Det skal være dem velundt, selvom jeg har ondt af menige Malmøboer, der er ofre for politikernes indvandringsidioti. Halvdelen af byen er nu indvandrede fra over 100 lande. Enhver der har betragtet Malmø på nært hold gennem et par årtier, har kunnet se hvordan det ville gå. Den nuværende tilstand er bare et bump på vejen mod byens opløsing, the point of no return er passeret for over ti år siden. De politikere de snik-snakker her, steger nu i deres egen friture, det er den morbide glæde man har ved iagttage den dødsmærkede patient, Malmø. Gør jer ingen illusioner og glem alt om “Øresundsintegration” med dette fallitbo, og de der så ivrigt har skabt det nuværende Malmø, er inkompetente og impotente stillet over for deres skaberværk.

Hvor gerne vil de af med våbnene og myrderierne? Ikke så meget, så det gør noget. De vil fordoble straffen for ulovlig våbenbesiddelse til et år, som om det ville skræmme nogen. Vil de udvise nogle hundrede af de bevæbnede, overvejende muslimer, der bruger håndvåben, automatvåben og bomber? Overhovedet ikke. De myrder videre efterbehag, nærmest en hån mod Sverige i en by der nu svømmer i politipatruljer. Politiet har ikke magten over Malmø, det er ikke nogen nyhed, det har de ikke haft i årevis, og med den politiske ledelse de har, får de den ikke tilbage mere. Hvad de kunne gøre var at sige kollektivt op i protest mod at være på en umulig opgave. Konlusion: Politikerne hverkan kan eller vil redde byen, og så er Malmø endda kun kanariefuglen i Sveriges guldmine.

Malmøboer flygter, virksomheder flygter og nye vil ikke slå sig ned. Inviterer man den tredje verden, bliver man den tredje verden, og der er Malmø allerede. Den er allerede et rerservat, et Beirut, blot med mange, mange flere antagonistiske grupper. Det hele skete mens Svensson sov trygt, og de sover stadig trygt for så vidt, at de ikke har smidt disse nærmest kriminelle amatører ud for længst. Justisministeren her med det poppede hår er ikke bare ikke jurist, hun har aldrig fuldført anden uddanelse end studentereksamen – ligesom Mona Sahlin, Margot Wallström og utallige andre, der har fået embeder der langt overmatcher deres beskedne evner. Resultaterne af deres virksomhed får en til alvorligt at tvivle på, om demokrati nu også var den rette styreform for Sverige. Se Öppet brev till Malmös politiker, polis och myndigheter og Islänningar flyr Malmö.

Kødsnyd fører til tab af danske arbejdspladser og ‘boom’ i muslimske
Af Nicolai Sennels

Gratisavisen 24timer har gjort landets muslimer den tjeneste at undersøge, om slagtere blander det billigere svinekød i det noget dyrere oksekød – og sælger det som oksekød. Det sker åbenbart jævnligt, og nu kan en del danske slagtere formentligt se frem til arbejdsløshed, mens der bliver mere arbejde til muslimske slagtere. Muslimers religiøse fanatisme skaber en skævvridning indenfor dette arbejdsområde:

“Mindst 20 danske slagterier og supermarkedsslagtere er trods gentagne kødskandaler de seneste år netop blevet afsløret i det, som fødevareekspert Orla Zinck betegner som ‘regulært kødfusk’. Det skriver 24timer. … Fem steder er der kommet oksekød i svinekødet, mens der de resterende 15 steder er kommet svinekød i oksekødet. … tilliden til visse slagtere kan hos nogle forbrugere være ødelagt, vurderer Nihad Hodzic (politisk næstformand i foreningen Muslimer i Dialog).
“Jeg kunne sagtens forestille mig, at halal-slagtere får et boom i salgstallet, fordi muslimer som konsekvens af denne afsløring vil orientere sig mod salgssteder, som de med sikkerhed ved ikke blander svinekød i oksekødet,” siger han. Slagtere blander gris i hakket oksekød

Karen Jespersen og Ralf Pittelkow

Til trods for at Karen Jespersen har været minister i flere regeringer, og at hun sammen med Ralf Pittelkow har skrevet flere bøger, der er udkommet i store oplag og anmeldt i f.eks. New York Times og International Herald Tribune, er de ukendte i Sverige. Karen Jespersen har som journalist med en særlig interesse for Sverige, skrevet adskillige artikler om landet. Jeg har dog aldrig set dem omtalt eller anmeldt i en svensk avis, og da jeg talte med Gunnar Sandelin, havde han da heller aldrig hørt om dem, hvad der ikke skal lægges ham til last. Danskere i Sverige er Carsten Jensen, Suzanne Brøgger og Hanne Vibeke Holst, folk der mere flugter med de rådende idéer. Hele det borgerlige spektrum af forfattere og debattører, eksisterer ikke. Ralf Pittelkow har nu forladt 17 år som kommentator på Jyllands Posten og startet en net-avis sammen med Karen Jespersen: Den korte avis. Fra den har Dag Selander oversat et af dens første interviews til svensk:

Lämnade Islam och tvingades fly

av Massoud Fouroozandeh

Massoud Fouroozandeh lyser av vänlighet. Hat och bitterhet är honom fjärran. Det skulle annars vara förståeligt om han bar på vrede över det som har upplevt. Men det är en central del av hans livssyn att han inte vill låta sig styras av sådana känslor.
Massoud flydde från den totalitära och människofientliga teokratin i Iran när han var 15. År 1985 kom han till Danmark och 1996 konverterade han från islam till kristendomen. Idag är han församlings- och migrantpräst.

Islams DNA

“Kristendomen står för kärlek och mångfald. Muslimer är också skapade till Guds avbild. Därför säger jag: Vi ska älska muslimer som människor, men vi måste vara islamkritiska. Islam rymmer en totalitär politisk strömning och islams DNA är mycket starkt och farligt. Den fientliga inställningen till frihet och mångfald, som präglar det islamiska Iran, gör det svårt att integrera dem, som är baserade på denna strömning. “

Massoud bodde tills för ett år sedan med sin fru och två döttrar i Vollsmose i Odense, där många har muslimsk bakgrund. Men han blev tvungen att flytta.

Grova trakasserier

“När jag konverterade, förlorade vi många av våra vänner och våra nätverk. Vår bil blev stulen och sattes i brand. En ny bil fick fönstren krossade och senare togs bilens bromsar bort. Vi hade alarm för vårt hus”, säger Massoud och fortsätter:
“Mina två döttrar kunde inte heller stanna kvar i den lokala skolan. De var mobbade för att de inte bar den islamiska huvudduken. Det gick bara inte. “

Fortsæt med at læse “Malmø: Krybben er tom, hestene bides”

Det er ganske imponerende at Ingrid Carlqvist uden offentlig annoncering kan samle en fuld sal, over hundrede mennesker til et folkeligt møde i Malmø en tirsdag. Det blev på flere måeder en særlig aften i Malmø. Tout le monde var der fra EXPO og Niclas Orrenius – glimrende, det frie ord – til kunstnerne Lars Vilks, Dan Park og Uwe Max Jensen. Stockholmere der havde kørte hele vejen, en ortodoks gejstlig i fuld ornat, journalister, Sverigedemokrater, partiløse, SÄPO og 20 piketpoliser der bevogtede forsamlingen. Det er offentlig samtale, som den skal være skønt under lovlig massiv politibeskyttelse, mere end jeg har oplevet ved både Geert Wilders og Kurt Westergaard, bortset fra bombehundene. Oplægsholderne til debuten holdt niveauet: Lars Hedegaard, Gunnar Sandelin, Mikael Jalving og Hans Rustad. Jalving indledte for sine synders skyld med at erklære Sverige sin kærlighed, og jeg har det jo lige sådan, bare i noget længere tid. Som så megen ægte kærlighed er den ulykkelig.

”Det finns en mental stalinism i vårt land”. Uttalandet från journalisten Gunnar Sandelin sammanfattade känslan hos många besökare på det svenska Tryckfrihetssällskapets första möte, påUngdomens hus i Malmö på tisdagskvällen.[..]

I Danmark har Trykkefrihedsselskabet sedan bildandet 2004 gjort sig känt för sin hårda kritik mot islam och muslimer. Ordföranden, 69-årige Lars Hedegaard, fälldes i maj förra året för brott mot den danska rasismparagrafen, motsvarigheten till det svenska lagen om hets mot folkgrupp. ”När svenska flickor blir våldtagna, massvåldtagna [av muslimer], är det inget fel i det ur ett islamiskt perspektiv. Det är din rätt”, sade Hedegaard i en intervju som 2009 publicerats på sajten snaphanen.dk. Niklas Orrenius: ”Det finns en mental stalinism i vårt land”.

Dette er Sydsvenskans ikke alt for uvenlige indvending. Under mødet blev det også desværre blev meddelt at endnu Malmøbo blev skudt ihjel en taxichauffør Ahmed Rashid Hadrous 48 år. og senere senere et bombeattentat på politigården i Malmø-Fosie. . Det är för jävligt, säger Ilmar Reepalu. Er Riksdagen anfægtet? Statsministeren giver langt om længe lyd fra sig: ”Jag förstår om Malmöborna tycker att nu får det vara slut på den här våldsjustisen.” Hvilken lettelse, livet kan gå videre, bortset fra de dødes. “Låt oss nu i stället se vad vi kan göra för att lösa detta,” siger han. Det kan ikke løses, og slet ikke af folk af Reinfeldts støbning, siger jeg. Svenske politikere skylder nu skylden på hinanden, og det er helt fair, for de er alle lige skyldige. Vi mangler bare, at vælgerne opdager det, men det har det ligget vældig tungt med i nogle årtier.

Det foruroligende er, at næsten være holdt op med at være foruroliget, at undtagelsestilstanden er normaliteten. Politiet kan dårligt bebrejdes, den mediepolitiske klasse kan. Svenske vælgere har dog valgt ikke at bebrejde nogen, det er en del af makabre fascination vi halvfremmede føler ved at se følgerne af svensk demokrati in action. Det er bedre i Danmark, men ikke så man ligefrem bliver selvglad eller tror, at byens styre vil forhindre at vi bliver trukket med ned. Man kan ikke skåne nogen for noget.

Vi gik på ølbar med vores svenske venner, og jeg drak cola som en god chauffør, der har nok breve liggende fra Kronofogden fra forbrydelser der kan opklares, som at køre bil uden sikkerhedssele. Jeg kørte bilen tilbage over broen, og der blev talt. “Vi blev ikke dræbt,” sagde jeg til Hedegaard da jeg satte ham af derhjemme, hvad der også skulle hentyde til min bilkørsel. “Vi overlevede fint, så må vi se med svensk journalistik.”

Alle har tabuer, men de adskiller sig, en del har svenskere og danskere til fælles, men visse ikke. Oplæggene forsøger at forklare hvorfor, og de trænger ind i emnet både erfaringsbaseret og teoretisk. Men vi bringer naturligvis også Sydsvenskan og EXPO’s udlægning. EXPO har haft en ready-made udlægning af denne blog flere gange. De har fået igen gennem årene. De skal glæde sig over, at de kan arbejde fuldstændigt utruede som journalister i denne forsamling, ingen kunne drømme om at krumme et skæghår på deres hoved ( Daniel Vergara, nederste foto). Vi andre har en noget anden oplevelse af at rapportere fra møder, gader og torve i det nye Europa, de advokerer for. Denne blog er ikke neutralt registrerende, vi vedkender os vores subjektivitet. EXPO hykler en objektivitet, der er så langt fra virkeligheden som overhovedet muligt. Bekend dog ærligt kulør og prøv at klare jer i en kamp på fakta på det fri marked. Konsensussverige er forsvundet.

Til syvende og sidst skal vi måles på virkeligheden allihopa, og Malmø var ikke kun en drøm den 31.1.2012. Den var både glæde og sorg og skærende virkelighed.(EXPO: Invandring i fokus hos nystartad förening.) Tryckfrihetssällskapet i Sverige. Fotos © Snaphanen.dk

Aftonsången

Af Thomas Nydahl

Det vore en underdrift att kalla Sverige, Skandinavien, Europa, Västerlandet… en katastrof.

Att olika arabiska klaner ligger i krig och mördar varandra är ingen nyhet. Men hur ska ett land som Sverige kunna hantera sådant? Leif G.W. Persson sa i förra veckan att han skulle bli “svårt förvånad” om dessa brott klaras upp.

Hur ska man beskriva det som sker? Vad skulle du själv använda för ord? Jag bryr mig inte längre – har inte gjort det sedan många år – om vad vad de välpolerade skitstövlarna kallar det, bryr mig varken om lokalpressens vidriga språkligt anorektiska Per Svensson-figurer eller rikspressens alla duktigbröder, ty det finns ingenting som pekar mot något annat än en välskruvad och tydlig resa ner i Helvetet.

Våra utländska vänner älskar att kalla det Malmö. Det är i strikt geografisk mening riktigt. Men jag kallar det Aftonsången – och den sjungs överallt i västerlandet, som frivilligt tog på sig att förvalta hedersmorden och den totalitära järnhandens makt över våra liv. Det vi importerade kan inte reklameras. Därför är fokus på Malmö bara halva sanningen, om ens det. Ty vilka svenska städer är inte drabbade av eländet? Vilka europeiska?

Fortsæt med at læse “Tryckfrihetssällskapet i Malmø”

Vi kender dem til bevidstløshed – gaderøverier som dette:

Tre arabisk udseende drenge standsede lørdag aften en blot 13-årig dreng, der blev skubbet, og visiteret af de halvt maskerede røvere, hvorefter de stjal hans dyre mobiltelefon, oplyser vagtchef Susanne Philipson søndag til Lokalavisen.dk

Gerningsmændene tager gerne en mobiltelefon eller lidt kontanter, men mange af disse røverier er fuldstændig latterlige som berigelseskriminalitet betragtet. Ofte får ofrene, som kan være både børn og gamle mennesker, nogle grove knubs til trods for at de villigt udleverer deres ejendele. Disse røverier har karakter af chikane.
Heller ikke stenkast ned fra vejbroer, ’meningsløs’ vold, hærværk og brandstiftelse i forhold til offentlige institutioner eller angrebene på brandvæsen og politi har nogen traditionel begrundelse.
Men de forskelligartede fænomener forstås ikke som det de egentlig er: Kriminalitet hvis hovedsigte er at etablere eller demonstrere en overmagt. Og de udgår fra en kultur hvis primære opfattelse af ’magt’ er identisk med ’vold’, og hvis eneste håb om at kunne dominere i Vesten er at bruge vold. Det er guerillakrig.
En del af problemet er, at fænomenet ikke har haft et navn, og derfor foreslår jeg at alle disse typer af kriminalitet, hvis hovedsigte er et andet end det overfladiske (røveri, brandstiftelse, vold) skal kaldes ved en retvisende fællesbetegnelse, nemlig dominanskriminalitet.
Hver gang I ser et tilfælde i jeres lokale avis, så kald det hvad det er, i debatsporet, og lad forståelsen brede sig.
Nemo

Google: thorning løftebrud – giver 243.000 hits

Antallet af hits er på ingen måde noget sandhedsbaromoter. Det viser blot, hvor meget en sag er omtalt på nettet – derfor er dette billede alligevel mere sigende end mange ord:

Æres-tæsk

Det er nok fordi, man er æreløs, at man aldrig har hørt om den slags tæsk:

De sex männen slog 19-åringen med stålstänger så illa att han var nära att dö. Motivet var hedersrelaterat – dottern i männens familj skulle försvaras efter en påstådd kidnappning.Hedersmotiv i åtal mot sex män

..between war and dishonor. You chose dishonor and you will have war.” Denne tale er fra Cambridge i 2007, men jeg havde ikke hørt den før. Så passionerede, vidende og veltalende 11 minutter skal alle have lov at opleve, ikke mindst da de er endnu mere aktuelle, end da de blev udtalt. Mere intenst er Israels overlevelse ikke blevet forsvaret længe, så undtagelsesvist kommer en video, der ikke er spritny. Hele debatten fra dengang kan ses her.

Mindst halvdelen af Malmø er nu ikke-svensk

“ikke-nordisk” eller “ikke-europæisk” om man vil. Problemet med påstandene er, at den hverken kan bevises eller modbevises, og det skyldes udelukkende den statistiske metode. Min påstand er derfor en kvalificeret sandsynlighedsberegning, der medregner at: Efter 2. generation er figurerer alle som svenskere jvf. definitonen nedenfor af udenlandsk baggrund, og vi er nu i indvandringsforstand i al fald nået til fjerde generation – og 2) Statistikken siger f.eks. intet andet om de 9.000, der er født i Danmark, end at de er født her og har dansk pas. Når rapporten Aktuellt om: Befolkningsbokslut 2010 och befolkningsprognos 2011-2016 fra Stadskontoret derfor siger, at “fire ud af ti malmøboer har udenlandsk baggrund,” så er det hvad man må betegne som et helt urealistisk minimumstal, for os der er interesserede i befolkningens kulturelle baggrund. Den har som vi ved fra Danmark fortsat betydning for skoleresultater, kriminalitet, erhvervsfrekvens, brug af sygehusvæsen osv. osv. Det kan derfor ikke bruges til ret meget, det siger kun en delsandhed om virkeligheden på gadeplan. Min hjemmelsmand skriver:

Enligt statistik från 2010 är nu 30% av Malmös invånare utlandsfödda. Ytterligare 10% har två föräldrar som är födda i utlandet och räknas då ha utländsk bakgrund. De i sin tur har egna barn som utgör ca 10%. Dock slutas det föras statistik över de i det läget. Utvecklingen har gått väldigt fort de senaste åren och fortare lär det gå då utflyttningen slår rekord år efter år. Främst av svenskar men även en del invandrare som känner sig oroade. I rapporten kan man läsa att irakier är den största gruppen inflyttare år 2010 följt av danskar och personer från forna Jugoslavien. Det som ej nämns är att det ej är etniska danskar som flyttar till Malmö utan främst personer från Mena, Asien och Sydeuropa med danskt medborgarskap.

Rapporten skriver endvidere med hensyn til fremtiden:

I samband med studieövergången från grundskolan till gymnasiet diskuteras ofta femtonåringarnas bakgrund. Vid senaste årsskiftet hade drygt hälften av ungdomarna utländsk bakgrund, eller 1 511 av totalt 2 969 femtonåringar.

Hvordan bliver konflikterne i fremtidens Malmø, for de bliver ikke mellem ny-svenner og gammel-svenner, de berømte “vi och dom,” i daglig tale viochdom? De sidste giver sig ikke ind i en konflikt, der er tabt for længe siden. Den kunne f.eks – jævnfør den meget store shia-demonstration forleden – blive mellem shia- og Sunnimalmø. Men tallet på de to grupper, er det heller ikke meningen, vi skal kende. Mærkeligt nok må vi godt vide, at der er 600 jøder i byen og med brat aftagende antal. PK betyder ikke “politisk konsekvens,” det betyder”du skal vide og mene, hvad jeg fortæller dig.” Til det kan man bare sige :Spænd sikkerhedsselen, Malmø.”

Fortsæt med at læse ““You were given the choice …””

I et firedobbelt æresdrab i Canada, der også inkluderede et polygamt ægteskab, blev tre familiemedlemmer i går dømt til mindst 25 års fængsel hver. I Pakistan er der et helt andet liberalt syn på denne skik, hvis idé er at man dræber nogle få, så millioner af (næsten udelukkende) kvinder kan lære at nære sig.

Bror dræber søster og mor til tre. Fader frafalder anklage – ‘Æren er det vigtigste’
Af Nicolai Sennels

Man tør slet ikke forestille sig, hvordan det foregår, når man skal hugge benene af et levende menneske. Shariaens og den muslimske kulturs vægtning af ære kan føre til de mest bizare og begrædelige situationer. Hvem sagde islamonausea?

‘She had become a nuisance. I feel no remorse over my actions. I am backed by the family. They were in favour of my decision to kill her,’ [Bachaya] said. …Alina*, 25, was married to Muhammad Akhtar. The couple had three children.
Akhtar, who is the complainant in the FIR against Bachaya, told The Tribune that while he had filed a complaint in the matter he might withdraw it in a few days.
‘I believe he (Bachaya) has not done wrong. Nothing is above honour,’ he said. ‘I would have also taken similar action had my sister left her husband and eloped with someone else,’ he said, ‘I filed the report so that the police are informed of the matter. I don’t plan on prosecuting him (Bachaya),’ he said. He said he would soon inform the police in writing that he had pardoned the suspect.
Bachaya attacked Alina* with an axe, chopping both her legs. She died while she was being taken to hospital.“Honour killing: Suspect surrenders, ‘confident of acquittal’.

Mustafa Ahmadi voldtog 12-årig med kommunens velsignelse

Skandalen som tystas ner av Kalmars Kommuns tjänstemän och politiker men även av media.

Detta är nog ett av de mest uppseendeväckande blogginlägg jag skrivit men ni får ursäkta att det blir väldigt långt.Just nu är jag precis hemkommen från kvällens kommunfullmäktigemöte och fruktansvärt upprörd!! Som tur är har jag skrivit hela blogginlägget tidigare förutom delen om kvällens KF-möte.

Ett flagrant exempel på den politiska korrektheten har rullats upp i Kalmar eller rättare sagt kommit till min kännedom. Ett exempel där både Kalmar kommuns tjänstemän och politiker är inblandade. Som vanligt är givetvis media med och tystar ner detta upprörande brott. Det som är än mer anmärkningsvärt är att enligt min egen uppfattning ingår även Kalmar Tingsrätt i denna pk-verksamhet genom att inte följa Brottsbalken och rättspraxis. Jag anser att detta fall är så anmärkningsvärt att det borde uppmärksammas av Janne Josefsson och Uppdrag granskning eller för den delen hela svenska mediakåren men nu gäller det ett så kallat ensamkommande barn och då gäller troligen helt andra måttstockar i det politiskt korrekta landet Sverige. se videre på Thoralf Alfsson:ENSAMKOMMANDE BARN DÖMD FÖR VÅLDTÄKT MOT BARN og Ensamkommande dömd för våldtäkt av 12-åring.

Malmø: Selvtægt øger

..efterhånden som de uløste og ikke-anmeldte forbrydelser hober sig op. Flere og flere bevæbner sig. Det skal man ikke være professor, for at regne ud. Da jeg ikke er det, advarede jeg imod det for mange, mange år siden. Med betydelig succes, som man ser:

Brottsstatistiken tyder på att allt fler tar lagen i egna händer. När fallen av olösta våldsbrott staplas på varandra ökar risken för att en våldskultur sprider sig.— Att det blir allt fler fall av kriminella påtryckningar är inte bara en avspegling av den organiserade brottslighetens tillväxt, säger Lars Korsell, enhetschef vid brottsförebyggande rådet. Det förekommer nu också allt oftare påverkan i relationsbrott och bland ungdomar.[..]

I Skåne anmäldes i fjor 624 fall av utpressning, 954 fall av övergrepp i rättssak och 42 fall av försök till mord eller dråp med skjutvapen. Sett över de senaste fyra åren ökar alla tre kategorierna stadigt både i hela riket och i Skåne. — Sedan början av 90-talet har gängkriminaliteten vuxit sig starkare och tagit sig tydligare uttryck, säger Lars Korsell som en början till förklaring.””En allt värre våldsspiral”

Det er en snart gammel spådom, at multikultureventyret vil slutte, når bunden af pengekassen er nået – og der har Norge jo et klart handikap. Kriser er ikke kun af det onde, og de nye toner fra England er noget mere konkrete end det luftige “vi tror ikke længere på multikulturidéen” (fra 70 erne). Jeg ser særligt frem til de tungevrid og den sproglige sirup, svenske politikere vil producere, når Sverige ikke længere kan tage milliarder fra sine proletariserede, oprindelige beboere, og forære dem til enhver der møder op i Malmø og ser solbrændt ked ud af det eller har en fætter, der er imam i Jokkmokk. Og hvordan vil ikke AFA, EXPO og “Jalla jalla, Sverige för alla” reagere på det? Betale selv?

Thousands of migrant workers will be asked to go home after a few years in Britain under policies to be made public this week.Immigrants from outside Europe who do not have valuable skills or high earnings will lose their right to live permanently in this country.Ministers indicated yesterday that a ‘transformation of immigration policy’ will leave room for only the ‘brightest and best’ to build new lives in Britain. Low-skilled migrants will be told to go home: Only the brightest and best allowed to settle here

‘Islam Is Islam, And That’s It’

The Arab Spring was not hijacked

Når vestlige politikere fra Obama over Cameron til Søvndal lyder blanke, uvidende og naive når talen falder på Mellemøsten eller islam i al almindelighed, så er det ikke udelukkende fordi de skal lyde nydelige og demineraliserede. De er simpelthen uvidende, det er mit kvalificerede gæt indhentet over lang tid. Hvis Bush havde lyttet til den ekspertise, der uomtvisteligt findes i USA, så havde han aldrig besat Irak eller Afghanistan og Danmark var aldrig blevet lokket med på de vildmænd, fordi vi skulle være et loyalt NATO medlem. Begge aktioner ville være blevet hurtigt ind og hurtigt ud igen.

Men de lytter ikke. Man gruer for, når Søvndal – det “troede på blød sharia i Libyen”, der nu praktiserer samme barbari som Gaddafi, – skal igang med at være “aktivistisk udenrigsminister.” Selvom han formentlig indser, at Syrien er for indviklet at pille ved, tror han formentlig at også oprørerne der, er moderne indstillede, idealistiske demokrater. Nu presser Iran sig meget ubehageligt på, som Melanie Phillips taler om her, man kan nok gå ud fra, at besættertrangen denne gang er dæmpet noget efter at vi har ofret menneskeliv og milliarder af kroner uden nogen som helst gevinst udover nogle modige, godt kamptrænede danske soldater. Og så er et nukleart Iran – nu vi har brugt vores krudt – antagelig et tilfælde, der får de fleste andre udenrigspolitiske spørgmål til at blegne. De nævnte beslutningstagere læser heller ikke artikler som denne, der er en af de mest klargørende om det efterhånden noget forpjuskede “arabiske forår”, der ellers var genstand for så meget politikerlyrik. Forfatteren Andrew C. McCarthy var blandt andet anklager i retssagen mod Sheik Omar Abdel Rahman og de elleve andre, der bombede World Trade Center i 1993. En af de mest interessante “forårsartikler” jeg har læst:

The tumult indelibly dubbed “the Arab Spring” in the West, by the credulous and the calculating alike, is easier to understand once you grasp two basics. First, the most important fact in the Arab world — as well as in Iran, Turkey, Pakistan, Afghanistan, and other neighboring non-Arab territories — is Islam. It is not poverty, illiteracy, or the lack of modern democratic institutions. These, like anti-Semitism, anti-Americanism, and an insular propensity to buy into conspiracy theories featuring infidel villains, are effects of Islam’s regional hegemony and supremacist tendency, not causes of it. One need not be led to that which pervades the air one breathes.

The second fact is that Islam constitutes a distinct civilization. It is not merely an exotic splash on the gorgeous global mosaic with a few embarrassing cultural eccentricities; it is an entirely different way of looking at the world. We struggle with this truth, which defies our end-of-history smugness. Enthralled by diversity for its own sake, we have lost the capacity to comprehend a civilization whose idea of diversity is coercing diverse peoples into obedience to its evolution-resistant norms.

So we set about remaking Islam in our own progressive image: the noble, fundamentally tolerant Religion of Peace. We miniaturize the elements of theummah (the notional global Muslim community) that refuse to go along with the program: They are assigned labels that scream “fringe!” — Islamist, fundamentalist, Salafist, Wahhabist, radical, jihadist, extremist, militant, or, of course, “conservative” Muslims adhering to “political Islam.” ANDREW C. McCARTHY

Sibirisk vind

Jeg tror ikke, DMI mener fra Skåne. Om motiverne nedenfor. (fotos © Snaphanen.dk – klik f. helskærm)

Fortsæt med at læse “»The best and the brightest«”

Af Julia Caesar

Copyright Julia Caesar, Snaphanen och HRS. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen!

Ett ökande antal barn i Sverige och andra invandringsländer föds varje år med allvarliga missbildningar för att föräldrarna är nära släkt med varandra. Kusinäktenskap bygger på mångtusenåriga traditioner i Mellanöstern och Afrika – traditioner som invandrarna tar med sig när de invandrar till Väst. Ekona från forntiden är två: dels traditionen att gifta sig med nära släktingar, dels den kraftigt ökade risken för genetiskt betingade missbildningar hos barnen som släktäktenskapen medför. Svenska myndigheter gör ingenting för att informera om riskerna. Frågan tigs ihjäl. Med öppna ögon låter ansvariga myndigheter barn födas med mycket svåra handikapp och genetiska skador, trots att det i många fall skulle gå att förhindra. Orsak: rädsla för att anklagas för ”rasism”. Ständigt nya familjer får betala feghetens pris: förstörda liv.

Det finns minst två förhållningssätt till frågan om ökad risk för missbildade barn när föräldrarna är nära släkt. Å ena sidan: låt invandrarna behålla sina forntida traditioner, som kusinäktenskap och hederskultur, och själva ta konsekvenserna i form av allvarligt skadade barn. Å andra sidan: en upplyst västerländsk tradition att sprida den kunskap som finns och i möjligaste mån förebygga skador.

I Sverige har myndigheterna valt ett tredje alternativ: att omsorgsfullt borra ned huvudena i sanden och strunta i att informera om riskerna. Vilket kan sägas vara ungefär detsamma som det första förhållningssättet: med öppna ögon se katastrofen pågå utan att ingripa. Men här bottnar det inte i missriktad ”respekt för andra kulturer” utan om rädsla för att uppfattas som ”rasist” om man informerar om riskerna.

Sjukdomsgener ärvs i dubbel uppsättning

Socialstyrelsen och folkhälsoinstitutet har inte lyft ett finger för att informera, trots att mängder av forskning entydigt visar att barn till kusiner eller andra nära släktingar löper en kraftigt ökad risk att födas med allvarliga missbildningar och handikapp. Om föräldrarna bär på sjukdomsgener kan barnen ärva dem i dubbel uppsättning när föräldrarna är nära släkt. Barnen kan bli döva, blinda, gravt utvecklingsstörda, få grava rörelsehinder och så svårt skadade njurar och lever att nya organ måste transplanteras redan på ettåringar.

Andelen dödfödda barn i släktäktenskap är också kraftigt förhöjd. En undersökning vid Syddansk Universitet visar att pakistanska, turkiska och somaliska kvinnor har upp till dubbelt så stor risk för att få dödfödda barn som danska kvinnor.

Ett exempel på hur missbildningarna kan se ut visar den här artikeln i Aftonbladet. Barnen i en kurdisk familj där föräldrarna är nära släkt är så vanskapta att de inte kan gå på vanligt sätt utan går på alla fyra. Händerna har utvecklats till ett extra par fötter, ungefär som för åtskilliga tusen år sedan i den mänskliga evolutionshistorien.

Invandrarbarn i majoritet i specialskolor

I takt med invandringen från utomeuropeiska länder fylls nu särskolor och specialskolor i de nordiska länderna med invandrarbarn som är resultatet av äktenskap mellan kusiner och andra nära släktingar. På danska specialskolor för utvecklingsstörda barn dominerar redan barn från invandrarfamiljer.

Siffror från Köpenhamns kommun visar att specialskolor för barn som har medfödd utvecklingsstörning eller lättare mental retardation har en klar majoritet barn från tvåspråkiga familjer. På Engskolen, Fensmarkskolen och Frederiksgårs Skole – alla skolor för utvecklingsstörda barn – är sex av tio barn tvåspråkiga. Bara i Köpenhamns län har antalet handikappade barn totalt ökat med 100 procent på tio år. I Odense kommun, som bland annat omfattar det invandrartäta området Vollsmose, är bilden densamma som i Köpenhamn.

700 missbildade barn per år

I den pakistanska kolonin i Storbritannien föds varje år 700 missbildade barn där föräldrarna är kusiner. På grund av inavel är det tretton gånger vanligare att få barn med genetiska sjukdomar i den brittiskpakistanska gruppen än i den genomsnittliga befolkningen. Dövhet, blindhet, motoriska handikapp, njur- och leverskador är vanliga skador. En tredjedel av barnen dör före fem års ålder.

En pakistansk familj i Bradford som intervjuas i tv-programmet ”Dispatches” har sex barn. Tre av dem är gravt utvecklingsstörda. Alla som vill förstå omfattningen av tragedin med kusinäktenskap bör se den här filmen. Den visar med all önskvärd tydlighet att frågan inte handlar om politiskt korrekta principer utan om totalt förstörda människoliv. Den 17-årige sonen Mohsen ger oavbrutet ifrån sig höga råmanden av frustration. Han är helt blind, kan inte gå och håller på att bli döv. Han vill köra bil. Enligt sin mammas tolkning tycker han att han vid sjutton års ålder borde klara det. Men Mohsen kommer aldrig att kunna köra bil. Han klarar inte att ta hand om sig själv en enda minut. Två av familjens döttrar, elva och tretton år gamla, är både blinda och döva, kan inte gå, ger bara gutturala ljud ifrån sig och är liksom sin bror helt beroende av ständig passning och omvårdnad. Alla tre kommer att dö en för tidig död.

Kusinäktenskapen ökar med tiden
Barnens föräldrar är kusiner. Trots att barnens genetiska skador är noggrant utredda vill inte föräldrarna i den här familjen medge att det nära släktskapet är orsaken till att tre av deras barn är så svårt handikappade. Modern hävdar att barnen var helt normala när de föddes och att handikappen beror på mediciner som barnen fått som spädbarn av brittiska läkare. Eller också är det ”Guds vilja”.

Femtiofem procent av de pakistanska invandrarna i Storbritannien gifter sig med sina kusiner. I Bradford är siffran 75 procent – högre än i ursprungslandet Pakistan. Bradford är Storbritanniens mest inavlade stad. Stora grupper pakistanier har levt i Storbritannien ända sedan 1950-talet, men ingenting tyder på att traditionen med släktäktenskap avtar i andra-, tredje- och fjärdegenerationerna. Tvärtom är strävan att stärka banden med det gamla hemlandet ofta starkare i senare generationer. I Norge är pakistanier den största invandrargruppen, och ungefär hälften i första generationen är gift med en kusin. Mycket tyder på att kusinäktenskapen i andra generationen ökar till 60 procent.

Fadime vägrade gifta sig med en kusin

I den förra krönikan skrev jag om heders- och skamkultur med utgångspunkt från tioårsdagen av mordet på den 26-åriga kurdiska kvinnan Fadime Sahindal i Uppsala 2002. Fadimes far Rahmi Sahindal tyckte att han var vidsynt. Generöst lovade han Fadime att hon själv skulle få välja vilken av sina kusiner i den turkiska hembyn Tapkiran hon ville gifta sig med. Att hon skulle gifta sig med en kusin var självklart. Fadime vägrade. Hon ville inte gifta sig med någon kusin över huvud taget. Hon ville bestämma över sitt eget liv. Det blev hennes död. Den 21 januari 2002 mördades hon av sin far med två skott mot huvudet.

Mordet säger någonting om styrkan i de värderingar som Fadime utmanade med sin vilja att själv välja sitt liv. Hon satte hela sin familjs och ytterst hela den kurdiska klanens heder på spel. Man utmanar inte ostraffat en mångtusenårig tradition, hur destruktiv den än må vara. Heders- och skamkulturen är så starkt rotad i stora delar av världen att den fullkomligt ignorerar vetenskapliga fakta.

Kusinäktenskap en av hederskulturens starkaste stöttepelare

De arrangerade kusinäktenskapen är en av hederskulturens starkaste stöttepelare. Utbredningen varierar mellan cirka 80 procent i Nubien (södra delen av Egypten och norra delen av Sudan), 70 procent i Pakistan, 67 procent i Saudiarabien, 60 procent i Irak, 48 procent i Libyen och 45 procent i Jemen. En miljard människor lever i samhällen där äktenskap mellan nära släktingar är norm och tradition.

Släktäktenskapen har rötter i förkristen och förislamisk tid, det vill säga för mer än tvåtusen år sedan. I dag är de vanligast i muslimska länder. En grov uppskattning visar att närmare hälften av alla muslimer i världen är inavlade.

”Ett stort antal inavlade muslimer är födda av föräldrar som själva är inavlade – vilket ökar riskerna ännu mer för negativa psykiska och fysiska konsekvenser” skriver den danske psykologen Nicolai Sennels i en artikel på internetsajten Euronews.

Största hindret för integration

Att traditionen är så seglivad beror på att släktäktenskap anses stärka familjebanden och möjligheten att behålla ekonomiska och materiella tillgångar inom släkten. De är också ett effektivt sätt att försvåra skilsmässa och behålla kontrollen över kvinnans dygd, som utgör grunden för hela heders- och skamkulturen.

I takt med massinvandringen från framför allt muslimska u-länder i Mellanöstern och Afrika invandrar också i ökande utsträckning traditioner som är ekon från forntiden till de nordiska länderna. Fördelarna ur invandrarnas perspektiv är flera: Genom arrangerade kusinäktenskap importerar man sina gemåler/kusiner från ursprungslandet och gör dem delaktiga i välståndet i det nya landet. Klanen och den egna etniska gruppen och kulturen kan expandera i det land man har invandrat till. Traditionen är också ett led i att stärka islams ställning och bidra till den ökande islamiseringen i invandringsländerna.

Kusinäktenskapen är i dag det största hindret för integration. För varje importerad kusin från ursprungslandet tar integrationsprocessen ett stort steg tillbaka. Varje barn som föds i ett hem som präglas av det gamla hemlandets värderingar och där minst en av föräldrarna inte talar svenska blir en första generationens invandrare.

I Sverige är det tyst som i graven

I Storbritannien, Norge och Danmark har man börjat tala om de genetiska risker som är förknippade med äktenskap mellan kusiner eller andra nära släktingar. Norska motsvarigheten till socialstyrelsen, helsedirektoratet, har gett ut en broschyr som varnar för riskerna. Frågan kallas i Storbritannien ”ett av de sista stora tabuna”.

I Sverige är det tyst som i graven. Varken socialstyrelsen eller det annars så alerta folkhälsoinstitutet har tagit några initiativ till diskussion och information. Genetiska experter sitter inne med alarmerande kunskaper – men tiger.

Två vägar till katastrof

Svenska politiker och myndigheter bäddar med berått mod för katastrofer på två sätt. Med regeringens och migrationsverkets goda minne pågår en äktenskapsimport av kusiner från de gamla hemländerna i stor skala – cirka 20-25 000 personer per år. 77 procent av den skenande anhöriginvandringen utgörs av så kallad ”nyetablerad anknytning”, det vill säga i praktiken ofta tvångsäktenskap och arrangerade äktenskap med nära släktingar. En betydande del av dem måste försörjas av de svenska skattebetalarna eftersom något försörjningskrav i praktiken inte finns.

Å andra sidan gör man ingenting för att förhindra de destruktiva konsekvenserna av denna äktenskapsimport i form av genetiska skador på barn som föds i äktenskap mellan nära släktingar. Sverige viker sig fullständigt för uråldriga primitiva kulturer som inte hör hemma i något enda land i Väst.

”Man ska inte rota i sånt som man inte kan påverka”

Fortsæt med at læse “Söndagskrönika: Ekon från forntiden, del 2”

(Det er ukendt hvilken af de tre kvinder den blonde er, man ser på vidoen. Nogle steder er hun svensk, nogle steder hollandsk. Hun er ikke trådt frem efter overgrebet.)

According to Heather, an Arab-American living in the Egyptian capital, she and her Swedish and Spanish roommates took to Tahrir as thousands were converging there to mark one-year since the ousting of former President Hosni Mubarak.

“They started fighting over who was going to do what,” Heather told Bikyamasr.com in an exclusive interview. She came forward after seeing the report on a foreign woman who was stripped naked and assaulted only hours after her own incident.“My roommates and I fell to the ground when they attacked us. The people pulled my pants off even as I yelled and tried to fight,” she continued.The incident occurred around 7:30 PM local time, just as night was taking hold of the city.

Heather said the attack happened “in the center of Tahrir.” She said that after the men pulled their pants off, they continued to grab and grobe the woman’s bodies. “It is disgusting. They put fingers up my ass,” she revealed. Mob rape of foreign woman exposes scale of sexual violence in Egypt, Foreign woman stripped of clothes, assaulted, in Egypt’s Tahrir Square, At Tahrir Square, joy turns to fear.

En iransk betonkommunist mod sharia i ABF-Stockholm

4 February 2012, 13.00 hours. Stockholm, Sweden. Maryam Namazie will be speaking on Sharia law at a public meeting in Stockholm, Sweden. ABF huset, Sveavägen 41, Stockholm. For more information, contact: Afsaneh Vahdat, 070-246 84 54

Maryam Namazie, talskvinde for One Law for All skal man tage sig i agt for. Hendes shariakritik er glimrende, men hun er ikke bare en betonkommunist og ikke-demokrat, hun er medlem af Det Iranske Kommunistpartis Centralkomitté. Jeg skrev efter hendes skandaløse optræden i København i september, at man ikke kan bekæmpe den ene totalitarist med den anden.(inkl video) Nu er I advaret.

Is the Mass Murderer Anders Behring Breivik Insane? Part 2
Two weeks ago the official psychiatric report on Anders Behring Breivik was leaked to a major newspaper in Norway. Below is the second part of Fjordman’s three-part analysis of the report.

Part 2: Narcissism, Paranoia, and an Elaborate Fantasy World

by Fjordman

When Anders Behring Breivik was eighteen years old he suddenly dropped out of the final year of high school, allegedly to pursue a political career and other, more important objectives than studying. This career never materialized, however. Breivik claims that he held a prominent position in the Progress Party in Oslo, but was unfairly squeezed out by jealous rivals. Everybody else in the PP tells a different story: they say he was a rather nondescript local member who never made much of himself.

His grades and results from high school indicate that he is of at least average and possibly slightly above average intelligence, although he is not the magnificent genius he thinks he is. Breivik brags about supposedly making multiple millions from his business ventures, thanks to his great intelligence and incomparable commercial skills as a salesman. Yet publicly available information indicates that he was a business failure.

The only thing I can recall of my first impression from the few emails I received from him was that I was dealing with a man with an unrealistic and grossly inflated self-image. This was obviously more true than I could possibly have imagined. Breivik was an uninteresting person who desperately wanted to be interesting.

The court-appointed psychiatrists Torgeir Husby and Synne Sørheim spent four months preparing their report, during which time they had thirteen long conversations with Breivik and read the police case documents. Their diagnosis was paranoid schizophrenia. Husby did not doubt his conclusion. An extended panel of experts from the Norwegian Board of Forensic Medicine reviewed the report and approved it “with no significant remarks”.

Schizophrenia is a group of severe mental disorders characterized by distorted perceptions of reality with unusual thought patterns and withdrawal from reality. The paranoid type of schizophrenia is often characterized by delusions of persecution or grandeur combined with unrealistic and disorganized thinking, irrational statements about unshakable beliefs, diminished emotional expression or emotional blunting, and shifts to bizarre behavior, all accompanied by significant personality changes and a deterioration of social relationships. Common symptoms include a refusal to touch certain people or things and staring at people without blinking, as if you are looking at something else. Those suffering from schizophrenia may also experience hallucinations such as hearing voices.

A number of these symptoms were arguably present in Anders Behring Breivik during recent years.

The psychiatrists Husby and Sørheim highlighted the bizarre ideas Breivik betrays about his own imagined importance. They suspect that he experiences certain types of hallucinations such as hearing voices, but they cannot prove this conclusively. Throughout the interrogations he repeatedly shifted between referring to himself in singular or plural, and systematically referred to the so-called Knights Templar as “we,” not “I.” He has created a grand organization, complete with medals and awards for its great heroes, the chief of which is Breivik himself. ABB takes this idea seriously, distributes staged photos of himself wearing the many medals he thinks he deserves for his courage, and calls himself a future Pan-European Grand Master Knight Commander.

He has told the police that Knights Templar Norway is the highest military and political authority in the country. He says there is a high degree of separation between the individual cells of the Knights Templar, He claims to be a judge in the organization, and is also Commander of Norway. He has issued entirely unrealistic “demands” that must be fulfilled before he will reveal information about other alleged terror cells. Breivik has suggested that Knights Templar have around 80 cells in Europe, and two other active ones in Norway. According to him, the national authorities can save hundreds of lives if they give in to his (often utterly ridiculous) demands.

Breivik returns again and again and again to a discussion of the organization Knights Templar, which probably does not even exist. In doing so he repeatedly alternates between talking about “I” and “we,” thus displaying an apparent fundamental confusion about his own person and how it relates to the rest of the world.

After the initial psychiatric report was completed and he was allowed to read it for himself, Breivik then claimed that literally 80% of the recorded conversations it contained never took place as described in the official report.

Unless we assume that both of these respected and experienced psychiatrists are purposefully lying — which I do not — there are at least two ways this can be interpreted.

One is that Breivik is simply lying in order to deceive the justice system. Such a possibility cannot be entirely discounted. We know that he can be a clever manipulator who managed to deceive everybody around him while planning his deadly attacks.

Another possibility, which is at least as likely, is that he is lying to himself; or rather, he is genuinely incapable of distinguishing fiction from reality. If this is correct, Breivik lives in a world where fantasy is mixed with reality to such an extent that the differences have become blurred and meaningless. He therefore refers to imaginary persons and events that exist only inside his mind, while ignoring events or conversations that have actually occurred in real life. If this is the case, it represents a clear-cut indication of serious mental illness.

As one reader commented, a schizophrenic is unable to tell the difference between internal and external so he externalizes what he sees inside his head, mixing real with imaginary events until he is unable to tell the difference. From an early point in the case he suspected that Breivik suffered from this illness. Comments in ABB’s manifesto about how slutty his mother and sister were, and that they had venereal diseases, are highly revealing. The journals of schizophrenics frequently contain such statements, whereas the writings of saner egomaniacs rarely do.

Journal-keeping is spontaneous behavior amongst many schizophrenics, who desperately try to create some semblance of order out of the chaos of disjointed thoughts and impressions rushing around inside their minds. Modern brain scans indicate abnormal activity among people suffering from this type of mental illness.

Breivik expected that the Norwegian police would execute his family after the terror attacks, and is disappointed that he has not been treated as an ideological prisoner, merely as a common criminal. He also believed he would be executed without a trial, and that he would be tortured in jail. He claims to have trained himself to withstand torture.

Fortsæt med at læse “Tahrir: Mob rape of foreign woman”

»Ockupantbeteende« betyder “besætteropførsel.” Hvad svenske politikere ikke vil forstå – og det meste af befolkningen heller ikke – er at mange af de 3 verdens udlændinge, som Sverige tager ind, opfatter situationen således, at den ene klan gør mod den anden, hvad klaner altid har gjort:

“De giver os deres land, de betaler os endda for det, de kan ikke være rigtigt velforvarede. Godt! Vi lander, vi terroriserer disse suicidale idioter, vi voldtager deres kvinder og overfalder deres homo- mænd, derefter overtager vi det, som nu er vores, og vi siger tak som byder. Hisingen er nu vores område.” (Ligesom Vollsmose nu tilhører udlændinge med en stærkt veludviklet territoriebevidsthed.)

Sådan opfattes det ude i den store, virkelige verden, fjernt fra idealisternes elysium, Sverige. Det er også en svær erkendelse at sluge for alle parter, men virkeligheden taler sit tydelige sprog hver eneste dag. “Det er ikke acceptabelt” siger de, men det er øregas, de accepterer det hver eneste dag og de genvælger dem, der giver deres land til lavestbydende. De er forsvarløse overfor besætterne, fordi de ikke forstår besættermentaliteten, og ikke tør kalde den ved navn. Hvordan skal en befolkning, der ikke har haft fremmede tropper på egen grund i 400 år kunne forstå det? De, der er vrede, kommer ikke til orde i offentligheden. Sverige er en krudttønde, der opstemmer tryk. I mine forældres generation kaldte enhver sådan noget for “landsforrædderi,” for de havde levet med nazi-kollaboratørerne og de havde glædet sig, når de blev elimineret. I dag har vi ikke noget alment accepteret sprog for det, selvom ordet “landsforrædder” har fået en vis, velfortjent renaissance i den offentlige samtale. (fastighetskötare=vicevært.) ( I Malmø er der et enkelt mandfolk, men han er også iraner: Ardavan Khoshnood. Læs hvad han har tænkt sig at gøre her og her Mit gæt er, at han må flygte når Sverige bliver flygtningeproducerende i større stil.).

Salman Rushdie: Pakistan sucks!

Må Salman Rushdie sige: Pakistan sucks! i Danmark?

Her kommer omsider opptaket av debattmøtet som ble holdt i Oslo Militære Samfund den 12. november under Jon Hustads ledelse. Innledere er Katrine Winkel Holm, Bjørn Stærk, Ole Jørgen Anfindsen og Walid al-Kubaisi. Opptaket varer i to timer, og inneholder også mesteparten av runden med spørsmål og svar. Lyden er ikke den aller beste under Hans’ innledning, men blir straks bedre etterpå. Document.no

Lidt post festum for danskere, men ikke for os, der har en særlig interesse i Norge. Bjørn Stræk citerer gentagne gange Fjordman forkert, sikkert i den meget behøvelige mening, at give sine luftige argumenter et støttekorset. Når man gør det, med en person der ikke er tilstede, kan man i det mindste gøre det korrekt. Det berømte citat om “fysisk adskillelse” kan enhver google frem på 20 sekunder. Lad os i stedet citere Bjørn Stærk ordret. Af en eller anden grund, er det slettet fra hans egen blog, men da han selv har kommenteret det her, har det altså eksisteret:

Brave is sitting down calmly on a plane behind a row of suspicious-looking Arabs, ignoring your own fears, because you know those fears are irrational, and because even if there’s a chance that they are terrorists, it is more important to you to preserve an open and tolerant society than to survive this trip. Brave is insisting that Arabs not be searched more carefully in airport security than anyone else, because you believe that it is more important not to discriminate against people based on their race than to keep the occasional terrorist from getting on a plane.Dying Not to Discriminate

»Man må forestille sig Bjørn Stærk som et modigt menneske«.

Fem uopklarede mord i Malmø på 12 måneder

Taller er – eller i det mindste var – fuldstændigt uhørt i et nordisk land, og går man tilbage bare fem år, er der betydeligt flere uopklarede mord i Malmø. Sydsvenskan skriver at “I Sverige sker mellan 90 och 110 mord årligen. Siffran är stabil sedan 80-talet,” men antallet af drab i Sverige ser sådan her ud for 2011. Om de er døde under den ene eller den anden paragraf, så er de døde af andres vold. I Danmark var der 41 drab i 2011, det er hvad der er i Sverige på ni uger. I Skåne alene var der fra 1983-2007 69 uopklarede mord, men tallet må være en del større nu i 2012.

Snart en månads spaningar, men inga gripna mördare. Statistiken talar mot att morden i Malmö kommer att klaras upp.– Jag skulle bli svårt förvånad om de löser fler än hälften, säger Leif GW Persson. De första 48 timmarna i en mordutredning är avgörande. Då klarar polisen upp ungefär 75 procent av fallen.Polisprofessor Leif GW Persson har viss insyn i mordutredningarna.

– Utan att gå in på detaljer kan på sin höjd ett par stycken av dem klaras upp. Jag skulle bli svårt förvånad om man löste fler än hälften och inte det minsta överraskad om man inte klarar upp något av dem.

Inom 30 dagar måste polisen ha nått ett genombrott – ett regelrätt gripande eller också tydliga, bindande bevis som kan knytas till en person. Det visar statistik från kriminologen Mikael Rying och Leif GW Persson, som leder polisens arbete med att se över alla olösta mord i landet.Går det längre tid lyckas polisen bara lösa några enstaka fall om året – i hela Sverige.Malmö ensamt har de senaste tolv månaderna fem mord där ingen gripits. Fyra av dem sedan den 20 december.Tiden rinner ut för mordutredarna

Noen heter Mohammad og noen heter Åge

I SSBs årlige navnestatistikk er igjen Mohammad i ulike skrivevarianter på topp i Oslo. På landsbasis ligger navnet på en 38.plass. Det nye i år er at også Oslos nabokommuner Lørenskog og Nittedal kan skilte med Mohammad på topp som det mest populære guttenavnet på nyfødte i fjor. Dette setter Lørenskogs ordfører stor pris på, melder Romerikets Blad

Så flott. Det er kjempefint. Lørenskog er den tredje største innvandrerkommunen i Norge, og det er bare Oslo og Drammen som er større i forhold til folketallet. Vi er folk fra hele Norge og Hele verden i Lørenskog, og da er det ikke noe rart at mange heter Mohammad i kommunen. Det er utrolig artig, sier Tovan til rb.no.
Han ser på Mohammad som et helt vanlig navn.Mohammad finnes over hele verden, og vi er en del av verden. Noen heter Mohammad og noen heter Åge. Jeg heter Åge, sier Åge Tovan.Navnet Mohammed også på topp på Romeriket

Om islam och islamism i muslimska länder och i Europa

Af Thomas Nydahl

Jag funderar ofta på varför jag blir upprörd. Mot bakgrund av alla de miljöer jag rest, arbetat och träffat människor i vågar jag påstå att jag också vet en del om islam och muslimska miljöer. Det finns skäl betona att jag aldrig mött kvinnor som täckt hela sina kroppar i tyg, eller män som påstått att så ska kvinnor se ut. På 1980-talet såg man inte ens en vanlig sjal på muslimska kvinnor i Libyen eller på Västbanken, om de inte var gamla. Tro inte att de frimodiga unga kvinnorna i Jerusalem/ al-Quds, Jeriko, Ramallah, Bir Zeit (byn där universitetet ligger), Hebron, Tripoli eller Benghazi gjorde det. Å nej, de var stolta över den inre frihet de kände, de var trotsiga och modiga. Inte ens i Malmö mötte jag unga muslimska kvinnor i någon form av sjal eller slöja, oavsett om de var från de ockuperade palestinska områdena, något annat arabiskt land, Turkiet, muslimska delar av Jugoslavien som Bosnien eller Kosovo, eller från Albanien. Det fanns alltså ingen självklar koppling mellan de invandrare jag lärde känna och en muslimsk tro som tog sig sådana uttryck. Inte ens de få flyktingar jag mötte från Afghanistan, som anlänt till Malmö under den sovjetiska ockupationen bar sådana religiöst/politiskt laddade plagg.

Med islamisk väckelse och med islamismen förändrades allt. Plötsligt skulle en europé betrakta det som självklart att sjal, slöja, niqab och burka skulle fungera i hans eller hennes land. Varför i hela friden skulle vi kunna se varandra i ögonen, när nu helt andra moralregler förespråkades av de militanta män som förklarat krig mot allt vad individuell och/eller inre frihet hette. Jag har aldrig och kommer aldrig att godta det. Ingenting hindrar mig, än så länge, att uttrycka kritik mot den sortens tänkande som leder till att människor tvingas och, mer eller mindre frivilligt, föses in i andens och kroppens fängelser.
Fortsæt med at læse “Dræber ord ?”