Bertil Malmberg, fd marinofficer och företagsledare, berättar om islams historia, samhällssyn och tro. En bramfri officer fra Trosa med lidt alternativ folkbildning. Undervejs kommer han forbi Ayaan Hirsi Ali, Wafa Sultan og Ibn Warraq.

Breivik, the Useful Nutcase

by Fjordman

Some readers both at Gates of Vienna and at the Danish blog Snaphanen argue that we should simply forget Breivik and ignore him. They’re missing the point. This is less about the deranged terrorist than it is about how he has been used by the mass media and political elites.

His atrocities have been cynically exploited in order to harass, intimidate and stigmatize people who are critical of Islam and uncontrolled mass immigration. Breivik can no longer hurt anybody from his prison cell — apart from the dozens of families he already destroyed in July 2011. Yet he can still be used as a tool by others.

It’s easy and tempting to say that Anders Behring Breivik is now in jail and therefore harmless. Why not just throw away the key, let him rot and never speak of him again? Why give him more of the attention he so desperately craves?

I fully understand such objections. I’m at least as tired of Breivik as everybody else, although not always for the same reasons. Yet while Breivik himself isn’t interesting or relevant, the use (or misuse) of him and his crimes is.

First of all, I am Norwegian. In Norway, this case will be talked about still for years to come. Second of all, even internationally, Breivik is not fully forgotten. He continues to be mentioned and used by people with significant power and influence. For instance, representatives of the European Union have highlighted Breivik as an example of “right-wing extremism” they must do more to combat. As long as Western mass media continue to refer to him dishonestly as an Islamophobic terrorist or anti-Islamist, these false claims must be countered.læs videre på GoV.

Oversat fra Segunda vida siria en Suecia i El Pais i Sverige. Översättning: Stig Carlsson.

Stegen måste vara korta. Annars kan man falla framstupa på isfläck. Små, små steg. Detta måste man lära sig i Jämtland, en provins i centrala Sverige täckt av snö. Hit kommer tusentals syriska flyktingar, som sökt sig till landet i norr. De anländer med det de står och går i. Förvirrade av kriget och desorienterade efter att ha korsat halva Europa med hjälp av smugglare utan skrupler.

Nu är det dags att börja från noll och bygga ett andra liv långt bort från minsta spår av släktgemenskap. Det kalla Sverige öppnar sina dörrar på vid gavel i motsats till övriga länder i Europa.

Matsalen i Grytan, en gammal militärförläggning i Jämtland, kan liknas vid Förenta Nationernas smärtpunkt. Här är syrierna i stor majoritet, men det finns också flyktingar från Somalia, Irak, Eritrea, Palestina och en marockan. De delar på bord utan dukar i den gamla militärbaracken, nu privatiserad och ombyggd. Ett tillfälligt logi för de som flyr från sina nationella infernon. Migrationsverket och ägarna till anläggningen i den snöiga skogen står för tre mål mat om dagen, elementär svenskundervisning och all den frihet, som en isolerad inkvarteringsplats mitt i ingenstans är i stånd att erbjuda.

På menyn:Kyckling med ris och mandariner. Inget exotiskt. Men att samlas till måltid är åtminstone ett sätt att döda tiden. Dagarna blir evigheter i väntan på dokument, som ger möjlighet att flytta till en mera permanent bostadsort och att komma i kontakt med Arbetsförmedlingen och verkligen börja det nya livet i Sverige. De ålägger de sig att inte bli otåliga. Det gäller i bästa fall veckor men ofta månader.

“Här tränar vi oss i konsten att vänta,” säger Ronza Shihabi,en leende syrianska på 28 år.I februari har hon och hennes man, Fadi Diab 25 år, fått en tid för att ordna tillstånd. Tills dess bor de i ett rum med vita våningssängar. För att komma ut lite tar de promenader ner till närmsta byn. De ser hur dagarna blir allt kortare och de kommer att klara sig igenom temperaturer under noll. För ögonblicket har Shihabi bytt ut sin hijab mot en yllemössa med skära ränder.

För två månader sedan beslutade sig paret för att fly. I ett halvår hade de flyttat från kvarter till kvarter för att undvika bomb-
ningarna.

” I de säkra områdena måste man betala skyhöga hyror i förskott,” förklarar Shihabi, en dataingejiör, som var chef för en filial till telekommunikationsföretaget Syriatel i Yarmouk, det stora palestinska lägret i Damaskus. En av de mest hemsökta platserna i kriget. Shihabi var tvungen att arbeta till sista dagen innan flykten. Regimen envisas med att upprätthålla en falsk normalitet i Damaskus trots nästan tre år av krig och mer än 100000 döda, och trots att statisterna skyndar till sina arbeten dödsförskräckta och utan att veta om de överlever nästa dag. “De tvingade mig att gå till jobbet, därför att för dem (Regeringen) var det ett sätt att visa, att jag stödde regimen.”

Detta var outhärdligt. Därför flyr alla, som har minsta möjlighet. Oavsett hur och vart.När Shihabi och Diab fick klartecken för giftermål och framför allt pengar från sina familjer, gifte de sig och flydde så snabbt som möjligt till Sverige med lätt bagage och anlände veckan därefter.

“Det var en formalitet. Jag hade alltid drömt om att gifta mig i vitt, men det blev inte så. Inte ens den här dagen kunde vi vara lyckliga.”

Det unga parets familjer tog ut sina besparingar för att betala smugglarna, som skulle föra dem till Europa för ungefär 12000euro. De var lyckosamma. De andra familjemedlemmarna måste stanna kvar i helvetet, eftersom pengarna inte räckte till mer än två maffiabiljetter. De var tvungna att resa av ett tungt vägande skäl. Diab hade blivit inkallad. I januari skulle han inställa sig vid Bachar el Asads blodiga armé.

Shihabi och Diab anlände till Damaskus flygplats bedjande och med huvudet mellan benen. Sedan månader tillbaka utspelar sig på den här vägsträckan några av de blodigaste striderna mellan rebellerna och regimtrogna. Slutmålet var utan tvekan Sverige.

De kände ingen, men i Yarmouklägret, liksom i övriga Syrien, vet alla att den svenska regeringen kommer att ta emot dem med öppna armar. “De är de enda som säger till oss: Kom, kom, och som ger oss permanent uppehållstillstånd”. De nygifta flög från Damaskus till Kairo och därifrån med landsväg till Alexandria, där de steg i flyktingbåten.

“Vi gömde oss bakom några byggnader, och när smugglarna skrek: Nu! sprang vi och satte oss i båten. 150 fick plats. Alla syrier. De reste hoppackade. Det fanns inget utrymme. “Det började läcka in vatten i båten. Vi var dödsförskräckta.”

Båten förliste och syrierna fick återigen se döden i vitögat. De var på drift i två dagar. “Vi tittade på havet. Och himlen.” Ett samtal från smugglarens satellittelefon räddade dem. Vid horisonten dök två passbåtar upp och räddade dem. De steg iland i Siracrusa på Sicilien. Där mötte polisen och de blev internerade i ett italienskt flyktingcenter. En ny smugglare erbjöd sig att hjälpa dem därifrån och föra dem till Rom för 300 euro. De tvekade inte.Därifrån med buss till Milano och sedan till Tyskland.

Vid det här laget hade Shihabi tagit av sig sin hiyab och målat ansiktet mera neutralt för att likna en europeisk kvinna.Från München for de till Malmö i Sverige. En vän som hade gjort en liknande resa hjälpte dem till rätta genom att dirigera dem med en mobiltelefon. Det är omöjligt resa i Europa med Mellanösternutseende och de gjorde ingenting utan noggranna instruktioner. 11 oktober 2013 kom de till Sverige. Vi visste, att här var vi i säkerhet, att de skulle ta hand om oss. Invandrings-
myndigheten sa, att vi inte skulle oroa oss. Vi fick bo på hotell i tre dagar och sedan fördes vi till Grytan. Shahabi drömmer om att ta hit sin mor och sin bror, som lider av depression. Hon drömmer också om hitta ett arbete inom sitt område och att bli gravid.

Hennes och Diabs fall är inte bland de mest tragiska, inte ens märkligt. Ett av tusentals. Omöjligt att säga hur många. Bara till Sverige kommer det 1300 varje vecka i sådana här omständigheter. Många andra försöker i andra länder i Europa, inklusive Spanien, där syrier redan är den näst största gruppen, som försöker komma in genom Mellilla. I Spanien söker inte ens majoriteten asyl. De vet, att det dröjer mer än ett år och under tiden. måste de finna sig i bedrövliga villkor. De som kan fortsätter sin långa resa mot norra Europa.

Den verkliga utmaningen var att nå svenskt territorium. Dublinförordningen, som berör européerna, säger, att asylsökande politiska flyktingar endast kan söka asyl en gång och bara i första mottagningsland. Hur de har kommit dit eller om de lever eller dör under vägen är inte något som internationella lagar tar hänsyn till. Resultatet är, i fråga om konflikter som Syrien, att tiotusentals människor just i detta ögonblick riskerar livet i någon båt på Medelhavet. Eller stelfrusna på natten i nån skog flyende undan polishundar i Grekland, Bulgarien eller Turkiet. En kuslig färd, en rysk roulett, där människosmugglarna håller i trådarna.

Dussintals intervjuer med syrier över hela Sverige är tillräckligt för att med viss säkerhet skissera upp huvudvägarna som de passerar genom det alternativa Europa när de försöker överleva utanför lagen. Som Michel Daoud, en frisör som deserterade från armén och nu är rädd för att islamisterna från Frente al Nustra skall döda hans familj. Med vatten upp till knäna vadade han i sju timmar över en mäktig europeisk flod, och sedan gick han igenom en skog med en uppblåsbar båt på axeln. Och som endast åt torrt bröd i 20 dagar och tillbringade 4 dagar under en fuktdrypande bro, skakande av köld. Han trodde, att han skulle dö. Och nu kommen till Sverige är han rädd för att bli tokig. Han drömmer om sin far, om sin mor och att han befinner sig i Grekland utan mat och håller på att dö av kyla. “Mitt huvud exploderar”

Eller som en äldre syrisk kvinna i strikt sorgklädsel, som reste 13 dagar med en lastbil till Sverige, instängd i det mörka lastutrymmet. “Jag betalade 9000 euro. Jag visste inte, när det var dag eller natt.” Eller en ung flicka med sorgsna ögon som flydde från Homs, 24 år, och som ännu är rädd för att uppge sitt namn, ty hon är rädd för att regimen skall förfölja hennes mor. Hon presenterade sig på Stockholms flygplats med ett mexikanskt pass utan att känna någon, men hon hade läst på Internet, att här fanns det mat och tak över huvudet. Eller som Mohamed Amin, som efter sju dagar på öppet hav trodde att han skulle dö av törst, medan han skakade av köld. Och som sedan åkte Europa runt i ett busskrälle tillsammans med tiotals syrier med gardinerna fördragna och utan att stanna en enda gång för att inte väcka misstankar. Eller Jimmi Neme, ekonomen från Alepo, som slängdes i ett grekiskt fängelse i två och en halv månad efter att polisen hade gripit honom i en skog, där han lämnats av smugglaren.

Alla syriska asylsökande har rätt till permanent uppehållstillstånd i Sverige. Detta beslutade den svenska regeringen i september efter att ha kommit till slutsatsen att kriget i Syrien inte skulle ebba ut på kort sikt, och följaktligen måste den så snart som möjligt legalisera alla syrier, som satte sin fot i Sverige. Med uppehållstillståndet i handen erbjuder regeringen ett mycket generöst mottagningsprogram. En månadslön på ungefär 750 euro enligt aktuella fall, svenskundervisning och hjälp med att skaffa lägenhet och senare ett arbete och framför allt har de rätt att ta hit sina familjer på laglig väg genom konsulatet. Därför är väntan i Grytan, trots snön och de andra ledsamheterna, något lättare än i andra delar av världen, därför att här vet de att med ett fåtal undantag kommer alla att få permanent uppehållstillstånd. Det är en fråga om tid och uthållighet.

Officiell statistik visar, att 20% av den svenska befolkningen har sitt ursprung i utlandet, vilket innebär det högsta procenttalet av alla nordiska länder. Den nya flyktingvågen har väckt den eviga frågan. Hur mycket invandring tål Sverige?

Fortsæt med at læse “Ett andra syrisk liv i Sverige”

Møde med professor Bent Jensen i Trykkefrihedsselskabet i Cepos’ lokaler om bogen Ulve, får og vogtere – Den Kolde Krig i Danmark 1945-1991, 1500 sider. (kan forudbestilles) Alle fotos © Snaphanen, klik f helskærm.

Fortsæt med at læse “Bent Jensen: Ulve, får og vogtere”

Interviewet med Katrine Winkel Holm er optaget 28. september 2013 og udgivet den 10/01/2014.

Når Cecilia Malmström bekæmper ekstremister

Malmstrom also warned against the spread of propaganda by those supporting xenophobic, violent and racist views. Far-right parties are on the rise across Europe, and the commissioner has previously expressed alarm about their growing influence ahead of European Parliament elections in May. EU proposes new measures to fight extremism at home

Daniel Hannan kommenterer i Spectator: The Brussels establishment see their diverse new opponents as just a bunch of extremists. They won’t know what’s hit them

I den nyeste PEW undersøgelse Religious Hostilities Reach Six-Year High, er det Appendix 3: Social Hostilities Involving Religion Index der er alarmerende for fem vesteuropæiske lande: Frankrig, England, Sverige, Italien og Tyskland, som nu rangerer på konfliktniveau med Kina, Angola, Algier og Libyen. BBC Where religious hostility is on the rise

MSM igonerer ‘detaljer’ i Breivik-brev

Nogle gange tænker man ‘hvad skal det nytte’, men denne historie starter faktisk, da jeg spredte Expo artiklen til amerikanske venner for fem dage siden. Skam over MSM journalister inklusive Ekstra Bladet, som også modtog brevet fra terroristen. Det er blevet lidt af en snebold. I dag skriver Robert Spencer:

Last Friday, I published a translation of a Swedish report about a letter mass murderer Anders Breivik had sent to the media, in which he revealed that he was a Nazi, and that he had published his “counter-jihad manifesto” intending to destroy the counter-jihad movement. The Swedish news source Expo Idag

Now Daniel Greenfield has picked up the story, but he is the only one: the English-language media has completely ignored this story, not even bothering to publish stories designed to shore up their earlier demonization of the counter-jihad movement, and claiming that Breivik is cravenly trying to obscure his counter-jihadist tracks, or simply delusional and crazy, as Greenfield does. Instead, no one mentioned it at all. Nothing. The Wall Street Journal published a piece about his claims that he was tortured, but that was as close as any mainstream media outlet came to covering this story at all.

But from the media, there was absolute silence on all of this at the time of the murders and ever after, just as there is silence now about Breivik’s Nazi claims. And that, in a nutshell, manifests the sinister agenda of the mainstream media: the objective was never to uncover the facts surrounding Breivik’s heinous murders. It was just to discredit the counter-jihad movement. And for that, Anders Behring Breivik has already served his purpose. At this point, he is no longer useful. English-Language Media Ignores Breivik’s Coming-Out As A Nazi

FN mener selvfølgelig at EU og USA skal, men ingen har færre aktier i borgerkrigen(e) end Vesten. De der skal tage flygtninge, er de samme som holder krigen i gang med våbenforsyninger og krigere og forhindrer en forhandslingsløsning: Rusland, Kina, Iran, Saudi Arabien, Qatar og Tyrkiet. Den menneskelige lidelse kan disse lande sagtens kompensere for. Søren Pind mente forleden i Deadline, at “Vesten har et ansvar i Syrien”. Hvilket, om man må spørge? Cameron har i modsætning til de livsfarlige svenske politikere indset, at England ikke tåler mere etnisk splittelse, og at hans parti kan falde på “multikulturen” allerede. Islams konflikter må inddæmmes, ikke spredes. At netop en russisk TV kanal vil tørre Syrien af på Europa, er rent hykleri.

“We will be the ones waging jihad…on YOU!”

Der er kun mellem 20,000 og 40,000 muslimer i Polen, men der er allerede ballade. Det minder mig om en episode jeg overværede på Grand Place i Bryssel i 2012. Jeg sad på trapperne til bymuseet bag syv polakker, da to arabere synligt påvirket af et eller andet stof kommer og fornærmer dem groft på fransk. De forstod det ikke og kiggede mystificeret på hinanden. Jeg tænkte, at de to arabere hellere måtte komme afsted, inden polakkerne fattede, hvad det gik ud på, og det gjorde de så uden at ane, hvilken røvfuld de havde lænet sig op af. Jeg gik glip af et slagsmål, jeg gerne ville have filmet med mobilvideoen, som jeg tog frem da jeg anede hvordan det kunne ende.

The Polish Defence League, which describes itself as “showing the true face of Islam and acting against the Islamisation of Europe,” started the operation in December in cities including Warsaw, Poznan and Krakow. “We are there to observe how Muslims behave and to intervene,” the league stated on its official web site. “In the space of one evening, in hundreds of places across the country, incidents occur involving the seduction of our female compatriots,” the league claims. “This is a fight for the future of our country and our women,” the PLO claims.

In another post on an international anti-Islamist web site, the PLO warns Muslims, in English: “In Poland, there will be NO sharia law. NO headbanging or shouting Allahu Akbar in the streets. NO insulting our religion and our culture. NO burning cars like in France. NO burning down police stations. NO imposing your ways on us. NO calling us the sons of apes and pigs. If you do, we will be the ones waging jihad…on YOU!” Anti-Islamic group patrols clubs to ‘protect’ Polish women.

Svimlende tanke, jeg er ikke sikker og der var ingen hjælp at hente i kommentarerne til den. Når man overhovedet kan tvivle, er enten tiden eller undertegnede på gyngende grund. Videoen er signeret “Göteborgs Förenade Musikalaktivister, Transmilitanta Brigaden, Pantermilitanterna, Göteborgs Queerinstitut.” Men dette er i al fald satire:

Tänk om den nyvalda ärkebiskopen istället hade blivit chef för Ikea. Då kanske följande samtal hade utspelat sig mellan en journalist och Antje, här kallad ärkemöblerinnan. Om Antje Jackelén blivit chef för Ikea istället för Svenska kyrkan

“Der sker heldigvis aldrig noget i Haslev!”

Lokalavisen Haslevposten (14. jan. 2014) melder på side 12 om en ung kvinde og hendes barn, der mandag d. 6. om aftenen handlede i Netto i Haslev. Da de ville køre hjem med varerne, trængte en hætteklædt mand – beskrevet som 30-35 årig – ind i bilen. Han trak kniv og forlangte, at kvinden skulle køre til en hæveautomat. Hun kørte så til Rønnede og derefter til Næstved. Den hætteklædte fik udleveret i alt ca. 8.000 kr.

Politiet efterlyser vidner.

Nyheden kom ikke på Haslevpostens forside, og bringes heller ikke i den digitale udgave.

Som min nabo siger: “Der sker heldigvis aldrig noget i Haslev!”

Torben S.H.

Klik f. helskærm. Les Fleurs du mal, 1857.

History In Pictures

en fin Twitterkonto at abonnere på. “Kids escort US soldiers to dance, Netherlands 1945.” Et elementært, bevægende billede.

Fortsæt med at læse “Taage og Regndage”

Jeg havde den på svensk for tre dage siden, og via Gates of Vienna og Jihad Watch har den fået enorm spredning. Det interessante er, at ingen main stream medier bryder sig om den historie, så de gengiver ikke visse ubekvemme detaljer. Man skal ikke forstyrre det ønskebillede af Breivik, de har skabt sig. Breivik tjener et politisk formål, og det skal han blive ved med fra sin tre-værelses luksuscelle, som han ikke mener, han slipper ud af levende. Hvorfor skulle han også ville det? Derude er der en masse, som har noget at snakke med ham om, som de ikke mener den norske stat varetager efter fortjeneste. Han ville ikke holde et døgn.

Anders Behring Breivik has sent a letter to international media that “Expo Idag” has read. He describes the letter as a first step in a “peace negotiation” with his political opponents. In the letter Anders Behring Breivik has partially changed his rhetoric from that used in his so-called “manifesto”. He says that he in the manifesto was using “the counterjihad” rhetoric to protect “ethno-nationalists” and instead prompt a media campaign against the anti-nationalistic counterjihad movement. He calls this strategy “double psychology”.

The technical term is delusional. I’m not just using that as an insult. Daniel Greenfield: Breivik Tried to Undermine CounterJihad, Admits Nazi Goals

Det var ikke så godt, Mankell og Gardell

IHH, the aid organization behind the Gaza-bound flotilla in 2010, says Turkish police searched storage facility near Syria and detained employee.Turkish media said police have carried out raids in six Turkish cities, detaining several people allegedly linked to Al-Qaida, including an employee of a prominent Islamic charity.

The aid organization, IHH, confirmed Tuesday that its storage facility near the Syrian border was searched and an employee was detained. It, however, rejected any ties to Al-Qaida and denounced the police raid as an attempt to discredit the organization. The Turkish Dogan news agency said police launched anti-terrorism raids in Istanbul and five other cities. It said at least two senior Al-Qaida suspects were detained.

The IHH had organized a Gaza-bound aid flotilla which was raided by Israel in 2010. Last week, the group rejected some news reports claiming that it was involved in the shipment of arms to Syria. Group behind Gaza flotilla suspected of links to Al-Qaida, Turkish counterterrorism raids target al Islamic charity, net al Qaeda operatives

Germany: Flashmobs protest against the persecution of Christians

Asylsøgere vil til Sverige

Jyllands Posten klarer hvad ingen svenske aviser gør, at notere at svensk indvandring pr. capita er europas overlegent største. Hvorfor har de så travlt, at de lukke tusinder ind, som er uden asylgrund og som ikke vil identificere sig? De ville stille Svensson over for et fait accompli, og det er lykkedes. Jeg kalder det et statskup i slow motion, hurtigt i et lands liv, men langsomt i et menneskes.

Sverige er blevet Skandinaviens og Europas helt store flygtningemagnet. Lige nu er Syrien den største humanitære katastrofe i årtier – og 60 pct. af alle de syrere, der på deres flugt væk fra krigen kommer til Europa, søger asyl i enten Sverige eller Tyskland, konstaterer lederen af det norske Udlændingedirektorat, UDI, Frode Forfang, i et interview med Jyllands-Posten.

Kun Tyskland og Frankrig fik sidste år flere asylsøgere end Sverige. Men selv om Tyskland allerede ved udgangen af november nåede op på 100.000 asylsøgere, er det målt i forhold til Tysklands størrelse et langt mindre antal end de godt 54.000, der afleverede deres asylansøgning i Sverige.

Mens vi i Danmark i årevis har haft en til tider højlydt diskussion om indvandring, flygtninge og asylsøgere, har diskussionen i Sverige været langt mere afdæmpet. Det har ikke været velset at udtale sig kritisk om den store indvandring til Sverige – selv om antallet af indvandrere er det højeste nogensinde. I 2013 fik 116.500 udenlandske personer arbejds- eller opholdstilladelse i Sverige, hvilket er det højeste antal nogensinde og en stigning på fem pct. i forhold til 2012. Tallene dækker både familiesammenføringer, arbejdstilladelser og asylsøgere med opholdstilladelse.Der er mange bud på en forklaring….

»Jeg tror, at der er en anden tone i debatten i Danmark, ligesom jeg tror, at medierne i Danmark reagerer anderledes end de svenske medier. I Sverige har alle partier – på nær Sverigesdemokraterne – således bakket op om den nuværende politik på området,« fortæller Fredrik Beijer.

Især i svenske medier har der været en heftig debat – ikke om antallet af asylsøgere som sådan, men om, hvorfor Sveriges nabolande, især Norge og Danmark, ikke har modtaget flere asylsøgere for på den måde at være mere solidariske og mindske presset på Sverige.

»Men det har været en mærkelig debat, for det er ikke landene, der bestemmer, hvor asylsøgerne skal søge asyl, det er asylsøgerne selv,« fastslår Frode Forfang. Til gengæld mener flygtningeeksperter i både Norge og Sverige, at reglerne for at tildele asyl er meget ens i de tre lande.

Så med andre ord: Tag til Sverige for at få asyl, til Danmark for at studere og til Norge for at få arbejde. Asylsøgere vil til Sverige