I lived 35 years in Arabo-Muslim countries. I studied Islam almost 40 years, I came here (to Belgium). I dared to say: “One mosque in Europe is worse (more dangerous) than a nuclear plant.” I also dared to say: “A well Islamized Muslim child is a timed bomb against little European children.” Luck, or misfortune, I’ve been sued. The trial lasted almost 6 years, I had 4 barristers. All went well and we won. Politically correct thinkers and European journalists were angry about this victory……..I can tell you, 42 people from my family were killed in 1915. That’s Islamic tolerance.Charles Clément Boniface Ozdemir, known as Father Samuel.

(Bloggen er på rejse, sporadisk opdatering. De næste 48 timer er kalkmalerier og morænelandskaber.)

Malmø – fortabt?
Af HANS RUSTAD
Heru Lamppu Maduro fortsetter sin krønike fra bydelen Seved i Malmø. Hun gjør viktige observasjoner: politiet er satt i en håpløs situasjon – de skal være ordensmakt, men på premisser fra politikerne som gjør det umulig.

Det inntreffer en langsom oppløsning innenfra. Den prosess Maduro beskriver er også gjenkjennelig i deler av Oslo: tilbaketrekning, fortrengning, et politi som ikke får lov og ikke våger.

Maduro spør: “Finnes det noe annet land som så aktivt motarbeider sin egen rettssikkerhet?” Det er et knusende spørsmål.

Maduro blir tvunget til å forholde seg til en absurd virkelighet.

Hela Sverige är ett korthus som för längesedan rasat. Man försöker bygga upp korthuset igen fast det stormar. Envist står man fast vid att ett politiskt korrekt korthus är bästa lösningen.

Et korthus som har blåst over ende. Likevel insisterer man på at det er det eneste huset som er verdt å bygge, og forsøker, insisterer, på å bygge det.

Media och den allmänna opinionen anklagar polisen för övervåld, polisbrutalitet. Man gör en stor grej av att några hårt ansatta poliser kallar en klängande och hoppande ligist för apajävel under ett upplopp i Rosengård. Att vara polis måste vara det minst tacksamma jobb som finns idag. Vad vill media att polisen ska göra, sitta ned och prata filosofi med ligisterna, dricka te? Det går inte att prata med vissa individer. Det enda språk de förstår är våldets språk. Polisen MÅSTE få befogenheter att göra sitt jobb. Polisen ska inte bli bakbunden med en politisk korrekt tvångströja. Finns det något annat land som så aktivt motarbetar sin egen rättssäkerhet?

Hela Sverige är ett korthus som för längesedan rasat. Man försöker bygga upp korthuset igen fast det stormar. Envist står man fast vid att ett politiskt korrekt korthus är bästa lösningen. Jag häpnar och vet inte om jag ska skratta eller gråta, det lutar åt att gråta. Jag har börjat få kontakt med ansvariga människor i mitt närområde. Möten och träffar med berörda. Mitt arbete med att hjälpa till tillsammans med er att vända Sverige har börjat. Jag pratar med folk i min omgivning, jag pratar med folk jag möter, jag drar mig inte för att kontakta de styrande i Malmö och det börjar ge resultat i form av kontakt med ansvariga.

Fortsæt med at læse “Father Samuel in Brussels”

More than 100 officers from Berlin’s police force were put on alert for an anti-Islam march by the extreme-right group Pro Deutschland. Standing outside one of the city’s mosques, about 50 protesters waved banners with the slogan ‘Hasta la vista Salafista’, referring to Salafism, a strict form of the Islamic religion.In what is likely to be seen as an inflammatory move, they brandished a caricature of the Prophet Mohammed……The rally faced a counter-protest by around 100 far-left supporters, many of them Muslims. Anti-Islam protest goes ahead in Germany, Rechtspopulisten wollen vor Moscheen protestieren

Karrikaturtegninger mod moskéer i Berlin, udtalt forvirring når pressen kalder muslimske moddemonstranter for ‘venstreekstreme.’ Dele af moddemonstrationen måtte afbryde for at bede – pikante sengekammerater. Når man går i byen og drikker sig vissen, skal man agte sig for, hvem man vågner op med.

“Da kristne var stolte af deres kultur og rede til at dø for den”

David Gress, historiker, forfatter, ph.d. om Generobringen af Spanien i Berlingske Tidende – Da Europa kæmpede.

“Der var i 1212 gået nøjagtig 500 år, siden muslimerne havde påbegyndt deres lynhurtige erobring af Spanien. De kaldte de erobrede områder for Al-Andalus og indrettede sig, som muslimer altid gjorde: de var de nye herrefolk, kristne og jøder havde at føle sig og optræde kuet og underdanigt. Gjorde de det, kunne de for det meste leve uforstyrret.

Allerede i 718 var den kristne modoffensiv begyndt i det yderste nordvest, men der skulle gå et par hundrede år, før generobringen, la Reconquista, bare nåede til Duero-floden. Først i 1085 indtog kong Alfonso VI af Castilien Spaniens gamle hovedstad Toledo. Halvøen var nu delt omtrent lige mellem det kristne Spanien og Al-Andalus. Som reaktion på Toledos fald kaldte muslimerne på hjælp fra almoraviderne, de barske og meget fromme berberske krigere i Nordafrika. De lignede vore dages talebaner og salafister: hensynsløse, sikre på egen ret, ubønhørlige mod frafaldne og kristne, dertil meget tapre. De kom væltende ind i Al-Andalus og satte brat stop for de kristne offensiver. Et halvt århundrede senere var almoraviderne blevet integreret i Al-Andalus’ noget blidere livsstil. Da de havde mistet kampgejsten, kom fra 1147 en ny bølge af fromme nordafrikanere væltende for at forsvare Al-Andalus. De nye hed almohader, af et arabisk ord, der betyder »enhedsbekendere«. Det skal alle muslimer være, idet Allah er én, men almohaderne ville signalere en særlig streng fromhed, igen som vore dages salafister.

Almohaderne truede med at genoprette det gamle Al-Andalus helt til Pyrenæerne. … Endnu en almohadisk offensiv satte de kristne kniven for struben. I 1211 kaldte pave Innocens III til korstog mod muslimerne i Spanien. Kongerne af Castilien og Aragón mobiliserede, hvad de kunne af ryttere og fodfolk med henblik på en offensiv det følgende år. Hertil kom kontingenter fra Frankrig og længere væk.

… Selve slaget ved Las Navas de Tolosa mellem en 50.000 kristne og en noget større muslimsk armé var afgjort i løbet af formiddagen

Det er mildt sagt ikke politisk korrekt at fejre kristne militære sejre eller anse la Reconquista for en befrielse af Spanien. Det hedder sig, at en mindre udviklet og mere voldelig kultur, den kristne, smadrede en ædel og højerestående, arabernes i Al-Andalus. Det er en farlig og løgnagtig legende. … For 800 år siden var de kristne stolte af deres kultur og rede til at sejre eller dø for den. Havde vi deres ånd, ville intet kunne true os. Det har vore magthavere så tydeligvis ikke.” – Berlingske Tidende: Da Europa kæmpede.

Idag tar Nadira Naipaul till orda mot islamismen i Storbritannien. Det är befriande att läsa, eftersom hon själv kommit från muslimska Pakistan till London för att gifta sig med Nobelpristagaren V.S. Naipaul i en förvissning om att hon för alltid lämnat den kulturen och det förtrycket bakom sig. Hon vet, till skillnad från de flesta, vad hon talar om. Hela hennes artikel kan man läsa här. Nedan ett smakprov hämtat från slutet av hennes artikel:

So why, then, have successive Governments refused to acknowledge the incestuous cultures that have evolved in these ghettos? Why does no one challenge the existence of the so-called ‘Islamic Parliaments’, with their retrogressive laws, that exist in cities such as Bradford and Leicester?

In these cities, teams of vigilantes terrorise Pakistani communities. They turn up unannounced to homes, insisting that Ramadan is respected and checking that everyone has come to prayers. They force shops to close, they check that the community is fasting, that women wear the veil.

Let me be clear. No Muslim woman should be forced to wear a veil. No woman wore it in the era of the Prophet. These Muslims may see themselves as community champions, but they are fanatics who make life a misery for young people who want to integrate.

It is time for liberal Muslims to speak out. The defenders of our precious multiculturalism must get real. My message to those who promote these entrenched ghetto ideas is this: go home if you want to practise your form of Islam. There is no place for it here. Thomas Nydahl

Alex Schulman på Aftonbladet tror att SVT finansieras av staten
af Kjell Håkansson

Jag skrev nyligen om hur SVTs sportjournalist Janne Gunnarsson hotades att bli av med sitt arbete efter att privat på på Facebook har skrivit ”Pengarna räcker inte när vi ska ge 27.000 nyinflyttade somalier socialbidrag!!! Puh.” Janne Gunnarsson, som verkar ha levt med illusionen att vi har yttrandefrihet i Sverige, rehabiliterades genom att be om ursäkt, förklara att det var ett misstag och genom att be om nåd, vilket televisionens ledning också beviljade. Han fick behålla jobbet, men tro nu inte att historien slutar där. Hetskampanjen mot honom har fortsatt under sommaren.

Strax efter benådningen skrev Alex Schulman en artikel i Aftonbladet där han kräver att SVT skall ”agera” mot Janne Gunnarsson, som i artikeln beskrivs som en ”främlingsfientlig idiot” och ”en i raden av trångsynta pappskallar som pratar innan de tänker, och även om han tänkte så skulle det kanske inte bli bättre heller”.

Alex Schulman, journalist till trots, tror att SVT finansieras ”för de pengar som ni och jag varje månad betalar in till staten”. Att en journalist på en av Sveriges största tidningar inte har en susning om hur SVT finansieras belyser ett mycket allvarligt problem i dagens Sverige, nämligen den bristande kompetensen inom journalistkåren. Jag har länge misstänkt att journalister och personer inom organisationslivet gör karriär inte genom sin kompetens utan genom att ha de rätta åsikterna och tillräckligt ofta upprepa de rätta flosklerna, och denna teori motsägs inte direkt av Alex Schulmans artikel. Tyvärr är problemet heller inte begränsat till journalistkåren utan avspeglar Sveriges generella övergång från kunskapsnation till värdegrundssamhälle. Skolans roll har de senaste decennierna förändrats; att inpränta den rätta värdegrunden hos eleverna blir allt viktigare medan kunskap och lärandets roll har nedtonats.

En annan bredsalva mot Janne Gunnarsson avfyrades av Kitimbwa Sabuni, talesperson för Afrosvenskarnas Riksförbund, som gick ut i en artikel i Aftonbladet och utkrävde ett ansvar. Han upprörs över att Janne Gunnarsson ”kan fortsätta arbeta för SVT med bibehållet anseende” och över att han ”inte straffades utan belönades med ett OS-jobb”. Till de mer underliga argumenten hör att “Sverige har en egen historia av transatlantisk slavhandel som man väljer att officiellt inte låtsas om.” Låt oss reda ut begreppen.

På Wikipedia kan man läsa att ”Den svenska andelen av de transatlantiska slavtransporterna var obetydligt liten” och att slavhandeln baserades på att “Kung Gustav III gav Västindiska kompaniet rättighet att köpa slavar i Västafrika”. Somalia ligger i Östafrika och berördes således inte av den svenska slavhandeln (afrikanska folkslag är sinsemellan genetiskt väldigt olika och ofta inte mer besläktade med varandra än de är med européer). Ättlingar till den transatlantiska slavhandelns offer finner man huvudsakligen på andra sidan Atlanten och i Liberia, som grundades av frigivna amerikanska slavar. Å andra sidan var slaveriet utbrett i Afrika: ”i Somalia är den etniska gruppen bantu slavättlingar till sydligt belägna grupper som tagits som slavar av somalierna”.

Kitimbwa Sabuni ondgör sig också över att “politiker från höger till vänster med få belägg referera till somalier som en “svårintegrerad grupp” när de vill göra en poäng om invandringens utmaningar.” Är beläggen få? Bör utmaningarna sopas under mattan? I Dagens nyheter den 9 augusti gick 12 socialdemokratiska, moderata och centerpartistiska kommunalstyrelseordföranden från kommuner som tagit emot många somaliska flyktingar ut i en debattartikel och uppmanade staten att ta sitt ansvar och hjälpa kommunerna ekonomiskt. Man skriver bland annat

”Det kan ta upp till tio år för kortutbildade och analfabeter att bli självförsörjande och hela vägen fram till denna punkt blir kommunernas ansvar”. Om inte staten tar sitt ansvar så kan kommunerna enligt kommunalpolitikerna “tvingas till skattehöjningar, nedskärningar eller omprioriteringar och därmed ställa verksamheter emot varandra när pengarna inte räcker till allt.”

Kommunalpolitikerna vill helt enkelt inte att “resursbehövande grupper i våra kommuner inom vården, skolan och omsorgen ska kunna spelas ut mot flyktinginvandrarna.” Vilka verksamheter i den statliga budgeten som det istället bör skäras ned på framgår inte av debattartikeln.

Budskapet i debattartikeln är för övrigt slående likt Janne Gunnarssons. Visserligen uttrycker sig kommunalpolitikerna med en betydligt större intellektuella skärpa än vad JG gjorde, men en debattartikel kan heller inte jämföras med en Facebook kommentar i stilistiskt hänseende.

Erik Ullenhag, Sveriges journalister och Afrosvenskarnas Riksförbund kan fortsätta att låtsas som om den somaliska invandringen ingenting kostar, eller att den till och med är lönsam för Sverige. Politiker med ansvar för den kommunala budgeten däremot börjar inse att fakta inte kan döljas hur länge som helst. Förr eller senare bankar verkligheten på dörren.

Man skal være intellektuel, for at tro på sådan noget ævl.

Forleden kunne vi konstatere, at der kun er omkring 70.000 homoseksuelle i Danmark, når man ser bort fra de involverede interessegruppers overdrevne skøn, og noget færre biseksuelle. De transseksuelle, som de Radikale har scoret nogle overskrifter på de senere dage, synes der at være imellem 200 og 500 i Danmark. For dem, som ikke har udtrykt krænkethed, skal vi lave hele pas- og personnumersystemet om. Det var ikke de Radikales behagelige spøg, de er i branchen i ramme alvor.

Vi tilhører jo alle en minoritet, og hvis vi kigger godt efter er vi måske så heldige at tilhøre flere. Jeg tilhører bla. de kejthåndedes, der skal leve med at bilernes gearstænger sidder til den forkerte hånd, samt at dårligt håndværk kaldes ‘venstrehåndsarbejde.’ Vi er godt 500.000 i Danmark, og så vidt jeg ved, har vi endnu ikke fået vores egne Olympiske Lege, men blandt amerikanske præsidenter efter 1945 udgør vi kejthåndede dog 50 %. Det trøster mig at jeg har en karrieremulighed i det erhverv, når jeg ikke har de Radikales bevågenhed. De har ikke min, så det kan gå lige op.

Havde jeg i sin tid takket ja til det smigrende tilbud at blive jøde (det ville kun koste mig fire års studier og en prøve), ville jeg have tilhørt endnu en minoritet. Hvis jeg fik kørt mit ene ben af eller blev døv, ville jeg tilhøre tre minoriteter. Man kan samle på dem, forstår jeg. At blive bøsse, det løb anser jeg for kørt omkring min undfangelse, selvom queer-akademikerne siger, jeg kan vælge selv. Jeg var 120 % hetero i fem-årsalderen, selvom jeg ikke vidste hvad den erotiske vuggegave nærmere gik ud på. En jævnlaldrende ven var lige så homo, lige lidt vidste han det, og senere skulle han blive læge og et af Danmarks første AIDS-ofre. Vi havde ikke valgt det, så meget er sikkert. Man skal være intellektuel, for at tro på sådan noget ævl.

Da der er så få homoseksuelle, og de desuden har det ret godt i Danmark, ja faktisk er dyrkede af enhver, der er noget ved musikken, er det måske ikke så underligt at de blandt deltagerne i dagens Pride Parade knapt udgjorde halvdelen. Dette baserer jeg på mit kliniske skøn, som man kan stole på eller lade være. Flertallet – de politiske partier, Microsoft, Den Danske Bank, Novo – deltager for at hægte sig på en ‘folkesag’, der har sejret for længst, bortset fra at homoseksuelle stadig lemlæstes af folk med en religion, som ingen ordentlige homoseksuelle nævner.

I udlandet er det værre, men jeg så siger og skriver ét banner blandt hundreder, der tog homoseksuelles vilkår i verden op. Populære sager er som regel ufarlige, vi har endnu ikke set den årlige Kurt Westergaard-parade. Jeg spejdede forgæves efter den ikke ufarlige paradegruppe “Muslimske homoseksuelle,” der skal efter lommeregneren være godt 3000 af dem i Danmark, og jeg fik heller ikke rede på, om statsministeren mon paraderede med en påspændt plastikdildo eller englevinger.

Der er langt mellem bøssebarerne på Bakken

Marcherer de, som Manu Sareen siger, fordi der stadig er meget at kæmpe for? Det tror jeg ikke, men der er ingen klubber med så universel succes, der nedlægger sig selv efter at have opnået alt. De træder troligt op på scenen ‘i Las Vegas’ år efter år og længe efter sidste salgsdato. De marcherer for at dyrke en konvention, som ingen har indvendt noget imod i flere menneskealdre, og for at spare en S-togbillet til Dyrehavsbakken, hvor der er langt imellem bøssebarerne. Partierne marcherer med, fordi de ligesom de Radikale er løbet fortvivlende tør for virkelige sager at kæmpe for, når de nu snart får lavet cigaretpakkerne om, men måske først og fremmest fordi de ikke tør sige nej. Det er altsammen tomhed og jag efter vind, men det ses åbenbart kun fra tilhørerpladserne. Lad os mindes den savnede Lars Otto Kristensen fra Århus, der inden sin død i maj nåede at skrive om paradefænomenet: (Alle fotos © Snaphanen.dk, klik f. helskærm)

Jeg har kendt homoseksuelle af begge køn i hele mit liv. Men da det ikke er det, jeg har skullet bruge dem til, har jeg været ligeglad, akkurat som jeg ofte har snakket med kvinder om andet end deres seksuelle orientering gående ud fra, at de også havde andre interesser. Når nogen stikker en bar rumpe op i hovedet på mig og spørger, om ikke jeg synes, at det er dristigt og grænseoverskridende, vil jeg have lov til at sige, at jeg synes, at han (m/k) er ulækker……Jeg er revnende ligeglad med, om nogen er “på det forkerte hold”. Til gengæld vil jeg have lov at sige med en anmelder i Århus Stiftstidende for mange år siden, da han anmeldte en plade med bøssemusik: »Jeg er ligeglad, jeg kan ikke fordrage missionerende bøsser.«

Fortsæt med at læse “Rettighedskulturens karneval”

Lagändring ska öppna för muslimska helgdagar och permanent islamisk etablering

Af Johannes Brahe

Överläggningarna ska ha pågått sedan 2007 mellan den tyska delstaten Fria Hansastaden Hamburg och fyra muslimska intresseföreningar. I tisdags presenterade Hamburgs borgmästare, socialdemokraten Olaf Scholz utkastet till ett fördrag tillsammans med DITIB-Turkisk-Islamiska Unionens Institution för Religion Landsförbund Hamburg, Schuran – De Islamiska Samfundens Råd i Hamburg, VIKZ – Islamiska Kulturcentranens Förbund samt det Tyska Alevitiska Samfundet.

Vad man presenterar är ett förslag till en överenskommelse som ska ligga till grund för lagändringar.

Förslaget måste först gå igenom i senaten innan det sedan kan återremitteras till Hamburgs stadsledning. Risken att förslaget godkänns av senaten är stort då socialdemokraterna har ensam majoritet där.

Överenskommelsen mellan staden Hamburg och de muslimska föreningarna handlar om ett likställande mellan islamiska helgdagar och icke-lagstadgade kristna helgdagar samt ett antal påtagliga eftergifter till den islamska lobbyn.

I Tyskland har fram tills nyligen endast protestantiska och katolska helgdagar varit lagstadgade rörande ledighet. Olika helgdagar råder i olika delstater beroende på om de är protestantiska eller katolska. I det protestatiska Hamburg klubbades liknande överenskommelser, som nu föreslås med de islamiska föreningarna, med katolska kyrkan år 2005 och med den judiska församlingen år 2007. Innebörden är att katoliker, judar och enligt det nu liggande förslaget även muslimer ska ha rätt till ledighet från arbete och skola under vissa överenskomna respektive helgdagar. För muslimernas del rör det sig om tre lediga dagar i anslutning till Ramadan, Offerfesten Eid- eller Id-ul-Adha och Aschura. Ledigheten från arbete för katoliker, judar och muslimer gäller dock inte betald ledighet. Dagarna måste således jobbas in eller tas ut i obetald ledighet. Endast rätten att vara just ledig från arbete och skola gäller. Betald ledighet under protestantiska helgdagar gäller för alla oavsett religionstillhörighet.

Överenskommelsen med de islamiska föreningarna innefattar vidare deras acceptans för bland annat författningsskyddade lagar, mänskliga rättigheter, tolerans inför andra religioner, kulturer och världsåskådningar samt avståndstagande från våld, diskriminering av oliktänkande och andra etniciteter. Vidare principerna om likaberättigande mellan man och kvinna samt homosexuellas okränkbarhet och rättigheter.

Utöver helgdagar innefattar överenskommelsen:

Skol- och utbildningsväsen

– Regleringar av religionsundervisningen i statliga skolor. Muslimer får rätt att bedriva religionsundervisning i sammarbete med den protestantiska kyrkan.
– Staden Hamburg och de islamiska föreningarna ska inom ramen för ekonomiska, organisatoriska och rättsliga ramar samverka för att islamiska skolors budskap ska nå ut till allmänheten i större omfattning än idag.
– De islamiska föreningarna respekterar skolplikten och förpliktigar sig att deras barn deltar oinskränkt. (Detaljfrågor som om hur vida muslimska flickor måste delta i simundervisning eller klassresor lämnas dock öppna enligt en intervju med Olaf Scholz i Frankfurter Allgemeine.) !

Offentligheten

– Förändringar i lagen om rättigheter till sändningar i offentliga och privata radiokanaler.
– Ett förpliktigande för Hamburg Stad att inom ramen för lag och religionsfrihet verka för ökad acceptans av islam bland den tyska allmänheten.

Byggnads- och äganderätt

– Undanröjning av principiella hinder att uppföra församlingsbyggnader såsom moskéer.
– Förtydligande av ägande- och besittningsrätten för av islamiska samfund ägda eller hyrda inrättningar.
– Att Hamburg Stad i sin stadsplanering beaktar de islamiska församlingarnas behov av mark för etableringar.

Religion och samhälle

– Lagstadgad rätt till islamiska begravningsritualer på statliga kyrkogårdar samt att Hamburg stad tillhandahåller nödvändig mark för begravning. Särskilt rätten till jordfästning utan kista fastslås. Icke-statliga kyrkogårdar berörs inte av överenskommelsen.
– De islamiska föreningarna erkänner att stat och religion är skilda. De förpliktigar sig att underlåta att propagera för motsatsen, att öppet ta ställning för denna samhällsprincip och att verka mot eventuell annan uppfattning inom samfunden.
– De islamiska föreningarna erkänner att kvinnor och flickor har samma rättigheter till oinskränkt utbildning, yrkesliv och politisk verksamhet och inte får diskrimineras.
– Kvinnor får av de islamiska förbunden inte diskrimineras i sin religionsutövning samt inte omotiverat diskrimineras på arbetsmarknaden på grund av sin religiösa klädsel.

Överenskommelse om samarbete

– Förpliktigande till ömsesidigt samråd mellan Hamburg Stad och de islamiska föreningarna i frågor som rör ovan.
– Artikel 12 i överenskommelsen bär rubriken ”Vänskapsklausul”. I den förpliktigar parterna sig att lösa tvister i överenskommelsen i ömsesidig dialog.
– Överenskommelsen ska utvärderas och omförhandlas om tio år.

Framväxten av avtalet och reaktioner

Fortsæt med at læse “Hamburg skriver kontrakt med islam”

(Klik grafik f. stort billede.) – Stadig oftere finder man det udsagn, at Islam er den eneste sande religion. 62 procent af tyrkerne i Tyskland siger, at de foretrækker at være sammen med tyrkere. Næsten halvdelen (46 procent) ønsker at der engang i fremtiden vil bo flere muslimer end kristne i Tyskland.

Det er nogle resultaterne i den repræsentative undersøgelse “Deutsch-Türkische Lebens- und Wertewelten”, hvori 1011 indvandrere med oprindelse i Tyrkiet blev udspurgt telefonisk. Den 300-siders store undersøgelse blev offentliggjort fredag formiddag i Berlin.

De stærkt religiøses andel øger

“Resultaterne taler alt i alt for, at de muslimske religionsværdier øger blandt tyrkerne i Tyskland,” siger den administrerende direktør Holger Liljeberg. Af de adspurgte er 37 procent meget religiøse, blot ni procent kalder sig “ikke-religiøse” som. Andelen af strengt religiøse tyrkere er steget siden 2010. 44 procent beder mindst én gang dagligt, 34 procent overholder alle fem obligatoriske bønner om dagen.

Den største andel af religiøse findes overraskende i den yngste aldersgruppe. “Den yngste generation opviser samlet set en noget mere radikal religiøsitet end den ældre,” siger Liljeberg. De ældre tyrkere er overvejende præget af politisk sekularisme og kemalismen i Tyrkiet.

Især de unge med tyrkisk baggrund er tilhængere af den gratis uddeling tysksprogede Koraner, som radikale islamistiske salafister foretog i tyske byer. 63 procent af de 15 til 29-årige finder  “Læs Koranen!” aktionen meget god eller ganske god. Næsten 70 procent af de ældre tyrkere var imod.

Fordomme mod ateister og jøder

Sammenligningsvis finder tyrkerne Tyskland bedre end Tyrkiet med hensyn til sociale rettigheder, levestandard, uddannelse, mens Tyrkiet opfattes mere beboeligt, attraktivt, tolerant, liberalt og sympatisk. Andelen af dem der ønsker at “vende tilbage” til Tyrkiet er steget til 45 procent.

“De sociale sikringssystemer forhindrer en øget tilbagevandring,” siger Liljeberg. “Dette kan ændre sig ved et økonomisk boom i Tyrkiet.”

Lederen af undersøgelsen finder øgningen af religiøse fordomme bekymrende. Udsagnet “Jeg ønsker at leve i et fremtidigt Tyskland med flere muslimer end kristne” bifalder 46 procent af de interviewede. I 2010 var det kun 33 procent. 25 procent mener, at ateister er mindreværdige mennesker. 18 procent mener at jøderne er mindreværdige. 73 procent finder homoseksualitet ‘særdeles forkasteligt’.Türkische Migranten hoffen auf muslimische Mehrheit (Snaphanens oversættelse) Presseinformation Berlin, 17. August 2012, Deutsch‐Türkische Lebens‐ und Wertewelten 2012, pdf.med grafikker.

Members of Greece’s Golden Dawn invaded the ferry carrying the Pakistani national who has admitted to the brutal assault on a 15-year-old girl on Paros. The police van transferring the suspect was attacked before escaping from Piraeus Harbor. Members of Golden Dawn gathered at Piraeus harbor in protest, awaiting the ferry transferring the Pakistani national accused of attempted murder, from Syros to Athens. The alleged rapist has confessed to police that he brutally assaulted a 15-year-old Greek tourist on the island of Paros. The teenager remains in critical condition in hospital, fighting for her life. Golden Dawn members invade ferry carrying Pakistani rapist.

Selvtægt er forekommet i Sverige. F.eks. mordet på Maria Jennifer Sabina Anderssons morder i 2001. Og nu vi er ved den tilvandrede kvindeopfattelse:

Fem anmeldte voldtægter om dagen i Stockholm

Under juli månad polisanmäldes i genomsnitt fem våldtäkter om dagen i Stockholm. Det är den högsta siffran på fem år, skriver Metro.Totalt polisanmäldes 149 våldtäkter i Stockholms län i juli. Av dessa var 34 utomhusvåldtäkter, vilket är ovanligt många.Ökning av våldtäkter i Stockholm

De kan se sådan her ud, mange linjer får de ikke i pressen (fra i dag)

En kvinna i 20-årsåldern våldtogs i går kväll i Hässelby strand, västra Stockholm, av två för henne okända män. Hon deltog i en fest på en brygga, men gick en bit därifrån och blev då våldtagen. Ytterliga två kvinnor blev våldtagna igår kväll i Stockholm.Tre våldtäkter i Stockholm

I København (Region Hovedstaden, 1.680.271 mennesker) ifølge Danmarks Statistik i første kvartal 2012 anmeldt 18 voldtægter (sic!) Tre en halv dags anmeldelser i Stockholm svarer altså til tre måneders i København. Forklar det hvem som kan, eller måske navnlig ‘hvem som tør’. Jeg har ikke fået nogen videre hjælp af fagfolk til det, siden jeg i 2004 skrev en kronik i Danmarks største avis om emnet, og siden da er det blevet næsten tre gange så slemt i Sverige. At svenske mænd ikke er grækere, skal forbryderne i Sverige takke “deres falske profet for,” som en dansk bispekandidat kaldte ham i går.

Muslimer vil have selvstyrende muslimsk stat i Oslo

“Vi vil ikke leve sammen med snavsede udyr som jer”. Der kom en mail til HRS og Document.no. En muslimsk gruppe, Ansar al Sunna, kræver Oslo bydelen Grønland som selvstyrende område. Mailen er sendt til mange medier og Stortingsmedlemmer og truer statsministeren og udenrigsministeren. Det kan være et falsum, selv om der ikke er noget der umiddelbart indikerer det. Document mener det er et mediestunt fra kredsen omkring Mullah Krekar, Arfan Bhatti og Molly, men trusler er trusler. PST etterforsker trusler fra norsk islamistgruppe. Muslimer vil ha egen muslimsk stat i Oslo.

Vi er en gruppe med muslimer som sender denne henvendelsen for å beskytte oss mot skittenhet og dårlige verdier. I tillegg vil vi muslimer holde oss unna dette samfunnet og vi vil ikke menge oss med dere og deres skitne verdier og holdninger. Dere respekterer intet deres kvinner som spradler halvnakne rundt og lar dem oppføre løsaktige. Dere tillater den skitne sykdommen av homofili som går i mot naturens gemytt, og promoterer den. Att på til, så er det fritt fram med kjønnmiksing, som kun fører til synder. Dere har familiesplittelser og løsunger som kjerneverdier, ikke for å nevne deres utstrakt bruk av rentelån, alkohol og narkotika.

Vi oppfordrer dere om å gi oss bydelen Grønland som vi kan styre helt og holdent selv med egne ministrer, grensevakter, politi og rettssystem styrt med Sharia lover, og forby all den ondskap dere står for og som strider med Allahs Lover. Vi vil ikke være en del av det norske samfunnet. Og vi ser det heller ikke som nødvendighet å flytte ut av Norge da vi er født og oppvokst her. Og Allahs jord tilhører alle. Men la Grønland bli vårt. Sperr av bydelen og la oss styre den slik vi ønsker. Dette er til det beste for begge parter. Vi ønsker ikke leve sammen med skitne udyr som dere.

«Nå må regjeringen våkne opp og ta et ansvar før denne krigen kommer til Norge. Før motparten svarer. Før muslimene tar det nødvendige skrittet. Ikke forveksle muslimenes taushet med svakhet. Dra ikke nytte av muslimenes tålmodighet. Ikke tving oss til å gjøre noe som kan unngås. Dette er ingen trussel, kun sannhetens ord. En advarsel om at konsekvensene kan bli fatale. En advarsel om 11. september på norsk jord, eller større angrep enn 22.juni. Dette er til deres eget beste og til deres egen interesse. » Norge ut av Grønland! (bydel i Oslo) Ber om bydelen Grønland på e-post (hele mailen og alle modtagere er gengivet på dette link)

George Igler is the managing director of the legal think-tank DiscourseUK. A City-based political analyst and strategist, he also researches both religious and political extremism. The Commentary

De mange der har været på sommerferie, er nok gået glip af det meste fra ICLA konferencen i EU Parlamentet i Bryssel i dag for præcis fem uger siden, som denne blog her deltog i. I kan samle op på det i posterne her. Bemærk ikke mindst Gavin Boby og Tommy Robinsons taler.

Ramadanradio: Det bliver meget, meget værre, Morten Hesseldahl

Radiovært på DR har aldrig oplevet en så voldsom reaktion fra lytterne….”Jeg havde godt forventet, at det kunne støde nogle folk. Men jeg havde ikke forestillet mig, at det var i den afsindige grad, det har været. Det har gået på, at man var landsforræder og perkerluder, så den har bare ikke fået for lidt,” siger vært på Ramadan Radio på P3, Pia Rønn, til dr.dk.

Rønn har lavet radio i snart 25 år, men fortæller, at hun aldrig har oplevet noget lignende – reaktionerne betegner hun som ekstremt hadefulde.”Det er jo som om, at sikringen springer hos selv ganske fornuftige mennesker i det her land, når ordet “islam” bliver bragt op. Der sker en polarisering, som er helt meningsløs, og som hviler på fordomme og uvidenhed,” siger Morten Hesseldahl. Ramadan Radio sender danskerne i det røde felt, Ramadan-radio får hade-sms’er.

Masseindvandringen til Danmark blev gennemført udenom befolkningen under devisen “hvis vi ikke spørger, får vi ikke et nej.” For det ville de have fået, viser samtlige Galluppper i perioden 1983-2001. Nu står vi så med det værste fra begge verdener, en stor og voksende indvandrerbefolkning, og en stor og voksende uvilje. Et svensk scenarie med Gudskelov endnu i langt mindre format. At se pøbel i oprør, er altid forstemmende, men det er ikke min pøbel. Når folk kalder hinanden ‘landsforræddere’ er det ilde, og jeg spørger mig selv om hvor mange politikere der klar over, hvor tunge lodder der er i vægtskålen de næste 20 år.

Morten Hesseldahl siger, at “polariseringen er helt meningsløs.” Det kan godt være, han synes det, men den var lige så let at forudse, som at solen står op i øst i morgen. Og dette er kun de første frugter, det bedrevidende, multikulturelle mindretal skal høste. Held og lykke får vi alle brug for i fremtiden.

Vi der advarede for 10-20-25 år siden, kan bare se til i afmagt og registrere hændelserne som de udvikler sig. Jeg betragter dem som allerede ude af mine hænder. Vi blev kaldt ‘højreekstremister’, skønt vi er demokrater i protest mod en vidtgående beslutning, der var udemokratisk, men vi kan nu hver dag det skal være blive overhalet højre om af kræfter med en ægte ekstrem dagsorden. Det er den risiko, vi nu er tvunget af bedreviderene til at leve med, og som vi seneste blev mindet om i Walter Laqueurs Weimar, Back to the ’30s, og den eneste mulige selvtrøst er, at man så det komme og prøvede at forhindre det. Bliver vores bange anelser til virkelighed, er vi lige så forstemte som Churchill var den 1 September 1939.

Den første teksten er tilsvar til en tidligere kronikk av skribent Øyvind Strømmen i norske Dagbladet og stod på trykk i papirutgaven av samme avis den 14. august 2012. [tøv = vrøvl, vås.]

av Peder Jensen, alias Fjordman

Øyvind Strømmen, skribent og profesjonell opportunist, bruker betegnelsen “fascist” om personer fra meg til den nå avdøde italienske forfatteren Oriana Fallaci, som var antifascist i hele sitt liv og så kampen mot islamsk aggresjon som en logisk fortsettelse av dette. Jeg har tidligere spurt hvordan jeg kan kalles “fascist” når jeg vil ha mindre statlig innblanding i enkeltmenneskers liv. Jeg har ikke fått noe svar.

Per Albin Hansson, svensk statsminister på 1930- og 40-tallet, var en ivrig brevvenn med Mussolini og så den sosialdemokratiske modellen som nært beslektet med fascismen, der samfunnet og enkeltindividene er organisk knyttet til den store Staten og dens sterke sentralmakt. Fascismens korporative stat, der ikke-folkevalgte organisasjoner har stor makt over samfunnslivet, gjenfinnes i dagens Norge hos samrøret mellom LO og Arbeiderpartiet.

Det er meningsløst å kalle antiislamister for høyreekstremister. Nazister var og er pro-islamske. Nasjonalsosialisten Tore Tvedt uttaler at han ikke har noen problemer med islamisering men tvert imot sympatiserer med islamske jihadister, akkurat som internasjonale sosialister ofte gjør. Adolf Hitler likte selv islamsk brutalitet mer enn kristen nestekjærlighet. Millioner av muslimer beundrer Hitler den dag i dag.

Jihad er hellig krig for å utbre globalt islamsk herredømme og sharialover. Enhver person som er imot dette er derfor en kontrajihadist. Alle fornuftige mennesker bør være antiislamister.

Den norske konvertitten til islam som skal ha mottatt jihadistisk terrortrening i Jemen kom fra et venstreradikalt miljø. Man kan spørre seg hva det er hos venstresiden som avler en slik antivestlig voldsfascinasjon. Terrorsympatisøren var medlem av Miljøpartiet De Grønne, som Strømmen, professor Thomas Hylland Eriksen samt Shoaib Sultan, tidligere generalsekretær i Islamsk Råd Norge og nåværende rådgiver hos Antirasistisk Senter, står på listene til. Terroristen er kanskje en ensom ulv, men han kommer fra Øyvind Strømmens flokk.

**********************************

Tekst nummer to er et innsendt tilsvar til avisen Vårt Land, som redaksjonen representert ved kommentator Åshild Mathisen nektet å trykke. Avisens redaktører fant ingenting de mente var faktisk galt i mitt innlegg, men de syntes det var “fornærmende” at jeg stilte spørsmål ved om de faktisk produserer kvalitetsjournalistikk av å bli sponset av norske skattebetalere med 50 millioner kroner hvert år, eller en kvart milliard i løpet av fem år.

Jeg var villig til å justere noe på mitt tilsvar, men bare hvis avisen var villig til å justere sin opprinnelige artikkel. Det var de ikke, derfor publiserer jeg dette tilsvaret på internett for å fremvise deres uhederlige journalistikk. Åshild Mathisen har tidligere på kommentatorplass i avisen sagt at Breivik representerer en farlig “høyreekstrem ideologi” av “islamofobi” med større utbredelse som samfunnet må ta et “kraftig” oppgjør med.

Den opprinnelige artikkelen, som ble publisert som førstesidenyhet, presenterte meg ved mitt fulle navn som “terrortiltalte Anders Behring Breiviks ideologiske inspirasjonskilde.” Dette er et svært dårlig skjult forsøk på å gjøre en spesifikk enkeltperson ansvarlig for 77 drap som han overhodet ikke var involvert i. Det er slik en ganske vanlig leser vil oppfatte denne artikkelen, og det var sikkert også hensikten med en slik presentasjon.

Artikkelen hevdet videre at jeg representerer en “fascistisk” ideologi. Jeg synes man skal ha en meget god grunn for å nekte en person tilsvar etter å ha publisert slike beskyldninger, og det har Vårt Lands redaksjon ikke hatt.

Den kristne dagsavisen Vårt Land synes det er helt greit å omtale noen som fascister og gi dem skylden for massemord, men de blir fornærmet hvis samme person stiller spørsmål ved deres bruk av skattebetalernes penger. Som vanlig nevnes Eurabia-teorien uten at avisen har gjort noen forsøk på å undersøke om det finnes noe reelt bak denne teorien, til tross for at de mottar store millionbeløp for å støtte deres journalistiske arbeid.

Vårt Lands uhederlige journalistikk

av Peder Jensen, alias Fjordman

Vårt Land ved Heidi Marie Lindekleiv og Astrid Dåsdøl samt sjefredaktør Helge Simonnes publiserte den 3. august en stor artikkel under tittelen “Fjordman er tilbake”, som om dette var en sensasjon. Grunnet det ekstreme presset på min person i kjølvannet av Breiviksaken tok jeg en pause sensommeren 2011. Jeg var imidlertid tilbake som skribent i oktober samme år og har publisert kontinuerlig siden da.

I august 2012, nesten ett år seinere, presenterte Vårt Land det som førstesidestoff i sin papirutgave at jeg er tilbake. Har de den samme responstiden når de kjører bil også? Jeg håper ikke det. Hvis det tar ett år fra noe inntreffer til de reagerer på dette bør Vårt Lands redaksjon for sin egen sikkerhets skyld nektes adgang til alle transportmidler større enn trehjulssykler.

Avisen mottok i 2011 over femti millioner kroner i direkte og indirekte pressestøtte, tvangssponset av norske skattebetalere, for å produsere kvalitetsjournalistikk med en kristen profil. Hvorfor har de da verken kvalitet eller en kristen profil? Hva gjør de for å bekjempe den største trusselen kristendommen er blitt utsatt for i sin historie, islam? Er de på barrikadene for kristne som er i ferd med å bli utslettet av muslimsk aggresjon i Midtøsten, en islamsk jihad som nå er i ferd med å spre seg til Europa?

Kanskje er det på tide å fjerne alle former for direkte og indirekte pressestøtte i landet, også lisenspenger til NRK, på grunn av generelt dårlig og ofte regelrett uhederlig journalistikk.

Jeg skrev få dager etter Breiviks massakre at det er uansvarlig av massemediene å gjøre hans lange liste over ofre enda lengre ved å utnytte disse grusomhetene til å stenge av nødvendige debatter omkring innvandring og multikulturalisme. I praksis betyr dette at en massemorder får vetorett over hva som diskuteres og hvordan, nettopp fordi han har slaktet ned mange mennesker. Et slikt knefall for terrorisme er totalt uakseptabelt. Det er betenkelig at en såkalt fri og kritisk presse ikke evner å se dette.

Videoen viser starten af retssagen mod palæstinenseren Arafat, A. i Berlin, og hvordan venner af den tiltalte truer og efterhånden angriber pressen, uden at de fem vagtmænd gør mine til at gribe ind. For enden af dialogen vinder den mest truende og voldparate. Et sørgeligt sindbillede på europæisk defaitisme 2012. Video: Und täglich grüßt der Libanesen-Clan (tysk, utekstet)

Arafat (36) er tiltalt for trusler, farlig legemsbeskadigelse og farlig adfærd i trafikken. Allerede før starten af retsforhandlingerne, er der grov ballade forhallen: Omkring 15 tilhængere af Arafat-brødrene chikanerer journalister og sparker en kameramand over benet. Derefter flyver en spand vand i retning af filmholdet.

Ifølge anklageskriftet skal den 31-årige i december 2009 i Kreuzberg have styret en grå Daimler imod en fodgænger. En politibetjent observerede optrinnet og fortæller: “Han kørte med høj hastighed op på fortovet, manden måtte flere gange springe for livet.” Yasser A., der kalder sig “kontorassistent”, kører derefter derfra med stor fart. Og i juni 2010 omringede brødrene A. med andre medlemmer af klanen en modstander. Yasser A. holdt derefter en pistol mod mandens hoved og truede ham: ” Jeg skyder dig”. På retssagens første dag forhandles kun én af sagerne. Hans bror nægter at vidne.Eine schrecklich nette Familie. (Snaphanens oversættelse)

Et nyt Weimar: ‘Min fjendes fjende er min ven’

Venstrefløjen har haft det med at forlove sig med umulige partnere. Charles Krauthammer skrev i 2009: “Socialism having failed so spectacularly, the left was adrift until it struck upon a brilliant gambit: metamorphosis from red to green. The cultural elites went straight from the memorial service for socialism to the altar of the environment.” Krauthammer glemte deres pitstop hos en anden ‘grøn’ bevægelse, Muhammeds, der unægtelig kom til at sætte sit præg på Europa, og som de trægeste af hjernerne endnu hænger fast i. DR P1: Den radikale venstrefløj har ingen politisk ideologi, hvad man efter et år med RAF regeringen i Danmark kunne mene, gælder den mindre radikale venstrefløj også:

“Nærmest barokt blev det i Århus, da en ung indvandrer stod og råbte skældord efter Defence Leauge demonstrationen. Han kaldte dem racister og nazister, men da han i Defence League demonstrationen så et israelsk flag, slog han med det samme over i antisemitiske ytringer. Og derfor kan det virke en anelse pudsigt, når man ved at de ventreradikale har holdninger der er pro-homoseksuelle og imod racisme, at de står side om side med racister og homohadere.”

Historikeren Walter Laqueur skriver i The New Republic at han ser en situation i Europa, der minder om den man havde i mellemkrigstiden, hvor radikale bevægelser skød frem og overtog magten i en række europæiske lande, men facister på den ene side og kommunister på den anden. Mange unge mennesker, høj arbejdesløshed og meget fattigdom, og man har en opskrift på katastrofe. Walter Laqueur frygter at det vi ser i Europa i dag, kan ende på den måde. Han frygter, vi går en ny Weimarrepublik i møde.

I Norge og Sverige er venstreekstremister ikke bare mere ekstreme, mere voldelige og bredere accepteret end i Danmark, de er i mange tilfælde også subventioneret af staten. I Norge post Breivik har det givet sig groteske udtryk:

Avisen Klassekampen fikk i 2011 over 23 millioner i pressestøtte fra Ap-regjeringen. Justerte tall for dette året skal være 26 millioner kroner, hvilket betyr at hvert årsabonnement statssubsidieres med over 1600 kroner. Voksne lesere av Aftenposten husker sikkert 20 år tilbake da de norske maoistene skrek seg hese over alle ugjerningene som den norske staten hadde påført dem med grusom og ulovlig overvåking.

Og tror du sannelig ikke den norske staten villig delte ut penger til de forfulgte og undertrykte revolusjonære selv om disse forlengst hadde funnet seg gode posisjoner innen det norske etablissementet. Det som skjedde umiddelbart etter Anders Behring Breiviks massakre var derfor meget interessant fra denne statssubsidierte avisen. Klassekampen igangsatte en klappjakt på alt som var av dissidenter i Norge, ikke bare Peder Jensen (Fjordman), men høflige akademikere og selvtenkere av typen Ole Jørgen Anfindsen og Hans Rustad ble også fotfulgt i flere måneder som ideologiske samfunnsundergravere.

Denne prosessen mot de ulikttenkende toppet seg ved at en kjent venstreradikaler i en radiodebatt uttalte at PST burde hyre inn folk fra «venstresida» som konsulenter og analytikere, for det var de som virkelig kunne redegjøre for hvem som var å betrakte som ideologiske fascister som spredte gift på nettstedene. Ingen – absolutt ingen! – reagerte offentlig på at «venstresida» av 2011 tilbød seg å samarbeide med Overvåkningstjenesten om å lage nye mapper over nye dissidenter. Alle andre er nynazister og nasjonalister- For den kriserammede venstresiden finnes det overhodet ikke forskjeller på noen av anti-venstrepartiene.

Og nu til det lidt større perspektiv i Walter Laqueurs artkel The Weimar Union Back to the ’30s i The New Republic:

THE PUBLIC DISCUSSION of Europe’s economic crisis has carried a curious air of repression: When commentators have worried about worst-case scenarios—the scenarios that harken back to the dark moments in the Continent’s history—they have generally been dismissed as alarmist.

But there are good reasons to treat these dire warnings with the gravest seriousness—to place them within the realm of plausibility. One of these reasons can be found within the file cabinets of the U.S. government. In 2004, the U.S. National Intelligence Council, the government’s premier agency for strategic intelligence analysis, published a report arguing that the European Union might not survive to see the year 2020. The report worried about restrictive labor laws and aging populations, not debt and the unraveling of the currency union. (The report also saw the main danger as Germany’s economic weakness, which makes for curious reading eight years later.) Still, it is bracing to consider that the U.S. government has worried about the worst-case scenario with the same intensity as the so-called alarmists.

Fortsæt med at læse “Klan tager magten i Berliner-domstol”