Flere end hver fjerde dansker, 27 procent, er nemlig parat til at sende danske landsoldater i krig mod Iran, og det gør danskerne mere risikovillige end både amerikanerne, briterne, tyskerne og vores nordiske brødre i Norge og Finland. Man klasker sig lidt på lårene af grin samtidigt med at man duperes af den danske krigsenthusiasme. Second to none. Alle bortset fra Zubair Butt Hussain og imam Stenings-Petersen vil tilsyneladende personligt gøre det af med Mahmoud Ahmadinejad, viljen fejler virkelig ikke noget. (Se også Mahmoud, Abdul og Zubir.)

Daniel Pipes siger i dette interview: “Om ti år, får vi at vide, hvad der foregår i disse måneder.” Vi – offentligheden – ved ikke med sikkerhed, om iranerne vil procucere kernevåben, vi ved ikke, om de allerede har dem, vi ved ikke, hvad USA og Israel ved om det samme, vi ved ikke om Israel snart angriber, vi ved ikke, om det i givet fald bliver med USA´s underhåndsbilligelse og bunkerbusters. Vi ved derimod, at stort set alle arablande vil takke Israel i deres aftenbøn samtidigt med, at de forbander det udadtil om dagen. To fluer med ét smæk. Og vi ved, at det bliver om muligt endnu mindre sjovt at være jøde i Europa, og at Europas storbyer får endnu en påmindelse om, at det lakker mod enden med at føre Mellemøstpolitik på tværs af den arabiske gade i Europa. Og så aner vi af desinformationssløret, at hvis Iran situationen koger over i krig, bliver det formentlig ret snart, og at det vil få den syriske borgerkig til at rasle lige så hurtigt ned af Vestens prioriteringsliste som oliepriserne stiger. Resten er megafonernes hyleri, og der er varmet godt op under kedlerne de sidste uger. – (Se evt. Daniel Pipes, Copenhagen 2007, Daniel Pipes i København 2008, Daniel Pipes – The threat towards Israel, Copenhagen.)

»Lasaret«

betyder på dansk “et mobilt felthospital” fra italiensk lazzaretto ‘epidemisygehus.’På svensk betyder det slet og ret “sygehus.” Sproget er altid lidt klogere, end vi selv er. Malmø Sygehus har karakter af et lasaret i sproglig dansk forstand, det er bare ikke videre mobilt. Desværre, vil de ansatte nok mene. Denne rapport fra Ugeskrift for Læger, Drabsbølge presser Malmøs akutberedskab (danske Läkaratidningen), viser med al tydlighed personalets arbejde i en undtagelsestilstand. Det mærkelige er, at den ikke står i den svenske pendant, fagbladet Läkaratidningen, den har intet ved en søgning på emnet. Jeg prøvede også med “krigskirugi,” “Fort MAS”, “Vi älskar Malmö” og lignende relevante søgeord.

De mange og ofte dødelige skyderier i Malmø tvinger lægerne ved byens akutmodtagelse til at arbejde under skærpede sikkerhedsforanstaltninger. Frygten for bandeopgør, hævnaktioner og store opløb af venner og bandemedlemmer har ført til skærpet politibevogtning – og i nogle tilfælde lukninger – af akutmodtagelsen i Malmø.

»Vi arbejder midt i voldsomhederne og forsøger at løse vores opgaver, selv om der forekommer trusler, og det er utrygt«, fortæller Wolfgang Reinhardt, som er kardiolog og akutlæge.

I over et halvt år har de ansatte ved akutmodtagelsen i Malmø fået løftet deres kompetenceniveau og forfinet deres arbejdsrutiner, når det drejer sig om at behandle personer med skudlæsioner. – »Sådan er det, desværre. Og der er ikke for øjeblikket meget, som tyder på, at der vil blive mindre af den grove, væbnede vold. Det opleves nærmest, som om vi lever i en uvirkelig situation«, beretter en lettere opgivende Wolfgang Reinhardt. Siden maj sidste år har akutmodtagelsen fået indbragt otte personer, der afgik ved døden som følge af svære skudlæsioner. Volden er bare eskaleret, og alene i januar i år er tre personer blevet skuddræbt i Malmø.

Wolfgang Reinhardt indrømmer, at han selv og andre er begyndt at se sig nervøst omkring på vej til og fra arbejdspladsen: »I dag ser vi os over skulderen, når vi går hjem, og reagerer, hvis der er noget, der ser underligt ud. Der er en uro, og man synes, at der sker lovlig meget i Malmø for tiden«. Hans Olsson er vicesikkerhedschef ved Skånes Universitetssygehus med ansvar for sikkerheden på sygehuset i Malmø.

»Det er helt forståeligt, at de ansatte har svært ved at præstere deres bedste under forhold, hvor man er under pres fra pårørende, der forsøger at trænge ind, f.eks. i forbindelse med skudskader. Af praktiske grunde har vi begrænset det til, at der højst må følge to pårørende med ind på akutmodtagelsen«, forklarer Hans Olsson, som også har dette råd: »Undgå at arbejde alene, hav hele tiden kolleger omkring dig, tænk over, hvordan du placerer dig i et snævert lokale«.Drabsbølge presser Malmøs akutberedskab.

Malmøs mordere holder forståeligt nok et lille moratorium, der er ikke blevet skudt helt siden 31 januar, nu byen vrimler med politi, men andre forbrydelser boomer. København oplevede sammenligningsvis i 2011 984 røverier.Det er temmelig mange, især når man tænker på, at det var nærmest ikke forekommende for få årtier siden, men da der er lidt af en kriminolog i mig, har jeg selvfølgelig svaret: Det skyldes vores nærhed til Malmø. Og så er det dog at foretrække frem for at blive skudt:

Rånen i Malmö blir allt fler. Förra året begicks 924 rån mot 803 året innan. Under de första åren av 2000-talet steg siffrorna drastiskt i Malmö och en rånkommission inrättades 2005 för att få bukt med problemen. Antalet rån ökar i Malmö

ABC: Malmø 2006-2011 på fem minutter

Sverige är bäst på integration?

Malmö har 34% invandrarbakgrund

– Malmö vill vara porten till Europa samtidigt som 34 procent av våra medborgare har invandrarbakgrund

Var 3 invandrare

Var tredje människa i Malmö är född utomlands. ­Muhammed är det vanligaste pojknamnet.

Växande arbetslöshet

Under kommunstyrelsens möte i dag reserverade sig Moderaterna och Sveriges pensionärers intresseparti mot överenskommelsen. Moderata kommunalrådet Stefan Lindhe pekade på att arbetslösheten i Malmö växer

Dålig integration

att integrationen inte utvecklats på önskvärt sätt

Fortsæt med at læse “Alt det, vi ikke ved”

Af Julia Caesar

Copyright Julia Caesar, Snaphanen och HRS. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snahanen.

Nu sitter han där i tv-studion i Stockholm. Lite nervös men ganska säker på att just han har något att tillföra i kvällens ämne – våldet i Malmö. Han är ju kriminalreporter på Sydsvenska Dagbladet, han har skrivit boken ”Maffiakrig” – detta är hans hemmaplan. Han talar om ”ett slags början på ett skuggsamhälle”, ”en parallell värld” som finns i Malmö. ”Vad är det för värld? Beskriv den!” säger programledaren Anna Hedenmo.

Han gör kringgående rörelser. Han talar länge om ”en mentalitet”, ”en rädsla för att vittna”. ”Har man ett problem så behöver man lösa det själv. Man ringer inte till polisen. Det är den starkes rätt som gäller.” Han talar om en väldigt hårt segregerad stad. ”Två av landets värsta bostadsområden med mycket problematik finns i Malmö. Det är inte demokrati som finns på en del små, avgränsade områden. Det är mentaliteten som är en grund till varför morden sker”.

Nu har han lyckats ta sig så här långt utan att nämna i-ordet. Snart kan han andas ut. Men vilkas mentalitet är det han talar om, den som är grunden till morden? Är det den mentalitet som taxichauffören Nidal Chbib nyss uttryckte i ett inslag från Malmö – att han bara vill vara i fred för polisen och jobba svart? Det får tv-tittarna inte veta. Anna Hedenmo avvärjer faran med en svepande beskrivning:

”Det låter på din beskrivning som om det är laglöst land?”

Varför händer det i Malmö?

Sedan samlar hon sig som en boaorm sekunden innan den kramar sitt byte till döds:

”Varför händer det här i Malmö?”

Under bråkdelen av en sekund står hela hans framtid på spel. Han vet att om han uttalar Det Onämnbara så är det kört för hans del. Ajöss till jobbet på Sydsvenskan, karriär finito. För en sekund står allting stilla i tv-studion. Alla håller andan. Det är nu det gäller. Ska han gå i fällan och säga i-ordet som Anna Hedenmo själv aldrig skulle ta i sin mun? Ångesten skymtar i hans ögon. Men han glider snabbt ur boaormens dödsgrepp. Han säger:

”Det är den svåra frågan. Det är ingen annan som har granskat sin stads kriminalitet så som vi har gjort.”

Lättnaden fortplantar sig i vågor från Agendastudion. Som en befrielsetsunami dånar den ut över hela det politiskt korrekta Sverige. De som har gjort tunga investeringar i den offentliga lögnen sitter på spänn hemma i tv-sofforna och förväntar sig riklig avkastning. Och nu – en djup utandning! Han klarade det! Sydsvenskans kriminalreporter Tobias Barkman har räddat sitt skinn och de politiskt korrektas heder. Han har gått i mål som en segrare. Så långt som till ”segregation” kan han sträcka sig när han talar om våldets orsaker. Men vid i-ordet tar modet och sanningslidelsen slut.

Hennes karriär som desinformatör går från klarhet till klarhet

SVT:s ”Agenda” gjorde det igen. Än en gång har redaktionen lyckats mystifiera verkligheten och föra tv-tittarna bakom ljuset. Anna Hedenmo kan åka hem med en förnöjd trudelutt på sina läppar. Hennes karriär som statlig desinformatör går från klarhet till klarhet, den är lika vit och obefläckad av främlingsfientlighet som Snövits balklänning. För femtioelfte gången har hon lyckats med bragden att osynliggöra elefanten i rummet. Bland kollegerna viskas det att hon närmar sig mästerskap i genren. Den här gången var det nära ögat, men hon klarade det.

”Det brändes där ett tag va?” säger en av kameramännen och flinar när hon hastar ut ur tv-studion.

Tyginpackade invandrare som alibin

Givetvis vet Anna Hedenmo. Liksom alla sina journalistkolleger i hela Sverige vet hon varför ”det händer” i Malmö – varför fler än tjugo personer har skjutits ihjäl i staden de senaste två åren och hundra har utsatts för mordförsök.

Belinda Olsson som leder ”Debatt” från Göteborg vet också.  Men för svenska folket ska sanningen döljas. Ingen får säga Det Onämnbara. Deltagarna behöver inte ens instrueras före sändning. Alla vet vad som gäller: säg vad som helst men NÄMN ALDRIG I-ORDET! När Belinda Olsson ska sända ”Debatt” kallar hon för säkerhets skull in en bunt invandrare, gärna rikligt tyginpackade, och parkerar dem på bänkarna i studion. Det är inte meningen att de ska delta i debatten, för deras kunskaper i svenska är ofta usla eller obefintliga. Deras roll är en annan. De är ditsatta som invandraralibin som ska inge skuldkänslor hos inbjudna svenskar och med sin blotta närvaro garantera att i-ordet aldrig nämns. Arrangemanget är effektivt, det uppfyller sitt syfte. Elefanten som står mitt i Debattstudion växer sig större för varje sändning.

Sanningen är lika oönskad som kackerlackor i köksskåpen

Dramaturgin i SVT:s Agenda, Debatt, Rapport, Aktuellt och det övriga programutbudet är given på förhand, liksom i alla svenska media. Detta är den politiska korrekthetens slutna kammarspel där manus och repliker är skrivna i förväg och sanningen är lika oönskad som kackerlackor i köksskåpen. Läsarna/lyssnarna/tittarna ska inte få veta vad som verkligen händer i Sverige. SVT:s största nyhetsprogram, ”Rapport”, är en av desinformationens främsta arenor. En parad av meningslösa trivialiteter hängs ut som mörkläggningsridåer. Det är inte ofta jag får lust att kasta ruttna tomater. Men när jag ser Katarina Sandströms och Lisbeth Åkermans självgoda anleten och hör den strida strömmen av skitnyheter och pseudohändelser rinna ur deras leende munnar i ”Rapport” är jag glad att vi har en glasruta mellan oss.

Och så tar vi något lätt före vädret!

Vi får veta att man har skjutit en björn i Norrland. Varför zebran är ett randigt djur. Att 66 boende har evakuerats från en brinnande flyktingförläggning i Arboga – men inte ett ord om vem som kan tänkas ha anlagt branden. Det kommer vi heller aldrig att få veta. En handikappad femårig flicka har av säkerhetsskäl nekats att hoppa i Ikéas bollhav, och föräldrarna är så kränkta att de har gått till tingsrätten. Vi får återkommande breaking news om den svenska vargstammen. Snö kan rädda vilken nyhetssändning som helst, särskilt om den faller.

Några snabbt inkastade förströdda meningar: Ny skottlossning på Fosievägen i Malmö. (Den åttonde dödsskjutningen i Malmö sedan i maj förra året, min anmärkning.) Och så tar vi något lite lätt före vädret så att Katarina Sandström får anledning att glittra med den gredelina sammetskavajen och le det där skojfriska samförståndsleendet mot tittarna som betyder: ”Visst gillar vi varandra, visst gör vi?”

Utelämnandet är värre än den direkta lögnen

Nej, det gör vi inte. Helena Berg, Claes Elfsberg, Linda Nilarve, Katarina Sandström, Nike Nylander, Anna Flemming och Lisbeth Åkerman i ”Rapport” och Jon Nilsson, Lennart Persson, Anna Hedenmo och Cecilia Gralte i ”Aktuellt” och deras kolleger sitter kväll efter kväll och ljuger svenska folket rakt upp i ansiktet. Det är otillständigt, det är moralisk härdsmälta. Men ännu argare blir jag av att veta vad de utelämnar: Det Onämnbara. I-ordet. De bygger en låtsasvärld, ett gulligt dockskåp där vi ska leka att vi är trygga och bor i världens bästa land där ingenting hemskt kan hända – trots att Sverige faller sönder framför våra ögon.

Utelämnandet är ännu värre än den direkta lögnen. Lögnen kan man som mediakonsument i bästa fall avslöja genom att skaffa sig alternativ information på internet. Men utelämnandet sviker grovt alla dem som sitter fast i gammelmedias lögnvärld och inte själva förmår söka alternativa informationskällor. De lämnas kvar i okunnighetens träskmarker. Och det är just det som är avsikten.

Med spröd porslinsröst läser hon ”Nytt på bygda”

På radions Ekoredaktion kämpar Li Hellström, Per Edberg, Marianne Hasslow, Folke Waxin, Gunilla Hansen Bering, Göran Dahlquist och Nils Östergren och deras kolleger på rutinens brant. De går på tomgång, motorn hackar, bensinen håller på att ta slut. Det är inte lätt att slava i den politiska korrekthetens tjänst och systematiskt undanhålla lyssnarna det som pågår i vårt land. När de har rabblat några minuter in i Lunchekot är det dags för Maria Repitsch med vad som kallas ”svenska nyheter”. Då stänger jag av. Maria Repitsch verkar ha en egen skyddad verkstad i Sveriges största nyhetsprogram. Hennes arbetsuppgifter består i att lyssna på P4:s lokala kanaler och sedan göra ett slags ”Nytt på bygda”. Hon läser med spröd stockholmsk porslinsröst, som om hon verkligen gör sitt yttersta för att tro på vad hon säger. Porslinsklangen indikerar att hon antagligen skulle gå i kras om någon dristar sig till att fråga om det här ska kallas journalistik.

Statsmakten hyllas som en god förälder

Känner du dig lurad, blåst, bedragen när du tar del av svenska gammelmedia? Du känner rätt. Det är så här det brukar se ut när ett land är på väg mot totalitarism. Vi har sett det förut, vi känner igen det från östtyska DDR, från Sovjetväldet, från Maos Kina, Pol Pot´s ”Demokratiska Kampuchea” och Fidel Castros Kuba. Nyhetsförmedlingen fylls med betydelselösa trivialiteter som har till uppgift att dra uppmärksamheten från verkliga skeenden och invagga medborgarna i en lugnande dvala. Statsmakten hyllas som ett slags god förälder och ställs aldrig inför verkligt besvärliga frågor. När politiker intervjuas sker det underdånigt och i broderlig samförståndsanda. Viktiga fakta och samband mörkläggs. Bara en begränsad skara utvalda proffsdebattörer med i förväg godkända och förutsägbara åsikter får komma till tals på tidningarnas debattsidor och övriga debattfora. Det råder bedövande medial konsensus kring att fullständigt ignorera vad landets övriga befolkning på 99,99 procent tycker.

Vanliga människors tankar och åsikter ogiltigförklaras

Vanliga människors upplevelser, tankar och åsikter ogiltigförklaras och tystas ner. En svensk som på bara några år har fått hela sitt bostadsområde förvandlat till oigenkännlighet av inflyttade somalier får inte uttrycka vad han känner. Om han inte är entusiastisk över förändringen får han veta att han är ”rasist” – av journalister som själva nogsamt har satt sig utom skotthåll i skyddade vita enklaver. Unga flickor som inte vågar gå ut utan att vara beväpnade med pepparspray för att de håller sig à jour med våldtäktsstatistiken har inte rätt att uttrycka sin oro offentligt. För då är de ”främlingsfientliga” och petar i det öppna sår som till varje pris måste döljas – att Sverige är Europaledande i anmälda våldtäkter, och att invandrare är överrepresenterade med 450 procent bland gärningsmännen. Om man inte gillar att få en moské som utsikt från balkongen blir man påklistrad en psykiatrisk diagnos – man är ”islamofob”.

Mångmiljonbedrägeri med personliga assistenter

Sanningen mörkläggs på många sätt i svenska media. Ett av de vanligaste är att dölja brottslingars etnicitet. Den anses inte intressant, det är ”individer” som begår brott. Påfallande ofta har dock dessa ”individer” utländskt ursprung. Här är bara ett av hundratals exempel. I torsdags dömdes 43-årige Hassan Charkas, VD för Charkas Assistans, av Halmstads tingsrätt till ett års och fyra månaders fängelse plus tre års näringsförbud för sin osedvanliga driftighet när det gäller att råna de svenska skattebetalarna på mångmiljonbelopp.

Enligt åtalet har Charkas fört ut mer än 50 miljoner kronor till utländska banker. Totalt misstänks företaget ha lurat till sig omkring 75 miljoner kronor. Bedrägerihärvan, som är den största i sitt slag som någonsin har nystats upp i Sverige, gäller personliga assistenter till fejkat handikappade. Fjorton personer stod åtalade, men bara sju dömdes. De sex inblandade förutom Hassan Charkas i den här omgången fick villkorliga domar och skyddstillsyn.

Hassan Charkas är en av huvudpersonerna i härvan. Brottsligheten har utgått från Malmö och Halmstad, där en tidigare dömd imam i en källarmoské har varit en annan av huvudpersonerna. Det är huvudsakligen irakier som falskeligen har utgett sig för att vara svårt handikappade. Den som upptäcktes först var den så kallade ”Kaninmannen”, en irakier som ertappades när han dansade med en leksakskanin på Liseberg i Göteborg. Via Charkas Assistans har bedragarna anställt sina egna familjemedlemmar som personliga assistenter, ibland för mer än 80 timmar i veckan. Familjen har på det sättet kunnat utkvittera ersättning på flera hundra tusen kronor i månaden. Förtjänsten har delats mellan assistansbolaget och ”brukaren”.

”Bedrägerierna hotar hela välfärdssystemet”

När bedrägerihärvan började nystas upp sa Karl-Arne Ockell, utredningschef vid Länskriminalpolisen i Halmstad:

”De här bedrägerierna hotar hela välfärdssystemet. Vi ser ingen ände på det här, och det kommer att röra sig om enormt stora pengar. Vi tror att bedrägerierna i hela Sverige rör sig om en tredjedel av alla assistansersättningar som betalas ut, det vill säga omkring tio miljarder kronor.”

Ingenstans i gammelmedia får allmänheten veta att bedragarna är invandrare. I-ordet får inte sägas. Därmed smetas brottsmisstankarna ut på alla handikappade som verkligen behöver personliga assistenter för att leva ett någorlunda drägligt liv.

Kvitterade ut svenska bidrag – i Libanon

En enda nämner sanningen, Hanne Kjöller i Dagens Nyheter:

”Ett ärende rör en flicka född 2001. År 2006 fastslogs att dottern var berättigad till 83 timmars assistans per vecka. Föräldrarna anställde sig själva och skaffade sig på så vis var sitt heltidsjobb. För att få ut pengarna måste man fylla i en tidrapport där det framgår vilka tider man arbetat. Det har föräldrarna gjort. Haken är bara att pappan under ett flertal tillfällen befunnit sig i sitt gamla hemland Libanon under sina arbetspass, medan dottern och mamman varit kvar i Sverige. Senare flyttar hela familjen till Libanon och tillbringar mer än ett år där innan Försäkringskassan drar in pengarna.”

De stackars våldtäktsmännen som inte förstår svenska

När något som kan tolkas som ofördelaktigt för invandrare skymtar fram sker det till synes som olycksfall i arbetet. Fokus är tänkt att vara ett helt annat. Som i den här TT-notisen, publicerad i DN:

”Brist på pengar gör att många dömda våldtäktsmän inte får någon behandling i fängelserna. Problemet är att männen ofta har dåliga kunskaper i svenska språket och några resurser för att anställa tolkar finns inte. På Salberga i Sala, landets största anstalt för våldtäktsmän, kan endast 24 personer av 49 delta i terapin.”

Avsikten är här att vi ska tycka synd om de stackars våldtäktsmännen som inte får någon behandling. Men hur kan det komma sig att mer än hälften av dem inte förstår svenska?

När sanningen blir fienden

Fortsæt med at læse “Söndagskrönika: Det onämnbara”

via Hodja

Schweiziske muslimer grundlægger “parlament”

To store muslimske paraplyorganisationer i Schweiz tager deres skæbne i egne hænder: De forbereder valg til et “parlament”, som skal repræsentere alle muslimer, der bor i Schweiz. Parlamentet, “Umma Schweiz” kan være dannet i 2013, siger Farhad Afshar, formand for de islamiske organisationer i Schweiz (Kios). Et prøvevalg skal afholdes i efteråret i Basel. Falder det godt ud, kan der afholdes valg i hele Schweiz til vinter, siger Afshar. Enhver muslim bosat i Schweiz skal kunne kandidere hvis han accepterer vedtægterne. I øjeblikket arbejder en kommission bestående af eksperter fra den offentlige lov og islamisk lov, på at udvikle statutterne for den nye forsamling, siger Afshar. Fællesskabet bør være i overensstemmelse med føderale og kantonale lovgivning.

Ingen statsstøtte til “Umma Schweiz”: Parlamentet er beregnet på at give omkring 400 000 muslimer i Schweiz én stemme til at tale om deres bekymring overfor de politiske myndigheder i Schweiz at passere, siger KIOS præsidenten.. Afshar forventer ikke, at staten blander sig i dannelsen af ​​en muslimsk paraplyorganisation. Han respekterer den klare adskillelse mellem kirke og stat i Schweiz. Schweizer Muslime planen Parlament, Muslime gründen in der Schweiz ein «Parlament» (Snaphanens oversættelse)

To bil or not to bil

Normalt ville betalingsringen være et emne, jeg ikke havde nogen mening om, men da jeg har bilet i København de sidste 14 dage, har jeg en mening alligevel. Det er virkelig de helt store pincipielle sager, RAF regeringen har på dagsordenen: Fedtskat, højere bøder for ulovlig rygning, betalingsring og mon ikke også snart det ultimative vanvid, en svensk sexköpslag? Resten bestemmer EU vel alligevel.

Som man kan se på grafikkerne, er biltrafikken over kommunegrænsen steget forbløffende lidt på de 40 år siden 1970. Hen over “søsnittet” mod centrum, altså den inderste del af København Kommune, er den faktisk faldet siden 1970. Hvad har da ændret sig ? Jo, kommunen har nedlagt i hundredevis af parkeringspladser, ALLE tidligere to-sporede gader – Jagtvej, Østerbrogade, Gl Kongevej, Veserbrogade osv. er blevet en-sporede. Dvs. at nogenlunde den samme bilmængde skal køre på den halve plads. Dertil er der kommet over dobbelt så mange trafiklys, som da jeg kørte byen tynd i taxi fra 1975-1980. Kommunen har gjort hvad den kunne, for at skræmme bilerne ud og brandbeskatte resten med parkeringsafgifter og bøder. Hele idéen med at have for få parkeringspladsen berettiger jo deres korps af kleptomaner, der udskriver bøder efter behag. Men det er ikke nok, synes den umættelige, røde kommunekasse. Resultatet af al kommunens møje: Dårligere trafikafvikling, mere trængsel, men lad være med at påstå, det er bilmængdens skyld.

Så nu skal hele byen ligne Vorbasse Boulevard på en søndag i kirketiden, eller det Nørrebrogade som Klaus Bondam fik begået et næsten vellykket, radikalt mord på. København er en metropol, der skal møbleres om efter model Virum, dødens ultimative forstadspølse, og Helle Thorning er parat til at begå harakiri, for at gennemføre SF-ernes provinsielle tvangstanke, men gennemfør det endelig og vis os at S kan komme ned under 20 %. Måske man skal være glad for, at RAF regeringen holder sig til “de nære sager,” hvad kunne de ikke forkludre, hvis de begav sig på de større linjer? Trafikken gennem kommunegrænsen og søsnittet 1970-2010. – Steen, blogger og heldigvis snart cyklist igen.

Author and columnist Mark Steyn talked about topics such as American culture, free speech, terrorism, the economy, and the worldwide demographic shift to Muslims.

C-Span video, In Depth with Mark Steyn, 5 februar 2012. Til Steyn die hards og TV-fri. Jeg har tre timer takket være TV-frihed. Programmet kommer vidt omkring f.eks. minut 01:13:oo hvor Steyn kommer ind på konferencen i København og sit møde med Lars Vilks.

Overbefolkning: Betal dem for at få færre børn

Af Nicolai Sennels

Overbefolkning er et ligeså farligt og uløseligt problem som islam. Overbefolkning fører til mangel på rent vand og mad, græsnings- og dyrkningsarealer og fattigdom hos både stater og de enkelte familier. Voldelige konflikter om plads og resurser udspilles dagligt i de hårdest ramte områder. Desuden bliver fattige og dårligt uddannede lettere ofre for religiøs fanatisme. De enorme flygtningestrømme mod vestlige lande følger lige i kølvandet. Den eneste humane løsning på overbefolkning er at betale fattige folk i fattige lande for at få færre børn. Det er netop, hvad man nu gør i Indien “Forget the baby bonus, Indian newlyweds get cash not to have children”

Istedet for at lade ulandshjælpen gå til administration, korrupte magthavere og fejlslagne projekter, bør de gives direkte til folk over f.eks. 25 år, som får ingen eller kun få børn. De nobelprisvindende mikrolån har vist, at det er muligt at sende små kontantbeløb ud i områder med dårlig infrastruktur, jævnligt.

Derved vil fattige kunne uddanne og brødføde de få børn de får, istedet for at føde en masse børn i håbløse opvækstbetingelser, i håbet om, at bare en af dem får succes, så de kan sikre den øvrige familie og forældrenes alderdom. Dette er den eneste vej til at skabe den uddannede og mætte middelklasse, som er grundlaget for succesrige samfund.

Verdens rige lande giver 120 milliarder dollars i ulandshjælp om året. For de penge vil man kunne give 328.767.123 familier en dollar dagligt året rundt. Overbefolkede lande bør under ingen omstændigheder modtage udlandshjælp, med mindre de sætter aktivt ind med folkeoplysning om familieplanlægning.

Første lange fængselsdomme for muslimsk homo-chikane

One gay resident of Derby summed up the atmosphere in the area.‘It used to be lovely round here,’ he said.

Three Muslim extremists who handed out leaflets calling for homosexuals to be hanged, stoned and burned to death have been jailed.
The group handed out the material in the street as well as posting it through letterboxes in a hate-filled campaign calling for the execution of gay people who they claimed were at the root of society’s problems. Ihjaz Ali, Kabir Ahmed and Razwan Javed are the first to be prosecuted under new laws against inciting hatred on the grounds of sexual orientation. Ali was jailed for two years and Ahmed and Javed for 15 months each. Muslim fanatics who called for execution of gays and wanted to set up a ‘medieval state’ under Sharia law in Derby are jailed for up to two years. – (I Belgien er en lige lovlig rettroende muslim røget i spjældet i to år for dødstrusler mod politikere og ikke-muslimer i almindelighed.)

Kyrkbacken på Hven set fra Rungsted Havn, C.F. Hansens Hørsholm Kirke og kapel, Karen Blixens Rungstedlund, Øresundsbroen set fra Skodsborg, J.F. Willumsens hus på Strandagervej, med maleren selv som arkitekt. (klik. f. helskærm)

Fortsæt med at læse “Luften vi ånder”

Siden bogen udkom, er det blevet klart for mig, at situationen er endnu værre, end jeg troede. Folk, der i årevis er blevet brutalt angrebet af de nye Quislinger, har fået endnu flere tæsk efter 22. juli. De har nu bestemt sig for, at det er bedst at holde lav profil. Derimod har jeg fået støtte fra almindelige norske borgere i private meldinger.” [..]

Du både kritiserer og forsvarer bloggeren Fjordman, som Breivik citerer flittigt i sit manifest. Hvordan opfatter du hans rolle i forbindelse med Breivik?

”Som jeg skriver i bogen, så følte jeg på et tidspunkt – af forskellige grunde – at det var bedst ikke at have noget med Fjordman at gøre. Men da han blev dæmoniseret efter 22. juli og beskrevet som medskyldig i Breiviks gerninger, følte jeg bare stor sympati for ham. Hos mange andre islamkritikere var instinktet at distancere sig til Fjordman, fordi de var bange for at blive sat i samme bås. Det var trist at være vidne til. Som Benjamin Franklin sagde til sine kolleger, da de signerede Den Amerikanske Uafhængighedserklæring: ”We must all hang together, or assuredly we shall all hang separately.” En historie der må fortælles. Interview med Bruce Bawer.

Excerpt from Bruce Bawer’s The New Quislings: How the International Left Used the Oslo Massacre to Silence Debate About Islam.

It did not take long for Norway’s New Quislings to rally around a new label for their enemies: “Eurabia writers,” “Eurabia conspiracists,” “Eurabia propagandists,” or some variation thereupon. One of the first to employ this label was Sindre Bangstad, a social anthropologist at the University of Oslo, who in the Danish newspaper Politiken used Breivik’s atrocities as a club with which to beat a wide range of adversaries. He went, for example, after Walid al-Kubaisi, an Iraqi Norwegian writer whose website is called Opplyste Muslimer (Enlightened Muslims). Walid is one of the bravest people in Norway and one of its most fervent defenders of individual liberty—yet Bangstad smeared him as a “Eurabia literature propagandist” and mocked him for having assumed, in the first moments after the explosions in Oslo, that they were the work of Islamic terrorists.

What is “Eurabia”? The word refers to the book of that title by the scholar Bat Ye’or, who describes how various obscure European commissions, committees, and such have smoothed the way for the Islamization of Europe. Since July 22, the book Eurabia has repeatedly been characterized in the Norwegian media as pure fantasy; on the contrary, it is a sober work of solid documentation, and anyone who wishes to try to refute it should do so by resorting to facts, not by smearing it as baseless propaganda. Ye’or has studied a small library of obscure agreements produced by diplomat meetings, conferences, conventions, and the like over recent decades, and has found what she considers an unsettling pattern of “informal alliances” between European officials and their Mediterranean Arab counterparts that take place under the umbrella of something called the Euro-Arab Dialogue, which dates back to 1974. Bat Ye’or considers these alliances to be characterized by a European deference toward Muslim values, sensibilities, and sensitivities, a pattern she likens to the historical subordination of non-Muslims in Islamic countries. These agreements, in her view, have been instrumental in producing an increasingly Islamized Europe in which government leaders are quick to give way to Muslim wishes and demands and loath to defend Western values and principles—thus, Eurabia. Ye’or is no shrill self-promoter, and her books are hardly the punchy screeds they have been made out to be; on the contrary, they are dry, sober, and packed with long, thoroughly footnoted quotations. The serious and responsible way for an opponent to respond to such work is by challenging the facts or the interpretations thereof; it is not to name-call, to describe her as a street-corner hatemonger or a reckless peddler of baseless conspiracy theories.

Bangstad also went after the Progress Party and its former head, Carl I. Hagen: “We don’t know when Carl I. Hagen began to read the type of Eurabia literature that Anders Behring Breivik has also read, but it is well documented that he and several of his fellow party members have read precisely that type of literature.” As in any totalitarian society, it was now apparently an offense in Norway simply to have read certain books that the country’s new Public Enemy Number One had also read. (By the same logic—in fact by far better logic—one would expect that after 9/11, Madrid, London, Beslan, Bali, Mumbai, and so forth, it would be forbidden to read the Koran.)

Bangstad had more to say:

Anders Behring Breivik . . . has read widely in the racist and Islamophobic literature, from the Israeli right-wing extremist Bat Ye’or by way of the American-Norwegian neoconservative Bruce Bawer to the Norwegian professor emeritus in sociology Sigurd Skirbekk. . . . Hereafter it will be difficult for editors and intellectuals to minimize the existence of Islamophobia in Norway, and it will, if possible, be even more difficult to claim that racists’ and Islamophobes’ words are just words. . . . Anders Behring Breivik has, by his actions, set himself up against history. Multicultural Norway has come to stay. No pasaran—the line is drawn here.

Those last words, of course, were a quote from Che Guevara—which gave a helpful hint as to exactly where, ideologically, these nasty lucubrations had their origin. (Though it should have been No pasarán, with an accent over the third a.)

Fortsæt med at læse “Bruce Bawer: “Situationen er værre, end jeg troede””

Det Muslimske Broderskab forklaret på 3 minutter. Det Islamiske Broderskabs motto: “Allah er vores mål. Profeten er vores leder. Koranen er vores lov. Jihad er vores vej. At dø for Allah er vores højeste håb.” En af deres tilhængere har netop fået en Nobelpris. Tja, dynamittens opfinder giver penge til islam – hvilken ironi. Villy Søvndal siger, at vi bare skal sove videre og lade være med at bekymre os om deres “bløde sharia”. 3-minutters kursus. Af Nicolai Sennels

Ray Honeyford vandt og tabte

– “As his obituary in this newspaper yesterday reminded us, Ray Honeyford was nothing if not outspoken. In 1984, he was forced from his job as a school headmaster in Bradford for challenging the multiculturalist orthodoxies that had taken a grip on the education system, and on much of public life. He accused the race relations lobby of fostering “a whole set of questionable beliefs and attitudes about education and race which have much more to do with professional opportunism than the educational progress of ethnic minority children”. Mr Honeyford believed that multiculturalism was doing a disservice to children from immigrant backgrounds, who were denied the benefits of full integration with the society into which they would grow up.”
“His bitterness over the treatment he endured was not mitigated by the fact that multiculturalism was later disavowed by many of those who once championed it most assiduously. The bombings on the London transport system in July 2005 led to a recantation by the last government, many of whose members had been among Mr Honeyford’s most vociferous detractors. Today, it is a commonplace for politicians on the Left to acknowledge that separation of ethnic groups was a mistake, leading to communities in our cities living parallel lives and hardly ever meeting, let alone integrating.The lesson here is that shutting down debate about cultural assimilation is short-sighted and dangerous. Mr Honeyford’s lesson, As English stops being the first language of most London children, is Britain ready for the great integration challenge?” –Artikkelen som kostet Ray Honeyford jobben.

BBC føler sig naturligvis kaldet til at gå i rette med Honeyford. Roger Scruton og The Mail har de eneste omtaler endnu, der er rigtig indignerede på Honeyfords vegne:

The great Irish writer C.S. Lewis once said that ‘of all tyrannies, a tyranny sincerely exercised for the good of its victims may be the most oppressive’. That is a perfect description of the bullying authoritarianism bred by the dogma of political correctness.
In the name of promoting tolerance, race-fixated zealots exercise the most extreme intolerance, suppressing free debate and indulging in witch-hunts against anyone who dissents from their creed of multi-cultural diversity.
Ray Honeyford: A victim of a gross injustice. The portrayal of him as a racial bigot could not be further from the truth
Nothing ever exemplified this pattern of behaviour more graphically than the downfall of former Bradford headmaster Ray Honeyford, who died yesterday, aged 77…..Like a character in George Orwell’s 1984, he was deemed to have committed a crime for expressing his views. Branded a racist, he was turned into a figure of national notoriety by a noisy alliance of Left-wingers, municipal ideologues and professional grievance-mongers. A prophet sacrificed to appease the mob.

“Everything Ray Honeford said is now the official of our major political parties: too late, of course, to achieve the results that he hoped for, but nevertheless not too late to point out that those who persecuted him and surrounded his school with their insane chants of “Ray-cist” have never suffered, as he suffered, for their part in the conflict…….This was one example of a prolonged Stalinist purge by the educational establishment, designed to remove all sign of patriotism from our schools and to erase the memory of England from the cultural record. Readers will be grateful for the life of this exemplary, heroic and profoundly gentle man, who was prepared to pay the price of truth at a time of lies.” Roger Scruton: In Memoriam i The Salisbury review.

Asylgruppen Lund undergräver vårt demokratiska styrelseskick

Af Kjell Håkansson

De flesta asylsökande kommer från diktaturstater eller områden som härjas av krig, inbördeskrig, rättslöshet eller fattigdom. Man kan fly av olika skäl; av att man de facto är förföljd, av att man med rätt eller orätt känner sig hotad eller att det land man bor i har drabbats av kaos som gör det svårt att leva där eller man kanske helt enkelt flyr en ekonomisk misär.

Att söka asyl i Sverige är inte detsamma som att vara politisk flykting. Många människor söker sig till Sverige därför att man kan leva ett bättre liv här och att vi har ett socialt skyddsnät. Det är Migrationsverkets och migrationsdomstolarnas uppgift att utvärdera varje enskilt ärende för att avgöra om ansökaren är flykting eller inte. Enligt Migrationsverkets uppgifter (2010) är endast 23% av de som beviljas permanent asyl flyktingar, resten får asyl antingen av skyddsskäl (68%) eller synnerligen ömmande omständigheter (9%). Ribban ligger med andra ord inte särskilt högt och Sverige beviljar per capita ett betydligt större antal ansökningar än de EU-länder vi normalt jämför oss med.

Utlänningslagen som ligger till grund för Migrationsverkets och migrationsdomstolarnas bedömningar har röstats igenom i riksdagen av en bred majoritet av folkvalda (och högt avlönade) ledamöter. Eftersom en av riksdagens främsta uppgifter är just att stifta lagar är dess existens i grund och botten meningslös om dessa lagar reduceras till någon slags rekommendationer som det står individen fritt att följa eller att bryta mot. Om riksdag och regering ifråntas sin auktoritet att fatta för individen bindande beslut uppstår ett tillstånd av anarki, ett tillstånd som riskerar att skapa utåtgående, snarare än inåtgående migrationsströmmar.

Fortsæt med at læse “The Grand Jihad”

De holdt et møde om højreekstremismen, og så mødte den selv op:

The scene is Brussels University, l’Université Libre de Bruxelles. A debate is supposed to take place between Caroline Fourest and the historian Hervé Hasquin. The general theme of the conference is “Has the far-right become respectable?”

Almost as soon as the debate begins, Muslims dressed in traditional Islamic attire (burkas, etc.) intervene, shouting “Burka, bla bla”. They keep this up, preventing Fourest from speaking. Eventually she has to leave under escort without having had the chance to speak. – He, Souhail Chichah, an economics researcher, called the whole thing “Burqa Pride” and said it would represent the “stoning of Caroline Fourest”. His followers also expressed their hatred for “whites” and Israel. Muslims Prevent French Leftist From Speaking at Brussels University, Des islamistes empêchent Caroline Fourest de s’exprimer à Bruxelles, Débat interrompu à l’ULB: le PS espère que l’université va prendre des mesures – Video: Caroline Fourest reaktion bagefter (fransk, utekstet)

Naiviteten har skabt Malmøs problemer

“Det var det bästa jag läst på länge,” skriver en kommentator til Sten Levanders kronik, der et et frontalopgør med samtlige dogmer i svensk kriminalpolitik. Ingen af de ganske få politikere, der har turdet ytre sig om Malmøs vej til fallitbo, har været i nærheden af at stille den rigtige diagnose. Vil de anvende den, når de får den foræret og når den udstiller deres enestående inkompetence, eller vil de hellere gå i fakkeltog? Sveriges tredjestørste by er på spil:

Sociologi är ingen exakt vetenskap men vissa samband är så starka att de liknar naturlagar. Lågt socialt kapital generellt, låg kollektiv förmåga i lokala bostadsområden, för lite informell social kontroll – det ger problem. Accepterar man segregation, kapitulerar inför multikultur och samtidigt reducerar den formella sociala kontrollen (polis och rättsväsen) – då får man stora problem.

Psykologi är inte en exakt vetenskap, men inlärningslagarna (morot och piska) fungerar på krokodiler såväl som kriminella. Om ett brott av 25 lagförs och påföljden upplevs som bagatellartad relativt vinsten med de 24 andra – då lär man sig något. Vi vet mycket om socialisationsprocesser och utvecklingspsykologi, för normala såväl som sårbara barn. Vi vet hur ett kroniskt kriminellt livsförlopp formas. Och vi vet mycket om grupp-processer. Sådan kunskap står sig slätt när den strider mot den politiska “värdegrunden”. Denna dumdryga svenska naivitet är grundorsaken till problemen i Malmö.[..]

Vi vill inte ha en gangsterstat tycker medborgarna. Vi har fått det och det är “Allas vårt ansvar”. Vi har röstat på dem som ställt till det.Sten Levander, prof.em. i Allmänpsykiatri och i Rättspsykiatri

I TV-Avisen i går havde en storstilet politiaktion slået til mod “grupperinger i bandemiljøet.” Det er DR i rollen som mentale svenskere. Ude i virkeligheden skete der det, at politiet slog til mod indvandrerbander. Malmø er der hvor man ender, hvis politiet ikke lykkes, det burde kunne skræmme enhver. Også i Danmark er disse problemer politikerskabte og nedtonet af journalister, de er bare mindre fremskredne og DR er ikke sådan at skræmme.

Psykologisk analyse: Islams krig mod kvinders lyst
Af Nicolai Sennels

Tilbage i sommeren 2010 deltog jeg i et symposium på FrontPageMagazine, ledet af Jamie Glazov. Udover undertegnede, deltog forfatter, underviser i psykoanalyse og terapeut Dr. Joanie Lachkar fra Californien; Dr. David Gutmann, professor emeritus fra Northwestern University’s afdeling for psykologi i Chicago; og Dr. Nancy Kobrin, psykoanalytiker og Ph.D. i lingvistik.

Man kan læse hele symposiet her – Islam’s War on Women’s Pleasure. Jeg har oversat mine svar til dansk:

Sennels: Mine observationer er, at en opvækst i den muslimske kultur er psykologisk usundt af flere grunde. Den positive holdning til vrede og det stærkt narcissistiske æresbegreb forhindrer mange muslimer fra at modnes som mennesker. Sammen med en racistisk og aggressiv holdning overfor ikke-muslimer, en stærk identifikation med det muslimske fællesskab (umma’en) og midalderlige religiøse dogmer på bekostning af sund fornuft, menneskerettigheder og videnskab, gør den muslimske mentalitet det umuligt for de fleste muslimer at integrere sig i vores demokratiske, sekulær og civiliserede vestlige kultur. Og mere end det: Det gør muslimerne til mindre glade og mindre mentalt sunde mennesker. Sådan vil det være, når kernen i en kultur er baseret på undertrykkelse af seksualitet og kvindelige kvaliteter.

Der er ingen tvivl om, at muslimske mænds negativt syn på kvinder har en høj pris ikke kun for kvinderne, men også for mændene og den muslimske kultur i almindelighed. Vi mænd får en lang række menneskelige kvaliteter forærende, når vi åbner op for kvinder: Blandt de vigtigste er mere empati, større evne til at fungere i grupper uden at skabe hierarkier og mere modne måder at opleve og udtrykke vores følelser på.

Hvis vi ser bort fra flere gamle naturreligioner og østlige religioner såsom hinduisme, taoisme og buddhisme, var Gustav Jung (1875-1961) den første i Vesten til at opdage betydningen af ​​at åbne op til det modsatte køn: Mænd, der undertrykker kvinder, bliver aldrig rigtigt voksne. Generte nørder og aggressive mandschauvinister er de to mest almindelige mandetyper, når det gælder mænd uden kvindelige kvaliteter. Under alle omstændigheder et barnligt følelsesliv resultatet. Begge typer er ofte ensomme, føler sig “tomme”, er seksuelt frustrerede og har i mange tilfælde behov for pervers adfærd, for at få udløst deres seksuelle spændinger. Desuden har de let til depression og mangler oftest sociale kompetencer. Da aggression ses som positivt i den krigerlignende muslimske stammekultur, er sidstnævnte mandetype oftest resultatet i islamiske samfund. En nylig undersøgelse i Tyskland, ledet af den tidligere tyske justitsminister Christian Pfeiffer konkluderede, at “religiøse muslimske drenge er mere voldelige”. Ifølge Pfeiffers enorme forskningsprojekt, der inkluderede intense interviews af 45.000 teenagere, dyrker muslimsk kultur en usund og aggressiv machoholdning blandt muslimske mænd.

Når det kommer til mænds manglende motivation for at bringe kvinder seksuel nydelse, har dette alvorlige konsekvenser ikke kun for kvinden, men også for mændene og kulturen i almindelighed. Ønsket om at gøre sin partner lykkelig – ikke mindst seksuel lykke – er jo selve sjælen i kærlighed. Mænd, der ikke har dette ønske, vil blive afskåret fra modnende erfaringer med den visdom og det følelsesliv, som kun kvinder udtrykker fuldt ud. Dette efterlader mænd mindre modne og mindre lykkelige. Pointen er, at jo mere du giver, jo mere får du – på alle niveauer. Mænd, der med glæde ser sig selv som en kilde til glæde, tilfredshed og lykke for deres kvindelige partner, har fundet nøglen til deres egen menneskelige vækst og et succesfuldt parforhold. Eftersom islam og den muslimske kultur forhindrer mænd og kvinder i at kunne mødes som ligeværdige partnere, er muslimerne afskåret fra denne vigtige årsag til lykke og modenhed. Resultatet er den umodne måde at håndtere følelser, der generelt karakteriserer muslimske samfund. Udbredelsen af ​​de islamiske skrifter og muslimske mænds undertrykkelse af kvinder og dermed afskærelse fra kvindelige kvaliteter, er den vigtigste årsag til lidelse og had i islamiske samfund. Det kan ikke overraske nogen, at terror udgår fra sådanne en kultur.

Fortsæt med at læse “Caroline Fourest chikaneret til tavshed”

Douglas Murray: The Threat To Islam’s Critics, 7. februar 2012. Se også Murrays Ignore the European Court and deport Abu Qatada tonight.

Det indvandrede had

Was this boy beaten senseless because he’s white? A teenager was left for dead after being chased and savagely beaten by a gang of Asians in a suspected racist attack.

– Det er ikke nogen populær journalistgenre, der dyrker man de modsatte enkelttilfælde, der er så lidt repræsentative for voldssituationen som muligt. I Sverige f.eks. racistmordet på tjekken Johnny Rhon og i Norge racistmordet på Benjamin Hermansen. De siger intet om fordelingen af volden mellem europæere og indvandrede fra navnlig den tredje verden. Hvis man holder sig til drab, hvor tallene endnu er ret små, så har indvandrere fra 1981-2012 dræbt 72 svenskere og i Norge 58. Det er cirka fire om året i Sverige, men tallet er kun groft vejledende blandt andet fordi svenske læger er dygtige og en hel del lige akkurat klarede sig fri af drabsstatistikken og:

I Skåne var der f.eks. i nogenlunde samme periode 69 uopklarede mord, hvor en del høre med på listen. Jeg husker en del, der har “indvandrer-mod-svensker-karateristika,” som f.eks. ung mand står ved stoppested i Malmø, får umotiveret en kniv i maven og forbløder på stedet. Uopklaret. Jeg skønner derfor at minimum 100 svenskere har mistet deres liv på 30 år som en direkte følge af Riksdagens indvandringspolitik. Når det kommer til voldtægt og almindelig grov vold, må man formode at disproportionaliteten bliver langt, langt mere grotesk, og vi har for Sveriges vedkommende 100.000 ofre i alt om året, men vi har ingen statistik på det og medierne prøver at holde det som en hemmelighed, hvorved de efterhånden tilhører en klasse af forbrydere, der bør have en kategori i straffeloven helt for sig selv. Ofrene er usynlige, Henning Mankell fletter dem ikke ind i en krimi, Gellert Tamas skriver ikke debatbøger om dem, deres pårørende optræder aldrig i TV’s morgensofaer, de har på en måde aldrig eksisteret.

Men når ikke engang ofrene for denne blidt kværnende, eskalerende massakre kræver en hæderlig presse og en ændring af indvandringspolitikken, er der intet at stille op mod situationen andet end at insistere på sandheden om, hvem der optræder voldeligt mod hvem. Der findes rigtignok en racisme og et had, men den er i det store hele ensrettet mod oprindelige europæere. Mønsteret er det samme i hele Europa. Det vil holde sig indtil den dag, det ikke er holdbart længere. For presse og politikere må man da håbe, at den dag ligger rigtig-rigtig langt ude i fremtiden og at de har kuffertten pakket og bankkontoen fyldt op, for “fremtidssikrede” er hverken de eller situationen. Den er som Nobels nitroglycerin inden han opfandt den transportsikre katastofe, dynamitten.

Muslimsk ekstremist vil islamkritik i England til livs

Utroligt nok, får han politisk medvind:

A Muslim activist group with links to the Muslim Brotherhood has asked the British government to restrict the way the British media reports about Muslims and Islam.

The effort to silence criticism of Islam comes amid an ongoing public inquiry into British press standards following aphone-hacking scandal involving the News of the World and other British newspapers. But in a move that many worry will result in government regulation of the Internet, Lord Justice Leveson, a British judge who serves as Chairman of the inquiry, now says he wants to include Internet bloggers into any system of press regulation that he proposes.Observers say the Leveson Inquiry’s effort to regulate blogging, combined with the Muslim attempt to ban negative reporting about Islam, poses a clear threat to free speech in Britain.[..]

The late Christopher Hitchens described Bunglawala this way: “A preposterous and sinister individual named Inayat Bunglawala, assistant secretary general of the Muslim Council of Britain and a man with a public record of support for Osama bin Laden, was made a convener of Blair’s task force on extremism despite his stated belief that the BBC and the rest of the media are ‘Zionist controlled.’“British Muslims Try to Ban Negative Reporting of Islam

Svensk pensionsalder på 75 ?

Jobba till 75?
Sa du 75, Fredrik!?
När folk är utslitna redan vid 60?
När den politiska eliten drar sig tillbaka vid 50.
Till ett behagligt liv i värmen och ägnar sig åt golf.
Och grillning.
Skulle inte tro det, Fredrik.

Det är inte det att vi inte förstår.
Vi förstår att pengarna inte räcker.
Vi fattar att det kommer in mindre än vad som går ut.
Och att det hållit på så i många år.
Vi begriper att det inte går att hålla på så.
Men vi förstår en annan sak också.
Vi förstår varför pengarna inte räcker.

Vi förstår att det blir dyrt.
Med en miljon extra munnar att mätta.
Så många uppehållstillstånd.
Till så många som aldrig
kommer att kunna förmås göra rätt för sig.
Vi ser dem varje dag, Fredrik.
Men det gör nog inte du.
se videre på Apropå Fredrik Reinfeldts utspel om höjd pensionsålder.(Reinfeldts nya idé – jobb till 75.)

Man ser hvilken vej svensk velfærd går. Finansminister Anders Borg er en begavelse. Han betyder det samme for fortsættelsen af en forrykt svensk indvandringspolitik, som Albert Speers dygtighed betød for forlængelsen af Nazi-Tysklandskrigsførende evner, men for enden venter sammenbruddet alligevel. En veninde kommenterer: “Et krav om, at svenskerne skal arbejde, til de er 75 år, skyldes ikke, at forholdene skal forbedres for svenskerne, men at regeringen så stadig kan forsørge uproduktive udlændinge. Først åbner man grænserne fuldstændigt, og så kræver man, at de indfødte skal forsørge dem. Noget mere svinsk skal man lede længe efter.” Det er en variant af en gammel ven, der sagde: “Detta är förste gången i världshistorien som en demokratisk vald regering tvingar sit eget folk at bekosta sin egen kolonisering“. Kortere kan det ikke siges.

Fortsæt med at læse “Bellevue, 7.2.2012”