Jeg har fulgt dem med sympati, men det går ikke at skjule, at deres kamp for ligestilling til dels befinder sig omkring år 1917 takket været kommunismens dybfrossenhed i øjeblikket. Deres aktioner mod kristenheden er patetiske. Forleden hånede deres leder Inna Shevchenko ‘det kapitalistiske, patriarkalske Frankrig’ for at have givet hende statsborgerskab.

Femen er verden set med mine bedsteforældres øjne, hvad der både er forfriskende og passé. Det er lidt som at se det forhenværende Sovjet hylde the Beatles på Den Røde Plads i 1991 tredive år parallelforskudt. Det hele betyder selvfølgelig ikke, at Kanal Putin er en bedre partner i ånden.

Man skal agte sig for de moderne, skaldede kejsere, se bare Reinfeldt eller farcen omkring den 1.70 meter høje Hollande og hans hyr med kvinderne. Hvem vil være den lille, sindssvagt velhavende François mellem to så hidsige, amtitiøse kvinder? Hvem vil være en devalueret franskmand eller svensker, bortset fra hele Nordafrikas 500 millioner potentielle flygtninge fra islams katastrofe? Europa er næsttættest befolket i verden, og behøver overhovedet ikke flere indbyggere (klik f. større billede):

Vård, skola och omsorg ?

Plejer officielt at være de vigtigste spørgsmål for svenske vælgere ved hvert valg, altså når politikere og medier har defineret dem. Nu er invasionen af Sverige røget op på fjerdepladsen. Så må løbet anses for kørt for multikulturpolitikerne efter fire årtier, hvor svenskerne ikke ville blande sig i det, og også blev kraftigt erklæret uønskede i en debat om det. Lige så glædeligt som forudsigeligt. Nya mätningen: Det tycker väljarna är viktigast

Der er mange svenskere i Danmark, og det er fint, og en af dem, der har været her længst, er Ingvar Cronhammar, som kom i 1965. Svensk og svensk, nå ja, han er fra Hässleholm. Jeg tror ikke der i min generation findes nogen mere fascinerede udendørs skulptur end hans Elia i Herning.

Jeg har desværre aldrig set den i virkeligheden, for den blev indviet i den notoriske måned september 2001, og jeg har ikke været på Herning Kunstmuseum siden begyndelsen af firserne, da jeg var på en indenrigs dannelsesrejse med Svend Wiig Hansen i Jylland: Askov, Vejen, Herning og Tukak Teatret og Jens Søndergaard Museet i Fjaltring.

Man kunne se Cronhammer forleden på DR stå inde i den gigantiske kuppel, som spyr en ildsøjle ud mod himlen hver 19 dag som en protest, et spørgsmålstegn og et ‘hvorfor’, som astrofysikeren Jens Martin Knudsen spurgte. Dens radius er 42 meter og diameter, ved terræn er 60 meter. Han udtrykker sig ikke som i videoen, men den er en ældre Apple annonce, og 2001 er jo ældre i internet forstand. Sådan taler de nu engang i den verden, her på klæbrigt engelsk med en tydelig Valby accent. Ingen video viser dog Elia bedre. Stor kunst behøver kun et minimum af kuratorord, men hvis man vil have flere, er de her: Elia og ildvognen, oktober 2000.

“Politikerlede”

Tilliden til politikerne styrtdykker. Vist er det skrækkeligt, men man har dog hørt det før. Om politikerne er værre nu end nogensinde, må man spørge Bertel Haarder eller Mogens Lykketoft om, få har set flere. Jeg går til ordet i sig selv, og det er jo ikke latin.

Det optræder første gang i 1962 ifølge Den Danske Ordbog, og det er netop det år TV for alvor slår igennem i Danmark. Af det slutter jeg, populist og ekstremist som jeg er, at jo mere almindelige mennesker ser til politikere, desto ledere bliver de. Eller omvendt – se hvor populære hhv. Thorning, Løkke, Fogh eller Sahlin blev, da de gjorde sig usynlige i et halvt år.

Rådet er derfor til politikere: Forsvind og vind i Gallup, eksponering fører kun ondt med sig. Og til almuen: Hold op med at se TV og lær at elske dine halvstuderede ministre, hvis du når det inden de er gået af på en sag, du alligevel ikke forstår. Få eventuelt modtageenheden fjernet fra TV apparatet og brug det som monitor, så vil kærligheden blomstre og demokratiet med den.

Av Julia Caesar:

Copyright Julia Caesar, Snaphanen och HRS. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen!

Caravan park with six mobile homes and scores of temporary shacks located in Hogdalen, Stockholm

Soporna ligger i stinkande högar på den leriga marken, ett paradis för råttor och andra skadedjur. Ruckliga skjul står utspridda i leran, ihopsatta av plywoodskivor, presenningar, brädstumpar, gamla filtar och madrasser. Kläder hänger på tork i vinterfukten. Ingenstans finns rinnande vatten, toalett eller uppvärmning. Så här lever människor i ett 30-tal bosättningar runt Stockholm i dag. Detta är slum år 2014. Det tog århundraden för svenskarna och från 1932 företrädesvis socialdemokratiska regeringar att utrota slummen i Sverige. Nu är den tillbaka, men den här gången är den inte svensk.

Den nya kåkstadsslum som växer fram  är importerad från fattiga och korrupta länder på Europas bakgårdar. Så här ser den upphaussade fria rörligheten ut i praktiken. 

Gruppen “hemlösa EU-migranter” växer

En enkät som Sveriges Radio har gjort visar att 67 av landets 290 kommuner under det senaste året har haft vad som kallas “hemlösa EU-migranter” i kommunen, och många vittnar om att gruppen ständigt växer. Tiggare från Östeuropa drabbar inte längre bara Sveriges större städer, de finns över hela landet. En majoritet är romer från Rumänien. Trettiofyra kommuner uppger att de har betalat ut någon form av skattefinansierat bistånd till den här gruppen.

Bjöds på hemresa – nu är de tillbaka

I Borås har under hösten och vintern ett 70-tal rumänska romer tiggt på gatorna och tältat i en skogsdunge i centrala stan. I mitten av december stängde staden tältlägret och bjöd romerna på bussresa hem till Rumänien. Kostnaden för buss, fyra chaufförer och en lastbil uppgick till 200 000 kronor, betalt av Borås’ skattebetalare. Det tog bara ett par veckor så var romerna tillbaka. Samma mönster praktiseras av rumänska romer i London och på många andra platser. Kommunalrådet Lena Palmén (s) är inte förvånad, men hon trodde inte att det skulle bli så snabb come back. Hon säger:

“Det är tragiskt att de bor i ett land som inte kan ta hand om sina egna medborgare. Vi är lika maktlösa som innan, vi kommer aldrig någonsin kunna ha beredskap för det här.”

Jonas Nyberg på Stadsmissionen i Västerås säger att han är säker på att vi kommer att se en kraftig ökning av EU-migranter de närmaste åren:

“Jag får den uppfattningen när jag pratar med de EU-migranter som vänder sig hit. De pratar positivt om vårt samhälle och tycker att det finns goda möjligheter att stanna kvar här.”

“Som en kåkstad i Afrika”

Bilderna av en framväxande kåkstadsslum med utrangerade husvagnar och skjul av plywood, plast och plåt är tagna i Högdalen utanför Stockholm. Den väcker internationellt uppseende, och brittiska Daily Mail har ryckt ut och gjort ett bildreportage. Bland avskrädeshögarna lever människor som inte bara är fattiga utan också uppenbart saknar förmåga att hålla rent och snyggt omkring sig. Bilderna visar en snuskmiljö som är rena drivhuset för skadedjur och smittsamma sjukdomar. Svenska Dagbladet associerar miljön i Högdalen med “en kåkstad i Afrika”.

“Misär, sanitär olägenhet och risk för brand”

Gisela Bergfors i Stockholms socialtjänsts uppsökargrupp besöker regelbundet boplatserna i Högdalen. Hon säger:

“Man blir så berörd över att människor bor på det här viset i Sverige i dag. Det är misär och en sanitär olägenhet. Det finns inte rinnande vatten, ingen toalett och risken för brand är stor. Det är oroväckande att det gått så långt som i Högdalen och blivit så permanent.”

Totalt finns nu ett 30-tal boplatser runt om i Stockholm där människor sover i kojor, skjul, friggebodar, tält eller husvagnar. De flesta finns i Rinkeby, Kista, Högdalen och Flemingsberg. Gisela Bergfors anser att det gäller att agera nu.

“Risken är att det blir större och större och mer permanent om vi inte gör något åt det nu.”

Slum från Europas bakgårdar

Kåkstadsslummen är ett resultat av beslutet släppa in Rumänien och Bulgarien som medlemmar i EU och göra dem delaktiga i den fria rörligheten 2007. Beslutet fattades av maktberusade eurokrater trots kraftigt motstånd från flera länder. Genom EU-medlemskapet fick de båda gamla kommuniststaternas sammanlagt cirka 28 miljoner invånare rätt att bosätta sig var de vill i tre månader utan att ha arbete, och tiggeri är inte förbjudet i Sverige.

Efter sju år är följderna av Rumäniens och Bulgariens fria rörlighet synliga i fullt dagsljus. Eller, tydligare uttryckt: de stinker. De stinker av sopor, exkrementer, slum, korruption, fattigdom, människohandel och organiserad brottslighet. Baksidan av EU:s stolta paroller manifesterar sig i de nya svenska kåkstäderna. Här växer det fram en exporterad slum från Europas bakgårdar.

Svenska folk, känn er blåst!

Det är som det brukar vara: en politisk elit får en utopisk idé, en politisk hallucination. Denna elit lever på betryggande avstånd från den övriga befolkningens livsvillkor, och befolkningen tillfrågas inte. Idén blir ett projekt höjt över all diskussion, och mängder av prestige plöjs ned. Någon konsekvensanalys görs inte. Idén ska genomföras till varje pris. Den har nu fått heligstatus och får inte längre ifrågasättas. Positionerna har cementerats. Europa rutschar mot katastrof och splittring inför våra ögon, och de som kan göra något åt saken är förblindade av en utopi.

Den fria rörligheten kallas “en av EU:s grundpelare”. “Tänk så bra att kunna resa fritt inom Europa utan att behöva visa pass” hette det i lismande politikermunnar när propagandaflosklerna ven som värst. Svenska folk, känn er blåst. Igen. Det är inte den svenska allmänheten som tjänar på den fria rörligheten. Svensken måste fortfarande visa sitt pass, om så bara för en vanlig charterresa inom Europa. Däremot visar 95 procent av de utlänningar som söker asyl i Sverige inga ID-handlingar över huvudtaget. De släpps in utan att migrationsverket eller någon annan har en aning om vilka de är.

En fattigdomsexport utan slut

Sveriges roll i den fria rörligheten är att svälja mobilt armod och social slum från länder som aldrig borde ha släppts in i EU. Vi är läskpapperet som ska suga upp en fattigdomsexport utan slut, eftersom de här ländernas regeringar uppenbart saknar vilja att skapa drägliga levnadsförhållanden för sina befolkningar, ta ansvar för sina minoriteter och ta itu med korruption och organiserad brottslighet.

Kommunismen skapade en bedrägeri- och korruptionskultur, och ränderna har inte gått ur. Rumäniens förre premiärminister, socialdemokraten Adrian Nastase, har nyligen av landets högsta domstol dömts till fyra års fängelse för korruption och utpressning. Enligt domen tog han emot miljoner i mutor av en affärskvinna i utbyte mot ett högt uppsatt jobb inom statsförvaltningen. Hans fru Dana fick tre års villkorlig dom för medhjälp.

Storbritannien togs på sängen

Både Rumänien och Bulgarien har stora svårintegrerade romska minoriteter, och motståndet mot att släppa in dem i passunionen Schengen är kompakt från Nederländerna, Frankrike, Tyskland, Österrike, Finland och Storbritannien. I synnerhet Tyskland och Storbritannien försöker med alla medel blockera de båda ländernas inträde och begränsa migranternas rätt att ta del av nationella sociala trygghetssystem som de inte har bidragit till.

I motsats till Sverige har Storbritannien lärt sig av erfarenheten. När EU 2004 utvidgades med tio länder var Sverige, Irland och Storbritannien de enda som helt öppnade sina arbetsmarknader. Labour, som hade den brittiska regeringsmakten, trodde att det skulle komma 13 000 personer om året från de nya EU-länderna. Bara från Polen kom över en halv miljon. Stora delar av landet togs på sängen av det ökade trycket på skola, bostäder, barnomsorg och andra offentliga tjänster. I dag varnar brittiska politiker dagligen för välfärdsturism och utnyttjande av det brittiska systemet.

För världens största socialbyrå, Sverige, kan det däremot inte gå fort nog att tömma välfärden i botten. Justitieminister Beatrice Ask (m) har deklarerat att Sverige inte förordar några begränsningar för bulgarer och rumäner.

“Handikappade” tillfrisknar mirakulöst

EU-kommissionen har avfärdat alla farhågor om social turism. Men den fria rörligheten har lett till att den organiserade brottsligheten har fått ordentligt fäste i Norden, både i form av regelrätt vålds- och egendomsbrottslighet och organiserat tiggeri, där tiggare placeras ut på gatorna men ligaledare tar pengarna. Tiggarpengar finansierar stora smaklösa skrytbyggen i Rumänien.

Tiggarnas metoder är ofta utstuderat manipulativa och spelar på medlidande: fejkade handikapp, skrivna lappar om pengar till operation, sjuka barn eller gamla sjuka föräldrar därhemma. Brittiska BBC har i flera tv-dokumentärer avslöjat “handikappade” rumänska tiggare som efter arbetsdagens slut mirakulöst tillfrisknar och slänger ifrån sig kryckorna, och hur barn så små som fyra år gamla tvingas tigga. Tiggarna använder bara de redskap som har satts i händerna på dem av ännu mer utstuderat manipulativa politiker. Genom att spela på medlidande tystar man effektivt folkliga protester i de mottagande länderna och kan klassa dem som “rasism”. Simsalabim – så är ansvaret överflyttat till folket för beslut som de inte haft något inflytande över.

Svenska politiker borde inte vara tagna på sängen

Svenska politiker verkar vara tagna på sängen av det ökande tiggeriet och den framväxande kåkstadsslummen. Det borde de inte vara. De har själva arbetat aktivt och reservationslöst för en kravlös fri rörlighet inom EU. Var så goda, här är resultatet – eller början av det. Det vi hittills har sett av slumbosättningar och tiggare på svenska gator är sannolikt bara början på en invasion av kringresande migranter från Europas fattiga och korrupta baksidor. EU-kommissionären Cecilia Malmström (fp) anser att svenska kommuner “måste hitta ett sätt att förhålla sig till situationen”. För vi kommer att behöva vänja oss vid den, säger hon.

“Ja, till viss del kommer vi att behöva vänja oss vid det. För så länge det finns så stora olikheter som det gör inom EU, så kommer folk att försöka vandra någonstans där det finns andra möjligheter att försörja sig.”

I all sin cynism och maktfullkomlighet är det ett oerhört uttalande, och typiskt för Malmström. Lägg märke till ordvalet: “Vi måste.” Vilka vi? Cecilia Malmström själv med sitt skyddade liv kommer aldrig att behöva vänja sig vid tiggare. Det är oss andra hon menar. Indirekt säger hon att länder som sköter sin ekonomi ska utarmas tills de har sjunkit till rumänsk nivå. Då först råder jämställdhet. Vi ska alla bli tiggare innan Cecilia Malmström är nöjd.

Fortsæt med at læse “Söndagskrönika: EU-slum på export”

Når stammekrigerne fra gårdsdagens blodbad selv publicerer fotos, kan man jo lige så godt give dem deres 15 minutters berømmelse, når nu svenske mediers viser er så halvkvædede: Slagsmålet vid Märsta stationsbyggnad beskrivs som ett blodbad. Sveriges Radio kalder det ‘ungdomsbråk’, det er sødt, for ikke at sige ‘nuttet’, men sådan er de. Prøv at åbne for SR og hør dem tale ned til dig på en kælen, moderlig men dog bestemt måde.

En sandhed, som ikke er en nyhed for de få, der har læst ham, og som var politisk opportun at ignorere. Han ville hævne sig på FRP og de andre indvandringskritikere i Norge, som havde afvist hans enestående personlighed, og det lykkedes ham næsten også med pressen og et dansk teaterstykke som vigtigste abonnenter. Han var nulliteten uden særlige evner, som ville være berømt og ikke kunne udstå afvisning, hvad følgende anekdote trekvart år inden terrormordene taler tydeligt om.

I 2011 var ABB på Palace Grill, et sted som frekventeres av nasjonale kjendiser. Han kom der i snakk med en TV-kjendis, men oppførte seg så ubehagelig at han snart ble utvist av vaktene. Før han ble kastet ut rakk han imidlertid å si: “Om ett år er jeg tre ganger med kjent enn deg!”. Jeg har aldri hørt noe sånt noen gang, sa kjendisen rystet til en avis etter at massakren seinere var et faktum. Breivik ble virkelig en superkjendis, gjennom terrorisme og massemord. Tegneseriefiguren Breivik: Reality TV massemorder?

Han har nu sendt et sprøjtegalt brev til internationale medier:

Anders Behring Breivik har skickat ut ett brev som Expo Idag har tagit del av till flera internationella medier. Brevet beskriver han som ett sorts första steg i en “fredsförhandling” med sina politiska motståndare. I brevet har Anders Behring Breivik till viss del ändrat retorik från den han förde i sitt så kallade manifest. Han menar att han i manifestet förde en “counterjihadistisk” retorik för att skydda “etnonationalister” och istället sätta igång ett mediedrev mot antinationalistiska counterjihad-anhängare. Han kallar denna strategi för “dubbelpsykologi”.

Breivik identifierar även sig själv som en del i “Västeuropas fascistiska rörelse”. För att det ska bli fred menar Breivik att “nationalister” ska erbjudas sydvästra Östfold i Norge för att säkra “överlevnaden för infödda norrmän och nordbor”. Liknande landsplättar vill Breivik se fördelas vita i flera europeiska länder. Breivik skriver dessutom att hans kärlek till Israel endast består i dess framtida funktion som en plats att deportera “illojala judar”. Anders Behring Breivik skriver också att han inte tror att han kommer att överleva tiden i fängelse där han hävdar att han torteras. Breivik vill deportera “illojala judar”, (Norwegian Mass Murderer Complains About Treatment in Prison. Breivik har skrevet bok på over 1.000 sider)

Med Politiken i Sverige

Jes Stein Pedersen i Svenska Dagbladet: Poeten som satte Danmark i brand

Jag är mest spänd på reaktionen i Sverige, där man har varit alltför rädd för att tala ut om de problem som otvivelaktigt uppstår när ett socialdemokratiserat, och mycket världsligt välfärdssamhälle under relativt få år plötsligt rymmer stadsdelar – ghetton – med övervägande marginaliserade muslimer.

Jag kan nästan inte se två parter som befinner sig längre från varandra än den moderna, fria, välutbildade och självmedvetna svenska kvinnan och den socialt nedgraderade muslimske patriarken från den etniska underklass som försöker få tillvaron i den frigjorda moderniteten att passa ihop med sitt känsliga hedersbegrepp och sin kvinnosyn.

Danmark är i många svenskars ögon skräckexemplet på ett land där främlingsfientligheten härjar, och vore jag svensk skulle jag vara stolt över att mitt land, till skillnad från Danmark, har öppnat sina gränser för varje syrisk flykting som söker asyl. Det är sann humanism.

Men många svenskar tar likväl fel med sin Danmarksdiagnos. Danskar är inte mer intoleranta mot eller skrämda av det främmande än vad svenskar i allmänhet är. Skillnaden är kanske att vi i Danmark, till skillnad från Sverige, har tagit debatten om många av de svåra frågor som måste besvaras när ett litet homogent samhälle på mycket kort tid blir ett multietniskt invandringsland.

Douglas Murray og labour MP Rshnara Ali diskuterer på Channel 4.

One in ten children under the age of four is now Muslim in England and Wales, the latest statistics show.‘The percentage of Muslims among the under-fives is almost twice as high as in the general population. In the under-fives age group there are nearly twice as many people identified as Muslim as in the general population, census data reveals.

The figures suggest a change in the UK’s younger generation of worshippers as less than 0.5 per cent of over 85s in Britain identify as Muslim. One expert said the number of practising Muslims could soon outnumber the number of Christians who actively worship in the UK. One in ten babies in England is a Muslim: Those practising the religion ‘could soon outnumber actively worshipping Christians’

Ét lille hjørne af forklaringen er den unge alder for ægteskab og den højere fertilitet: Britain’s Underage Muslim Marriage Epidemic. Engelske aviser sælger The Coming Anarchy med lidt positivt spin. Douglas Murray kommenterer: Is the startling rise in Muslim infants as positive as the Times suggests?

Even the papers that will report on one of the biggest underlying stories of our time, and one which demonstrates an unprecedented change in the make-up of our country, must on all accounts be turned into a good news story. And since expressing any worries about the fact is undoubtedly terribly bigoted and nasty, we’ll all just have to nod our heads, keep our fingers crossed, mouth the same platitudes and all put our collective future in the hopes of Sheikh Mogra.

Lone Nørgaard skriver i et brag af en JP kronik i dag om, hvordan de vestlige eliter – nu overvejende EU – sælger deres lande, deres folk og deres efterkommere til stanglakrids, eller til “Muslim genocide of the native population or an ongoing civil war like in Lebanon, Syria, Yemen and Iraq, som Greenfield skriver om England. KRONIK: Danmark afskaffer sig selv Jyllands-Posten, 10.01.2014 (ikke online)

En bog af den amerikanske professor i psykologi Byron M. Roth dokumenterer systematisk, hvordan de vestlige eliter med EU i spidsen kynisk sælger deres forsvarsløse, oprindelige befolkninger.

Nationalstaten Danmark er i fuld gang med ganske langsomt at opløse sig selv. Ligesom Tyskland, hvorom Thilo Sarrazin – tidligere medlem af Forbundsbankens direktion og tidligere finansminister i Berlin – har skrevet bogen “Deutschland schafft sich ab. Hvordan vi sætter vores land på spil”(2009). Præcis det samme scenarie udfolder sig i lande som Sverige, Norge, England, Frankrig, Luxemburg og Holland – med en ukontrolleret masseindvandring fra tredjeverdenslande som en af hovedfaktorerne.

Jeg har beskæftiget mig intenst med indvandring i de sidste 10 år, fordi jeg så gerne har villet begribe gåden: Hvorfor det store flertal af politikere og beslutningstagere ønsker at save den gren over, som rimeligt velfungerende nationalstater har siddet komfortabelt på siden 1950′ erne? Hvorfor træffer de beslutninger mod deres befolkningers udtrykkelige ønsker, i et forsvar for en politik, der har få fordele og så mange følelige konsekvenser?

Eftersom massetilvandringen til Europa primært foregår fra muslimske lande, har jeg også brugt i hundredvis af timer på at sætte mig ind i islam, og hvorfor der mon lige er så store problemer med integration af muslimer? Nu sidder jeg med en bog i hånden – en moppedreng på 580 sider, hvor alene litteraturlisten fylder 34 sider – der samler de fleste af trådene for mig og gennemlyser det rystende og vanvittige eksperiment, som de europæiske eliter med EU i spidsen har gang i. Et dybt pessimistisk værk, der har fået mig til at fortvivle, men som også har ansporet mig til trods alt at kæmpe videre for alt, hvad jeg har kært.

Fortsæt med at læse “UK: Hvert 10 småbarn nu muslimsk”

“Jim Olsson skriver på hatsajter”, skrev espressen i december om docenten i kemi fra Landskrona, da de sammen med kriminalitetsdømte vesntreradikale havde hacket kommentatorers identitet fra de såkaldte ‘hadesider’, noget de har derovre i Sverige. Expressen opsøgte ham uameldt på hans bopæl, og var dårligt forberedt på at han ikke lagde sig fladt ned, han gik til frontalt angreb på den modbydelige Stasi avis’ udsendte. Oven i købet tillage avisen ham grove kommentarer, som ikke var hans, heller ikke er han Sverigedemokrat, som den kulørte sprøjte skrev. Overnight blev han folkehelt i Sverige. Her kan man høre ham interviewet i næsten en tre kvarter balladen, som var designet til at fratage ham hæder og ære, familie og arbejde, men som kun har givet ham anerkendelse. Måske er der håb for Sverige endnu?

Guds heste

af Henrik M.Jensen

Kort før jul viste DRK den marokkanske instruktør Nabil Ajouch’s prisbelønnede film “Guds heste” fra 2013. Filmen foregår i en fattig forstad til Casablanca, Sidi Moumen, hvor vi følger en gruppe drenge under deres opvækst i et udsigtsløst miljø med arbejdsløshed og dårlige boligforhold. Et miljø hvor en fodboldkamp kan udvikle sig til kamp på liv og død, bryllupper ender som voldelige drikkelag og homoseksuelle handlinger indgår i afstraffelsen inden for drengebanderne.

Efter en konfrontation med politiet kommer en af hovedpersonerne i fængslet og vender efter et par år tilbage som islamist. Han får lokket flere af de gamle venner med ind i et Al-Qaida-lignende fællesskab ledet af en imam, der kan tilbyde de rodløse unge al den disciplin og målrettethed, som forstaden har manglet. Samtidig fungerer gruppen som kvarterets alternative ordensmagt.

Imamen udnævner de unge til “Guds heste” og filmen skifter nu karakter. Fra at have været en tilstandsbeskrivelse af et dysfunktionelt samfund fører handlingenen nu målrettet og uundgåeligt frem mod de fem terrorangreb i Casablanca, der den 16.maj 2003 dræbte 45 mennesker, hvoraf de 12 var terrorister.

Filmen er ikke en dokumentarisk skildring af personerne bag selvmordsaktionerne, men er instruktørens bud på, hvad det er for mekanismer, der driver svage sjæle i armene på islamismen.

Det uhyggelige ved filmen er, at den lige så godt kunne have udspillet sig i Vollsmose, Rosengården eller en anden af de trøstesløse europæiske forstæder, som tankeløse politikere i humanismens hellige navn har tilladt at blive til udklækningsanstalter for kriminalitet og politisk ekstremisme.

Det positive ved filmen er, at skønt den ikke viser nogen vej ud af problemerne, så vil det faktum at den overhovedet er blevet lavet, måske kunne være det første lille skridt ud af hængedyndet for de “Guds krikker”, som ghettoen skaber. (Se den evt. på You Tube: Les Chevaux de Dieu 2013, kun fransk)

Nick Robinson: The Truth About immigration documentary hvori Enoch Powell og Nigel Farage også optræder som nedenfor.

“A descicion taken at Westminster and Downing Street without public debate, a mixture of good intentions, wishful thinking and an awful lot of miscalculations. The public should have been told.”

Man skal passe på med at kalde noget ‘sandheden’, mener konservative skribenter efterpå:

‘The Truth About Immigration’ is anything but

The BBC can never talk honestly about the immigration problem because it’s responsible for the cultural mindset that made it possible

This week the BBC tried a cunning new variant on this theme called The Truth about Immigration (BBC2, Tuesday). By roping in notionally right-leaning Nick Robinson to present it and by trailing it as some kind of massive volte-face the BBC sought to give the impression that it was saying something new, controversial and daring.

So all this overcrowding, all this destruction of social cohesion, all this unwelcome pressure on our schools, hospitals and transport infrastracture, all this dilution of what used to be our national identity has been inflicted on us, by our remote political class, against our wishes, to no useful purpose whatsoever. What a fantastically interesting subject for a documentary that would be. Now I wonder who is going to make it. Spectator, At last, the BBC talks about immigration

Den globaliserede kriminalitetsbølge

Global crime wave hits a single county: Kent police arrest suspects from 100 different countries in just 12 months

det har taget sin tid, Cameron og Blair on ‘fruit cakes and loonies and closet racists’.

Nigel Farage yesterday said ‘the basic principle’ behind parts of Enoch Powell’s notorious Rivers of Blood speech was right.

The UKIP leader was asked if he agreed with a statement about how the ‘indigenous population found themselves strangers in their own country’. He said it was true – but appeared thrown when he was told the statement was made by the controversial Tory minister of the 1960s.

The passage from the speech read to Mr Farage was: ‘The indigenous population found themselves made strangers in their own country, their wives unable to obtain hospital beds in childbirth, their children unable to obtain school places, their homes and neighbourhoods changed beyond recognition.’

Mr Farage said it was true ‘in a lot of England’ – before being told on Sky News that it was part of the 1968 warning of racial violence that led to Mr Powell being sacked from the Tory front bench and politically marginalised. Basic principle of Enoch Powell’s Rivers of Blood speech was right, says Nigel Farage

Jeg har fulgt debatten om Enoch Powell i to årtier, ja jeg husker den fra 1968 hvor vi i Norden var blanke på problemet. Powell manglede én komponent i ligningen på den tid – det var islam. Der er en hel del at hente på nettet, men det ubetinget mest interessante er BBC’s jubilæumsdokumentar for Rivers of Blood talen BBC 2008: »Rivers of Blood«, (den hele på linket) som ikke bare giver et interessant tidsbillede af 1968 med de endnu levende aktører, men de facto giver Powell ret i konklusionen. En af de mest interessante dokumentarer i dette tiår overhovedet.

Jeg gætter, det var grunden til, at DR 2 trods opfordringer ikke ville vise den. Man må tage det som en stor anbefaling. Hør også den nyuploadede Enoch Powell and the Sovereignty of Parliament – Professor Vernon Bogdanor og Desert Island i 1989, hvor Powell er 77 år gammel og er i et musikønskeprogram: “It was official conservative policy at the time, but Edward Heath disliked the tone, now we are in a musicprogram. Shall we have some more music?”

Lars Hedegaard: Svensk opstandelse over islamisk voldtægt

Det har vakt forargelse i Sverige, at Sverigedemokraternes viceordfører i Karlskrona Michael Hess på Facebook har skrevet, at ”voldtægt er dybt forankret i islamisk kultur”. [“våldtäkt är djupt rotat i islamsk kultur”]. Partiets stabschef Linus Bylund bakker op og citeres i Blekinge Läns Tidning for at ”det står i Koranen at voldtægt kan anvendes mod kvinder, der har været utro. Det er en muslimsk straffemetode.” [“det står i Koranen att våldtäkt kan användas mot kvinnor som varit otrogna. Det är en muslimsk straffmetod”].

Michael Hess’ udsagn er helt korrekt, som vi skal se neden for. Derimod tager Linus Bylund fejl, når han påstår, at begrebet voldtægt forekommer i Koranen. Her står der heller ikke noget om, at voldtægt er en straffemetode, der kan bruges mod utro kvinder.

Men der står meget andet interessant i islams hellige bog, som vi i den vestlige kultur ikke ville tøve med at betegne som voldtægt, og som SD-lederne med fordel kunne henvise til. LEDER: Svensk opstandelse over islamisk voldtægt, LEDARE: Svensk uppståndelse över islamiska våldtäkter.

Soldiers serving in Afghanistan have become overnight internet sensations after filming a tongue-in-cheek dance video of Pharrell Williams’ hit song ‘Happy’. The unlikely pop stars shimmy round the Sterga 2 base in Helmand Province, using the desert, concrete blocks and even the roof of a military truck as a dancefloor. The men and women of the Highlanders, 4th Battalion, Royal Regiment of Scotland (4 Scots) also strut their stuff in the base’s gym and while queuing for rations and fixing their vehicles. Scottish soldiers in the heat of Afghanistan film tongue-in-cheek dance video for Pharrell Williams’ hit song Happy

Pharrell Williams – Happy original i lidt bedre lydkvalitet. En 2013 James Brown. Når der endelig er godt nyt fra Afghanistan, skal man ikke kimse.

Taslima Nasreen, terroriseret af fatwas i tyve år

Folk er tilbøjelige til at glemme hendes skæbne. Hun leve et normalt forfatterliv indtil 1993, hvor hun udgav bogen Lajja i hvilken en hindufamilie bliver forfulgt af muslimer. Så kom den første fatwa og siden har hun været på flugt i Europa, USA og forskellige steder i Indien, hvor hun er blevet chikaneret ud af storbyen Kolkata, til New Delhi hvor hun har siddet i husarrest, tilbage til Sverige, Tyskland og New York, men er nu vendt tilbage til Indien, da hun har indrejseforbud i sit hjemland Bangladesh.

Nu vil indiske muslimer terrorisere hende ud af landet igen. Hvor er hendes danske feministsøstre og kunstnerkolleger? Har de lige så få hår på brystet som slapsvansen, den bløde, danske mand Kaspar Colling Nielsen, Mikael Jalving skriver om idag? Jeg har hørt Rushys Roulette, intet under at islamister har en fri motorvej at køre på i Danmark: Villy, Inger og Kasper, bevar mig vel for landsmænd m/k, der viser vej så tigeren kan æde de andre først. Hvad Jalving temmelig forgæves og med andre ord søger at gøre de andre begribeligt er, at den frihed vi lever i lige her i disse generationer, er en historisk og geografisk undtagelse. Use it or lose it. I min reinkarnation vil jeg være finne eller australier, alt andet end dansk kunstner.

There are renewed demands by certain groups for your expulsion from India – your feelings?I get a sense of deja vu. There have been fatwas against me since 1993. Fatwas are contagious. If fanatics get away with it, they’re emboldened. They gain the will to issue more fatwas.

I became an unfortunate victim of religious fanaticism. In a democratic country, fanatics set a price on people’s heads and walk away happy. They’ve never been questioned or confronted – rather, so-called guardians of democracy have courted them. I have got used to fatwas now – I’m not afraid of them. Come what may, I will never compromise. I write on humanism, feminism, equality and justice. Should fundamentalists decide what we read, say and think?: Taslima Nasreen