Av Julia Caesar:

Copyright Julia Caesar, Snaphanen och HRS. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen!

Svenska folket är funktionshindrat. Vi förmår inte identifiera ondska ens när den är uppenbar. Visa svenska folket en varg, och vi ser ett gulligt gosedjur. Sverige är ett gammalt högtillitsland, och vi vill så gärna tro alla om gott, för det har vi gjort så länge vi kan minnas. Det finns en utbredd uppfattning att ondska måste vara medveten och avsiktlig för att klassas som ondska. Så är det inte alls. Den omedvetna ondskan kan skada minst lika mycket som den medvetna och avsiktliga. Den mest förrädiska sortens ondska är den som efter andra världskrigets slut har fått epidemisk spridning i Sverige, mer än i något annat land: ondska förklädd till godhet.

Historien kryllar av exempel på avsiktlig ondska. Adolf Hitler hade för avsikt att utrota judarna, och hans hantlangare lydde avsiktligt hans order. Josef Stalin, Mao Zedong och Pol Pot var fullt upptagna med att – helt i enlighet med sina avsikter – avrätta miljoner “folkfiender”, det vill säga människor som inte insåg kommunismens storhet.

“När kommer de och tar mig, och för vad?”

“Man började genomföra tjistki, utrensningar i partiorganisationerna på arbetsplatserna, redan 1933. De som ansågs ovärdiga att kallas partimedlemmar skulle gallras ut. (…) Dag efter dag berättades det i radio om hur man hade avslöjat och dömt ännu någon grupp kontrarevolutionära vandaler, sabotörer och landsförrädare. De absurda anklagelserna vid skådeprocesserna drabbade hela tiden nya samhällsgrupper. Ingen kunde veta vem de skulle ge sig på härnäst, vem som skulle falla i onåd och varför. Tusentals människor hölls vakna på nätterna av frågan: “När kommer de och tar mig, och för vad?” (…) De kom natten till den 30 augusti 1937. Husrannsakan varade i timmar.”

Det är Julian Better, sedan många år boende i Sverige, som berättar i boken “Jag var barn i Gulag”.

Uppvuxen på olika barnhem i Gulag

På etniska grunder greps 140 000 polacker som bodde i Sovjetunionen. Av dem avrättades 111 000. Julian Betters far, polsk kommunistledare som av partiet tvingades flytta till Sovjetunionen 1929, skjuts med ett nackskott den 19 december 1937. Fyra dagar tidigare har hans son fötts i det ökända Butyrkifängelset, sedan modern i maj 1938 dömts till arbets- och korrektionsläger på grund av falska anklagelser om “spioneri”. Troligen fick fadern aldrig veta att han fått en son. Pojken tas ifrån sin mor och flyttas runt mellan olika barnhem i Gulag under sina sju första år. Det är avsiktlig ondska, iscensatt av ett grymt totalitärt kommunistiskt statsstyre.

I Iran finns inga homosexuella. De hängs på löpande band. Avsiktlig ondska, iscensatt av ett grymt totalitärt islamistiskt statsstyre.

Oavsiktlighet förminskar inte resultatet

Den avsiktliga ondskan går att känna igen. Vi behöver inte tvivla när vi ser den. Den omedvetna och oavsiktliga ondskan har vi ett mer ouppklarat förhållande till. Den kan vara svår att identifiera ens när man har den framför ögonen. Ursäkterna kommer snabbt och ofta oreflekterat: “Han eller hon menade inget illa.” Men bristen på avsikt minskar knappast katastrofen eller lidandet för mottagaren.

Inom rättsväsendet väger uppsåt tungt för bedömningen av påföljd. Moral är en helt annan diskussion än den juridiska. Det handlar inte om att döma, utan om att reflektera och diskutera: när passerar brist på personligt ansvar gränsen till ondska? Några exempel:

• Någon kör bil berusad. Han har antagligen inte för avsikt att köra ihjäl någon. Det bara råkar bli så att han kör över i motsatt körbana och i hög fart frontalkolliderar med ett annat fordon. Tre personer dör. Det var inte avsikten, men det var likafullt resultatet.

• En pappa glömmer sitt barn kvar i bilen när han åker till jobbet. Barnet dör i den heta bilen. Det var naturligtvis inte pappans avsikt att döda sitt barn. Det var resultatet av att han under åtta timmar fullständigt lyckades utplåna barnets existens ur sitt medvetande.

• En äldre vårdbehövande person glöms bort av hemtjänsten, dör och ligger död i flera veckor. Grunden är institutionaliserad vårdslöshet, brist på omsorg och ett pulvriserat personligt ansvar. Men är det ondska? När ett system utplånar utrymmet för mänskliga relationer och personligt ansvar är det inte förvånande om objektet/mottagaren eller efterlämnade anhöriga upplever effekten som ondska.

Sverige – en “humanitär stormakt”

Den politiska ondskan finner ständigt nya uttryck. Efter andra världskrigets slut har en särskild sorts ondska slagit djupare rot i Sverige än i något annat land: ondska förklädd till godhet. Det är den ondska som är svårast att avslöja, eftersom dess syfte är att manipulera och manipulationen ofta lyckas. Utrikesminister Carl Bildt (m) har i år på regeringens vägnar utropat Sverige till “humanitär stormakt”. Smaka på de orden! Bara politiker som är höga på moraliskt storhetsvansinne kan komma på tanken att formulera något så vanvettigt.

Det är storhetsvansinne på bekostnad av det egna folket. Det är ondska förklädd till godhet. Sveriges regerings och riksdags tolkning av godhet är att skänka bort vårt land, vår välfärd och våra barns framtid till hundratusentals utlänningar som okontrollerat väller in i landet från jordens mest dysfunktionella länder. Människor som till 95 procent vägrar visa giltiga ID-handlingar på vilka de är – deras identitet är alltså okänd. Den demokratiskt beslutade reglerade invandringen är upphävd av den borgerliga alliansregeringen under ledning av Fredrik Reinfeldt (m), i maskopi med det invandringsextremistiska miljöpartiet. Sedan 2006 står svängdörrarna till Sverige vidöppna, med ständigt höjda inflödesrekord som resultat.

Vrakspillrorna krasar under deras fötter

Om jag inte visste att detta är vad som pågår varje dag skulle jag tro, eller hoppas, att vi lever i en ond saga där allting ändå ordnar sig på slutet. Men den onda sagan om Sverige har inget lyckligt slut. Det är en saga som kommer att ta en ände med förskräckelse. Vi befinner oss ombord på ett skepp som håller kurs rakt mot isberget. Besättningen är antingen aspackad eller fångad i en masspsykos. Förvirrade raglar de omkring på däck och hallucinerar om “humanitet”, “solidaritet”, “ta vårt ansvar” och “rädda pensionerna” medan vrakspillrorna av en havererad skola, sjukvård, socialtjänst, äldreomsorg och bostadsmarknad krasar under deras fötter.

Det som kallas godhet är ren ondska

Politik är att göra ständiga avvägningar mellan olika grupper och behovsområden. Sådana avvägningar måste vila på en etisk klangbotten. Fördelningen av gemensamma resurser får inte ensidigt gynna eller missgynna någon grupp, för då bygger man konflikter. Politikers främsta ansvar är landets egen befolkning. Det svenska politiker och hela PK-etablissemanget kallar godhet och högtstående moral handlar sedan 40 år och i hastigt växande omfattning om att skänka bort den av svenskarna ihoparbetade välfärden till utlänningar. Konsekvensen blir orättvisa, riktad mot dem som betalar storhetsvansinnets pris: den aldrig tillfrågade, ständigt hunsade och plundrade svenska befolkningen. När politiker konsekvent missgynnar sin egen befolkning och ger illegala invandrare – personer som inte har laglig rätt att vistas i landet – förmåner som landets medborgare inte har spelar det ingen roll om de klär sina beslut i godhetsfloskler eller vill vara en “humanitär stormakt”. Det är ondska, ingenting annat än ondska.

Onskans Imperium går mot en katastrof

Ondskans imperium Sverige ligger på andra sidan Öresund, från Danmark räknat. Här bäddar en explosiv cocktail av extrem politisk korrekthet, massiv invandring och effektivt åsiktsförtryck för en kommande katastrof, menar den danska filosofen Eva Agnete Selsing.

“Sverige är Ondskans Imperium, för här ser vi 2000-talets nya totalitarism utvecklad. Denna -ism skiljer sig från det förra århundradets totalitära system genom att varken vara militant, våldsam eller populistisk. Men det gör den inte mindre farlig: kombinationen av akademikerburna ideologier som mångkulturalism och feminism och verklighetsförakt i en politiskt korrekt åsiktsregim är fatal för ett samhälle” skriver hon i Berlingske Tidene.

Hon fortsätter:

“Härmed konstitueras ett åsiktsfängelse för de medborgare som ska leva med konsekvenserna av maktelitens beslut. Medan Översverige mässar “inkludering”, “tolerans” och “mångfald” från sina privilegierade trädgårdsidyller plågas allt fler svenskar av en vardag som är långtifrån “tolerant”, men där otrygghet, våld och politisk demonisering av oliktänkande ökar mer och mer. Hur hycklarna i den svenska överklassen kan se sig själva i spegeln dag efter dag är en gåta för anständiga människor.”

De upplever ondskan på sin egen kropp

Sveriges äldsta invånare har vuxit upp och levt i ett annorlunda land, där tilliten till varandra var självklar. Man behöver inte låsa ytterdörren. Man litar på att andra är lika ärliga som man själv. Man gör rätt för sig. Man utgår ifrån att andra gör rätt för sig. De människor som har byggt upp vårt land och nu är gamla är den grupp som är enklast att utsätta för brott, just på grund av deras stora tillit. Hur ska de någonsin kunna förstå att de inte kan lita på någon, inte ens om denna någon ler vackert eller säger sig komma från hemtjänsten, elfirman eller hyresvärden?

De gamla är samhällets svagaste grupp. Till skillnad från fysiskt och psykiskt funktionshindrade omfattas de inte av en långtgående rättighetslagstiftning. När den här utsatta gruppen får sina halsband avslitna och slås ned och rånas på sina magra pensionspengar är det inte bara resultatet av en fullkomligt ansvarslös invandringspolitik. De upplever på sin egen kropp essensen av denna politik: ondska.

De tiger och tänker att folk får väl vänja sig

Politikerna i samtliga sju gamla riksdagspartier har beslutat att den grupp gamla människor som hela vårt samhälles uppbyggnad vilar på ska offras för utlänningars “rättigheter”. Vilka utlänningars som helst rättigheter, inklusive den hyllade fria rörligheten inom EU. De gör ingenting för att förhindra att utlänningar från jordens mest våldsamma och kvinnoförtryckande länder släpps in oselekterat. Förutom äldre människors utsatthet för brott är ett av resultaten att svenska kvinnor har fråntagits sin rätt att röra sig fritt utomhus utan risk för att bli våldtagna. Sverige toppar EU:s våldtäktsstatistik och hade förra året 6 320 anmälda våldtäkter.

Hur kan någon politiker försvara den prioriteringen? Det kan de inte. Så de tiger. Och tänker att folk får väl vänja sig. Lite svinn får man räkna med. Politikerna kan dessutom lita på sina lojala bundsförvanter i media. För att våldtäkter ska väcka medias intresse bör de begås så långt från Sverige som möjligt, till exempel i Indien.  När tusentals svenska kvinnor våldtas årligen sker det i total medietystnad.

PUT till alla syrier och deras anhöriga

Fortsæt med at læse “Söndagskrönika: Ondska förklädd till godhet”

“En farlig främlingsfientlig vind blåser över Sverige”

Ny mediekampagne af Aftonbladet og Expressen, politiske kampagner er lige deres stil. Næsten alle floskler i en artikel. Man skulle tro, en god sag kunne producere et mere originalt sprog. Også på SvD er der uro: Norska valet väcker oro även för Sverige. og formaninger Myten om ett muslimskt övertagande.

Det blåser en farlig främlingsfientlig vind över Sverige. Den tränger sig in i våra vardagssamtal. Den är högljudd i den offentliga debatten. Men tystnad är inget svar. Idag börjar vårt upprop för det Sverige vi vill leva i.

Vi hör de fördomsfulla diskriminerande orden i det offentliga samtalet och vi hör dem i vardagslivet. Den där vinden sveper in över fikarum på jobbet, lunchrestaurangen eller fredagsfesten. Den märks på internet och hörs hela vägen till debatten i kommuner och riksdag. Vi känner starkt obehag inför dessa myter, som kategoriserar och skuldbelägger människor. Vi vet vad som händer när det blir vi och de. Historiens spår förskräcker.Sverige räcker till för oss alla. Hundratals kända svenskar: Främlingsfientlighet ska inte längre bemötas med tystnad, Sverige räcker till för oss alla!

Det er ikke kønt. Man spørger sig, om det er David Cameron der sidder og trækker juristerne i jakkeskøderne. Og Tommy Robinson ligner en fisk i vandet, der stadig bedre spiller på systemet, som på et klaver. Nu er han ikke intellektuel, men i særlige øjeblikke aner man de tidlige konturer af en Václav Havel, forudsat han lever længe nok.

Da jeg filmede ham for et år siden, sagde han beskedent til en forsamling af scholars: “I’m far from my comfort-zone. I’m used to standing on the street corners and speaking to my fellow countrymen”. Ja, ja, fem ti år til og der skal måske mindre fantasi til, og han er ikke engang afhængig af Obamas uundværlige telepromter (der synes at svigte ham noget pt.) – EDL Leader Tommy Robinson’s Oxford Union Appearance Cancelled, EDL Leader Tommy Robinson Charged Over March.

Falsk reklame

Migrationsverket glemte at fortælle den arabiske gade, at de skulle skaffe 100.000 og en flygtningesmugler først. Det er der dog rigeligt ,som har gjort. Bare vent til Cecilia Malmström får sin vilje, at man kan søge asyl fra Cairo eller Amman “på en retssikker måde”. Så blir’ der trængsel på Øresundsbroen. Generaldirektør Anders Danielsson hepper på korpsånden. Måske er de første nervesammenbrud indløbet og trænger til coaching. Så synger Anders for i en fællessang.

Varje dag kommer hundratals syriska flyktingar till de svenska ambassaderna i Amman, Ankara och Kairo. Många har missuppfattat Migrationsverkets regeländring och tror att alla får komma hit. Trycket gör att ambassaden i Ankara nu begär förstärkning. – Människor kommer till grindarna vid ambassaderna i tron att alla syrier får komma till Sverige, säger UD:s kommunikationschef Charlotta Ozaki Macias.

I flera medier sades det att Sverige hade öppnat en legal väg för syriska flyktingar. Men fortfarande är det så att den flykting som söker asyl måste ta sig hit illegalt med hjälp av flyktingsmugglare för att lämna in sin ansökan här i Sverige. Flyktingar köar till svenska ambassader

Invading sunni muslims set up illegal sharia courts in Aleppo Syria- I would have to say this video is in the top 4 of all counter-jihad videos I have done since I started this project. I cannot think of a more clear example of how Islam operates. An area is taken over by any means possible, and Islam, a barbaric and primitive system of living beyond the comprehension and imaginations of civilized people, becomes the law, enforced by chimps and brutally and perhaps worse, arbitrarily.

This video has been a three day project by a lot of people and I would like to thank all of them. First of all, M for finding it and sending it, S. Victoria who spent some time with it, and C.B. Sashenka who stayed up all night writing it out and then working with me all day to time it. I sincerely hope you all feel it was worth the effort.

Lastly and mostly, the people who went and made this thing deserve a Pulitzer. I cannot imagine having the courage to be in a room with these jihadis and when told to stop filming managed to just keep on going knowing what would happen to them if they were caught. I hope they are not upset with our translation and republication.Clip originally found at F Desouche. (Vlad Tepes) – “I saw a scene of utter cruelty”: Eyewitness account of Syrian jihadists beheading a foe Paris Match: MONTRER L’INSOUTENABLE, Samedi 31 août, des djihadistes décapitent en public des miliciens pro-régime.

Här är männen som försöker tysta lokaltidningen Östgöta Correspondenten. Sunai Ramizi, 25, och Ramadan Ramizi, 26, dök upp i tidningens reception och krävde att en artikel om en knarkrazzia på ett skrotupplag skulle tas bort från sajten. Tidningen vägrade och påtryckningarna fortsatte – den gången i ett aggressivt mejl. Expressen har kartlagt och träffat “skrotmaffian”. – Det verkar som om de är vana vid att folk faller undan för hot. Att en redaktion skulle göra det är otänkbart. Det är viktigt för oss att tala om att det aldrig kommer att funka, säger Östgöta Correspondentens publisher Charlotta Friborg. Gänget försökte tysta lokaltidningen, Hoten i Linköping.

Årtiers journalistisk fejghed hævner sig, men når man klemmer dem hårdt nok på maven, piver de.

Våldet i Göteborgs förorter har inget med strukturell rasism eller brist på fritidsgårdar att göra. Det handlar om territoriell uppdelning av revir för utpressning, prostitution och knarklangning. Politikerna måste strunta i dialoggrupper och andra charlataner – och inse att det är krig. Se till att polisen inför nolltolerans i Göteborgs ghetton. Som det är nu tittar Bloods och Crips i Los Angeles på oss med beundran, skriver Olle Fjordgren, säkerhetsrådgivare, inför Debatt kl 22.00 i SVT1.

Lågintensivt asymmetriskt inbördeskrig. Smaka på orden. Det är vad ni befinner er i. Ett lågintensivt asymmetriskt inbördeskrig. Politikerna har helt tappat kontrollen över utvecklingen i Göteborgs alla ghetton. Ni hyr in alla möjliga charlataner som Megafoner, Trumpeter eller Piccolaflöjter. De skrattar bakom er rygg hela vägen till banken. Ja, Göteborg har ghetton. Ni har skapat dem. Från Stockholm och Malmö till lilla Lysekil och Bollnäs finns ghetton skapade av politiker. Ni borde veta hut.

Ni politiker har, genom er oerhörda naivitet och blåögdhet, bjudit in gängen till er stad. Bloods och Crips i Los Angeles tittar på er med beundran. White Aryans och Black Muslims i Washington D.C.:s södra förorter längtar till Biskopsgården och Angered. En stad helt utan politiker som har koll eller en polismyndighet som vill, vågar, kan göra sitt jobb. Enkelt……..Vad ni skall göra är följande: Förklara krig mot gängen. Strunta i att slänga pengar på dialoggrupper och andra charlataner. Inse att ni är i krig. Se till att polisen inför nolltolerans i ghetton. Se till att de ”rättsvårdande myndigheterna” tillämpar lagen efter dess andemening och ingen velig lokal tolkning. Alla former av straffrabatt eller hänsyn till ålder kommer att straffa sig tiofalt i slutändan. Dags att förklara krig mot Göteborgs gangstergäng. (Sveriges väg mot katastrof. Så kan ett fantastiskt land med många goda människor förstöras av inbördeskrig.)

Tysk, utekstet. Battle of Vienna, 1683

Kaos

og det var dagen hvor svenske journalister – provinsialismens apoteose – opdagede at arabere kan være racister. De var ved at slå en..ahhøømm.. afrosvensker ihjel i Malmø. Det var svært, det tog 40 år. En iraner skriver om det, på Svenska Dagbladet, man tror jo næsten, der er installeret ytringsfrihed i Sverige. Vi klapper hesten, inden vi kommer for godt igang. Det er 11 år siden, Lars Jansson kunne skrive Vad kostar invandringen? i samme højrepopulistiske, xenofobe avis. Det skal ikke være for tit, det frie ord. Sveriges landsforræddere vil ikke vide af det.

Vladimir Putin i New York Times

The potential strike by the United States against Syria, despite strong opposition from many countries and major political and religious leaders, including the pope, will result in more innocent victims and escalation, potentially spreading the conflict far beyond Syria’s borders. A strike would increase violence and unleash a new wave of terrorism. It could undermine multilateral efforts to resolve the Iranian nuclear problem and the Israeli-Palestinian conflict and further destabilize the Middle East and North Africa. It could throw the entire system of international law and order out of balance.

Syria is not witnessing a battle for democracy, but an armed conflict between government and opposition in a multireligious country. There are few champions of democracy in Syria. But there are more than enough Qaeda fighters and extremists of all stripes battling the government. The United States State Department has designated Al Nusra Front and the Islamic State of Iraq and the Levant, fighting with the opposition, as terrorist organizations. This internal conflict, fueled by foreign weapons supplied to the opposition, is one of the bloodiest in the world.A Plea for Caution From Russia What Putin Has to Say to Americans About Syria

Twelve years after the events of September 11, 2001, Fjordman has some personal reflections on that awful day and all that has occurred since. Co-posteret med Gates of Vienna.

It’s been twelve years since September 11, 2001, when a group of Arab Muslim Jihadist terrorists murdered thousands of unarmed civilians on American soil. A lot has happened since then. Perhaps the single most positive development is that millions of ordinary people in Europe and the Western world are waking up. Many are now a lot more aware of the Islamic threat than they were in 2001.

The single most negative development is that this has so far not changed the outlook and policies of Western governments, other than in mostly cosmetic ways. The divide between the common people who cherish their nation and culture and the ruling elites who want open borders no matter the cost is growing wider throughout the Western world. It is threatening to become a chasm.

Mass immigration, including Muslim immigration, continues at breakneck speed. The attitude of the ruling elites and Western mass media towards everything Islamic is as suicidal as ever. If anything, fear and self-censorship concerning issues related to Islam and Islamization are more widespread now than they was just a few years ago.

I’ve been told that I am more “radical” now than I was a decade ago. Others may judge whether this is the case, but if there is any truth to it, it is only because I respond to real-life events.

Now that my true identity is known, I can report that on September 11 2001 I was living in Egypt as a student of Arabic language at the American University in Cairo. I was never more than mediocre in Arabic, and my Arabic skills are now quite weak, since I haven’t practiced that language for years. Yet I still learned a lot about the local attitudes, culture and religion from living in the Middle East.

It is simplistic to suggest that is was a single event than turned me against Islam. After exposure to Arabic-Islamic culture, both through living there and through my studies, I was already growing more skeptical of Islam before September 2001. There were probably mention several dozen separate events plus self-studies that made me grow even more skeptical over the next few years. I also learned a lot from working in the Palestinian territories and spending some time in Israel. But 9/11 certainly accelerated something that was already underway in my mind. Living in the biggest city in the Arabic-speaking world at that moment was an eye-opener.

As I’ve stated in the past, what shocked me the most was not that quite a few of the local Arabs (though by no means all) were openly happy about the attacks. I already knew that there is a lot of anti-Western hatred among Muslims in many countries. What shocked me the most was the extent to which Western mass media tried to downplay or hide this simple fact. This wasn’t just true of a single newspaper or a single country, but represented a wider trend throughout the Western world.

I was left with the impression that we might be able to handle the Islamic threat and other threats in relatively civilized ways if most people were only presented a truthful and unpolished version of reality by our media. Yet far too often this is not the case. I became convinced that the bias of our own mass media and the dysfunctional Globalist and Multicultural ideology of Western ruling elites are our main problems, and this conviction has only been strengthened since then.

It’s disturbing that more than a decade later the Western ruling elites seem utterly incapable of learning form their own mistakes. Western military intervention and attempts to spread “democracy” in Iraq have cost a lot of Western blood and money. The main result of this has been the ethnic cleansing of local Christians and other non-Muslims, infighting between various groups of Muslims, and a never-ending flow of refugees to Europe and North America.

Whether in Iraq, Libya, Egypt or Syria, Western governments seem always to support radical forces and champion the ethnic cleansing of Christians. And on every such occasion, Western intervention triggers a flood of mainly Muslim refugees to Europe and North America that the same Western elites tell us we must let into our countries. In essence, the Western ruling elites are supporting the Islamization of both the Middle East and Europe. Whether this is done by design or just by plain stupidity and ideological blindness is hard to determine, but this is nevertheless the actual result.

Some of us were unenthusiastic about the so-called “Arab Spring” from the very beginning. As usual, we have been proven right. Also as usual, we get little credit for our foresight. Instead, we hear accusations that we are “Islamophobic extremists” from the very same people who have been wrong time and again.

In 2011, when President Obama and his administration betrayed President Hosni Mubarak and supported the Muslim Brotherhood in Egypt, the US Government openly stabbed a loyal ally in the back and promoted sworn enemies of the USA. Who wants to be allied with a country that punishes its friends and rewards it enemies? This is basic human psychology at kindergarten level, yet even that seems to be too much for the Western elites these days.

Predictably enough, two years later the Obama Administration is almost universally despised by all groups in Egypt, from the Coptic Christians who are now being persecuted, through the secularists to hard-line Muslims who will always hate the “Great Satan.”

Having lived in Egypt myself for a while, I would maintain that Hosni Mubarak was probably the best ruler that one could realistically hope for in a country such as Egypt. Yes, he was probably corrupt, but so is virtually any Middle Eastern leader. He was also a dictator, but he was a secular dictator who was not personally sadistic or cruel by regional standards. He kept the peace with neighbors such as Israel. He held the most radical Muslims in check, provided at least some degree of security for the local Christians and maintaining a minimum of economic stability for the general population. In a place like Egypt, with a growing population and many radical Muslims, it is hard to achieve much more than that.

Fortsæt med at læse “Fjordman: 9/11, Twelve Years On”

Nominerad till Prix Europa. En ensam, arbetslös amerikansk kvinna får till uppdrag att döda Lars Vilks. Arbejdsløs, det forklarer jo det hele.

Röda sten – natten till den elfte september

Gudløshed gjorde Sverige stort

Mjah, njoh, det indtil kedlige, fredelige land producerede søvndyssende krimis på samlebånd. Gud så, at landet var kedeligt, så opfandt han multikulturen. Ingen har endnu skrevet en femi-krimi om den og dens dødsofre. Hvad er de så bange for, Mankell og Marklund? Hvad spilder de deres liv med?

Sweden has long played an outsized role in the global music industry, providing a host of songwriters, producers, technological innovations and successful performers. A solid musical education system, general prosperity and a deftness at imitation have all been mentioned as drivers. But one of the patriarchs of Swedish pop has a different explanation: godlessness.

“Sweden is an open, liberal, secular and democratic country,” he says. “We strive towards achieving equality, we are forward-looking and refuse to be pulled back by social constructs, such as religion.”

While ABBA never made any serious political statements with its music, Ulvaeus himself has emerged as a controversial social commentator in recent years. Less known outside Sweden are his secularist views, and his avid criticism of religion. An active member of Humanisterna, the Swedish member organization of the International Humanist and Ethical Union, he says religion constraints creativity. “Religion is the root of so much misery in the world and I’ve always thought there is lack of criticism against it.”

“Look at all the misery in the Middle East for example. All these countries have Islam in common, and far too few dare to criticize Islam as an ideology, and what it’s doing to these countries. I know I might get punched in the face for saying these things, but my conviction is that less religion in the world would be better.” WSJ: ABBA Founder: Godlessness Makes Sweden’s Pop Music Great

så er det det ikke. Genpostering. Hvorfor ? Fordi vi skal høre Matthew Fischer igen. Det er hvad der sker, når man…nja, det kan sgu’ være lige meget. Glem det. Jeg er hjemme på landlov.

Nu hørte jeg det igen akkompagnerende i Michael Palins Hammeshøi film. Bachs præludium no.1 fra Das Wohlptemperierte Klavier. Det er måske fortærsket, men ikke den værste vilje kan slide på det, og for mig var det kærlighed ved første møde. Det var i 1967, hvor den er lagt ind som citat i mellemstykket i Procol Harums “Repent Walpurgis” min. 2:28. En omvej til Bach, men ét sted skal nybegynderen hægte sig på Bach.

Organisten Matthew Fisher brugte mange klassiske referencer, blandt andet Vidor. Orkestrets verdensberømte A Whiter Shade of Pale er også båret oppe af Fishers orgel og kærlighed til Bach. Hele sangen er bygget over barokkens vandrende basso continou, men den låner mere fra andre end Bach og fra noget så (da)nutidigt som Percy Sledges “When a man loves a woman.”

Den surreelle tekst har været genstand for utallige (over) fortolkninger, måske handler den om kønsakten i en drøm, men der var ikke en stor musiker i tiden, der ikke var fascineret af den. Det der drog alle fra Beatles til Hendrix var, at de ikke forstod, hvad de hørte, og de forstod ikke, at det var engelske arbejderdrenge fra Croyden, der havde udtænkt det. Det var ikke grader og eksaminer, det var instinkt og følelse for at sætte sig udenfor tiden. Den passede ikke ind nogen steder.

Der er en dejlig version af den her fra London 2003, hvor Matthew Fisher er tilbage i orkestret igen. Han er fuld af referencer, “In an English Country Garden” minut 3:48. Han klokkelignende orgellyd er sangen, Gary Brooker er bare den, der skal aflevere dens anden gåde – teksten.

Måske er Bach og Fisher meget enklere end de er dybe, eller rettere musikalsk fromme på hver deres måde. Das Wohtemperierte Klavier er på en gang komponeret for at unge musikere kunne lære sig at spille en ret enkel musik, samtidigt med, at den blev en af den klassiske musiks mest indflydelsesrige værker i eftertiden. Og Fishers enkle, vandrende bas og rene Hammondlyd, der rejser en katedral der forbinder 1967 med 1600 tallet, er måske bare et basin man skal lade sig synke ned i og acceptere for pålydende.

Den er nummer 57 på listen over alle tiders bedste popmelodier. og får Phil Spectors ekkorum til at lyde prætentiøse. Alle kan høre det, uden at kende hverken ham, Bach eller Vidor. Det indlysende behøver ingen forklaring. Hvis du er i tvivl om, at det er kærlighed, så er det det ikke.

47 år efter lever den stadig i et rum ved siden af tiden, og den aktualiserer min gamle, ugengældte kærlighed til England. Der er noget, som er større end os selv, og noget musik, der er større end dens musikere. Der er tekster, der er større end deres forfattere. Det dragende er, at ingen ‘forstår’ den.

Jeg er 16 år igen og forelsket i tolderens datter på Østerbrogade, inde i gården oppe på 5 sal, hvor vi havde vores kærlighed for os selv. Det forstod jeg heller ikke, naturligvis. Kærligheden er større end vi, der i nådige øjeblikke nyder godt af den.

Parliament debates burka ban,France ‘Secular Charter’ Angers Muslims. * Nearer, My God, to Thee

Rovsingsgade i går, et gudsforladt sted

Men gaden er rigtig nok ikke forladt af Københavns Borgerrepræsentation. De fleste københavnere ved ikke engang hvor det ligger. Det gør jeg, det er den hurtige genvej mellem Østerbro og Nørrebro, en lang, bred gade der inviterer til at køre for stærkt. Det lærer de nok. En moske, en bilforhandler på den ene side, en fabrik på den anden, en jernbane på den tredje. Regnvejr.

Il pleure dans mon coeur, Comme il pleut sur la ville, og så tog vi over og drak whisky, som jeg normalt ikke bryder mig om. Skal det endelig være, er jeg en Grappa-mand ligesom Jens Bjørneboe, en af mine teenageårs litterære helte, (i dag forstår jeg ikke, hvorfor voksne mænd vil skrive romaner ingen læser, mange føler sig dog kaldet uden at være udvalgte, senest Henrik Dahl og Martin Kongstad-knægten). Men på det ydre Nørrebro kan man ikke være kræsen. Whisky blev det. (klik f. helskærm)

Gymnasielærer begik selvmord af frustration over fransk skolevæsen

Colleagues and politicians have reacted with shock and sadness after a dedicated school teacher in Marseille killed himself on the eve of the new school year. Pierre Jacque left a suicide note containing fierce criticisms of France’s education system. The 55-year-old teacher of electronics at the Lycée Artaud in the southern city killed himself at his home on Sunday, just two days before the beginning of the new school year in France.

The suicide was “completely linked to the exercise of his profession,” according to a joint statement by Jacque’s colleagues, who called him “the father of a family, with great professional integrity and limitless erudition.”In his suicide letter, Jacque condemned France’s education system in particular the “panic” and “roughness” of reforms by previous education minister Luc Chatel, as well as the policy of the current government, which he described as “an infamy.”

The former electronic engineer begins: “I am sharing with you my decision not to take part in the new school year in 2013.” “Basically, I cannot accept in good conscience what the [teaching] profession, at least in my speciality, has become,” said Jacque. “I could have set myself on fire in the middle of the schoolyard, the day the pupils came back to school,” Jacque wrote, referring to a shocking incident in 2011 when a maths teacher in the southern city of Beziers died after self-immolating in front of her students.“That would have had a certain style, but I don’t have the virtue for that,” Jacque added. “When you read his, I will already be dead,” he concluded. Teacher slams French education in suicide note, Marseille: un enseignant se suicide