Av Julia Caesar
Copyright Julia Caesar, Snaphanen och HRS. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen!
Folkpartiledaren Jan Björklund tar sats. Det här ögonblicket har han förberett länge. Han har valt slipsen omsorgsfullt och till och med fönat håret för att ta sig så bra ut som möjligt.
”Får jag berätta om Hibo” säger Jan Björklund, och det är inget frågetecken efter frågan. Det får han. Alla får säga vad de vill, och ännu hellre vad de tror att andra vill att de ska säga, för nu är det partiledardebatt i SVT Agenda. Just det här avsnittet ska handla om Sveriges invandringspolitik. (tidskod 25:15). Men det står snart klart att det som ska utspela sig inte alls är en debatt om en politisk fråga som har avgörande betydelse för landets framtid. Det handlar om något helt annat: svenskt mästerskap i Medmänsklighet. Lika tidigt står det klart att sju av de åtta deltagande partiledarna anser sig tillhöra De Medmänskliga och en enda, Sverigedemokraternas ledare Jimmie Åkesson, representerar De Omänskliga.

Saliga äro De Medmänskliga, ty de skola besitta jorden, eller i varje fall Sverige. Sverige är Medmänsklighetens hemort på jorden, det vet varenda människosmugglare. Det är till Sverige de helst fraktar sina kunder. I De Medmänskligas rike råder Medmänsklighet. Medmänsklighet är till sin natur gränslös, annars är det inte Medmänsklighet. Om Medmänsklighet begränsas till att gälla något mindre än hela jordens befolkning på sju miljarder människor förvandlas den omedelbart till Omänsklighet. Illusionen att den svenska Medmänskligheten klarar att omfatta samtliga jordens invånare får nämligen inte spricka. Då kan vad som helst hända.
Jan Björklunds ögon lyser av segervittring
Partiledarna är pressade. Invandringspolitiken är den fråga där fyrtio års mörkläggning och lögner snabbt håller på att dras fram i ljuset, dels genom Sverigedemokraternas intåg i riksdagen 2010 och dels genom att fler och fler svenskar hämtar sin information från fria skribenter på bloggar och internet istället för från makttrogna och förljugna gammelmedia.
Så låt oss tala om Hibo. Jan Björklunds ögon lyser av segervittring. Politisk teater har han övat på i många år och behärskar till fulländning. Nu drar han ett verkligt trumfkort ur bakfickan – ett enbent ensamkommande flyktingbarn. Ska ett moraliskt mästerskap kunna vinnas måste debatten föras ned på individnivå, så sentimentalt som möjligt. Det är så man öppnar tittarnas tårkanaler, det är så man får dem att storgråtande treva efter en storpack pappersnäsdukar, och det är framför allt så man undviker besvärande frågor om invandringspolititiken i stort. Jan Björklund talar om Hibo som ett tolvårigt barn i inbördeskrigets Somalia, som om det vore nutid. I själva verket är Hibo Abduallhi 32 år och kom till Sverige för sjutton år sedan, 1995. Men det säger inte Jan Björklund.
Ett mästerskap i Medmänsklighet
”Med din politik hade Hibo aldrig fått komma hit, hon hade kastats ut” säger han anklagande till Jimmie Åkesson, och det är exakt nu debatten slutar att vara en debatt om invandringspolitik och istället övergår till ett mästerskap i Medmänsklighet. Det går rekordsnabbt, det tar bara en minut och 15 sekunder, från tidskod 25:15 till 26:30.
”Jag är stolt över att Sverige är ett land med Medmänsklighet och inte med Omänsklighet” säger Jan Björklund.
I ett slag illustrerar Björklund alliansregeringens dilemma. Han vet mycket väl att Hibo Abduallhi som krigsskadad flykting garanterat skulle ha fått asyl i Sverige enligt FN:s flyktingkonvention och en mängd andra regler. Hon skulle också ha fått asyl i överensstämmelse med Sverigedemokraternas partiprogram. Men det säger inte Jan Björklund. För nu handlar det inte om att hålla sig till fakta eller ens visa politisk anständighet. Nu gäller det att vinna tv-tittarna genom att tävla i Medmänsklighet. Därför säger han inget om att han i desperation har låtit sina spanare på regeringskansliet gräva på migrationsverkets hemsida för att hitta fallet Hibo Abduallhi. Sidan blev senast uppdaterad den 26 juli.
Vem betalade den föräldralösa Hibos resa till Sverige?
I det segregerade liv Jan Björklund lever bland vita likasinnade i maktens elitskikt kan han inte påminna sig att han har träffat en enda riktig flykting. Därför har han fått öva rejält hemma framför spegeln för att kunna uppamma den rätta indignationen så att den ser äkta ut. Tittarna får inte veta att Hibo Abduallhi kom till Sverige med hjälp av flyktingsmugglare. Själv hade hon aldrig hört talas om Sverige. Hur betalade den föräldralösa Hibo den resan? Det berättar inte Jan Björklund. Att ta upp sådana ovidkommande detaljer vore Omänskligt.
I praktiken välsignar och sanktionerar Jan Björklund och hans regeringskolleger den världsomfattande kriminella smugglingsindustri som tjänar miljarder på att frakta asylsökande just till Sverige. Att de är kriminella får man överse med så länge som de samarbetar i att leverera asylsökande från världens alla hörn och därmed ger alliansregeringen full pott i Medmänsklighet.
De vet att snart spricker hela skiten
Det säger någonting om graden av desperation i regeringen när man måste gå in på migrationsverkets hemsida och leta fram ett sjutton år gammalt flyktingärende att använda som tillhygge i en debatt om invandringspolitik. Det säger någonting om brist på verklighetskontakt och att nu står rena rama nöden och katastrofen för dörren. Politikerna vet det. Statsminister Fredrik Reinfeldt (m) vet det. De vet att snart spricker hela skiten. Bostadsbristen är akut, och bostäder snyter man inte ur näsan på den tid det tar att hålla ett valtal. Skolan befinner sig i fritt fall, liksom sjukvård och äldreomsorg. Även den svenska kassakistan har en botten fast politikerna inte vill låtsas om det.
De Medmänskliga ger bort arbetstillfällen och lägenheter som svenska ungdomar behöver till utlänningar. Det är Medmänskligt. När kraschen kommer gäller det att kunna peka på sin Medmänsklighet och höga moral när man står där på de rykande ruinhögarna av det som en gång för inte så länge sedan var ett bra land.
”Det finns diskussioner i folkdjupet” säger statsministern
Fredrik Reinfeldt säger att invandringen förändras väldigt snabbt, att asyltrycket är stort, och det är en väldig prövning för Sverige.
”Fortsätter vi i gammal omhändertagandefilosofi kommer vi att få sprickor och konflikter som Jimmie Åkesson kommer att utnyttja” säger han.
Han ser farorna. Men han tror att han kan bemästra dem. Varken han eller någon annan partiledare i de sju gammelpartierna har kurage nog att begränsa invandringen. För då är man Omänsklig.
Fredrik Reinfeldt har snappat upp att
”Det finns i folkdjupet diskussioner om grupper som kommer hit och inte arbetar och lever på bidrag.”
Så pass mycket har han fattat, och Fredrik Reinfeldt är inte dummare än att han förstår att ”diskussionerna i folkdjupet” riskerar att sätta hans fotfäste i fara inför nästa val. Statsministern tror att diskussionerna i folkdjupet är ett större hot än vad själva verkligheten utgör mot hans position. Verkligheten – de enorma problemen med stora ointegreringsbara grupper av analfabeter från Somalia, Irak och Afghanistan – tror han nämligen att han ska kunna lösa med lite politisk quick fix. Kännetecknande för en sekt är att grunda sitt handlande på tro, och regeringen utgör sekten De Medmänskliga. Bara analfabeterna lär sig svenska och kommer ut på arbetsmarknaden kommer de att bidra till välfärden, tror sektledaren Fredrik Reinfeldt.
Verkligheten är fullkomligt Omänsklig
Saken är bara den att det inte stämmer. Verkligheten är De Medmänskligas värsta motståndare. Verkligheten är fullkomligt Omänsklig. Förskräckande många av dem som kommer till Sverige varken lär sig svenska eller får ett jobb. I några reportage har Katarina Gunnarsson och Markus Eriksson på SR Studio Ett beskrivit vilka enorma problem massinvandringen av lågutbildade och analfabeter innebär för de mottagande kommunerna, bland andra Katrineholm, Eskilstuna och Borlänge. Det är banbrytande reportage om den verklighet som politikerna inte vill se.
”De här kvinnorna kommer aldrig ut i arbete”
På Sfi (Svenska för invandrare) i Borlänge sitter en grupp illiterata kvinnor från Irak och Somalia och ljudar vokaler.
Ooooooo……..
Ååååååååå….
Eeeeeeeee……..
Aaaaaaaaa………
Johanna Karlman, lärare på Sfi:s A-nivå, nivån för analfabeter, säger:
”Det är en stor grupp som inte kan läsa och skriva på sitt eget språk. De kan oerhört lite. De har inte ens traditionen att läsa skyltar, tittar inte på symboler. Bildtolkning är jättesvårt, att skriva siffror och räkna. Bara att lära sig klockan är jättekomplicerat. Omvärldskunskap, titta på världskartan. De vet inte var Irak ligger, har ingen aning om var Borlänge eller Sverige ligger.”
”De här kvinnorna, min elevgrupp, kommer aldrig ut i arbete. Det betyder inte att jag säger samma sak om alla på Sfi. För de här kvinnorna handlar det om att kunna prata med dagispersonal, med grannar i bostadsområdet och i tvättstugan, att kunna säga att det är vackert väder när man står och väntar på bussen, att kunna säga sitt personnummer. Sådana små saker.”
Fri invandring är Medmänskligt
För de Medmänskligaste av alla, extremisterna i miljöpartiet, räcker de inte att Sverige håller på att rämna under trycket av ett rekordstort flykting- och invandrarmottagande. De vill ha mer. Mycket mer. I en totalt verklighetsfrämmande riksdagsmotion med den träffande rubriken ”Den svenska drömmen” gör mp fullkomligt klart att de vill öppna Sveriges gränser för fri invandring:
”Fler ska få stanna. Miljöpartiet har en vision om en värld utan gränser, där alla har möjlighet att flytta, men ingen tvingas fly. Vi vill därför att möjligheten till anhöriginvandring utökas och att försörjningskravet vid anhöriginvandring avskaffas. Vi anser att barns egna asylskäl ska prövas för sig. Bestämmelserna om ”synnerligen ömmande omständigheter” ska användas mindre restriktivt, så att exempelvis allvarligt sjuka människor får stanna i Sverige. Det ska vara lätt att komma hit. Alla har rättigheter. Miljöpartiet arbetar för att göra det lättare att röra sig över gränser.”
Miljöpartiet vill tvinga alla kommuner att ta emot så kallade ensamkommande barn, det vill säga oftast unga män som varken är flyktingar, barn eller ensamma.
”Medmänskligheten bär vi tillsammans” sa miljöpartiets språkrör Åsa Romson i partiledardebatten. Problemet är att Åsa Romson inte har svenska folkets mandat att lasta på dem sin definition av medmänsklighet. Hon utgår från sin egen egocentriska världsbild med lika mycket markkontakt som en luftballong.
Att ta bort statyer är Medmänskligt
Frågan är vilken drog miljöpartister går på, utöver ekologiskt lådvin. Antagligen blir de höga på Medmänsklighet. Det fullkomligt förkrossande stöd som de har i journalistkåren är också berusande. 41 procent av journalisterna sympatiserar med miljöpartiet enligt professor Kent Asps undersökning vid Institutionen för Journalistik och Masskommunikation, Göteborgs universitet.
Miljöpartiet är de sista stalinisterna. De vill ha ett totalitärt samhälle där de bestämmer vad människor har rätt till och inte. De vill ta bort statyer, en sant Medmänsklig gärning. I en motion skriver Annika Lillemets och Valter Mutt, båda mp, att statyerna av Gustav II Adolf och Karl XII i centrala Stockholm ska flyttas till en undanskymd plats. Gustav II Adolf har stått på Gustav Adolfs torg sedan 1796. Karl XII har stått i Kungsträdgården sedan 1868. Bort med dem!
Spräng avgudabilderna!
Fortsæt med at læse “Söndagskrönika: De medmänskliga”