Det er svært at få overblik over, hvad der skete i Gøteborg. Den officielle version er her: Filmen visar: Mobb hoppar på tjej i Göteborg. Flera ungdomar uthängda på nätet med namn, bild och påstådda sexaktiviteter og Svensk reporter: – Folk kastet stein på politiet, skolen og forbipasserende. Netchikanen har bredt sig til Stockholm. Polisen befarar fortsatta bråk och har “dammsugit” stationerna på extrapersonal. Nu söker polisen en pistolman som synts under kravallerna. Aftonbladets Oisín Cantwell stiller diagnosen: Internettet er farligt. Gymnasieskolor stänger – rädda för nya bråk. Fotograf dödshotad vid upploppet

To skoler holder lukket i dag ondsag, noget tyder på opløbene kan fortsætte. Den ene hedder Framtidsgymnasiet, et fascinerende, meget svensk navn. Hvis jeg var svensker, ville jeg foretrække at leve i fortiden. Når man taler om svenske gymnasier, skal man huske, at her går revl og krat -næsten. Damfrisører og automekanikere in spe, det er ikke ungdomsintteligentsiaen der render rundt og kaster med sten. Det er, som man kan se på nettet, unge der dårligt kan skrive svensk.

Når man studerer sproget på instagrammerne, kunne man kalde det en seksuel, etnisk Facebook- I- Phone krig. Sveriges gader synes at være den lettest kontrollerbare kampplads. Det er et internt indvandreropgør, der handler om seksuelle fornærmelser. Nedenfor den inofficielle som den ser ud indtil videre. Den sociale is er blevet tynd og skrøbelig i Sverige. Den knækker, hvor den er tyndetst: på nettet. Opdateres. (“Orroz” kommer från persiska eller turkiska och betyder hora. Alla bilder och filmer som postats visar nästan enbart ungdomar med invandrarbakgrund.)

En gymnasieskola fick barrikaderas på grund av anstormning från pöbel.
-Bilar vandaliserades, poliser jagades från platsen av hotfull pöbel.
-Minst två personer misshandlades av pöbel.
-Nordstan invaderades av pöbel. Butiker tvingades stänga.
-Polis tvingades utrymma Brunnsparken mitt under en arbetsdag.
-Oroligheter spred sig sedan till olika delar av centrum innan det hela lugnade ned sig under sträng polisiär övervakning.

En tjej som går på Plusgymnasiet startade ett Instagram-konto kallat gbgsorroz. Där lade hon ut en eller flera bilder med rykten om tjejer hon tyckte var “horor”. Hon uppmanade sedan andra att skicka in bilder med “horor” och kommentarer om vad de gjort. Då hennes identitet avslöjades (http://www.nattstad.se/mexy) valde hon att publicera namn på de som skickat in bilder + rykten, för att dra uppmärksamheten åt ett annat håll. Detta gjorde att hon fick både tjejer, tjallare och deras kompisar och släktingar emot sig.

Igår kväll samlades ett 40-tal ungdomar utanför hennes hem för att hämnas. Inget hände förutom att hennes farsa blev förbannad.Sedan startades en Facebook-grupp där man uppmanade alla att gemensamt spöa upp henne vid en viss tidpunkt idag.Tjejen verkar ha befunnit sig i skolan, men ska ha skyddats av polisen (eventuellt i skolans källare).400-500 ungdomar samlades vid Plusgymnasiet som helt stängdes ner – ingen fick lämna skolan eller komma in. Ett par misshandelsfall skall ha skett, då på tjejer, och viss vandalisering ska ha förekommit. Bl.a. på bilar och fönster på närliggande byggnader.Vapen sägs ha skymtats både på stan och i skolan. Ett rykte säger att en person blivit knivhuggen inne på skolan.

Fortsæt med at læse “500 indvandrerelever i krænkelsesoptøjer i Gøteborg”

Jeg kommer i Magasin du Nord når jeg ikke ved, hvor jeg ellers skal få noget. Det er hvert andet år. Folk elsker tilsyneladende stormagasiner, indkøbscentre, jeg kan ikke døje dem. En Eau de Toilette til en mand, der dufter af cigarer medmindre han er sprayet med den, og den er dyr. Jeg farer vild med det samme og støder ind i en udspartlet ekspeditrice og et skelet, begge i kridhvide kitler.

“Hvad er det?” “Det er en reklame for en amerikansk apotekerkæde”, siger den udspartlede uden antydningen af ironi. “Det apotek ville jeg måske undgå”, siger jeg. Hun glatter ligesom undskyldende på skelettets kittel og siger igen uden en milliliter julehumør, (humor betyder ‘væde’ på græsk): “Hvorfor det? Sådan ender vi alle.”

Min skepsis over for skelelettes reklameværdi for sundheden bider ikke på hende. “God jul” siger jeg som farvel, og søger i retning af parfumeduften og får fat i den dyre flaske. Der er også noget, der hedder ‘julesorgen’, har jeg lært af en præst. Jeg kendte den godt, men jeg vidste ikke, den havde et navn.

I Magasin er der et cafeteria, der er aviser og i Jyllands Posten stod der noget interessant:

Politik er den evige brug af halve løsninger på katastrofer, som var til at forudse og kunne være undgået. I vor tid træffes aldrig de nødvendige foranstaltninger for at tage sig af en katastrofe, som kunne være undgået, fordi den selvopofrelse, den uegennyttighed, den samarbejdsvilje og den realisme, der er nødvendig for at møde farer, der nærmer sig, aldrig opnås, før nationerne er komplet oversvømmet af dem. Verdens befolkninger i dag ved ikke, hvad de skal forvente at blive kastet ud i – en ny verdensorden eller et nyt kaos.(Stephen Spender, i European Witness, 1946 citeret af Henrik Jensen, historiker, ikke online.)

Jyllands Posten er blevet en vældig tynd avis, der vel også er moribund ligesom alle os, der skal passere den store dommer: “Vær hilset! De der skal gå i hvide kitler og store, sorte Elvis Costello-briller, hilser dig,” så det er mærkeligt, at de overhovedet har plads til uinteressante flommeartikler mere. Lars Barfoed (K) skriver om antisemitismen (ikke online), men svarer fuldstændigt til almindelighederne i deres blogger Jacob Bjerregaards (S) Pas på antisemitismen! Hvordan gider nogen bruge en time på at formulere så mange impotente selvfølgeligheder?

På vejen ud ser jeg forsiden af BT: “Computere får smags- og lugtesans.” Nu ved jeg det. Lars Barfoed har en computer, som han råber til hen over sit formandskontor: “Skriv nogle kønne, harmløse ord om jøderne, noget vældig tågesnak om jødehaderne og ikke en kæft om hvem, der skaffede dem.” Så formulerer compteren artiklen på et millisekund til JP, og folk opdager slet ikke, at de kvarte løsningers Lars Barfoed allerede er et skelet i hvid kittel og sorte briller, undtagen de unge, endnu levende konservative i Århus. Hvis nogen efter dette tror, at jeg har været gift med en apoteker, er det forkert, hun var læge.

Bagefter tog jeg på min yndlingscafé, hvor ejeren er israeler og har et pænt udsnit af europæiske aviser. Han var i færd med at tilmelde sin søn til halvandet års værnepligt i Israel på engelsk over telefonen, da jeg kom ind. “My man,” tænkte jeg, “ikke flere Barfoeds-politikere i dag.” Jeg ved ikke, om han havde orienteret sin søn, men jeg håber for ham, at Iran/Israel ikke kommer til at gå ud over ham. “Vi har altid været i krig,” siger Moshe efter at have lagt mobilen. “Vi tager det ikke så tungt.”

Firoozeh Bazrafkan frifundet for 266b anklage

Retten i Aarhus frifandt i dag Firoozeh Bazrafkan for overtrædelse af §266b pga ytringer, andre tidligere er blevet dømt for. Trykkefrihedsselskabets formand Lars Hedegaard glæder sig over dommen.

“Der er for det første grund til at ønske Firoozeh hjerteligt tillykke med frifindelsen. Dernæst er der grund til nøje at studere dommens præmisser, som jeg ikke har haft lejlighed til at læse. Er frifindelsen udtryk for en kovending i de danske domstoles praksis i sådanne sager? Eller har retten i Aarhus lagt vægt på specielle omstændigheder, der gælder i Firoozehs sag, men som de tidligere dømte i tilsvarende sager altså ikke har kunnet påberåbe sig? Vil denne frikendelse få præcedensvirkninger for kommende sager, herunder anklagemyndighedens tilskydelse til at komme efter andre danskere. Artikel af Katrine Winkel Holm Uriasposten: Firoozeh Bazrafkan frifundet for racisme: Har ønsket at bidrage til debat om Koranens kvindesyn. (foto fra v. : Henrik Ræder Clausen, Firoozeh Bazrafkan, Erik Guldager og Kim Møller, Uriasposten.)

Mike Bloomfield (1943 – 1981) der kom fra en velstående jødisk Chichago familie, var 60 ernes helt store stilskabende superguitarist med rødder i Chichagoblues og John Coltrane. Han stod fadder til Eric Clapton, Jeff Beck og mange andre. Han hev bluesen ud af 30 og 40 ‘erne og plantede den fornyet fra 1962 midt i tressernes mainstream med inslag af indiske ragas og jazz, ikke som kompromis-pop som senere en kommerciel flødebolle som Gary Moore.

Ingen over og ingen ved siden af ham, indtil den dag i 1967, da han selv overværede Hendrix på Montery festivalen og hørte en ny helt ny stil og lyd. Bloomfield spillede med Paul Butterfield Blues Band, deres East West var en af de første plader, jeg købte. akkompagnerede Bob Dylan på Newport Folk Festival in 1965, da Dylan blev elektrisk, han spillede med på Highway 61 Revisited, Dylan ville fastansætte ham, han var den største i USA, men Bloomfield ville hellere være nummer et hos Paul Butterfield end en akkompagnerende nummer to hos Dylan.

Alberts Shuffle ovenfor er fra Supersession med Al Kooper i 1968. De jammer blot mens båndoptageren kører first take, det er 44 år gammelt og det står fuldstændigt dugfrisk i dag og stang sensuelt. Da der er gået et døgns tid, forsvandt Bloomfield sporløst og viste sig ikke mere. Han led af søvnløshed, og pladens anden side må gøres færdige med Stephen Stills. Den er mere forglemmelig. Vil man vide mere om hans korte, intense liv er filmen The Michael Bloomfield Story et must. Hele Supersession på You Tube.

Længslen efter friheden

En ven gennem ti år er fra Liverpool, og der skulle gå alle de år, inden jeg en passant på en biltur for en måned siden spurgte ham, om han muligvis havde været på The Cavern og høre The Beatles. “Jeg gik en klasse over John Lennon, og jeg gik på Art School med ham bagefter.”

Jeg tog en dyb indånding. Det kan ikke passe, hvorfor har du aldrig fortalt det? Fortæl! Lad mig lave et interview. Desværre, han ville gerne fortælle anekdokter nok, til at overbevise mig fuldstændigt om, at han ikke tog gas på mig. På resten af turen fortalte han om Lennons tante Mimi og onkel George, om hans nærsynethed, hans første guitar, hans måde at klæde sig, John Winston Lennon efter Churchill og detaljer man kun kan vide, når man har været drenge sammen, men han ville han under ingen og private omstændigheder sige noget offentligt deres barndom og ungdom. Jeg tiggede noget længere end normalt om et interview, men gav så op da han havde overbevist mig om sine grunde. Ombestemmer han sig, tager jeg en taxi til ham med det samme.

Da DR forleden havde sendt How The Beatles Rocked the Kremlin (BBC, 2009), sendte jeg ham den. Enhver der var så heldig at blive teenager sammen med The Beatles i Vesten, husker det med taknemmelighed, så gik det også over i et normalt leje, men at den forbudte dyrkelse af The Beatles havde disse proportioner i så lang tid i Sovjet, havde jeg ikke den fjerneste anelse om. Dokumentaren begynder med nogle bemærkninger om The Beatles betydning for unge i Sovjet, der kan lyde noget overdrevne, men når man har set den færdig, er man klar over, at de ikke er helt hentet ud af luften. Så stærk var frihedstrangen i en totalitært regime, i den grad blev et orkester fra Liverpool et symbol på alt det en ung bag Jerntæppet måtte savne.

Den slutter med optagelser fra Paul MacCartneys koncert på den Røde Plads i 2003, og det er intet mindre end Messias, der endelig landede på jorden med 40 års forsinkelse. Det er bevægende klip, og hvis man ikke bliver bevæget, kan man glæde sig over de fuldstændigt bedårende russiske kvinder. Bare en smagsprøve på stemningen: PAUL McCARTNEY IN MOSCOW RED SQUARE.BACK IN THE USSR. Jeg hiver The Beatles første LP ned fra hylden. Det er den amerikanske version Meet the Beatles!, der er lidt anderledes end den engelske, mit livs første LP.

Fortsæt med at læse “Shuffling around”

Update: Nu undertekstet på engelsk: Skriver Morten Uhrskov i Danske medier slører, at Egypten er på vej til at blive en islamisk stat i Den Korte Avis. De der forstår tysk, er ikke i tvivl efter denne skærmmende ZDF reportage fra i går, hvor en egyptisk journalist ligeud sammenligner Broderskabets ideologi og globale ambitioner med nazismens og kommunismens. De har endda nu de samme brun(sort) skjorter på gaderne for at overfalde politiske modstandere. “Først Egypten, så verden.”

“Es geht nicht nur um Ägypten, die Moslembrüder wollen ein weltweites Kalifat, ihre Ideologie gleicht dabei dem Kommunismus oder dem Expansionsdrang Hitlers.”

EU og USA, der ikke ses at have nogen konsistent mellemøstpolitik, der holder mere end 12 måneder, skaffede sig af med sækulære, allierede i bytte for religiøse fascister. Jeg spørger mig, hvor mange problemer demokratiers politikere skaber, for hvert de løser. Vores ledere såede vind og kan nu høste storm, og Egyptens 10 mio kristne er nervøse, der er mareridtsscenarier, der er værre end Syrien pt. Coptic Christians Asking Free World to Cut Ties With Egypt Under Morsi.ZDF advarer for forstyrrelser af nattesøvnen. Uhrskov skriver bla.

Hvorfor er dækningen af første afdeling af den egyptiske folkeafstemning ikke langt mere massiv? Hvorfor nævnes det ikke, at den langt mere konservative del af befolkningen endnu ikke har stemt? Danske medier generelt – og det vil i praksis sige danske journalister – har tilsyneladende fortsat svært ved at slå hul på den selvskabte bobbel, de placerede sig selv i, da det såkaldte arabiske forår tog sin begyndelse i februar 2011 i Tunesien. De gav dengang indtryk af, at befolkningerne gjorde oprør mod anti-demokratiske diktaturer med det formål at få demokrati og personlig frihed, som vi kender det i Vesten.

 

Islamisternes stigende aktivitet på sociale medier kan føre til konkrete terrorhandlinger i den virkelige verden, mener førende eksperter.Derfor opruster Politiets Efterretningstjeneste (PET) nu i kampen mod cyber-jihad og iværksætter en ny indsats mod radikalisering på nettet, skriver Politiken…radikaliseringen er i vid udstrækning flyttet fra mørke kælderlokaler ud i internettets undergrund, og derfor flytter PET nu ressourcer til arbejdet med at imødegå radikalisering på sociale medier som Facebook og YouTube

Terrorforsker Magnus Ranstorp fra den svenske Försvarshögskolan kalder udmeldingen “opsigtvækkende”: – Scharf definerer her et helt nyt område for PET, som får stor betydning for kampen mod radikalisering og terror, siger han til Politiken. Med udgangspunkt i en række radikale herboende muslimers profiler på Facebook har Politiken fulgt islamisternes spor videre ind i lukkede udenlandske jihadfora. TV 2 Nyhederne har vist optagelserne til to jurister, der begge mener, at udtalelserne er strafbare.PET til kamp mod radikale i cyberspace, Danske islamister hylder 9/11-terrorangrebet.

Der er love ,vi får svært ved at håndhæve. Så vidt jeg ved, er det strafbart at gå i krig for en fremmed magt. Alligevel befinder der sig et ukendt antal ‘svenskere’ i den blodige borgerkrig i Syrien, og efter alt at dømme, gør de sig også skyldige i krigsforbrydelser. Se selv på You Tube, hvordan den krig føres med tortur og summariske drab på krigsfanger. Hvad har Sverige tænkt sig at stille op med dem, når de kommmer ‘hjem’?

Armébasen Sheikh Suleiman, eller syriska armens 111:e regemente, drygt två mil mil väster om Aleppo, intogs efter en längre tids belägring av syriska rebeller den 10 december. Därmed föll den syriska regimens sista militärbas i regionen.Det var inte den internationellt erkända Fria Syriska Armén som stormade Sheikh Suleiman. Den blev snarast snuvad på konfekten. Basen intogs av jihadisterna från Al-Nusrah-fronten (vilket motsvarar al-Qaida) och dess allierade. Det rapporteras att jihadisterna därmed kom över stora mängder vapen, bland annat stridsvagnar och luftvärnskanoner.

Bland dem som intog Sheikh Suleiman fanns jihadister från Sverige. Här är deras egna fotografier från erövringen. Mannen på kanonen kallar sig Abu Dhirar Filibbini men heter Bherlin Dequilla Gildo. Han är född i mars 1978 och är folkbokförd i Bergsjön i Göteborg. På hans Facebookkonto har under de senaste dygnen en rad bilder laddats upp från Sheikh Suleiman. (varning för några starka bilder!).Svensk jihadist poserar med människolik i Syrien

AB til småbørn: Ville I stemme på SD efter jernrørene?

Forskellen på svenske medier og Exploitation of Children: Gun-Toting Toddlers Establish Rebels’ “Children’s Brigade” in Syria – er kvantitativ, ikke kvalitativ. Aftonbladet skal glæde sig over, det ikke er mine fem-årige, de holder legestue med. Nu får jeg bare hovedpine. – Aftonbladet testar att barnen kan sin PK-läxa.

Fra Stakelbeck on Terror, 11 december 2012. Som han siger: “Et islamisk center,” “et muslimsk dialog- og kulturcenter” er moskéer og intet andet, og i dem prædikes tekster fra Koranen, der strider imod Grundloven, straffeloven og Menneskerettighederne, og det vil ikke være tilladt i længden, efterhånden som konsekvenserne manifesterer sig. Boby er jurist og hans organisation hedder Law and Freedom Foundation. Hør en lidt længere, uddybende video, jeg optog med ham i juli 2012 i Bryssel. Et lille tekstuddrag fra den:

Propagating islamic doctrine in a free society is contrary to civil and criminal law. The Quran alone – forget about the Hadiths, – calls three times for unbelievers to be killed. It calls fourteen times for unbelievers to be enslaved. It calls numerous times for unbelievers to be made war against and subjugated in a language, that is reminiscent of the language used by Reinhard Heydrich, the chief henchman of the Holocaust in his last will and testament. The language is strikingly similar. You don’t have to be a lawyer to understand, why that is unlawful…No society that will allow that, can survive.”

Helle Merete Brix: Møde i Vilks-komiteen

Forleden mødtes en gruppe mennesker, heriblandt undertegnede, til en sammenkomst i København. Det var ikke nogen helt almindelig sammenkomst. Der var en svensk gæst med i selskabet, tegner og kunstteoretiker Lars Vilks. Men han kom ikke alene, han var i selskab med sikkerhedsvagter fra PET……Det er helt uacceptabelt, at et menneske i den frie verden skal leve som Vilks må leve. Det er også beskæmmende, at kunstnere og intellektuelle i Sverige har så lidt lyst til at bakke op om Vilks. [..]

Undertegnede har derfor for nylig sammen med Max Jensen og seks andre danskere etableret en komité til støtte for Vilks. De øvrige medlemmer af komiteen er billedkunstner Firoozeh Bazrafkan, godsejer og tidligere bestyrelsesformand for CEPOS, Bernt Johan Collet, historiker og forfatter Mikael Jalving, skuespiller og kommentator Farshad Kholghi, redaktør og journalist på Information Niels Ivar Larsen samt medlem af Borgerrepræsentationen og talskvinde for Frit Iran Jaleh Tavakoli – der ligesom Kholghi – er kendt fra Den Korte Avis. Komiteens formål er enkelt: At værne om Vilks´ ytringsfrihed og afholde fire offentlige møder årligt med Lars Vilks i København…..Sverige: Han gjorde grin med islam og har nu i fem år været truet på livet

Roy Brown støtter Vilks Komiteen
Den britiske menneskerettighedsforkæmper Row Brown har sendt Vilks komiteen dette brev som støtte til komiteens arbejde:

Omar Bakri, der er tilhænger af Al Qaeda, har forbindelse til danske islamister. Blandt de danske islamister er gruppen “Kaldet til Islam”, der bliver undervist af budskaber om, at Profeten Muhammeds fjender skal dræbes – herunder den danske tegner, Kurt Westergaard. Men den form for holdninger vækker stor vrede hos Venstres integrationsordfører og fhv ligestillingsminister, Inger Støjberg.

– Det her er holdninger, der kun hører hjemme i tabersamfund. Så min opfordring til dem er, at de skal fise hjem til de taberlande, hvor deres holdninger deles. I Danmark er vi et demokrati og har ytringsfrihed. Men at stå og opildne til mord på en frihedshelt som Kurt Westergaard siger lidt om, hvad vi har med at gøre, siger hun til tv2.dk.Støjberg til islamister: Fis hjem til jeres taberlande. (Kortlagt: Top-islamistens danske netværk. – V-ordfører til muslimske venner: Det er nu I skal være stødte)

Der sendes ‘signaler’. Det er tomme ord, men det er i det mindste de mest forfriskende tomme politikerord, vi har hørt endnu, og vi har hørt nogle stykker fra det kvindagtige “Træd ikke på vores følelser” (Poul Nyrup, 9/11 2001 over mellemøstlig glæde i DK) til ‘Skrid ad Helvede til, mørkemænd’ (Villy Søvndal, 2008) og “… Husk, at hvis man ønsker sharia-zoner i Danmark, så var det måske lettere og bedre for alle parter, hvis man tog til et af de lande, som er indrettet som en stor sharia-zone.” (Helle Thorning, 2011). Kort sagt: Hør efter hvad vi siger, eller vi siger det igen.

Alt, alt for mange af disse typer får lov at bekrige os – ikke bare ideologisk og i megafoner, de er de færreste og mindst farlige for den sociale ro i længden, – men på gadeplan med det, vi helst vil kalde kriminalitet, men som ofte er racistiske overgreb og lavbegavet krigsførelse. Der er eksempler på det, ikke hver dag, men hver eneste dag. Det ser ikke langtidsholdbart ud.

Der er et kapløb i gang i Europa. Det er et langdistanceløb, tyve år plus/minus. I Danmark kan politikerne måske endnu nå at vinde det. Det står immellem muslimske fanatikere og besættertyper, den oplevede udvikling på gadeplan og det politiske liv. Kan politikerne ikke følge med, vil andre kræfter naturligvis før eller senere tage over, hvor statsmagten svigter og den kække retorik ikke slår til. Se så at få fingeren ud, hvis man skal tale Søvndal-Støjbergsk.

Får de først lov til at te sig som i Malmø i klippet nedenfor, har vi en Weimar-situation i støbeskeen, der vil få Jelved-segmentet til at længes efter Geert Wilders og Pia Kjærsgaard. ‘Signaler’ kan ikke forebygge det, og forebyggelse er nødvendig, for skal der først en operation til, kommer patientens liv i fare. – Se også Bruce Bawer om København: The Islamization of Copenhagen. Bit by bit, it’s getting worse. (Nedenunder endnu en, der vil starte en krig, hvis han ikke nogen tager sig sammen til at forhindre ham. Han har foreløbig skabt The English defence League.)

»En jøde-luder i Rosengård«

Evelyn säger att de som trakasserar alltid är personer som kommer från muslimska länder.Först på senare tid har Evelyn brytt sig om att anmäla. Det gäller till exempel det som hände förra veckan utanför vardagsrumsfönstret. Han såg då en man på gården som riktade ett vapen mot hennes fönster. – Han stod precis på hörnan och riktade pistolen rakt emot oss, berättar hon. Agenda sänds kl 21.15 i SVT2. Update: Hele udsendelsen 43 minutter, Malmø-indslaget fra minut 18:20. Jeg har sørget for, den findes undertekstet på engelsk: A Jewish woman lives as a fugitive in her own home in Malmo.

Demonstration d.24.12 foran St. Paul’s Cathedral: Jesus var muslim

Anjem Choudhary på Twitter, 16.12.2012.
Fortsæt med at læse “Fhv. minister: »Fis hjem til jeres taberlande«”

Av Julia Caesar:

Copyright Julia Caesar, Snaphanen och HRS. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen!

Han är ett lysande exempel på en totalt havererad invandringspolitik där hundratusentals människor med okänd identitet okontrollerat släpps in i Sverige. I sjutton år har han varit på flykt undan sitt förflutna. Han och hans familj har levt ett till synes vanligt liv i en villa i Gävle. Men den 4 januari 2011 anländer ett brev till det svenska justitiedepartementet. Brevet kommer från den nationella åklagarmyndigheten i Rwanda. Det innehåller en begäran om att en misstänkt krigsförbrytare som uppehåller sig i Sverige ska utlämnas till Rwanda för lagföring. Mannen ifråga är misstänkt för det grövsta brott världen känner, folkmord.

Den 10 februari 2011 avslår justitieminister Beatrice Ask (m) den rwandiska åklagarmyndighetens begäran. Den man som efterspanas som delaktig i folkmordet på nästan en miljon människor i Rwanda 1994  heter Stanislas Mbanenande och är född 1958. Sedan 2008 är han svensk medborgare. Därmed får han enligt en 55 år gammal lag – utlämningslagen (1957:668) – inte utlämnas till något annat land. En brottsutredning drar igång om det grövsta brott som någonsin har utretts i Sverige.

Misstänkt för massakrer på tiotusentals människor

Ett år senare – den 22 december 2011. Stanislas Mbanenande landar sent på kvällen på Bromma flygplats i Stockholm på väg hem från ett uppdrag i Liberia för att fira jul med familjen i Gävle. Polisen står och väntar på honom. Han grips, förs till Kronobergshäktet och häktas några dagar senare, på sannolika skäl misstänkt för folkmord, mord och människorov. Genom vittnesmål från målsägande och överlevande är han utpekad som delaktig i mord och massakrer på tiotusentals människor på sex brottsplatser i västra Rwanda mellan den 6 april och 30 juni 1994.

Vittnen berättar hur han har gått fram som en veritabel mordmaskin, skjutit med automatvapen rakt in i stora folkmassor och slagit ihjäl obeväpnade civila med grova tillhyggen. Han har haft en aktiv och ledande roll i folkmordet i västra Rwanda; rekryterat, lärt upp och lett ungdomar och andra i hutuextremistiska dödspatruller med ett enda mål: att utplåna folkgruppen tutsi.

Svågern försöker tysta och muta vittnen

Den 16 november i år inleddes rättegången mot Stanislas Mbanenande vid Stockholms tingsrätt. Det är en historisk rättegång. Åtalet mot Mbanenande för folkmord och grovt folkrättsbrott gäller de grövsta brott som någonsin har prövats rättsligt i Sverige.

Samtidigt arbetar andra krafter för att sanningen fortfarande ska gömmas undan och Stanislas Mbanenande ska slippa straff. Sedan Mbanenande gripits har hans svåger, som är bosatt i Belgien, rest till Rwanda, sökt upp personer som har vittnat mot Mbanenande och försökt få dem att ändra sina vittnesmål. Vittnen har även erbjudits stora summor pengar för att ta tillbaka sina vittnesmål. Det framgår i en rapport från kriminalpolisen i Rwanda daterad den 20 juni i år.

I sjutton år har han hållit sig flytande

Sett ur sitt eget perspektiv har Stanislas Mbanenande haft en osannolik tur. I sjutton år har han lyckats hålla sig flytande undan rättvisan. När han grips på Bromma flygplats i december 2011 har han varit på flykt mellan olika länder sedan juni 1994. I Sverige har han med hjälp av falska ID-handlingar och gränslös svensk godtrogenhet kunnat bygga upp ett liv för sig själv och sin familj. Hans hustru Mukazana Jeanne d´ Arc Mbanenande, född 1963, var den som kom först till Sverige. Hon kom 1999 tillsammans med de två äldsta barnen, födda 1987 och 1997. Då har det börjat brännas under fötterna på familjen där de uppehåller sig i Nairobi i Kenya, och de bestämmer att hon ska söka sig till Sverige. Stanislas Mbanenande stannar kvar i Nairobi och arbetar för FN-organet ICAO, Internationella civila luftfartsorganisationen, ett arbete som ger ett visst skydd mot brottsmisstankar. Planen är att han ska komma efter till Sverige när hustrun har fått uppehållstillstånd.

Fru och barn till Sverige på falskt pass

Via Istanbul flyger Mukazana Jeanne d´ Arc Mbanenande till Stockholm i juli 1999. Hon söker asyl som flykting hos polisen på Arlanda med ett falskt ugandiskt pass.

“Vänner och folk som gedde en pengar och dom gedde passet för att komma hit” säger hon.

Vid ankomsten till Sverige är hon gravid och föder familjens tredje barn. Varför just Sverige? Polisen i Gävle ställer frågan till Mukazana Jeanne d’ Arc Mbanenande sedan hon hämtats till förhör samtidigt som maken grips på Bromma flygplats. Hon är inte misstänkt för brott utan förhörs för att förhindra att makarna ljuger ihop sig. Hon säger att hon funderade på Belgien och Danmark men bedömde Sverige som “en lugn och bra miljö för henne och barnen att komma till”. “Jag tänkte att Sverige är ett kristet land.” Familjen är katoliker.

Kom som anhöriginvandrare med falska ID-handlingar

Sedan hustrun och barnen kommit som ankare har Stanislas Mbanenande beviljats permanent uppehållstillstånd på så kallad anknytning, det vill säga som anhöriginvandrare, precis som bland andra Elin Krantz´ mördare, etiopiern Ephrem Tadele Yohannes.  Det är ett av de vattentätaste sätten att ta sig in i Sverige utan kontroll av ett eventuellt kriminellt förflutet. Om migrationsverket inte har någon indikation på att personen är kriminell släpps han eller hon utan vidare in i Sverige och beviljas uppehållstillstånd. Stanislas Mbanenande har i likhet med sin fru falska ID-handlingar. Dels för att ta sig in i Sverige, dels för att kunna hålla sig undan lagföring. Han har aldrig bott i Uganda men har skaffat ett falskt ugandiskt pass. “Det är vad man måste göra för att överleva” säger han i polisförhören. Dessutom har han två olika rwandiska pass. “Allt är möjligt i Afrika.”

I april 2008 får han svenskt medborgarskap, utan någon prövning av sitt förflutna. Han kan andas ut. Nu är han oåtkomlig för den rwandiska rättvisan. Dock inte, som det ska visa sig, för den svenska. Familjen Mbanenande bor i en villa i Gävle. Stanislas Mbanenandes taxerade inkomst 2010 är 646 000 kronor. Familjen kör Mercedes. Hustrun är hemmafru efter att ha drivit en butik och ett afrikanskt gatukök en kort tid. De två yngsta barnen går i skolan i Gävle.

Sanningen har arbetat i tysthet, som en mullvad

Under alla år som Stanislas Mbanenande har hållit sig flytande har sanningen arbetat vidare i tysthet, som en mullvad. Han är en av mer än 50 000 personer som är misstänkta för att ha deltagit i massmordet i Rwanda 1994. Förövarna tros befinna sig framför allt i andra afrikanska länder, som Kongo-Kinshasa, men också i Europa; i Frankrike, Belgien och Holland och Sverige, Finland och Norge. Endast 146 av dem är efterlysta, resten är fort-farande under utredning.

Parallellt med rättegången mot Stanislas Mbanenande i Sverige pågår sedan september en rättegång i Oslo tingsrätt mot en 47-årig rwandier bosatt i Norge som är misstänkt för delaktighet i mord på 70 000 människor i Rwanda. Åtalet är begränsat till drygt 2 000 mord och gäller just mord – brottsrubriceringen folkmord fanns inte i norsk lag när riksåklagaren i Rwanda tipsade norska utredare om mannen.  Även den här mannen har enligt uppgifter till NRK överfört pengar till flera vittnen för att köpa deras tystnad.

Trodde han att han skulle gå säker i Sverige?

Sanningen har hunnit ifatt Stanislas Mbanenande. 2009 dömdes han i sin frånvaro till livstids fängelse av en så kallad Gacacadomstol i Rwanda. Trodde han att han skulle komma undan? Trodde han att han skulle gå säker i Sverige? När jag läser den omfattande förundersökningen får jag bilden av en man som inte har någon kontakt med de fruktansvärda dåd som han enligt ett stort antal vittnen har begått. Hur har han kunnat leva med detta i arton år? Är det möjligt för det mänskliga psyket att så till den grad förtränga massmord på tiotusentals oskyldiga människor? Jag tillåter mig tvivla.

En troligare förklaring är att Stanislas Mbanenande är väl medveten om de brott som han misstänks för men fortfarande inte kan se att han har gjort något fel. Historien om andra världskrigets krigsförbrytare visar att de flesta av dem inte såg utrotningen av en folkgrupp som något brott. De såg massmorden som både berättigade och nödvändiga. Därför kände de ingen skuld.

“Alla anklagelser är falska”

Bevisningen mot Stanislas Mbanenande är oerhört tung. Självklart finns inte teknisk bevisning efter arton år, men vittnesmålen från andra gärningsmän och överlevande är förkrossande. När Mbanenande grips två dagar före jul 2011 har polisen under lång tid arbetat med att samla in fakta och vittnesmål. De har gjort flera resor till prefekturen Kibuye i västra Rwanda där Mbanenande bodde, skaffat sig lokalkännedom och hört och vallat vittnen och överlevande på brottsplatserna. I dagarna kommer ledamöterna i Stockholms tingsrätt hem från en resa till västra Rwanda dit delar av rättegången har förlagts sedan den 26 november.

Ett 40-tal vittnen har kunnat peka ut och namnge Stanislas Mbanenande som aktiv och drivande i massmorden på tutsier och moderata hutuer i västra Rwanda mellan 6 april och 30 juni 1994. Han har enligt vittnena haft vapen, bland annat en Kalashnikov, och han har rekryterat, lärt upp och lett hutuextremistiska civila och paramilitära dödspatruller. Han framstår som en effektiv heltidsarbetande mordmaskin som knappt unnar sig sömn mellan massakrerna. Han har setts träffa informationsministern och borgmästaren för avrapportering om framsteg i den etniska rensningen på folkgruppen tutsi. För att ge sig själv alibi har han låtit publicera uppgifter om sin vistelse på olika platser i prefekturen Kibuye under den tid massakrerna pågick. Men när svensk polis konfronterar honom med vittnesmålen har han samma kommentar:

“Jag förnekar kategoriskt alla anklagelser, eftersom de är falska.”

Jetplanet en gåva från Francois Mitterand

Rwanda 1994 är en krutdurk av gamla spänningar mellan folkgrupperna hutuer och tutsi som är djupt rotade sedan det belgiska kolonialstyret från 1916. Vid flera tillfällen sedan 1959 har spänningarna utlöst etnisk förföljelse, angrepp och massakrer mot tutsier. Den 6 april 1994 skjuts president Juvénal Habyarimanas (1937-1994) jetplan ned under inflygningen till Kigali när han är på väg från fredsförhandlingar i Tanzania. Alla ombord omkommer. Attentatet är fortfarande ouppklarat.

Regeringen har länge haft stöd från den forna kolonialmakten Belgien, Frankrike och katolska kyrkan. Jetplanet är en present till president Habyarimana från Frankrikes president Francois Mitterand (1916-1996),  ett tecken på de intima förbindelserna mellan länderna. Frankrike kommer i juni och juli 1994 att spela en direkt kriminell roll när franska trupper hjälper massmördarna att fly ut ur Rwanda.

Media piskar upp hatet mot tutsi

Mordet på presidenten blir startsignalen till ett av de värsta blodbaden i världshistorien. Minst 800 000 människor, kanske en miljon, kommer att mördas under en tid av hundra dagar. Folkmordet är noggrant förberett. Vapen från bland annat Frankrike har samlats i stora vapenförråd under lång tid. I januari 1994 får FN en varningssignal från en lokal representant om att systematisk utrotning av tutsier planeras. FN:s vice generalsekreterare Kofi Annan avslår begäran om att ingripa och hävdar att “Situationen i Rwanda är stabil.” Hela världen ser åt ett annat håll medan 75 procent av folkgruppen tutsi utplånas.

Media piskar upp hatet mot tutsi. Regeringsstödda media som Radio Rwanda, Radio Télévision Libre des Mille Collines och tidningen Kangara sprider hutuextremistisk propaganda och kallar tutsierna “kackerlackor” och “ormar”. Två av budskapen är de här:

“Jaga kackerlackorna varhelst de befinner sig.”

“Tutsier är våra fiender, bekämpa dem. Din fiende kan vara din närmsta granne. Fienden är nära. Res er!”

Kvinnor, barn, präster och nunnor mördar

Först dödas liberala hutupolitiker. Sedan masslaktas tutsibefolkningen. Ministrar och högt uppsatta myndighetspersoner, kvinnor, barn, präster och nunnor deltar i mördandet. Alla spärrar släpper – samtliga tutsier ska förintas. I ett vittnesförhör säger en av de jurister vid åklagarmyndigheten i Rwanda som började arbeta med utredningen av Stanislas Mbanenande 2010 och vars utredning låg till grund för begäran om utlämning av Mbanenande till Rwanda:

“Folkmordet skedde öppet, och man skämdes inte för sitt deltagande. Man skröt till och med om det.”

Trots den noggranna planeringen av folkmordet är det en detalj som man har förbisett: hanteringen av liken. Tiotusentals kroppar av både levande och döda slängs i latrinerna. I månader ligger stanken av ruttnande kroppar tung och kväljande över Rwanda. Sjön Kivu kokar av de jäsande liken. Kagerafloden, gränsflod mot Tanzania och Uganda, för med sig tiotusentals kroppar ut i Victoriasjön som blir svårt förorenad. Och över dödens tystnad ljuder som en skärande kontrast den aldrig upphörande fågelsången.

Skjuter med en Kalashnikov rakt in i folksamling

Fortsæt med at læse “Söndagskrönika: Mordmaskinen”

Som bekendt går Miljøpartiet ind for helt fri indvandring til Sverige, nu gør også Centern, “Sveriges Venstre”. De andre gør det selvfølgelig også i praksis, men ikke i deres partiprogrammer. Man ser, hvad Sverigedemokraterne er oppe imod. Om de så får 25 % ved valget i 2014, vil de store partier slå sig sammen, – som de har gjort i flere kommuner – for at gøre dem irrelevante, så de kan forstætte med at afskaffe landet. Centern mener at Sverige skal være et “nybyggerland” med op til 40 mio mennesker, de behøver ikke være svenskere, de skal bare tilhøre arten Homo Sapiens, for ‘der er ikke forskel på mennesker.’ Som demokrat er det lidt hårdt at skulle kalde demokrati for idiot- og amatørvælde, som jeg nu vil gøre, men selvfølgelig, forstætter politikerne som de er begyndt, vil demokratiet slet ikke eksistere i Sverige ved næste århundredeskifte. En slags trøst.

På tisdag presenteras förslaget till nytt idéprogram för Centerpartiet. En av de största förändringarna är att man nu vill öppna Sveriges gränser. Alla begränsande regler kring invandring slopas. Förslaget ska ses som en fortsättning på det migrationspolitiska program som partiet presenterade förra året. Då gjordes beräkningar som visade på en framtid med 40 miljoner invånare i Sverige.

– Vi har varit på väg åt det här hållet länge. Det är en naturlig konsekvens för den som tror på människors lika rätt och värde, säger Per Ankersjö, till vardags borgarråd i Stockholm. Flera kommuner vill kunna säga nej till flyktingar. Hur ser du på det? – “Det är korkat ur ett nationalekonomiskt perspektiv. Det bygger på ett resonemang att de som kommer hit är en kostnad. Om man tillåter dem att jobba blir de i stället en tillgång. C vill ha helt fri invandring

Peter Hitchens om Census: Et uigenkendeligt England

Census er en stor statistiksamling, der er udkommet hver tiende år siden 1801. Hitchens ser tilbage, og ser et England der ikke afgørende er forandret fra hans bedsteforældres generation, og han ser ser frem, og ser et England, der vil være fuldstændigt forandret og som de gamle ikke ville kunne genkende. Han bryder sig ikke om synet og bemærk: Han taler om et land, der er noget mindre demografisk forandret end Sverige. Denne artikel kunne næppe trykkes i Sverige. Jeg springer et stykke ned i den:

Alien nation: The new census reveals a Britain that would be unrecognisable even to our grandparents. A short-distance time-traveller between 1912 and 2012 might be perplexed and astonished, but he would not be lost. That period is now coming to an end. I suspect that anyone in Britain, travelling between 2012 and 2112 would be unable to believe that he was in the same place. The future will be another country. They will do things differently there.

The secret thinkers at the core of the Blair Government wanted to begin the world over again, at home and abroad, though they never dared to tell us how.

[..] I have deliberately left migration to the end. The figures are astonishing, with one in ten people in England and Wales now born abroad, and the rate of increase over the past few years equally astounding – almost half of these new citizens have arrived here since 2001. And, in a figure that has not attracted the attention it should have, almost three million people live in households where no adults speak English as their first language.

Fortsæt med at læse “Endnu et parti går ind for resolut, nationalt selvmord”

It’s a day late, but the much anticipated Mohammed movie by Imran Firasat and Terry Jones has been released. The Spanish authorities threatened to arrest Mr. Firasat and deport him to Pakistan if the movie were to be made public. So what will happen to him now?And when will the “Muslim street” erupt in violence? From the press release sent out by Stand Up America Now: –

Det er måske ikke nogen videre film, jeg skal vende tilbage til det, hvis jeg får den set. Men alene det, at en spansk dommer på forhånd kalder Imran Firasat ind og truer ham med straf hvis han så meget som publicerer et still-billede, er fuldstændigt uhørt i Europa. Det er nok til at blogge filmen.

Interview with Imran Firasat, maker of the innocence of the Prophet Spanish TV Dec 13 2012

Siv Jensen vil vite hva innvandringen koster

Siv Jensen ønsker å vite hva innvandringen koster Norge. Hun vil at Statistisk Sentralbyrå utarbeider et innvandringsregnskap.

Frp-lederen vil ha en oversikt over hvor mye innvandrere koster den norske staten, skriver Dagsavisen.– Altfor mange innvandrere ankommer Norge og havner rett i trygdefella, sier Jensen, som mener rapporter fra Statistisk sentralbyrå og det regjeringsoppnevnte Brochmann-utvalget viser at norsk innvandringspolitikk ikke er bærekraftig.Frp-lederen gleder seg over at mange innvandrere jobber, men mener altfor mange ikke bidrar til å skape verdi i det norske samfunnet.

– Jeg mener vi må konsentrere oss mer om de som ikke kommer i jobb eller utdanning, men mottar penger fra Nav, sier hun.Hun håper på støtte fra andre borgerlige partier ved et eventuelt regjeringsskifte. Men både Kristelig Folkeparti og Venstre avviser forslaget.

Høyres nestleder Jan Tore Sanner vil ikke kommentere saken overfor Dagsavisen. Første gang Frp lanserte ideen om innvandringsregnskap var under byrådsforhandlingene med Høyre i Oslo i 1996, men etter en lang politisk dragkamp ble planen nedstemt. Document.no