Konservative personer i vår del av verden er ikke så glad i manifester, for deres måte å forholde seg til verden på er snarere en diskret og vanskelig artikulerbar grunnholdning basert på det levde livets erfaringer, ikke en utbasunert smørbrødliste over prinsipper. Ingen klarer bedre enn Roger Scruton å trenge inn i dybden på såpass komplekse saker, og samtidig sette forståelige ord på dem, noe alle som var så heldige å være tilstede i Oslo Militære Samfund den 24. mai selv kunne konstatere. Her foreligger omsider opptak og tekst fra møtet. Roger Scruton i Documents venner 24. mai 2011

Meget værdifuld optagelse af Document. Scrutons oplæg varer 38 minutter, men se diskussionen også. Her tales uden tøven, uden flomme og med en vægtfylde, man ikke hører fra Syd-Lollands Universitet. Der var hele to eksempler på den senere jargon i TV i aftes. Jørgen Bæk Simonsen i Deadline med alle sine umotiverede verbale kursiveringer af hvert fjerde ord, der skal få rene ubetydeligheder til at lyde betydelige, og den norske forfatter Karl Ove Knausgaard, der i de tyve minutter jeg holdt ud, ikke lykkedes at komme med ét eneste prægnant udsagn, inden jeg måtte kvæle programmet på laptoppen. “Kan det ikke blive for småt”, spurgte intervieweren. “Jo”, svarer jeg. “Der er for langt imellem snapsene, når man ikke får en eneste.” Hvis en sådan åndelig tomgangsonani er den moderne norske mand på 40, ryger vi automatisk videre til næste spørgsmål:

Har norske mænd abdikeret, eller?

snuppede kvinderne bare magten, eller er der muligvis slet ingen oprindelige nordmænd, der vil have den? Det er ikke sådan lige at gennemskue på afstand, men pyt, facit er nøjagtig det samme: Andre mere beslutsomme mænd har grebet magten på gaderne i Oslo. Efter weekendens fakkeltog er “mindst tre kvinder” i Oslo blevet voldtaget af pakistanere. Signalerne deroppefra er forvirrende. “Mænd må tage ansvar”, siger Statssekretær Astri Aas-Hansen (Ap), der måske fortryder at hun er blevet en del af magten. “Jeg vil have mit trygge Oslo tilbage,” flæber Anders Gjæver, der godt kunne være en af de abdikerede mænd. Terje Bratland vil danne et borgerværn, men det bryder politiet sig ikke om, selvom de givetvis har deres andel i det opståede magttomrum. Hvad kan denne impotente forsamling blive enig om, for at beskytte unge kvinder? Jo, de vil fjerne noget kratbevoksning, så forbryderne ikke kan ligge på lur efter deres ofre. På gaden bliver magten solidt liggende, hvor den ligger: Hos de voldsmænd, norske vælgere har bedt deres politikere om at bekrige sig. Norske kvinder kan belave sig på, at kroniske, svenske tilstande lurer på dem. Deres øvrighed kan ikke kende en krigserklæring, når den stirrer dem lige i øjnene, med mindre den er afsendt af en politisk bekvem psykopat som Breivik.

“This Mosque Is a Direct Obstacle to the Integration of Muslims”

A French court has annulled the construction permit for a mega-mosque in the southern city of Marseille, home to the largest Muslim community in France.The court ruling represents a major setback for proponents of the mosque, which has long been touted as the biggest and most potent symbol of Islam’s growing place in France — and Europe.

The move comes as a French newspaper published the contents of a leaked intelligence report about the rise of Islam in Marseille. The document states that “even if the number of individuals who have been radicalized to the point of supporting the Jihadists is relatively low, Islamic fundamentalism has progressed to the point where it has won over the majority of the Muslim population” who live in the city and who now number over 250,000. Hudson New York

Kopter dræbt af medstuderende og lærer p.g.a. krucifiks

In mid-October Egyptian media published news of an altercation between Muslim and Christian students over a classroom seat at a school in Mallawi, Minya province. The altercation lead to the murder of a Christian student. […]

Today the parents of the 17-year-old Christian student Ayman Nabil Labib, broke their silence, confirming that their son was murdered on October 16, in “cold blood because he refused to take off his crucifix as ordered by his Muslim teacher.” Nabil Labib, the father, said in a taped video interview with Copts United NGO, that his son had a cross tattooed on his wrist as per Coptic tradition, as well as another cross which he wore under his clothes.

Both parents confirmed that Ayman’s classmates, who were present during the assault and whom they met at the hospital and during the funeral, said that while Ayman was in the classroom he was told to cover up his tattooed wrist cross. He refused and defiantly got out the second cross which he wore under his shirt. “The teacher nearly chocked by son and some Muslim students joined in the beating,” said his mother. […] Coptic Christian Student Murdered By Classmates for Wearing a Cross

I Storbritannien er indvandring en naturlov

[…] Ministers have promised to cut net migration by at least half, to around 100,000 a year. I doubt they will be able to keep that promise. You might think that it would not be difficult to achieve such a reduction. After all, the previous Government’s policies increased immigration. Why shouldn’t the present Government’s policies be able to diminish it?

The trouble is, it is much easier to turn the tap on (as it were) than it is to turn it off. Migrants come here because they believe they will have a much better life in Britain than they can achieve in their own countries. And very often, that is true: even when we’re in the midst of a very serious economic contraction, the gap between the standard of living here and what’s achievable in most African or Asian countries is so vast that it is worth tens of thousands of migrants every year making the expensive, and often very hazardous, journey to get here. It will continue to be so until that gap is very significantly reduced, either by a collapse in living standards here or an enormous increase in prosperity in the countries from which the migrants come – neither of which seems likely to happen in the next 16 years. […] Alasdair Palmer: For overcrowded England, there is no turning back

Libyen: Sød tale fra Obama – ubeskrivelige bestialiteter i dag

[…] Here is what I was told about the “Peaceful Muslim” videe (below). The scenes with the young child are as a result of the torture and murder of the family. The Father was tortured and murder while the wife and child watched. The wife was raped to death in front of the child. The child was then forced to perform oral sex and then shot in the mouth. The little girl was hamstrung in order to keep her from running away. These are common practices as you know. The African man was killed and then raped as the video clearly shows his dead corpse being penetrated with the barrel of a weapon.

The second video is of a child who was impaled. They had a Libyan Flag flying at their home and were targeted as Kaddafi supporters. It speaks for itself. […] Obama’s War: Post-Qaddafi Libyan Retribution *GRAPHIC*

Advarsel: Yderst ubehagelige videos under stregen:
Fortsæt med at læse “Roger Scruton i Oslo”

Af Julia Caesar

Copyright Julia Caesar, Snaphanen, HRS och document.no. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen!

Ganna Chyzhevska, 90-årig medborgare i Ukraina, ska utvisas från Sverige till sitt hemland. Det har migrationsverket beslutat, eftersom hon inte har några lagliga skäl att få uppehållstillstånd i Sverige. En kampanj, regisserad av Ganna Chyzhevskas 34-åriga barnbarn Anna Otto och orkestrerad av media, har piskat upp en folkstorm för att Ganna Chyzhevska ska få stanna. Nu ska Europadomstolen granska ärendet, och i väntan på deras utslag har Chyzhevska fått en tids respit. Så här går det till när media missbrukar sin makt och vill bestämma vilka som ska få uppehållstillstånd i landet. Inte oväntat rantar opportunistiska vindflöjlar och vått-pekfinger-i-luften-politiker efter och säger sig nu vilja ändra den utlänningslag som de själva i största enighet har beslutat om.

Sedan 1980 har Sverige tagit emot mer än 600 000 anhöriginvandrare, därav 135 032 anhöriga till flyktingar. Därmed placerar sig Sverige bland toppländerna, räknat per capita, även när det gäller den här sortens invandring som är mycket kostsam för landet. Men det räcker inte för media. De vill ha hit ännu fler. Specialgrenen är att piska upp folkstormar genom att iscensätta nationella snyftorgier utifrån individuella fall. Ganna Chyzhevska passar perfekt i den mediala dramaturgin. Vi blir alla berörda av ömmande fall. Ingenting är enklare än att ta ställning för någon som det är synd om.

På det här sättet har journalister i årtionden vilselett svenska folket och tilltvingat sig makt över invandringspolitiken genom att undanhålla fakta och istället exploatera och manipulera lättrörda känslor hos allmänheten. Denna allmänhet utgörs av människor som i många fall inte har några djupare kunskaper om hur lagstiftningen ser ut, hur ansvarsfördelningen mellan regering, riksdag och migrationsverket fungerar eller har någon inblick i samhällsekonomin. Målet med snyftartiklarna är att utverka uppehållstillstånd för utlänningar som saknar asylskäl – och alltså inte har rätt att befinna sig i Sverige. Ingen vill låtsas om att det finns en lag att följa.

Journalisterna hoppar jämfota på demokratin

Helhetsbilden är inte intressant för journalisterna. När såg vi någonsin ett reportage med ett övergripande samhällsperspektiv på invandringen, dess sociala och ekonomiska kostnader eller sambandet med en dramatiskt ökande och allt grövre våldsbrottslighet? Hur påverkas svenska folket, den svenska ekonomin och Sverige som nation av en extrem och världsunik invandringspolitik? Det får vi inte veta, för det är journalisterna inte intresserade av att belysa. Då skulle de känna sig så främlingsfientliga, nämligen. I sin mediala bubbla högt ovanför verkligheten leker de sina mörkläggningslekar och utövar makt via manipulation av allmänheten. Journalister har inget samhällsansvar, de kan inte som politiker väljas och avsättas. De behöver aldrig stå till svars för konsekvenserna av sin maktutövning.

Men det är inte journalisterna som ska avgöra vilka utlänningar som ska beviljas uppehållstillstånd i Sverige. Den saken avgörs av migrationsverket, som följer – eller åtminstone ska följa – den utlänningslag som Sveriges riksdag har beslutat om.
När journalisterna piskar upp en folkstorm för att driva igenom beslut som de själva vill ha hoppar de jämfota på demokratin.

Dottern flyttar efter att Sovjetväldet har fallit samman

Den här historien börjar med en kvinna, Svetlana Otto, 53 år gammal, som 1992 bestämmer sig för att flytta till Sverige med sin familj. Hon väljer att flytta året efter att Sovjetunionens kommunistiska skräckvälde har fallit samman och Ukraina med starkt folkligt stöd från mer än 90 procent av befolkningen har utropat sig som självständig och suverän stat, den 24 augusti 1991.

Det är okänt om Svetlana Otto som medborgare i Ukraina hade några asylskäl. Det mest sannolika är att hon ingår i den majoritet på 97,7 procent av de drygt 1,3 miljoner utlänningar som sedan 1980 har beviljats uppehållstillstånd i Sverige utan att vara flyktingar enligt FN:s flyktingkonvention. Denna överväldigande majoritet utgörs i huvudsak av människor som vill skaffa sig ett bättre liv och kommer hit för att ta del av den generösa svenska välfärden. Det kan man tycka vad man vill om, men så ser verkligheten ut. Att människor i andra länder vill skaffa sig bättre liv här är dock inte liktydigt med att Sverige har skyldighet att ta emot dem.

Lämnade de gamla föräldrarna kvar i hemlandet

När Svetlana Otto och hennes familj lämnar Ukraina för ett bättre liv i Sverige väljer de också att lämna hennes gamla föräldrar, Ernst Otto och Ganna Chyzhevska, kvar i hemlandet. Hur hennes överväganden ser ut vet vi inte, men hon och hennes familj tar alltså ett beslut att flytta till ett annat land och lämna föräldrarna kvar. Ganna Chyzhevska är då 72 år gammal. Ernst Otto avled 2003. Sedan maken dog har Ganna Chyzhevska pendlat fram och tillbaka mellan Sverige och Ukraina och bott i respektive land i långa perioder. En kort sammanfattning av hennes vistelser i de båda länderna ser ut så här:

• Den 7 november 2003 avslår dåvarande Utlänningsnämnden en ansökan från Ganna Chyzhevska om uppehållstillstånd för bosättning.

• Den 3 juni 2008 beviljas hon visering för att besöka dottern Svetlana Otto med familj.
Besöket förlängs med ett tillfälligt uppehållstillstånd för besök till och med 25 januari 2009. Ganna Chyzhevska bor alltså i Sverige i åtta månader. Sedan reser hon hem till Ukraina och bor där ett halvår.

• Den 27 juli 2009 beviljas hon en ny visering som gäller till och med 1 februari 2010. Ganna Chyzhevska slår sig ned i Sverige ytterligare ett halvår. När det börjar bli dags att åka hem, den 26 januari 2010, ansöker hon om nytt uppehållstillstånd för bosättning. Nu åberopar hon, eller rättare sagt hennes smarta och driftiga 32-åriga barnbarn Anna Otto som för hennes talan, att Ganna Chyzhevska är helt beroende av sin familj för att klara vardagen. Hennes hälsa är mycket svag, och trots att hon har bott i hemlandet i 89 år påstås hon inte ha något socialt nätverk där.

• Den 27 september 2010 avslår migrationsverket hennes ansökan. Verket påpekar att ansökan ingavs långt efter att dottern Svetlana Otto bosatt sig i Sverige – närmare bestämt tretton år efteråt – och att det därför inte föreligger ett sådant beroendeförhållande att uppehållstillstånd kan beviljas på den grunden.

• Domen överklagas. Den 31 mars 2011 avslår migrationsdomstolen överklagandet. Domstolen noterar att Ganna Chyzhevska under en längre tid har klarat att leva ensam i Ukraina och också har erhållit hjälp av landets sociala myndigheter. Det finns inga sådana ömmande omständigheter som kan motivera ett uppehållstillstånd.

• Även den domen överklagas. Den 15 juni 2011 beslutar migrationsöverdomstolen att inte meddela prövningstillstånd. Utvisningsbeslutet har vunnit laga kraft.

• 18 augusti 2011 inkommer ansökan om verkställighetshinder till migrationsverket. Ganna Chyzhevskas hälsotillstånd sägs ha blivit mycket sämre. På bara ett par veckor har hennes demenssjukdom förvärrats så till den grad att flygresan kan medföra hennes död. Hon har normala värden vid undersökning av hjärta och lungor, och enligt läkarintyg är hennes hälsotillstånd i förhållande till åldern gott.

• Den 26 augusti 2011 avslår migrationsverket ansökan. Ärendet har alltså prövats av samtliga instanser ända upp till migrationsöverdomstolen.

Frågorna som journalisterna aldrig ställer

I samtliga media har vi fått ta del av ömkande artiklar och intervjuer med Ganna Chyzhevskas barnbarn Anna Otto. Hon har fått gråta ut i press, radio och tv, gärna tillsammans med sin söta baby. Flertalet framställningar har enbart varit sedda ur Ganna Chyzhevskas perspektiv. Vem kan tycka annat än synd om en 90-årig kvinna som uppges vara dement och vill vara i närheten av sin dotter och dotterdotter? Men det finns en lång rad frågor som inga journalister ställer och där svenska folket alltså inte får någon information som kan utgöra saklig grund för deras engagemang. Här är några av dem:

• Hur kommer det sig att Svetlana Otto och hennes familj över huvud taget befinner sig i Sverige? På vilka grunder har de beviljats uppehållstillstånd?

• Hur tänkte den 53-åriga Svetlana Otto när hon bestämde sig för att flytta till Sverige och lämna kvar sina åldrande föräldrar i Ukraina?

• Ganna Chyzhevska har åkt fram och tillbaka mellan Sverige och Ukraina upprepade gånger på besöksviseringar sedan 2003. Hon har vistats här halvårsvis eller mer och däremellan bott långa perioder hemma i Ukraina. Hur har hon klarat sig där om hon är så dement som hennes dotter och dotterdotter gör gällande?

• Har Ganna Chyzhevskas anhöriga bott med henne i hemlandet och vårdat henne där? Varför har det i så fall inte framkommit?

• Vem har följt henne till ambassaden och hjälpt henne ansöka om besöksviseringar? Har hon klarat det själv trots sin demens?

”Folk tror att de känner Ganna”

”Varför får allmänheten inte veta bakgrunden till att Ganna är här nu och att hon inte har fått uppehållstillstånd?” skriver en ”migga” (anställd vid migrationsverket) på Merit Wagers blogg.

Han fortsätter:

”Människor som läser tidningar tycker att Ganna måste få permanent uppehållstillstånd eftersom de tror att de känner Ganna och hennes dotterdotter och tror att Migrationsverket har låtit bli att ge Ganna permanent uppehållstillstånd av ren och skär elakhet. Men det är inte Migrationsverket som skrivit lagen och Migrationsverket har inte tillämpat lagen och reglerna fel. Migrationsdomstolen har inte heller gett Ganna uppehållstillstånd, och inte Migrationsöverdomstolen heller. Min gissning är också att Europadomstolen inte kommer att rikta någon kritik mot Sverige i det här fallet.”

”Måste vara livshotande tillstånd”

Ganna Chyzhevska lider av demenssjukdom, ett öde som hon delar med tiotusentals svenskar och många miljoner utlänningar. Men svensk utlänningslag tillåter inte sjukdomsinvandring. Lagens paragraf om “synnerligen ömmande omständigheter” ger en möjlighet att ge uppehållstillstånd till en person med en livshotande sjukdom, under förutsättning att det inte finns vård att tillgå i hemlandet samt om personen kan få en långvarig förbättring i sitt sjukdomstillstånd genom vård i Sverige.

”Det ska vara ett livshotande tillstånd och även om det är ett livshotande tillstånd får man ändå inte uppehållstillstånd om vården kan fås i hemlandet och det spelar ingen roll om vården är av sämre kvalitet. Det är något vi inte får beakta. Ekonomiska problem att betala får vi inte heller beakta” säger migrationsverkets rättschef Mikael Ribbenvik i Expressen.

Prislapp på humanitet

Att över huvud taget andas om kostnader i samband med invandring är enligt vissa ett betydligt värre brott än att svära i kyrkan. Men invandring kostar, och någon, det vill säga skattebetalarna, måste betala notan. Vare sig man erkänner det eller inte har humanitet en prislapp. Eftersom de offentliga medlen inte är outtömliga måste de pengar som läggs på en grupp eller enskild person tas från någon annan grupp eller enskild person. Resurserna för den demensvård som Ganna Chyzhevska och hennes anhöriga sannolikt skulle göra anspråk på i Sverige måste ovillkorligen tas från någon annan.

Det låtsas inte humanitetsförespråkarna om. Inte heller vill de diskutera om svenska skattebetalare ska tvingas bekosta en anhöriginvandring av all världens sjuka och skröpliga mor- och farföräldrar, fastrar, morbröder och kusiner till de mer än 1,3 miljoner invandrare som sedan 1980 har fått uppehållstillstånd i Sverige. För det stannar inte vid Ganna Chyzhevska. Dessa medmänsklighetens riddare stirrar sig blinda på ett enskilt fall, och det finns som bekant ingenting som är lättare än att göra av med än andras pengar.

”Jag tänker inte låtsas som att det inte finns några kostnader”

Till mångas häpnad har migrationsminister Tobias Billström (m) uttalat att han inte tänker låtsas som om det inte finns kostnader i sammanhanget. Han har annars gjort sig känd för att gång på gång tvingas ta tillbaka varje tänkvärt uttalande sedan han körts över av den övriga regeringen – för att sedan glatt leende försäkra att han gillar läget. I Expressen säger migrationsministern:

”Jag har full förståelse att man kan känna att ett enskilt ärende kan beröra en väldigt mycket. Men man måste också fundera på vad det skulle innebära för Sverige och svensk ekonomi om vi gick in och skapade en princip som innebär att människor får komma i stor omfattning även om de är långt upp i åldrarna och har släktingar som har fått asyl i Sverige. Jag tänker inte som statsråd låtsas som att det inte finns några kostnader förbundet med anhöriginvandring. Vi pratar om många, många miljarder att bekosta en sådan politik” säger Tobias Billström.

Han får frågan om han inte tror att svenska folket ställer upp på det och svarar:

”Jag har svårt att tänka mig att man i ett läge där vi har en väldigt omfattade asylinvandring till Sverige är beredd att acceptera en mycket extensiv anhöriginvandring av äldre som inte kan arbeta på den svenska arbetsmarknaden och som därför inte har möjlighet att föra in pengar i systemet samtidigt som det kommer att ställas stora krav på utgifter på äldrevård och medicinsk vård.”

Det perfekta offret är oantastligt

Fortsæt med at læse “Söndagskrönika: Vårt behov av Gannor”

i en samtale med Weekendavisens Anna Libak diskuteres religion og politik i Egypten før og efter revolutionen. Vores læsere kender den tysk-egyptiske, dansk gifte politolog. Det foregår i Cinemateket torsdag den 3 november. Der tales engelsk. Billetter bestilles her.

Malmø og jødehadet der kom som ud af det blå

Man føler sig hensat til München 1935, alligevel fortæller svensk journalistik ikke med ét ord, hvem der har gjort dette ved Sverige på en halv generation. Ikke ét ord. Hvorfor? Er det deres egen politiske ideologi, de vil beskytte, eller er det blot det udvalgte offerfolk, jødernes plageånder? Malmøs virkelighed vidner imod dem ligegyldigt hvad.

Det finns ingen annan plats i Sverige där judiska män och kvinnor utsätts för lika många hatbrott. Trots förra årets debatt om utbredd anti-semitism i Malmö har inget förändrats. I stället har det blivit värre. I år ökar antalet anmälningarna, säger Jeanette Larsson på Malmöpolisen.Mest utsatt är judiska församlingens rabbin, Schneur Kesselman. Cirka hälften av anmälda antisemitiska hatbrott i år är riktade mot honom. Häromdagen kom ytterligare tio anmälningar.Glåpord och gesterMen också medlemmar i församlingen på väg till eller från synagogan vid Betaniaplan i Malmö utsätts.Det handlar om glåpord, kränkande omdömen och gester från förbipasserande och personer som åker förbi i bil. Här är hatets gata

Natten er ikke vores egen

Røde organisationer i Oslo gik i fakkeltog mod – sig selv.

Vi vil ikke la oss skremme til å bli hjemme! Fra angst til aksjon – Ta natta tilbake! runget gjennom Karl Johan.
– Vi vil møte noe av den frykten som har spredt seg på grunn av de mange voldtektene. Vi vil holde motet oppe blant Oslos kvinner og vise at de ikke trenger å sitte hjemme for å være trygge, sa leder Ane Stø i Kvinnegruppa Ottar, som tok initiativet tilfakkeltoget. Med seg hadde de fått SV, SU, Rød Ungdom, Mirasenteret, Oslo AUF og Krfu, som alle holdt hver sin appell på Jernbanetorget.Fakkeltog mot voldtekter: – Vi vil ta natta tilbake! (Screenshot: Overfaldsvoldtægter i Oslo i 2011:)

Occupy-bevægelsen: Fantasterier til magten

[…] The most amazing thing to me about OWS thus far isn’t that they lack specific demands, it’s that they seem to lack even general demands when it comes to the two pressing economic crises of the age, i.e. creating jobs/growing the economy in the short-term and reducing the national debt in the medium-term. […]

You might think OWS would be interested in the other half of the equation, how to generate jobs/growth, but that’s never a major theme in the scores of articles I’ve read about them. The major themes typically involve debt forgiveness and redistributing wealth from bankers to “the people” and/or the government, typically in the form of new taxes — which, of course, is the other big no-no during an economic slowdown. New tax revenue from “the one percent” would help solve our other major economic problem by reducing deficits over time, but that’s only if the revenue is applied to offsetting current expenditures.  […] Audio: Howard Stern’s crew interviews Occupy Wall Street protesters; Rabble without a cause: Mail undercover reporter at St Paul’s finds a shambolic crew of pot-smoking part-time protesters who put partying before politics

De lavede også en tju-bang reportage i 2006, der ikke var helt sand, men heller ikke hel løgn og som TV skal være, tungen ud af vinduet i et coitus interrumpereret inden forspillet. “There is serious debate about immigration going on,” – undskyld, hvilken seriøs debat ? Debatten om debatten? “Sverige har 1.4 mio immigranter” står der i den medfølgende artikel. Med efterkommere er det 26.8 %, som er snarere 2.5 millioner. Artiklen antyder at det var “racister” der satte ild på Malmøs Moske flere gange i “et islamofobisk backlash.” Enhver der var ved bevidsthed i årene omkring 2003 ved, at det nærmeste man kan komme sandheden er, at det var uopklarede insider-jobs. Ligesom med skudepisoden nytårsaften 2009. – Da jeg flyttede for nylig, fandt jeg et lille 15 tommer TV på bunden af den sidste flyttekasse. Jeg plejede at bruge det på landet i Småland, hvor der kan blive så stille de lange vinteraftener, at selv tre svenske TV kanaler er at foretrække, hvoraf den ene endda var trash-kanalen TV 4. Jeg gav det til Blå Kors butikken nede om hjørnet. Man kan tids nok blive dement af ganske naturlige årsager, måske endda på to minutter og 36 sekunder.

Fort Malmø Sygehus lærer defensiv krigsførsel
Man må sige, at for nogen der er i færd med at miste deres by, og i løbet af en generations tid deres land, tager sydsvenske journalister det forbløffende pænt. Pilotprojektet Malmø er noget foran resten af landet. Jeg kunne dog godt tænke mig et helsidesinterview med en sygeplejerske fra barnakuten, hvor Malmøs kommende herskere plejes i disse år af de tidligere. Tydeligvis under deres håndfaste fædres kyndige opsyn:

I den nya handlingsplanen finns de allra flesta hotsituationerna beskrivna och vad som ska göras. Grundinställningen till hot och våld är nolltolerans men handlingsplanen ska öka beredskapen för att hantera våldsamma situationer för en trygg arbetsmiljö och en trygg miljö även för patienter, anhöriga och besökare. All personal på barnakuten i Malmö bär nu överfallslarm och utbildas i bemötande och attityder.

Personalen kan förebygga eller minska risken för vålds- och hotsituationer genom att bland annat tänka på kroppsspråk och tonfall och samtidigt, om man kan misstänka att en person kan bli våldsam, aldrig vända ryggen till. Det är bättre att den personen tas om hand i ett speciellt rum där det finns reträttväg.Personalen ombeds även att avlägsna lösa föremål som kan användas som tillhygge och att inte arbeta ensam. Viktigt är att aldrig låta någon ”tappa ansiktet” eller bli till åtlöje inför andra.Personalen bör inte heller bära halsband eller stora örhängen för att minska skade- och stryprisken. Handlingsplan ska skydda akutpersonal från våld,(Dödshot på barnakuten i Malmö, Personalbrist hotar säkerheten på barnakuten i Malmö.)

Natten mot söndagen överfölls en jourläkare i lasarettets kulvert. Samtidigt krossades tolv rutor på sjukhusområdet. Nu stängs dörrarna tidigare om kvällarna och väktare sätts in för att öka tryggheten.[..]

Tommy Nilsson är sjukhuschef. Enligt honom kommer det att finnas väktare på plats kvällstid i fortsättningen, så att de 11 personer som jobbar vardagsnätter och de 8 som jobbar helgnätter ska känna sig trygga.Han har också sett till att dörrarnas automatiska lås aktiveras tidigare på kvällen, direkt efter att verksamheten stänger, och att besökare i stället får ringa på en klocka för att bli insläppta. Väktare ska säkra trygghet på Landskrona Lasarett.

Mange danskere kan simpelthen ikke forstå, at svenskerne finder sig i de tilstande, de er nu bliver påtvunget. Der er mange brikker i puslespillet af forståelsen, men min ven historikeren nævnte yderligere to. Man siger jo, at Sverige ikke har været i krig siden 1814, i næsten 200 år. Men svensk jord har ikke været indvaderet siden den korte, danske invasion over grænsen mellem Blekinge og Småland i 1611-13, hvor Kalmar erobres. Det er altså 400 hundrede år siden, og det gør, at den svenske psyke nærmest leder tankerne hen på aztekernes kejser Moctezumas.

I 1519 går spanierne i land, anført af Hernán Cortés. Moctezuma havde erobret nye områder og var handlekraftig, men overfor den europæiske invasion optrådte han rådvild og eftergivende. Cortés og hans mænd fik lov til at rykke ind i det kejserlige palads i hovedstaden Tenochtitlán. Flere måneder forløb uden modstand fra aztekisk side. Konsekvensen bliver voldsomme kampe. Moctezuma dræbes 1520 – sandsynligvis stenet ihjel af aztekerne. Cortés erobrer hovedstaden og hele imperiet. Kejserens passivitet er ikke udtømmende belyst, men efterfølgende beretter spanske kilder, at han frygtede Cortés som en gud – måske som Quetzalcoatl. Dokumentation fra aztekisk side mangler, men det står fast, at Moctezuma inviterede spanierne i en situation, hvor han kunne have benyttet sin militære overmagt mod dem. Her er lidt at tygge på, for en psyko-swedolog: Den ahistoriske Kejser Reinfeldt versus den store, arabiske globaliserings-gud.

Som kontrast: Mine forældre var 25 i 1940. De hadede tyskerne af et sandt hjerte til helt op i 1960′ erne. Der er et memento mori, som endnu lever i Danmark og Norge, selvom tiden også blegner minder her.

The French philosopher reflects upon the intellectual and moral bankruptcy of the “anti-racism” phenomenon, and its roots in popular entertainment. By Robert Redeker

Anti-racism has its ceremonies televised like the Oscars. They are always the same – they are always congratulating each other and exhibiting their complacency, their self-importance, their arrogance. This is not an intellectual arrogance – that is too far beyond their reach! – but a moral arrogance. The only thing it takes seriously is the role of political moralizer. This televisionary caste has taken over the spiritual direction of society. [..]

The wedding between anti-racism and the entertainment industry – the merging of anti-racism with the world of show business and the turbo-caste composed of the privileged members of the entertainment world – represent a parody with two faces: a parody of politics and a parody of morality. “Anti-racism”: A product of show business – oversat af Bruce Bawer.

“Anti-racisme” som produkt af narcissisme

Around 2,000 people are expected to participate in the ‘Day against Islamophobia and racism’, a mini-festival organized by ICCS in the capital Bern that will run from 2 to 5pm on Saturday.In an attempt to draw parallels between the treatment of Jews in Nazi Germany and Muslims in the Switzerland of today, many participants will wear t-shirts and stickers with the word ‘Muslim’ framed by a yellow star [..]

“This festival will only intensify Islamophobia,” said Hisham Maizar, president of the Federation of Islamic Organizations in Switzerland, who prefers to work closely with the authorities on integration policies. Muslim group to deploy ‘Jewish star’ at Bern rally. Press Release MUSLIMS IN SWITZERLAND RISE UP AGAINST ISLAMOPHOBIA AND RACISM. “Tørklædepigen – en tårevædet kampagnefilm fra ICCS. “Døden i Genéve”?:

Bruce Bawer: Oslo’s Epidemic of Rape

[..] Not so very many years ago, Oslo was virtually a rape-free city, inhabited by people who had been brought up on civilized notions of mutual respect and tolerance. No longer. Over the years, the incidence of rape has risen steadily. A wildly disproportionate number of the perpetrators are “rejected asylum seekers” – which may sound puzzling unless you are aware of the perverse state of affairs whereby even persons officially rejected for asylum in Norway are still allowed to stay. And the increasing temerity of the rapists – who know very well that they will probably not be caught, and, if caught, will not be severely punished – is reflected in the fact that the most recent rape (in which two men assaulted a 21-year-old woman) took place virtually in the backyard of the Royal Palace.

Oslo is, of course, not alone in having undergone this cultural sea change: many major cities in Western Europe have experienced similar transformations. Yet it now appears that the incidence of rapes in Oslo has now eclipsed that in the other two Scandinavian capitals, Stockholm and Copenhagen. This is quite an achievement, given that Oslo has traditionally been the smallest and sleepiest of these three cities – the least cosmopolitan, the one that feels more like a safe small town than a European capital. In fact, it turns out that the incidence of rape in Copenhagen has been on the decline. It is perhaps not entirely coincidental that Denmark, for the last decade, has also been the country with the most sensible immigration and integration policies in Western Europe. (Nor is it coincidental that the other Scandinavian capitals have twice as many police per inhabitant as Oslo does.) [..] Frontpage Mag. Oslo’s Epidemic of Rape

Peder Jensen/Fjordman: Multikulturelle ekstremister

I Norge kan man, mirabile dictu, tage til genmæle i pressen, når man bliver angrebet. Det kan man kun i Sverige, hvis man er medlem af de anstændiges klub, og dertil betaler man entré:

Det er ikke noe høyreekstremt ved å være kritisk til islam eller multikulturalisme, skriver Peder Jensen. Også kjent som Fjordman.

Dagbladets Marie Simonsen har flere ganger angrepet meg i avisas spalter, seinest den 25. oktober. Hun skriver blant annet at undertegnede «virker ute av stand til å delta i en offentlig debatt, hvor han møter motstand». Greit.

JEG UTFORDRER henne herved til å vise hvor mange steder i verden større muslimske befolkningsgrupper over et lengre tidsrom har vist evne til å leve fredelig sammen med sine ikke-muslimske naboer. Jeg skal svare med en kronikk.

DET ER IKKE noe høyreekstremt ved å være kritisk til islam eller multikulturalisme. Folkelig motstand mot islamisering er nå i ferd med å bre seg langt inn i den tradisjonelle venstresiden. Thilo Sarrazin kommer for eksempel fra SPD, det sosialdemokratiske partiet i Tyskland og dermed søsterpartiet til det norske Arbeiderpartiet og faktisk også til de som var på Utøya.

Men la oss endelig ikke snakke om slikt, det vil gjøre det mye vanskeligere for blant annet Dagbladet å demonisere folk de ikke liker, og det ville jo være trist. Det er etter min mening tilhengerne av ikke-europeisk masseinnvandring som er ekstremister, ikke motstanderne av dette. Er det ikke ekstremt å fortrenge den innfødte befolkningen i store deler av i Europa, slik som nå skjer? En ideologi kan knapt bli mer radikal enn å frata den innfødte befolkningen på et helt kontinent sine land, og undertrykke opposisjon til dette.

MARIE SIMONSEN skrev våren 2007 at det skal betraktes som en universell menneskerettighet for alle mennesker i hele verden å flytte akkurat dit de måtte ønske seg.

Tatt i betraktning av at verdens befolkning er forventet å øke med milliarder av mennesker på noen tiår og at befolkningsveksten i ett eneste land, Pakistan, er nok til å knuse et lite land som Norge i løpet av få år må man konkludere med at Simonsen ikke bryr seg om den fortsatte eksistensen av nordmenn som folk. Siden knapt noen i massemediene så vidt meg bekjent motsa henne den gangen, må man anta at dette synet er utbredt i pressekorpset. Det utgjør i så fall et problem. Multikultuelle ekstremister – gengivet med forfatterens tilladelse.

Østrigsk dommer: Europa bliver slagmark for nye religionskrige

Let us indulge in no illusions. Europe will be the battlefield for a major struggle between the order of Islam and its enemies. 40% of the population in Arab countries is under 14 years of age. 15 million Muslims are already living in Europe today and the ageing of Europe is unmissable. The Muslim threat was beaten back in Castile, Southern France and, finally, in front of Vienna. But today the border between Europe and the Islamic world is porous, and the threat to Europe is clear.

…If Europe does not very quickly abandon its utterly failed immigration policy, the vision of a “multicultural society” and a misguided tolerance in dealing with hate-filled Islamists, the constantly repeated calls for “dialogue” and “tolerance” will lead to undreamt-of problems and new politically-motivated wars of religion in our cities.Alfred Ellinger: Zwischen Dialog und Djihad via Austrian Judge: Europe Will Be the Battlefield for New Religious Wars

Oslo voldtaget af sine politikere

Det er den rubrik, vi finder mest passende. Man forstår så godt, at norske politikere og journalister prøver at lede fokus andetssteds hen, for når dette synker ind hos befolkningen i al almindelighed, så er de færdige som gårdsangere. Det er antagelig kun i Sverige, at noget lignende kan passere uden konsekvenser, og det kun fordi ingen fortier og lyver lodret som svenske journalister, og ingen nægter i samme udstækning oppositionelle stemmer adgang til pressen, som Sverige gør. I Norge er der en rest af skam og faglig hæder i livet. De katastrofale norske voldtægtstal fra foråret fortsætter.

Politioverbetjent Kari-Janne Lid sier ofrene i hovedsak beskriver gjerningsmennene som «mørkhudede». Bare tre beskrives som «hvite», én er med sikkerhet etnisk norsk.

I vår lanserte Oslopolitiet en rapport om voldtektssakene frem til og med 2010. Der ble gjerningsmennene bak overfallsvoldtekter beskrevet som “overveiende av utenlandsk opprinnelse”. Slik er det fortsatt. Bare syv overfallsvoldtekter er oppklart. Derfor må vi i stor grad basere oss på ofres og vitners beskrivelse av disse gjerningspersonene. Ett av unntakene er én nordmann, han har vi DNA-treff på, sier Lid. Men om gjerningsmenn med “fremmed landbakgrunn” (ingen foreldre født i Norge), dominerer i overfallsvoldtekter, voldtar også personer med norsk landbakgrunn. Politiet opererer med forskjellige kategorier av voldtekter. I voldtekter i forbindelse med festing og uteliv og i nære relasjoner dominerer etnisk norske.

I 2010 siktet eller tiltalte oslopolitiet 131 gjerningsmenn og en -kvinne for 152 tilfeller av voldtekt. 61 prosent av gjerningsmennene hadde norsk statsborgerskap, mens 35 prosent hadde norsk landbakgrunn, 20 hadde afrikansk og 15 prosent landbakgrunn fra Midt-Østen. Gjennomsnittsalderen var 29,8 år, men det var store forskjeller; mens gjennomsnittsalderen for voldtektsmenn med norsk landbakgrunn var 35 år, var den 26 år for menn med annen landbakgrunn. 45 av 48 voldtektsmistenkte av utenlandsk opprinnelse, Asylsøgere bag voldtægtsepedemi.

Var de invaderende maurere kristne kættere, og ikke muslimer?

Vi sætter os på gærdet og undlader at tage stilling til komplicerede historiske spørgsmål, men rasende interessant er det. Død historie er der jo ikke tale om: Uanset hvad den historiske sandhed måtte være, er levende muslimer i dagens verden overbevist om at der var tale om trosfæller, og at de derved har fået evig ret til nuværende spansk territorium. Nu er historiske kendsgerninger og muslimer yderst vanskeligt forenelige størrelser, så der er næppe nogen chance for at dekonstruere herrefolksmentaliteten ad denne vej. Tværtimod kunne man forvente en ny flanke i angrebet på kristendommen (LFPC).

If Pressburg is right, much of our traditional understanding of ‘Islamic’ history will have to be revised. In particular, the “Muslim conquests” that saw Arab rule extend over an empire stretching from Spain to China would have to be reclassified as “Arab conquests” instead because, in Pressburg’s view, Islam had not yet been invented at the time these military conquests occurred.

For those who have no idea what I am talking about, read the previous posts here and here.

It’s instructive to review Pressburg’s account of the “Muslim conquest” of Spain. In traditional histories, a Spanish nobleman is said to have betrayed Christendom by inviting the moors of North Africa over to Spain to help his side in a dynastic dispute. The Mohammedans then decided to stay and took over parts of the country. If Pressburg is right, the decision to invite the Muslims in becomes much easier to explain. Because they weren’t Muslims. They were Christians. And their Christian heresy, in its rejection of the doctrine of the Trinity, bore strong similarities to the form of Arian Christianity still practised by many Spaniards. […] Pressburg Hypothesis: the ‘Muslim’ Conquest of Spain 

Sareen: Nytolkning af Koranen ved “sociale viceværter”?

“Tilbud” og “skal lære” er rygmarvssprog i et pædagogforpestet samfund, men som altid når politikere lukker øjnene må man spørge sig selv om Manu Sareen lyver lodret og godt ved hvad det helt præcist er for en “kultur” der er så svær at få has på, og kun tænker på at skubbe det uløselige og unævnelige længere ud i fremtiden – eller om han befinder sig i en psykisk gråzone hvor man på en gang både ved og fastholder sig selv i en tilstand af fornægtelse. For man må trods alt udelukke at ligestillingsministeren virkelig tror at man kan løse et problem ved at fortie det. Og hvordan kan journalisten her stille sig tilfreds med ulden sprogbrug som “der findes en kultur” i “visse miljøer”? Står og falder artiklens kvalitet ikke med om man prøver at afdække hvad dette helt præcist hentyder til? Tidens svøbe i en nøddeskal: Politikere og medier der i fællesskab holder virkeligheden ude af fokus.

[Manu Sareen] mener, der skal gøres en ekstra indsats for at ændre den voldskultur, der trives i visse miljøer:

– Der findes en kultur, hvor det er blevet accepteret, at man kan tæske kvinder og holde dem nede. Man kan godt tage sådan en voldskultur med til Danmark, og vi ser desværre også en tendens til kulturel radikalisering hos folk, der lever isoleret i et boligområde, siger han.

Fortsæt med at læse “Katolsk universitet ikke muslimsk nok”

Den russiske RT kanal er notorisk antivestlig, men det kedelige hvad angår Libyen er, at den har noget at have det i.

Sorte og muslimer fylder engelske fængsler

Young black men now account for nearly 40% of the population of youth jails in England and Wales, according to a report by the chief inspector of prisons.The report, published jointly with the youth justice board, shows that the proportion of black and other minority ethnic young men in young offender institutions (YOIs) has risen from 23% in 2006 and 33% in 2009/10 to 39% last year.The changing demographic profile of the population inside youth jails in England and Wales also shows an increasing proportion of young Muslims, up from 13% last year to 16% this year. Foreign national young men account for a record 6% of the population. Young black men make up four in 10 of youth jail population‘Rise’ in ethnic minority young offenders in custody.

Breivik som universalmiddel mod modstandere af enhver art

Handler denne artikel om kvindehad eller om lovlig og fuldt demokratisk modstand mod feminismen hos nordmænd der intet har til fælles med Anders Breivik? Tja, hvis man ikke lige fanger den manipulerende glidning af emnet kunne man jo tro det første. Avisen satser i hvert fald på at læserne er tilstrækkeligt enfoldige og falder for bluffen. Danmark er en oase sammenlignet med det betændte debatklima oppe nordpå, og egentlig kunne man være ligeglad, men der kommer også en ny runde associationsbeskyldninger her når retssagen mod enmandshæren i karnevalsuniformen starter. At dømme efter den alarmerende mangel på substans hos hjemlige journalister og debattører sidste gang er det dog ikke noget der bør give anledning til urolig nattesøvn.

Anders Behring Breivik hatet feminisme nesten like intenst som han hatet muslimer i Europa. […]

– Hvis du tviler så mye som et sekund på det faktum at din motstander er en kvinne, vil du feile. Du må omfavne og venne deg til tanken på å drepe kvinner, til og med de svært pene, skrev 32-åringen i sitt eget manifest. […]

Torsdag vil Breiviks kvinnesyn bli bredt debattert på Universitetet i Bergen. Breivik er i manifestet klar på at utviklingen til et likestilt samfunn har gått på bekostning av mannens rolle og har i flere kapitler sitert den norske bloggeren Fjordman – nå identifisert som Peder Jensen – som har skrevet langt og detaljert om Vestens feminisme og fravær av tradisjonell familiestruktur.

Selv om mange ikke er like ekstreme, er det foruroligende mange frustrerte menn som lefler med de samme tankene om mannsrollen og feminisme som den terrorsiktede, mener professor Ellen Mortensen ved Senter for kvinne- og kjønnsforskning. Hun har tatt initiativ til debatten. […]

– Det finnes en ung generasjon menn som føler seg forbigått og har agg til alt som har med kvinnefrigjøring og feminisme å gjøre,fordi de ikke lenger har tilgang til de samme privilegiene som mannen hadde før, sier Mortensen til NTB. […] – Breivik ikke alene om kvinnehat

Mange er ikke lige så ekstreme, men … Har den slags nogen gang på jorden i Danmark? Vi får se (LFPC).

Fernandez: Hvordan Europa dør

Som lægmand kan det være mere end vanskeligt at finde hoved eller hale i de daglige nyheder om euroen og diverse redningsplaner. Dommedagsprofetier veksler med pludselig jubeloptimisme. Måske er dette grunden til at analyser fra amerikanske skribenter kan virke mere konsistente end hjemlige mainstreamnyheder. Det transatlantiske perspektiv synes at være mere nøgternt og illusionsløst, og i hvert fald i den konservative del af blogverdenen er der ingen sidste-øjebliks feberredning at sætte forhåbningerne til (LFPC).

[…] David Smick at the Weekly Standard also noticed the lemming-like response of political ‘leaders’ towards the debt crisis. He characterizes this zombie-like marching toward the cliff as “learned helplessness”. It is a kind of fatalistic shell shock. Smick writes, “the financial news is so relentlessly terrible that people have become numb to it and assume nothing can be done to regain control over our fate.”

Its psychological driver is the sudden feeling of helplessness brought about by the collapse in faith in all the nostrums in which their confidence was formerly reposed. “A year ago, senior European officials never dreamed they’d be in their current mess. Greece represents only 3 percent of the Eurozone economy. Bailout tricks and clever central bank interventions were supposed to calm nervous markets. That happened, but didn’t last. A powerful global financial market brought officials to their knees.”

Even though the Eurocrats are talking about the “big bazooka” there are probably few of them who actually believe it can actually stop the monster from advancing on them. They have been cut down to size by reality and yet must play the part of confident sovereigns simply because yielding to their instincts now would manifest what they really feel — a rising sense of panic. They’ve woken up only to realize, looking at the mirror, that they are frauds and have always been frauds.

Maybe Smick is right, but then if he is the global elites are in a world of pain. His article is subtitled “the global debt apocalypse approaches” and that probably says it all. He believes excess debt is suffocating the world economy. Since all the solutions proffered by “world leaders” feature increasing the debt load then the responses to the crisis are essentially prescriptions for suicide. The Europeans are trying to brazen it out, but the game is up and they have only themselves to blame. Richard Fernandez: Borrowed Time

Spengler: “Hvordan civilisationer dør”

Vi har mange gange henvist til David P. Goldmans artikler i Asia Times og på Pajamas Media. Nu træder han frem i fuld figur med en bog, der anmeldes her og følges af et interview. Såvidt ses, findes der ikke andre endnu, ligesom der heller ikke findes TV og radioptrædener, men bogen kommer givetvis til at få mange andre anmeldelser, måske endda i Danmark:

[..] Islamic culture, Goldman states, has been singularly unsuccessful during the past seven centuries. The Muslim world, according to the author, suffers from a greater loss of traditional values and culture among the young generation where drug addiction and prostitution are more endemic than in Western nations. Furthermore, modern Islam does not promote success in science, art, philosophy or democracy, those institutions which sustain civilization and culture.

For Goldman, “nothing less than the transformation of Islam from a state religion to a personal religion is required for the Arabs to enter the modern world.” Goldman is skeptical and derisive of the efforts to export democracy to the Arab world. Events in Iraq, Afghanistan, and now Libya, certainly bear out his theory.[..]

RK: Tell us about your pseudonym “Spengler.”

DG: When I began these essays in 2000, I was a managing director at Credit Suisse, and the controversial approach didn’t square with a Wall Street job—so I hid behind a pseudonym. The choice of name was a joke: an essayist for the Asia Times using the name of the author of “The Decline of the West.” Oswald Spengler, to be sure, was a nasty piece of work.

RK: How do you explain the survival of Judaism? One of every three Jews in the world perished during the Holocaust, yet Jews and Israel remain vibrant, productive and even influential in politics.

Fortsæt med at læse “No “farewell to arms” in Libya”

Man kan høre det med vores nye udenrigsminister spillende i baggrunden af bevidstheden: Søvndal tror på blød sharia i Libyen. Her kan han få en lyn lektion i sharia, ja en lynlektion i Mellemøsten, så han er klædt på til sin næste “fact-finding-mission” dernede. Desværre er indslaget ikke undertekstet for nybagte udenrigsministre. SF er et fascinerende parti. Næsten synkront med at den kolde krig ophørte, ophørte også partiets indædte, mangeårige NATO mostand, og nu går det ind for at det nærmest arbejdsløse NATO fører mellemøstlige borgerkrige for at installere ikke-sækulære, vestfjendtlige regimer. Hvis SF havde været en person, ville denne være blevet indlagt på gule papirer. Khader siger, “at Søvndal ikke aner, hvad han taler om,” og det er jo lige, hvad jeg ville have skrevet, hvis Khader ikke var kommet mig i forkøbet. Gå forresten ikke glip af Lars Hedegaards klumme: Vesten i krig for sharia. Sarkaster går en stor fremtid i møde.

Danske regnbueskoleelever oplever islam indefra – og dog

28 elever fra Regnbueskolen i Hammel er kommet hjem fra London med et mere nuanceret syn på religion. Det gjorde et stort indtryk på eleverne fra 8. og 9. klasse på Regnbueskolen i Hammel, da de var i London forleden. Det drejede sig ikke mindst om, at de besøgte en af Londons største moskéer, The London Central Mosque.Kristine Frandsen og Alma Fjeldsted fortæller om deres indtryk:
“Det var en kæmpe oplevelse! Dét at opleve troen indefra gav os et indblik i islam på en helt anden måde, end vi havde forestillet. Vi synes, alle skulle prøve det, specielt dem som frastøder andres religion, for det var en oplevelse, vi aldrig glemmer. At besøge Moskéen gav os en forståelse for, at man sagtens kan leve dør om dør i respekt for hinanden, men uden samme tro og overbevisning,” siger Kristine og Alma. FavrskovPosten.dk 25.10.2011

London Central Mosque, eller Regent Park Mosque, er betalt af Saudi Arabien, og den spiller en fremtrædende rolle i Channel Four programmet Dispatches Undercover Mosque the Return fra 2008. Den er optaget med skjult kamera, så det er i al fald “indefra”. Moskeen er med fra første minut. Skal man kunne google, for at være skolelærer ? Hvem er “dem som frastøder andres religion” forresten? (Preachers of separatism at work inside Britain’s mosques.)

Oslo har flest overfaldsvoldtægter

Oslo har nesten 8 overfallsvoldtekter per 100.000 innbyggere, noe som er betydelig høyere enn i Stockholm og København. Ferske tall fra politidistriktene i de to nabolandene at de 48 overfallsvoldtektene i Oslo hittil i år sender byen til topps sammenlignet med Stockholm og København, hvor det er registrert 128 og 33. Folketallet tatt i betraktning har Oslo 7,9 anmeldte voldtekter per 10.000 innbyggere, mens Stockholm og København har 6,4 og 2,7. – Dette sier noe om hvor voldsomt og ille det er i Oslo. Politidekningen i Stockholm og København er bedre, sier lederen av justiskomiteen i Stortinget, Per Sandberg (Frp) til NRK. Over en tiårsperiode har antallet anmeldte voldtekter i Oslo økt med over 84 prosent. Bare de siste tre årene har økningen vært på over 20 prosent. I Stockholm og København går tallene derimot noe ned. Flest voldtekter i Norge, Oslo er voldtektsverstingen sammenlignet med Stockholm og København.

Vi skrev i går, at det var værre i Stockholm, men nu ser man at det er omtrent lige slemt. Vores beregning var løseligt anslået efter totalantallet anmeldte og en normal, stockhomlsk overfaldsandel på 12 % af samtlige. Og så havde vi ikke korrigeret nok for forskellen i folkemængde på de to byer. En medvirkende faktor til at drive Oslo op i statistikken er, at indvandrere bor meget mere koncentreret i Norge end i Sverige, og det er som man ved dem der dominerer overfaldsstatistikken. På landsplan ligger Norge langt under Sverige i antal samtlige voldtægter. Spørgsmålet rejser sig, hvorfor København og Danmark i det hele taget er sluppet så forholdsvis billigt fra denne plage, “der hører hjemme i en krigszone” som en svensk politiker kom til at sige. Det kan jeg ikke svare på. Jeg tvivler på, at det har noget med “politidækningen” at gøre. Måske er københavnske kvinder forsigtigere om natten, måske har de en alkoholkultur, måske anmelder de ikke, måske er de bevæbnede, hvem ved?

En anden Norgeshistorie i dag er, at man nu ønsker at lave et fængsel kun til udlændinge, hvad man opdager betyder udenlandske statsborgere, der ikke har opholdtilladelse – det vil sige, personer som politikerne endnu ikke har givet lov til at røve og voldtage i Norge, og som nu i tusindvis befolker norske luksusfængsler. Ellers ville det jo bare ligne de andre fængsler.

Først gned Tony Blair sine landsmænd næser så grundigt i “diversity”, at England aldrig nogensinde bliver sig selv igen. Så gik parfumesælgeren Blair ud og blev mange- mange millionær i pund, og med en rockstar-status i den arabiske verden a la Henry Kissinger. Jesper Langballe sagde for nylig i et portrætprogram, at man altid i hans familie havde betragtet politikere som landssvigere på et lidt højere niveau. Helt oppe på Blairs niveau, forestillede de dem sig nok næppe. Man ved jo snart ikke hvad man skulle gøre af sig selv, den dag der dukkede en politiker op man ligefrem beundrede, for ikke at sige, en der blev elsket, så meget er afsmagen og foragten blevet en vane, og Tony Blair er ikke midlet imod den foragt. Mistillid bør være udgangspositionen overfor enhver magthaver, men i Blairs tilfælde skrider den fareturende ud i retning af eksitentiel kvalme, som programmet spiller fremad. Kun den brilliante journalistik England stadig er velsignet med, forhindrede os i at kaste op. Channel Four Dispatches blev sendt i september 2011.

Hvem var “imamen” så ?

Der var ikke mange der gættede, og de få der gjorde, gættede ikke rigtigt hvad man ikke kan fortænke dem i. Det er nemlig kunstneren, syflitikeren, drankeren den 1.5 meter høje adelige Henri de Toulouse-Lautrec, der i sit meget korte liv elskede at blive fotograferet, og som gerne poserede udklædt som Pjerrot, messedreng, japaner og kvinde. Lautrecs yndlingsdrink hed Tremblement de Terre (Jordskælvet), og man kan dårligt lade være med at tænke på hvilket jordskælv der ville indtræffe, hvis en hyldet kunstner i Paris eller København i dag poserede i den forklædning. Hurtigere end man kan nå at sige Van Gogh, ville han i heldigste fald blive anklaget for “hate-dressing.” Dagstaksten er omkring 3000 Euros.

Statens Museum for Kunst har en stor særudstilling af hans værker for tiden, og det var der jeg stødte på det fotografi fra 1892, som jeg ikke kendte i forvejen.

Lautrec hører til mit indre tapet, fordi min barndomsven var sønnesøn af den ufatteligt fremsynede danske maler, Johan Rohde, der var med til at grundlægge Den Frie Udstilling, og var drivkraften bagved den berømte udstilling i 1893, hvor københavnerne kunne opleve bla. Van Gogh, Gauguin og Lautrec mens de endnu levede og var ukendte og ludfattige. Udstillingen var den skandale man talte om i det år, men i Rohdes efterkommeres hjem, der hang de store, originale Lautrec plakater endnu inden de var gjort kendte af Lousiana og reproduktionskunsten. Jeg har det med dem, som med mine egne billeder. De skal være der, for ellers mangler der noget og fordi man engang med års mellemrum kigger på dem, og opdager at man har fået nye øjne i mellemtiden. Lidt som med en kone, vil jeg tro..

Den hovedløse tro på den bløde sharia

En enfoldig tillid til at tingene går den vej man har drømt våde drømme om er det gennemgående tema i kommentarerne til begivenhederne i de tilbagestående lande i Nordafrika. Har man stadig kontakt mellem hoved og krop kan man godt tillade sig at ryste på førstnævnte, for idiotien er grænseløs. I Afghanistan dør danske soldater for at opretholde et regime der også har shariaen indskrevet i forfatningen. Dette misforhold har vist været fuldstændigt fraværende fra debatten herhjemme, og man kan derfor godt frygte at selv åbenlys fallit for ønsketænkningen på de arabiske landes vegne vil kunne fortrænges. På den anden side er denne verdensdel langt mere nærværende end bjerglandskabet Afghanistan, og det forhold at der her er tale om turistlande burde alt andet lige gøre det meget vanskeligt for medier og politikere at lægge glasur på en udvikling der er fatal for demokrater og religiøse mindretal.

[…] Men eksperter advarer [sic, (LFPC)] mod at tro, at partiet vil bruge sejren til at indføre streng sharia-lovgivning og undertrykke kvinders rettigheder. […]

Den stærke mand i partiet er Ennahdas grundlægger, Rached Ghannouchi, som i 1970’erne agiterede for at indføre en streng fortolkning af den muslimske sharia-lov for at værne mod moralsk forfald.

Men i de senere år har han nedtonet retorikken. […] Sharia-lov indføres næppe i Tunesien

Enhjørningevarsel: Den ikke-strenge fortolkning af sharia repræsenteres af …. ? Dette er hvad han altså har “nedtonet”, hvilket i mainstream-parlør betyder at det er absolut tænkeligt til at han slet ikke mener den slags længere (LFPC):

[…] Observatoire de l’Islamisation has some interesting extracts from Ghannouchi’s writings and interviews he has given over the years, translated into French from Arabic. Here are his thoughts on secularism.

What place is there for secularism in Islamic society?

“Islamic society is based on the interpretation of values organising the life of individuals and communities. It also organises the spiritual side of the latter. For this reason it is impossible to conceive of a secular Islamic society, or a secular Muslim, unless essential elements of Islam have been renounced.”

In one of his books, he called apostasy a crime and mentioned, seemingly with approval, the harsh punishments traditional Islamic texts prescribe for it.

Apostasy is the renunciation of Islam after it has been embraced willingly…

…Verses of the Koran set out the horrific nature of this crime in several places, and threaten anyone guilty of it with the most atrocious tortures, without mandating a specific punishment down here however. As to the tradition, the sunnah, it demands the death penalty (in conformity with the hadith): “Kill whoever changes his religion”. […]

The Real Rachid Ghannouchi

I Libyen mener de blød sharia – ikke stening og tilhyllede kvinder – når overgangsstyret taler om sharia som kilde til lovgivning.

Sådan tolker den danske udenrigsminister, Villy Søvndal (SF), udtalelser fra Libyen om, at sharia-lovgivning i det nye Libyen, som danske kampfly har været med til at skabe.

– Jeg tror mere, at det kan sammenlignes med, at katolske partier i Europa kalder sig kristelige. Det betyder ikke hardcore-kristendom, men at sådan er deres grundorientering i livet, siger Søvndal. […] Søvndal tror på blød sharia i Libyen

…at I salafister benytter jer fuldt ud af ytringsfriheden til at udbrede jeres syge fortolkning af Koranen samtidig med, at I bekæmper andres ret til at benytte samme ytringsfrihed. Det skriger da til himlen, at du ikke engang forholder dig til det. […] Inger Støjberg, integrationsordfører: Så langt rakte modet altså, Abdullah M. Ali

Når ummaen trænger sig på kommer sproget i retræte

(Efter forlæg af Caleb)

Engang talte vi uden blusel og frygt om ‘muhammedanere’. Så fik vi at vide at det var de lidt kede af, for Muhammed var ikke deres gud. Så vi rettede ind og kaldte dem muslimer, uden at vi følte os pressede af den grund.

Under 1990’ernes borgerkrig i Algeriet var der ikke nogen videre skrupler forbundet med at se denne som overvejende mellem sekulære arabere og muslimer.

9/11 gav anledning til en ubekvem konfrontation med det forhold at bin Laden og Al-Qaeda nød udbredt sympati i den muslimske verden. Kunstbegrebet ‘islamisme’ fik en opblomstring som retorisk figenblad der skulle udskille slemme muslimer fra det store demokratiske flertal man antog var ligesom os, bortset fra at deres Bibel hed Koranen. At de uhyrligheder man projicerede over på ‘islamismen’ såmænd er mainstreamdogmatik i islam kom man let udenom: Man sørgede for at holde fast i uvidenheden.

Men virkeligheden trængte sig på igen: ‘Islamisterne’ vandt regeringsmagten i lande som Tyrkiet, Pakistan og Tunesien. Det store fredelige flertal følte sig altså repræsenteret af dem man ellers fastholdt var en minoritet med en ‘særligt streng udgave’ af islam. Islamismen dementerede med andre ord sig selv og blev meningsløs. Næste defensive skridt er så det vi oplever i disse dage: Islamisterne bliver nu selv opdelt i ‘moderate’ og ‘radikale’. De første, forstår man, står for en særlig blød form for sharia, helt uden kvindeindpakning og afhugning af legemsdele. Hvad denne retning nærmere går ud på forklares ikke.

Opdelingen i gode og onde med førstnævnte i klart flertal er altså genetableret lige p.t. Hvad næst – burka med aircondition kontra de sorte telte? Halshugning med kirurgiske instrumenter kontra krumsablen? (LFPC)

FN: 15 milliarder på jorden i år 2100

Da jeg var 10 år gammel, var vi 3 mia. Ved årtusindeskiftet var vi 6 mia. For nylig rundede vi 7 mia. Det lyder ikke usandsynligt at det kan fordobles på de næste 89 år. Verden har ét altoverskyggende miljøproblem, og det er mennesker, men jeg har aldrig hørt “de grønne partier” omtale det. Ved miljøkonferencen i Stockholm i 1972, var verdens overbefolkning nr. 1 på dagsordenen, men dengang havde vi ingen “miljøpartier.” Tyve år efter var det overhovedet ikke blandt emnerne, men da var der også mange flere, man kunne fornærme ved at sige, de var for mange. Sig det til 80 mio egyptere på vej mod 100 mio., sult og sammenbrud. Der er heldigvis er der stadig massser af plads tilbage i Norge, Finland og Sverige, og der kan sagtens være 100 mio. egyptere på det svenske areal. “What’s in a name? That which we call Sweden, By any other name would smell as sweet.” – Grafikken her følger kun verden til 2050 !

The United Nations will warn this week that the world’s population could more than double to 15 billion by the end of this century, putting a catastrophic strain on the planet’s resources unless urgent action is taken to curb growth rates, the Observer can reveal.That figure is likely to shock many experts as it is far higher than many current estimates. A previous UN estimate had expected the world to have more than 10 billion people by 2100; currently, there are nearly 7 billion.

Some experts reacted with shock to the figure. Roger Martin, chairman of Population Matters, which campaigns on population control, said that the Earth was entering a dangerous new phase. “Our planet is approaching a perfect storm of population growth, climate change and peak oil,” he said. “The planet is not actually sustaining 7 billion people.” Population of world ‘could grow to 15bn by 2100’,World population will more than double to 15billion by 2100, says UN.

Tilvandret, voldelig kvindeforagt i Oslo og Stockholm

I fjor ble det registrert totalt 24 overfallsvoldtekter i Oslo, mot 48 hittil i år, ifølge en gjennomgang Aftenposten har gjort. For få uker siden kom det frem at bare syv av disse voldtektene er oppklart i år.Disse voldtektstallene vekker sterke reaksjoner. 2. nestleder i Stortingets justiskomité, André Oktay Dahl, betegner økningen, med få oppklarte saker, som en skandale. Han nevner at justisminister Knut Storberget har karakterisert overfallsvoldtekter som «nestendrap».

Det var i 03.40-tiden natt til i går det skjedde igjen i Oslo, denne gang på Nisseberget inne i Slottsparken. To menn overfalt og voldtok en 21 år gammel kvinne.Oktay Dahl betegner situasjonen i Oslo som kritisk. Han sier byen må vinnes tilbake med økt politiinnsats, og mener overfallsvoldtektene må debatteres som utslag av ren kvinneforakt.- Det kan ikke underslås at mange av gjerningsmennene har en annen etnisk bakgrunn, med et kritikkverdig kvinnesyn. Offer nummer 48

For at finde ud af, om et problem i denne afdeling er slemt eller ej, plejer jeg at sætte det i forhold til problemets størrelse i Sverige: I 2010 var der 1549 anmeldte voldtægter i Stockholms Län (bemærk, dette er tre gange så mange som i hele Danmark det år!) BRÅ´s tommelfingerregel er, at 12 % af alle voldtægter er overfaldsvoldtægter. Det er altså 170 anmeldte overfaldsvoldtægter i Stockholm mod 48 i Oslo.

Oslos problem er altså ikke så slemt, at det ikke kan blive værre, selv når man tager højde for, at Oslo er en mindre by end Stockholm. Forskellen på Norge og Sverige er derudover, at de svenske ofre har fuldstændig minimal opmærksomhed og opbakning fra presse og politikere i modsætning til de norske. Meddelelsen er fra de svenske statshyklere, at bliver du offer for en politisk uvelkommen forbrydelse, er du på egen hånd. Det er vilkårerne i feminismens elysium, og hvis nogen er utilfreds, kan de klage til deres lokale genus-professor, hvis de ikke er så traumatiserede eller hjernevaskede, at de bare privatparkerer deres smerte.