Først synger Muhammed Tahir Ul Qadri fra Minhaj al Quran en sang fra de varme lande for dansk TV 2, derefter synger han i en helt anden toneart for sit pakistanske hjemmepublikum fra minut 2:55. Da de er modsatte, kan begge sange ikke være sande. Man kan ikke på samme tid være ophavsmand til Pakistans blasfemilove og ikke, og der kan ikke være dødstraf for blasfemi og frafald og ikke. På urdu vil Tahir Ul Qadri slå enhver ihjel “som en hund”, der fornærmer eller forlader hans profet.

Norske kristne og jøder lyttede med på hele hans lange sang på Hotel Marriott forleden.(Tahir-ul-Qadri tror tilsyneladende, han har afluret hvordan et vestligt publikum skal tiltales, men enhver kan høre, at han smører så tykt på, at tilhørerne må undertrykke latteren. Han har bestemt ikke Tariq Ramadans gehør for at smøre naivisters øregange.)

Nordmændene så forpinte ud, de lignede det de var: gidsler. Og i morgen synger han den samme sang for Anna Mee Allerslev, Jakob Scharf og Rene Karpantschof den 11 september, et givetvis høfligt publikum, der højst vil rotere lidt uroligt på stolen. Will the real Tahir Ul Qadri please step forward ? Nå, ikke? (Da en kendt islamist kom til byen, Politikens journalist ved ikke hvad journalistisk hæderlighed er.) (HRS.NO: Løgner og henrettelser.)

Fortsæt med at læse “Taqiyya i København”

Av Julia Caesar

Copyright Julia Caesar, Snaphanen och HRS. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen!

Den mentala järnridån faller allt snabbare över Sverige. Utrymmet för en ärlig debatt i den offentliga sfären krymper hörbart för varje dag. En efter en tystnar de intressanta, levande rösterna. Istället får vi en ljudmatta av politiskt korrekt och fullständigt ointressant babbel. Precis som i diktaturer har propagandamegafonerna och ett gapigt C- och D-lag tagit över det offentliga samtalet. De som har till uppgift att värna yttrandefriheten har smält ihop med den politiska makten och blivit de ivrigaste ridåhalarna. Drevet går mot människor som djärvs ha åsikter som inte är officiellt sanktionerade. Priset för ett förfluget ord eller en av etablissemanget icke godkänd åsikt kan bli mycket högt: att få sitt liv förstört. Hur länge ska rädslan få styra? ”Skrämseltaktiken fungerar bara så länge vi låter oss skrämmas” skriver Helena Edlund, präst i Svenska kyrkan.

Det svenska debattklimatet är i dag så nära DDR man kan komma i ett land som till formen är en demokrati. Mer och mer av det offentliga samtalet förvandlas till regisserad teater som luktar damm och död. Replikerna är intresselösa och uppgjorda i förväg. Stora samhällsområden, som en huvudlös invandringspolitik, statsfeminism och islams infiltration av det svenska samhället och Svenska kyrkan är genom en tyst överenskommelse mellan politiker och journalister bannlysta från allmän diskussion. Alla går som katten kring het gröt. Alla vet vad gröten består av, men ingen låtsas om det. De Röster som släpps fram bevakar gränserna för vad som får sägas. Oliktänkande skräms systematiskt till tystnad.

Rösterna styr våra liv mer än vi vill inse

I det offentliga rummet omges vi av Röster. Rösterna styr våra liv mer än vi vill inse. Rösterna anger tonen. Det Rösterna säger blir tillåtet också för oss andra att säga. Det Rösterna inte säger ska vi förstå att vi också ska tiga med. Rösterna omkring oss blir Rösterna också inuti oss. Yttre kontroll internaliseras som inre kontroll. I avsaknad av Gud och med ihåliga pappfigurer som politiska ledare är Rösterna den norm vi har att hålla oss till.

Vilka Röster är det vi får höra i dagens Sverige? Vilka släpps fram? Vilka stoppas? Var finns de sanna, intressanta Rösterna som stimulerar till samtal och får oss att tänka? Var finns Rösterna som överraskar oss? De som har något att säga utöver vardagsbruset av plattityder verkar ha försvunnit in i konsensusgrötens gråa töcken.

Någon släpper fram, någon stänger ute

Rösterna lever sina liv i ett utrymme som har skapats av någon och som begränsas av någon. Någon, någonstans, bestämmer vad som får sägas och vad som inte får sägas. Någon rycker i trådarna. Någon släpper fram. Någon stänger ute. Ordergivningen sker effektivt, alla rättar in sig i ledet. Alla bevakar varandra hysteriskt, som hyenor. Minsta lilla felsteg så är man rökt. Straffet för ett förfluget ord är först en offentlig och förnedrande pudel, sedan avstängning eller uteslutning.

Rösterna i public service styrs av ohöljda vänstersympatier, populism och rädsla. 82 procent av journalisterna i den förmenta saklighetens och opartiskhetens högborg, Sveriges Radio, sympatiserar med vänsterpartierna (socialdemokraterna, vänsterpartiet, miljöpartiet). På Sveriges Television är siffran 83 procent. Självklart styr de privata politiska sympatierna programutbudet.

Kulturredaktionen vräker ut kulturmarxism

Eventuell strävan att ge lyssnare och tittare ett varierat utbud med hög kvalitet verkar ha begravts på ambitionernas kyrkogård. Hur försvarar licensfinansierade Sveriges Radio att en groteskt överdimensionerad och vänskapskorrumperad kulturredaktion år ut och år in får vräka ohöljd kulturmarxism över lyssnarna? Skandalösa 84 procent av radions kulturjournalister sympatiserar med det rödgröna blocket (socialdemokraterna, vänsterpartiet, miljöpartiet) enligt den senaste undersökningen av professor Kent Asp, SOM-institutet vid Göteborgs universitet.

Låt oss torrt konstatera att det märks. I kulturradion kan man till exempel få höra Radioteaterns marxistiska chef Stina Oscarson kritisera USA för att de dödade Usama bin Ladin i Pakistan i maj 2011.  USA borde ha satsat på dialog med bin Ladin och al-Qaida istället, anser hon. Stina Oscarson tror starkt på dialog.

”Min sanning” – rena DDR-listan

Den gångna veckan inledde SVT en ny säsong av en programserie med den löftesrika titeln ”Min sanning”. Under åtta tisdagskvällar ska åtta personer berika tittarnas liv genom att prata om sig själva i en hel timme. Vilka Röster ska vi få höra? Håll i er nu, den här DDR-listan är symtomatisk för Sverige:

• Jan Guillou, 68 år, gammal maoist, journalist och författare.
• Maud Olofsson, 57 år, avsutten näringsminister och före detta ledare för centerpartiet.
• Robert Aschberg, 60 år, gammal maoist, tv-profil.
• Gudrun Schyman, 64 år, kommunist, före detta ledare för vänsterpartiet, ”feminismens klarast lysande stjärna” som glatt eldar upp 100 000 kronor som stöd för lågavlönade kvinnor.
• Jan Myrdal, 85 år, den insiktslösa kommunismens arketyp, den evige gossen Ruda som aldrig erkänner ett fel.
• Jeanette Bonnier, 78 år, Bonnierkoncernens största delägare.
• Kjell-Olof Feldt, 81 år, före detta finansminister (s).
• Carin Götblad, 56 år, före detta länspolismästare i Stockholm och listans junior.

Men var i all världen är Helle Klein?

Har Sverige verkligen inget annat att bjuda än en samling avdankade kommunister och socialdemokrater samt en likaledes avdankad centerpartistisk före detta minister? Jodå. Men de Rösterna släpps inte fram. I så fall vore det ju inte DDR-tv.
Här ställer man sig oroligt frågan: VAR ÄR HELLE KLEIN?  Och Göran Greider?

Hur kan över huvud taget en programserie göras utan de här två oumbärliga Rösterna ur vänsterns vaxkabinett med klippkort till SVT:s morgonsoffor, Studio Ett och God morgon Världens paneler? Är det möjligt att något enda program i public service får vara en Klein- eller Greiderfri zon?

De bjuds in för att de låter käften gå

Liksom Rösterna i ”Min sanning” bjuds de här två Rösterna in av en enda orsak: de låter käften gå. Med någon av dem i studion riskerar man inte det som är alla producenters fasa – en tyst sekund. Man riskerar å andra sidan inte att något substantiellt blir sagt, men det är ju heller inte meningen. På Helle Kleins meritlista står att hon har varit ledarskribent på Aftonbladet, är prästvigd, har fått sparken från Kyrkans Tidning och driver den extremt islamflirtande sajten Seglora smedja. Hon har fått rasism på hjärnan. Prognosen ser inte ljus ut. Det måste vara tungt att gå omkring och bära på övertygelsen att alla svenskar är rasister. Men det är sådana Röster som släpps fram och tillåts överrösta alla andra i det av skuldkänslor svårt tyngda Sverige. Helle Kleins aggressiva stil kan ses i en diskussion om ”vardagsrasism” i SVT:s morgonsoffa här. I Panelen i senaste P1 God morgon Världen är hon i sitt esse och skriker och överröstar Dagens Nyheters politiske redaktör Peter Wolodarski och Carl Rudbeck, krönikor på Sydsvenska Dagbladet.

”Allt tröttare paneler med allt mindre att säga – den här panelformen måste väl ändå vara så urvriden den kan vara vid det här laget?” skriver Annina Rabe i en tv-krönika i Svenska Dagbladet.

Hon plockar ur det elitskikt hon känt sedan barnsben

I det första ”Min sanning” fick vi se Jan Guillou med förtjusning tala om sig själv och hur hemskt det var att bli beskylld för att vara KGB-agent.  Programledare är Cecilia Bodström, dotter till före detta TCO-ordföranden och utrikesministern, senare utbildningsministern Lennart Bodström (s)  och syster till förre justitieministern Thomas Bodström (s).

När vi vet det förstår vi möjligen valet av Röster bättre. Hon plockar ur det elitskikt hon har känt sedan barnsben. Cecilia Bodström koketterar, snurrar i stolen, lägger huvudet på sned och ser ut att vara fullt kapabel att sluta Guillou i sin famn och trösta honom för Svenska Dagbladets sågning av hans senaste bok.  Inga besvärliga frågor ställs.

Rösterna behöver en skampåle – piska mig mer!

I det masochistiska Sverige har Rösterna ett ständigt och desperat behov av en skampåle. Där ska folket nitas fast tills det skäms: Piska mig mer! Jag förtjänar det. Jag är en så usel människa. Det är mitt fel, mina fördomars fel, att massinvandringen inte är den succé som politikerna har förespeglat oss. Antagligen är jag rasist.

I drygt ett år har Anders Behring Breivik tjänstgjort som skampåle. När han fick sin dom i augusti kastades Sverige in i ett skampålelöst tillstånd. Fullkomligt oacceptabelt. Medias dramaturgi kräver omedelbart en ny skampåle. Det blev Forserum, den lilla orten i Nässjö kommun där somalier påstår sig ha blivit trakasserade av den rasistiska ortsbefolkningen. När Forserum sjönk ihop som en punkterad sufflé blev skampålen en 15-årig afghansk flykting som inte vill utvisas tillbaka till Italien, som han ska enligt Dublinkonventionen.

Fallet fyllde sin mediala funktion i två hela dagar. Fullt pådrag, drevet går tills journalisterna får som de vill. Who´s next? Vilken blir nästa skampåle? De förbrukas allt snabbare. Skrupelfri utpressning är en av journalisternas metoder för att utöva makt över invandringspolitiken och annan politik. Skampålen, anklagelsen mot alla som inte gör som journalisterna vill, är givetvis en projektion av den egna ondskan som Rösterna inte vill kännas vid hos sig själva.

Public service håller på att dö sotdöden

Med Mats Svegfors som radiochef har Rösterna gått in i rädslans paradigm. Sveriges Radio förfaller inför våra öron. Detsamma gäller Sveriges Television under ledning av Eva Hamilton. Public service håller hörbart på att dö sotdöden. Ängslan och politisk korrekthet tar stryptag på kreativiteten. Till skillnad från pressen (de tidningar som inte uppbär statligt presstöd) behöver public service aldrig ta några marknadsmässiga hänsyn. De kan göra hur usla program som helst och ändå sitta tryggt på sina stolar medan licenspengarna rasslar in.

När public service presenterar en nyhet är närvaro av Maktens Röster, det vill säga regeringsmakten, numera obligatorisk, oavsett ämnet. I SR Ekot, P1 Morgon, God morgon Världen och Studio Ett, liksom i SVT Rapport, Aktuellt och Agenda intervjuar medieetablissemanget politikeretablissemanget. Av outgrundliga skäl ses inte regeringen som en part med egna intressen utan på något förunderligt sätt som objektiva ”experter” som ska förklara för det fåvitska folket hur allting ligger till. För regeringsledamöter, generaldirektörer och en mängd andra institutioner ligger röda mattan ständigt utrullad till SR:s och SVT:s studios och de stora tidningarnas debattsidor.

”Expo hjälper gärna till”

Vi lyssnare/tittare ska vara små snälla barn och lyssna andäktigt till tant/farbror ministerns Röst när hon/han förklarar för oss vad som gäller. En yttring av samma tendens är att anlita Röster som har uppenbara partsintressen i olika frågor men framställs som objektiviteten personifierad. Stiftelsen Expo har klippkort till radio- och tv-studios. En generalorder om Expomedverkan verkar ha utgått till landets nyhetsredaktioner. I ett förslag till riktlinjer på Helsingborgs Dagblad efter valet 2006 fanns den här rekommendationen till tidningens journalister:

”Skriv aldrig om SD:s pressmeddelanden, motioner eller andra utspel utan kritiska frågor. Ifrågasätt siffror, fakta och påståenden. Ta reda på vad som gäller innan du gör intervjun. Läs på! Quick response och Expo hjälper gärna till.” (Ur Björn Hägers bok ”Problempartiet”.)

Det stannade vid att vara ett förslag. Tidningen kom häpnadsväckande nog fram till att den ska vara kritiskt granskande mot alla partier.

Spanarna klafsar runt i ett träsk av trivialiteter

Under många år missade jag aldrig att lyssna på ”Spanarna” i P1 på lördagsmornarna. Jag tyckte att de var spirituella.  Under ledning av Ingvar Storm spanar tre personer in i framtiden och gör förutsägelser. I spanarstallet ingår Gabriella Ahlström, Göran Everdahl, Jessika Gedin, Johan Hakelius, Jonas Hallberg, Sissela Kyle, Per Naroskin, Calle Norlén och Helena von Zweigbergk.

Jag har slutat lyssna på Spanarna. Det är inte de högt begåvade och kultiverade Rösterna det är fel på. Det är Spanarnas programkoncept som är problemet. Här får absolut ingenting sanningsenligt eller angeläget sägas. Det är inte här lyssnarna får ta del av ärliga förutsägelser om att Sverige är på väg åt helvete. Spanarna är orkestern som oberört skämtande och fnissande spelar vidare på det sjunkande Titanic. Så fort det bränns det allra minsta kastar sig Ingvar Storm in och leder samtalet tillbaka in i det meningslösa tramsandets trygga vrår. Spanarna fortsätter år efter år att klafsa runt i ett träsk av trivialiteter.

Ståuppkomik för 180 000 på Säpos personalfest

Enskilda Spanare kan också stå till tjänst med ståuppkomik mot lämpligt arvode. I juni 2011 hade Säpo en personalfest med James Bondtema för 5,3 miljoner kronor. (Varför inte ett aktuellt självmordsbombartema?)  Fakta om kostnaderna för festen avslöjades nyligen i Dagens Nyheter. På festen underhöll Spanaren och skådespelerskan Sissela Kyle Säpos personal med ståuppkomik. Arvodet var 180 000 kronor. TV4-profilen Jenny Strömstedt höll ett föredrag för 50 000 kronor. Sammanlagt kostade underhållningen en halv miljon kronor.

Svenska myndigheter dansar och ler. Skattebetalarna står för notan. Det är den miljonrullande före detta Säpochefen Anders Danielsson som nu är generaldirektör för migrationsverket och begär ytterligare 8,1 miljarder för att klara att ta emot halva Afrika och Mellanöstern.

Mångkulturpropagandan trappas upp

Samtidigt som programutbudet i public service tunnas ur är en tydligt avläsbar tendens att den mångkulturella propagandan trappas upp. Inget enda program är längre fredat från mångkulturella ambitioner. Röster som talar bruten och knagglig svenska är en daglig plåga. Antagligen står det något tjusigt formulerat i SR:s och SVT:s programpolicy om att ”programutbudet ska spegla det mångkulturella Sverige och väl tillgodose invandrade minoriteters behov och önskemål”. Nånting sånt. Men att ta upp konkurrensen med al-Jazeera i lägenheterna bakom parabolerna blir inte lätt.

Inte ens matlagningen får vara i fred. Under sommaren har SR:s matlagningsprogram ”Meny” gjorts mångkulturellt i åtta veckor på temat ”Mat i exil”. Den kurdiske journalisten och författaren Mustafa Can har tillsammans med Ozan Sunar och andra mångkulturella Röster lärt lyssnarna att laga mångkulturell mat. Hur det har fallit ut i köket hos Doris i Pajala ska vara osagt.

27 procent invandrare i ”Sommar”

”Sommar” brukar vara pålitlig radio. Eller? En undersökning av årets Sommarpratare, 59 stycken, visar följande sammansättning av Röster:

• 8 idrottsstjärnor
• 17 skådespelare/artister
• 4 politiker
• 20 journalister, författare, konstnärer, kulturpersoner
• 2 vetenskapsmän/forskare
• 8 företagare/entreprenörer

Skidåkerskan Anja Pärson kom i det första Sommar den 23 juni ut som lesbisk. Och? Det skulle liksom bära resten av sommaren. Det gjorde det inte. Idrottsstjärnor är sällan pratglada. Artister och skådespelare brukar inte heller ha mycket att säga utöver egocentriska anekdoter. Ängslan och politisk korrekthet präglade även det här urvalet av Röster.

Sexton av Sommarrösterna är invandrare eller utlänningar, lika med 27 procent. Producenterna har säkert suttit och svettats vid miniräknaren: ”Vi har väl lika stor andel invandrare som i befolkningen som helhet?” Ja, med råge. Det som ska vara ”lättlyssnat i hängmatten” har blivit ännu en public service-arena där mångkulturen ska bankas in i svenska folket. När de kontroversiella, de utmanande Rösterna väljs bort återstår bara anpasslighetens öken och ointressanta program.

Religionsprogram lobbar för islam

P1-programmet ”Människor och tro” ska enligt sin egen beskrivning finnas i ”skärningspunkten mellan religion och politik”. Inofficiellt har programmet i folkmun länge kallats ”Människor och islam”. Den påtagligt inkompetenta redaktionen (Åsa Furuhagen, Tithi Hahn och Sören Wibeck) tolkar sitt uppdrag som att med alla tillgängliga medel lobba för islam och osynliggöra eller motarbeta Sverige som ett kristet/sekulärt land. Resultatet är en kväljande soppa av naivt islamfjäsk, förljugenhet och öppet förakt för troende kristna.

”Människor och Tro i SR är ett journalistiskt misslyckande. Programförkortningen ”MOT” tycks ha blivit programmets eget motto: Att vara mot så mycket som möjligt när det handlar om religion, och särskilt kristen religion” skriver journalistveteranen Siewert Öholm på bloggen Churchmill.

”Var kyrkan verkligen rätta platsen att sörja på?”
Fortsæt med at læse “Söndagskrönika: Rösterna omkring oss”

Kronikken ovenfor nævner Sveriges Radios program ‘Människor och Tro’ – i folkemunde kaldet som rubrikken. Så af nysgerrighed gik jeg ind på det, og i denne uge spiller Geert Wilders af uransagelige grunde en store rolle. Særligt i dette indslag – Minskat stöd för Geert Wilders Frihetsparti – må man spørge sig, hvad det egentlig har med programmets forventeligt, religiøse emnekreds at gøre. Men lyt selv, og jo Daniel Poohl, chefredaktör för den antirasistiska tidningen Expo medvirker skam. Han har et godt job, så længe vinden blæser hans vej.

Britiske imamer ville vie 12-årige

Sharia trumfer retsstaten. Hver gang den ser sit snit til det:

British Muslim mosque leaders are agreeing to carry out secret marriages with child brides as young as 12 in the UK, it emerged today. In an undercover investigation, a Shite mosque leader agreed to marry a 12-year-old girl so long as she was a willing participant.

A Sunday Times journalist visited the Husaini Islamic Centre in Peterborough – the ‘first Shite mosque in the whole of Europe’ – posing as the father of a 12-year-old girl.According to the newspaper, the reporter was told by Imam Mohamed Kassamali that ‘under sharia [Islamic law] there is no problem’ in marrying a 12-year-old.But while he declared Islamic Law dictated a girl should see ‘her first sign of puberty at the house of her husband’, he admitted they would all get in to trouble if she went to police saying she was forced into the marriage. The child brides: Muslim mosque leaders agree to marry girl of 12 in Britain… so long as parents don’t tell anyone

80 tyske politifolk såret efter kurdiske optøjer

40.000 kurdere fra hele Europa kom for at holde en kulturfestival i Mannheim, men den sporede totalt ud af kontrol. Det rystende resultat: 80 politifolk såret af sten, fyrværkeri og flaskekast, 13 beskadigede køretøjer og 31 anholdte.

Politiets talsmand Martin Boll siger: “Deres voldelighed var enorm. Hundreder, hvis ikke mere end et tusind “kurdiske angribere stormede politiet og dyngede dem over med sten.” Sådan en voldelighed har han ikke havde oplevet i 30 års politiarbejde. Selv journalister blev angrebet.

Grunden til optøjerne var i følge politiet at det ønskede at støtte de kurdiske ordensfolk i at få bedre styr på deltagerne. De indgreb på deres opfording, understreger politiet Men opfattede voldelige kurdere som en provokation. Arrangementet blev overskygget af flere konflikter, der opstod i løbet af de sidste par dage. Kurderne angreb gentagne gange tyrkiske eller tyrkisk-fødte bilister. Desuden havde politiet i flere biler konfiskeret kasteskyts og macheter. En gruppe havde også vist det forbudte PKK flag. 80 verletzte Polizisten nach Kurden-Randale (Snaphanens oversættelse)

Kombinationen af økonomisk krise og masseindvandring er en direkte trussel mod demokratiet som styreform. Alle de ‘fascister’ den radikale venstrefløj har fablet om i årtier, kan blive den skinbarlige virkelighed, skabt ved deres egen medvirken.

Public Order Minister Nikos Dendias on Saturday ordered authorities to file charges against supporters of neofacist Chrysi Avgi (Golden Dawn) as well as two of the party’s deputies, Giorgos Germenis and Panayiotis Iliopoulos, following an attack on immigrants’ stalls at a church fate in Rafina, northeast of Athens, on Friday night. The action could lead to the MPs having their parliamentary immunity lifted. Golden Dawn Smash Market Stalls Run by Illegals

Hellas er et land som har gått over fra å være i en nedadgående spiral til å havne på akutten. Samfunnet trues av oppløsning, og det handler om folks overlevelse. Det finner ikke folk seg i. Forstår de høye herrer i Brussel dette? Det virker ikke slik.Nedskjæringene i Hellas har allerede resultert i sosial misære for et stort antall mennesker. De har måttet gå fra hus og hjem, og bo i parker. NRK Ekko hadde en hjerteskjærende reportasje fra Athen denne uken. Vi snakker om virkelig fattigdom, som slår bunnen ut av samfunnet og menneskenes liv.

Men troikaen – ECB, Pengefondet og kommisjonen i Brussel, vil ha enda større kutt. De har frosset 30 milliarder euro av pakken på 130 milliarder som det er vedtatt at Hellas skal få, hvis landet oppfører seg skikkelig. Det er det troikaen kommer til Athen fredag for å finne ut. Hellas er oppe til eksamen i oktober, da kommer rapporten som sier om grekerne fortjener å få de sperrede milliardene. Troikaen later som om det er en styrt prosess, som om grekerne kan stramme livremmen enda noen hakk. De ser ikke at Hellas er i ferd med å gå opp i limingen.Revolusjonen begynner i Athen

Hovedet på sømmet og sømmet er Sverige

Inte sedan kriget på Balkan har så många asylsökande kommit till Sverige som nu. Ökningen ger Migrationsverket merkostnader på 8,1 miljarder under de närmaste fyra åren. Generaldirektör Anders Danielsson hoppas på ett miljardtillskott i höstbudgeten.

Migrationsverket räknar med att under nästa år få in 41 000 asylansökningar – 40 procent fler än i fjol. Samtidigt ökar antalet ansökningar om familjeföreningar till en rekordnivå. Det beror på att Migrationsdomstolen i våras slog fast att det inte krävs pass för att man ska kunna få uppehållstillstånd som anhöriginvandrare. Det räcker med ett DNA-test. Enbart i år väntas 15 000 somalier ansöka om att få återförenas med familjemedlemmar som redan finns i Sverige. 8 miljarder till flyktingboom (Kristianstad: Ett 100-tal somalier väntas inom kort, Södertälje vill ha hjälp med syrisk flyktingvåg.)

I 2012-2013 kommer der 175.000 til Sverige

Sydsvenskan tør ikke nævne det totale antal ‘nye svenskere’ for 2012-2013, der har været publiceret i Weekendavisen i maj : Sammenlagt forventer Migrationsverket ca. 175.000 nye asylsøgere og familiesammenførte i de to år 2012-13 og af Gunnar Sandelin på Newmill: Vet allmänheten om att Migrationsverket räknar med kraftigt ökad invandring?

Svenske mediers formidling på dette område er som regel ikke ren løgn, selvom det forekommer, men den er aldrig hele sandheden. Den er altid så fragmenteret og redigeret, at ingen kan danne sig det fuldstændige overblik, uden at de samler deres eget puslespil. Andre medier fortæller endnu mere fragmenteret end Sydsvenskan – her og her. Det er derfor overdreven smiger, at kalde svensk journalistik for formidling eller værdifri oplysning i demokratiets tjeneste. Små-sjatter sandhed oplyser ikke, de forvirrer og det er netop meningen. Magten skaber ny-Sverige, og den vil ikke forstyrres.

Og dette er altså i et land, hvor over 26 % af befolkningen nu har rødder i udlandet, de færreste af dem i den vestlige kulturkreds. På journalist-svensk hedder det mindre dramtisk “1.4 millioner udenrigsfødte” eller cirka 15 procent af befolkningen. Alene muslimer er der en million af om 18 år. Sverige islamiseres i en sådan grad og fart, at det kan kaste hele Skandinavien ud i kaos om en generation.

Jeg ved ikke hvad der løber igennem Fredrik Reifeldts hoved, men han må i al fald kalkulere med, at Sverigedemokraterne har i to år ligget stabilt og rodet på 5-7 % af stemmerne, og at han derfor trygt kan fremture med at forære landet bort. Der er altså ikke nogen opinion værd at regne med imod dette gigantiske, irreversible samfundseksperiment. Kom derfor ikke og klag bagefter, svenske vælgere, hvis I synes eksperimentet er slået fejl. Der er ingen fortrydelsesklausul på demografi.

Basically, this Pakistani Muslim fanatic, is attacking the decent and reserved Japanese immigration officers because he does not want them to remove his womans burqa, obviously as usual their demeads of having special status over the rest is well known. Now he has have the nerve to go into someone elses nation and demand special treatment as if he was in Pakistan. Pakistani Fanatic attacks Japanese Immigration officers – “In Islam I kill you if you touch my wife”.

Lars Vilks vil bare ikke makke ret

Det er hinsides en svensk journalists forestillingsevne, at han ikke kan intimidere en person til noget. Nu skal Vilks hænges op på, at han har visse sammenfaldende synspunkter med SION – nemlig modstanden mod politisk islam og støtten til den vestlige kulturs grundlæggende værdier:

Lars Vilks stödjer nu öppet den anti-muslimska organisationen Sion. Tidigare har han hävdat att hans deltagande i deras konferens i New York nästa vecka är del av ett konstprojekt. Nu har Lars Vilks i ett mejl gått ut med sitt starka stöd till organisationen Sion och skriver att han sympatiserar med organisationens värderingar. Lars Vilks stödjer Sion öppet, SR interview

På HRS.NO interviewer Helle Merete Brix og Uwe Max Jensen i dag Lars Vilks

Hvad mener du om den polemik, der er opstået omkring din deltagelse i SION’s konference i New York?

”Det er ikke uventet. I udgangspunktet troede jeg ikke, at det ville vække større opmærksomhed i Sverige, men SION lavede en manifestation i Stockholm, og det gjorde organisationen kendt i Sverige,” siger Lars Vilks, der skal holde en tale på 15 minutter for forsamlingen i New York. Emnet bliver ifølge kunstneren eventyret om rondellhunden (rundkørselhunden).

SION er fra flere sider blevet beskyldt for at være racister. Hvad mener du om den anklage?

”I USA er det umuligt for en organisation at være racistisk, hvis den skal have politisk gennemslagskraft. SION er islamkritisk og repræsenterer en radikal islamkritik, men den er ikke racistisk. SION har forbindelser til det republikanske parti, og Pamela Geller (SION’s præsident, red.) optræder ofte på Fox News. Det kunne hun ikke gøre, hvis hun var racist,” forklarer Lars Vilks.

A 1001 muslim inventions

Nu hørte jeg jo igår en lille selvhøjtidelig pakistansk turist i København med en sjov hat (hør nedenfor) fortælle mig, at ‘the prophet to end all prophets’, som Dan Turell ville have sagt, også opfandt demokratiet og rødstrømpebevægelsen. Her er lidt flere muslimske bidrag til civillisationen:

An Islamic supremacist group centered around the theme of “1001 Inventions” is claiming that much Western progress derives from Muslim discoveries during the Middle Ages. Is this claim true? In this video, David Wood gives his first response (with more to follow).

Af Dan Ritto

Den socialdemokratiske integrationsminister Karen Hækkerup har uden tvivl haft en glimrende dag. Ved at vende på en tallerken og fake indignerthed, er det lykkedes hende at komme til at fremstå som en principfast forsvarer for demokratiets principper og endda som kritiker af islamisk supremacisme.

Det virkelige spørgsmål er derimod, om ikke Karen Hækkerup i virkeligheden er en hykler.

Det hele begyndte med en konference. En helt almindeligt en af slagsen, men på en ualmindelig dag. En forening der kalder sig Ny-Dansk Ungdomsråd havde indbudt til konference med deltagelse af blandt andre Jacob Scharf fra PET, integrationsministeren – og så altså en prominent islamisk supremacist ved navn Muhammad Tahir ul-Qadri. Sidstnævnte er kendt for at have spillet en ledende rolle i indarbejdelsen af sharialovens bestemmelser i Pakistans lovkompleks – herunder også landets blasfemilovgivning.

Det er netop imamens holdning til shariareglerne og vantros rettigheder i forhold til muslimer, der gør manden for kontroversiel for ministeren.

Det kan umiddelbart være svært at forstå for almindelige mennesker. Ministeren plejer jo ellers ikke at have vanskeligheder ved at omgås modstandere af demokratiet og fortalere for de vestlige retsprincippers afskaffelse. Således omgås ministeren gladelig folk som Abdul Wahid Pedersen og Sherin Khankan. Og hun havde tilsyneladende heller ingen kvaler ved for nylig at deltage i en ramadanmiddag, arrangeret af en ekstremistisk tyrkisk organisation, hvis holdninger i intet væsentligt adskiller sig fra den pakistanske imams.

Hvis man kigger nærmere på sagen, fremgår det da også tydeligt at Karen Hækkerup har et alvorligt troværdighedsproblem. Såvel hende selv som hendes embedsmænd i ministeriet må have vidst i ugevis at den pakistanske imam var programsat til at deltage side om side med ministeren. Alligevel var der ingen reaktion fra ministeriet.

Det var først da den iransk-fødte Jaleh Tavakoli i et blogindlæg i Jyllandsposten fik avisens redaktion til at interessere sig for sagen at der skete noget i ministeriet. Den medieinteresse der fulgte, var hvad der fik ministeren til at trække sin deltagelse i konferencen. Intet andet.

Ministerens hykleri bør være tydeligt for enhver. Hun omgås glad og gerne ekstremistiske muslimer med alternative opfattelser af demokrati og ønsket retspraksis i vort land – så længe de landsdækkende medier ikke interesserer sig for det. Men så snart der kommer offentlig interesse for en sag, træder Karen Hækkerup et skridt tilbage, pudser glorien og lader som om hun er indigneret.

Hende om det. Karen Hækkerup er politiker, og skuespil er en del af det politiske håndværk.

Samtidig efterlader sagen også Ny-Dansk Ungdomsråd med bukserne nede. For stillet overfor valget mellem den ekstremistiske imam og én af Hendes Majestæts ministre, tog det kun Ny-Dansk Ungdomsråd en times tid at bestemme sig for imamen. Så fik vi dén sag sat på plads.

Senest har også Naser Khader været ude med en udtalelse på Facebook, som jeg tillader mig at citere fra:

Og så forstår jeg ikke Nydansk Ungdomsråd! De forbød deres talskvinde i at deltage i en debat (om Balladen i Vollsmose) på radio 24/7 (Skriftestolen) forrige søndag, hvor jeg også deltog. Hun sagde først ja, men meldte afbud 4 timer før debatten, fordi ledelsen i Nydansk Ungdomsråd (ifølge hende) ‘ikke vil sætte foreningen i forbindelse med integration’ – det er ellers en relevant debat for en ny-dansk forening. Men de har åbenbart ikke noget imod at blive forbundet med en hovedarkitekten bag Pakistans blasfemilove?

Så enkelt kan det siges.

Karen Hækkerup er foreløbig sluppet ud af sækken. I denne omgang. Ny-Dansk Ungdomsråd må indstille sig på at offentligheden fremover vil begynde at grave i de holdninger og det verdenssyn, der ligger til grund for foreningens virke. Og intet tyder på at det bliver et kønt syn.

Muhammad Tahir ul-Qadris tale på Hotel Marriott, MP 3 audio, 1 time og syv minutter.
Den hane der galer undervejs, er et sektmedlems mobiltelefon.

(Relateret: Minister nægter at tale med ekstrem muslim, Trods minister-afbud vil borgmester tale, Borgmester Allerslev går imod minister: Rolig nu, Karen. Minister refuses debate with ul-Qadri, Dr Tahir-ul-Qadri to address European Peace Conference on September 9.)

TV historian triggers storm after controversial programme about Islam, TV historian triggers storm after controversial programme about Islam. Se også Coren & Spencer: Jihad Watch – Tom Holland’s ‘Islam: The Untold Story’.

De Radikales reformvanvid

De bliver bare ved og ved, De Radikale, med at fremsætte det ene glade vanvidsforslag efter det andet: Kønsneutrale pas og personnumre, frit fornavnevalg, endnu mere multikulturalisme, tolerance på skoleskemaet, fire forældre til børn, flerkoneri og så videre. Troede man, at værdipolitikken som i et andet eventyr var lagt død i en glaskiste, kan man godt tro om. De Radikale har kysset prinsessen, og hun er genopstået som en ækel heks. Med hekseri skal alt nu laves om i en grad, så De Radikale må siges at have overhalet Enhedslisten venstre om.

De Radikales borgmester i København, Anna Mee Allerslev, er gået i front og har plæderet for mere mangfoldighed på et tidspunkt, hvor parallelsamfundet Vollsmose står i flammer. Man kunne blot grine ad De Radikales vanvid, hvis ikke lige det var fordi, at partiet nu sidder på magten.Allerslev har været et smut i Canada og set, at multikulturalismen virker. Så det må vi have noget mere af. Vi hører dog ikke så meget om, at Canada sorterer benhårdt i indvandrerne, så landet kun modtager de bedste. Og reelt foregår der assimilation i Canada. Allerslev glemmer også, at Danmark bygger på helt andre traditioner, der gør det vanskeligt, hvis ikke umuligt, at importere den canadiske model. Multikulturalismen er allerede slået fejl herhjemme [..]

Den multikulturelle politik, der ovenfra med faste regler og særbehandling vil forbedre integrationen, fører derimod til mistillid. Tabet af sammenhængskraft vil både gå ud over indvandrerne og danskerne. Det seneste påfund blandt københavnere for at undgå mangfoldighed er at skifte folkeregisteradresse for at undgå, at deres børn går i skole med »to-sprogede«. Som journalisten Kåre Gade meget rammende har skrevet: De Radikale løser problemer, ingen anede eksisterede og skaber problemer, vi kunne have undgået. Kasper Støvring

The album contains 10 songs, including a John Lennon tribute entitled “Roll on John,” which quotes lines from multiple Beatles songs, including “Come together right now” from “Come Together” and “I heard the news today, oh boy” from “A Day in the Life.”First Details of Bob Dylan’s Upcoming Album ‘Tempest’ You can now stream all 10 tracks of Bob Dylan’s Tempest I-Tunes here.

Rondellhund a la Freud, Caravaggio, Warhol, Picasso, Munch og Cezanne

Den svenske kunstner Lars Vilks bøjer sig ikke for trusler, vold, brandstiftelse, magtmisbrug eller politisk korrekthed. I en ny serie oliebilleder maler han kunsthistoriens klassikere igennem. Alle værker er infiltreret af Lars Vilks’ forkætrede rundkørselhund.
Billedkunstneren Lars Vilks blev kendt langt udenfor Sverige, da han sommeren 2007 tegnede religionsstifteren Muhammed som en rondellhund (rundkørselhund). Tegningen førte siden til en lang række anslag mod kunstnerens person, så han i dag må leve under politibeskyttelse. Senest har Lars Vilks’ deltagelse i en islamkritisk konference i New York 11. september udløst en mediestorm i Sverige…..Det uendelige eventyr om rundkørselhunden

Pakistansk islamist skaber politisk stormvejr i Danmark

Utvivlsomt mere om den historie. Organisation vælger muslim frem for minister, Minister afviser at tale ved siden af radikal muslim.Ny-dansk Ungdomsråd inviterer pakistansk islamistleder til en konference om radikalisme-bekæmpelse. PET er selvfølgelig bedre til å snakke med banditter enn jeg er. Muhammad Tahir-ul-Qadri i København. Klik f. helskærm.

Denmark: “Anti-radicalism” conference to feature framer of Pakistan’s blasphemy laws

De danske soldaters indsats blev hyldet til eftermiddagens reception i anledningen af Den Nationale Flagdag. Men ovre på den anden side af Holmens Kanal overfor Christiansborg Slotsplads, var der anderledes utilfredshed med den danske internationale indsats.’I helvede med de danske soldater! Danmark har tabt krigen’ stod med store typer, sort på hvidt, på et banner langs Holmen. Vrede islamister: ‘I helvede med de danske soldater’ – Soldaters mindesten overhældt med maling.- Soldaterforening: “De skal ikke ødelægge vores flagdag”. – HOK Medie Galleri.

Det er en vis episode i Luton i marts 2009 om igen. (Ikke at det er overstået i dag: 3.september 2012: Army troops on duty in the U.K for Olympics viciously attacked.) Disse skægaber kunne ikke vælge en bedre måde at gøre sig forhadte på. Soldaterne må hade dem, pårørende til faldne ikke mindst, og vi der ikke tror på Afghanistan-eventyret, men står bag vores soldater, har det på samme måde. Man må lykønske dem med deres taktiske PR-bedrift. (Mobilfoto, anonymt tilsendt)

Antiradikaliseringskampagne ‘stigmatiserende og fornærmende’

A poster campaign by Germany’s Interior Ministry to advertise a hotline for those worried that a friend or family member may be turning to radical Islam has incensed some Muslims who say it stigmatizes them. Officials are especially worried about the ease with which individuals can be recruited over the Internet by extremists. Last year a young Kosovo Albanian Muslim shot dead two U.S. airmen at Frankfurt airport after being radicalized online.

In the new campaign, posters showing four fictitious missing persons – ‘Hassan’, ‘Fatima’, German convert ‘Tim’ and ‘Ahmed’ – will be displayed in Arabic, Turkish and German in major cities with big immigrant populations from September 21.German Muslims say anti-militant posters offensive, Plakate des Innenministeriums erzürnen Muslime – GERMAN INTEL WARNS OF HOMEGROWN JIHADISTS, Natives documented in terror training in Pakistan, Afghanistan.

Nu hørte jeg det igen akkompagnerende i Hammeshøi filmen. Bachs præludium no.1 fra Das Wohlptemperierte Klavier. Det er måske fortærsket, men ikke den værste vilje kan slide på det. og for mig var det kærlighed ved første møde. Det var i 1967, hvor den er lagt ind som citat i mellemstykket i Procol Harums “Repent Walpurgis” min. 2:28. En omvej til Bach, men ét sted skal enhver begynde.

Organisten Matthew Fisher brugte mange klassiske referencer, blandt andet Vidor. Orkestrets verdensberømte A Whiter Shade of Pale er også båret oppe af Fishers orgel og kærlighed til Bach. Hele sangen er bygget over barokkens vandrede basso continou, men den låner mere fra andre end Bach og fra noget så (da)nutidigt som Percy Sledges “When a man loves a woman.”

Den surreelle tekst har været genstand for utallige (over) fortolkninger, måske handler den om kønsakten i en drøm, men der var ikke en stor musiker i tiden, der ikke var fascineret af den. Det der drog alle fra Beatles til Hendrix var, at de ikke forstod, hvad de hørte, og de forstod ikke, at det var engelske arbejderdrenge fra Croyden, der havde udtænkt det. Det var ikke grader og eksaminer, det var instinkt og følelse for at grave lidt dybere i tiden, end de fleste andre.

Der er en dejlig version af den her fra London 2003, hvor Matthew Fisher er tilbage i orkestret igen. Han er fuld af referencer, er det “In an English Country Garden” minut 3:48? Han klokkelignende orgellyd er sangen, Gary Brooker er bare den, der skal aflevere dens anden gåde – teksten.

Måske er Bach og Fisher lige så enkle, som de er dybe, eller måske rettere ‘fromme’ på hver deres måde. Das Wohtemperierte Klavier er på en gang komponeret for at unge musikere kunne lære sig at spille en ret enkel musik, samtidigt med, at den blev en af den klassiske musiks mest indflydelsesrige værker i eftertiden. Og Fishers enkle, vandrende bas og rene Hammondlyd, der rejser en katedral der forbinder 1967 med 1600 tallet, er måske bare et basin man skal lade sig synke ned i og acceptere for pålydende. Den er nummer 57 på listen over alle tiders bedste popmelodier. og får Phil Spectors ekkorum til at lyde prætentiøse. Alle kan høre det, uden at kende hverken ham, Bach eller Vidor. Det indlysende behøver ingen forklaring. Hvis du er i tvivl om, at det er kærlighed, så er det det ikke.