Det drejer sig om at have gået i en god, statslig skole og repetere det man har lært. Til sidst bliver man forsker, gymnasielærer, journalist eller kunstner, og værst af alt – man kommer i TV. Lad mænd og kvinder slås, del og hersk. Ny-Sverige bliver en blanding af den arabiske gade og rabiate feminister. Den slags, der giver stof til film og romaner. Der skal hades, så det vasker, jernrørssites vil blegne. Sverige sprang 1989 over, som så meget andet, det vender tilbage i dæmonisk form. “Alla som inte håller med oss – Pär Ström, Pelle Billing, Jimmie Åkesson, Göran Lindberg och Anders Behring Breivik – kan dra åt helvete”. (Du er en kusse, din kusse.)

Majoritet av partierna är för fri invandring

Heriblandt også polygami, afskaffelse af kapitalismen og en udvidelse af public service med en statsavis. Riksdagen er den lukkede afdeling uden plejepersonale, spændetrøje og psykofarmaka:

Moderaterna: “Vi tror på en värld utan gränser och med fri rörlighet.”

Folkpartiet: “Den liberala visionen är att fri rörlighet för individen skall vara en mänsklig fri- och rättighet. Envar skall tillåtas leva och verka där i världen som hon själv vill.”

Miljöpartiet: “Vi har en vision om fri in- och utvandring, där människor har rätt att bosätta sig och verka var helst de önskar.”

Avseende Centerns förslag om månggifte får man visst stöd i form av följande stycke från Folkpartiet: “Familjer ser i dag olika ut, alla lever inte i kärnfamilj. Det är viktigt att samhället inte skapar regler som missgynnar vissa familjekonstellationer.”

Även Miljöpartiet har liknande idéer: “Det krävs radikala förändringar i samhället och ökad acceptans för människor som, utan att skada andra, väljer att bryta mot normer och konventioner.” DI.SE

»Immigration is British society’s biggest problem«

Immigration is regarded by the public as the biggest issue facing British society, a major new survey taking stock of the state of the country reveals. One in three people believes tension between immigrants and people born in the UK is the major cause of division, while well over half regard it as one of the top three causes.

“People are obviously very anxious about immigration. But I was struck by how much higher it was as a national rather than a local tension. That to me suggests that managing local tensions is obviously very important, but it is probably not the answer entirely because people have this national-level concern. The Guardian, British Future: Where is bittersweet Britain heading? (Klik grafik f. helskærm)

57 % af befolkningen mener altså, at det største problem er, at engelske ledere i 40 år har ladet dem kolonisere og selv betale for det. Og så har englænderne ikke engang været sat på udsalg i nær samme grad som svenskerne. Også på multikulturelle BBC er de svært xeno- og islamofobiramte, nu skal nyhederne sende multikultur til pøblen fra en bunker til en mia. pund (9 mia DKK). En lovlig hamper pris for sikringen af BBC’s ydelser:

The BBC’s new multi-million pound television news studio has been built to be bomb proof to protect journalists from suicide attacks. The news room sits in a bunker under the main reception at the £1billion New Broadcasting House. Staff have been assured they would be protected from a blast should a suicide bomber walk through the front door at the central London facility.The news room, described as one of the largest in the world, will go live in March, broadcasting the BBC’s three main daily bulletins at 1pm, 6pm and 10pm. The bulletins will undergo a makeover but the source said the changes will be subtle. BBC bunker: News studios built in bomb proof room to protect it from suicide attacks

Av Julia Caesar

Copyright Julia Caesar, Snaphanen och HRS. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen!

Det är svåra tider för den svenska mediavänstern. I decennier har den varit van vid att ha tolkningsföreträdet och megafonerna för sig själv. Få har kunnat bemöta deras befängda åsikter, eftersom vänsterns makt över media är närmast total, och vanligt folk av hävd anses för primitivt och obildat för att släppas fram i eter och spalter. Internet har förändrat allting. Yrvakna, överrumplade, chockade får de gamla monopolpropagandisterna plötsligt svar på tal via nätet. När de möter motstånd kallas det “näthat”. PK-debattörer med feta löner och trygga samhällspositioner flyr till offerrollen och anser sig “utsatta för hatbrott”. Det är inte klädsamt och definitivt inte trovärdigt. Dock har det ett magnifikt underhållningsvärde att se antidemokraterna avslöja sig själva inför öppen ridå.

Det som pågår är PK-elitens krig mot den svenska allmänheten. Det har mullrat under ytan länge. Skillnaden är att det länge nedtystade motståndet mot åsiktsdiktaten har fått kanaler via nätet. Sedan historiens gryning har de som har haft makten över media också tagit sig rätten att bestämma vilka sanningar allmänheten ska få ta del av och vilka som ska mörkläggas. Nu skakar plötsligt den gamla självutnämnda, svårt vänskapskorrumperade tyckarbourgeoisiens plattformar i sina grundvalar. Givetvis är åsiktskommissarierna chockade och tagna på sängen. I sitt sociala utanförskap och sin grandiosa självbespegling kunde de aldrig föreställa sig att någon kan ha andra åsikter än de själva. Åtminstone ska inga andra åsikter få uttryckas.

Kvinnor som har seglat på en räkmacka sedan 1960-talet

Påfallande ofta är det kvinnor som utmärker sig. Jag tror inte att det är någon slump. Ibland blir jag allvarligt betänksam över mitt eget kön. Inte nog med alla oxytocinförgiftade kvinnor  som dräller omkring och vill ta hand om hela världen och trycka skäggiga så kallade “ensamkommande flyktingbarn” mot sin barm. Det finns en stor kategori kvinnor som har seglat på en räkmacka ända sedan 1960-talets “frigörelse” och tycks anse att deras kön automatiskt genererar dem specifika och extraordinära rättigheter, jämfört med den halva av mänskligheten som utan egen förskyllan råkar ha fötts till män. Nu är de pensionärer, men den här gruppen kvinnor har dessvärre lyckats föra över sin självtillräcklighet på många av senare generationers kvinnor.

När “starka kvinnor” gör sig till offer

Fråga en feminist om hon är förtryckt, och hon kommer omedelbart att brista ut i floskler om den rådande “könsmaktsordningen” som förtrycker kvinnor alldeles gräsligt och ger oss rätten att i alla lägen framstå som offer. När de som kallar sig “starka kvinnor” får mothugg inträffar ofta en anmärkningsvärd metamorfos. Då switchar de blixtsnabbt över till offerrollen. Det funkar alltid. Problemet är att offerrollen bara är ytterligare en sorts manipulativ maktutövning där förment svaghet och hjälplöshet används som vapen. Vilka argument är gångbara mot en liten kvinna med snygga bröst och svepande ögonfransar?

I åratal plågade hon lyssnarna med feministisk propaganda

Under hela 1990-talet och långt in på 2000-talet plågade Katarina Mazetti livet ur radiolyssnarna med feministisk propaganda i “Radio Ellen” och “Freja”, sända från det illröda Umeå.

“Kvinnors rättigheter slogs jag för under femton glada år på Sveriges radio där vi gjorde kvinnoprogrammen Radio Ellen och freja!” skriver Mazetti på sin självbiografiska nätsajt “Katarina Mazetti – författaren i alla genrer”.  För lyssnarna var det inte lika glada år, kan jag intyga. Det var då jag på allvar insåg storheten hos radions avstängningsknapp.

Mazetti fick hållas vid propagandamikrofonerna

Mazetti lät sig också intervjuas i efterföljaren “Gender” 2007. Ett program som bland annat väckte den här reaktionen från en lyssnare:

“Gender är ett fantastiskt program. De har lyckats få till ett humorprogram utan att själva veta om det. Jag minns särskilt programmet då de lät knasbollarna i Radical cheerleaders få härja fritt i nästan en timme. Inte en följdfråga, inte en enda kritisk kommentar. Så rullar det på i vecka efter vecka. Jag älskar det programmet, komik är som bäst när upphovsmännen inte vet om det själva.”

Katarina Mazetti fick naturligtvis hållas vid propagandamegafonerna, eftersom hon ingick i det röda garde som från 1960-talet och framåt vällde in i radio- och TV-husen och körde över svenska folket så det visslade genom att förvandla public service till sin privata politiska lekstuga. Enligt chefen för det 1968 nystartade tv2, Örjan Wallqvist (1928-2008), var svensken ”intellektuellt primitiv och underutvecklad” och därmed ett tacksamt objekt för statlig indoktrinering.

Katarina Mazetti blev ålderspensionär 2009. Det i kombination med royaltyinkomster från mer än 400 000 sålda exemplar av boken “Grabben i graven bredvid” från 1998 och intäkterna från Kjell Sundvalls filmatisering av boken 2002 borde räcka till en guldkantad tillbakadragen pensionärstillvaro livet ut. Men Mazettis verklighetsfrämmande vänsteråsikter sitter som irreversibla tatueringar och pockar på att manifesteras, om och om igen.

Grova angrepp på svenskar och svenskhet

I veckan har hon orsakat folkstorm genom att grovt angripa svenskar och svenskhet i en krönika i Icakuriren, en av Sveriges största tidningar som vänder sig till traditionella äldre kvinnliga läsare med matrecept och stickbeskrivningar. “Det är svårt att finna en riktig “svensk” hävdar Katarina Mazetti med citationstecken kring “svensk”, och traskar på i ullstrumporna:

“En statistiker i bekantskapskretsen säger att det är mycket svårt att finna en ”svensk” som i tre generationer inte har en enda utlänning. Som att hitta en vit älg i skogen ungefär. De finns, men få har sett en. Kanske borde någon grävande journalist snoka lite i Sverigedemokraternas stamtavlor, de har ju själva begärt en sorts etnisk rensning i riksdagen. (Allra renast är förstås de folkslag som isolerat sej i generationer och bara gifter sej med varann. De sitter där gravt inavlade med hängande hakor, svåra genetiska sjukdomar och en IQ på 70).”

“Inavel drabbar bara mycket små grupper”

Det är inte de miljoner muslimer och kristna från Afrika och Mellanöstern som lever i hederskultur, av tradition gifter sig med sina kusiner och får en kraftigt förhöjd andel “gravt inavlade barn med svåra genetiska sjukdomar och en IQ på 70” som Katarina Mazetti syftar på här. Den inaveln har hon i sin tvärsäkra beskäftighet antagligen aldrig hört talas om. I ett mail till bloggaren Cavatus som jag har fått ta del av avslöjar hon sin gränslösa okunnighet:

“Du har klara problem att läsa innantill. Inavel med genetiska skador drabbar bara mycket små grupper av människor, t ex sådana som isolerats på öar, och den texten stod där bara för att visa att andra influenser kan vara nyttiga.”

Enligt Katarina Mazetti finns det ingen svensk folkmusik mer än att kula hem korna, det finns inga svenska högtider och inga svenska folkdräkter. Frågan är om det finns några svenskar över huvud taget?

Det går inte längre att kränka som envägskommunikation

Nyheten är att det inte längre går att kränka svenska folket som envägskommunikation. Krönikan utlöste en kraftig proteststorm. På kort tid inflöt flera hundra kommentarer från arga läsare till Icakuriren, som såg sig nödsakad att stänga kommentarsfunktionen. Reaktioner från läsare, oavsett innebörd, kallas med modern terminologi “näthat”. Det märkliga är att “näthatet” aldrig sätts i relation till den text som det utgör en reaktion på. Det är som om människor plötsligt får för sig att sätta sig vid datorn och hata rakt ut i luften, utan orsak. Så är det naturligtvis inte. Där det finns ett resultat finns också en orsak. Om man tar del av orsaken blir resultatet oftast möjligt att förstå. Den vrede som kommer till uttryck i nätkommentarer är till stora delar uppdämd under decennier av medias odemokratiska maktmissbruk i form av enkelriktad propaganda.

Det kunde inte Katarina Mazetti förutse

Krönikan uppmärksammades av bland annat den sverigedemokratiske riksdagsmannen Thoralf Alfsson på hans blogg och av krönikören Stefan Torssell på nätsajten Avpixlat – en sajt som ger Mazetti “samma symtom som vinterkräksjukan”. Rasande läsare skrev att de tänkte klippa sönder sina Icakort och bojkotta Ica.

Chockad upptäcker Katarina Mazetti att det finns människor som inte tycker som hon. Och de är ganska många. Hon uttrycker själv sin aningslöshet:

“Naturligtvis kunde jag inte förutse att en krönika i Icakuriren skulle orsaka en lynchmobb på nätet!”

Blixtsnabb transformation till Offer

Häpnaden är total. Reaktioner på en okunnigt skriven och kränkande text kallas nu “lynchmobb”. Det är nu transformationen sker. Den monumentalt självgoda Mazetti förvandlar sig till Ett Offer. Det går blixtsnabbt. Men hjälpen är nära. De gamla kompisarna ställer upp. I Resumé beskyller hon Thoralf Alfsson för att bedriva en “kampanj”. Hon får framföra ännu en oemotsagd partsinlaga om “näthatet” i radions Kulturnytt.

“Det är bisarrt. Det var ju bara en ganska snäll liten krönika som handlar om hur det är att vara svensk egentligen”, säger hon.

Hon får gråta ut i SVT:s morgonsoffa om att hon är utsatt för hatbrott  (vilket svenskar enligt lag aldrig kan bli eftersom de är svenskar – men det verkar varken programledarna eller den närvarande polisen Marcus Sverdén, chef för Stockholmspolisens hatbrottsgrupp, känna till). De gamla vännerna på Västerbottens-Kuriren som gav henne sitt kulturpris 2007 upplåter plats där hon får breda ut sina synpunkter ytterligare. Vilket Icakurirens läsare alltså inte fick.

“SD:are får inte handla på mitt Konsum!”

I mailet till bloggaren Cavatus utvecklar hon sitt människoförakt och antidemokratiska synsätt:

“Så nu sitter massor av SD:are och strimlar sina ICA-kort och hotar att börja handla på Konsum istället – och då säger jag bara! Ge fan i det! Jag är medlem i Konsum och vill för liv och kniv inte ha in en massa obskyra SD:are i mitt konsum! Skaffa er en egen affär!”

Katarina Mazetti förbjuder alltså Sverigedemokrater att handla i “hennes” Konsum. Gammal vänsterimperialism förnekar sig aldrig. Vad säger konsumentkooperationen om att förlora uppåt tio procent av kundunderlaget?

Hon föds rakt in i två kommunistiska släkter

Aftonbladets marxistiska kulturchef Åsa Linderborg har heller inga problem med att ösa förakt över den samhällsklass som hon själv kommer ifrån. Hon föds 1968 i Västerås som Åsa Natasja Andersson, rakt in i två kommunistiska släkter. På mammans sida har alla sin egen akt hos Säpo. Pappan Leif Andersson är härdarmästare vid Metallverken, mamma Tanja Linderborg  är politiker i Vänsterpartiet kommunisterna.

Fortsæt med at læse “Söndagskrönika: Näthatets offer”

Udendørs gruppevoldtægt i Stockholm kl. fire i nat. Ifølge SMHI var det minus ti grader i Stockholm i nat. Bemærk at de sparsomme notitser ikke indeholder skyggen af et signalement, og envidere den langt større opsætning af en ny gruppevoldtægt – i Indien. Den svenske kvinde ‘har det ikke spor godt’, siger politiet i SR. Det har jeg heller ikke, når jeg ser det her. Jeg ser allerede et fakkeltog mod racisme for mig. Jeg følger sagen som den kommer nærmere på en evt. opklaring. Fra et debatforum:

Förövarna turades om att hålla för hennes mun. De talade ett för henne främmande språk med varandra. Jag vill också be er visa respekt. Det är en mycket grov våldtäkt vi talar om. Männen döljde ansiktena vid våldtäkten

En kvinna blev vid fyra-tiden i natt våldtagen av fem män i Sundbyberg centrum. Enligt polisen följde männen efter kvinnan efter att hon klivit av pendeltåget. Våldtäkten ska sedan ägt rum utomhus i närheten av stationen. Kvinnan är förd till Södersjukhuset för undersökning. Polisen kommer under dagen att skicka en del spår för analys och hämta in film från stationen i hopp om att kunna få spår efter gärningsmännen.Våldtagen av fem män, Våldtagen av fem män i Sundbyberg.

Indien gör uppror mot våldtäkter – Sverige gör det inte

Mitt under Indiens diskussioner om bättre polisinsatser, snabbare rättegångar och strängare straff för våldtäktsmän, har en indisk tidning påpekat att det finns ett land där våldtäkter är vanligare än i Indien. Landet är Sverige – där våldtäkter är 30 gånger så frekventa som i Indien, om man räknar antal fall per 100 000 invånare.

Men medan Indien ivrigt diskuterar vad man kan göra för att komma tillrätta med problemet – såsom att hänga ut gärningsmännen och kemiskt kastrera dem – råder tystnad i Sverige. Trots att svenska kvinnor verkar befinna sig i större fara än sina indiska systrar. Svenska journalister vill inte ta i ämnet. Dispatch International, log in.

“Enhver muslim deler hans meninger”

Allerede en klassisk situation. Rettroende steningsmuslim inviteres af lokale, tilvandrede klienter. Naive vestlige politikere er ‘oprørte’, men afmægtige. Den pædagogiske virkning af klar tale er ikke spildt på almenheden, der flygter til mindre tåbelige og lavt informerede politikere. Venstrefløjser steger i multikulturens friture. Der sidder han, til han nødtvungent er blevet lige så klog som tyskerne, der erklærede Bilal Philips uønsket i landet.

It’s a debate between Audun Lysbakken, the leader of SV (Socialist left), and Fahad Qureishi, the leader of Islam.net. In the clip Qureishi dismisses Lysbakken’s naïve claim that the majority of Muslims don’t agree with the views that Al-Haddad espouses, and he does so in a very clear and concise manner.

The discussion is interesting because it shatters the view held by many leftist Norwegians that ‘radical’ Muslims are bearded fanatics who salivate and scream their lungs out at rallies and rant at obscure sites on the internet. Fahad Qureishi, the leader of Islam.net, is very calm. In this interview he delivers a clear and unambiguous message that can’t really be misinterpreted: there is only one Islam — and it is very evil and undemocratic.

We need more TV appearances like this one. Let honest Muslims explain what Islam really is, and spare us the politically sanitized version by leftist apologists and other useful idiots about what they want Islam to be. Also pay particular attention to the very subtle threat at the end of the clip where Qureishi admonishes Lysbakken to select his words more carefully when he refers to Islam.

And, by the way, Qureishi wasn’t assaulted by any left-wing brownshirt thugs when he left the building, which would surely have been the case if members of SIAN or the NDL had appeared on the show and presented similar material about this sinister political ideology. I wonder if Qureishi is guilty of ‘Islamophobia’ in the eyes of the leftists? “Every Single Muslim Who Understands Islam Shares These Opinions”.

Asle Toje er forskn­ingschef ved det norske Nobelin­sti­tut, finere bliver det knap nok. Alligevel har han skrevet en pes­simistisk, ærlig og sine steder satirisk rejs­eskildring fra flere europæiske lande og byer, lidt i stil med en tyske for­fat­ter Hans-Magnus Enzens­berg­ers “Åh, Europa”, som udkom for 25 år siden.

Asle Tojes bog hed­der “Rødt, hvidt og blåt. Om demokratiet i Europa” og har allerede vakt postyr i hjem­lan­det, hvor den offentlige debat er noget mere kon­form end i Dan­mark, muligvis fordi nord­mæn­dene svøm­mer i olie og ikke behøver tænke sig om de næste 50 år. MIKAEL JALVING: Oppgjør med Oslo-konsensus

Hanne Nabintu Herland interviewer Asle Toje, norsk udenrikspolitisk forsker og kommentator. Toje er fra 2011 forskningsdirektør ved Det Norske Nobelinstitutt. Interviewet er uploadet i går men foretaget i december 2012. – Norge har brugt 100 milliarder til forgæves integration på 20 år. Intet under at den siddende regering står til at ryge ud med et brag. Høyre og FrP står til egen majoritet ligesom DF og Venstre næsten gør i Danmark. I Sverige er situationen mere pebret. SD bliver ved med at slå egne rekorder, – idag kan 17 % potentielt stemme på dem, – men ingen af de andre kan åbenbart finde på andet end at håbe på mirakler.

Les følgende to setninger to ganger, og la det synke inn: På 20 år er det laget 23 statlige handlingsplaner. Arbeidsledigheten blant innvandrere er tre ganger så høy som for resten av befolkningen – akkurat som den var det for 20 år siden. Altså status quo.

I mellomtiden er det brukt 100 milliarder – ja, et hundre milliarder kroner – på å integrere flyktninger, asylsøkere, arbeidssøkere og familiegjenforente i Norge. Delt på dagens fem millioner nordmenn blir det 20 000 kroner på hver av oss…Faktum er at integreringspolitikken ikke er blant de mest vellykkede politikkområdene i moderne norsk historie. Årsaken til at dette ikke har ført til politisk opprør, må være at samtlige partier som har sittet i regjering de siste 20 årene, må dele skylden – det vil si alle, minus Fremskrittspartiet. Vi vil, vi vil, men får det ikke til

Når en slyngel og en Quisling dør

Er der sød musik i statsradiofonien, ikke et ondt ord. Alle fortrængningsmekanismer går på max. Lad os lade VPK lederen Lars Werner tale for sig selv:

“Jag anser inte att Tjeckoslovakien är ockuperat. Men vi anser att de händelser, som skedde 1968 där främmande Warszawapaktstrupper marscherade in i landet inte är ett uttryck för normala förhållanden. Det pågår en normalisering, men vi anser inte att det är ett normalt förhållande att det finns utländska trupper i ett land.”

I ett telegram med anledning av Kim II-Sungs 75-årsdag 1987, underströk VPK och Lars Werner Kims personliga insatser:

“Vänsterpartiet Kommunisterna och jag personligen gratulerar Dig hjärtligt med anledning av Din 75-årsdag och vill uttrycka vår höga värdering av de stora insatser Du gjort under decennier för Koreas arbetarklass och folk och i den världsomspännande antiimperialistiska kampen… Vi önskar Dig framgång i arbetet för ett fredligt och kärnvapenfritt Nordöstasien, god hälsa och ett långt liv. Varma kamratliga hälsningar”

Störst uppmärksamhet fick VPK, när man deltog i firandet av DDR:s 40-årsjubileum, kort innan att det Honeckerregimen föll

“Kamrat Erich Honecker. Inför denna 40-årsdag önskar vi kamraterna i SED och medborgarna i DDR stor framgång i socialismens byggande. Med kommunistisk hälsning”, var det budskap som VPK framförde

Även vid VPK:s kongress 1981 fanns det en representant från Rumänien, som där framhöll vänskapen och det goda samarbetet med VPK. När Ceausescu fyllde 65 år 1983, skickade Werner personligen sina “varma gratulationer”, med förhoppningen om “ännu många års framgångsrik verksamhet för dessa stora målsättningar (avspänning, nedrustning och fred)”

När Brezjnev dog 1982 gjorde Werner ett officiellt uttalande, där han framhöll hans insatser för fred och avspänning. Vid Andropovs död förklarade Werner, att det var en “stor förlust för Sovjetunionen och dess kommunistiska parti”, eftersom han introducerat “en rad viktiga och nödvändiga reformer”

Lars Werner död, Två “recensioner” av Vänsterpartiets “vitbok”

For many Londoners, the summer is a chance to escape the noise and bustle of the capital in search of relaxation and sun overseas, but as the Brits hit the beaches, London becomes the top destination for super-rich Arab tourists and their supercars.This documentary provides an insight into the influx of supercars and their wealthy owners in central London each summer.Swapping the searing heat of their homes in the Middle East for the cool of the UK, increasing numbers of super-rich Arabs are packing their bags and cars for their annual vacation in the capital.

Million-pound Bugatti Veyrons and extravagant Koenigsegg supercars have become a common sight on the streets of London but it has divided the opinion of the residents.These elite supercar owners, often young Arabs in their twenties, enjoy showing off their motors but many of those living in Knightsbridge and Chelsea are less enthusiastic; they say summer in the city has become unbearable. The locals are complaining about sleepless nights caused by revving engines and speeding cars racing down the narrow streets, leaving the police with no choice but to clamp down on noise offences and reprimand those driving without the correct insurance, tax and number plates. Channel Four, 3 januar 2013.

Carl Rudbeck: Islam och liberalismen (Timbro)

Af Thomas Nydahl

Carl Rudbeck, journalist med mera, har i många år skrivit om både sådant som kretsar kring eller som direkt rör religionen islam i tidnings- och tidskriftsartiklar. Han har också skrivit mycket om islamismen, det vi kallar politisk islam, och allt vad den innebär av vardagliga konflikter och terrorism, såväl i islams egna länder och då särskilt i Pakistan och Afghanistan som i Europa och USA.

Jag har egentligen aldrig blivit riktigt klok på var Rudbeck står när det gäller islam som religion och politik. Hans nya bok läser jag därför med mycket stort intresse. Men den gör mig ställvis också konfunderad eftersom de olika ståndpunkter man kan inta alla tycks sväva över hans text. Essän Islam och liberalismen sägs syfta till att ”hyfsa en debatt” och möjligen bidra till att ”sätta frågetecken i kanten på den skrämselpropaganda” han tycker förekommer. Jag är dock inte så säker på att det han betecknar som skrämselpropaganda alltid ens är propaganda. Med de senaste trettio årens utveckling måste vi utgå ifrån att människor är rädda för islam. Rädslan dämpas inte heller av den stora inflyttningen av muslimer till våra länder, här i Sverige tänker jag konkret på den stora somaliska inflyttningen, liksom tidvis också omfattande människoströmmar från Irak och Palestina, och nu senast från Syrien.

Förekomsten av islam i svensk vardag orsakar mycket oro och rädsla, inte minst förstärkt av varje nytt moskébygge och den mediala kampanj som säger att all kritik mot islam ska betecknas som ”islamofobi” och ”främlingsfientlighet”. Dessvärre hakar Carl Rudbeck i hög grad på denna vilja att stävja en opinion och förse den med giftstämpel. Och samtidigt som han varnar för slentrianmässiga anklagelser om ”islamofobi” mot minsta kritik, säger han att kritiken – ”den islamofoba diskursen” – ingår i en nästan tusenårig tradition. Därmed påstår han de facto att våra dagars islamkritik står på en diffus kristen grund och ansluter till korstågen och den kristna kyrkans krig mot islam. Det är ett fåfängt försök att lura in opinionen i en fålla den aldrig ens tänkt sig höra hemma i. Opinionen vi ser varje dag stammar då mer ifrån ett sekulariserat samhälles alldeles förnuftiga förväntan om att stat och religion är två helt olika storheter och en självklar känsla av att ingen, vare sig i Europa eller USA, vill låta sig styras av en medeltida hederskodex i ett modernt samhälle.

När Rudbeck diskuterar olika muslimska teologer blir det svårt att se hur hans tanke ser ut. Han förmår visserligen visa att en visa att Tariq Ramadan är en europeisk muslim som talar med kluven tunga, men han drar inga slutsatser av det. Finns det skäl tro att Ramadan gör så därför att han är en svårt begåvad ättling till Muslimska brödraskapets grundare Hasan al-Bana, och att han vet att den stora muslimska befolkningen i Europa inte rakt på sak kan redovisa alla sina framtidsdrömmar utan att de måste gå försiktigt fram och gärna tala med européer på européers vis och med muslimska bröder på islamiskt vis? Rudbeck skriver:

Fortsæt med at læse “Channel 4: Millionaire Boy Racers of London”

Af HANS RUSTAD

Er danskene rasis­ter, eller er det forskerne som gjør dem til det i sine arbei­der, fordi de feil­tolker, feilleser og holder sam­men om at det er slik?

Spør Mehmet Necef og Hen­ning Bech i en ny bok som utkom­mer mandag. De svarer nei på det første og ja på det siste spørsmålet: det er forskerne som lider av en ide­ol­o­gisk tvangstrøye som gjør alle dansker til rasis­ter eller poten­sielle sådanne, og innvan­drere til ofre per definisjon. Deres bok burde vekke opp­sikt. Den bekrefter det mange blant pub­likum lenge har ant og ment: at det er den topp­tung elite som bruker rasisme-våpenet for å stanse enhver kri­tikk og diskusjon om innvan­drin­gens skyggesider. Det skal bli vanske­lig å stoppe munnen på dem etter denne boken:

Efter fem års grundige studier kan pro­fes­sor Hen­ning Bech fra Soci­ol­o­gisk Insti­tut på Køben­havns Uni­ver­sitet og lek­tor Mehmet Ümit Necef fra Cen­ter for Mellemøst­studier ved Syd­dansk Uni­ver­sitet så præsen­tere to tæt sam­men­hæn­gende hovedkonklusioner.

Forskerne gjør folk ute i det prak­tiske liv til rasis­ter på grunnlag som er langt mer kom­plekse enn det forskerne gjør dem til. De er endi­men­sjonale og leser rasisme inn i alle reser­vasjoner, feks. mot å ansette ikke-vestlige. Men det kan henge sam­men med så enkle ting som man­glende språkkunnskaper, små miljøer på arbei­d­splassen, omkost­nin­gene ved å ansette en medar­bei­der som ikke fun­gerer, og frykt for religiøse kon­flik­ter hvis søk­eren f.eks. bruker hijab.

Hvis en per­son f.eks. skulle si at han ikke ville like om dat­teren skulle bli gift med en mus­lim, så kan det ha med harde empiriske fakta å gjøre, vedrørende mus­limers syn på kvinner.

Dessuten kom­mer man ikke bort fra at folk gen­er­alis­erer. I sam­funn hvor den ukjente fak­tor blir så stor og omfat­ter så mange, vil folk nød­vendigvis gen­er­alis­ere, i smått som i stort. Disse gen­er­alis­erin­gene bun­ner i noen grad på “for­dom­mer”, men slik fun­gerer men­neskene, også innvan­drere. Etter på denne måten å ha avpoli­tis­ert og “nor­malis­ert” for­dom­mer som et fact of life, gir de to for­fat­terne seg i kast med kol­le­gene som har fun­net rasisme over en lav sko i det danske samfunn.

De skriver ikke ut noen pen attest.

De to forskere kon­klud­erer nem­lig, at »den forskn­ingslit­ter­atur, der taler om udbredt dansk racisme, typisk er præget af ikke at leve op til almin­delige normer for viden­sk­a­be­lighed.« Kon­klu­sion­erne når Bech og Necef frem til ved at bruge det mest ubarmh­jer­tige viden­sk­a­belige red­skab, man kan bruge over for andre forskere: den klas­siske kildekri­tik. Mere end tyve danske forskeres ref­er­encer, hen­vis­ninger og sta­tis­tikker er eval­ueret på kryds og tværs af den 67-årige Hen­ning Bech og den 60-årige Mehmet Ümit Necef. De viser, at der er en klar ten­dens til, at forsknin­gen forvek­sler mange borg­eres »rationelle bekym­ringer« med racisme eller såkaldt »nyracisme«. For­fat­terne påpeger et hav af metodiske prob­le­mer og sjusk inden for ind­van­dr­erforsknin­gen. Bech og Necef bruger på næsten hver side i bogen vendinger som »løsagtige gen­er­alis­eringer«, »dårligt inter­viewar­be­jde og analy­sear­be­jde«, »fejl­slut­ninger og over­for­tolkninger«, »alt for spinkelt og usys­tem­a­tisk udvalgt empirisk mate­ri­ale«, »pås­tande uden belæg« og »impres­sion­is­tisk brug af indtryk, man­glende kildean­givelser og udoku­menterede oplysninger«. Bech og Necef har i bogen tillige tjekket oprindelige primærk­ilder til citater, som ind­van­dr­erforsknin­gen har anvendt til at doku­mentere danskernes racisme. Resul­tatet er ikke noget kønt syn.

Det er et sviende oppgjør de to tar med den dominerende trend. Det påfal­l­ende er hvor hege­monisk kon­trollerende og kon­sen­sus­preget forsknin­gen er blitt. Møn­steret lar seg lett gjenkjenne i Norge og enda høyere grad Sverige.

»Det er lige­som en støbe­mask­ine, hvor alt kom­mer i samme form. Uanset hvad man kom­mer ind i den ene ende, kom­mer det ud som racisme i den anden ende,« siger Mehmet Necef og til­fø­jer: »Hver gang der er nogle ting ved ind­van­drere, som danskerne finder prob­lema­tiske, har der stået forskere parat til at sige, at det ikke er ind­van­dr­erne og deres måde at opføre sig på, der er prob­lema­tisk, men at det er danskernes racisme, mar­gin­alis­er­ing og fremmed­had, der får ind­van­dr­erne til at opføre sig på den måde.«

Fortsæt med at læse “Ny bok piller rasismeforskning fra hverandre”

Black teenager punches woman after she calls him a ‘smelly Nigerian’ in latest shocking racist footage filmed on the Tube, First ‘plural’ towns and city outside London revealed.

Munir Awads eventyr

Munir Awads advokat Thorkild Höyer var nöjd med dagen. – Det viktigaste är att Munir Awad har gett en förklaring som enligt min syn är mer trovärdig än vad vi har hört från hans medåtalade. Höyer tycker att Munir Awads förklaring i dag var betydligt mer trovärdig än de andra tre dömda männens som kom fram i tingsrätten tidigare. Det Awad säger är att han blev kontaktad av en av dem andra dömda och tillfrågad om han var intresserad att följa med och titta på ett kriminellt jobb i Danmark. Med sin kriminella bakgrund och med tanke på att de tidigare pratat om att göra ett rån sade Awad ja, men ställde inga frågor eftersom han inte ville veta för mycket. Munir Awad trodde att han skulle delta i ett rån.

Historien om den dømte, svenske JP-Politiken terrorist ses ikke i danske medier. Svenske, der under selve retssagen var mere optaget af Breivik sagen, følger den nærmere. Det er ikke til at vide, hvad advokat Høyer mener med ‘hans kriminelle baggrund.’ Han har to voldsdomme, men Munir Awad er ikke kendt for almindelig kriminalitet, men for at “to gånger under perioden 2007-2010 gripits i olika länder [Somalia og Pakistan] misstänkt för samröre med islamistisk terrorism.” Anklageren lægger afgørende vægt på Säpos aflytninger af Awad. Der fremkommer nye i appelsagen. (Se også baggrundsartiklerne: Det svenske glansbillede krakelerer og Söndagskrönika: Terrorhot i medieskugga samt i selve dommen, hvad Awad blev dømt for.)

Anmeldte voldtægter af mænd øger 23 procent

Allt fler vuxna män anmäler våldtäkt. Men samhället måste bli bättre på att se de här männen. Det menar Hans Knutagård som har forskat om män som utsatts för våldtäkt vid högskolan i Kristianstad. “I många medvetanden kan en man inte bli våldtagen.” – 2012 anmälde 132 män i hela landet att de blivit utsatta för våldtäkt, det visar statistik från Brottsförebyggande rådet. Det innebär en ökning med 23 procent jämfört med året innan, skriver tidningen Metro i dag. Men mörkertalet är fortfarande stort, säger Hans Knutagård.– “Som det är nu är det katastrof, i många medvetanden kan inte en man bli våldtagen”, säger han. Allt fler män anmäler våldtäkt.

Ved ‘normale’ voldtægter regner man med et mørketal på fem til ti gange de anmeldte, det er givetvis større her. (Voldtægtsstatistikken for 2012 er ikke færdig endnu, men til og med november 2012 forekom der 5.654 anmeldte voldtægter i Sverige.)

Af Tim Pallis

I Vesten har vi et problem. Vi kender ikke islam. Vi fatter ikke, hvad der foregår i den islamiske verden. Vi kan ikke forstå, hvorfor muslimer overalt i verden handler, som de gør. Vi kalder det middelalderligt.

De fleste har ikke sat sig ordentlig ind i islams “hellige” skrifter. Vi ved ikke meget om, hvad islam er. Og eksperterne siger, at islam ikke har nogen essens, og skal fortolkes på mange forskellige måder. Man regner med, at muslimer i almindelighed tænker lige så fornuftigt som os selv. For islam er da “fredens religion”. Den er en af Abrahams religioner og nok ikke meget forskellig fra jødedom og kristendom.

Alle religioner vil lære os det samme. At vi skal bestræbe os på at være gode mennesker, næstekærlige, overholde budene og det gyldne princip om ikke at gøre mod andre, hvad vi ikke vil have andre skal gøre mod os. Sådan er det nok også for muslimerne.

Her i Vesten tænker vi logisk. Vi bestræber os på at give rationelle og fornuftige begrundelser for, hvad vi gør, og hvad vi mener om tingene. Vi kan godt lide, at der er en årsagssammenhæng her i verden. Der må være en grund til de ting der sker. Og mennesker er vel alle modtagelige for fornuft.

Robert R. Reilly har skrevet en af de vigtigste bøger i mange år om islams mangel på rationel fornuft. Bogens hedder: “The Closing of the Muslim Mind. How Intellectual Suicide Created the Modern Islamist Crisis.” 2010. Det følgende er en gennemgang af den analyse, som bogen beskæftiger sig med. Derefter ser jeg på konsekvenserne af denne analyse med hensyn til samvittighed og skyld.

I sin tale i Regensburg sagde pave Benedict XVI, at islam er på kant med fornuften. Han talte også om af-hellenisering i islam. Det betyder dens tab af filosofisk tænkning og fornuftslutninger. De præmisser, som mange muslimer går ud fra, er ikke genstand for en kritisk undersøgelse. Islams lærde forkaster nemlig den menneskelige tankes rationelle analyse. Det er menneskeværk, og det er et problem.

I de fleste teologiske skoler indenfor islam er tilgangen til virkeligheden blokeret på grund af islams afvisning af fornuftig tænkning. Muslimer lever faktisk i en verden, hvor Allah ikke er fornuftig, men ren vilje og magt. Der er en hel række grunde til, at den islamiske teologi har udviklet sig, som den har.

For det første er der en total afvisning af den frie vilje og en tro på, at alt er forudbestemt. Menneskets handlinger er ikke frie, men dikteret af Allahs vilje. Når mennesket ikke har en fri vilje, har han heller ikke noget ansvar for sine handlinger. Og hvis mennesket ikke kan kontrollere sin adfærd, er det meningsløst at tale om, at mennesket har en moralsk forpligtelse til at gøre godt og undgå det onde.

I islam kaldes Allah Al-Jabbar, hvilket betyder betvingeren. Allah er den som betvinger og bestemmer alt. Hans magt kan man ikke modsatte sig. Allah er herre over enhver af menneskets bevægelser, handlinger og tanker. Han er ubegrænset og har absolut frihed. Menneskets handlinger bestemmes derfor af Allah på samme måde som træets frugter, vandets strømmen, daggryets komme og planternes blomstring. Den islamiske teolog Ibn Taymiyya (1263-1328) sagde: “Skabningerne har ingen indflydelse på Allah, da det er Allah selv, som skaber deres handlinger”. Allahs frihed er altså menneskets bundethed.

I islam er det blasfemisk at mene, at Allah overhovedet har en natur, som er konsekvent, eller som kan kendes. Det begrænser nemlig hans absolutte, vilkårlige frihed til at handle. Derfor er Allah ubegribelig, han gør, hvad han vil. Allah har magt til at ville en hvilken som helst ting. Denne vilje er fri af alle begrænsninger, selv de, der er baseret på hans egne love. Allah er ikke engang bundet af sine egne ord.

Allah er det ukendte på grund af hans absolutte transcendens. Intet kan sammenlignes med ham. Han åbenbarer sig ikke for noget menneske. Han har afsløret sine love, og det er alt. Det er grunden til, at Islam har begrænset sig til kun at beskæftige sig med shariaen, som er retslæren. Det eneste, der er relevant, er at kende loven.

Filosofferne Avicenna (Ibn Sina 980-1037) og Averroes (Ibn Rushd 1126-1198) var de bedste eksempler på forsøg på at indoptage aristotelisk og platonisk filosofi i islam. Dvs. at bringe fornuft og åbenbaring i overensstemmelse med hinanden i den muslimske verden. Men det var frugtesløst. I året 1195 blev Averroes bøger brændt på Cordovas bytorv. Han selv blev sendt i exil og hans lære bandlyst.

Fornuftstænkningen blev afvist af islams lærde, fordi den er korrumperet af menneskets selviske interesser. Den dybere begrundelse var dog overbevisningen om, at der ikke er noget for fornuften at vide. Virkeligheden er sammensat af en serie af momentane mirakler, som er direkte forårsaget af Allahs vilje. Alt er direkte afstedkommet af Allah, som handler uden fornuft.

Det katastrofale ved denne opfattelse er benægtelsen af forholdet mellem årsag og virkning i naturens verden. Hvad der synes at være “naturlove”, som f.eks. fysikens love, gravitet osv. er i virkeligheden ikke andet end Allahs sædvane, som han til enhver tid kan bryde eller ændre.

Konsekvensen af dette synspunkt er fatal. Hvis skabelsen blot eksisterer som følge af en tilfældig række mirakuløse øjeblikke, kan den ikke forstås af forstanden. Resultatet er, at virkeligheden bliver uforståelig. Hvis den ubegrænsede vilje er det, som eksklusivt konstituerer virkeligheden, er der ikke mere at afklare og begribe.

Abu Hamid al-Ghazali (1058-1111) var den mest indflydelsesrige muslimske tænker efter Muhammed. Han skrev værket “Filosoffernes mangel på sammehæng”, hvor han afviste hele den græske filosofi. Han fremhævede, at Allah ikke er bundet af nogen orden, og at der derfor ikke er nogen naturlig sammenhæng mellem årsag og virkning. Ting sker ikke i overensstemmelse med deres natur – de har ingen natur – de sker som følge af Allahs øjeblikkelige vilje.

De såkaldte islamiske tænkere som Averroes, Avicenna, Al-Razi, Al-Kindi osv. er slet ikke islamiske tænkere ifølge islams lærde. De er nemlig ikke produkter af islamisk kultur, men af græsk kultur. De betragtes idag som værende fremmed elementer i den islamiske verden. Deres rationelle tanker har ingen plads i islam og bliver derfor bekæmpet. Det er Vesten, som har lært af dem, fordi deres ideer oprindelig kom fra den græske filosofi og videnskab.

Benægtelsen af naturlovene har medført en manglende interesse for objektiv videnskabelighed i den islamiske verden. Det er videnskabernes opgave at opdage naturvidenskabelige lovmæssigheder. Hvorledes kan man dyrke videnskab uden årsag og virkning? Ifølge islam er det imidlertid blasfemisk at påstå, at en sten falder til jorden på grund af gravitet, da det er Allah, som i det øjeblik lader den falde. En gang mellem 800-tallet og 1200-tallet videreudviklede araberne ganske vist de videnskabelige metoder, som de havde lært fra de græsklærde kristne. Men derefter stoppede det, og ingen væsentlige opdagelser er siden set.

Den anti-rationalistiske bevægelse i islam stammer fra Koranens status blandt muslimerne. Det er troen på, at Koranen ligesom Allah er evig, uskabt og fuldkommen. Den er formidlet til Muhammed af Englen Gabriel, mens de originale tavler på arabisk findes i himlen. Det er et kættersk synspunkt, at Koranen kunne være en menneskelig fremstilling af den guddommelige sandhed, som kan fortolkes i lyset af forskellige kulturelle faktorer.

Anti-rationalisterne vandt striden om den frie vilje. Spørgsmålet var, om Koranen blev skabt i tiden, eller om den har eksisteret i al evighed med Allah. Koranen siger det ikke. Der er dog et men… for skønt Koranen deler evighed med Allah, er den alligevel forskellig fra Allahs essens. Den teologiske skole Mu’taziliterne (700-tallet-800-tallet) pegede på, at dette forhold gjorde Koranen til Gud nummer to, og det er polyteisme.

Fortsæt med at læse “Islam og den rationelle fornuft”

Blive hængende til minut 6 og hør Stefan Ritter med – mere med ham nedenfor i kommentar. Ritter er Andersens dreng i Kejserens nye Klæder, han siger lige ud til de to radioværter, at de er uvidende og intellektuelt dovne. (Som når en f.eks. kalder dødstraf for frafald i islam for en ‘ekstrem tolkning af Koranen’.) De kan ikke klare sig åben diskussion, fordi de tror de kan køre den hjem på rutinen.

I min generation og blandt dem der er ti-femten år ældre, er der grundlæggende to slags mennesker hvad angår holdningen til islam og indvandring. De, der som midaldrende slog sig til ro for femten år siden i Socialdemokratiet eller SF, for så at opdage at massseindvandringen og især islam gjorde tilegenelsen af helt ny viden bydende nødvendig, og de der var på samme alder, men mente at de allerede vidste nok og ikke havde behov for supplerende læsning. Til den gruppe hørte Tøger Seidenfaden, og til den hører stadig ældre kunstnere og politikere som Marianne Jelved, Suzanne Brøgger, Klaus Rifbjerg. De har deltaget ivrigt i dagens politiske debat med gårdsdagens viden og begreber, og det er netop hvad der karakteriserer svensk journalistik i enestående grad. Foruden naturligvis dens fejghed, som Ritter påpeger flere gange. Han er en forfriskende at høre på – en vidende mand der er ved at blive kvalt i den herskende intellektuelle indavl. Man må håbe, at de kommende generationer ikke møder islam lige så blanke, som vi andre gjorde i 90 erne. I så fald er det ikke af SR og SVT de bliver klædt på til at møde nutiden og fremtiden.

Minoriteter i majoritet

Engelsk befolkningsförändring. Analys av resultaten från folkräkningen i Slough, Luton, Leicester och Birmingham.

Af Thomas Nydahl

När jag skrev min bok Black Country hade jag för avsikt att ta med den folkräkning som gjordes 2011. Det kunde jag bara göra i begränsad omfattning eftersom de viktigaste resultaten skulle publiceras först nu i början av 2013. Idag kan vi läsa om ämnet utifrån en studie av folkräkningen på denna sida från Manchester (som förstås inte tillhör Black Country men som i denna studie omfattar hela det område som folkräkningen gällde):

“The latest analysis of 2011 census data in England and Wales, published today by University of Manchester researchers, has revealed the first local authorities outside London where no ethnic group is in the majority.

The research by the University’s Centre on Dynamics of Ethnicity (CoDE) shows the towns of Slough and Luton and the city of Leicester are now ‘plural’. Birmingham could join them in the next seven years.

The team, who also find that 23 of London’s 33 boroughs are plural, say towns and cities labelled by politicians as ‘segregated’ are in reality the most diverse.In the three local authorities, substantial numbers of Irish, Eastern European and other White populations have rendered their White British populations, though still large, as minorities for the first time.”

Det är alltså Manchesters universitet och deras grupp CoDE som idag publicerar sin studie av befolkningsutvecklingen. De nämner i studien de städer där andra folkgrupper än de som i engelsk folkräkning kallas “vita engelsmän” kommit i majoritet: Slough, Luton och Leicester. De säger också att Birmingham förmodas bli en sådan stad om sju år. När detta stadium nås talar man om att staden blivit “plural” vilket måste betraktas som en mycket lustig eufemism för en utveckling där de sociala/kulturella/religiösa polariseringarna nått en nivå där städerna de facto blir atomiserade och gettoiserade territorier utan nämndvärd kontakt eller interaktion med varandra.

Samma typ av utveckling i vårt land beskrivs med liknande eufemismer. Så kallas till exempel Malmö för “Sveriges mest mångkulturella stad”. Det låter vackert. Det är meningen att det ska låta vackert. Som här, när Professor Ludi Simpson argumenterar kring det engelska undersökningsresultatet:

“These findings should now put to bed the arguments of those people in politics and the media who say the British identity is somehow under threat by a segregated society.”

A white British minority in 4 towns and cities in UK, First ‘plural’ towns and city outside London revealed