Historikeren, mag.art. Adam Wagner er landsformand for Dansk Samling. Han fortæller om, da folketinget med en henvisning til en FN-konvention følte sig nødsaget til at give en gruppe statsløse flygtninge dansk indfødsret, hvorved det endnu engang blev klart, at Danmark som en retlig enhed og som selvstændigt land er under nedbrydning. Der henvises til menneskerettigheder og FN-konventioner; men det glemmes, at folkeslagene også har en ret, nemlig retten til at være til. Denne ret ønsker Dansk Samling at . Adam Wagner taler om: Menneskeret eller folkeret – Dansk Samling og tidens strid.

Foredraget er et års tid gammelt, men – desværre, kan man sige, – helt aktuelt gennem statsborgerskaberne til palæstinenserne, der fik dansk statsborgerskab efter en konvention, der kun efterleves af 24 ud af verdens 197 lande, og Thorning regeringens øgede indtag af udlændinge. Adam Wagner er landsformand for partiet Dansk Samling (1936), et parti der leverede mange modstandsfolk mod nazismen, bla. Niels Fiil fra Hvidstengruppen.

“Det håller inte i längden”
Det er ikke som med det store indtag af kriminelle, hvor man først bygger flere fængsler, så giver man mildere domme eller lukker folk ud før tid, så der bliver flere kriminelle på gaderne.(Se “Hitchens’s Law med den nyttige tommelfingerregel “Any politically sensitive statistic will be manipulated”.) Sverige er på vej imod at inddrage folks fritidshuse, som loven giver tilladelse til i nødsituationer. Loven siger næppe noget om nødsituationer, der er skabt af 40 års svenske regeringer. I princippet ikke meget anderledes end alt det andet asyleriet har taget fra svenskerne og givet til vildt fremmede mennesker. Det er svært at nære illusioner om, at mangel på boliger eller Sverigedemokraterne vil stoppe Riksdagens vanvid, det vil først bunden af pengekassen eller en større katastrofe, man knapt kan forestille sig endnu.

På två år spås 10 000 fler fastna i Migrationsverkets mottagningssystem. Personer med beviljade uppehållstillstånd som borde få flytta ut till kommunerna. Men bostadsbristen stoppar dem – ett problem som ter sig olösligt. Tusentals människor kommer inte vidare från verkets anläggningsboenden eller liknande. I fjol fanns cirka 6 000 sådana fall. Migrationsverkets prognos är illavarslande: En ökning till 9 000 i år och till 16 000 året därpå. Nyanlända får inte bostäder, Migrationsverkets upphandling av tillfälliga boenden ska överprövas. (Se også: Söndagskrönika: Egen härd är inte din.)

For halvandet døgn siden blev røveren Hasan Guven skudt af politiet under et røveri i Södertälje, er livsfarligt skadet og kan dø når som helst. “Den skjutne rånaren var kliniskt död redan vid ankomst till sjukhuset, det låg i polismyndigheternas intresse att inte offentligt dödsförklara honom direkt,” kan man se rundt omkring. Fem sidder anholdne, fire med udenlandske navne og to uidentificerede. Jeg skrev kl. 18.40 i en kommentar i går: “Det er sådan noget, der udløser voldsomme, ugelange opstande i Frankrig og England. Er det ved at være Sveriges tur?” Jeg gransker det i løbet af dagen og opdaterer. På Aftonbladet er den nedbrændte sportshal en lille historie øverst, der snart forsvinder, på Expressen er den knapt til at se. Det er, som det plejer at være med svenske medier trods de alvorlige erfaringer fra England og Frankrig flere gange ved sammenstød mellem politi og indvandrere. Brød og skuespil, eller også sidder alle redaktioner og laver forebyggende damagecontrol. Sporthall totalförstörd i brand, Våldsam brand i Västergårds sporthall i Södertälje. Polisen har inlett en förundersökning om grov mordbrand. Svensk politi virker nervøst for optøjer:“Mer våld om 26-åringen avlider”. Mandag: Bilbränder i rånarnas område i Norsborg.

4000 flere politifolk – lavere opklaringsprocent

Der anmeldes over 1.4 mio forbrydelser i Sverige om året, Kun 210.000 opklares. (I Norge anmeldes der 264 000 straffelovsovertrædelser om året, i Danmark 458.666, langt, langt færre pr. 100.000 indbyggere.)

Antallet er eksploderet med mange hundrede procent de seneste årtier. Politi og lovgivning kan ikke regulere et samfund, der ikke i hovedsagen er enigt om at være selvregulerende. Man kan ikke polisiere sig ud af det nye, forjættede Sverige. Den tryghed, der var selvfølgelig for en generation siden, og som står så højt i kurs i svensk forestillingsverden, er væk for altid. Det er udviklingen, siger politikerne. Slet ikke, det er politikerne, og de er i et kapløb med deres eget skaberværk, som de ikke kan vinde.

Polisen har fortfarande svårt att klara upp många brott – trots ökade anslag och tusentals fler anställda. Enligt de senaste siffrorna hittar polisen gärningsmannen i 15 procent av alla de brott som anmäls.

Enligt de senaste siffrorna från Rikspolisstyrelsen hittade polisen gärningsmannen i 15 procent av de brott som anmäldes under perioden januari till oktober förra året.Det är en försämring jämfört med året innan, och på samma nivå som 2005. Det trots att polismyndigheterna de senaste åren anställt fler än 4000 nya poliser. Mindre andel brott klaras upp trots fler poliser

En Säpo-konspiration ­ligger bakom mordet på Olof Palme

Den teorin lanseras i SVT:s nya dramaserie.– Säpo har själva fått ­utreda ”Säpo-spåret”. Det är rent åt helvete, säger Leif GW Persson, författare till böckerna som serien bygger på.I dramaserien ”En pilgrims död”, som börjar sändas i SVT den 13 januari, slaktas de etablerade spåren i jakten på Olof Palmes mördare. I nutid återupptas utredningen av rikskriminalchefen, spelad av Rolf Lassgård. Serien bygger på Leif GW Perssons prisade trilogi ”Välfärdsstatens fall” – där teorin att säkerhetspersonal och polis i en konspiration mördade Palme lanseras. AB

Hvis man tager sig tid til at se hele den lange Dokument inifrån 1999. Mannen, mordet, mysteriet, så er en af de frapperende ting, at dusinvis af vigtige tips til Säpo fra offentligheden i ugen inden og tiden efter mordet simpelthen strander og forsvinder i Säpo og aldrig bliver efterforsket. Det er en meget oplagt tanke, at der har siddet en mordsammensvoren eller flere i Säpo og makuleret vigtige tips, men det har også hidtil været for smertefuld en tanke, at Palmemorderne kan have haft tråde ind i statsapparatet. Se den! Den er lang, men slår en hvilken som helst svensk fiktionskrimi.

Man skal nok være socialdemokrat, for at tro, at et formandsskifte betyder noget, men Thorning ligner da en, der længes efter EU: Dobbelt løn, halvt så mange problemer.Knivene blinker bag Thornings ryg. En dansk statsminister er aldrig blevet afsat af sine egne. Sker det nu? For et halvt år siden ville ledende socialdemokrater ikke skifte formanden ud. Det vil de nu.

Der er ingen tvivl om, at Socialdemokraterne er dybt frustrerede over hende. De synes ikke, hun leder regeringen, hun er isoleret og svær at komme i kontakt med. Der er også rigtigt mange, der nøje følger, hvornår der er deadline for at udpege den nye EU-kommissær. Det er for mange en drømmetænkning, at Helle Thorning-Schmidt kunne skippes videre til den post, siger Hans Mortensen.

Realiteterne omkring den nye indvandring

Gunnar Viby Mogensen er cand.polit. og dr.phil., tidligere lektor ved Københavns Universitet, forskningsleder ved Socialforskningsinstituttet og leder af Rockwool Fondens Forskningsenhed. Han leverede allerede inden 2001 valget væsentlige analsyser af effekterne af masseindvandringen fra den 3 verden. Siden da er der sket det, at “de rige lande allerede har modtaget store grupper af indvandrere, som sender informationer hjem, og at der er opstået en immigrationsindustri, der stort set arbejder som et dyrt men ellers særdeles effektivt rejsebureau,” og en del politikere sover alligevel stadig. De bør mindes om, mens tid endnu er, at Criminal negligence også er skyldpådragende. Hvornår de burde have vidst, er over ti år siden, hvornår eller om de bliver draget til ansvar, er naturligvis uvist. De er villige til at løbe risikoen.

Det er efterhånden gået op for de fleste vælgere – og en hel del politikere – at stigningen i antallet af asylansøgere har negative konsekvenser for Danmarks økonomiske forhold. [..]

De økonomiske realiteter omkring hvad denne nye indvandring betyder for modtagerlandene, bliver for så vidt angår det helt afgørende – integrationen på arbejdsmarkedet – kvalificeret belyst i Danmarks Statistiks årsrapport om indvandringen (senest Indvandringen i Danmark 2012).

I modsætning til den traditionelle indvandring fra andre rige lande, som især var fra Sverige og Norge, klarer vore nye medborgere med oprindelse i et udviklingsland sig meget dårligt. I 2011 var kun 52 pct. af de ikke-vestlige mænd og kun 43 pct. af kvinderne i job. For personer af dansk oprindelse var de tilsvarende procenter hhv. 75 og 72 pct., og indvandrernes efterslæb er i de seneste år blevet større. Mændene i anden generation, som i traditionelle indvandrerlande som USA, Canada og Australien klarer sig lige så godt eller bedre end mændene i den hjemlige befolkning, er hos os på samme ekstremt lave integrationsniveau som første generations indvandrere.

Vanskelighederne med at integrere mennesker med udviklingslandenes lave uddannelsesniveau, og med en meget anderledes kulturel baggrund, på et vestligt arbejdsmarked medfører, at deres bidrag til modtagerlandets økonomi typisk er lavt. En analyse for England for en halv snes år siden nåede frem til, at indvandringen fra den rige og den fattige verden under ét kun havde øget den enkelte englænders egen levestandard helt marginalt, nemlig med af størrelsesordenen 0.15 pct. For Danmarks vedkommende gennemførte Økonomiministeriet i Nyrup-regeringens tid et grundigt studie med næsten samme konklusion: Den ikke-vestlige indvandring gav et svagt negativt bidrag til den herboende (danskfødte og indvandrede) befolknings levestandard, og den vestlige indvandring trak så den samlede effekt op, så den lige netop blev positiv, med en størrelsesorden på under 1 promille (Økonomisk Oversigt 1997, afsnit 5.4.1.). Indvandring fra udviklingslande, som den Danmark har oplevet, giver altså gennemsnitligt set overhovedet intet positivt økonomisk bidrag til den enkelte danskers levevilkår.[..]

Fortsæt med at læse “Pittelkow: Exit Thorning?”

Af Thomas Nydahl

Vad är det som hänt med Sverige, som gjort det legitimt att demonstrera sin vördnad för en imam som dog på 600-talet i Karbala, i svenska städer som Karlskrona? Varje gång jag ser dessa bilder – de brukar komma från Malmö – funderar jag på den svenska pk-elitens honnärsord “integration”, “antirasism”, “mångfald”…

Tror ni att föräldrarna till dessa svartklädda flickor nöjer sig med sådana ord? Klart att de inte gör. De vandrar för en död imam – noga räknat heter han Hussein – och det spelar ingen roll om de vandrar på skånsk eller blekingsk jord, de har ändå ingen som helst förbindelse till Sverige. Annat än den som försörjer dem, förstås. Ursäkta en lördagstrött livsvandrare, men det här kan jag varken förstå eller godta. Jag vill inte ens argumentera som anti-muslimska aktivister som framhåller att “Sverige är ett kristet land” – det är vi nämligen inte alls, Sverige är ett sekulariserat land, och här kan man, jude eller grek, leva i samförstånd om man dämpar manifestationer av makt genom religion. Det är uppenbart att muslimer inte tänker sig en sådan framtid i Sverige. Ändå ska vi “leva i samförstånd”. Nej,jag tror inte att det fungerar, inte idag och framför allt inte imorgon. (Se også Karlskronabloggen inkl. fotos)

En folkekirke i frit fald

Jo mindre snak om den kostfæstede og opstandne Kristus, jo bedre. For den slags splitter jo folk, og er det ikke samhørighed, vi ønsker? Så DR hyrede både Pless og københavnerbiskoppen, og så sendte DR nytårsaften den mest stemningsfulde multireligionsfest, man kunne tænke sig.

Det begyndte med, at Pless talte varmt imod arbejdsløshed og fattigdom, så sang en grønlænder en sang om lyset, og så kom turen til københavnerbiskoppen, der talte fløjlssort om de farlige “doktriner”, som vi ikke må gemme os bag ved. Endelig tog skuespiller Lone Hertz ordet og smilede sit sødeste smil: »Denne her aften er skabt i fællesskabets ånd, for Danmark er et moderne samfund, hvor mennesker søger det guddommelige af forskellige veje«. Så ku’ de lære det derude ved skærmene! Der er mange motorveje til Gud, og ikke én er bedre end en anden.Frem trådte derfor imam Naveed Baig, der havde glemt at tage sin nytårshat af, men ikke glemt at fordømme” islamofobi” og os mod dem-retorikken.

I samhørighedens ånd havde han selv engang gengivet en imams opfordring til drab på frafaldne muslimer med varm tilslutning.Og i samhørighedens ånd arbejder han nu for, at muslimske bønneudråb skal overdøve kirkeklokkerne. Men det har ikke noget at betyde, for Baig er sådan et net menneske.Da alle religioner havde været på kirkegulvet, var religionsfesten forbi. DR’s traditionsrige nytårsgudstjeneste var til gengæld aldrig begyndt. Fra: Katrine Winkel-Holm: Historien om en nytårsgudstjeneste, Jyllands-Posten 05.01.2013 (ikke online)

Fortsæt med at læse “Libanon? Nej, Sverige idag”

Cutting edge report with leading UK Journalist Andrew Norfolk(The Times) and the Sikh Awareness Society on sexual grooming gangs in Britain in response to the report released today by Sue Berelowitz, Deputy Children’s Commissioner, which fails to address the fact that there is an ethnic trend within the gangs. www.sasorg.co.uk

“I used to live in no 5 on this street…I had to move because my daughter (13), when she was walking down the road, taking the dog down to the big fields at the end of the road, there was this black car following her… “Oh..come on luv, come on luv”. And what would the police do? Nothing. Not a thing. Glassbombed in Burnley

Ikke nogen munter weekendfilm, men desværre uomgængelig. Love Jihad er et makabert udtryk, men det har en fyldig Wikipedia.

Almindelig jihad: 5000 buddhister myrdet på otte år i Thailand

Islamic Militants killed more than 5000 Buddhists including 50 Children, 150 Teachers and 450 Women in Thailand, so far in last eight years.

Successive governments of Thailand (a Buddhist Country) have spent more than 160 billion Thai Baht (1.00 THB = 1.79 INR / 1.00 USD = 30.59 THB) in the past eight years to quell the violence but the Islamic insurgency has rumbled on only to annihilate Buddhist community people in of Yala, Pattani and Narathiwat provinces in order to make a sovereign Muslim region there. Islamic States do not allow Temples, Pagodas, Churches or Synagogues anyway. Then, why a Buddhist State Thailand allowed so many Mosques there? Removal of all the epicentres of Terrorism is beneficial to the Modern States. Hinduexistence.

Det vilde Mellemøsten i Södertälje

En røver skudt i koma efter skud hovedet fra politiet, Hasan Guven. Hans Instagramkonto. Alle kendte fakta her. En del har MSM ‘glemt,’ og her er lidt førstehåndsinformation:

Jag var på plats när det skedde, tittade även på Audin efter flykten och vet precis vart skotten satt.Vill inte avslöja vem jag är men detta är fakta, gör vad ni vill med informationen.

1. Rånarna sköt första skottet
2. Den skjutna blev ej överkörd utan släpades med ca 1 meter.
3. Bytet blev 3 väskor med uppskattningsvis 50kg(!) guld
4. Rånarna bröt armen av butiksägaren Mario
5. Båda framdäcken sköts sönder av Polis
6. Rånaren blev skjuten framifrån genom bildörren där han tog skydd.
7. Polis kom springandes bla via Luna gallerian som ligger mellan polishuset och Telge huset.
8. Poliserna på plats var klädda i arbetsbyxa från Blåkläder och dessa 3 (Inte 5-8st) tillhör en specialenhet inom NOVA. Var i stan i annat ärende och var nära.

Det var aktivitet dagen innan med helikopter över stora delar av Södertälje, bla över motorvägen, Moraberg samt Ronna. Detta pågick många timmar.Det var även markresurser i rörelse. Poliserna på plats visste vad de gjorde.

På grund af hackerangrebene kommer første nummer af Dispatch International på svensk til gratis download her.

I går, 3 januari 2013, drog vi igång veckoutgivningen av Dispatch International. Våra pappersprenumeranter fick sina tidningar som de skulle – precis som de kommer att få varje torsdag från och med nu. De som tecknat prenumeration på vår online-utgåva på svenska, engelska och danska hade inte samma tur. Yttrandefrihetens och tryckfrihetens fiender har legat och lurat i vassen och lyckades stänga ner oss. Vi vet inte hur lång tid det tar att få upp sidan igen. Som våra webbläsare är väl medvetna om, har våra fiender försökt förgöra oss ända sedan vi öppnade sajten för fem månader sedan. En helt orimlig situation i ett land som Sverige, som skryter med att vara en fyrbåk i den civiliserade världen – ett land med yttrandefrihet, demokrati och rättssäkerhet. Ett föredöme för andra. Om detta hade hänt i kommunistiska Kina, Saudiarabien eller Venezuela vore det givetvis också en grov kränkning av de mänskliga rättigheterna, men vi skulle åtminstone förstå varför det hände.

Men detta är Sverige år 2013 – en aktad medlem i en räcka upphöjda internationella organisationer, en vars röst vanligtvis lyssnas till med respekt. Vi har, som ni vet, anmält hackerattackna mot Dispatch International till polisen och lämnat över våra analyser över varifrån vi tror att attackerna kommer. Vi vet inte om polisen gör någonting för att stoppa detta försök att krossa en tidning, avslöja gärningsmännen och dra dem inför rätta.

Fortsæt med at læse “»De försöker krossa oss igen – alltså gör vi något rätt!«”

En tillbakablick med Fay Weldon

Fay Weldon: Säck och aska. England efter Rushdie, före Utopia (Stenströms, översättning av Margareta Eklöf)

Af Thomas Nydahl

Det är 23 år sedan den publicerades, Fay Weldons glödande ilskna skrift med anledning av fatwan mot Salman Rushdie och det sociala och politiska tillståndet i Storbritannien. Tro inte att den är inaktuell för det. Jag skulle snarare säga tvärtom. Det är mycket av det hon skriver som ter sig både aktuellare och mer akut idag när vi rimligen borde veta mer och bättre. Weldons ilska hindrar henne inte från att se ett bredare – och djupare – perspektiv än de flesta som idag diskuterar islamiseringen och den sociala nedmonteringen av Europa.

Fay Weldons manus hette ursprungligen Sackcloth and ashes men utkom med titeln Sacred Cows. Det är en titel som för en svensk ter sig alldeles mitt i prick, eftersom det finns ett antal politiska frågor som är så tabubelagda att de gott kunde kallas för heliga kor. Man rör dem inte. Man talar inte om dem. Och om och när man vidrör eller talar om dem får man genast en stämpel. Idag vet vi hur den stämpeln ser ut: “islamofob” står det ofta på den, men det kan också stå “främlingsfientlig” eller rentav “rasist”. Det blir därför en smula komiskt när man måste gå tillbaka till en 23 år gammal engelsk skrift för att höra motargumenten. Fay Weldon hade sådana, redan då.

När Satansverserna fick Whitbreadpriset var det Weldon som höll anförandet för Rushdie. Hon sa bland annat:

“Mr Rushdies verk och person är omgivna av motstridiga uppfattningar. Hans romaner väcker fientlighet och obehag likaväl som lidelsefullt försvar, som alla stora romaner gör (…) vitaliteten i denna storartade bok, själva dess ambitioner, dess arrogans, dess sätt att sopa ihop kontinenter och kulturer och vänta på kollisionen, att knyta samman det förgångna och nuet, rum och tid, myt och vad vi är förmätna nog att kalla verklighet, i en engelsk prosa som vi inte visste kunde vara så elastisk, så entusiasmerande, trotsar alla utom de mest räddhågade att inte tilldela den ett pris.”

Weldon säger om sina egna ord, att de visar “vad profetior är värda”. Kanske kunde man ana att det skulle blåsa upp till storm men inte att stormen skulle föra med sig en dödsdom från den medeltida iranska mullan till det brittiska litteraturen. Hon säger att Satansverserna finns “i hjärtat av den nya humanistiska civilisationen.” Och det är därför, just därför, som de “som tillhör den döende världen” måste slå tillbaka och skrika “Döda! Döda! Döda!”.

Islamismen betraktas av Weldon som den döende världen. Det finns många, också idag, som delar den uppfattningen. Jag gör det inte. Islamiseringen av västvärlden visar på något helt annat. Den visar på en islamisk väckelse och en levande jihad, det vill säga ett redan påbörjat krig mot västvärlden, demokratin och friheten.

“En fatwa från ayatollan, dödspatruller som sänds ut efter en av våra egna. En stöt. Ögon öppnas plötsligt. Folk hajar till. Det här är allvarligt. Låt oss inte somna igen.”

Weldon ställer också dödsdomen i ljuset av ett alltmer förfallet brittiskt, det gäller allt från skola till sjukhus och vad muslimerna i exil vill ställa emot det. Nog börjar man ana, skriver hon, att “Allah måhända inte är den ende sanne Guden, eller inte i den bemärkelse han har framställts, inte i den enda utantillärda verklighet som profeten Muhammed kom med på 600-talet.” Men vad göra åt det då? Muslimerna uppfattar ju ingen spricka, känner inget tvivel. De kan läxan utantill och håller sig till den.

“Och tvivel gör ont, tron är det enda man har om man är troende i de otrognas skrämmande värld. Nu går vi och hämtar Rushdie. Döda, döda, döda!”

Och så avslutar hon kapitlet:

“Vi gäspar. Vi gör ingenting. Bara en roman.”

Att läsa Fay Weldons skrift är att påminnas om vad som skedde då och vad som sker nu, att sidobelysa det och ställa två epoker intill varandra för att kunna se vad som verkligen är och vad som bara förefaller vara. Gäspar också vi – fortfarande?

Aggressive Secularism, Radical Islamism and Multiculturalism, Biskop advarer i ny bog om trefoldig trussel mod Vesten. Der er et par andre artikler, der i dag rækker lidt ud over vore eliters horisont, som man selv kan vurdere i Ulf Nilson-historien nedenfor. Nemlig Clifford D. May’s diskussion Beyond ‘Toxic Nationalism’ The Islamist threat is post-nationalist — and second to none med Robert D Kaplans The Return of Toxic Nationalism The spread of universal values is being rolled back on many fronts, from Russia to the Middle East. Der er ingen tvivl om, at nationalismen er på fremfart i verden, men ikke heller at det endnu mindst af alle steder er i Europa, det foregår:

Western elites believe that universal values are trumping the forces of reaction. They wax eloquent about the triumph of human rights, women’s liberation, social media, financial markets, international and regional organizations and all the other forces that are breaking down boundaries separating humanity. Tragically, they are really observing a self-referential world of global cosmopolitans like themselves. In country after country, the Westerners identify like-minded, educated elites and mistake them for the population at large. They prefer not to see the regressive and exclusivist forces—such as nationalism and sectarianism—that are mightily reshaping the future.

Ulf Nilson: Sverige – Sluten anstalt

Man skulle tro, at svensk journalistisk nestor, Ulf Nilson (f.1933), var gammel nok til selv at bestemme, hvor han ville skrive, men nej, vi er i Sverige. Han har skrevet en artikel til Dispatch International, nu kagler hele svensk journalistiks hønsegård, og Nilson har beskæmmende måtte trække i land: Ulf Nilson tar nu avstånd från Dispatch International. Man kunne ikke tænke sig et lignende hysteri i Danmark, eller bare i Norge. Nu begynder jeg virkelig at tro på, at svenske medier eller lignende aktører står bag ved, at Dispatch har været nede igen det sidste døgn. Nilson siger:

Det är ett misstag av mig. Jag hade inte riktigt klart för mig vad det var för en jävla publikation, då hade jag inte gjort det.— Jag fick en förfrågan om jag kunde skriva och som frilans, som man är numera, så tar man alla chanser man får. Men jag menar att det var dumt av mig, jag borde ha undersökt det bättre. Det kommer inte att hända igen, det är allt jag kan säga.

Det er der ikke enighed om:

Ulf Nilson fick för länge sedan frågan om han ville medverka i Dispatch International. Vi kom överens om att han skulle skriva krönikor två gånger i månaden, säger hon. Att han utan att meddela oss hoppar av offentligt, gör oss förstås rejält besvikna.

Hvorfor Ulf Nilson som 79-årig ikke under sig den luksus at vælge sin samvittighed frem for andre hensyn, er endnu en gåde. Hvad kan man true ham med, når man ikke kan ramme ham på brødet? Bortset fra det, viser Twitter-hysteriet endnu engang, at svensk offentlighed har svært ved at håndtere dissens, er domineret af en infantil mobningsmentalitet, der kun handler om hvem man kan omgås, ikke hvad man skriver. Det kan være glimrende reklame for Dispatch International, hvis første nummer vi stadig venter på fredag kl 13. Ikke-svenske medvirkende på Dispatch er i færd med at få sig en lektie i svensk demokrati, som vil give dem stof til lang tids eftertanke. Det gamle åndsdiktatur går ikke under uden larm, det vil underholde os undervejs. – Nilson har blandt mange andre skrevet bogen med den dagsaktuelle titel Sverige: Sluten anstalt, PDF, 288 sider, som Expressen vælger at overse i hans CV. Nilson skrev i islamfientlig tidning, Ulf Nilson i Dispatch I, Ulf Nilson tvingad till pudel efter första DI-krönikan, Ulf Nilson skriver för rasistisk nyhetssajt. Dispatch Internationals chefredaktör: Ulf Nilson visste vad vi är för tidning. – Talemåden Att göra en pudel.

Forbrydene her får sikkert Indiens sjældent anvendte dødsstraf af hensyn til folkestemningen. Det kan diskuteres. Jeg så til gengæld en dokumentar om sexforbryderen Yorshire Rippperen Peter Sutcliffe, der myrdede mindst 13 kvinder mellem 1975 og 1980 og stadig sidder 2 livstidsstraffe af. Det er sjældent at høre en europæisk betjent sige det, men i den siger flere, at han burde have været hængt. Det burde han. Flere pårørende døde kort efter af sorg, nogle begik selvmord. Ekstraordinære forbrydere kalder på ekstraordinære straffe, og jeg mener som bekendt, at Breivik er en ekstraordinær forbryder, et anstændigt retsvæsen burde kunne ekspedere ud af denne verden. Det er ikke mere humant, at lade ham blive en gammel kändis, der kan sole sig i sin kendthed om fyrre år. Det krænker i al fald min retsbevidsthed. Det er en vanskelig diskussion, ingen ønsker at føre uden at være hårdt presset. (As Britain debates the death penalty again, studies from America confirm that it works, august 2011. Death penalty to be brought back for child and police officer murderers.)

Sverige: Rekordindvandring – rekordudgifter

Migrationsverket får 8.1 milliarder ekstra. Sammenlignigsvis er koster svensk ‘kriminalvård’ 7 mia kroner, hele den svenske U-landsbistand er på 30 milliarder. 44.000 asylsøgere kom i 2012, og det stiger i 2013. 41.000 familiesammenføringer, det svarer til en by på næsten Helsingørs størrelse. Hvis Svenssons tålmodighed har en grænse, er Reinfeldt ude på at kysse den. Jeg skrev “hvis”. Når jeg iagttager den svenske Riksdag, tænker jeg på Andrei Konchalovsky’s film Runaway Train med Jon Voight (hele filmen), bortset fra at der i den, er der nogle der prøver at lede efter bremsen, skønt det ikke lykkes. Voight kører i døden til Shakespeare’s ord fra Richard III: “No beast so fierce but knows some touch of pity. But I know none, and therefore am no beast.”

Vid årets slut hade drygt 111 000 personer fått arbets- och uppehållstillstånd i Sverige*. Det är den högsta årssiffran hittills och motsvarar en ökning med 19 procent jämfört med 2011. Sett till antalet personer som fick uppehållstillstånd ökade gruppen skyddsbehövande** mest under 2012 jämfört med 2011. Drygt 17 400 personer fick skydd, vilket är en ökning med 37 procent. Antalet asylsökande ökade också kraftigt, från 29 648 år 2011 till närmare 44 000 föregående år, en ökning med 48 procent.

Under det sista halvåret 2012 har antalet asylsökande uppgått till i genomsitt cirka 4 600 personer per månad. Den största andelen asylsökande under året kom från Syrien (18 procent) följt av Somalia (13 procent), och Afghanistan (11 procent).

Drygt 41 000 personer fick arbets- och uppehållstillstånd på grunden familjeanknytning, jämfört med 32 469 föregående år, vilket är en ökning på 27 procent. Denna kategori utgör därmed den till antalet största gruppen av personer som fick uppehållstill­stånd under 2012. Antalet anhöriga till flyktingar och övriga skyddsbehövande — närmare en femtedel av all anhöriginvandring — mer än fördubblades från drygt 3 000 år 2011 till nära 7 900 föregående år. Av dem var cirka 4 700 somaliska medborgare. Drygt 111 000 personer fick uppehållstillstånd 2012.

Vesten har svært ved at genkende tyranni pakket ind i religion

De iranere, der forestillede sig, at Khomeini var en forbundsfælle i kampen for et friere og mere demokratisk samfund og ikke gennemskuede, at han var ligeglad med økonomi og omfordeling, men ønskede en kulturrevolution og et islamisk samfund, må have været chokerede og bitre. Men bitre må også de iranere, der forstod, hvad der var i vente og forgæves advarede Vesten mod Khomeini, have været.

Historien om Khomeinis vej til magten er ikke mindst en historie om et Vesten, der har vanskeligt ved at genkende tyranner, ikke mindst når tyranniet pakkes ind i religion. Også historien om Khomeinis eksil tydeliggør dette og viser, at Vesten fejlvurderede Khomeini fatalt.

Den 1. februar 1979 kunne ayatollahen sætte sig ind i en chartret Air France-maskine og med den flyve tilbage til Teheran og virkeliggøre sit islamiske samfund. Vi ved, hvad der derefter hændte. Men en afgørende lærdom fra Khomeinis revolution er gået tabt for Vesten, for det er den samme retorik, de samme tilføjelser eller undladelser, som islamisterne benytter, når de er på charmeoffensiv over for Vesten i dag. Spillet om magten i Egypten er et trist, men velegnet eksempel.

Vi har i pressen kunnet læse talrige beretninger om, hvordan der ingen fare var for, at Det Muslimske Broderskab ville få nogen særlig indflydelse i Egypten. Men det har som bekendt vundet både regeringsmagten og slaget om den islamiserede forfatning. Imamen ayatollah Khomeini, der på tragisk vis åbnede børnesoldatens øjne, burde også have åbnet Vestens blinde øjne for, hvad der kan ligge bag pæne hensigtserklæringer fra islamisternes side, hvad enten disse opererer i Egypten, Storbritannien eller Danmark. Vesten burde forstå, at det er alt det skrevet eller sagt med småt, der ofte er af afgørende betydning. Og at det er livsfarligt at være til fals for politik forklædt som religion. Det var den islamiske revolution i Iran i 1979 et eksempel på. Helle Merete Brix: Khomeini og Vestens blinde øje

Svenskere betaler formuer for blive røvet eller mishandlet

At være voldskriminel hedder i Sverige at “leve i riskzonen för att hamna i utanförskap.” Hvor er det meget mere synd end det skab, deres ofre skal leve i:

Våldet på gatan har en skyhög prislapp. Ett år av våldsbrott i Södertälje har tio år senare kostat samhället drygt två miljarder. Varje barn som blir livsstilskriminell kan i 40-årsåldern ha orsakat kostnader på upp till 80 miljoner. ”Vi måste börja förstå vidden av det”, säger Patrick Ungsäter, polismästare i Södertälje.

Ett personrån kostar samhället 226.000 kronor. En ”mycket måttlig” misshandel kostar 203.000 kronor. En indrivning – när kriminella personer driver in en skuld – kostar 123.000 kronor.Om en person blir så svårt misshandlad att den invalidiseras kan kostnaden hamna på 50 miljoner kronor.Så mycket kostar gatuvåldet

Dags att ta av locket?

Min nya film har jag utformat som en reklam åt Dispatch International, men den kan även ses som ett dokument över svenska journalister och opinionsbildare som erkänner att det mörkas kring massinvandringens negativa sidor. Dispatch International är en ny tidning som påbörjar sin veckovisa utgivning imorgon, den 3 januari 2013, och som startats av journalisten Ingrid Carlqvist i syfte att belysa just sådant som inte belyses av gammelmedia. Dispatch International – Med sanningen som ledstjärna

Jeg har aldrig kunnet forstå, hvad der er så slemt ved at blive kaldt ‘racist’ af en hjernevasket idiot eller venstreekstremistisk journalist. Det er selvfølgelig værre at blive ramt på karrieremulighederne, men er det værste ikke at miste sit land af lutter pænhed og angst? Én eneste svensk generation har holdt ophørsudsalg over alt arvesølvet. Nu kan de angste dengser og dengsiner endda få sig en uddannelse på Lunds Universitet i Nationalism och främlingsfientlighet , ht 2012. “Går det att normativt rättfärdiga invandringsbegränsningar, och i så fall hur?” Vorherrebevares!

Update: Dispatch er under IT angreb igen, den MÅ ikke udkomme for – man må formode – stærke kræfter i Sverige.