Larm, lås och utbildning ska göra akutmottagningen på Sahlgrenska till en säkrare plats. Särskilt på kvällar och helger kan akuten på Sahlgrenska universitetssjukhuset bli stökig och vid flera tillfällen under fjolåret inträffade allvarliga incidenter med slagsmål och skottlossning utanför mottagningen.

Efter oroligheterna har flera åtgärder vidtagits som ska öka säkerheten för patienter och personal.Bland annat har mottagningen delats upp i olika zoner där vårdmiljön skiljts från besöks- och väntrum. För att passera mellan zonerna krävs passerkort. Personalen har utrustats med överfallslarm och kan paniklåsa dörrarna och alla medarbetare ska få en utbildning om hur de ska agera vid hot och våldssituationer. Dessutom bevakas akuten av väktare och kameraövervakningen kommer att utökas. Larm och lås på akuten på Sahlgrenska

Sahlgrenska sjukhusets säkerhetschef Anders Gidrup siger i SVT i et orgie af Newspeak (minut 9:15):

“Samhället har ju utvecklats, och tittar man nu på brottsstatistik och händelser i synnerhet i storstäderna så har ju miljön ändrats, och det gör ju också att vi får en annan typ av patienter som kommer till akutmottagningarna runtom i landet, framför allt i storstäderna. Och vi måste möta den händelseutvecklingen också på akutmottagningen.”

“Hunker down” som Putnam kalder det. Århundreders tillid siver ud af Sverige som olien fra et tæret bundkar. Der skal nok være dem, der tror at Odense sidste år var en enkelt episode. Ser man til alle større svenske sygehuse, er angrebet fremtiden. I Danmark er Erstatningsnævnet på forkant med fremtiden, som det hedder: Offentligt ansatte skal kunne tåle mere vold. Sådan får også en SF’er valuta for sit kryds.

Flugten ind i moders skød

” Gak til myren og bliv viis!”, hedder et ældgammelt råd. Forfatteren C. S. Lewis gakkede til både myren og bien, og blev viis, men næppe glad: »I bistadet og myretuen ser vi fuldt realiseret de to ting, som visse af os frygter for vores egen art – hunnens dominans og kollektivets dominans«. Skrev han i 1955. Nu er det 2013, og den tanke melder sig, at det ikke længere er noget, visse kan frygte, men noget, der er realiseret.

“Kulturradikalt har der gennem tiderne været knyttet visse forventninger til en forestående “moderlig” overtagelse af magten i samfundet. Anarkisten og psykoanalytikeren Otto Gross forestillede sig således for 100 år siden en fremtid funderet i moderretten, hvor børnene fulgte moderen, og alle kvinder kollektivt finansieredes af alle mænd -som gennem en velfærdsstat. Han havde vist ikke studeret myrernes færden. Snarere end en positiv baggrund for løsningen af de dybe samfundsproblemer, vi står over for i dag, må man nemlig sige, at de stærke moderlige værdier har været en medvirkende årsag til krisen. Med individuel selvrealisering som drivkraft og en ufravigelig fokus på den enkeltes rettigheder over for den terapeutiske stat svækkedes det personlige ansvar og det civile samfund, og staten blev ufatteligt omkostningsfuld. Sideløbende med en nedbrydning af ‘en protestantiske arbejdsetik’ fandt der en kollektiv regression sted, en flugt ind i moderskødet -det velfærdsstatslige moderskød -i håb om at genfinde trygheden der. Men den tryghed er bedragerisk.” (Henrik Jensen kommentator, historiker, Jyllands-Posten 15 januari). Flykten in i moderns sköte.

Halvrund mærkedag

Fem millioner er meget for en blog som denne på et lille sprog, men man skal ikke tro man er noget talmæssigt. Det er hvad en blog som denne har på et par måneder. Den skaber til gengæld kun overskifter og dagsorden i de kulørte medier som Aftonbladet og Expressen i modsætning til denne, så jeg er tilfreds. Jeg er holdt op med at tælle hvor mange historier der går videre herfra til MSM pressen. Man kan ikke gå efter kioskbaskere, de kommer bare med visse mellemrum oven i købet, nogle gange endda ved et uheld. Det er et spørgmål om at blive ved længe nok. Bloggen følger tilfældet, humøret, vejrtrækningen. Visse dage er visse emner udelukket af rent irrationelle grunde. Hvorfor ? Fordi!

Søndag og mandag læste sammenlagt over 15.000 læsere Søndagskronikken, og tak til alle dem. På en måned er besøgstallet 80.156 unikke hits og 152.405 sidevisninger. Måske vi når ti millioner ligesom Uriasposten.

En buss besköts vid Tygelsjö i natt och polisen utreder det som försök till mord.Vägspärrar sattes upp bland annat vid Pildammsvägen och vid motorvägen. – Tre skott har träffat bussen. Det verkar vara ett skarpt vapen. Alltså inget luftvapen, säger inre befäl vid Malmöpolisen. Busschauffören ska ha klarat sig från att bli skottskadad. Men vid beskjutningen tappade chauffören kontrollen över bussen och körde rakt in i en rondell. Polis söker väpnad man, Buss beskjuten med skarpt vapen. Malmø politi, pressefotos.

Lørdag blev bustrafikken i Landskrona indstillet, og er kun genoptaget “med ekstra vagter ombord på busserne”.(http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=96&artikel=5408462 – bloggen kan desværre ikke håndtere billeder og linkindlejring indtil teknikken har været forbi.)
Norske elever i mindretal

Elver med norsk som morsmål er i min­dretall ved 54 av Oslos 125 grunnskoler. 16 skoler er nærmest for rene minoritetsskoler å regne, og sam­let utgjør ande­len minoritetsspråk­lige elever i Oslo-skolen nå 40,7 prosent.

Tall fra Utdan­ningse­taten i Oslo kom­mune viser at 23.000 elever tilhører språk­lige minoriteter av totalt 56.500 elever i Oslos grunnskoler. 62 pros­ent av de 23.000 mot­tar særskilt norskopplæring.

I august 2011 kom det frem at hele 13.000 barn i grunnskolen i Oslo kan så dårlig norsk at de må ha spe­sialun­dervis­ning. Dette til tross for at tre av fire er født i Norge:

Ifølge Utdan­nings­di­rek­toratet og Oslo kom­mune er tre av fire fremmed­språk­lige osloelever født i Norge. Men til tross for at de er født i lan­det, må seks av ti ha spe­sialtil­pas­set norskundervisning. I 2010 viste tall fra Utdan­ningse­taten at norskspråk­lige elever kan komme i min­dretall i Oslo-skolen i 2021 der­som den nåværende utviklin­gen fort­set­ter. Minoritetselever i flertall ved 54 av 125 grunnskoler i Oslo (Se også Politisk søvngængeri i Norge af Hege Storhaug.)

Det drejer sig om at have gået i en god, statslig skole og repetere det man har lært. Til sidst bliver man forsker, gymnasielærer, journalist eller kunstner, og værst af alt – man kommer i TV. Lad mænd og kvinder slås, del og hersk. Ny-Sverige bliver en blanding af den arabiske gade og rabiate feminister. Den slags, der giver stof til film og romaner. Der skal hades, så det vasker, jernrørssites vil blegne. Sverige sprang 1989 over, som så meget andet, det vender tilbage i dæmonisk form. “Alla som inte håller med oss – Pär Ström, Pelle Billing, Jimmie Åkesson, Göran Lindberg och Anders Behring Breivik – kan dra åt helvete”. (Du er en kusse, din kusse.)

Majoritet av partierna är för fri invandring

Heriblandt også polygami, afskaffelse af kapitalismen og en udvidelse af public service med en statsavis. Riksdagen er den lukkede afdeling uden plejepersonale, spændetrøje og psykofarmaka:

Moderaterna: “Vi tror på en värld utan gränser och med fri rörlighet.”

Folkpartiet: “Den liberala visionen är att fri rörlighet för individen skall vara en mänsklig fri- och rättighet. Envar skall tillåtas leva och verka där i världen som hon själv vill.”

Miljöpartiet: “Vi har en vision om fri in- och utvandring, där människor har rätt att bosätta sig och verka var helst de önskar.”

Avseende Centerns förslag om månggifte får man visst stöd i form av följande stycke från Folkpartiet: “Familjer ser i dag olika ut, alla lever inte i kärnfamilj. Det är viktigt att samhället inte skapar regler som missgynnar vissa familjekonstellationer.”

Även Miljöpartiet har liknande idéer: “Det krävs radikala förändringar i samhället och ökad acceptans för människor som, utan att skada andra, väljer att bryta mot normer och konventioner.” DI.SE

»Immigration is British society’s biggest problem«

Immigration is regarded by the public as the biggest issue facing British society, a major new survey taking stock of the state of the country reveals. One in three people believes tension between immigrants and people born in the UK is the major cause of division, while well over half regard it as one of the top three causes.

“People are obviously very anxious about immigration. But I was struck by how much higher it was as a national rather than a local tension. That to me suggests that managing local tensions is obviously very important, but it is probably not the answer entirely because people have this national-level concern. The Guardian, British Future: Where is bittersweet Britain heading? (Klik grafik f. helskærm)

57 % af befolkningen mener altså, at det største problem er, at engelske ledere i 40 år har ladet dem kolonisere og selv betale for det. Og så har englænderne ikke engang været sat på udsalg i nær samme grad som svenskerne. Også på multikulturelle BBC er de svært xeno- og islamofobiramte, nu skal nyhederne sende multikultur til pøblen fra en bunker til en mia. pund (9 mia DKK). En lovlig hamper pris for sikringen af BBC’s ydelser:

The BBC’s new multi-million pound television news studio has been built to be bomb proof to protect journalists from suicide attacks. The news room sits in a bunker under the main reception at the £1billion New Broadcasting House. Staff have been assured they would be protected from a blast should a suicide bomber walk through the front door at the central London facility.The news room, described as one of the largest in the world, will go live in March, broadcasting the BBC’s three main daily bulletins at 1pm, 6pm and 10pm. The bulletins will undergo a makeover but the source said the changes will be subtle. BBC bunker: News studios built in bomb proof room to protect it from suicide attacks

Av Julia Caesar

Copyright Julia Caesar, Snaphanen och HRS. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen!

Det är svåra tider för den svenska mediavänstern. I decennier har den varit van vid att ha tolkningsföreträdet och megafonerna för sig själv. Få har kunnat bemöta deras befängda åsikter, eftersom vänsterns makt över media är närmast total, och vanligt folk av hävd anses för primitivt och obildat för att släppas fram i eter och spalter. Internet har förändrat allting. Yrvakna, överrumplade, chockade får de gamla monopolpropagandisterna plötsligt svar på tal via nätet. När de möter motstånd kallas det “näthat”. PK-debattörer med feta löner och trygga samhällspositioner flyr till offerrollen och anser sig “utsatta för hatbrott”. Det är inte klädsamt och definitivt inte trovärdigt. Dock har det ett magnifikt underhållningsvärde att se antidemokraterna avslöja sig själva inför öppen ridå.

Det som pågår är PK-elitens krig mot den svenska allmänheten. Det har mullrat under ytan länge. Skillnaden är att det länge nedtystade motståndet mot åsiktsdiktaten har fått kanaler via nätet. Sedan historiens gryning har de som har haft makten över media också tagit sig rätten att bestämma vilka sanningar allmänheten ska få ta del av och vilka som ska mörkläggas. Nu skakar plötsligt den gamla självutnämnda, svårt vänskapskorrumperade tyckarbourgeoisiens plattformar i sina grundvalar. Givetvis är åsiktskommissarierna chockade och tagna på sängen. I sitt sociala utanförskap och sin grandiosa självbespegling kunde de aldrig föreställa sig att någon kan ha andra åsikter än de själva. Åtminstone ska inga andra åsikter få uttryckas.

Kvinnor som har seglat på en räkmacka sedan 1960-talet

Påfallande ofta är det kvinnor som utmärker sig. Jag tror inte att det är någon slump. Ibland blir jag allvarligt betänksam över mitt eget kön. Inte nog med alla oxytocinförgiftade kvinnor  som dräller omkring och vill ta hand om hela världen och trycka skäggiga så kallade “ensamkommande flyktingbarn” mot sin barm. Det finns en stor kategori kvinnor som har seglat på en räkmacka ända sedan 1960-talets “frigörelse” och tycks anse att deras kön automatiskt genererar dem specifika och extraordinära rättigheter, jämfört med den halva av mänskligheten som utan egen förskyllan råkar ha fötts till män. Nu är de pensionärer, men den här gruppen kvinnor har dessvärre lyckats föra över sin självtillräcklighet på många av senare generationers kvinnor.

När “starka kvinnor” gör sig till offer

Fråga en feminist om hon är förtryckt, och hon kommer omedelbart att brista ut i floskler om den rådande “könsmaktsordningen” som förtrycker kvinnor alldeles gräsligt och ger oss rätten att i alla lägen framstå som offer. När de som kallar sig “starka kvinnor” får mothugg inträffar ofta en anmärkningsvärd metamorfos. Då switchar de blixtsnabbt över till offerrollen. Det funkar alltid. Problemet är att offerrollen bara är ytterligare en sorts manipulativ maktutövning där förment svaghet och hjälplöshet används som vapen. Vilka argument är gångbara mot en liten kvinna med snygga bröst och svepande ögonfransar?

I åratal plågade hon lyssnarna med feministisk propaganda

Under hela 1990-talet och långt in på 2000-talet plågade Katarina Mazetti livet ur radiolyssnarna med feministisk propaganda i “Radio Ellen” och “Freja”, sända från det illröda Umeå.

“Kvinnors rättigheter slogs jag för under femton glada år på Sveriges radio där vi gjorde kvinnoprogrammen Radio Ellen och freja!” skriver Mazetti på sin självbiografiska nätsajt “Katarina Mazetti – författaren i alla genrer”.  För lyssnarna var det inte lika glada år, kan jag intyga. Det var då jag på allvar insåg storheten hos radions avstängningsknapp.

Mazetti fick hållas vid propagandamikrofonerna

Mazetti lät sig också intervjuas i efterföljaren “Gender” 2007. Ett program som bland annat väckte den här reaktionen från en lyssnare:

“Gender är ett fantastiskt program. De har lyckats få till ett humorprogram utan att själva veta om det. Jag minns särskilt programmet då de lät knasbollarna i Radical cheerleaders få härja fritt i nästan en timme. Inte en följdfråga, inte en enda kritisk kommentar. Så rullar det på i vecka efter vecka. Jag älskar det programmet, komik är som bäst när upphovsmännen inte vet om det själva.”

Katarina Mazetti fick naturligtvis hållas vid propagandamegafonerna, eftersom hon ingick i det röda garde som från 1960-talet och framåt vällde in i radio- och TV-husen och körde över svenska folket så det visslade genom att förvandla public service till sin privata politiska lekstuga. Enligt chefen för det 1968 nystartade tv2, Örjan Wallqvist (1928-2008), var svensken ”intellektuellt primitiv och underutvecklad” och därmed ett tacksamt objekt för statlig indoktrinering.

Katarina Mazetti blev ålderspensionär 2009. Det i kombination med royaltyinkomster från mer än 400 000 sålda exemplar av boken “Grabben i graven bredvid” från 1998 och intäkterna från Kjell Sundvalls filmatisering av boken 2002 borde räcka till en guldkantad tillbakadragen pensionärstillvaro livet ut. Men Mazettis verklighetsfrämmande vänsteråsikter sitter som irreversibla tatueringar och pockar på att manifesteras, om och om igen.

Grova angrepp på svenskar och svenskhet

I veckan har hon orsakat folkstorm genom att grovt angripa svenskar och svenskhet i en krönika i Icakuriren, en av Sveriges största tidningar som vänder sig till traditionella äldre kvinnliga läsare med matrecept och stickbeskrivningar. “Det är svårt att finna en riktig “svensk” hävdar Katarina Mazetti med citationstecken kring “svensk”, och traskar på i ullstrumporna:

“En statistiker i bekantskapskretsen säger att det är mycket svårt att finna en ”svensk” som i tre generationer inte har en enda utlänning. Som att hitta en vit älg i skogen ungefär. De finns, men få har sett en. Kanske borde någon grävande journalist snoka lite i Sverigedemokraternas stamtavlor, de har ju själva begärt en sorts etnisk rensning i riksdagen. (Allra renast är förstås de folkslag som isolerat sej i generationer och bara gifter sej med varann. De sitter där gravt inavlade med hängande hakor, svåra genetiska sjukdomar och en IQ på 70).”

“Inavel drabbar bara mycket små grupper”

Det är inte de miljoner muslimer och kristna från Afrika och Mellanöstern som lever i hederskultur, av tradition gifter sig med sina kusiner och får en kraftigt förhöjd andel “gravt inavlade barn med svåra genetiska sjukdomar och en IQ på 70” som Katarina Mazetti syftar på här. Den inaveln har hon i sin tvärsäkra beskäftighet antagligen aldrig hört talas om. I ett mail till bloggaren Cavatus som jag har fått ta del av avslöjar hon sin gränslösa okunnighet:

“Du har klara problem att läsa innantill. Inavel med genetiska skador drabbar bara mycket små grupper av människor, t ex sådana som isolerats på öar, och den texten stod där bara för att visa att andra influenser kan vara nyttiga.”

Enligt Katarina Mazetti finns det ingen svensk folkmusik mer än att kula hem korna, det finns inga svenska högtider och inga svenska folkdräkter. Frågan är om det finns några svenskar över huvud taget?

Det går inte längre att kränka som envägskommunikation

Nyheten är att det inte längre går att kränka svenska folket som envägskommunikation. Krönikan utlöste en kraftig proteststorm. På kort tid inflöt flera hundra kommentarer från arga läsare till Icakuriren, som såg sig nödsakad att stänga kommentarsfunktionen. Reaktioner från läsare, oavsett innebörd, kallas med modern terminologi “näthat”. Det märkliga är att “näthatet” aldrig sätts i relation till den text som det utgör en reaktion på. Det är som om människor plötsligt får för sig att sätta sig vid datorn och hata rakt ut i luften, utan orsak. Så är det naturligtvis inte. Där det finns ett resultat finns också en orsak. Om man tar del av orsaken blir resultatet oftast möjligt att förstå. Den vrede som kommer till uttryck i nätkommentarer är till stora delar uppdämd under decennier av medias odemokratiska maktmissbruk i form av enkelriktad propaganda.

Det kunde inte Katarina Mazetti förutse

Krönikan uppmärksammades av bland annat den sverigedemokratiske riksdagsmannen Thoralf Alfsson på hans blogg och av krönikören Stefan Torssell på nätsajten Avpixlat – en sajt som ger Mazetti “samma symtom som vinterkräksjukan”. Rasande läsare skrev att de tänkte klippa sönder sina Icakort och bojkotta Ica.

Chockad upptäcker Katarina Mazetti att det finns människor som inte tycker som hon. Och de är ganska många. Hon uttrycker själv sin aningslöshet:

“Naturligtvis kunde jag inte förutse att en krönika i Icakuriren skulle orsaka en lynchmobb på nätet!”

Blixtsnabb transformation till Offer

Häpnaden är total. Reaktioner på en okunnigt skriven och kränkande text kallas nu “lynchmobb”. Det är nu transformationen sker. Den monumentalt självgoda Mazetti förvandlar sig till Ett Offer. Det går blixtsnabbt. Men hjälpen är nära. De gamla kompisarna ställer upp. I Resumé beskyller hon Thoralf Alfsson för att bedriva en “kampanj”. Hon får framföra ännu en oemotsagd partsinlaga om “näthatet” i radions Kulturnytt.

“Det är bisarrt. Det var ju bara en ganska snäll liten krönika som handlar om hur det är att vara svensk egentligen”, säger hon.

Hon får gråta ut i SVT:s morgonsoffa om att hon är utsatt för hatbrott  (vilket svenskar enligt lag aldrig kan bli eftersom de är svenskar – men det verkar varken programledarna eller den närvarande polisen Marcus Sverdén, chef för Stockholmspolisens hatbrottsgrupp, känna till). De gamla vännerna på Västerbottens-Kuriren som gav henne sitt kulturpris 2007 upplåter plats där hon får breda ut sina synpunkter ytterligare. Vilket Icakurirens läsare alltså inte fick.

“SD:are får inte handla på mitt Konsum!”

I mailet till bloggaren Cavatus utvecklar hon sitt människoförakt och antidemokratiska synsätt:

“Så nu sitter massor av SD:are och strimlar sina ICA-kort och hotar att börja handla på Konsum istället – och då säger jag bara! Ge fan i det! Jag är medlem i Konsum och vill för liv och kniv inte ha in en massa obskyra SD:are i mitt konsum! Skaffa er en egen affär!”

Katarina Mazetti förbjuder alltså Sverigedemokrater att handla i “hennes” Konsum. Gammal vänsterimperialism förnekar sig aldrig. Vad säger konsumentkooperationen om att förlora uppåt tio procent av kundunderlaget?

Hon föds rakt in i två kommunistiska släkter

Aftonbladets marxistiska kulturchef Åsa Linderborg har heller inga problem med att ösa förakt över den samhällsklass som hon själv kommer ifrån. Hon föds 1968 i Västerås som Åsa Natasja Andersson, rakt in i två kommunistiska släkter. På mammans sida har alla sin egen akt hos Säpo. Pappan Leif Andersson är härdarmästare vid Metallverken, mamma Tanja Linderborg  är politiker i Vänsterpartiet kommunisterna.

Fortsæt med at læse “Söndagskrönika: Näthatets offer”

Udendørs gruppevoldtægt i Stockholm kl. fire i nat. Ifølge SMHI var det minus ti grader i Stockholm i nat. Bemærk at de sparsomme notitser ikke indeholder skyggen af et signalement, og envidere den langt større opsætning af en ny gruppevoldtægt – i Indien. Den svenske kvinde ‘har det ikke spor godt’, siger politiet i SR. Det har jeg heller ikke, når jeg ser det her. Jeg ser allerede et fakkeltog mod racisme for mig. Jeg følger sagen som den kommer nærmere på en evt. opklaring. Fra et debatforum:

Förövarna turades om att hålla för hennes mun. De talade ett för henne främmande språk med varandra. Jag vill också be er visa respekt. Det är en mycket grov våldtäkt vi talar om. Männen döljde ansiktena vid våldtäkten

En kvinna blev vid fyra-tiden i natt våldtagen av fem män i Sundbyberg centrum. Enligt polisen följde männen efter kvinnan efter att hon klivit av pendeltåget. Våldtäkten ska sedan ägt rum utomhus i närheten av stationen. Kvinnan är förd till Södersjukhuset för undersökning. Polisen kommer under dagen att skicka en del spår för analys och hämta in film från stationen i hopp om att kunna få spår efter gärningsmännen.Våldtagen av fem män, Våldtagen av fem män i Sundbyberg.

Indien gör uppror mot våldtäkter – Sverige gör det inte

Mitt under Indiens diskussioner om bättre polisinsatser, snabbare rättegångar och strängare straff för våldtäktsmän, har en indisk tidning påpekat att det finns ett land där våldtäkter är vanligare än i Indien. Landet är Sverige – där våldtäkter är 30 gånger så frekventa som i Indien, om man räknar antal fall per 100 000 invånare.

Men medan Indien ivrigt diskuterar vad man kan göra för att komma tillrätta med problemet – såsom att hänga ut gärningsmännen och kemiskt kastrera dem – råder tystnad i Sverige. Trots att svenska kvinnor verkar befinna sig i större fara än sina indiska systrar. Svenska journalister vill inte ta i ämnet. Dispatch International, log in.

“Enhver muslim deler hans meninger”

Allerede en klassisk situation. Rettroende steningsmuslim inviteres af lokale, tilvandrede klienter. Naive vestlige politikere er ‘oprørte’, men afmægtige. Den pædagogiske virkning af klar tale er ikke spildt på almenheden, der flygter til mindre tåbelige og lavt informerede politikere. Venstrefløjser steger i multikulturens friture. Der sidder han, til han nødtvungent er blevet lige så klog som tyskerne, der erklærede Bilal Philips uønsket i landet.

It’s a debate between Audun Lysbakken, the leader of SV (Socialist left), and Fahad Qureishi, the leader of Islam.net. In the clip Qureishi dismisses Lysbakken’s naïve claim that the majority of Muslims don’t agree with the views that Al-Haddad espouses, and he does so in a very clear and concise manner.

The discussion is interesting because it shatters the view held by many leftist Norwegians that ‘radical’ Muslims are bearded fanatics who salivate and scream their lungs out at rallies and rant at obscure sites on the internet. Fahad Qureishi, the leader of Islam.net, is very calm. In this interview he delivers a clear and unambiguous message that can’t really be misinterpreted: there is only one Islam — and it is very evil and undemocratic.

We need more TV appearances like this one. Let honest Muslims explain what Islam really is, and spare us the politically sanitized version by leftist apologists and other useful idiots about what they want Islam to be. Also pay particular attention to the very subtle threat at the end of the clip where Qureishi admonishes Lysbakken to select his words more carefully when he refers to Islam.

And, by the way, Qureishi wasn’t assaulted by any left-wing brownshirt thugs when he left the building, which would surely have been the case if members of SIAN or the NDL had appeared on the show and presented similar material about this sinister political ideology. I wonder if Qureishi is guilty of ‘Islamophobia’ in the eyes of the leftists? “Every Single Muslim Who Understands Islam Shares These Opinions”.

Asle Toje er forskn­ingschef ved det norske Nobelin­sti­tut, finere bliver det knap nok. Alligevel har han skrevet en pes­simistisk, ærlig og sine steder satirisk rejs­eskildring fra flere europæiske lande og byer, lidt i stil med en tyske for­fat­ter Hans-Magnus Enzens­berg­ers “Åh, Europa”, som udkom for 25 år siden.

Asle Tojes bog hed­der “Rødt, hvidt og blåt. Om demokratiet i Europa” og har allerede vakt postyr i hjem­lan­det, hvor den offentlige debat er noget mere kon­form end i Dan­mark, muligvis fordi nord­mæn­dene svøm­mer i olie og ikke behøver tænke sig om de næste 50 år. MIKAEL JALVING: Oppgjør med Oslo-konsensus

Hanne Nabintu Herland interviewer Asle Toje, norsk udenrikspolitisk forsker og kommentator. Toje er fra 2011 forskningsdirektør ved Det Norske Nobelinstitutt. Interviewet er uploadet i går men foretaget i december 2012. – Norge har brugt 100 milliarder til forgæves integration på 20 år. Intet under at den siddende regering står til at ryge ud med et brag. Høyre og FrP står til egen majoritet ligesom DF og Venstre næsten gør i Danmark. I Sverige er situationen mere pebret. SD bliver ved med at slå egne rekorder, – idag kan 17 % potentielt stemme på dem, – men ingen af de andre kan åbenbart finde på andet end at håbe på mirakler.

Les følgende to setninger to ganger, og la det synke inn: På 20 år er det laget 23 statlige handlingsplaner. Arbeidsledigheten blant innvandrere er tre ganger så høy som for resten av befolkningen – akkurat som den var det for 20 år siden. Altså status quo.

I mellomtiden er det brukt 100 milliarder – ja, et hundre milliarder kroner – på å integrere flyktninger, asylsøkere, arbeidssøkere og familiegjenforente i Norge. Delt på dagens fem millioner nordmenn blir det 20 000 kroner på hver av oss…Faktum er at integreringspolitikken ikke er blant de mest vellykkede politikkområdene i moderne norsk historie. Årsaken til at dette ikke har ført til politisk opprør, må være at samtlige partier som har sittet i regjering de siste 20 årene, må dele skylden – det vil si alle, minus Fremskrittspartiet. Vi vil, vi vil, men får det ikke til

Når en slyngel og en Quisling dør

Er der sød musik i statsradiofonien, ikke et ondt ord. Alle fortrængningsmekanismer går på max. Lad os lade VPK lederen Lars Werner tale for sig selv:

“Jag anser inte att Tjeckoslovakien är ockuperat. Men vi anser att de händelser, som skedde 1968 där främmande Warszawapaktstrupper marscherade in i landet inte är ett uttryck för normala förhållanden. Det pågår en normalisering, men vi anser inte att det är ett normalt förhållande att det finns utländska trupper i ett land.”

I ett telegram med anledning av Kim II-Sungs 75-årsdag 1987, underströk VPK och Lars Werner Kims personliga insatser:

“Vänsterpartiet Kommunisterna och jag personligen gratulerar Dig hjärtligt med anledning av Din 75-årsdag och vill uttrycka vår höga värdering av de stora insatser Du gjort under decennier för Koreas arbetarklass och folk och i den världsomspännande antiimperialistiska kampen… Vi önskar Dig framgång i arbetet för ett fredligt och kärnvapenfritt Nordöstasien, god hälsa och ett långt liv. Varma kamratliga hälsningar”

Störst uppmärksamhet fick VPK, när man deltog i firandet av DDR:s 40-årsjubileum, kort innan att det Honeckerregimen föll

“Kamrat Erich Honecker. Inför denna 40-årsdag önskar vi kamraterna i SED och medborgarna i DDR stor framgång i socialismens byggande. Med kommunistisk hälsning”, var det budskap som VPK framförde

Även vid VPK:s kongress 1981 fanns det en representant från Rumänien, som där framhöll vänskapen och det goda samarbetet med VPK. När Ceausescu fyllde 65 år 1983, skickade Werner personligen sina “varma gratulationer”, med förhoppningen om “ännu många års framgångsrik verksamhet för dessa stora målsättningar (avspänning, nedrustning och fred)”

När Brezjnev dog 1982 gjorde Werner ett officiellt uttalande, där han framhöll hans insatser för fred och avspänning. Vid Andropovs död förklarade Werner, att det var en “stor förlust för Sovjetunionen och dess kommunistiska parti”, eftersom han introducerat “en rad viktiga och nödvändiga reformer”

Lars Werner död, Två “recensioner” av Vänsterpartiets “vitbok”

For many Londoners, the summer is a chance to escape the noise and bustle of the capital in search of relaxation and sun overseas, but as the Brits hit the beaches, London becomes the top destination for super-rich Arab tourists and their supercars.This documentary provides an insight into the influx of supercars and their wealthy owners in central London each summer.Swapping the searing heat of their homes in the Middle East for the cool of the UK, increasing numbers of super-rich Arabs are packing their bags and cars for their annual vacation in the capital.

Million-pound Bugatti Veyrons and extravagant Koenigsegg supercars have become a common sight on the streets of London but it has divided the opinion of the residents.These elite supercar owners, often young Arabs in their twenties, enjoy showing off their motors but many of those living in Knightsbridge and Chelsea are less enthusiastic; they say summer in the city has become unbearable. The locals are complaining about sleepless nights caused by revving engines and speeding cars racing down the narrow streets, leaving the police with no choice but to clamp down on noise offences and reprimand those driving without the correct insurance, tax and number plates. Channel Four, 3 januar 2013.

Carl Rudbeck: Islam och liberalismen (Timbro)

Af Thomas Nydahl

Carl Rudbeck, journalist med mera, har i många år skrivit om både sådant som kretsar kring eller som direkt rör religionen islam i tidnings- och tidskriftsartiklar. Han har också skrivit mycket om islamismen, det vi kallar politisk islam, och allt vad den innebär av vardagliga konflikter och terrorism, såväl i islams egna länder och då särskilt i Pakistan och Afghanistan som i Europa och USA.

Jag har egentligen aldrig blivit riktigt klok på var Rudbeck står när det gäller islam som religion och politik. Hans nya bok läser jag därför med mycket stort intresse. Men den gör mig ställvis också konfunderad eftersom de olika ståndpunkter man kan inta alla tycks sväva över hans text. Essän Islam och liberalismen sägs syfta till att ”hyfsa en debatt” och möjligen bidra till att ”sätta frågetecken i kanten på den skrämselpropaganda” han tycker förekommer. Jag är dock inte så säker på att det han betecknar som skrämselpropaganda alltid ens är propaganda. Med de senaste trettio årens utveckling måste vi utgå ifrån att människor är rädda för islam. Rädslan dämpas inte heller av den stora inflyttningen av muslimer till våra länder, här i Sverige tänker jag konkret på den stora somaliska inflyttningen, liksom tidvis också omfattande människoströmmar från Irak och Palestina, och nu senast från Syrien.

Förekomsten av islam i svensk vardag orsakar mycket oro och rädsla, inte minst förstärkt av varje nytt moskébygge och den mediala kampanj som säger att all kritik mot islam ska betecknas som ”islamofobi” och ”främlingsfientlighet”. Dessvärre hakar Carl Rudbeck i hög grad på denna vilja att stävja en opinion och förse den med giftstämpel. Och samtidigt som han varnar för slentrianmässiga anklagelser om ”islamofobi” mot minsta kritik, säger han att kritiken – ”den islamofoba diskursen” – ingår i en nästan tusenårig tradition. Därmed påstår han de facto att våra dagars islamkritik står på en diffus kristen grund och ansluter till korstågen och den kristna kyrkans krig mot islam. Det är ett fåfängt försök att lura in opinionen i en fålla den aldrig ens tänkt sig höra hemma i. Opinionen vi ser varje dag stammar då mer ifrån ett sekulariserat samhälles alldeles förnuftiga förväntan om att stat och religion är två helt olika storheter och en självklar känsla av att ingen, vare sig i Europa eller USA, vill låta sig styras av en medeltida hederskodex i ett modernt samhälle.

När Rudbeck diskuterar olika muslimska teologer blir det svårt att se hur hans tanke ser ut. Han förmår visserligen visa att en visa att Tariq Ramadan är en europeisk muslim som talar med kluven tunga, men han drar inga slutsatser av det. Finns det skäl tro att Ramadan gör så därför att han är en svårt begåvad ättling till Muslimska brödraskapets grundare Hasan al-Bana, och att han vet att den stora muslimska befolkningen i Europa inte rakt på sak kan redovisa alla sina framtidsdrömmar utan att de måste gå försiktigt fram och gärna tala med européer på européers vis och med muslimska bröder på islamiskt vis? Rudbeck skriver:

Fortsæt med at læse “Channel 4: Millionaire Boy Racers of London”

Af HANS RUSTAD

Er danskene rasis­ter, eller er det forskerne som gjør dem til det i sine arbei­der, fordi de feil­tolker, feilleser og holder sam­men om at det er slik?

Spør Mehmet Necef og Hen­ning Bech i en ny bok som utkom­mer mandag. De svarer nei på det første og ja på det siste spørsmålet: det er forskerne som lider av en ide­ol­o­gisk tvangstrøye som gjør alle dansker til rasis­ter eller poten­sielle sådanne, og innvan­drere til ofre per definisjon. Deres bok burde vekke opp­sikt. Den bekrefter det mange blant pub­likum lenge har ant og ment: at det er den topp­tung elite som bruker rasisme-våpenet for å stanse enhver kri­tikk og diskusjon om innvan­drin­gens skyggesider. Det skal bli vanske­lig å stoppe munnen på dem etter denne boken:

Efter fem års grundige studier kan pro­fes­sor Hen­ning Bech fra Soci­ol­o­gisk Insti­tut på Køben­havns Uni­ver­sitet og lek­tor Mehmet Ümit Necef fra Cen­ter for Mellemøst­studier ved Syd­dansk Uni­ver­sitet så præsen­tere to tæt sam­men­hæn­gende hovedkonklusioner.

Forskerne gjør folk ute i det prak­tiske liv til rasis­ter på grunnlag som er langt mer kom­plekse enn det forskerne gjør dem til. De er endi­men­sjonale og leser rasisme inn i alle reser­vasjoner, feks. mot å ansette ikke-vestlige. Men det kan henge sam­men med så enkle ting som man­glende språkkunnskaper, små miljøer på arbei­d­splassen, omkost­nin­gene ved å ansette en medar­bei­der som ikke fun­gerer, og frykt for religiøse kon­flik­ter hvis søk­eren f.eks. bruker hijab.

Hvis en per­son f.eks. skulle si at han ikke ville like om dat­teren skulle bli gift med en mus­lim, så kan det ha med harde empiriske fakta å gjøre, vedrørende mus­limers syn på kvinner.

Dessuten kom­mer man ikke bort fra at folk gen­er­alis­erer. I sam­funn hvor den ukjente fak­tor blir så stor og omfat­ter så mange, vil folk nød­vendigvis gen­er­alis­ere, i smått som i stort. Disse gen­er­alis­erin­gene bun­ner i noen grad på “for­dom­mer”, men slik fun­gerer men­neskene, også innvan­drere. Etter på denne måten å ha avpoli­tis­ert og “nor­malis­ert” for­dom­mer som et fact of life, gir de to for­fat­terne seg i kast med kol­le­gene som har fun­net rasisme over en lav sko i det danske samfunn.

De skriver ikke ut noen pen attest.

De to forskere kon­klud­erer nem­lig, at »den forskn­ingslit­ter­atur, der taler om udbredt dansk racisme, typisk er præget af ikke at leve op til almin­delige normer for viden­sk­a­be­lighed.« Kon­klu­sion­erne når Bech og Necef frem til ved at bruge det mest ubarmh­jer­tige viden­sk­a­belige red­skab, man kan bruge over for andre forskere: den klas­siske kildekri­tik. Mere end tyve danske forskeres ref­er­encer, hen­vis­ninger og sta­tis­tikker er eval­ueret på kryds og tværs af den 67-årige Hen­ning Bech og den 60-årige Mehmet Ümit Necef. De viser, at der er en klar ten­dens til, at forsknin­gen forvek­sler mange borg­eres »rationelle bekym­ringer« med racisme eller såkaldt »nyracisme«. For­fat­terne påpeger et hav af metodiske prob­le­mer og sjusk inden for ind­van­dr­erforsknin­gen. Bech og Necef bruger på næsten hver side i bogen vendinger som »løsagtige gen­er­alis­eringer«, »dårligt inter­viewar­be­jde og analy­sear­be­jde«, »fejl­slut­ninger og over­for­tolkninger«, »alt for spinkelt og usys­tem­a­tisk udvalgt empirisk mate­ri­ale«, »pås­tande uden belæg« og »impres­sion­is­tisk brug af indtryk, man­glende kildean­givelser og udoku­menterede oplysninger«. Bech og Necef har i bogen tillige tjekket oprindelige primærk­ilder til citater, som ind­van­dr­erforsknin­gen har anvendt til at doku­mentere danskernes racisme. Resul­tatet er ikke noget kønt syn.

Det er et sviende oppgjør de to tar med den dominerende trend. Det påfal­l­ende er hvor hege­monisk kon­trollerende og kon­sen­sus­preget forsknin­gen er blitt. Møn­steret lar seg lett gjenkjenne i Norge og enda høyere grad Sverige.

»Det er lige­som en støbe­mask­ine, hvor alt kom­mer i samme form. Uanset hvad man kom­mer ind i den ene ende, kom­mer det ud som racisme i den anden ende,« siger Mehmet Necef og til­fø­jer: »Hver gang der er nogle ting ved ind­van­drere, som danskerne finder prob­lema­tiske, har der stået forskere parat til at sige, at det ikke er ind­van­dr­erne og deres måde at opføre sig på, der er prob­lema­tisk, men at det er danskernes racisme, mar­gin­alis­er­ing og fremmed­had, der får ind­van­dr­erne til at opføre sig på den måde.«

Fortsæt med at læse “Ny bok piller rasismeforskning fra hverandre”

Black teenager punches woman after she calls him a ‘smelly Nigerian’ in latest shocking racist footage filmed on the Tube, First ‘plural’ towns and city outside London revealed.

Munir Awads eventyr

Munir Awads advokat Thorkild Höyer var nöjd med dagen. – Det viktigaste är att Munir Awad har gett en förklaring som enligt min syn är mer trovärdig än vad vi har hört från hans medåtalade. Höyer tycker att Munir Awads förklaring i dag var betydligt mer trovärdig än de andra tre dömda männens som kom fram i tingsrätten tidigare. Det Awad säger är att han blev kontaktad av en av dem andra dömda och tillfrågad om han var intresserad att följa med och titta på ett kriminellt jobb i Danmark. Med sin kriminella bakgrund och med tanke på att de tidigare pratat om att göra ett rån sade Awad ja, men ställde inga frågor eftersom han inte ville veta för mycket. Munir Awad trodde att han skulle delta i ett rån.

Historien om den dømte, svenske JP-Politiken terrorist ses ikke i danske medier. Svenske, der under selve retssagen var mere optaget af Breivik sagen, følger den nærmere. Det er ikke til at vide, hvad advokat Høyer mener med ‘hans kriminelle baggrund.’ Han har to voldsdomme, men Munir Awad er ikke kendt for almindelig kriminalitet, men for at “to gånger under perioden 2007-2010 gripits i olika länder [Somalia og Pakistan] misstänkt för samröre med islamistisk terrorism.” Anklageren lægger afgørende vægt på Säpos aflytninger af Awad. Der fremkommer nye i appelsagen. (Se også baggrundsartiklerne: Det svenske glansbillede krakelerer og Söndagskrönika: Terrorhot i medieskugga samt i selve dommen, hvad Awad blev dømt for.)

Anmeldte voldtægter af mænd øger 23 procent

Allt fler vuxna män anmäler våldtäkt. Men samhället måste bli bättre på att se de här männen. Det menar Hans Knutagård som har forskat om män som utsatts för våldtäkt vid högskolan i Kristianstad. “I många medvetanden kan en man inte bli våldtagen.” – 2012 anmälde 132 män i hela landet att de blivit utsatta för våldtäkt, det visar statistik från Brottsförebyggande rådet. Det innebär en ökning med 23 procent jämfört med året innan, skriver tidningen Metro i dag. Men mörkertalet är fortfarande stort, säger Hans Knutagård.– “Som det är nu är det katastrof, i många medvetanden kan inte en man bli våldtagen”, säger han. Allt fler män anmäler våldtäkt.

Ved ‘normale’ voldtægter regner man med et mørketal på fem til ti gange de anmeldte, det er givetvis større her. (Voldtægtsstatistikken for 2012 er ikke færdig endnu, men til og med november 2012 forekom der 5.654 anmeldte voldtægter i Sverige.)