Alle oplysninger er fra vidner, pressen og Lars Hedegaard selv. Jeg håber, jeg kan tilføje noget selv, men henviser til medierne indtil da. Se også kommentarer på Document.no og HRS.no. og DR Deadline kl 22.30 i aften. Politiet udtaler sig først nu kl 18.30. LIVE kl. 18.30: Politiets presssemøde efter attentat på Lars Hedegaard.

Er jeg chockeret og rystet? Nej, resigneret fordi det var forventeligt, og en følelse af stærk sorg og vrede mod dem, der har gjort dette muligt. Når det nu endelig skulle være, så kunne det ikke være heldigere, men det er klart, at Hedegaard måtte rede sit eget liv. Et attentat har ikke været uventet for mig gennem de sidste syv-otte år, næppe heller for Lars Hedegaard. Vi har begge mødt over tyve akut livstruede mennesker i den tid, så vi er rigeligt forberedte, skriften på væggen er tydeligt aflæselig. Hvad er der, at gøre ved det? En masse og ingenting. Bliver det værre? Ja, det bliver desværre værre, andet skal man ikke bilde sig ind. Man kan være heldig mange gange, men ikke altid.

Vi befinder os kun ved begyndelsen af en lang udvikling, om man spørger sig selv, om de politikere der nu har bragt andres liv i fare ikke ender med at være lige så truede som dem. Tanken er vel ikke så ‘långsökt’ med mindre man ligefrem er blandt de politikere, der i dag korser sig, men hverken kan eller vil forhindre udviklingen. Multikulturen vil medføre politiske terrormord i Danmark, at det ikke er sket endnu, skyldes held, PET’s dygtighed og ikke mindst terroristernes uduelighed. Marie Krarup siger det med få ord:

Marie Krarup fortæller, at Lars Hedegaard og de andre medlemmer af Trykkefrihedsselskabet lever med visheden om, at de risikerer at miste livet for deres sag. – “Det er helt klart noget man har vidst fra begyndelsen, den her kamp er farlig. Det er jo netop derfor at kampen mod islamisme og ytringsfrihed er så vigtig. Det er derfor man fra starten har støttet Kurt Westergaard, der jo lever med beskyttelse,” siger hun. Venner i chok over attentat på Lars Hedegaard.

Dagens mordförsök på Lars Hedegaard var det sämsta som kunde inträffa för det rättänkande sällskap som har ett så stort inflytande i medielandskapet. Samtidigt som de måste ta avstånd från handlingen kan man i uppfostrande syfte balansera denna medkänsla med att påtala Hedegaards starkt kritiska inställning till Islam. Niklas Orrenius (Expressen) menar ”Kanske var det ett försök att mörda honom.” Ja, vem vet, kanske var det en kul grej. Lars Vilks : Ett mindre lyckat mordförsök

Det ringer på Hedegaards dør (han bor i etageejendom på Frederiksberg). En mand fortæller, han har en pakke til Hedegaard. Hedegaard går ned (eller lukker manden op til sin dør?) for at modtage pakken. Der står en yngre arabisk udseende mand i alderen 20-25 år. Hedegaard modtager pakken, hvorefter manden trækker en pistol og skyder to gange. Han rammer forbi. Så skyder han angiveligt igen, og pistolen klikker… Hedegaard slår ud med pakken og pistolen falder på gulvet. Efter håndgemæng får attentatmanden fat i pistolen igen. Og igen forsøger han at skyde, og pistolen klikker for anden gang. Herefter løber attentatmanden sin vej …Lars Hedegaard overlever skudattentat. Gerningsmanden ramte forbi – opdatering følger Kendt debattør forsøgt skudt på Frederiksberg. Nabo: Islamkritikeren Lars Hedegaard forsøgt skudt. Gunman fires at Danish anti-Islam writer Lars Hedegaard.Drabsforsøg ryster Geert Wilders. Douglas Murray: An assassination attempt on Lars Hedegaard. Andrew G. Bostom: Failed Assassination Attempt Against Lars Hedegaard. Mark Steyn:
Lars Man Standing, Just.

»Det er efterhånden, hvad man kan forvente, når man prøver at sige sin mening

»Det er efterhånden, hvad man kan forvente, når man prøver at sige sin mening i det her land. Det kommer lidt bag på mig, at jeg skulle skydes, men det skulle jeg åbenbart«.

»Jeg gik til angreb på ham og slog ud efter hans hoved«, fortæller Lars Hedegaard, formand for Trykkefrihedsfrihedsselskabet.»Det er efterhånden, hvad man kan forvente, når man prøver at sige sin mening i det her land. Det kommer lidt bag på mig, at jeg skulle skydes, men det skulle jeg åbenbart«.

»Men da dørtelefonen ikke virker, åbner jeg et vindue for at finde ud af, hvad det er for noget. Jeg kan se, at der står en mand i en Post Danmark-rød jakke og siger, at han har en pakke til mig. Jeg siger, at dørtelefonen ikke virker, så jeg går ned for at åbne. Nede ved døren står en mand og siger, at han har en pakke til mig. Så giver han mig pakken, hvorefter han trækker en pistol og skyder efter mit hoved«, fortæller 70-årige Lars Hedegaard.Lars Hedegaard undrer sig over, at han ikke blev ramt.»Han affyrer et skud mod mig, men så står han og fumler med pistolen, og jeg tænker: Nu er gode råd dyre«, siger forfatteren, der derpå kom i håndgemæng med gerningsmanden.

»Han prøver at affyre et nyt skud, og jeg går til angreb på ham og slår ud efter hans hoved og så videre. Og som følge af det taber han pistolen inde i gangen, og jeg prøver febrilsk at få lukket hoveddøren. Men det kan jeg så ikke, fordi han stikker en fod i døren og tvinger den op. Han får fat i pistolen igen og står så og fumler med den for at affyre et skud. Jeg prøver så igen at gå til angreb, og så løber han sin vej. Sådan er det«, siger Lars Hedegaard.Lars Hedegaard fortæller: »Han trækker en pistol og skyder efter mit hoved«, Jeg er ikke forbavset.

“Jeg er rasende”

Men jeg er først og fremmest rasende. Rasende, simpelthen. Tænk, at man skal udsættes for sådan noget i sit eget land. Tænk, at det er kommet til dertil. Politikerne har sørget for multikultur, og nu må jeg sige, at vi har fået multikultur, så det basker. Det, jeg har mest lyst til, det er at spørge flertallet i Folketinget: Hvad vil I gøre? Hvad vil I gøre mod det? Er det dét her, vi skal finde os i? Skal vi finde os i, at der kommer én i vores eget hjem med en pistol og trykker af, spørger Lars Hedegaard.Rystet og rasende Hedegaard: Sådan forsøgte han at dræbe mig.

Torben Mark Petersen: Et polisk attentat

Lars Hedegaard utsatt för mordförsök

Af Thomas Nydahl

Idag klockan halv ett fick jag veta att Lars Hedegaard, ordförande för danska Trykkefrihedsselskabet och chefredaktör för Dispatch International, utsatts för ett mordförsök. Först klockan 13.45 släppte polisen information till pressen om det som hänt. Hedegaard är i Danmark en av de skarpaste och frispråkigaste kritikerna av islamismen och hans arbete har haft stor betydelse för många av oss. Hans böcker och gärningar har jag ofta skrivit om här i bloggen. Islamisterna menar allvar med sina hot. De skjuter för att döda. De hugger med yxa och kniv för att döda. Detta föranleder alla islamkritiker, också i Sverige, att tänka lite mer på den personliga säkerheten. Vilket skydd Hedegaard haft och har vet jag inte, men något har uppenbarligen fallerat.

Expressen har vaknat och skriver:

“Enligt danska TV2 inträffade skottlossningen klockan 11.21 utanför Hedegaards bostad i Köpenhamn. Enligt tv-kanalens källor utsattes den kände debattören för ett mordförsök. Ett 30-tal polisen uppges vara på plats. Enligt källor till TV2 lyckades en yngre man ta sig hela vägen fram till Hedegaards bostad genom att utge sig för att vara en budbärare som skulle lämna över ett paket. Då ska han ha försökt skjuta mot Hedegaard, men misslyckades. – Vi kan bekräfta en anmälan om skottlossning och undersöker omständigheterna, säger Jörgen Skov, polisinspektör vid Köpenhmanspolisen till Ekstrabladet.dk. Polisen jagar nu den misstänkta gärningsmannen i området. Polisen berättar för Ekstrabladet att gärningsmannen flydde från platsen efter att ha avlossat ett skott. Skytten ska även ha försökt skjuta ytterligare ett skott men pistolen klickade.”

Jag rekommenderar er att läsa denna tidningstext i sin helhet:

CBC clip on Gavin Boby, CAIR-CAN and his appearance in Ottawa today.

Hvad koster indvandringen?

Af Lone Nørgaard og Tabita Wullf

I disse tider er der vældigt meget fokus på størrelsen og fordelingen af de offentlige udgifter. En slankning af velfærdsstaten er i fuld gang. For at kunne foretage de nødvendige prioriteringer er det afgørende at få afklaret: 1. Hvad skattekronerne bliver brugt til? 2. Om målsætningen for investeringerne bliver nået?

Derfor undrer det os, at der tilsyneladende ingen problemer er med at diskutere udgifter til poster som fx kongehus, tvangsfjernelser og folkeskole, mens det er tæt på umuligt at få svar på, hvad indvandringen koster det danske samfund. Vi er selvfølgelig på det rene med, at spørgsmålet er vanskeligt. Statistikkerne oplyser kun i begrænset omfang om etnisk oprindelse, og begrebsanvendelsen (indvandrere, flygtninge, efterkommere) mudrer ofte slemt til. Men hvis præmisserne og forudsætningerne for tallene i diverse undersøgelser lægges frem, er statistik som bekendt et meget vigtigt redskab til at få greb om, hvordan samfundsforholdene rent faktisk tegner sig.

Vi tager afsæt i, at det tal der i skrivende stund (februar 2013) optræder i debatten om udgifter til indvandring er 15,7 mia. kr. Dette beløb vil vi i det følgende sætte et stort spørgsmålstegn ved.

I 2006 skrev Tabita Wulff artiklen Den trojanske hest, hvor hun med henvisning til Danmarks Statistik 2006 oplyste, at de den gang 6 procent fra ikke-vestlige lande var et dyrt bekendtskab for de danske skatteborgere – nemlig mellem 80 og 100 milliarder kr. Disse tal er aldrig blevet anfægtet.

Velfærdskommissionen nåede frem til, at indvandrerne fra ikke-vestlige lande er godt tre gange så dyre i forhold til den offentlige sektor i sammenligning med danskerne, og at en total opbremsning i indvandringen fra mindre udviklede lande vil spare statsfinanserne for 50 mia. kr. om året i 2040 (refereret i Børsen den 1. dec. 2005). Ifølge beregninger foretaget af den uafhængige institution Dream for Cepos er indvandringens pris til Danmark, at indvandringen fra mindre udviklede lande (Irak, Somalia, Tyrkiet, Marokko, Pakistan, Libanon, Afghanistan osv.) har været en kæmpe underskudsforretning. Dream når frem til, at der for fremtidige generationer af borgere i Danmark må ventes negative nettobidrag til de offentlige finanser for tre ud af fire indvandrergrupper. For indvandrere fra mindre udviklede lande lyder det negative nettobidrag på 29.600 kroner pr. person pr. år. For efterkommere fra mindre udviklede er tallet 29.000 kroner pr. år.

I en artikel i Weekendavisen d. 26.9.08 med overskriften Nationalbanken om indvandring: Sats på superindvandring kunne man bl.a. læse følgende: Kun enlige mænd og kvinder, der kommer til Danmark efter endt uddannelse, hele tiden er i arbejde og forlader Danmark igen før pensionsalderen, hjælper på dansk økonomi. Endvidere at ”i modsætning til superindvandrerne fra Østeuropa er en stor del af den indvandring, der er sket tidligere, personer fra mindre udviklede lande med lav erhvervsfrekvens og et relativt stort træk på offentlige ydelser og offentlig service.” Ergo: Indvandring fra 3. verdens-lande har medført en forværring af de offentlige finanser.

I bogen Indvandringens pris – på vej mod et fattigere Danmark (2012) af historikeren Morten Uhrskov Jensen dokumenterer han, at indvandringen gør Danmark fattigere.

I forlængelse af ovenstående dokumentation er det væsentligt at få præciseret, hvilke poster, der bliver anvendt skattekroner på. Her følger en uprioriteret liste, hvor det er vores påstand, at en række af disse poster hidtil ikke har været regnet med i de samlede udgifter. De tal vil vi gerne have på bordet, og hellere i dag end i morgen:

Fortsæt med at læse “Mosque-buster Gavin Boby in Toronto”

Will the discovery of Richard III’s remains change how this bloodthirsty monster is played on stage? Leading Shakespeareans reconsider the role.

Mørke mærkedage

Det har lige været runde dage Hitlers Machtergreifung i januar 1933 og nederlaget ved Stalingrad i 1943. I den anledning gik jeg lidt på Gjengrodde Stier. Jeg hørte Goebbels tale fra Sportspalast, som Hitler havde sendt ham hen i Portsdamer Strasse for at holde, fordi han selv var for fejg til offentligt at bortforklare, at han havde forrådt den sjette arme og ofret hundredetusinder af soldater, som han kunne have reddet.

Hvad er det egentlig han siger? Kan man overhovedet referere noget konkret fra klumpfodens tale, andet end det hysteriske mere (tabt) krig? Et orgie af svulstige fraser, akkurat som Mein Kampf, hvis nogen mod forventning har læst den til ende. Lad den være nok så meget bestseller i den muslimske verden, de når aldrig længere end til side 10 i Hitlers pseudofilosofiske, hegelske ordskvadder.

Således forfrisket så jeg dokumentaren The Hidden Führer: Debating the Enigma of Hitler’s Sexuality Selvom Hitlers sexliv er omhyggeligt mørkelagt, og hans homoseksualitet er bestridt af historikere, er der fra hans tidlige ungdom og hele vejen igennem umiskendelige homoerotiske hentydninger og anekdoter, der ikke lader sig afvise. De begynder allerede med Hitlers ungdomsven, August Kubizek og forstætter resten af hans liv. Nazibevægelsen selv har tilpas med vamle homoerotiske indslag, der kunne pege hen imod dens faddere, den homoseksuelle Röhm og den seksuelt særprægede Hitler. Særpræget, tænk på stakkels Eva Braun og hans halvniece Geli Raubal.

Er det interessant? Jo, hvis verdenshistoriens indtil videre værste forfølger af homoseksuelle selv var skabsbøsse, er det en historie, der må pirre enhver amatørpsykologs nysgerrighed. Det hele lyder kulørt, men filmen er hæderlig og umagen værd, og der medvirken en tysk homoseksuel, der selv lige akkurat overlevede nazisterne.

Så genså jeg diverse film om Stalingrad. Hitler lyttede som regel til sine dygtige generaler, og så gik han hen og besluttede, som han selv syntes. Han satte altid partiet over hæren, han var ikke noget militært geni, og det må vi takke forsynet for. Havde han fulgt sine generalers råd, kunne naziregimet måske have vundet anden verdenskrig. Endelig faldt jeg over tegningen, man ser, blogget her i 2008. Den er interessant, fordi den beskriver noget højst virkeligt og højst tabuiseret, lige kræs for en vaks tegner. Den ene åndløse, autoritære voldssekts fascination af den anden.

Man kunne mene, at der skulle have ligget en nutidig, europæisk socialdemokrat eller liberalist ved siden af Adolf og drømt, hvorfor ikke Marianne Jelved eller et par Radikale party-bøsser? ideen er gratis hvis der er en tegner i nærheden. Lad os genopfriske nogle ubekvemme facts i anledning af Stalingrad og die Machtergreifung: (tegningen er fra British Cartoon Archive, University of Kent)

Fortsæt med at læse “Talking of Richard III …”

“The khuffar, you can go to hell; this is not a Christian country. Christianity, you can go to hell.” “We are in East London, we are in South London, we are in North London… the police cannot stop us, the khuffar cannot stop us. We are coming to implement Islam immediately.” He continues: “anyone who tries to stop us, we will take their alcohol, we will tell the women to cover up, and we will implement Islam upon your own necks [sic] David Cameron.”“Christianity can go to hell” says NEW Muslim Patrol video – SE også Islamister: Vores børn skal ikke have danske værdier

Den store nordiske kulturkrig

Mikael Jalving skriver i ‘landet i midten’, Norge. Han burde have en ugentlig klumme i ‘the belly of the beast’, Dagens Nyheter, men så sjovt skal den stockholmske åndselite nok ikke have det:

Af Hans Rustad
Flå­se­ri­ene og den over­spente reto­rik­ken til de besatte svens­kene har utløst en nor­disk kul­tur­krig, dvs. de fron­tene og gjer­dene som har holdt debat­tene i Dan­mark, Sve­rige og Norge adskilt, er borte og for første gang føres en debatt i alle tre land om det samme: hva består den nasjo­nale kul­tur i?

Det begynte da Aft­on­bla­dets kom­men­ta­tor Mar­tin Aagård stemp­let main­stream norske debat­tan­ter som høyre­eks­treme (Dan­skjäv­lar). Astrid Meland svarte i VG på en måte som min­net om og gjennopp­li­vet den gamle “svenske­kri­gen”: Jag är inte sjuk, jag är bara svensk.

I dag inter­ve­ne­rer Mikael Jal­ving i Ber­gens Tidende, og han sam­men­føyer de tre lands debat­ter og viser at det hand­ler om noe av det samme: fra top­pen av sam­fun­net er det en unn­vi­kende hold­ning til hva som utgjør lan­de­nes kul­tur. På spørs­mål kla­rer man enten ikke besvare det, som til­fel­let Tajik, eller man rent ut lat­ter­lig­gjør egen kul­tur, slik Mona Sah­lin har gjort ved flere anledninger.

For poli­ti­kere som Anto­rini, Sah­lin og Tajik er for­hol­det til fedre­lands­kjær­lig­het i høy­den ambi­va­lent. De opp­fat­ter gjerne lokalt over­le­verte tra­di­sjo­ner, nor­mer, ube­visste vaner og kultur­mønstre som en løk: man kan skrelle av lag etter lag, men man kom­mer aldri inn til kjer­nen. Kjer­nen er borte, den var aldri der – og det å hevde noe annet er ren «høyrepopulisme».

Anto­rini er under­vis­nings­mi­nis­te­ren i S-SF-regjeringen:

Den nåvæ­rende under­vis­nings­mi­nis­te­ren Chris­tine Anto­rini (S) blir for eksem­pel for­vir­ret når hun møter dansk kul­tur. Etter et kort besøk i 2006 på en høy­skole på Sør-Jylland der det ble sun­get Grundt­vig og flag­get med dan­ne­brog, noterte hun meget­si­gende: «På den ene siden els­ker jeg Dan­mark som ingen­ting annet, på den andre siden kan jeg ikke holde det ut å si det høyt».

Fortsæt med at læse “Muslim Patrol: “Christianity can go to hell””

En falliterklæring i Malmø

Der er 338 anmeldte røverier i Malmø om året, hvis det nu passer for for nogle år siden var der 974 på et år (!) Det siger sig selv, at det er hinsides politiets kontrol. Det interessante ved dette røveri er ikke, at det er et meget groft. Det man skal notere sig, er politiets ageren og deres uudtalte besked til offeret: “Det er en ‘hverdagsforbrydelse’, der er for mange af dem, vil du beskyttes det, må du sørge for det selv.” Det er historiens korte morale, selvom Sydsvenskan naturligvis ikke skriver det. Hvis det går højt, vil avisen camouflere moralen og bebrejde politiet, men det er ikke deres skyld, at de er sat på en uløselig opgave. Man behøver ikke en doktordisputats om den svenske stats fallit og forrædderi, en lille case-story er nok.

Jag får inte ur mig det här. Jag har inte blivit arg och inte ledsen. I stället kan jag inte sova och är lättirriterad och vet inte var jag ska bli av. Jag kan få panik när jag står i duschen och rusa ut och känna så att dörren verkligen är låst. Dennis Halvarsson är en av dem som nyligen har rånats vid Stadion. [..]

När polisen kom fick han berätta allt som hänt och de körde till brottsplatsen. Det visade sig att civilpoliser befunnit sig i närheten eftersom det varit rån där förut. – ”Men de hade uppenbarligen inte tänkt på att kolla in skolgården, fast det är ett populärt ställe för att råna folk. De verkar inte heller spana på bankomaten eftersom det sedan kunde ske ett rån till där.”

När Dennis Halvarsson fick se polisanmälan blev han förvånad. – ”Den var på några rader och det stod inget om hoten eller att de sagt att de skulle fortsätta hem till oss och våldta min flickvän.” Polisen har inte hört av sig fler gånger. I stället har han själv ringt in med flera tillägg. Däremot har polisen sett till att han har blivit kontaktad av kommunens brottsofferstöd och han har genom sin hemförsäkring rätt till tio samtal hos en terapeut. Det kommer han tacka ja till. Blev rånad på väg hem.

Ergo: Din retssikerhed kan du skyde en hvid pil efter, men her er ti besøg hos en psykolog. Det er det moderlige madammesamfunds konsekvens i én sætning. Også i Landskrona er politiet reduceret til empatiske tilskuere: Familj flydde på grund av ungdomsgäng. Politi kan regulere et samfund, der er enigt om at være et samfund, men det kan ikke kompensere for et fælleskab, som et parlament vil smadre til atomer. I det små ser man svenske politikeres skadevirksomnhed og svigt af deres befolkning. Tror Fanden der foregår et storstilet cover-up og skønmaleri.

Av Julia Caesar:

Copyright Julia Caesar, Snaphanen och HRS. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen!

Om man vill analysera samtiden bör man betrakta medias frekventa darlings. Vilka är det som lyfts fram i strålkastarljuset? Vilka får ett närmast obegränsat medieutrymme, vilka är de som haussas och gullas med i radiostudios, tidningsspalter och SVT:s morgonsoffor? Vad säger deras budskap om tiden, samhället och oss själva?

Varje tid och varje samhälle producerar arketyper. Vilka de är kan vi ofta klarast urskilja långt efteråt. Jag vill verkligen inte sträcka mig så långt att jag upphöjer näthatsexperten Lisa Bjurwald och den kyrkliga dito, prästen Helle Klein till arketyper.  Över den sortens urbilder vilar ju ett slags ädelt historiskt skimmer som är omöjligt att förknippa med Bjurwald och Klein.

Men de är symtombärare i en sjuk tid, de är febertermometrarna i samtidens inflammerade och antibiotikaresistenta ändalykt. Den ena i den kyrkliga, den andra i den profana delen. Den ena mörk, den andra en blekt blondin. Det som förenar dem är hatet och de kolsvarta tankarna. Både Helle Klein och Lisa Bjurwald signalerar med all önskvärd tydlighet hur illa det är ställt i vårt land. Hur urbota illa ute vi är. Astrid Meland skriver i Verdens Gang:

“Svenskarna utmärker sig i sin specialgren: att finna extremism och rasism överallt.”

De representerar en snäv PK-elits särintressen

Det är hård konkurrens om tätpositionerna i den svenska specialgrenen, men jag utnämner utan minsta darr på pärlhalsbandet Helle Klein och Lisa Bjurwald till två av de i särklass ivrigast flåsande blodhundarna. De utgör typiska särintressen, för att apostrofera ett remarkabelt uttalande av statsminister Fredrik Reinfeldt (m) i veckan – men är som sådana påfallande omhuldade. Det är goda tider i blodhundsbranschen. Hatets prästinnor Sotlugg och Linlugg finns överallt på de mediala scenerna, och orsaken till att de släpps fram är förstås att de representerar en ytterst snäv PK-elits särintressen – just den elit som de själva tillhör och som släpper fram dem. Denna elit vill för liv och pina behålla sitt åsikts- och yttrandefrihetsmonopol exklusivt för sig själv, men nu börjar den känna sig trängd. Alla avvikande åsikter etiketteras därför som “hat”. Det är kolossalt vad svenska folket har börjat hata på sista tiden. Vad kan det bero på?

Lukten av angiveri och moraliserande

Helle Klein och Lisa Bjurwald är födda i fel tid och fel land. För femtio år sedan hade de platsat perfekt i den östtyska diktaturen DDR. Där kunde de ha gjort lysande karriärer som två av cirka 620 000 IM (Inoffizielle Mitarbeiter) i spionorganisationen Stasi. Jag känner igen den fadda lukten av angiveri när jag möter den. Bjurwald och Klein ger ifrån sig otäcka angiverivibbar, och deras moraliserande gör mig illamående. Det utgår nämligen ifrån att de har rätt och vet bäst, och ingen får ifrågasätta den saken.

Det hat som de tillskriver andra bottnar naturligtvis i dem själva. På psykologiskt fackspråk kallas det projektion och har kommit att bli en ovanligt framgångsrik karriärstrategi i dagens Sverige. Det går alldeles utmärkt att göra karriär på hat, projicerat eller inte. Helle Klein och Lisa Bjurwald vill sätta dit alla som inte tycker som de. De vill reglera, strypa, stänga, tysta, begränsa och styra. De vill släcka ner yttrandefriheten för alla som inte har de rätta, godkända åsikterna. De vill framför allt hata, för det får dem att må lite bättre.

Rätten att bestämma vad andra får tycka och säga

Den här sortens ögontjänare har i allmänhet inlett sina karriärer som angivare redan i späd ålder med att skvallra för Mamma eller Fröken och har rikligen belönats för det. De har tidigt invaggats i missuppfattningen att de har rätt att bestämma vad andra får tycka och säga. Missuppfattningen hålls vid liv av att de regelmässigt knyter till sig en liten lismande klick av jasägare som också vill slita åt sig en strimma av strålkastarljuset och känna sig betydelsefulla. I Helle Kleins fall heter de mest närstående vapendragarna och medlöparna Ewa Lindqvist Hotz, präst, och Mattias Irving, filosof, på den kyrkliga hatsajten Dagens Seglora, finansierad av Sofia församling och Stockholms stift.

I Lisa Bjurwalds fall ligger halva kungariket och hela Mediasverige på knä i andäktig beundran, och SR:s programstudios och SVT:s morgonsoffor står ständigt redo med devota “intervjuare”, som här Linda Nilarve. Hon viftar med Lisa Bjurwalds nya bok och ger henne rikliga tillfällen att promota den. Här lyssnar tv-tittaren förgäves efter ett sakligt perspektiv och kritiska frågor men får istället pinsam distanslöshet och kvalmig intimitet “oss kvinnor emellan”.

En självutnämnd inkvisitionsdomstol

Sliten mellan Gud och Mammon, mellan socialism och ande tjänade Helle Klein sitt generösa levebröd som politisk chefredaktör på Aftonbladet 2001-2007. Sedan hon prästvigdes 2008 har hon omvandlat predikstolen till politisk agitationstribun och fullföljt det uppdrag hon ålade sig redan under åren på Aftonbladet: att som självutnämnd inkvisitionsdomstol anklaga och gnaga rejält på varpen i samhällsväven; efter känd modell söndra genom att lägga ut sin inre splittring på omgivningen och härska över det kaos som blir resultatet.

För ett år sedan fick hon sparken från Kyrkans Tidning, där hon arbetat som krönikör. På Seglora smedja fortsätter hon sedan att attackera Kyrkans Tidning och dess chefredaktör Anders Ahlberg långt efter att hon fått sparken.

Sedan början av förra året skriver hon ledare i vänsternättidningen Dagens Arena (“oberoende, radikal och progressiv”), den senaste om hur man ska bekämpa Sverigedemokraterna. Helle Klein hatar Sverigedemokraterna. Men “bekämpa” ett demokratiskt invalt riksdagsparti? Ordvalet röjer Helle Kleins politiska agenda. När får vi se henne bekämpa socialdemokraterna?

Seglora smedja – mötesplats för hat och mobbing

Helle Klein har profilerat sig som en Hatets prästinna. Tillsammans med prästkollegan Eva Lindqvist Hotz startade hon nätsajten Seglora smedja som uppges vara ”mötesplatsen för andlighet, kultur och samhälle” men i själva verket är en mötesplats för hat, mobbing, islampropaganda och totalitär mångkulturalism. Här är Guds kärlek mycket långt borta. Seglora smedja har alltsedan starten har drivit en extremt islamflirtande linje och konsekvent slagit ner på alla försök att nyansera debatten om islam som “antimuslimska” eller “muslimfientliga”. En av Helle Kleins tidiga insatser var att bereda utrymme på Seglora smedja åt terroristen Munir Awads svärmor Helena Benaouda att skriva om hur fantastisk den muslimske mannen är. Jag antar att hon inkluderar sin svärson i “de fantastiska muslimska männen”. Domen mot Munir Awad på tolv års fängelse för ett planerat terrordåd mot Jyllands-Postens redaktion i Köpenhamn fastställdes nyligen av hovrätten.

Som en orm hugger hon efter sitt byte

Ett färskt exempel på den kognitiva dissonans som präglar Dagens Seglora är en ledare av Eva Lindqvist Hotz, där hon i ena andetaget skriver att “strukturomvandlingar och ärkebiskopsval endast är en infrastruktur för att uttrycka kärlek i världen” och i nästa fastslår att kyrkan “har ett särskilt ansvar att bilda motkraft mot Sverigedemokraterna”.

Helle Klein har fått rasism på hjärnan och ser främlingsfientlighet i varenda buske. I tur och ordning har hon mycket aggressivt gett sig på prästkolleger som misshagar henne, bland annat för att de markerar den kristna kyrkans självständighet gentemot islam. Som en orm hugger hon efter sitt byte. Hårdast drabbad är Annika Borg, som driver bloggen Kristen Opinion och lät sig intervjuas i tidningen Dispatch International.

Helle Klein gick till omedelbar attack:

”Det pågår en normalisering av främlingsfientliga krafter både i samhälle och kyrka. Seglora smedja har tidigare ifrågasatt bloggen Kristen Opinion som drivs av prästen Annika Borg för dess hets mot alla som vill dialog med muslimer och judar. Nu har Borg tagit ännu ett steg ut i extremismens träskmarker och låter sig intervjuas i den antimuslimska Dispatch International, där hon propagerar mot muslimska böneutrop” skriver Helle Klein.

“Jag har skrivit hos fel folk, det är budskapet”

Hon har också attackerat prästkollegerna Helena Edlund och Dag Sandahl, präst på norra Öland. Sandahl har liksom Annika Borg begått den oförlåtliga synden att ha en egen åsikt om böneutrop i moskéer och uttryckt sin åsikt i Dispatch International. Dag Sandahl bemöter påhoppen på sin blogg, BloggarDag:

“Jag har skrivit hos fel folk, det är budskapet. Jag har umgåtts med skökor och tullindrivare och det får man inte. Det begrep faktiskt inte Jesus – eller struntade han i saken? Hojtandets syfte? Skräm folk till tystnad.”

I ett annat inlägg av Dag Sandahl med rubriken “Oren oren” skriver han:

“Vi håller oss med ett prästerskap som avgör vilka som är orena och inte samt vilken fråga som blir orenhetens symtom. Några smittade bör man inte komma vid. Gör man det, kan smittan spridas. Jag fick i en bloggkommentar frågan om Dispatch International, en nätpublikation de rena inte ska skriva i eller uttala sig för. Då kommer Slägga Smedja och klipper till.”

“De första kristna blandade inte bort korten”

Dag Sandahl tar också upp Svenska kyrkans häpnadsväckande okunnighet om islam:

“I Svenska kyrkan finns, rätt begripligt, en bristande kompetens att förstå islam. Fråga prästerna om de på rak arm kan berätta vilka islams fem grundpelare är och de går bet på uppgiften. Ett fåtal präster har någon närmare kunskap om islam, så religionsvetenskap de har läst. Det har inte funnits någon anledning till det tidigare. Därför är det en risk att prästerna, med all sin välvilja, kommer att hantera mötet med islam i lokalsamhället okänsligt och oskickligt utan att förstå de grundläggande olikheterna mellan kristendom och islam. Riktigt så enkelt, som att vi är religiösa tillsammans, är det nämligen inte. De första kristna blandade inte bort korten. Och det är vad saken gäller nu också.”

Proteststorm på kyrkliga bloggar

På ett växande fält av kyrkliga bloggar har det blåst upp till proteststorm mot Hatets prästinna och Seglora smedja. Stockholmsprästen Patrik Pettersson skriver på sin blogg Kyrkliga ting:

“Vad ska man göra när vuxna människor agerat på ett sätt som anses vara mobbing bland unga? Som till exempel när stiftelsen Seglora Smedjas företrädare upprepande angripit enskilda personer med obarmhärtig medial järnrörsretorik? När man ogenerat pekat ut individer och befläckat dem med misstankar om ideologiskt samröre med förövaren av en massaker i ett annat land och förövarna av folkrättsbrott i en annan tid? När man med i det närmaste pubertala twitterkampanjer smutskastat och baktalat den eller dem som för stunden uttryckt en oönskad åsikt?

Om ungdomar på en gymnasieskola i Stockholm hade skrivit och gjort liknande saker som skrivits och gjorts i Seglora Smedjas namn sedan andra halvan av 2011 hade stora delar av det utan tvekan betraktats som utstuderad mobbing. Men istället har det accepterats, “gillats” och belönats. Vad säger det om vår kyrka att vuxna människor i kyrkan (varav två präster!) i flera års tid tilldelats rätten – och uppmuntrats – att agera enligt en helt annan värdeskala än de etiska värderingar vi anser ska gälla bland våra unga? Här i Stockholms stift har mobbarna redan vunnit.”

Biskopen låter hetsarna hållas

Fortsæt med at læse “Söndagskrönika: Hatets prästinnor”

Hele Wilders’ tale v prisoverrækkelsen i Bonn i går (tysk, utekstet)

Muslim patrols are a sign of things to come

Something very worrying is spreading across Europe. Fascists and Islamist extremists alike are copying what Hitler’s Brownshirts excelled at – enforcing with threats and violence their version of the law in neighbourhoods. And the moderate middle is left gawping. In Britain “Muslims Against the Crusaders” have recently declared an Islamic Emirates Project.

British jihadists with South London accents have already been documented as shooting the British journalist John Cantlie in Syria. Scores of young European-born Arabs and Somalis are following in the footsteps of British Pakistanis in travelling to lawless conflict zones. What happens when these men, schooled in the use of political violence in far-flung places, return to Britain?

Five men have been arrested for assault, but the Muslim patrols could become a lot more dangerous and, perhaps willing to maim or kill if they are joined by battle-hardened jihadis. I fear that the Muslim patrols are a sign of things to come. As Syria becomes the new Afghanistan, we should prepare for the blowback from a new wave of extremists. Muslim patrols are a sign of things to come, Abdul Muhid, 30, was jailed in 2007 for encouraging murder and terrorism outside the Danish Embassy in London. Video: New Muslim Patrol, Now Targeting Prostitutes.

Fransk højhastighedstog (TGV) stormet af ‘unge’

Around twenty “jeunes” forced a TGV (High-speed train) to stop on Saturday when it was leaving Marseilles heading towards Nice, and tried to board it before taking flight when the police arrived.

Five “jeunes” from a housing estate in the city’s 11th arrondissement were arrested and detained by the local police. Passengers in the train who warned police after seeing the attackers through the window reported that they had weapons but the police did not recover any, according to a source close to the inquiry.

Having left Paris, the TGV had just departed the station Saint-Charles in Marseilles, shortly after 2 pm, when its driver was forced to stop by torches placed on the track in the La Pomme district, in the direction of Aubagne. Marseilles: “Jeunes” Attack High-Speed Train, Force it to Stop. Marseille : des jeunes tentent de prendre d’assaut un TGV Paris-Nice

Spørgsmålet kan blive aktualiseret på et sekund og når som helst. Hvis og når en større ulykke rammer landet og statsministeren står frem på skærmen og siger: “Nu må vi stå sammen.” Stå sammen med jer selv, politikere!

Højst tænkelige scenarier: Et større ‘vellykket’ terrorangreb, f.eks. ‘Mumbai-attentatet’ på JP/Politiken, omfattende opstande som i Frankrig og England, et mord på en politiker eller en kunstner, som i Holland og Sverige, eller hvis Kurt Westergaard var blevet dræbt. Det kan være, når man vågner i morgen. Hvad vil befolkningen svare statsministeren?

Formelt er masseindvandringen demokratisk besluttet, den er vedtaget af valgte politikere presset af små, aktive lobbygrupper, men reelt har der aldrig været noget folkeligt flertal for den. Politikerne har været voldsomt ude af takt med befolkningen.

Spørgsmålet er altså, hvor megen politisk legitimitet den har i praksis, når den kommer under pres, for ikke at tale om, om den overhovedet har moralsk legitimitet.

Havde den ligesom EF (EU) i 1972 været forelagt for befolkningen, var den blevet forkastet af næsten 70 procent af stemmerne, det viser syv Galluper i tiden 1983-2001 og undersøgelsen på skærmbilledet fra 2002. Burde man ikke have spurgt og hvorfor gjorde man det ikke? Fordi man ville have fået nej? Skal man bøje sig for et mindretalsdiktat, bare fordi det nu engang til overflod er blevet gennemført? Her lapper det filosofiske og moralske ind over det politiske. (klik grafik f. større billede)

Et parlament kan forbeholde sig ret til at køre et folkeflertal over, når det skønner at det tjener et højere formål og ikke er meget store beslutninger, det sker hele tiden. Spørgsmålet er, om masseindvandringen er et højere gode, og om den er så lidt indgribende i almenvellet, at man kan forsvare at negligere et flertal. Hvis svaret er ‘nej’, så har alle et problem, ikke mindst det mindretal, der påtvang landet deres vilje, og problemet vil blive synligt i kriser.

Om 37 år er der en million indvandrere og efterkommere i Danmark. I Sverige er allerede mellem 20 og 30 % af befolkningen radikalt ændret på én generation, og der er ikke noget dokumenteret, folkeligt medejerskab til det. Kunne nogen have samlet flertal for det, hvis de havde spurgt Svensson i 1985? Det er helt utænkeligt.

Splittelsespotentilalet i et mindretals omvæltning af landet turde være enormt. Kan svensk multikultur klare et stormvejr? Jeg tror, den er et forældreløst barn, når noget går rigtig galt, jeg kan ikke forestille mig dem, der ikke ville forlade den hurtigere end et torpederet skib, og den mediepolitiske elite vil være de første, der tager benene på nakken. Det er dem, der er mere solidariske med den 3 verden og FN-konventioner, end deres eget folk, men som når det kommer til stykket ikke er solidariske med andre end sig selv.

Vi har set utallige overbeviste multikulturalister, der ikke i praksis vil have med den at gøre, bare tænk på Margrethe Vestager, Helle Thorning og Mette Fredriksens børns skoler. Tænk på trofaste SF-forældre på Nørrebro, der truer med at flytte, hvis deres børn skal sammenlægges i ‘en sort skole.’ (Ja til multikultur – nej tak til Blågård Skole.) Hvem står de sammen med? Åbenbart ikke med andre end sig selv. Skulle jeg være solidarisk med et politisk kup, som kupmagerne selv ikke vil vide af?

“Nu må vi stå sammen.” Det er en opfordring, der er rettet til ens samvittighed. Jeg er en god demokrat, der hæfter for flertalsbeslutninger, også dem jeg har skrevet og stemt imod. Derfor ved jeg ikke, hvad jeg vil svare den dag jeg vågner op til en statsminister, der appellerer til min solidaritet. Står jeg også fadder til deres multikulturelle DAMP-barn? Regn ikke med det på forhånd.

Jeg hælder til, at masseindvandringen ud fra enhver betragtning var demokratisk illegitim andet end den formelle: De var folkevalgte. AMID Working Paper Series 17/2002, Danskernes holdninger til indvandrere.En oversigt. Hvad mente danskerne om multi-danmark for 12-15 aar siden .)

En diskret, svensk revolution

Indtil for 15 timer siden ville minister Billströms udtalelser være ekstremistiske, men når de sidste er kommet med, så har det altid været sandt og jeg er stadig en højreekstrem jernrørsblogger for at have sagt det i femten år. Det er ikke sådan at blive medlem af det lukkede, gode selskab, hvis det er det, man vil.

Det er vigtigt, der bliver lagt mærke til det så M ikke taber valget for stort, men det er også vigtigt der ikke bliver lagt mærke til det, for det er det modsatte af hvad de mente i går, for et år og for ti år siden. Nu splittes riksdagspartiernes mangeårige falanks, det er enhver mand for sig selv og i den store, vilde flugt. Svensk etablissement og presse får et kollektivt apoplektisk tilfælde, leder efter knivene og redningsbådene. Lisa Bjurwalds øjene vil rulle rundt i hovedet og skue mod det himmelske lys, og EXPO vil skrive jeremiader om Reinfeldt, Breivik, Fjordman, Dispatch og Avpixlad og ikke et ord om Julia Caesar, for folk skal ikke få smarte ideer.

Vil gammelpartierne slippe levende fra det? It’s showtime, Sverige skulle tage entré. Hvad skal med med Dramatan og Lars Noren og svenske krimier med et anarkosyndikalistisk menneskesyn, når man har Riksdagen? Billström kommer næppe til hverken at formindske tilstrømningen til Sverige eller stoppe flugten til SD. Det er kun retfærdigt, at det er for sent for ham og hans parti. De har arbejdet hårdt for at opnå den nuværende situation:

Moderaterna vill minska invandringen till Sverige. Hur det ska gå till är en av huvudfrågorna för den arbetsgrupp som ska utforma partiets integrations- och migrationspolitik inför den kommande valrörelsen.Migrationsminister Tobias Billström, som leder gruppen, menar att ”volymen” måste sänkas för såväl den höga asylinvandringen som anhöriginvandringen.

Hur ska det gå till?– Det är det vi ska titta på. Idag är Sverige ett av de länder som tar emot flest asylsökande inom EU. Det är inte hållbart. En färsk genomgång i tidningen Dagens Samhälle visade att var tredje moderat kommunstyrelseordförande anser att Sverige borde ta emot färre flyktingar.Migrationsministern: Dagens asylinvandring inte hållbar. Nu svarar Billström på flyktingkritiken.

Sverigedemokraternas partiordförande Jimmie Åkesson kommenterar. “Jag är förvånad över vilken syn man har på missnöjet inom både sitt eget parti och bland väljarna. Man verkar tro att de är hur lättlurade som helst, att de går på den här finten hur många gånger som helst. Det handlar om rent skrupellöst bondfångeri som jag inte tror går hem. Vare sig Reinfeldt eller Billström sitter inne med några lösningar på problemen kopplade till massinvandringen – de är snarare en del av problemet, och detta vet naturligtvis både väljare och lokalt arbetande moderater runt om i landet. Man försöker blidka välgrundad intern opinion med några köttben, det är inte snyggt. Samtidigt visar erfarenheten att väljarna föredrar originalet framför kopian, så egentligen ska vi nog bara tacka och ta emot” Moderaterna stramar åt invandringspolitiken efter väljarflykt till SD.

Qaradawi er en ærlig mann. Særlig kjent for å ønske at hans følgere skal fullføre Hitlers Holocaust, og i Norge også kjent for å være det største forbildet til forstanderen i Det islamske forbundet, Basim Ghozlan, som er samarbeidspartner til Antirasistisk senter.I en video på Youtube, som ser ut til å være lagt ut i går, sier han følgende:

Hvis de (muslimer, min merknad) hadde kvittet seg med straffen for frafall, ville ikke islam ha eksistert. Islam ville ha opphørt med Muhammeds bortgang, fred bære med han. Så, å motsette seg frafall er hva som videreførte islam frem til i dag. Uten dødsstraff hadde islam vært utvisket

Venstre-politiker møder den virkeliggjorte multikultur

Vil det virke ? – Det burde måske have været en Radikal udlændingeordfører i stedet. På den anden side kommer Jakob Engel Schmidt fra samme høstak som en Radikal klidmoster:

For tre år siden undsagde den nyvalgte VU-formand Jakob Engel Schmidt Dansk Folkeparti, hvis indflydelse på dansk politik efter hans mening var’pinlig’. Det er på tide at sige fra – “Vi går ind for et multikulturelt samfund”.

Det var på et hængende hår, at venstre-politiker og direktør i Dansk Iværksætterforening, Jakob Engel-Schmidt, slap uden skrammer, efter han havde spurgt tre ikke-etniske danskere, om de ikke skulle betale for de varer, de var i gang med at stjæle.Hændelsen skete i Døgnnetto i Birkerød torsdag aften ved 22-tiden. Her skulle Jakob Engel-Schmidt bare ind for at købe et par liter mælk, da han opdagede tre mænd af arabisk udseende tage ting ned fra hylderne og putte ind i deres jakker.

– Da jeg kommer op til kassen, overhaler mændene mig og går ud af forretningen. Jeg tænker, at det er synd for kassedammen, da jeg har en formodning om, at hun også har set det. Så jeg spørger, om det ikke var en idé at betale for varerne i stedet for bare at stjæle dem. Det skulle jeg ikke have gjort, forklarer Jakob Engel-Schmidt til bt.dk. Herefter overfaldt de tre mænd den tidligere VU-formand verbalt og fortalte, at han ikke skulle beskylde dem for noget, og at de vil hævne sig og tæske ham. Det var ikke noget, Jakob Engel-Schmidt tænkte yderligere over, lige indtil han går ud af forretningen.

– Her står de så og er klar til at slås. Det er jeg ikke interesseret i og vender tilbage til Netto. Jeg tænker, de snart må forsvinde, men det gør de ikke. Så jeg tager chancen og begynder at gå min vej derfra. Og så begynder de at antaste mig. Jeg har ikke lyst til at bokse med tre temmelig tossede og store gutter. Jeg smider mine varer på jorden, slipper væk fra dem og løber tilbage til Netto, hvor de får låst dørene, siger Jakob Engel-Schmidt. V-politiker afslørede tyve-bande i Netto: Måtte flygte fra tæskehold

“The Economist lovpriser den nordiske »supermodel«

skriver danske aviser. Det er rigtigt nok. Ugebladet, der har været kendt for at holde folk uvidende på et højere Politiken-niveau, har en ud fra denne blogs synsvinkel en interessantere artikel i denne uge Immigration and growing inequality are making the Nordics less homogeneous:

Per Brinkemo is a former journalist whose life was changed when he wrote a book about a Somali boy who was brought up in war-torn Mogadishu. He now runs an organisation that specialises in helping Somali refugees from the basement of a Rosengard block of flats. The centre’s walls are decorated with pictures of high-ranking visitors and prizes awarded to Mr Brinkemo. But he is no fan of government policies, pointing out that politicians have little sense of how difficult it is to integrate Somalis into Swedish society. They hail from nomadic societies where trust is reserved for the clan, literacy is rare and timekeeping is rudimentary. Three-quarters of Somali children drop out of school. “For Somali immigrants [coming to Sweden] is like being transported to Mars,” he says. The sums that don’t add up

Mass immigration is posing serious problems for the region. For the Nordic countries to be able to afford their welfare states they need to have 80% of their adults in the workforce, but labour-force participation among non-European immigrants is much lower than that. In Sweden only 51% of non-Europeans have a job, compared with over 84% of native Swedes. The Nordic countries need to persuade their citizens that they are getting a good return on their taxes, but mass immigration is creating a class of people who are permanently dependent on the state.

Torben Tranaes, of Denmark’s Rockwool Foundation Research Unit, calculates that in the mid-1990s immigrants in their 40s—the age group that generally contributes most to the public budget—paid only marginally more in taxes than they received in benefits. In Sweden 26% of all prisoners, and 50% of prisoners serving more than five years, are foreigners. Some 46% of the jobless are non-Europeans, and 40% of non-Europeans are classified as poor, compared with only 10% of native Swedes. Immigrants are so closely associated with the Million Programme, and hence with public housing, that the Gringo, a Stockholm newspaper for immigrants, calls them Miljonsvenskar, or “Million Swedes”.

High immigration is threatening the principle of redistribution that is at the heart of the welfare state. Income inequalities in the Nordic countries are generally lower than elsewhere (see chart), but Matz Dahlberg, of Uppsala University, reckons that immigration is making people less willing to support redistribution. The decline is particularly marked among high-income earners. Immigration is also causing culture clashes. …… Is it more enlightened to impose secular values on devout Muslims or to dilute liberal values in the name of multiculturalism? Immigration and growing inequality are making the Nordics less homogeneous

Nu har jeg jo fået Twitter (så slipper jeg for Facebook) – der kan man følge sine yndligsforfattere – for så vidt de altså er i live – som Rushdie, og man også se fænomener som Lena Sundstrøm, der kvidrer om absolut ingenting 20-30 gange om dagen. Der er så intenst pubertært at overvære, så det trancenderer og bliver underholdende i et kvarters tid. Jeg ser også, at DF nu er på 16.9 %, ikke noget for kvidreren og Danmarks-eksperten.

I Politiken er der endnu en naiv eller hyklerisk bøsse, han er så grøn, så tvivlen skal komme ham til gode, der skriver langt og indigneret om den slemme homofobi (jeg bruger ikke de psykologiserende fobi-ord, når man overfalder nogen voldeligt og gladeligt, er det en misforstået undskyldning at kalde det af angst), uden med ét ord at nævne, hvem der er, der overfalder bøsser voldeligt i Danmark. Det er en offentlig hemmelighed, spørg en hvilken som helst politibetjent, som jeg har spurgt mine venner i korpset. Sig sandheden og hold op med at skrive bullshit kronikker. I Canada er der en interessant op illustrativ alliance mellem en lesbisk politiker og lokale Muhammeddyrkere her og her. Se det og bliv klogere og hvis det ikke hjælper, se denne video. Citaterne om tungeslikning og profeten som cross-dresser i Aishas kjoler er ægte nok og lige ud af Haditherne. David Wood snyder ikke. En klar kandidat til årets sjoveste video:

Pressekontrol: “Uhyrligt EU-forslag”

Et panel opp­nevnt av EU-kommisjonen opp­ford­rer inn­sten­dig til stram­mere regu­le­ring av nasjo­nale medier. Pane­let har kon­klu­dert med at det er på tide å intro­du­sere nye reg­ler for kon­trol­lere pres­sen, og fore­slår å gi EU-byråkrater i Brys­sel kon­trollen over stat­lige, nasjo­nale til­syns­or­gan for pres­sen og makt til å utstede bøter og fjerne jour­na­lis­tisk status. I til­legg til å opp­rette stat­lige kon­troll­or­gan med vidt­rek­kende full­mak­ter, anbe­fa­ler pane­let at EU-kommisjonen får den over­ord­nede kon­trol­len for å sikre at de nye vakt­bik­kjene ikke bry­ter EUs lovgiving.

“De nasjo­nale presse­rå­dene bør følge EU-standardiserte reg­ler og bli over­vå­ket av EU-kommisjonen for å sikre at de ope­re­rer i tråd med euro­pe­iske ver­dier”, skri­ver panelet. Jour­na­list­or­ga­ni­sa­sjo­nene i både Norge og Dan­mark rea­ge­rer kraf­tig på for­sla­gene fra det EU-nedsatte utvalget…..Index of Censorship: EUs mediaforslag vil underminere ytringsfriheten og demokratiet

Se også 22 januar: »EU-reguleret presse med europæiske værdier«.

Hur flyr man en förtryckande världsregering?
Diskussionen i Sverige er ‘down to basics’, men det er politikerne, der har fremkaldt den:

Försvaret är ett särintresse, sade statsministern i onsdags apropå debatten om den anorektiska försvarsbudgeten. Det kan man tolka som en fortsatt nymoderat distansering från sådant som gammelmoderater högaktar; Reinfeldt har ju tidigare sagt att näringslivet är ett särintresse. Men det går också att tolka utspelet som att kosmopolitiskt tänkande blivit vanligare bland svenska, borgerliga politiker. Synen på nationalstaten har förändrats, och tydligast är det i Centerpartiets förslag till nytt idéprogram. När C föreslår fri invandring är motiven frihet och mångkultur. Men i grunden finns centerns ideal om globalitet; ”ett tillstånd där vi alla blir världsmedborgare (…) Nationsgränser och nationer som begrepp minskar i värde. Centerpartiet välkomnar denna utveckling.”

Att svenska, borgerliga politiker vänder sig mot nationalstaten och i stället vill se sig som världsmedborgare i en globalitet är ganska nytt. Till vänster har det alltid funnits grupper som velat montera ned nationalstaterna och förenas i Internationalen. Borgerliga politiker har efter andra världskriget av lätt insedda skäl inte velat elda på nationalistiska känslor, men de har inte heller längtat efter nationalstatens undergång. Förrän nu.

Många önskar att nationalstaterna redan var begravda, och det påverkar idédebatten. Nationalism som ideologi korrumperades fullständigt av nazismen. Få har dock ifrågasatt nationalstaten, eftersom den förknippas med liberal demokrati. Visioner om global demokrati och världsregering är extremt svåra att genomföra. Hur kompromissar man mellan motstående intressen på världsnivå? Om andra värderingar än den svenska majoritetens vinner i världsvalen, kan vi tvingas att ge upp sådant som äganderätt, yttrandefrihet eller rättigheter för kvinnor och homosexuella? Hur flyr man en förtryckande världsregering? Vi måste tala om nationen, leder i Smålandsposten.