Mange var begejstrede for Claire Lopez (professor, tidl. CIA) foredrag om Det Muslimske Broderskab og sharia i juni sidste år. Her er hendes veliformerede gyser om hvad der foregår omkring Irans atomvåbenprogram. Man genkender udenrigsminister Mohammad Javad Zarif, som Carl Bildt flettede fingre med i Teheran forleden.

Med hammer og segl for demokrati og retssikkerhed

Internettet er forlængst blevet en del af international spionage og lavintensitetskrigsførsel, som man også kan se af videoen ovenfor, og klokken kommer ikke til at blive skruet tilbage til før Snowden på grund af nogle frihedselskende kommunister. Hvis man vil have et privatliv, skal man holde sig fra nettet og mobiltelefoner, eller dreje klokken tilbage til 1989, et andet vigtigt år for kommnunister og en anden slags overvågning. Tag internettet tilbage! DEMONSTRATION MOD MASSEOVERVÅGNING, Store Kongensgade i eftermiddag på vej fra den amerikanske ambassade til Christiansborg. (fotos © Snaphanen.dk)

Jonatan Cohn, B.Sc. i statskundskab, B.A. i filosofi skriver i dag kronikken Antisemitisme i dagens Danmark. I den skriver Cohn blandt andet:

Da hele 31 af de registrerede hændelser omfatter antisemitiske ytringer, kan der også nævnes en lang række tilfælde omhandlende nedsættende og forhånende tale. Der er tilsyneladende medlemmer af det danske samfund, som finder det acceptabelt at tiltale fremmede mennesker – i dette tilfælde vilkårlige jødiske danskere – med nedsættende kommentarerer som for eksempel »jødesvin« (februar 2013), »Heil Hitler« (juni 2013), »fucking jøder« (august 2013) og »nazister« (september 2013). Det er i den anledning værd at bemærke, at statsminister Helle Thorning-Schmidt i sin nytårstale problematiserede, at vi i Danmark har fået en for hård omgangstone. Meget tyder på, at det ikke er manglen på potentielle gerningsmænd, men derimod den lave synlighed blandt jødiske danskere i almindelighed, som er en hovedårsag til, at antallet af registrerede antisemitiske hændelser ikke er højere, end det er.

Det sidste lyder sandsynligt, men ellers gør kronikken ikke én klogere på, hvem der står bag den grovere, anmeldte jødechikane i Danmark. Det gør man til gengæld i nogen grad af Rapport om antisemitiske hændelser i Danmark 2013, som kronikken henviser til.

I anmeldelsesgrupperne . “Overfaldssituationer og fysisk chikane, 2. Trusler, og 3. Antisemitiske ytringer”, finder man blandt 37 anmeldte gerningsmænd: Tre etniske danske, en grønlænder, en svensker en østeuropæer og seks etnisk uidentificerede.  Resten beskrives som “mellemøstlige, palæstinensere, arabere”. (Grupperne “Hærværk” og “Mistænkelig adfærd ved jødiske institutioner” er svært identificerbare personer.) De fleste af de uetnificerede virker dog meget lidt danske med ytringer som:

“Din fucking luder, hvem tror du, du er? Fucking jødesvin, nazist-svin, fucking klamme luder. Gå og knep dig selv og skyd dig selv, din jødehund. Få dig et liv og skyd dig selv, fucking jødehund.”

Vi har altså 37 volds og chikaneanmeldelser, hvoraf de 27 med sikkerhed er “mellemøstlige-arabiske”, og regner vi de uetnificerede med, er hele 33 (godt 90 procent) mellemøstlige-arabiske. Alligevel specificerer Jonatan Cohn ikke med ét ord danske jøders plageånder i sin kronik.

Jeg interviewede i juni 2012 en ung jøde, der var blevet fysisk overfaldet af arabere en halv snes gange på få år, en af gangene sendte det ham på Rigshospitalet med betragtelige skader. Han fortalte om den splittelse der er blandt unge jøder, om hvorvidt de skal være synlige ved at sige sandheden om antisemitismen i Danmark, eller ej. Jeg har set den samme splittelse i det homoseksuelle miljø. Jeg skal ikke blande mig i, om jøder og homoseksuelle vil holde hånden over deres plageånder, blot antyde at historien viser, at strategien ikke er langtidsholdbar. Jeg ville overlade løgn og hykleri til typer som Anna Mee Allerslev, hvis jeg var dansk jøde. Anstændighed batter ikke som selvforsvar, og som ikke jødisk dansker er jeg ikke spor tilfreds med at få fortyndet andres had, vold og chikane ud over mig.

Der er, modsat f.eks. Sverige, ingen hjemmeavlet dansk antisemitisme af betydning, den er indvandret, og hver gang der kommer tal og ansigter på det, bliver det bekræftet. Det samme gælder den såkaldte ‘homofobi.’ I det psykologiserende ord ‘fobi’ ligger allerede en dårlig undskyldning for voldsmændene, og det er det der er galt med de meste af debatten om forfølgelsen af jøder og homoseksuelle: Den er uærlig og fejg, og dem den går ud over, burde være de første til at vise en smule mod. Vi andre kunne jo flage ud til bekvemmeligheden som nævnte Allerslev, og så bliver den næste overvejelse, som det også fremgik af interviewet, og jøder overhovedet har en fremtid i Danmark. Den er under alle omstændigheder ikke gratis længere.

Iain Channings foragt for svenske medier

Det er interessant at se en anden ikke-svensker gennemleve de samme faser på en enkelt måned, jeg har haft mange årtier år til. Jeg ville nu ikke være i tvivl om, at jeg havde ret, selv hvis jeg var den eneste, der havde observeret det. Hans tre artikler er nærmest obligatorisk læsning komprimeret. Channing rammer f.eks. hovedet på sømmet her: ” På en undermedveten nivå är den utopiska invandringspolitiken till stor del en försoningsgest för att man inte stod upp mot Hitler.” (hans artikel findes også på engelsk ”Sweden – Europe’s closest thing to a fascist, hate-based regime”)

Men på det stora hela väckte medierna en ny känsla för Sverige inom mig, en jag aldrig hade drömt om att känna: förakt. Tillståndet är inte lika illa som i Östtyskland, som en del svenska dissidenter gärna säger, men det här landet har inte längre full yttrandefrihet. Den yttersta vänstern – det vill säga svenska medier och etablissemanget – är inte intresserade av att ”diskutera” massinvandringen. De har bundit upp sig ideologiskt för att främja den, vad som än händer, för den goda sakens skull, och alla som tycker annorlunda är ”hatisk”, ”fascist”, ”nazist” eller ”rasist”.

Jag överdriver inte. Dessa ord ser man hela tiden i svenska medier. Det betyder att Sverige själv har blivit det närmaste man i Västeuropa kan komma till en fascistisk, naziliknande, hatbaserad regim – men det är de feltänkande etniska svenskarna som är dess offer, som riskerar att bli överfallna, få sina hem sönderslagna och bli förödmjukade i medierna för att de uttrycker motstånd mot statens invandringspolitik.

Det som faktiskt ägt rum i Malmö är ett befolkningsutbyte, där etniska svenskar flyr till landsbygden. Jag försökte utan framgång att få fram historiska demografiska data för staden. En hjälpsam kvinna som gick i skolan här på 1960-talet gissade att den utländska befolkning var mellan 2 000 och 3 000 när hon var barn – främst jugoslaver och andra östeuropéer, som senare fick sällskap av latinamerikaner på 1970-talet – innan tidvattenvågen satte igång. Med andra ord har Malmö gått från nästan 100 procent etniskt svenskt till 50 procent på 50 år. Om takten i detta befolkningsutbyte fortsätter, kommer staden att bli en utländsk enklav på svensk mark inom få årtionden, en brottstyngd blandning av minoriteter med inte mycket annat än islam gemensamt och starkt beroende av restaurangnäringen. ”Sverige – det närmaste Europa kommer till en fascistisk, hatbaserad regim”

Ingen der har søgt ‘Syria’ med passende ekstraord på You Tube, er i tvil om, at de ‘syriensfrivillige’ har begået massive krigsforbrydelser – og filmet dem. Vil vores sikkerhedstjenester opdage det? Hvad bliver straffen? Hvor mange Europæere skal dræbes af terror, når de kommer ‘hjem’. PET og justitsministeren lurepasser over disse års mest brændende sikkerhedsspørgsmål. Den folkelige rekyl bliver hård, hvis det går galt. Hækkerup sagde: Vi kan ikke forhindre folk i at rejse i krig. Virkelig ikke? Hvad så med at bede dem holde sig ude af Danmark, eller er det for drakonisk hvis det kommer til at redde x-antal menneskeliv? PET vil holde øje med dem? Hvor mange PET folk kan sidde på skødet af hvor mange jihadister i hvor mange år?

Video footage emerges which appears to show men from London involved in torture and possible executions. One man from London posted a video on Facebook showing a prisoner being flogged with an iron bar. The victim is apparently from the Free Syrian Army (FSA), a rival rebel movement. He is assaulted with such force that the bar breaks in half. The prisoner endures this while lashed to a car tyre British Muslims ‘carried out torture’ in Syria.

EU giver England den schweiziske behandling

A senior European Union official will step up his criticism of the UK’s stance on immigration, accusing politicians of “pandering” to xenophobia. Employment Commissioner Laszlo Andor’s previous criticism of David Cameron’s “nasty” looking restrictions on benefits for foreigners led the angry Prime Minister to lodge a formal complaint. But the Hungarian will use a visit to Britain to warn Mr Cameron he cannot “cherry pick” EU freedoms or base policy on “perceptions, gut feelings or anecdotes”.

Mr Cameron has come under fire from several fronts over his push to curb the free movement of workers, which he says is too often abused by people seeking handouts not jobs. A three-month delay before EU immigrants can claim out-of-work benefits was introduced amid claims the lifting of restrictions on Bulgarian and Romanian access to the UK would result in a spike in arrivals. UK warned over benefit restrictions

Se også Jalving: Schweiz viser vejen frem

Hvad ser man på billedet, bortset fra de to oplagte motiver til højre, der får soldaten til at glemme, han er fotograf? Jo, et Kodak Brownie Starmite 4×4 rullefilm kamera, 1960, mit første kamera. Fra dengang der var så få bileder i verden, at man måtte lave dem selv. Et par år inden vi fik TV, der ændrede børns barndom i al fremtid. Blot en detalje fra dengang kameras var interessantere end kvinder. An American serviceman makes the most of his leave, 1962. By Paul Schutzer

For kontroversiel inden valgene: “Godheten”

Stefan Jarl er for betydelig en filmskaber til blot at ettikere som ‘rød’. Hans seneste dokumentar med Thommy Berggren, “Godheten”, vil SVT ikke vise inden EU og Riksdagvalget i år, selvom de indkøbte den sommeren 2013. Det er kras samfundskritik fra venstre af ting i Sverige, man bør kritisere, omend jeg til dels ville gøre det af andre grunde. Jarl ser f.eks. kun det nye, hyper-voldelige Sverige som et resultat af stigende, økonomisk ulighed i samfundet, ikke den årsag der falder mig først ind. Den kritiserer også den strøm af ledende politikere, der er vandret videre til astronomiske lønninger i det private erhversliv: Göran Persson, Tomas Östros og Per Nuder, Sveriges superrige der lever psykisk på en anden planet end andre.

SVT mener dokumentaren er for “ensidig og partipolitisk”, som man kan høre i Studio Ett fra minut 1:14:00. Jeg ved ikke, om Jarl ville bifalde, at jeg henviser til den, men det hører under oplagt blogstof at underløbe medierne, især de svenske, så derfor vil jeg gøre opmærksom på, at man kan se dokumentaren her og her – så længe det varer. Vel er dette ikke SVT, men nu er den altså ude i det fri.

P 1 Orientering om MSM’s udeladte fakta i Breiviks brev

Endnu engang bringer P 1’s Tom Carstensen nogle ubekvemme fakta ind blandt mediernes foretrukne mytologier, som han f.eks. gjorde i sin mini-dokumentar om English Defence League.

Denne historie interesserer mig af flere grunde. Ikke bare fordi jeg kender Spencer, Geller, Edward May og Fjordman, som omtales, men også fordi jeg fandt nålen i høstakken: Expos historie om Breiviks brev der førte videre til Gates of Vienna formidling på engelsk – og derfra til Spencer, Greenfield og Frontpage Magazine. Så vidt jeg har talt, er P 1 kun det andet main stream medie efter en finsk avis, der har haft historien – takket været Carstensen, som jeg ville give en pris, hvis jeg havde nogen at uddele. Min eneste indvending: Hvorfor interviewe Anders Gravers frem for den helt centrale person, Peder Jensen, som også er langt bedst inde i detaljerne og som N.Y. Times i et par måneder påstår er Breivik i samme person? P 1 Orientering fra 1:08:48 (sendt kl. 17:18)

08/02/2014. Testimony detailing the reasons a Belgian Jewish family chose to leave Belgium for the United States

Via Hodja. I Deadline 2 sektion kunne man se Adam Holm interviewe den franske, filosofiske stjerne, Bernard-Henri Levy (video, min. 28:30), ham der er kompis med Dominique Strauss-Kahn og Sarkozy, som han bad bombe Libyen. Jeg er ikke voldsomt imponeret af hans analyser, ikke af dem, der vedrører EU og Syrien og slet ikke af den, der vedrører den nye antisemitisme i Frankrig. Var den kommet fra andre, kunne det være uvidenhed, men fra en algiersk jøde lugter det af berøringsangst og fejghed. Lévy har fået for høj en social position at forsvare til at sige ubehagelige sandheder. Super overklasse hele livet, gebis i stedet for tænder. Sandhederne må man høre den den navnløse familie i videoen.

BBC Immigration Undercover – The Student Visa Scandal

Thousands of immigrants pose as students to sneak into the country, BBC investigation finds English visa tests were FAKED – with answers read out for students, Student visa system fraud exposed in BBC investigation.

Fortsæt med at læse “Belgisk jøde: “Farvel, Europa””

Af Haenschen Klein
EU er klar med Guillotinen

Opdateret 21.50 – Reaktionerne på vedtagelsen af Folke-initiativet mod Masse-indvandring har, bortset fra enkelte lykønskninger fra EU-kritiske partier, været præget af både bedrøvelse og forargelse. I Zürich og Bern har der tilmed indfundet sig spontan-demonstrationer mod det ”xenofobiske valgresultat” med der til hørende stenkast og vandalisering. Omkring 300 autonome er dukket op med kanonslag og fyrværkeri under parolen ”Intet Menneske er Ulovligt – Opholdsret til Alle”

Mere bekymrende er imidlertid udmeldingerne fra EU-parlamentarikere, som ikke synes at ville acceptere Schweizernes idé  om god indvandringspolitik. Især tyskeren Andreas Schwab, der sidder i Europa-parlamentet for de konservative (CDU), har truet med at anvende den såkaldte ”Guillotine-klausul” i Schweiz’ bilaterale aftale med EU. Dermed annulleres alle aftalerne mellem EU og Schweiz, også på områder som intet har med indvandring at gøre.

Når det ikke duede med propagandaen må de revolutionære internationalister i EU, traditionen tro, gribe til guillotinen, for at få has på den trodsige schweiziske ”blod-adel”.

I interviewet med Tages-Anzeiger har Andreas Schwab også andre interessante ting at sige, som samlet set tegner et tydeligt billede af, hvilke metoder man vil tage i brug mod national-stater, der modsætter sig deres egen aflivnning.

Interviewer: Men Schweizerne står da ikke alene. Også indenfor EU er der forlængst blevet sat spørgsmålstegn ved den frie bevægelighed.

Andreas Schwab: Det er ikke en Europæisk debat, det er kun i enkelte medlems-lande. Der er dog også hos os politikere og partier, som kun vil have fordelene ved EU, uden at ville acceptere de ting som nogen-gange er lidt vanskelige…

Interviewer: Men, helt ærligt, hvis der var en lignende afsteming i EU-landene ville den få samme resultat.

Andreas Schwab: Naturligvis findes fristelserne alle vegne. Men politik begynder nu engang med at se virkeligheden i øjnene. Der er gode grunde til at disse spørgsmål ikke stilles til borgerne i andre lande. Resultaterne er kun et øjebliksbillede. Når Schweizerne indser at EU ikke vil forhandle, ændrer de holdning…

Opdateret Kl. 19.20: De endelige tal for afstemningen foreligger og viser, at initiativet er blevet vedtaget med 1.463954 stemmer for og 1.444.428 imod.

 

Den geografiske fordeling af stemmerne synes at bekræfte den såkaldte “Röstigraben” i Schweizisk politik . Et  begreb der betegner splittelsen mellem det frankophone vestlige Schweiz som i reglen stemmer mere til venstre end den tysksprogede del. I de italiensk-talende kantoner stemmes generelt som i de frankophone dele, lige med undtagelse af udlændinge-politiske spørgsmål. Her stemmer de som i tysk Schweiz. Og netop det synes idag at have været udslagsgivende, hvor vi så det italiensk-talende Tessin stemme for folke-initiativet med næsten 70 procent.

Analyser af tidligere afstemninger har fremhævet at denne “Röstigraben” ikke længere er nær så vigtig som tidligere, eftersom de større byer i det tyske-talende schweiz har nærmet sig det frankophone vest schweiz politisk. En tendens man også kan aflæse i resultatet i og med at både Basel-Stadt og Zürich afviste initiativet.

Overordnet set har vi altså en stemme-fordeling der minder meget om tidligere afstemninger.  Den store overraskelse er imidlertid, at det lykkedes SVP og indvandringskritikerne at svinge sig op fra små 37 procent til helt over de nødvendige 50 procent på lidt over en måned. Og det på trods af massiv modstand fra hele etablissementet og den ”internationale klasse”.

Fortsæt med at læse “Folke-initiativet mod Masse-indvandring vedtaget”

Av Julia Caesar:

Copyright Julia Caesar, Snaphanen och HRS. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen!

Nu sitter han i snickerboa igen, Samir i Lönneberga. Han sitter där och nöter in koranverser medan pappa Abdullah kör nystartstaxi och mamma Abir går på etableringsstöd och tar hand om Samir och hans sju syskon. Samir har hissat upp lillasyster Faaghira i flaggstången i hennes hijab. Det är därför han sitter i snickerboa.

Ronja Rövardotter har blivit lesbisk. Hon älskar inte längre Birk utan lever med sin flickvän Ylva. Pippi Långstrump har spelat ut sin roll av upprorsmakare och ersatts med Lady Gaga eller Beyoncé. Rasmus på luffen heter numera Sinan och är ett ensamkommande flyktingbarn från Afghanistan – det vill säga en man i 20-årsåldern som i verkligheten kommer från Iran och påstår sig vara minderårig för att snabbare få PUT.

I Bullerbyn är heller ingenting sig likt. Kärnfamiljerna har flyttat ut. Numera tar man sig fram med homosexualitet och inseminationer i byn. Britta och Anna bor med sina två pappor, och Olle får ett syskon sedan mamma Lisa har gjort en insemination.

Det är Rasmus Törnblom, 24, förste vice förbundsordförande Moderata ungdomsförbundet, som vill revidera Astrid Lindgrens sagor.  Sagorna måste anpassas till hans mångkulturella och genuskorrekta lyckodrömmar. Rasmus Törnblom vill “långt bort från romantiserade gärdsgårdar, främlingsfientlighet och könsroller från 1800-talet.” Att hacka på det svenska kulturarvet kan också vara gynnsamt för den politiska karriären.

Fyraårige Vide bor med sin mamma, genusaktivisten Malin Melin. Vide är sin mammas ideologiska och psykologiska försökskanin. Varken Vide själv eller någon annan får veta att han är en pojke. Eftersom han tjänstgör som redskap i Malin Melins feministiska kamp uppfostras han som ett “det”. Den brett leende mamman är mycket nöjd med sitt ideologiska ställningstagande och att hon nu har ett barn att använda i kampen för det avkönade samhället.

Vi får möta Vide och hans mamma i det första av Belinda Olssons tre tv-program om feminism, ”Fittstim – min kamp”.  (tidskod cirka 33 min). När Malin Melin läser en saga för Vide ändrar hon i texten så att den ska passa hennes könsförnekande perspektiv. “Mamma och pappa” blir “två föräldrar”. Alla personer kallas “hen”. Vide “tycker det är väldigt skönt att ha en liten klänning på sig, eller hur?”

Belinda Olsson frågar om Malin Melin har tänkt på vad hon ska säga när Vide säger att klänningar är för tjejer och vägrar ha den på sig? Tanken har snuddat vid Malin Melin. Hon har kommit fram till att hon ska ljuga för Vide och att det är hennes norm som ska gälla: “Klänning är för alla”.

“Men har du tänkt på att den dagen kommer” envisas Belinda Olsson “när hen vägrar ha den på sig?”

“Då måste vi utgå ifrån att Vide definierar sig som pojke i såna fall. Och den dagen vet vi ju inte om den kommer” svarar Malin Melin.

Svenske jihadister i Syrien, video 2013.

Antalet jihadister boende i Sverige som har dött i Syrien uppgår nu till femton, berättar Per Gudmundson på sin blogg.

“Minst fem döda från Sverige under slutet på året gör att 2013 blev det blodigaste året någonsin när det gäller svensk jihadism. Med råge.”

Jihadister som i gammelmedia kallas “svenska” är invandrade unga män som reser till Syrien för att strida med al-Qaidainspirerade grupper som Jabhat al-Nusra  och ISIS, The Islamic State in Iraq and the Levant. Magnus Ranstorp och Peder Hyllengren vid Institutionen för Säkerhet, Strategi och Ledarskap, Försvarshögskolan, skriver på DN debatt:

“Det handlar bland annat om offensiva operationer, självmordsbombningar, omfattande plundring, införande av sharialagar i kontrollerade områden, bestialiska avrättningar, bortförande och tortyr av fångar efter summariska rättegångar. Det senare har nyligen dokumenterats av Amnesty International och ger en skrämmande inblick i jihadisternas agerande i Syrien”

Målet med jihad i Syrien är detsamma som i all jihad; att upprätta en totalitär shariastyrd islamistisk gudsstat, där mänskliga fri- och rättigheter inte existerar. Säkerhetstjänster över hela Europa inklusive svenska Säpo varnar för vad jihadisterna kan ställa till med när de återvänder. I Storbritannien väntar åtal och livstidsstraff för terrorbrott inte bara för hemvändande jihadister, utan också i fall där det finns bevis för att någon har planerat att resa till Syrien för att delta i jihad.

“Det finns goda grunder att känna oro för vad några hemvändare kan åstadkomma. Vi finner starka skäl – baserat på våra studier och tidigare forskning samt exempel från andra länder – att statsmakterna nu bör överväga ytterligare förslag för att komma till rätta med denna problematik”

skriver Magnus Ranstorp och Peder Hyllengren.

Inseminationsfamilj kräver ett erkännande

Ida Ljung och Anders Olsson i Stockholm vill vara en familj. Men enligt Dagens Nyheter “har de aldrig varit intresserade av att ha någon partnerrelation med varandra”.  När Ida Ljung var ensamstående skaffade hon sonen Mio, som nu är fem år, genom att resa till Danmark och bli inseminerad. Sedan träffade hon Anders Olsson som blev “som en morbror” för Mio. När Mio var tre år ville Ida Ljung ha ett barn till. Den här gången fanns en spermadonator på närmare håll: Anders Olsson. Eftersom han och Ida Ljung inte kan tänka sig att ha sex med varandra gjorde de en heminsemination. Resultatet blev sonen Lovi, som föddes i juli 2012.

Nu vill de göra om juridiken så att den anpassas till just deras speciella livsstil. De vill att Anders Olsson ska adoptera Mio. Men då måste Anders enligt lag vara gift med Mios mamma. Och Ida Ljung och Anders Olsson kan inte tänka sig att gifta sig med varandra. De tror att tingsrätten kommer att säga ja till deras begäran om adoption, “annars vore det jättekonstigt”. Ida Ljung menar att vad resultatet än blir “så kommer det att röra runt i grytan och påverka lagstiftningen, så att den anpassas bättre till vårt samhälle.” Hon menar: “anpassas bättre till just oss”. Hon och Anders Olsson kräver “ett erkännande”. Allt annat är kränkande.

Anna Odell har fått Dagens Nyheters kulturpris för långfilmen ”Återträffen”.  Hennes film slog ut flera nominerade, bland annat Dan Josefssons  lysande journalistiska grävarbete i boken “Mannen som slutade ljuga” om Quickskandalen och sekten på Säters sjukhus. Det ska vara en kvinna i år. Helst en som kan spela psykotisk på ett naturtroget sätt.

“Känns det som en revansch?” frågar DN:s kulturchef Björn Wiman och syftar på Anna Odells förra projekt ,”Okänd kvinna”, där hon i en fejkad psykos låtsades ta livet av sig på Liljeholmsbron i Stockholm 2009. Hon omhändertogs av polis och fördes till S:t Görans sjukhus, där hon spändes fast i bälte och upplevde “det totala frihetsberövandet”. Därmed hade hon lyckats med sitt konstnärliga syfte, att bevisa att samhällets repressiva makt står redo att frihetsberöva vem som helst som bara “mår dåligt” och att psykisk sjukdom är en social konstruktion. Odell dömdes av Stockholms tingsrätt i augusti 2009 för “oredligt förfarande” till 50 dagsböter.

I boken “Ljusets fiender” jämför Johan Lundberg attityderna till Anna Odells självmordsinstallation med hur Lars Vilks’ konstnärskap tas emot. Båda vill undersöka gränser och har ett maktkritiskt perspektiv. Men deras konstprojekt bemöts helt olika. I Anna Odells fall står konstkritikerna upp som en man, försvarar hennes verk och upplyser allmänheten om det viktiga syftet bakom att hon tar både polisens och psykiatrins resurser i anspråk för ett fejkat självmordsförsök.

Inför Lars Vilks’ konst är samma kritiker antingen tysta eller anklagar Vilks. Hans rondellhund reduceras till “en förolämpning mot muslimer”. Dödshoten mot Lars Vilks förnekas – trots att han har utsatts för upprepade mordhot, fysiska överfall och attentat. Vilka kulturskribenter i Stockholm vill ställa sig på Vilks sida? Inte många. Istället bespottar och kritiserar de honom för att själva stå på den “goda” sidan. Förövaren uppfattas som den kränkte, medan våldsoffret (Vilks) framstår som den som har kränkt. Johan Lundberg skriver:

“Vilks har lyckats visa hur konstvärldens vackra haranger om vikten av ifrågasättande, yttrandefrihet, pluralism och öppenhet påfallande ofta är tomma ord, lätta att uttala när inget står på spel men intet värda när konst som är provokativ och ifrågasättande på allvar behöver försvaras.”

Fortsatt massinvandring till Sverige

Moderaterna planerar fortsatt massinvandring till Sverige. “Sverige är ett land byggt på migration” påstår deras arbetsgrupp. Det största av de regeringsbärande partierna har ingenting sett, ingenting hört och ingenting lärt av de senaste decenniernas mångkulturella katastrof. Ingen svensk regering överträffar de invandringsrekord som den borgerliga alliansregeringen har slagit varje år sedan den tillträdde 2006. De vill uppenbart fortsätta att bryta ner och sänka Sverige till den bottennivå där det inte längre finns någon väg tillbaka. Den som orkar läsa 19 sidor ordbajseri hittar moderaternas rapport här.

Alla prognoser pekar på att alliansen förlorar regeringsmakten till socialdemokraterna i årets riksdagsval. Men massinvandringen kommer att fortsätta. Låt mig påminna om hur Stefan Löfven uttryckte sig när han höll sitt så kallade linjetal  på socialdemokraternas partikongress den 4 april förra året:

” Sverige ska vara som en familj vars solidaritet är gränslös. Det samhälle som vi vill forma drivs av gränslös solidaritet. Våra värderingar känner inga landgränser. I Sverige finns inte “vi och dom” – i Sverige finns vi!”

Svenska folket har att välja mellan pest (s + v + mp) och kolera (m + fp + c + kd + mp). Valet står mellan en floskelmaskin och en avdankad stridshingst.

Journalisten och konsulten Gustav Edman, 35, har ett kämpigt år i år.  Han har bestämt sig för att 2014 ska vara Ett Mansfritt År. Han tycker att han påverkas alldeles för mycket av andra män, så han ska bojkotta män och allt som de kan tänkas ha producerat: alla filmer och pjäser som regisseras av män, alla böcker skrivna av män och all musik som framförs av män. Han ska dessutom blockera alla sina manliga kontakter på sociala medier. Gustav Edman vill stävja det patriarkala förtrycket.

Han låter sig intervjuas av Marianne Rundström, som är betagen av hans projekt och ställer devota frågor i SVT “Gomorron Sverige”.  Det framgår inte om Gustav Edman också kommer att bojkotta livsmedel framställda av män, sålda i matbutiker som drivs av män, vin från mansägda vinfabriker eller om han kommer att övertyga sig om att varje tunnelbanetåg, båt eller flygplan inte körs av en man innan han stiger ombord. Vi förstår att Gustav Edman har det kämpigt med att bejaka sin manliga identitet. Något måste ha gått snett i oidipalfasen. Vi förstår också att han vet exakt hur man skapar PR för sin egen person: man slår ned på män. Särskilt på vita män. Då öppnas alla dörrar.

Miljöpartisten Jenny Wenhammar, 41, är bröstaktivist. Hon tycker om att visa sina bröst, så ofta som möjligt och helst i så uppseendeväckande sammanhang som möjligt. Hon medverkar i det första av Belinda Olssons tre tv-program om feminism, ”Fittstim – min kamp”.  (tidskod cirka 5:50). Här filmas hon när hon skrikande “Fria Amina! Frihet åt Tunisien!” visar brösten på tunisiska ambassaden och släpas bort av två poliser. Jenny Wenhammar ingår i nätverket Femen som genom att visa brösten vill uppmärksamma kvinnors rättigheter. Till Belinda Olsson säger hon:

“Nästa steg är min fåfänga, att se hur allting blir på bild.”

Det är viktigt att brösten tar sig bra ut på bild. På kvällen den 30 januari är det dags för nästa tillslag. Då har Jenny Wenhammar mobiliserat två barbröstade väninnor. Under pågående mässa i Katolska domkyrkan i Stockholm rusar de in, sliter av sig kläderna och skriker:

“My body, my rules!”

Demonstrationen handlar om rätten till fri abort. Jenny Wenhammar har smetat in låren med rödfärg som ska föreställa blod och hängt en klädgalge i höjd med underlivet. Biskop Anders Arborelius skriver i Världen i dag att kyrkan och församlingen utsattes för ett övergrepp, “en välplanerad sexuell provokation som skapade stor sorg och upprördhet”.

“Samtidigt är vi tacksamma att man inte tände eld på vår Domkyrka som man tidigare gjorde i S:t Botvids kyrka i Fittja eller vanhelgade statyn av Jungfru Maria som man gjorde i Linköping.”

Han tillägger:

“Till dem som begår alla dessa övergrepp vill jag ändå säga: låt oss i stället föra ett samtal om det som skiljer oss åt! Om Sverige skall fungera som ett tryggt samhälle också för sina religiösa minoriteter måste man behandla oss på ett civiliserat sätt.”

Vithetsnorm, afrofobi och vit vrede

Fortsæt med at læse “Söndagskrönika: Nedmonteringen”

Måske er det i virkeligheden Ole Sohn, som er helt gal på den. Take a Look at One of the Most Disturbing Moments from the Sochi Olympics Opening Ceremony, Communist Imagery Makes a Big Comeback at Sochi Games.

Schweiz’ antiindvandringsafstemning søndag

Kampagnen imod det schweiziske demokrati har været massiv fra EU. I tyske medier, som Berlingske forholder sig til i dag, er der unison fordømmelse af det schweiziske forslag med populistiske rubrikker som: Schweiz will Zuwanderung von Schwarzer stoppen, “Ein kleines Herrenvolk sieht sich in Gefahr”. Samme avis lader også Bernard-Henri Lévy sige at »Modstanderne af EU er blinde og uinformerede«.

Hvis ikke EU og indvandringen var drevet til excesser, ville vi aldrig have set den folkelige modstand, vi ser nu, så hvem har skylden? EU og multikulturalisterne har givet deres sager et fortjent dårligt navn, hvilket bekræfter den gamle erfaring, at der ikke er nogen god idé, som ikke bliver overdrevet.

Schweiz fik i 2013 80,000 immigranter, hvad der svarer til at England skulle have taget imod over 600.000 og Frankrig 800.000 det år. Schweiz har oplevet den sædvanlige asylsøgerkriminalitet og en kriminalitetsbølge af nordafrikanere. Franske, arabiske kriminelle har hærget over grænsen i Schweiz med automatvåben, almindeligt togpersonale på SSB går nu med skarpladte pistoler. I øjeblikket er der en mindre overvægt til nej-siden. Jeg har fået en dansker der har boet mange år i Schweiz til at liveblogge fra valget fra kl. cirka 21 søndag.

Voters will be asked whether they approve an initiative proposed by the anti-immigrant, anti-EU Swiss People’s Party (SVP) that would give the government the authority to reintroduce quotas for immigration from abroad, including from EU member states.

In the weeks ahead of the vote, there has been a shift toward the ‘Yes’ camp, which now stands at around 43% against 50% who say they will vote ‘No’. Pollsters say that the shift is primarily thanks to mobilisation of citizens who previously had no intention to vote on Sunday. Five out of six respondents who decided during January that they will vote said they would vote in favour of imposing quotas on immigration. Rising concern ahead of Swiss immigration vote, Europe watches Swiss immigration vote

Total Fertility Rate in England/Wales by where mother born

Barn pr. kvinde: 4.3 Afghanistan. 4.1 Somalia, 3.8 Pakistan, 3.3 Nigeria, 2.4 India. 1.8 UK – Se grafikken på Babies born in England and Wales to non-UK born mothers infographic

97% af samtlige kreative nyskabelser gennem tiderne er udtænkt i Vesten. Forklaringen er Vestens åbne og konkurrerende samfund. Så klart er budskabet fra forfatter og investor Lars Tvede, som i sin nye bog ‘Det kreative samfund’ udfolder sin analyse af civilisationernes historie. De store mellemøstlige og østasiatiske civilisationer var førhen foran os i Vesten, men så slap vi kreativiteten løs. Hvad skete der? – Og kan vi fastholde vort historiske momentum?

I bogen argumenterer Lars Tvede for Vestens overvældende andel af verdenshistoriens samlede opfindelser. Men han tegner samtidig et billede af en vestlig nutid præget af gældsætning og strukturkrise, og hvor overdreven politisk regulering er ved at bremse os. ‘Det kreative samfund: Hvorfor kom Vesten foran?’

Jeg var der i et stopfuldt Cepos, og kan meget anbefale at høre det. Lars Tvede begynder minut 5:10. Kai Sørlander anmeldte Tvedes bog i Weekendavisen den 17.1.2014 Anm: Falske forestillinger (ikke online) og skrev blandt andet:

Tvede blotlægger altså en simpel historisk dynamik, som indebærer, at civilisationer bliver stærke og rige, når der er omstændigheder, som fremmer kreativitet og samhandel. Til gengæld vil de så igen svækkes, når disse omstændigheder ikke længere er til stede. Civilisationer kan med tiden få dårlige ideer, som undergraver deres egen kreativitet og samhandel. De kan stivne i traditioner og regler, som blokerer for nytænkning. Generelt har civilisationer en næsten uundgåelig tendens til at sande til og blive dekadente.

Disse enkle historiske dynamikker illustrerer Tvede med et rigt eksempelmateriale. Han fortæller om Kinas opblomstring og forfald. Og en tilsvarende historie om Romerriget. Desuden informeres vi om, hvorledes den islamiske kultur kvalte sig selv indefra.

Fortsæt med at læse “Det kreative samfund: ‘Hvorfor kom Vesten foran?’”

6.2.2014: Italian navy rescue more than 1,000 migrants in a day

Det er en øgning på 325 procent siden 2012. Trafikken over Middelhavet er ikke en krise. I ‘krise’ ligger, at noget har en begyndelse og en slutning. Invasionen af Europa sydfra er en menneskelig lavine, som kun lige er begyndt at rulle, og som kan feje europæisk kultur i Europa af vejen på få årtier. Lavinen har en begyndelse, men ingen ende som er i sigte. Syrienkrigene vil gå over om fem eller ti år, men der vil komme andre og større ulykker end dem, der nu rammer Syriens ‘kun’ 21 mio. indbyggere.

Forestil jer, at Egyptens 86 mio sank ned i noget lignende, eller at det sker om tolv år, når der er 100 mio egyptere. Egypten vokser med over en mio. mennesker om året. (Alene Pakistans og Bangladesh’ befolkningsøgning på ét år er på 5.5 mio., mere end hele Norges befolkning.) Verdens befolkning øger med 75 mio. om året, og øgningen sker næsten udelukkende i de mest dysfunktionelle lande, som derved bliver endnu mere dysfunktionelle og flygtningeproducerende i en ond cirkel.

Afrikas befolkning er fordoblet til 2.4 milliarder i 2050, det femdobbelte af EU’s, om kun 36 år. Det er denne generations europæere, som skal beslutte sig for om det vil leve eller fejes over i dyngen af 200 forsvundne civillisationer i menneskets historie, og ingen politiker siger noget der tyder på, han har indset det. De hopper fra tue til tue, de har ikke noget der ligner et svar, og intet der afslører at de ser bare 30 år ud i fremtiden.

Italienerne sender invasionsstyrken nordpå, men også det er kun at købe sig tid. Svarer nationale politikere ikke snart, svarer EU at vi skal aftage Afrikas givetvis mere og mere lidende befolkningsoverskud, og så er løbet kørt for vestlig kultur i Europa i al fremtid.

Enhver europæisk vælger må naturligvis forlange af de politikere, de lønner, at de omgående holder op med at forråde deres folk på dette eksistensspørgsmål og at de sætter sig bare overfladisk ind i de demografiske realiteter. Indvandring til Europa kan ikke afhjælpe en brøkdel af verdens befolkningsproblemer, men den kan opløse Europa.

Skaderne på Europa er allerede så betydelige, at ingen politiker længere kan påberåbe sig at være i god tro. Hele Europa vil komme i en svensk situation, eller det der er værre. Fortsat benægtelse eller passivitet vil af visse oprindelige europæere uvægerligt blive opfatttet som bevidst krigsførsel, og så bliver det meget, meget lidt sjovt at være europæisk politiker og apologet for en ‘multikultur’, der ikke et sekund på 40 år har haft noget folkeligt flertal. Hvor mange livvagter kan PET levere? Hvem ønsker sig sådanne tilstande? Se hvad der er under opsejling, og undgå det mens der er et årti eller to tilbage. Vi er i færd med at lade os ødelægge af en asylkonvention, der stammer fra før internettet, mobiltelefonen, ja, før der fandtes TV i Danmark, og der er næsten ingen politiker, der ikke betragter den som Moses tavler.

The number of refugees landing in Italy rose tenfold in January, the country’s deputy interior minister has said, complaining of an “incessant and massive influx of migrants”.January 2014 saw a total of 2,156 migrants in Italy, compared to 217 the previous year, the official added.” In 2013, Italy was subjected to an incessant and massive influx of migrants from North Africa and the Middle East”.

Throughout the whole of 2013, a total of 2,925 vessels of various shapes and sizes landed on Italian shores, carrying about 43,000 people, including nearly 4,000 children. This represented a rise of 325 per cent on the previous year. Italy experiencing ‘massive’ influx of refugees, Italian navy rescue more than 1,000 migrants in a day

Se mere udførligt om demografien bare for den kommende generation i »Vi forbløder i humanisternes opslidningskrig«. Supplerende læsning Jean Raspail: “Our civilisation is disappearing” og Jean Raspail: “Le Camp des Saints” (1973)