tagit reda på om det finns någon anledning till ursäkter. Hysterin är total. De romska kränkthetsarméerna mobiliserar till siste man. PK-eliten har julafton en hel vecka. Här kom den äntligen, den slutgiltiga bekräftelsen på att svenskar är rasister och poliser de värsta rassesvinen. Var det inte det vi alltid har trott?

Rasism mot skåningar är helt okej

Att påstå något negativt om romer, denna oumbärliga folkgrupp som inte har lyckats integrera sig på 500 år, är en dödssynd. Rasism mot skåningar är däremot helt okej. I en “kulturpanel” i SVT sitter musikjournalisten Camilla Lundberg och säger:

“Nu ska jag vädra en fördom här, om skåningar. Det är ingen tillfällighet att det här kommer från Skåne Det finns en ingrodd främlingsfientlighet där.” Sa Bill.

DN:s kulturchef Björn Wiman:

“Det är strukturell rasism.” Sa Bull.

Missa inte godhetsmaffian i den svenska kultureliten när de sitter i SVT:s morgonsoffa och gottar sig i sina egna godhetsillusioner. Det är äckligt, det är obscent – det är ren lyteskomik.

” En snitslad framgångssaga utan besvärliga gupp”

Innan jag släpper in Peter Springare, rotelchef för länskriminalen i Örebro, för att punktera hela DN:s registerskandal så att pyset hörs över hela landet ska jag ge några prov på vad Peter Wolodarskis “agendajournalistik” innebär. Eventuella kvarvarande DN-läsare har sannolikt noterat tidningens förfall under flera års tid, men framför allt en dramatisk kursändring i DN:s journalistik det senaste halvåret.

Överste agendasättaren själv, Peter Wolodarski,  är född 1978 och son till polskjudiska invandrare som kom till Sverige i slutet av 1960-talet. Bakom sig har han en karriär som politiskt underbarn. Tjugoett år gammal blev han ledarskribent i Expressen. Han är medlem i redaktionskommittén för Judisk krönika och återfinns frekvent i STV:s morgonsoffor och SR:s panel i “Godmorgon Världen”. Och naturligtvis blev han i år utsedd till Sommarpratare i SR P1,  ett eftertraktat uppdrag för kändisar som inte har någonting av intresse att säga.

“En snitslad framgångssaga utan besvärliga gupp fram till dagens position som chefredaktör för Sveriges största morgontidning”

skriver Gunnar Bergdahl i Helsingborgs Dagblad efter Peter Wolodarskis sommarprat den 27 juni.

Några prov på DN:s agendasättande journalistik

Fortsæt med at læse “Söndagskrönika: Agendajournalisterna”

Og svenskerne, naturligvis. “Mit liv begynder i Sverige” siger Erik Henriques Bing (f.1940) som fortæller om flugten til Sverige og tiden i Stocksund i september-oktober 1943 nu hvor det er 70 år siden danske jøder blev evakueret. Indslaget begynder efter musikken minut 5:10 og samtalen varer en lille time, den går hurtigt for Bing er en fremragende fortæller. Mindestenen på Langelinje er for de 198 danske jøder og 150 kommunister, der blev deporteret til Theresienstadt og Stutthof herfra, men det vi markerer er de 7000 som blev reddet.

Øresundsbroen bades tirsdag aften i lys for at markere 70-års dagen. Der er vel nogle helt aktuelle undertoner idéfolkene bag ved ikke har taget i betragtning, da de hørte ordene ‘jøde’ og ‘Malmø’. En mangel på ironisk sans ?

Antiracisternes bitre pille

Der er diskussioner idag, der er mere underholdende end andre. Man kunne under et kalde dem “venstrefløjen opdager islam” med 35 års forsinkelse. Det er en serie i mange afsnit, og vi er kun ved begyndelsen. Den kunne hedde “Jeg troede vi var venner.” Det første dramatiske højdepunkt kommer, når de røde og grønne muslimske stemmer i større stil begynder at gå til muslimske partier. Venstrefløjens romance vil ikke føre til et holdbart bryllup, de mere kvikke er ved at indse det. Hvorfor det skulle tage en generation, kan bla. skyldes at behovet for at mene noget er større end behovet for at vide noget, og så er der jo lige det psykologiske besvær med at vride på sig. Det tager tid alt sammen og mens de tænkte splittede landet i hvad der pt.se ud som al fremtid og med konsekvenser de lader som om, de kan overskue.

I Sverige ender diskussionen som bekendt altid med, at islam (multikultur) trumfer f.eks feminisme, en ikke ringe bedrift, men under stadig sværere hændervriden. Selv venstreradikale EXPO har ikke helt kunnet undgå emner som islams forhold til jøder og homoseksuelle, selvom de har trukket det ud i mange, mange år. I Norge har Antirasistisk Senter om nogen stået som islams nyttige idioter og stemplet enhver nok så kvalificeret kritik som racisme.

Nogle menneskers metafysiske behov er umådeligt. Charles Krauthammer skrev i 2009 at “The cultural elites went straight from the memorial service for socialism to the altar of the environment.” Han glemte mellemstationen Muhammed, men han havde nok ikke Europa i tankerne. Mon ikke islam kan tilfredsstille venstreeliternes religiøse behov mere end rigeligt og i lang tid? I dag prøver norske ‘antiracister’ i en kronik at redde det af renommeet, som stadig kan reddes.

Islam Net fremmer et hatefullt syn på mange medmennesker som det er et sterkt behov for å konfrontere. Den siste foredragsholderen de har invitert til Norge, Abu Usamah, støtter drap på frafalne og homofile, og fremmer hat mot ikke-muslimer. Etter at Islam Net har blitt nektet tilhold på Universitetet i Oslo og Høgskolen i Oslo, arbeider de nå med å etablere et eget senter for å spre sin svært konservative utgave av islam. Det må ikke bety at de får lov til å leve i sin egen boble.

Islam Net har ikke minst gjort seg bemerket i offentligheten med invitasjon av foredragsholdere med svært problematiske synspunkter. Det vakte berettiget oppmerksomhet da organisasjonen i desember i fjor inviterte Haitham al-Haddad til Høgskolen i Oslo og Akershus. Al-Haddad er en av dommerne ved shariadomstolen i London, og behandles av Islam Net som en betydelig autoritet. Al-Haddad anser blant annet at homofile, frafalne og ekteskapsbrytere bør henrettes ved steining.

Hva gjelder kvinners stilling, har han forsvart konemishandling, og uttrykt at jenter bør gifte seg så tidlig som mulig. 13—14 år er ikke en nedre grense. Som han har uttalt: «det yngre, det bedre». Al-Haddad er en så sentral ideologisk skikkelse for Islam Net at han ble invitert tilbake til Norge for islam Nets «Fredskonferanse» i mars i år. Graverende var det også da Islam Nets leder Fahad Qureshi på Dagsnytt Atten i januar i år, i debatt med SV-leder Audun Lysbakken, valgte å forsvare al-Haddads støtte til steining for moralske forbrytelser. Qureshi medga at han forsto at andre ville oppfatte det som grusomt, men beskrev dette konkret som en del av en vakker helhet. Andre steder har han gitt uttrykk for at muslimer som ikke støtter dødsstraff, er å regne som vantro. Det er svært bekymringsfullt at en så stor organisasjon ytrer så ekstreme standpunkter. Islam Net sprer hat