Av Julia Caesar:
Copyright Julia Caesar, Snaphanen och HRS. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen!

Mellan pest och kolera. Mellan Scylla och Karybdis. Eller: Ur askan i elden. Riksdagsvalet den 14 september står mellan en trött borgerlig alliansregering som under åtta år har slagit nya invandringsrekord varje år, och socialdemokrater som låtsas att de kan bilda regering på egen hand – men kommer att bli bundna till händer och fötter av de verklighetsfrämmande extremisterna i miljöpartiet och vänsterpartiet.
Under det som på ytan ter sig som en förutsägbar valrörelse med förutsägbara positioneringar och tomma vallöften ruvar en varböld som kommer att spricka på valnatten. Den består av alla frågor som politikerna har vägrat ta i, och de är många. På valnatten stelnar de bildmässiga leendena, då vaknar hyenorna som fortfarande lurar tyst i kulisserna. Det kommer inte att bli någon trevlig tillställning när Sveriges nya maktkonstellation ska formas. Huvuden och tårar kommer att rulla.
“Invandringspolitiken mitt i ett systemhaveri”
Bakom valrörelsens dimridåer och bondfångeri finns den vanliga beröringsskräcken inför Sveriges ödesfråga, invandringspolitiken. Sjuklöverpolitikerna har målat in sig i ett hörn och belagt sig själva med munkavle för att slippa ta ansvar för det praktsvek de begår mot svenska folket när de utan stöd i folkopinionen släpper in Europas största asylinvandring. Av rädsla för att få smaka på sin egen rasistmedicin har de bakbundit sina händer. Det är betydligt mer riskfritt och ångestdämpande att prata om pseudofrågor, som en tredje pappamånad.
“Den svenska flykting- och invandringspolitiken står mitt i ett systemhaveri. (…) Valrörelsen 2010 gick ut på att utmåla SD som illitterata neanderthalare och inte angripa problemen alls. Denna valrörelse tycks gå ut på att angripa SD som illitterata neanderthalare och rabbla siffror med tveksam relevans. I praktiken samma förhållningssätt. 2010 fick SD 5,8 procent, 2014 kommer de att landa högre”
skriver socialdemokraten Johan Westerholm på sin sajt ledarsidorna.se. Johan Westerholm avskyr SD, är säkrast att tillägga.
En avdankad stridshingst mitt i livet
Statsminister Fredrik Reinfeldt (m) ler mot mig på valmaterialet från moderaterna som jag har fått i min brevlåda. Det är ett tillkämpat leende som inte når ögonen, en ansträngd grimas hos en avdankad stridshingst mitt i livet. “Jag är en stridshingst och bra på att kämpa” sa Fredrik Reinfeldt till TT:s reporter Peter Wallberg i oktober 2013.
Paradoxalt nog är det han som tar ett steg ut ur det inmålade hörn som han delar med samtliga sju gammelpartier. Tio månader efter stridshingstuttalandet står han på Norrmalmstorg i Stockholm och framför i sitt sommartal ett tungt besked till svenska folket. I åtta år har han utmålat invandringen som ren vinst för Sverige. Nu tvingas han erkänna att den kostar enorma summor. Han berättar gärna att alliansregeringen har sett till att skapa 250 000 nya jobb. Men han berättar inte att 806 462 utlänningar har fått uppehållsrätt eller uppehållstillstånd sedan 2006 till och med sista juli i år. Nästan en miljon. Bara under första halvåret i år har 32 997 utlänningar fått uppehållstillstånd.
Arbetslösheten har ökat – trots 250 000 nya jobb
Därför har arbetslösheten ökat till rekordnivå, trots de 250 000 nya jobben – av vilka de flesta har gått till invandrare. Totalt är 433 000 personer arbetslösa i Sverige, varav 130 000 är långtidsarbetslösa. Arbetslösheten är högre både i absoluta tal och som andel av arbetskraften. Det berättar inte Fredrik Reinfeldt. Men han säger att invandringen kostar så mycket pengar att det inte finns utrymme för något annat:
“Jag kan redan säga att det kommer att bli omfattande kostnader för att ta emot dessa människor. De är så pass omfattande att det kommer att lägga ytterligare restriktioner för vad som finns utrymme för i offentlig finansiering. Därför lovar vi nära nog ingenting i den här valrörelsen, det kommer inte att finnas något utrymme för det.”
Men på sikt kommer invandringen att bli inkomstbringande, försäkrar statsministern. Vi ska bara härda ut till dess.
Sommartalet sände chockvågor genom Sverige
Statsministerns sommartal har sänt chockvågor genom Sverige. Stick i stäv med sjuklöverns och journalisternas konsensusagenda har han gjort invandringen till en valfråga. Trots att det har gått två veckor har journalisterna inte hämtat sig än. Hur ska de hantera att landets statsminister erkänner att invandringen slukar så mycket pengar att inget reformutrymme återstår? Nu har husse gett dem lov att beröra det mest förbjudna, men efter så många år av mörkläggning har lögnerna blivit en integrerad del av yrkesrollen.
I decennier har journalisterna med trosvissheten hos en frikyrkoförsamling tutat ur sig att invandringen är en vinstlott, alla som påstår något annat är rasister, och för övrigt får man inte “sätta prislapp på människor” eller “ställa grupp mot grupp” – trots att det är precis vad politiker gör hela tiden. Att bedriva politik är att prioritera. Att prioritera är att välja. Trots påståenden om motsatsen är det ingen mänsklig rättighet att dimpa ner i Sverige med okänd identitet och leva på svenska skattebetalares bekostnad.
Bara statsministern får tala om volymer
För den som har följt de uttalanden som har sipprat från Fredrik Reinfeldts läppar är budskapet på Norrmalmstorg ingen överraskning. I en intervju med Olle Lönnaeus i Sydsvenska Dagbladet i december 2012 säger han att det med en kraftigt ökad ström av asylsökande “är naturligt att folk oroar sig för hur samhället påverkas”. Statsministern talar till och med om “volymer”:
“Men när det sker till stor volym, då finns det en del som känner att nu blir det kanske lite för mycket. Den typen av frågor har naturligtvis människor rätt att ställa sig.”
Drygt en månad senare, i början av februari 2013, tar statsministern migrationsminister Tobias Billström (m) offentligt i örat när han använder samma ord. “Vi måste diskutera volymerna.” Billström får schavottera för öppen ridå. Det är bara Fredrik Reinfeldt som får tala om volymer. Ingen annan.
Skyller på “internationella regelverk”
Hans inövade svar till dem som ifrågasätter massinvandringen är att hänvisa till “internationella regelverk”:
“Att vi inte kan styra över detta. Inte med mindre än att vi avskaffar internationella regelverk och stänger våra gränser för folk som flyr från kriget i Syrien. Men det vore en inhuman politik som jag aldrig kan stödja.” (Grafik: Thoralf Alfsson)

På outgrundliga vägar och av outgrundliga skäl har Sverige tydligen anslutit sig till internationella regelverk och konventioner som inte gäller övriga EU-länder. Hur förklarar man annars att Sverige ger flest asylsökande i hela Europa uppehållstillstånd – inte bara per capita utan i absoluta tal? Eller att vi beviljar uppehållstillstånd/ger positiva asylbeslut till mellan tre och fyra gånger så många utlänningar som övriga nordiska länder tillsammans?
Hur förklarar Reinfeldt asylbedrägerierna?
Fortsæt med at læse “Söndagskrönika: Mellan pest och kolera”