Jeg så nogle videoes forleden af vrede bulgarere, der jagede muslimer væk fra at bede på gaden og brændte deres bedetæpper i ret blodige demonstrationer, og jeg så ingen anden forklaring i vestlig presse, end at det var “ultranationalister, hooligans, etnofober, racister og antidemokrater.” Vestlige mediers udlægning var ikke til at skelne fra det slemt propagandistiske Press TV fra Teheran, og jeg blev ikke klogere, da jeg ikke forstår bulgarsk.

Først i dag ser jeg en forklarende baggrundartikel i Ottowa Citizen. Hukommelsen er lang i Sydeuropa og på Balkan, også blandt muslimer med territoriale og ejendomsmæssige krav. De er sendt ind i en ny fase i en meget gammel krig, i den er 1878 bare i forgårs. På Down With the Janissaries! kan man se en transkription af, hvad der bliver sagt i GoV’s behandling, der er uafhængig af min.

Her oppe i Nordeuropa har vi ikke begreb om, hvad der foregår – endnu. Hold øje med den muslimske besættermentalitet og angreb på indfødte og statens repræsentanter i ghettoerne, så vil I opdage det før eller senere, alt taler desværre for senere. Én gang muslimsk land, er altid muslimsk land. Bare spørg Israel eller biskpppen i Cordoba. Bulgarian “anti-mosque” protests reflect historical memory

You probably don’t read a lot of headline-making news out of Bulgaria, but recent events in the Balkan country suggest we should pay more attention to the southern European state. What’s going on there may be a portent of Europe’s future. In recent days Bulgarian authorities have been confronting thousands of so-called nationalists who’ve been staging violent demonstrations in the southern European state’s second largest city of Plovdiv.

The nationalists are angered at a court-approved bid by local Muslim leaders to have an ancient mosque and its surrounding property in the nearby town of Karlovo returned to the Grand Mufti, spiritual leader of many of Bulgaria’s Muslims.

Fortsæt med at læse “‘Islam’s bloody borders’ i Plovdiv”

Videoen fra Lars Vilks komittens møde på Østerbro forleden er kommet. Blandt de medvirkende er forfatterne Henryk Broder og David Pryce-Jones, Mikael Jalving, Jaleh Tavakoli samt journalist og filminstruktør Gita Sahgal.

“Den internaliserede fatwa”

Af  Drokles

Lars Vilks Komiteen markerede fredag 14. februar i samarbejde med Ateistisk Selskab 25. årsdagen for fatwaen mod Salman Rushdie ved en paneldebat med så prominente navne som Henryk Broder, Lars Vilks selv og David Pryce Jones. Men også direktør for Centre for Secular Space og grundlægger for “Women against fundamentalism” Gita Saghal, Næstformand for Ateistisk Selskab Nana Prentø, redaktør ved Information Niels Ivar Larsen og Mikael Jalving sad i panelet. Det betød at der kun var 5 minutters oplæg fra hver panelist førend der var spørgerunde. Og det var synd for både Pryce Jones og Henryk Broder var en soloaften værd. Til gengæld sad vi ved små borde, hvor vi kunne have vores alkohol stående, noget som altid er tiltrængt når man skal høre så meget tale igennem.

Mens jeg startede på min første øl fandt jeg mig pludselig i selskab med Lars Vilks, der talte med gode venner ved mit bord. Vilks er en venlig, vidende og humoristisk mand og han talte om hvor tilfældigt islamisk krænkelse bryder ud. Oftest er det journalister der aktivt leder efter eventuelle krænkede til en hurtig kommentar og ind imellem tager en historie sig selv og så sprøjter der fatwaer ud. Og begræd Vilks stille hvorledes ufriheden også havde sænket sig over Danmark ved at pege op på de vandflasker, der var sat frem til panelisterne. Kun Vilks egen bajer, købt i baren, markerede et sidste lille rebelsk trods. Og så blev arrangementet indledt ved en velkomst af Jaleh Tavakoli, der præsenterede sig som dansk-iraner og medlem af Lars Vilks Komiteen førend Brix tog ordet og præsenterede panelisterne og en endeløs række af emner der ville blive berørt.

David Pryce Jones’, Jonathan Quayle Higgins III’s akademiske lillebror, kunne som en ægte engelsk lærd ikke selv strække armene helt ud og nå mikrofonen og måtte forlade sig på medpanelisten fra den tidlige kronkoloni. Pryce fik i Brix’ introduktion stor ros for sin seneste bog hvilket han brugte som oplæg til at fortælle om hvorledes han bøger nogle gange blev anmeldt i den arabiske verden. En forarget introduktion, hvor Jones blev beskrevet som en dekadent zionist kapitalist blev efterfulgt at et 500 ord langt citat fra bogen, hvorefter en kort kommentar der pointerede at det værste endu ikke var sagt blev afsluttet at et 1000 ord langt citat fra bogen. Således fungerer system og islam kritik i den arabiske verden.

Fortsæt med at læse “Fatwa or freedom of speech?”

Affes statistik-blogg har inn­hen­tet tall over bil­bran­ner i Sve­rige siden 1996. Det er tale om en seks­dob­ling på 16 år, i en hur­tig oppad­gå­ende trend. I rene tall repre­sen­te­rer ikke tusen bil­bran­ner mer enn noen pro­mille av den svenske bil­par­kens natur­lige utskift­ning i løpet av et år, men uhyg­gens virk­ning på et nabo­lag kan ikke bare måles i pen­ger, ei hel­ler tan­kene hos eie­ren idet han fin­ner igjen et utbrent kjøretøy.

Noe av tren­den skyl­des ifølge bran­sje­folk økt bruk av ilds­på­set­telse ved for­sik­rings­svin­del, men det kan umu­lig for­klare hele øknin­gen. Mye av den må komme av ghet­toi­se­ring, hær­verk og opp­tøyer i de svenske for­ste­dene – ikke ulikt det som er skjedd i Frank­rike, hvor bil­bran­ner hører til dagens orden. Hvor mye er forsikringssvindel, hvor mye er hærverk og opptøyer? – Aktuelle brande dette døgn tirsdag morgen kl 09: Nya bränder i Malmö, Helsingborg: Våg av bilbränder, Anlagd bilbrand i Ryd, Våldsam bilbrand i Bohus Antallet skolebrande er fortsat meget højt – 508 i 2012.

Manus Island ligger 300 km nord for Papua New Guniea og 1100 km nord for det australske fastland. Det ville svare til, Europa lagde sin asylforpost midt nede i Mali eller Niger. Australiernes tålmodighed med smuglere og invadører er i modsætning til Europas sluppet op: Manus Island riot sparked by resettlement news.

“if you come to Australia illegally by boat, this is, I’m afraid, what happens to you. It’s impossible not to feel sorry for people who want a better life and who are living in a horrible country and I guess it’s good that they think Australia is a beacon. We are a beacon — a beacon of freedom and decency and generosity — but we cannot allow people to take advantage of our generosity in this way.”

De næsten daglige storme på Ceuta og Melilla minder Europa om, at fremtiden mere og mere indtrængende kræver et svar: Fysisk forsvar eller kapitualtion for en demografi, der er grundigt beskrevet her de seneste måneder, og som der ikke er nogen køn løsning på. Cecilia Malmström-løsningen – at fordele trykket mere ligeligt – er som at pisse i buskerne for at holde varmen. Demografien lige under Europas bug viser, at den er gal igen om fem år.

Det snerper til for de ubeslutsomme. Asyltrykket øges for hver måned, og den europæiske befolknings modstand øger i samme takt. Hvad vil i svare os, mens der er lidt tid tilbage og inden I bliver fejet til side af nogle andre, europæerne kan finde på at vælge? Man må formode, at DF, SD, FN, UKIP og PVV kun er deres første og pæneste skud i bøssen. Hvad skal vi drives ud af politiske fantaster af rent nøleri og fejghed? Lige i disse år, er vi på vej ud i den værst tænkelige udvikling – den vi kan kalde ‘den svenske’: En enorm asylbefolkning og en enorm modstand, opskriften på blodigheder. Det bliver ikke behageligt at få ansvaret for.

Serious questions have been raised about Australia’s responsibility to asylum seekers held in offshore detention centres after violent clashes on Manus Island that left one asylum seeker dead, another shot and scores of others severely injured.

Immigration Minister Scott Morrison confirmed 77 asylum seekers had been injured on the second night of violence in a vicious clash between locals and the PNG police on Monday. One person dead, others seriously injured during violent Manus Island clashes, Beds smashed as asylum seekers on Manus Island battle with guards.

Khader: Tag statsborgerskabet fra de danske jihadister

Om jeg forstår, hvorfor de danske beslutningstagere vil risikere bare et eneste øjeblik at lade jihadister komme tilbage til Danmark som almindelige statsborgere. Det er ikke for sjov, når jeg siger, at faren er reel. Det er danske liv, det gælder. Sætter bare en enkelt jihadist sig for at føre hellig krig i Danmark, kan ingen længere føle sig sikker i vores land. Det bør få konsekvenser, hvis blot man så meget som overvejer terror. Det bør også gælde for dem, der rekrutterer og opfordrer dem til hellig krig. Se nu bare Sam Mansour, som netop igen er blevet taget for at opildne til terror. Hvad laver han stadig i Danmark? Budskabet bør være klart og tydeligt for alle, som drager i hellig krig: ’Tag af sted og mist dit statsborgerskab!’ Naser khader i BT

Spencer & Weston on free speech in the UK

Robert Spencer, Paul Weston, and Tim Burton on the erosion of free speech in the UK. Det har normalt lav underholdningsværd at høre folk, der stort set er enige, men deltagerne her er ikke bare veltalende, de er også velinformerede, så jeg synes, det er umagen værd. Pamela Geller medvirker ikke.

Public fury ahead of TV debate as 70 per cent of Britons says we must ban new migrants. The Big Immigration Row: Live is on Channel 5 at 8pm tonight. Hard working Britons have had enough, says Katie Hopkins.

Mot­stan­den mot inn­vand­ring er ster­kere i Tysk­land, Frank­rike og Eng­land enn i Sveits. En av Sveits’ største dags­avi­ser, Blick, har fått utført menings­må­lin­ger i de tre EU-landene. Hadde befolk­nin­gen i disse lan­dene fått stemme over masse­inn­vand­rin­gen tyder alt på enda tyde­li­gere ja til begrens­nin­ger enn i Sveits.

I Sveits var jo fler­tal­let tynt: 50,3%. Ifølge Blick’s måling vil 61,8% av tys­kerne begrense inn­vand­rin­gen, i Frank­rike 69,7 % og i Stor­bri­tan­nia hele 77,5 %. Målin­gen ble fore­tatt av mar­keds­ana­lyse­fir­maet Isopublic.

Det har vært snakk om en smitte­ef­fekt til andre euro­pe­iske land. Men sveit­serne er altså langt fra å være de mest kri­tiske i Europa til fri beve­ge­lig­het. De har bare, i mot­set­ning til inn­byg­gerne i andre land, hatt en sjanse til å stemme om saken.

Folk ble også spurt om de var ube­tin­gede til­hen­gere av fri beveg­lig­het. I Tysk­land sa mindre enn en tre­del ja, i Frank­rike en fem­del, og i Stor­bri­tan­nia var det kun 15 pro­sent støtte til ube­tin­get fri flyt av arbeidskraft.

Fortsæt med at læse “Massiv indvandringsmodstand i hele Europa”

av Julia Caesar:

Copyright Julia Caesar, Snaphanen och HRS. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen!

Niklas Orrenius, 40, agendajournalist på Dagens Nyheter och chefredaktör Peter Wolodarskis handgångne man, grubblar på vad han ska säga till sina barnbarn som han ännu inte har. Frågan tål att ställas. Niklas Orrenius är nämligen en av de politiska aktivister som under täckmantel av journalistik driver Sverige käpprätt åt helvete. Med en kombination av manipulation och guilt by association intar han en av tätplatserna i den pågående åsiktsförföljelsen och skuldbeläggningen av svenska folket.

Om man ska lyckas som agendajournalist  bör man uppfylla vissa krav. För det första måste man ha en svart-vit människosyn. Svenskar är alltid De Onda, och invandrare är alltid Offer, vilket innebär att de alltid är Goda och måste beskyddas från invånarna i det land de har valt att flytta till. Vidare bör man ha en orubblig övertygelse om att mångkultur är en välsignelse och massinvandring en enastående berikning på alla plan. Islam ska ses som en kärleksfull och fredlig religion utan något som helst samband med islamistiska terrordåd som skördar tusentals offer. Det är en fördel om man så långt möjligt avhåller sig från att kontrollera fakta som riskerar att spräcka den ideologiska övertygelsen.

Den optimala agendajournalisten

Niklas Orrenius uppfyller alla kriterier. Han är visserligen i stort och gott sällskap, men han är den optimala agendajournalisten. Det var därför han köptes över från Expressen av Dagens Nyheters chefredaktör Peter Wolodarski i mars förra året sedan han meriterat sig med lysande insatser i den så kallade “järnrörsskandalen”.  Niklas Orrenius’ grundidé, eller ska vi kalla det övertygelse, är att Sverige är djupt genomsyrat av nazism och rasism. På denna idé bygger han sin journalistik. Idén är för honom så självklar att den är höjd över all diskussion och kritiskt ifrågasättande. Han ser det därför som sin plikt att agera som självutnämnd inkvisitionsdomstol med obegränsad rätt att både anklaga och döma.

Det vanliga syftet att skuldbelägga Sverige

Nu har Niklas Orrenius börjat fundera på vad han ska säga till de barnbarn som han inte vet om han kommer att få. Fler journalister än Niklas Orrenius har anledning att rannsaka sina eventuella samveten och på allvar ställa sig frågan vilket Sverige de lämnar över till sina barnbarn. Men Orrenius’ grubblande handlar naturligtvis inte om hans och andra journalisters medansvar för att Sverige på några decennier har förvandlats till ett mångkulturellt inferno och att barnbarnen får ta över ett land i upplösning. Tvärtom, hans uttalade syfte är som vanligt att skuldbelägga Sverige och anklaga svenskarna för att vi gör för lite.

Sverige i topp med antal asylsökande

Det kan tyckas en aning malplacerat att anklaga ett land som har utropat sig till “humanitär stormakt”  och tar emot flest invandrare per capita i hela Europa för att vi gör för lite. Enligt UNHCR ligger Sverige i topp vad gäller mottagande av asylsökande per capita i hela västvärlden.

I absoluta tal ligger Sverige på tredje plats bland de europeiska länder som tar emot störst antal flyktingar. Bara Tyskland och Frankrike tar emot fler i absoluta tal. Om Tyskland skulle ta emot lika många per capita som Sverige skulle de ta emot åtta gånger så många flyktingar som de gör i dag. Men sådana fakta besvärar inte Niklas Orrenius. Nazismen är vårt fel. Inbördeskriget i Syrien är vårt fel. Att inte alla 22 miljoner syrier lyckas ta sig till Sverige är också vårt fel. Vi borde naturligtvis chartra en flygplansflotta och åka ner och hämta dem.

Framtiden oroar honom inte

Det är tveksamt om Sverige ens finns kvar i den form vi känner det om 20-30 år när Niklas Orrenius’ barnbarn kan tänkas göra entré. Detta framtidsscenario oroar honom inte. I artikeln i Dagens Nyheter skriver han om sin “snälla farmor” som han dricker te och spelar kort med på 1980-talet. Redan som tonåring är han i farten i inkvisitionsbranschen och tar sig rätten att klämma upp sin gamla farmor mot skranket, hålla korsförhör och ställa henne till svars för de tyska nazisternas illgärningar:

“Vad visste ni om judeförföljelserna? Fanns det nazister i Motala? Vad tänkte du och farfar när ni hörde om dödslägren?”

Och farmor berättar för sitt ohängda barnbarn hur rädd hon var när farfar kallades in till militären och hon blev ensam med småbarnen.

“Att hon kastat sig på sängen i förtvivlan, men tagit sig samman. Hur hon skaffat mörkläggningsgardiner och följt myndigheternas instruktioner.”

“Och judehatet, hur var det med det?”

“Och judehatet, hur var det med det?” naggar den tonårige förhörsledaren. “Farmor såg ledsen ut. Det gjorde hon aldrig annars. Hon sade att hon mindes att människor var avundsjuka på och missunnsamma mot judar. En av farfars släktingar var nazist. Han skickade pamfletter som farfar slängde i papperskorgen.”

Nazisten ifråga var kusin till Niklas Orrenius’ farfar. Han hette Axel Arvid Åke Orrenius, föddes 1906 och dog 1971. Han var Svenska Nationalsocialistiska Partiets propagandaansvarige i Stockholm 1935. Den yngste av Niklas Orrenius’ söner bär för övrigt namnet Åke.

Farmor borde ha tagit itu med Hitler

Farmor sa: “Vi förstod inte riktigt hur illa det var i Tyskland.” Det tonåriga barnbarnet fortsätter att pressa sin farmor. Svenska tidningar skrev minsann om dödslägren under tidigt 1940-tal, och läsarna fick några år tidigare veta om Kristallnatten!

Farmor borde helt enkelt ha lämnat sina barn och åkt ner till Tyskland och tagit itu med Hitler och nazismen. Allt annat är judehat och nazismrasism. Den korsförhörda farmodern samlar ihop spelkorten och säger:

“Man ville liksom inte tro. Vi ville inte se.”

I ett temporärt anfall av klarsyn påpekar Niklas Orrenius:

“Det är nästan alltid dumt att jämföra nazismens brott med något annat. Det riskerar att förminska Förintelsen.”

Trots den insikten travar han oförväget på i samma skuldstinkande ullstrumpor som vanligt. Han frågar men levererar själv de förutsägbara svaren.

“Vad det är som vi inte vill eller orkar se i vår egen tid? Vad kommer våra barnbarn att fråga oss om?”

Niklas Orrenius fastnar vid symboler

Niklas Orrenius säger sig fastna vid symboler. Som stängslet i Melilla. Melilla är en liten spansk enklav i norra Marocko där tusentals afrikaner varje år försöker ta sig in för att komma vidare till Europa och ta del av det välstånd som de europeiska folken har arbetat ihop. 2005 satte spanska myndigheter upp “ett stängsel med rakbladsvassa knivar runt Melilla”. Men stängslet och knivarna avskräcker inte afrikanerna från att försöka klättra över.

“Jag fick de djupaste skärsåren på händerna och i magen. Det tog tolv timmar för personalen på sjukhuset att sy ihop mig”

säger en ung man till den spanska tidningen El País,  som Niklas Orrenius förtjust citerar. Sedan hamnar han som förväntat i kriget i Syrien, “med grymheter så vidriga att de knappt går att ta in”.

Jag har faktiskt aldrig hört någon anse att kriget i Syrien är ett trevligt påhitt. Däremot har jag hört en och annan antyda att Mellanösterns och Afrikas ständiga muslimska krig kanske inte är en heltigenom svensk angelägenhet.

Kriget i Syrien – Sveriges ansvar

Det är här Niklas Orrenius’ ofödda barnbarn kommer in i sammanhanget. Han drar sig inte för att använda dem som redskap i sin manipulativa journalistik. På samma sätt som han klämde upp sin stackars farmor mot väggen tänker han sig att hans barnbarn kommer att ställa honom till svars. Men inte av den verkliga anledningen, att han är en av dem som aktivt bidrar till att avskaffa Sverige. Utan för att inbördeskriget i Syrien av outgrundliga orsaker tycks vara Sveriges ansvar.

“Visste ni inte vad som hände i Syrien, farfar?”
“Jo.”
“Vi läste i skolan att ni satte upp stängsel med knivblad?”
“Ja.”
“Var ni väldigt fattiga i Europa på den tiden?”
“Nej.”

När svenskarna satte upp staket i Nordafrika

Fortsæt med at læse “Söndagskrönika: Niklas Orrenius’ vånda”

Christopher Hitchens talks about India and terrorist attacks on the Indian Parliament. He talks about the threat of Islam and the mind games played by radical muslims. He talks about Iran and the Kurdish revolution.

Værd at genhøre på 25 års dagen for Rushdie-fatwaen. Vores middelalderlige fjende har benyttet anledningen til at forny deres “dødsdom” over Rushdie. Iranian mullah revives death fatwa against Salman Rushdie over Satanic Verses 25 years after it was issued Hitchens var en ven af Rushdie. Han har også en gnistrende lærd ‘anmeldelse’ af islam her, jeg ikke havde hørt før Christopher Hitchens on Islam and Muhammad. SE også Weekendavisens interview med Rushdies forlægger William Nygaard via -Vi vant saken, men tapte freden.

David Pryce Jones: The Closed Circle: An Interpretation of the Arabs, antagelig bogen om araberne. Lars Vilks Komiteen markerede 25-året for fatwaen mod Salman Rushdie med et debatmøde på den gamle Østerbro Kaserne. Expressen havde lidt problemer med “Krudttønden”, men krudtet kommer altså fra militæret.

David Pryce-Jones er født i Wien i 1936 og ingen årsunge, men han afslørede over for mig, at han var en stor fan af Mark Steyn og Tommy Robinson. “This working class lad, very, very bright,” og så remsede han de gange op, Robinson havde stillet BBC interviewere til vægs.

Jeg kunne glæde ham med, jeg har pubcrawlet med Robinson og Paul Weston, og været inviteret til Mark Steyns værelse på Palace Hotel. Et kamera er et nyttigt adgangskort, hvis man kan bruge det, behøver man ikke være noget geni til andre ting. Pryce Jones er en mild, klog og tolerant mand, og en ægte, europæisk intellektuel.

Pryce Jones var et kup, jeg ville gerne have hørt på ham alene hele aftenen, hvis Vilks og Broder så havde fået en aften for sig selv også. København er blevet en interessant by i disse år, takket være ret få nøglepersoner. Den er for den politiske diskussion, hvad den var for jazzen i Montmartre tiden i 60 erne og 70 erne. Det er synd, at så få danske politikere har opdaget det. de er ‘in the day to day business’, hvem der har styr på de store linjer, ved jeg faktisk ikke. Min fornemmelse er, at ingen har.

Henryk Broder, jeg ved ikke rigtigt, jeg har mødt voksne tyskere, der ikke kender ham, og det har fået mig til at tvivle på, om vi overhovedet har en fælles horisont længere. Hvem er de informerede borgere så, som stemmer i demokratiske valg? Hvor er deres tanker henne? Har EU ret i, at pøblen er ignorant og skal styres centralt?

Jeg har mødt masser af tyskere, der ikke aner hvem Henryk Broder er, og for mig, der er lidt forelsket i ham og hans ven Hamed Abdel Samad, er det temmelig uforståeligt. Der er uden tvivl danske journalister, der aldrig har hørt den støj før, altså ‘Broder’. Hvad man kan være uvidende om, går over enhver forstand. Jeg havde en nabo, der var journalist på BT, han anede ikke hvem Ayaan Hirsi Ali var. Det var i 2007, tre år efter hun havde fået Venstres frihedspris. Det er også dansk journalistik: Betal for at blive dummere. Video følger. Klik f. helskærm.

Fortsæt med at læse “Henryk Broder, David Pryce Jones og Lars Vilks”

Verdens fremtid. Det gamle Europa har traktateligt forbundet sig til at forsvinde. Dets politikere klapper hælene sammen og står ret på europæernes vegne. Gør plads til dem der føder flest børn, ellers tuder FN, EU og journalistikken over Lampedusa og afrikanere og arabere, der ikke kan svømme. Vi må skabe et nyt ‘vi.’ Dine chefer antager, det er lettere end at spise en P-pille, og de mener det er upassende at bede nogen om at gøre det. At dø uden at brokke sig og at aftage en afghansk eller somalisk kvindes 6.17 børn, er hvad anstændighed går ud på.

Det er ligesom med giraffen i Zoo, vi tuder eller dødstruer nogen, hvis I ikke holder op med at være så sjælsrå. Hvilken humanist har ikke plads til en giraf, som kan være i Politikens hjørnekontor, hvis man kapper halsen af den? Der er plads nok i Sverige og Norge, i hvert fald til et enkelt års 75 mio børnefødsler. Median ages in African countries are strikingly low. Africa to Record Largest Population Growth Over Next 40 Years, Africa’s population to double to 2.4 billion by 2050

25-års dagen for fatwaen mod Rushdie

I Danmark har det på senare tid bildats en särskild Lars Vilks-kommitté, som sett som sin uppgift att debattera konsten och yttrandefriheten. Lars Vilks säger att han själv deltagit vid flera av mötena.På fredagen tänker man högtidlighålla 25-års dagen av ayatollah Khomeinis fatwa mot författaren Salman Rushdie. Mötet är planerat att äga rum på den så kallade Krudttønden på Østerbro i Köpenhamn.

En av de drivande i arrangemanget är den danske performancekonstnären Uwe Max Jensen, själv uppmärksammad efter att ha urinerat i en vattenskulptur på Århus Konstmuseum och sagt att han utförde ett performancekonstverk genom att höja vattennivån i konstverket.Lars Vilks visar nya hundar i Danmark

Johannes Riis fra Gyldendal og medstifter af Lars Vilks Komiteen, Helle Merete Brix Kulturnyt: Salman Rushdie – fatwaens konsekvenser

spurgte jeg sikkerhedsvagten i Netto kl 22. “Spørg dine politikere”, svarede han. Ok, Thorning, Nyrop, Jelved, Holger K., Dybkjær, Vestager, Enhedskommunisterne og Gammeltoft Hansen, alle I andre landsforræddere med ridderkors. Bliver det blodigt?`Jeg kan ikke forestille mig andet, når jeg iagttager de sidste 30 år og alle de liv, svenske politikere har krævet allerede. De er indtil videre færre i Danmark.

Elin Krantz, et offer for svenske politikeres fremmedpolitik. Hun er død, men hendes død skal som så mange andres, blive ved med at vidne om dem der forrådte hende og Sverige, og som lever uforstyrret videre i et selvbekyttende medieklima. Alle de døde, og der er mange svenske, er på deres kappe, der er ingen udflugter. Om de vil blive stillet til ansvar af deres befolkning, kan igen vide endnu. Vi venter og ser, om de kommer til at betale personligt for alle dem, der måtte dø i deres navn. Sverige er besat af ‘rättvisa’, lad os se det fuldbragt. Lad os se en messe for hundreder og atter hundreder af dødsofre for multikulturen. De er der.

Diskussionen på nettet i Sverige drejer sig om, hvorvidt der er hundreder eller tusinder, som har mistet livet på grund  af vekslende, svenske regeringers fremmedpolitik. Jeg har igen tal på hånden, jeg ved kun, det er de mange (+200 døde), jeg selv har set siden 1992. Svensk statistik er en kunstart i sig selv, og man skal ikke umiddelbart stole på den. Dø, det er ‘tråkigt’, men det er collateral damage set fra Riksdagens synspunkt, og I stemmer selv på dem.

Carina Hägg (S): “Jag är drabbad av vedergällning”

Nordiske socialdemokrater mangler stemmer, især i Norge og Danmark. Svenske ligger stadig på 32.4 procent, hvilket ikke mindst må skyldes at de har over 80 procent af mindst 1 mio. indvandrerstemmer, hvoraf små 300.000 er muslimske. Alligevel ville de gerne fremtidssikre sig, så Sverige aldrig får en borgerlig regering mere, noget svenske borgerlige ikke helt har begrebet. De indgik en aftale med muslimer, der viste sig at være Broderskabsislamister, da Omar Mustafa blev valgt ind i partiledelsen.

Broderskabets loyaliteter ligger mildt sagt ikke i Sverige, og deres mål er erklæret åbent: At ødelægge “Vestens rådne hus” indefra. For ikke at vide det, skal man være anafabet, eller altså svensk socialdemokrat. Det har allerede forrådnet svenske SAP, men måske ikke lige som Mustafa og socialdemokraterne havde tænkt sig. Jeg så ellers for mig Hitler (Broderskabets mafiosoer) vride armen om på Edvard Beneš (svenske socialdemokrater) på Berghof i 1938, hvilket syn. Nu blev det måske ikke denne gang takket være Carina Hägg.

Det viser, til hvilke yderligheder svenske socialdemokrater har været parate til at gå, hele affæren er grundigt beskrevet i kronikken Söndagskrönika: (S)venska Muslimpartiet. Carina Hägg gjorde Sverige den tjeneste at afsløre hvilke interesser der kunne komme til at lede landet, og det har hun ikke fået anden tak for end et spark af partiet og tilsvining i pressen. Hvordan kan et stort gammelt parti opføre sig så amatøragtigt og uansvarligt, er der ovethovedet nogen kompetent ledelse i Stefan Löfven, og hvor mange af de tilbageværende 32 % stemmer, er overhovedet oprindeligt svenske?

Har svenske socialdemokrater lovet radikal islam andre ting, vi ikke ved om endnu? De trives lidt endnu, men i længden vil de havne de der, hvor danske socialdemokrater er havnet. De vil aldrig komme sig over det forræderi, de har begået mod deres land og deres kernevælgere. De lever på lånt tid. Fra Jag är drabbad av vedergällning

Jag, som redan är folkvald och föreslagen till riksdagskandidat, kommer att helt strykas från vallistorna trots tidigare kongressbeslut.Anledningen är att jag var för kritisk mot partitoppen i hur den hanterade och fortfarande hanterar islamisternas inflytande över socialdemokratiskt politik. [..]

Vi hade lyckats med att stänga ute grumlig religiös övertygelse från att påverka socialdemokratisk politik. Men så bra har inte historien utvecklat sig riktigt därefter. Det vet jag för att jag är en som drabbades av ren och skär vedergällning.

Fortsæt med at læse “»Hvad Fanden laver du her?«”