Islamic religious persecution goes unnoticed

En racist forelæste om racisme

Tobias Hübinette, tidligere Carlsson, tidligere koreaneren Lee Sam-dol, tidligere medarbejder på venstreradikale EXPO, må være den rette til at forelæse om emnet. Dømt to gange af en domstol i Uppsala for “ofredande, förtal, skadegörelse, sabotage och uppvigling.” I 1996 udtalte han:

At føle eller til og med synes, at den hvide race er underlegen på alle tænkelige måder, er naturligt når man tænker på dens historie og nuværende handlinger. Lad den hvide races vesterland gå under i blod og lidelse. Leve det flerkulturelle, raceblandede og klasseløse, økologiske samfund! Leve anarkiet. Jeg begyndte ganske enkelt at angribe og mere eller mindre mishandle personer, der opførte sig racistisk i min nærhed. Det kunne være alle fra skinheads til børn i skolealderen og ældre herrer og damer.”

Sverige är mig veterligen det enda land som avskaffat ordet “ras”, säger Tobias Hübinette.Han säger att han inte är ute efter att ta tillbaka ordet, men att det ändå inte går att bortse ifrån.– När vi slutade prata om ras så lämnades begreppen över till högerextremisterna. Men folk tänkte fortfarande på det, och nu kommer det tillbaka och spökar i statistiken, säger Tobias Hübinette. Han säger att Sverige, enligt OECD, är ett av de sämsta länderna på att ge arbete åt invandrare. Tobias Hübinette har med sig otaliga overheadbilder med statistik som visar på ett segregerat Sverige. När han får frågan om vad han menar med ras och hur han definierar begreppet så slutar det varje gång med en fördjupad diskussion. – Det skulle vara ett ämne för ett helt seminarium, säger han. Välbesökt möte om rasism

Jeg læste i weekenden Psykiatrifondes rapport Det stigende antal lovovertrædelser blandt unge af anden etnisk baggrund: sociale og psykiatriske årsager af psykiateren Marianne Kastrup. Når man er nogenlunde inde i emnet, er der ikke så meget nyt, men det mest slående i den, er hvor tårnhøjt adopterede scorer i alle kategorier fra misbrug, personlighedsforstyrrrelser og affektive lidelser, til skizofreni og selvmord.Man har lov at formode, at Hübinette ikke rigtig kan lastes for sine aparte gerninger og udtalelser.

«Erna Solberg sier kast ut mulla Krekar til døden. Hun skal betale prisen for det. Hun skal betale prisen for det av eget liv. Hvem som tar livet hennes vet jeg ikke. Al-Qaida, Ansar al Islam, mine slektninger, barna mine. Jeg vet ikke hvem. Men hun skal betale prisen sin».Hvorfor er mulla Krekar tiltalt for terror?

Historien om Mullah Krekar er lang som et ondt år og den er omkranset af trusler, terrorbeskyldninger og mordforsøg, men han er stadig i Norge selvom han er ribbet for alle rettigheder og udvist siden 2007, og det er han fordi han efter eget udsagn er i fare, hvis han bliver udvist, og det går jo ikke for Norges forhold til Menneskerettighedsdomstolen. At han har været tilbage hos sin terrororganisation Ansar al Islam i Irak adskillige gange, spiller tilsyneladende ingen rolle. Aktuelt har han truet klidmosteren, den såkaldt “konservative” dhimmi, Erna Solberg på livet, og det blev hende alligevel for meget, men tag det roligt, Mullah Krekar kommer til at leve og dø i Norge som et levende billede på asyleriet og konventionsrytteriets absurditet, og han har efterladt fire børn, der kan sikre at farcen fortsætter i al evighed. Her truer Krekar Erna Solberg, Siv Jensen: God tur til Somalia, Krekar!

Med Søren Pind og Hitzb-ut-Tahrir for en “Syrien strategi”

DF er lamslået over Søren Pinds soloridt. Hizb ut-Tahrir Skandinavien inviterer til protestmarch fredag d. 17. februar 2012 kl. 14.30 mod blodsudgydelserne i Syrien. Inden vi ved af det, har danske politikere fået appetit på deltagelse i det fjerde internt muslimske opgør på 10 år. At Assads venner, Rusland, ikke har kunnet påvirke ham det fjerneste, gør ikke noget indtryk på et “bredt flertal i Folketinget.” “Vi kan ikke holde ud til at se på det,” siger Søvndal på sit særegne danske. Det er netop det, der er problemet med amatører i politik. Her er tale om en aktivisme, der tangerer ADHD. Hvis Korea-krigen havde været idag, havde vi ikke sendt Jutlandia. Livgarden var selv gået i land ved Inchon:

Al-Qaida’s leader is calling on Muslims to join in Syria’s revolution and to fight the Assad regime. But jihadists from neighboring countries may already have joined the ranks of the opposition Free Syrian Army. Their presence could be the death blow to the revolution.

The message was clear: Every Muslim must aid the uprising against the Syrian government “with everything that he has — his life, money, views and information.” The current leader of the terror network al-Qaida, Ayman al-Zawahiri, called on believers to bear arms and go to Syria in an eight-minute video that was posted over the weekend on extremist websites. Rebellion against the “anti-Islamic regime” in Damascus is a religious obligation, he declared. – Spiegel Online: Islamists against Assad, Foreign Extremists a Danger to Syria’s Revolution

I Malmø kan statsmagten rende og hønse

Den har alligevel ingen sanktioner, der kan skræmme en ny-svensk mentalitet. Fra dette døgn:

En domare i Malmö fick sin bil skadad i förra veckan.Bilen stod parkerad utanför hovrättsdomarens hem. På morgonen upptäckte domaren att däcken blivit sönderskurna under natten, uppger Sveriges Domstolar i ett meddelande. Domares bil saboterad

I samband med att en polispatrull kallades till ett larm om pågående inbrott på Lindeborgsgatan utsates deras bil för skadegörelse.Någon punkterade ett däck på bilen, som måste bärgas från platsen. Punktering på polisbil

Det er ikke kun Hollywood, der har idétørke. Når velfærdsstatens kunstnere endelig får nogle ideer selv, er de ikke sjældent nøjagtigt de samme, som mange andre kontroversielle, non-konforme kunstnere kunstnere får: Breivik møder tilfældigt Wilders på Heathrow i 2010, “hvad har de til fælles?” Hårfarven? Skizofrenien? Gæt, se stykkerne eller vent til filmene kommer.

“This is a fictional encounter between Geert Wilders and Anders Behring Breivik,” Olivier Willemsen, spokesman for the cultural centre “Die Balie” told AFP. “Behring Breivik asks Wilders the big question: ‘How far are you willing to go for your ideas?'” Willemsen said of the play, which will premiere on March 22nd and run twice on March 25th. In the work by Dutch playwright Theodor Holman, Wilders and Behring Breivik have a chance encounter at Heathrow airport after the British screening of Wilders’ real-life anti-Islam film “Fitna”.Norway killer and Dutch MP in fictional meeting Breivik møder Wilders på scenen (hollandsk).

Alfa og omega er et dårligt rygte

Rykteflommen styrer hvilke land asylsøkerne reiser til. Mens litt over 9000 asylsøkere kom til Norge i fjor, kom hele 30.000 til Sverige. – “Svensker har rykte for å være mer sjenerøse. Jeg tror nok det er en effekt av de innstrammingene som har vært gjort. Det er et rykte som sprer seg,” sier generalsekretær Ann-Magrit Austenå til VG Nett. Hun forklarer at informasjon om hvor sjansen er størst for å få opphold sprer seg fra hånd til munn gjennom menneskesmuglernettverk, klaner og slektninger. Austenå konkluderer med at regjeringen med innstrammingene har lykkes i å skape et inntrykk blant asylsøkere av at det er vanskeligere å få opphold i Norge enn i Sverige. – “De har hatt en annen debatt og en annen holdning i forhold til det å ta i mot og andre begrep. De har hele tiden om medborgerskap, de snakker ikke om at man skal bli svensk, men medborger i Sverige. Det gir rom for større mangfold.”

Sverige: I flere tiår har Sverige vært det nordiske landet som har mottatt flest asylsøkere. Slik var det også i 2011. Selv med en nedgang på sju prosent, mottok de nær 30 000 søknader om asyl. Det betyr at Sverige alene mottak flere asylsøkere enn de andre nordiske landene til sammen. Derfor reiser asylsøkerne til Sverige: Norge har dårlig rykte.

Germany’s 3rd biggest newspaper:

Sweden ignores its growing anti-Semitism problem

Af Nicolai Sennels

Where there are Muslims, there is Islam. Where there is Islam, there is Sharia. Where there is Sharia, there is anti-Semitism. In Sweden, there are a lot of Muslims. Die Welt is absolutely right about the way the Swedes turn their politically correct eye away from how their immigration policy is leading to increasing Nazi-style anti-Semitism. I have written extensively about Sweden recently: “The Free Press Societies: Interview with Swedish Chairman Ingrid Carlqvist and International Chairman Lars Hedegaard”, “Sweden: Launching the Swedish Free Press Society under police protection”, “Swedish specialty: Pink pixellation of dark-skinned criminals and pixellated anonymization of wanted criminals”, “Sweden: Violent Muslims halt mail delivery in Malmø” and “Sweden: Government will spend $620,000 on protecting Jews“.

Translated from German, Welt Online, February 2: Malmö verdrängt sein neues Antisemitismus-Problem
*****************

Anti-Semitism in the third-largest city in Sweden is increasing, especially among Muslim immigrants. But whoever dares to criticize this fact is compared with the mass murderer Breivik.
When the 15-year-old Samir Ardiwan Malmo was buried in southern Sweden last month, hundreds of people followed the coffin in a procession through the city center, in a public manifestation of grief at the violence.

Ardiwan was shot in the district Rosengård, an area just minutes away from downtown, which is considered the worst ghetto in Scandinavia. The police has not found neither the killers nor any motive, but the murder is one of two within a short time in the city. This has led to an intense debate in Sweden about violence and crime.

Malmö is Sweden’s third largest city, full of creativity and energy, with an intense nightlife. But it has also become more dangerous for its residents. Serious types of crimes are sometimes more frequent in Malmö than in Stockholm (Sweden’s capital), particularly when it comes to robberies.

People in Malmö are also more concerned about crime than people in Stockholm, and not only for their own safety. Already in 2009, 30 percent of residents in Stockholm had said they were afraid that their loved ones could become victims of crime — in Malmö, it was 45 percent.

Increase in hate crimes against Jews

Fortsæt med at læse “Den rekreative klasses påhitsomhed”

Flere end hver fjerde dansker, 27 procent, er nemlig parat til at sende danske landsoldater i krig mod Iran, og det gør danskerne mere risikovillige end både amerikanerne, briterne, tyskerne og vores nordiske brødre i Norge og Finland. Man klasker sig lidt på lårene af grin samtidigt med at man duperes af den danske krigsenthusiasme. Second to none. Alle bortset fra Zubair Butt Hussain og imam Stenings-Petersen vil tilsyneladende personligt gøre det af med Mahmoud Ahmadinejad, viljen fejler virkelig ikke noget. (Se også Mahmoud, Abdul og Zubir.)

Daniel Pipes siger i dette interview: “Om ti år, får vi at vide, hvad der foregår i disse måneder.” Vi – offentligheden – ved ikke med sikkerhed, om iranerne vil procucere kernevåben, vi ved ikke, om de allerede har dem, vi ved ikke, hvad USA og Israel ved om det samme, vi ved ikke om Israel snart angriber, vi ved ikke, om det i givet fald bliver med USA´s underhåndsbilligelse og bunkerbusters. Vi ved derimod, at stort set alle arablande vil takke Israel i deres aftenbøn samtidigt med, at de forbander det udadtil om dagen. To fluer med ét smæk. Og vi ved, at det bliver om muligt endnu mindre sjovt at være jøde i Europa, og at Europas storbyer får endnu en påmindelse om, at det lakker mod enden med at føre Mellemøstpolitik på tværs af den arabiske gade i Europa. Og så aner vi af desinformationssløret, at hvis Iran situationen koger over i krig, bliver det formentlig ret snart, og at det vil få den syriske borgerkig til at rasle lige så hurtigt ned af Vestens prioriteringsliste som oliepriserne stiger. Resten er megafonernes hyleri, og der er varmet godt op under kedlerne de sidste uger. – (Se evt. Daniel Pipes, Copenhagen 2007, Daniel Pipes i København 2008, Daniel Pipes – The threat towards Israel, Copenhagen.)

»Lasaret«

betyder på dansk “et mobilt felthospital” fra italiensk lazzaretto ‘epidemisygehus.’På svensk betyder det slet og ret “sygehus.” Sproget er altid lidt klogere, end vi selv er. Malmø Sygehus har karakter af et lasaret i sproglig dansk forstand, det er bare ikke videre mobilt. Desværre, vil de ansatte nok mene. Denne rapport fra Ugeskrift for Læger, Drabsbølge presser Malmøs akutberedskab (danske Läkaratidningen), viser med al tydlighed personalets arbejde i en undtagelsestilstand. Det mærkelige er, at den ikke står i den svenske pendant, fagbladet Läkaratidningen, den har intet ved en søgning på emnet. Jeg prøvede også med “krigskirugi,” “Fort MAS”, “Vi älskar Malmö” og lignende relevante søgeord.

De mange og ofte dødelige skyderier i Malmø tvinger lægerne ved byens akutmodtagelse til at arbejde under skærpede sikkerhedsforanstaltninger. Frygten for bandeopgør, hævnaktioner og store opløb af venner og bandemedlemmer har ført til skærpet politibevogtning – og i nogle tilfælde lukninger – af akutmodtagelsen i Malmø.

»Vi arbejder midt i voldsomhederne og forsøger at løse vores opgaver, selv om der forekommer trusler, og det er utrygt«, fortæller Wolfgang Reinhardt, som er kardiolog og akutlæge.

I over et halvt år har de ansatte ved akutmodtagelsen i Malmø fået løftet deres kompetenceniveau og forfinet deres arbejdsrutiner, når det drejer sig om at behandle personer med skudlæsioner. – »Sådan er det, desværre. Og der er ikke for øjeblikket meget, som tyder på, at der vil blive mindre af den grove, væbnede vold. Det opleves nærmest, som om vi lever i en uvirkelig situation«, beretter en lettere opgivende Wolfgang Reinhardt. Siden maj sidste år har akutmodtagelsen fået indbragt otte personer, der afgik ved døden som følge af svære skudlæsioner. Volden er bare eskaleret, og alene i januar i år er tre personer blevet skuddræbt i Malmø.

Wolfgang Reinhardt indrømmer, at han selv og andre er begyndt at se sig nervøst omkring på vej til og fra arbejdspladsen: »I dag ser vi os over skulderen, når vi går hjem, og reagerer, hvis der er noget, der ser underligt ud. Der er en uro, og man synes, at der sker lovlig meget i Malmø for tiden«. Hans Olsson er vicesikkerhedschef ved Skånes Universitetssygehus med ansvar for sikkerheden på sygehuset i Malmø.

»Det er helt forståeligt, at de ansatte har svært ved at præstere deres bedste under forhold, hvor man er under pres fra pårørende, der forsøger at trænge ind, f.eks. i forbindelse med skudskader. Af praktiske grunde har vi begrænset det til, at der højst må følge to pårørende med ind på akutmodtagelsen«, forklarer Hans Olsson, som også har dette råd: »Undgå at arbejde alene, hav hele tiden kolleger omkring dig, tænk over, hvordan du placerer dig i et snævert lokale«.Drabsbølge presser Malmøs akutberedskab.

Malmøs mordere holder forståeligt nok et lille moratorium, der er ikke blevet skudt helt siden 31 januar, nu byen vrimler med politi, men andre forbrydelser boomer. København oplevede sammenligningsvis i 2011 984 røverier.Det er temmelig mange, især når man tænker på, at det var nærmest ikke forekommende for få årtier siden, men da der er lidt af en kriminolog i mig, har jeg selvfølgelig svaret: Det skyldes vores nærhed til Malmø. Og så er det dog at foretrække frem for at blive skudt:

Rånen i Malmö blir allt fler. Förra året begicks 924 rån mot 803 året innan. Under de första åren av 2000-talet steg siffrorna drastiskt i Malmö och en rånkommission inrättades 2005 för att få bukt med problemen. Antalet rån ökar i Malmö

ABC: Malmø 2006-2011 på fem minutter

Sverige är bäst på integration?

Malmö har 34% invandrarbakgrund

– Malmö vill vara porten till Europa samtidigt som 34 procent av våra medborgare har invandrarbakgrund

Var 3 invandrare

Var tredje människa i Malmö är född utomlands. ­Muhammed är det vanligaste pojknamnet.

Växande arbetslöshet

Under kommunstyrelsens möte i dag reserverade sig Moderaterna och Sveriges pensionärers intresseparti mot överenskommelsen. Moderata kommunalrådet Stefan Lindhe pekade på att arbetslösheten i Malmö växer

Dålig integration

att integrationen inte utvecklats på önskvärt sätt

Fortsæt med at læse “Alt det, vi ikke ved”

Af Julia Caesar

Copyright Julia Caesar, Snaphanen och HRS. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snahanen.

Nu sitter han där i tv-studion i Stockholm. Lite nervös men ganska säker på att just han har något att tillföra i kvällens ämne – våldet i Malmö. Han är ju kriminalreporter på Sydsvenska Dagbladet, han har skrivit boken ”Maffiakrig” – detta är hans hemmaplan. Han talar om ”ett slags början på ett skuggsamhälle”, ”en parallell värld” som finns i Malmö. ”Vad är det för värld? Beskriv den!” säger programledaren Anna Hedenmo.

Han gör kringgående rörelser. Han talar länge om ”en mentalitet”, ”en rädsla för att vittna”. ”Har man ett problem så behöver man lösa det själv. Man ringer inte till polisen. Det är den starkes rätt som gäller.” Han talar om en väldigt hårt segregerad stad. ”Två av landets värsta bostadsområden med mycket problematik finns i Malmö. Det är inte demokrati som finns på en del små, avgränsade områden. Det är mentaliteten som är en grund till varför morden sker”.

Nu har han lyckats ta sig så här långt utan att nämna i-ordet. Snart kan han andas ut. Men vilkas mentalitet är det han talar om, den som är grunden till morden? Är det den mentalitet som taxichauffören Nidal Chbib nyss uttryckte i ett inslag från Malmö – att han bara vill vara i fred för polisen och jobba svart? Det får tv-tittarna inte veta. Anna Hedenmo avvärjer faran med en svepande beskrivning:

”Det låter på din beskrivning som om det är laglöst land?”

Varför händer det i Malmö?

Sedan samlar hon sig som en boaorm sekunden innan den kramar sitt byte till döds:

”Varför händer det här i Malmö?”

Under bråkdelen av en sekund står hela hans framtid på spel. Han vet att om han uttalar Det Onämnbara så är det kört för hans del. Ajöss till jobbet på Sydsvenskan, karriär finito. För en sekund står allting stilla i tv-studion. Alla håller andan. Det är nu det gäller. Ska han gå i fällan och säga i-ordet som Anna Hedenmo själv aldrig skulle ta i sin mun? Ångesten skymtar i hans ögon. Men han glider snabbt ur boaormens dödsgrepp. Han säger:

”Det är den svåra frågan. Det är ingen annan som har granskat sin stads kriminalitet så som vi har gjort.”

Lättnaden fortplantar sig i vågor från Agendastudion. Som en befrielsetsunami dånar den ut över hela det politiskt korrekta Sverige. De som har gjort tunga investeringar i den offentliga lögnen sitter på spänn hemma i tv-sofforna och förväntar sig riklig avkastning. Och nu – en djup utandning! Han klarade det! Sydsvenskans kriminalreporter Tobias Barkman har räddat sitt skinn och de politiskt korrektas heder. Han har gått i mål som en segrare. Så långt som till ”segregation” kan han sträcka sig när han talar om våldets orsaker. Men vid i-ordet tar modet och sanningslidelsen slut.

Hennes karriär som desinformatör går från klarhet till klarhet

SVT:s ”Agenda” gjorde det igen. Än en gång har redaktionen lyckats mystifiera verkligheten och föra tv-tittarna bakom ljuset. Anna Hedenmo kan åka hem med en förnöjd trudelutt på sina läppar. Hennes karriär som statlig desinformatör går från klarhet till klarhet, den är lika vit och obefläckad av främlingsfientlighet som Snövits balklänning. För femtioelfte gången har hon lyckats med bragden att osynliggöra elefanten i rummet. Bland kollegerna viskas det att hon närmar sig mästerskap i genren. Den här gången var det nära ögat, men hon klarade det.

”Det brändes där ett tag va?” säger en av kameramännen och flinar när hon hastar ut ur tv-studion.

Tyginpackade invandrare som alibin

Givetvis vet Anna Hedenmo. Liksom alla sina journalistkolleger i hela Sverige vet hon varför ”det händer” i Malmö – varför fler än tjugo personer har skjutits ihjäl i staden de senaste två åren och hundra har utsatts för mordförsök.

Belinda Olsson som leder ”Debatt” från Göteborg vet också.  Men för svenska folket ska sanningen döljas. Ingen får säga Det Onämnbara. Deltagarna behöver inte ens instrueras före sändning. Alla vet vad som gäller: säg vad som helst men NÄMN ALDRIG I-ORDET! När Belinda Olsson ska sända ”Debatt” kallar hon för säkerhets skull in en bunt invandrare, gärna rikligt tyginpackade, och parkerar dem på bänkarna i studion. Det är inte meningen att de ska delta i debatten, för deras kunskaper i svenska är ofta usla eller obefintliga. Deras roll är en annan. De är ditsatta som invandraralibin som ska inge skuldkänslor hos inbjudna svenskar och med sin blotta närvaro garantera att i-ordet aldrig nämns. Arrangemanget är effektivt, det uppfyller sitt syfte. Elefanten som står mitt i Debattstudion växer sig större för varje sändning.

Sanningen är lika oönskad som kackerlackor i köksskåpen

Dramaturgin i SVT:s Agenda, Debatt, Rapport, Aktuellt och det övriga programutbudet är given på förhand, liksom i alla svenska media. Detta är den politiska korrekthetens slutna kammarspel där manus och repliker är skrivna i förväg och sanningen är lika oönskad som kackerlackor i köksskåpen. Läsarna/lyssnarna/tittarna ska inte få veta vad som verkligen händer i Sverige. SVT:s största nyhetsprogram, ”Rapport”, är en av desinformationens främsta arenor. En parad av meningslösa trivialiteter hängs ut som mörkläggningsridåer. Det är inte ofta jag får lust att kasta ruttna tomater. Men när jag ser Katarina Sandströms och Lisbeth Åkermans självgoda anleten och hör den strida strömmen av skitnyheter och pseudohändelser rinna ur deras leende munnar i ”Rapport” är jag glad att vi har en glasruta mellan oss.

Och så tar vi något lätt före vädret!

Vi får veta att man har skjutit en björn i Norrland. Varför zebran är ett randigt djur. Att 66 boende har evakuerats från en brinnande flyktingförläggning i Arboga – men inte ett ord om vem som kan tänkas ha anlagt branden. Det kommer vi heller aldrig att få veta. En handikappad femårig flicka har av säkerhetsskäl nekats att hoppa i Ikéas bollhav, och föräldrarna är så kränkta att de har gått till tingsrätten. Vi får återkommande breaking news om den svenska vargstammen. Snö kan rädda vilken nyhetssändning som helst, särskilt om den faller.

Några snabbt inkastade förströdda meningar: Ny skottlossning på Fosievägen i Malmö. (Den åttonde dödsskjutningen i Malmö sedan i maj förra året, min anmärkning.) Och så tar vi något lite lätt före vädret så att Katarina Sandström får anledning att glittra med den gredelina sammetskavajen och le det där skojfriska samförståndsleendet mot tittarna som betyder: ”Visst gillar vi varandra, visst gör vi?”

Utelämnandet är värre än den direkta lögnen

Nej, det gör vi inte. Helena Berg, Claes Elfsberg, Linda Nilarve, Katarina Sandström, Nike Nylander, Anna Flemming och Lisbeth Åkerman i ”Rapport” och Jon Nilsson, Lennart Persson, Anna Hedenmo och Cecilia Gralte i ”Aktuellt” och deras kolleger sitter kväll efter kväll och ljuger svenska folket rakt upp i ansiktet. Det är otillständigt, det är moralisk härdsmälta. Men ännu argare blir jag av att veta vad de utelämnar: Det Onämnbara. I-ordet. De bygger en låtsasvärld, ett gulligt dockskåp där vi ska leka att vi är trygga och bor i världens bästa land där ingenting hemskt kan hända – trots att Sverige faller sönder framför våra ögon.

Utelämnandet är ännu värre än den direkta lögnen. Lögnen kan man som mediakonsument i bästa fall avslöja genom att skaffa sig alternativ information på internet. Men utelämnandet sviker grovt alla dem som sitter fast i gammelmedias lögnvärld och inte själva förmår söka alternativa informationskällor. De lämnas kvar i okunnighetens träskmarker. Och det är just det som är avsikten.

Med spröd porslinsröst läser hon ”Nytt på bygda”

På radions Ekoredaktion kämpar Li Hellström, Per Edberg, Marianne Hasslow, Folke Waxin, Gunilla Hansen Bering, Göran Dahlquist och Nils Östergren och deras kolleger på rutinens brant. De går på tomgång, motorn hackar, bensinen håller på att ta slut. Det är inte lätt att slava i den politiska korrekthetens tjänst och systematiskt undanhålla lyssnarna det som pågår i vårt land. När de har rabblat några minuter in i Lunchekot är det dags för Maria Repitsch med vad som kallas ”svenska nyheter”. Då stänger jag av. Maria Repitsch verkar ha en egen skyddad verkstad i Sveriges största nyhetsprogram. Hennes arbetsuppgifter består i att lyssna på P4:s lokala kanaler och sedan göra ett slags ”Nytt på bygda”. Hon läser med spröd stockholmsk porslinsröst, som om hon verkligen gör sitt yttersta för att tro på vad hon säger. Porslinsklangen indikerar att hon antagligen skulle gå i kras om någon dristar sig till att fråga om det här ska kallas journalistik.

Statsmakten hyllas som en god förälder

Känner du dig lurad, blåst, bedragen när du tar del av svenska gammelmedia? Du känner rätt. Det är så här det brukar se ut när ett land är på väg mot totalitarism. Vi har sett det förut, vi känner igen det från östtyska DDR, från Sovjetväldet, från Maos Kina, Pol Pot´s ”Demokratiska Kampuchea” och Fidel Castros Kuba. Nyhetsförmedlingen fylls med betydelselösa trivialiteter som har till uppgift att dra uppmärksamheten från verkliga skeenden och invagga medborgarna i en lugnande dvala. Statsmakten hyllas som ett slags god förälder och ställs aldrig inför verkligt besvärliga frågor. När politiker intervjuas sker det underdånigt och i broderlig samförståndsanda. Viktiga fakta och samband mörkläggs. Bara en begränsad skara utvalda proffsdebattörer med i förväg godkända och förutsägbara åsikter får komma till tals på tidningarnas debattsidor och övriga debattfora. Det råder bedövande medial konsensus kring att fullständigt ignorera vad landets övriga befolkning på 99,99 procent tycker.

Vanliga människors tankar och åsikter ogiltigförklaras

Vanliga människors upplevelser, tankar och åsikter ogiltigförklaras och tystas ner. En svensk som på bara några år har fått hela sitt bostadsområde förvandlat till oigenkännlighet av inflyttade somalier får inte uttrycka vad han känner. Om han inte är entusiastisk över förändringen får han veta att han är ”rasist” – av journalister som själva nogsamt har satt sig utom skotthåll i skyddade vita enklaver. Unga flickor som inte vågar gå ut utan att vara beväpnade med pepparspray för att de håller sig à jour med våldtäktsstatistiken har inte rätt att uttrycka sin oro offentligt. För då är de ”främlingsfientliga” och petar i det öppna sår som till varje pris måste döljas – att Sverige är Europaledande i anmälda våldtäkter, och att invandrare är överrepresenterade med 450 procent bland gärningsmännen. Om man inte gillar att få en moské som utsikt från balkongen blir man påklistrad en psykiatrisk diagnos – man är ”islamofob”.

Mångmiljonbedrägeri med personliga assistenter

Sanningen mörkläggs på många sätt i svenska media. Ett av de vanligaste är att dölja brottslingars etnicitet. Den anses inte intressant, det är ”individer” som begår brott. Påfallande ofta har dock dessa ”individer” utländskt ursprung. Här är bara ett av hundratals exempel. I torsdags dömdes 43-årige Hassan Charkas, VD för Charkas Assistans, av Halmstads tingsrätt till ett års och fyra månaders fängelse plus tre års näringsförbud för sin osedvanliga driftighet när det gäller att råna de svenska skattebetalarna på mångmiljonbelopp.

Enligt åtalet har Charkas fört ut mer än 50 miljoner kronor till utländska banker. Totalt misstänks företaget ha lurat till sig omkring 75 miljoner kronor. Bedrägerihärvan, som är den största i sitt slag som någonsin har nystats upp i Sverige, gäller personliga assistenter till fejkat handikappade. Fjorton personer stod åtalade, men bara sju dömdes. De sex inblandade förutom Hassan Charkas i den här omgången fick villkorliga domar och skyddstillsyn.

Hassan Charkas är en av huvudpersonerna i härvan. Brottsligheten har utgått från Malmö och Halmstad, där en tidigare dömd imam i en källarmoské har varit en annan av huvudpersonerna. Det är huvudsakligen irakier som falskeligen har utgett sig för att vara svårt handikappade. Den som upptäcktes först var den så kallade ”Kaninmannen”, en irakier som ertappades när han dansade med en leksakskanin på Liseberg i Göteborg. Via Charkas Assistans har bedragarna anställt sina egna familjemedlemmar som personliga assistenter, ibland för mer än 80 timmar i veckan. Familjen har på det sättet kunnat utkvittera ersättning på flera hundra tusen kronor i månaden. Förtjänsten har delats mellan assistansbolaget och ”brukaren”.

”Bedrägerierna hotar hela välfärdssystemet”

När bedrägerihärvan började nystas upp sa Karl-Arne Ockell, utredningschef vid Länskriminalpolisen i Halmstad:

”De här bedrägerierna hotar hela välfärdssystemet. Vi ser ingen ände på det här, och det kommer att röra sig om enormt stora pengar. Vi tror att bedrägerierna i hela Sverige rör sig om en tredjedel av alla assistansersättningar som betalas ut, det vill säga omkring tio miljarder kronor.”

Ingenstans i gammelmedia får allmänheten veta att bedragarna är invandrare. I-ordet får inte sägas. Därmed smetas brottsmisstankarna ut på alla handikappade som verkligen behöver personliga assistenter för att leva ett någorlunda drägligt liv.

Kvitterade ut svenska bidrag – i Libanon

En enda nämner sanningen, Hanne Kjöller i Dagens Nyheter:

”Ett ärende rör en flicka född 2001. År 2006 fastslogs att dottern var berättigad till 83 timmars assistans per vecka. Föräldrarna anställde sig själva och skaffade sig på så vis var sitt heltidsjobb. För att få ut pengarna måste man fylla i en tidrapport där det framgår vilka tider man arbetat. Det har föräldrarna gjort. Haken är bara att pappan under ett flertal tillfällen befunnit sig i sitt gamla hemland Libanon under sina arbetspass, medan dottern och mamman varit kvar i Sverige. Senare flyttar hela familjen till Libanon och tillbringar mer än ett år där innan Försäkringskassan drar in pengarna.”

De stackars våldtäktsmännen som inte förstår svenska

När något som kan tolkas som ofördelaktigt för invandrare skymtar fram sker det till synes som olycksfall i arbetet. Fokus är tänkt att vara ett helt annat. Som i den här TT-notisen, publicerad i DN:

”Brist på pengar gör att många dömda våldtäktsmän inte får någon behandling i fängelserna. Problemet är att männen ofta har dåliga kunskaper i svenska språket och några resurser för att anställa tolkar finns inte. På Salberga i Sala, landets största anstalt för våldtäktsmän, kan endast 24 personer av 49 delta i terapin.”

Avsikten är här att vi ska tycka synd om de stackars våldtäktsmännen som inte får någon behandling. Men hur kan det komma sig att mer än hälften av dem inte förstår svenska?

När sanningen blir fienden

Fortsæt med at læse “Söndagskrönika: Det onämnbara”

via Hodja

Schweiziske muslimer grundlægger “parlament”

To store muslimske paraplyorganisationer i Schweiz tager deres skæbne i egne hænder: De forbereder valg til et “parlament”, som skal repræsentere alle muslimer, der bor i Schweiz. Parlamentet, “Umma Schweiz” kan være dannet i 2013, siger Farhad Afshar, formand for de islamiske organisationer i Schweiz (Kios). Et prøvevalg skal afholdes i efteråret i Basel. Falder det godt ud, kan der afholdes valg i hele Schweiz til vinter, siger Afshar. Enhver muslim bosat i Schweiz skal kunne kandidere hvis han accepterer vedtægterne. I øjeblikket arbejder en kommission bestående af eksperter fra den offentlige lov og islamisk lov, på at udvikle statutterne for den nye forsamling, siger Afshar. Fællesskabet bør være i overensstemmelse med føderale og kantonale lovgivning.

Ingen statsstøtte til “Umma Schweiz”: Parlamentet er beregnet på at give omkring 400 000 muslimer i Schweiz én stemme til at tale om deres bekymring overfor de politiske myndigheder i Schweiz at passere, siger KIOS præsidenten.. Afshar forventer ikke, at staten blander sig i dannelsen af ​​en muslimsk paraplyorganisation. Han respekterer den klare adskillelse mellem kirke og stat i Schweiz. Schweizer Muslime planen Parlament, Muslime gründen in der Schweiz ein «Parlament» (Snaphanens oversættelse)

To bil or not to bil

Normalt ville betalingsringen være et emne, jeg ikke havde nogen mening om, men da jeg har bilet i København de sidste 14 dage, har jeg en mening alligevel. Det er virkelig de helt store pincipielle sager, RAF regeringen har på dagsordenen: Fedtskat, højere bøder for ulovlig rygning, betalingsring og mon ikke også snart det ultimative vanvid, en svensk sexköpslag? Resten bestemmer EU vel alligevel.

Som man kan se på grafikkerne, er biltrafikken over kommunegrænsen steget forbløffende lidt på de 40 år siden 1970. Hen over “søsnittet” mod centrum, altså den inderste del af København Kommune, er den faktisk faldet siden 1970. Hvad har da ændret sig ? Jo, kommunen har nedlagt i hundredevis af parkeringspladser, ALLE tidligere to-sporede gader – Jagtvej, Østerbrogade, Gl Kongevej, Veserbrogade osv. er blevet en-sporede. Dvs. at nogenlunde den samme bilmængde skal køre på den halve plads. Dertil er der kommet over dobbelt så mange trafiklys, som da jeg kørte byen tynd i taxi fra 1975-1980. Kommunen har gjort hvad den kunne, for at skræmme bilerne ud og brandbeskatte resten med parkeringsafgifter og bøder. Hele idéen med at have for få parkeringspladsen berettiger jo deres korps af kleptomaner, der udskriver bøder efter behag. Men det er ikke nok, synes den umættelige, røde kommunekasse. Resultatet af al kommunens møje: Dårligere trafikafvikling, mere trængsel, men lad være med at påstå, det er bilmængdens skyld.

Så nu skal hele byen ligne Vorbasse Boulevard på en søndag i kirketiden, eller det Nørrebrogade som Klaus Bondam fik begået et næsten vellykket, radikalt mord på. København er en metropol, der skal møbleres om efter model Virum, dødens ultimative forstadspølse, og Helle Thorning er parat til at begå harakiri, for at gennemføre SF-ernes provinsielle tvangstanke, men gennemfør det endelig og vis os at S kan komme ned under 20 %. Måske man skal være glad for, at RAF regeringen holder sig til “de nære sager,” hvad kunne de ikke forkludre, hvis de begav sig på de større linjer? Trafikken gennem kommunegrænsen og søsnittet 1970-2010. – Steen, blogger og heldigvis snart cyklist igen.

Author and columnist Mark Steyn talked about topics such as American culture, free speech, terrorism, the economy, and the worldwide demographic shift to Muslims.

C-Span video, In Depth with Mark Steyn, 5 februar 2012. Til Steyn die hards og TV-fri. Jeg har tre timer takket være TV-frihed. Programmet kommer vidt omkring f.eks. minut 01:13:oo hvor Steyn kommer ind på konferencen i København og sit møde med Lars Vilks.

Overbefolkning: Betal dem for at få færre børn

Af Nicolai Sennels

Overbefolkning er et ligeså farligt og uløseligt problem som islam. Overbefolkning fører til mangel på rent vand og mad, græsnings- og dyrkningsarealer og fattigdom hos både stater og de enkelte familier. Voldelige konflikter om plads og resurser udspilles dagligt i de hårdest ramte områder. Desuden bliver fattige og dårligt uddannede lettere ofre for religiøs fanatisme. De enorme flygtningestrømme mod vestlige lande følger lige i kølvandet. Den eneste humane løsning på overbefolkning er at betale fattige folk i fattige lande for at få færre børn. Det er netop, hvad man nu gør i Indien “Forget the baby bonus, Indian newlyweds get cash not to have children”

Istedet for at lade ulandshjælpen gå til administration, korrupte magthavere og fejlslagne projekter, bør de gives direkte til folk over f.eks. 25 år, som får ingen eller kun få børn. De nobelprisvindende mikrolån har vist, at det er muligt at sende små kontantbeløb ud i områder med dårlig infrastruktur, jævnligt.

Derved vil fattige kunne uddanne og brødføde de få børn de får, istedet for at føde en masse børn i håbløse opvækstbetingelser, i håbet om, at bare en af dem får succes, så de kan sikre den øvrige familie og forældrenes alderdom. Dette er den eneste vej til at skabe den uddannede og mætte middelklasse, som er grundlaget for succesrige samfund.

Verdens rige lande giver 120 milliarder dollars i ulandshjælp om året. For de penge vil man kunne give 328.767.123 familier en dollar dagligt året rundt. Overbefolkede lande bør under ingen omstændigheder modtage udlandshjælp, med mindre de sætter aktivt ind med folkeoplysning om familieplanlægning.

Første lange fængselsdomme for muslimsk homo-chikane

One gay resident of Derby summed up the atmosphere in the area.‘It used to be lovely round here,’ he said.

Three Muslim extremists who handed out leaflets calling for homosexuals to be hanged, stoned and burned to death have been jailed.
The group handed out the material in the street as well as posting it through letterboxes in a hate-filled campaign calling for the execution of gay people who they claimed were at the root of society’s problems. Ihjaz Ali, Kabir Ahmed and Razwan Javed are the first to be prosecuted under new laws against inciting hatred on the grounds of sexual orientation. Ali was jailed for two years and Ahmed and Javed for 15 months each. Muslim fanatics who called for execution of gays and wanted to set up a ‘medieval state’ under Sharia law in Derby are jailed for up to two years. – (I Belgien er en lige lovlig rettroende muslim røget i spjældet i to år for dødstrusler mod politikere og ikke-muslimer i almindelighed.)

Kyrkbacken på Hven set fra Rungsted Havn, C.F. Hansens Hørsholm Kirke og kapel, Karen Blixens Rungstedlund, Øresundsbroen set fra Skodsborg, J.F. Willumsens hus på Strandagervej, med maleren selv som arkitekt. (klik. f. helskærm)

Fortsæt med at læse “Luften vi ånder”

Siden bogen udkom, er det blevet klart for mig, at situationen er endnu værre, end jeg troede. Folk, der i årevis er blevet brutalt angrebet af de nye Quislinger, har fået endnu flere tæsk efter 22. juli. De har nu bestemt sig for, at det er bedst at holde lav profil. Derimod har jeg fået støtte fra almindelige norske borgere i private meldinger.” [..]

Du både kritiserer og forsvarer bloggeren Fjordman, som Breivik citerer flittigt i sit manifest. Hvordan opfatter du hans rolle i forbindelse med Breivik?

”Som jeg skriver i bogen, så følte jeg på et tidspunkt – af forskellige grunde – at det var bedst ikke at have noget med Fjordman at gøre. Men da han blev dæmoniseret efter 22. juli og beskrevet som medskyldig i Breiviks gerninger, følte jeg bare stor sympati for ham. Hos mange andre islamkritikere var instinktet at distancere sig til Fjordman, fordi de var bange for at blive sat i samme bås. Det var trist at være vidne til. Som Benjamin Franklin sagde til sine kolleger, da de signerede Den Amerikanske Uafhængighedserklæring: ”We must all hang together, or assuredly we shall all hang separately.” En historie der må fortælles. Interview med Bruce Bawer.

Excerpt from Bruce Bawer’s The New Quislings: How the International Left Used the Oslo Massacre to Silence Debate About Islam.

It did not take long for Norway’s New Quislings to rally around a new label for their enemies: “Eurabia writers,” “Eurabia conspiracists,” “Eurabia propagandists,” or some variation thereupon. One of the first to employ this label was Sindre Bangstad, a social anthropologist at the University of Oslo, who in the Danish newspaper Politiken used Breivik’s atrocities as a club with which to beat a wide range of adversaries. He went, for example, after Walid al-Kubaisi, an Iraqi Norwegian writer whose website is called Opplyste Muslimer (Enlightened Muslims). Walid is one of the bravest people in Norway and one of its most fervent defenders of individual liberty—yet Bangstad smeared him as a “Eurabia literature propagandist” and mocked him for having assumed, in the first moments after the explosions in Oslo, that they were the work of Islamic terrorists.

What is “Eurabia”? The word refers to the book of that title by the scholar Bat Ye’or, who describes how various obscure European commissions, committees, and such have smoothed the way for the Islamization of Europe. Since July 22, the book Eurabia has repeatedly been characterized in the Norwegian media as pure fantasy; on the contrary, it is a sober work of solid documentation, and anyone who wishes to try to refute it should do so by resorting to facts, not by smearing it as baseless propaganda. Ye’or has studied a small library of obscure agreements produced by diplomat meetings, conferences, conventions, and the like over recent decades, and has found what she considers an unsettling pattern of “informal alliances” between European officials and their Mediterranean Arab counterparts that take place under the umbrella of something called the Euro-Arab Dialogue, which dates back to 1974. Bat Ye’or considers these alliances to be characterized by a European deference toward Muslim values, sensibilities, and sensitivities, a pattern she likens to the historical subordination of non-Muslims in Islamic countries. These agreements, in her view, have been instrumental in producing an increasingly Islamized Europe in which government leaders are quick to give way to Muslim wishes and demands and loath to defend Western values and principles—thus, Eurabia. Ye’or is no shrill self-promoter, and her books are hardly the punchy screeds they have been made out to be; on the contrary, they are dry, sober, and packed with long, thoroughly footnoted quotations. The serious and responsible way for an opponent to respond to such work is by challenging the facts or the interpretations thereof; it is not to name-call, to describe her as a street-corner hatemonger or a reckless peddler of baseless conspiracy theories.

Bangstad also went after the Progress Party and its former head, Carl I. Hagen: “We don’t know when Carl I. Hagen began to read the type of Eurabia literature that Anders Behring Breivik has also read, but it is well documented that he and several of his fellow party members have read precisely that type of literature.” As in any totalitarian society, it was now apparently an offense in Norway simply to have read certain books that the country’s new Public Enemy Number One had also read. (By the same logic—in fact by far better logic—one would expect that after 9/11, Madrid, London, Beslan, Bali, Mumbai, and so forth, it would be forbidden to read the Koran.)

Bangstad had more to say:

Anders Behring Breivik . . . has read widely in the racist and Islamophobic literature, from the Israeli right-wing extremist Bat Ye’or by way of the American-Norwegian neoconservative Bruce Bawer to the Norwegian professor emeritus in sociology Sigurd Skirbekk. . . . Hereafter it will be difficult for editors and intellectuals to minimize the existence of Islamophobia in Norway, and it will, if possible, be even more difficult to claim that racists’ and Islamophobes’ words are just words. . . . Anders Behring Breivik has, by his actions, set himself up against history. Multicultural Norway has come to stay. No pasaran—the line is drawn here.

Those last words, of course, were a quote from Che Guevara—which gave a helpful hint as to exactly where, ideologically, these nasty lucubrations had their origin. (Though it should have been No pasarán, with an accent over the third a.)

Fortsæt med at læse “Bruce Bawer: “Situationen er værre, end jeg troede””

Det Muslimske Broderskab forklaret på 3 minutter. Det Islamiske Broderskabs motto: “Allah er vores mål. Profeten er vores leder. Koranen er vores lov. Jihad er vores vej. At dø for Allah er vores højeste håb.” En af deres tilhængere har netop fået en Nobelpris. Tja, dynamittens opfinder giver penge til islam – hvilken ironi. Villy Søvndal siger, at vi bare skal sove videre og lade være med at bekymre os om deres “bløde sharia”. 3-minutters kursus. Af Nicolai Sennels

Ray Honeyford vandt og tabte

– “As his obituary in this newspaper yesterday reminded us, Ray Honeyford was nothing if not outspoken. In 1984, he was forced from his job as a school headmaster in Bradford for challenging the multiculturalist orthodoxies that had taken a grip on the education system, and on much of public life. He accused the race relations lobby of fostering “a whole set of questionable beliefs and attitudes about education and race which have much more to do with professional opportunism than the educational progress of ethnic minority children”. Mr Honeyford believed that multiculturalism was doing a disservice to children from immigrant backgrounds, who were denied the benefits of full integration with the society into which they would grow up.”
“His bitterness over the treatment he endured was not mitigated by the fact that multiculturalism was later disavowed by many of those who once championed it most assiduously. The bombings on the London transport system in July 2005 led to a recantation by the last government, many of whose members had been among Mr Honeyford’s most vociferous detractors. Today, it is a commonplace for politicians on the Left to acknowledge that separation of ethnic groups was a mistake, leading to communities in our cities living parallel lives and hardly ever meeting, let alone integrating.The lesson here is that shutting down debate about cultural assimilation is short-sighted and dangerous. Mr Honeyford’s lesson, As English stops being the first language of most London children, is Britain ready for the great integration challenge?” –Artikkelen som kostet Ray Honeyford jobben.

BBC føler sig naturligvis kaldet til at gå i rette med Honeyford. Roger Scruton og The Mail har de eneste omtaler endnu, der er rigtig indignerede på Honeyfords vegne:

The great Irish writer C.S. Lewis once said that ‘of all tyrannies, a tyranny sincerely exercised for the good of its victims may be the most oppressive’. That is a perfect description of the bullying authoritarianism bred by the dogma of political correctness.
In the name of promoting tolerance, race-fixated zealots exercise the most extreme intolerance, suppressing free debate and indulging in witch-hunts against anyone who dissents from their creed of multi-cultural diversity.
Ray Honeyford: A victim of a gross injustice. The portrayal of him as a racial bigot could not be further from the truth
Nothing ever exemplified this pattern of behaviour more graphically than the downfall of former Bradford headmaster Ray Honeyford, who died yesterday, aged 77…..Like a character in George Orwell’s 1984, he was deemed to have committed a crime for expressing his views. Branded a racist, he was turned into a figure of national notoriety by a noisy alliance of Left-wingers, municipal ideologues and professional grievance-mongers. A prophet sacrificed to appease the mob.

“Everything Ray Honeford said is now the official of our major political parties: too late, of course, to achieve the results that he hoped for, but nevertheless not too late to point out that those who persecuted him and surrounded his school with their insane chants of “Ray-cist” have never suffered, as he suffered, for their part in the conflict…….This was one example of a prolonged Stalinist purge by the educational establishment, designed to remove all sign of patriotism from our schools and to erase the memory of England from the cultural record. Readers will be grateful for the life of this exemplary, heroic and profoundly gentle man, who was prepared to pay the price of truth at a time of lies.” Roger Scruton: In Memoriam i The Salisbury review.

Asylgruppen Lund undergräver vårt demokratiska styrelseskick

Af Kjell Håkansson

De flesta asylsökande kommer från diktaturstater eller områden som härjas av krig, inbördeskrig, rättslöshet eller fattigdom. Man kan fly av olika skäl; av att man de facto är förföljd, av att man med rätt eller orätt känner sig hotad eller att det land man bor i har drabbats av kaos som gör det svårt att leva där eller man kanske helt enkelt flyr en ekonomisk misär.

Att söka asyl i Sverige är inte detsamma som att vara politisk flykting. Många människor söker sig till Sverige därför att man kan leva ett bättre liv här och att vi har ett socialt skyddsnät. Det är Migrationsverkets och migrationsdomstolarnas uppgift att utvärdera varje enskilt ärende för att avgöra om ansökaren är flykting eller inte. Enligt Migrationsverkets uppgifter (2010) är endast 23% av de som beviljas permanent asyl flyktingar, resten får asyl antingen av skyddsskäl (68%) eller synnerligen ömmande omständigheter (9%). Ribban ligger med andra ord inte särskilt högt och Sverige beviljar per capita ett betydligt större antal ansökningar än de EU-länder vi normalt jämför oss med.

Utlänningslagen som ligger till grund för Migrationsverkets och migrationsdomstolarnas bedömningar har röstats igenom i riksdagen av en bred majoritet av folkvalda (och högt avlönade) ledamöter. Eftersom en av riksdagens främsta uppgifter är just att stifta lagar är dess existens i grund och botten meningslös om dessa lagar reduceras till någon slags rekommendationer som det står individen fritt att följa eller att bryta mot. Om riksdag och regering ifråntas sin auktoritet att fatta för individen bindande beslut uppstår ett tillstånd av anarki, ett tillstånd som riskerar att skapa utåtgående, snarare än inåtgående migrationsströmmar.

Fortsæt med at læse “The Grand Jihad”