Renser man tallet for adoptivbørn, studerende og arbejdstilladelser, får man 36.473 Alene familiesammenføringer (kædeindvandring) udgør 23.872. Målt pr. indbygger ligger Sverige stadig på en overlegen førsteplads i Europa hvad angår positive asylbeslutninger.(figur 9) Man har aldrig hørt en politiker begrunde denne førsteplads år efter år, endsige en journalist, der har spurgt hvorfor den åbenbart er nødvendig. Sammenligner man indkomne asylansøgninger mellem januar 2011 og januar 2012, er de øget med 39 %. Jungletelegrafen virker. Da langt de fleste asylansøgere kommer fra Afghanistan, Irak og Eritrea, er der ikke tale om forårsflygtninge.

“Et sammenstød mellem muslimer og Vesten?”

Af Nicolai Sennels

CNN fyrer denne trussel af: Det er Vesten, der med sine sanktioner mod morderiske muslimer, tager initiativ til Civilisationernes Sammenstød. Vi kan undgå det, hvis vi fortsat køber Irans olie og ikke anerkender tyrkernes folkemord på armenerne som folkemord. Forfatteren til artiklen har et muslimsk navn – Mohammed Ayoob – ikke at det nødvendigvis har nogen betydning, men måske netop derfor CNN har behov for at indlede med at lovprise Ayoob for hans akademisk titler:

Is Europe setting up clash between Muslims and the West?

(Editor’s note: Mohammed Ayoob is University Distinguished Professor of International Relations at Michigan State University and adjunct scholar at the Institute for Social Policy and Understanding.)

(CNN) — Europe and the Muslim world seem to be on a collision course that could have major political, economic and ideological ramifications. January 23, 2012, may well come to be remembered as the crucial date when Samuel Huntington’s “clash of civilizations” thesis, which many of us believed discredited beyond repair, was reaffirmed.
Political scientist Huntington wrote in 1993 that cultural divisions preclude a defining global civilization, and the West and the Muslim world would never share the same values.
Last month, Europe took two different actions that nonetheless sent the same message to the Muslim world: You are not our equals and are doomed to be judged by standards different from those by which we judge ourselves. Future historians might call January 23 the day when Europe irreversibly alienated not one, but both, pivotal powers — Iran and Turkey — that in all probability will dominate the political landscape of the Middle East for several decades.
One action was the European Union’s decision to ban oil purchases from Iran, including imports of crude oil, petroleum products and petrochemical products, to force Tehran to negotiate away its uranium enrichment program, which Tehran insists is for civilian use only. This is the latest in a series of increasingly stringent sanctions that Western powers have unilaterally imposed on Iran. These sanctions go well beyond those required by the U.N. Security Council.
The EU sanctions attempt to hit the Iranian economy where it hurts most: Europe imports about a fifth of Iranian oil. When combined with a ban on transactions with Iran’s Central Bank, this action is aimed at paralyzing the Iranian economy.
At the same time, the French Senate passed a law making it a crime to deny genocides that are officially recognized by France. The two genocides in this category are the Holocaust and the killing of 1.5 million Armenians in Anatolia during the last years of the Ottoman Empire. Because the denial of the Holocaust is already a crime under French law, the obvious objective of the bill is to criminalize the denial of the 1915 Armenian genocide.

Københavns Universitet: “Sund reproduktion blandt indvandrere”

Af Nicolai Sennels

Muslimerne i Vollsmose kan komme på kursus i, hvad man skal gøre med skrald. Tænk, at der faktisk lever mennesker i Danmark, der har brug for kursus i sådan noget. Nu mangler vi bare at sende vores professorer på kursus i de negative konsekvenser for intelligens og psykisk fysisk sundhed ved indavl. Indavl er nemlig ikke nævnt på deres kursus i “Sund reproduktion blandt indvandrere”:

Af Julia Caesar

Copyright Julia Caesar, Snaphanen och HRS. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen!

Han dog 1965, just när Europa hade återhämtat sig efter andra världskriget och stod berett att kasta sig in i nya galenskaper. Jag saknar honom. Jag sörjer att han är död. Vi hade behövt honom nu. Vi hade verkligen behövt honom nu.

Jag sitter på ett hotellrum någonstans i Europa och ser “The Gathering Storm” (2002) en film om Winston Churchill under åren närmast krigsutbrottet 1939, medan stormen passande nog rasar utanför. Och jag känner igen alltihop. Förnekandet av realiteter. Lögnerna. Ränksmidandet. Kampen för att få människor att se det uppenbara. Mobbandet av den som vågar säga sanningen.

Redan i tjugoårsåldern blir Winston Churchill medveten om vad islam innebär. I sin bok “The River War” (1899) skriver han:

”Religionen förlamar den sociala utvecklingen för dem som följer den. Ingen starkare bakåtsträvande kraft finns i världen.”

Om någon enskild person ska hedras för att ha räddat den kristna europeiska civilisationen från katastrof är det Winston Churchill (1874-1965)

”Utan Churchill hade Storbritannien troligen slutit separatfred med Tyskland. Hitler hade då sluppit tvåfrontskriget och kunnat inleda sitt angrepp på Sovjetunionen tidigare, vilket sannolikt lett till att både Leningrad och Moskva hade erövrats. (…) Hitlerriket hade sedan haft fritt fram att ockupera, eller på annat sätt totalt dominera, återstående självständiga stater i Europa, till exempel Schweiz och Sverige. (…) Europa hade förvandlats till en tysk fästning och ett nazistiskt slavläger, byggt på terror, folkmord och rasistisk galenskap. Kanske hade det väldet varat i årtionden. Vi i Sverige hade troligen vuxit upp i ett tyskt protektorat, det vill säga de av oss som inte genast (av skilda skäl) hade mördats” skriver Per Ahlmark  i ”Vänstern och tyranniet” (1994).

Ge mig en icke genuscertifierad buffel!

Jag tänker ofta på Winston. Vad är det som ger vissa människor det där modet och okuvligheten som andra lider skriande brist på? Ibland vill jag uppväcka människor ifrån de döda. Inte bara mina närmaste och käraste utan också en sån som Winston Churchill. Inte så att jag missunnar honom att vila i sin grav efter ett 90- årigt liv, fyllt av mer arbete än de flesta orkar prestera under en livstid. Jag bara saknar en äkta tjurgubbe som vet att knyta näven i tid och kalla en spade för en spade. Jag står inte ut med dagens kastrerade politiska marionetter som knappt hinner utropas till partiledare förrän de kram- och applådknipande känner sig föranlåtna att bedyra: ”Partikamrater – jag är en övertygad feminist. Punkt slut.”

Så komaartat förutsägbart. Ge mig en icke genuscertifierad buffel som står för att han är karl och inte prompt måste jamsa med i att ”könet är en social konstruktion” och andra vansinnigheter så fort han öppnar munnen.

”Det kommer att bli min sak att rädda det brittiska imperiet”

Winston skulle aldrig säga att könet är en social konstruktion. Jag skulle vilja sitta och dricka afternoon tea på Ritz i London med honom och i rökdimmorna från hans cigarrer höra hur han ser på sitt liv. Jag skulle be honom berätta varifrån han fick sitt mod och sin envishet. Kanske skulle han tala om den där gången när han var en liten pojke som i enlighet med den brittiska överklassens känslokalla traditioner hade skickats till internatskola. Internatet heter St. George’s School i Ascot, det är ovanligt brutalt, och han längtar förtvivlat hem till sin mamma. Det är då han får en vision:

”Storbritannien kommer en gång i framtiden att hamna i stor fara, och det kommer att bli min sak att rädda London och det brittiska imperiet.”

Sedan den gången vet han vilken hans mission är. Och han faller aldrig i tvivelsmål om att han är En Mycket Speciell Person. Redan 1934 ser han det andra europeiska politiker inte vill se; att Adolf Hitlers Nazityskland hotar att ödelägga hela Europa. Han har högt uppsatta källor som läcker hemliga uppgifter till honom om rustningen av det tyska flygvapnet. Men varken regeringen eller parlamentet vill lyssna på honom.

Han kallas ”krigshetsare”

Vid den här tiden är Storbritannien liksom hela Västvärlden inne i en djup depression efter den stora börskraschen på Wall Street i New York fem år tidigare. ”Aldrig mer krig” är parollen. När Winston Churchill varnar för att Hitler rustar för angreppskrig kallas han ”krigshetsare”. Premiärminister Stanley Baldwin (1867-1947)  och senare Neville Chamberlain (1869-1940) är rädda för att Churchills tal och artiklar ska skada handeln med Tyskland. Den brittiska regeringen tillämpar, precis som Sverige under andra världskriget, en eftergiftspolitik gentemot Nazityskland. Med undfallenhet tror man sig kunna blidka Hitler. Churchill ryter:

”Den som praktiserar eftergiftspolitik är en som matar krokodilen i hopp om att den ska äta honom sist av alla.”

Historiens värsta dom: för sent!

Sextio år gammal ses Winston Churchill som en förbrukad politiker. Han är ute ur leken, han häcklas för sin ålder – ”herr Churchill som vandrar i skymningslandet”. Detta är hans ”wilderness years”, de värsta åren i hans liv:

”Det är slut med mig. Jag är en vålnad som bevittnar sitt eget fall.”

Han, rikemanssonen från överklassen, är en av alla dem som är drabbade av börskraschen och nära personlig konkurs. Hans hustru Clementine är till och med tvungen att dra in fruktkakan från Fortnum´s till eftermiddagsteet. Från en undanskymd plats som ”backbencher”  i underhuset försöker han få gehör för sin oro för att Nazityskland rustar till krig:

”England förloras i en pacifistisk dröm. Agerar vi inte nu kommer historiens värsta dom att falla över oss: för sent.”

De tror att man kan blidka islamisterna

Kommer historiens värsta dom att falla över oss i vår tid: för sent? Det är sextiosju år sedan Europa räddades från att bli ett stort Nazityskland. I dag hotas Västvärlden av en annan totalitär makt med anspråk på världsherravälde: islam. Vi står inför det största hotet mot europeisk civilisation sedan nazismens och kommunismens fall – och makthavarna blundar inför faran och tror att de kan mata krokodilen. Även i dag tystas varningsropen och förföljs budbärarna. Med pådraget propagandamaskineri på alla nivåer indoktrineras Europas befolkning att tro att islam är ”fredens och kärlekens religion” – när hela dess historia tvärtom visar att islam är våldets och hatets blodiga ideologi.

De europeiska regeringarna bedriver eftergiftspolitik, lika fruktlös mot islam som gentemot nazisterna. De lever i villfarelsen att man kan blidka islamisterna och få dem på bättre tankar. Politikerna kastar sig inte bara baklänges, fläker ut sig, ler inbjudande och blottar strupen – de välkomnar angriparen till våra länder, tvingar sina befolkningar att försörja honom, bygger hans moskéer, betalar hans knivar och sprängmedel och ger VDN-märkta råd om hur han ska använda dem.

För det är ju så svårt för oss att förstå att någon vill vår död när vi inte har gjort honom något. När vi är snälla och generösa väntar vi oss snällhet tillbaka. Det är så förtvivlat svårt att inse att vi i islam möter en ideologi och ett sätt att tänka som är väsensskilt från allt vad vi hittills har upplevt. Som att islam ser alla icke-muslimer som ”otrogna” och enligt koranen ålägger muslimerna att döda oss – ordet ”otrogna” förekommer 347 gånger i koranen. Eller att kvinnor i islam är andrahandsvarelser utan rättigheter. Eller att det för muslimer är tillåtet att ljuga (taqiyya) eller utelämna uppgifter (kitman) om det gagnar dem själva eller islam.

Terrorismens syfte är att injaga skräck

Efter den elfte september 2001 kan ingen sväva i okunnighet om vad islamistisk terrorism innebär. Tretusen döda, ett oräkneligt antal skadade, materiella skador för miljarder. En satanisk attack rakt mot USA:s hjärta, World Trade Center. Islamister skyr inga medel för att förverkliga sina mål. Terrorismens syfte är att injaga skräck, att visa oss vad som väntar oss om vi inte underkastar oss. Efter självmordsbombningarna mot tunnelbanan och en buss i London i juli 2005 (52 döda, 700 skadade) kom ett par exempel på hur islamister tänker.

Alla fyra terroristerna var uppvuxna i Storbritannien. En av dem, 22-årige Shehzad Tanweer, som sprängde sig i luften vid Aldgates t-banestation, lämnade en martyrvideo efter sig. Där lägger han hela skulden för terrordådet på västerländsk politik:

”Till Storbritanniens icke-muslimer – ni undrar kanske vad ni har gjort för att förtjäna detta. Det är ni som har röstat på den regering som i sin tur – och detta fortsätter än i dag – förtrycker våra mödrar, barn, bröder och systrar, från öst till väst, i Palestina, Afghanistan, Irak och Tjetjenien.”

”Nu kommer ni att få smaka på situationens realiteter”

Även attentatsledaren Mohammad Sidique Khan, 30, lämnade efter sig en martyrvideo. Där säger han bland annat:

”Vår religion är islam: lydnad för den ende sanne Guden, Allah, och efterföljelse av den siste Profeten och budbäraren Muhammed. Det dikterar vår etiska hållning. Vi är i krig, och jag är en soldat. Nu kommer ni att få smaka på situationens realiteter.”

Han avslutar:

”Med detta överlämnar jag åt er att bestämma er, och jag ber er att göra dua (=be) till Allah den allsmäktige om att Han ska motta mitt och mina bröders verk och släppa in oss i paradisets lustgård.”

När ska vi förstå budskapet?

Hur många islamistiska terrordåd ska världen tillfogas, hur många bloddränkta bilder ska flimra förbi i våra tv-apparater innan vi förstår budskapet: islams mål är världsherravälde, och alla som inte bekänner sig till islam ska dö i enlighet med koranen. I synnerhet i Sverige intalar vi oss att vi lever i en skyddad oåtkomlighetsbubbla. Ingen kan väl vilja oss illa? Vi är ju så goda och solidariska, vi tar ju emot fler invandrare per capita än något annat europeiskt land?

Det betyder ingenting med islamistiskt sätt att se. Islam och det globala kalifatet är målet, människor är bara medlet. I islams namn kan föräldrar offra sina egna barn som självmordsbombare – och vara stolta över det – för att kärleken till Allah är så mycket större än kärleken till den egna avkomman. Jag kan inte påminna mig någon annan religion där föräldrar glatt offrar sina egna barn för att döda så många som möjligt av dem som inte delar deras tro.

I december 2010 fick svenska folket en påminnelse: En islamistisk självmordsbombare spränger sig till döds mitt i Stockholms city. Han har valt plats och tidpunkt noga. Det är mitt i julhandeln, och Drottninggatan myllrar av julshoppare. Taimour Abdulwahabs avsikt är att ta många med sig i döden, och han gör det i islams namn. Dådet är redan glömt. Han sprängde ju bara sig själv.

Samhället viker sig för muslimska särkrav

Alla handlingar producerar resultat. Underlåtenhet att handla producerar också resultat. Den splittring av Sverige längs etniska, kulturella och religiösa linjer som pågår är resultatet av den massinvandringspolitik och mångkulturalism som svenska regeringar har tvingat på folket i fyra årtionden. Den är också resultatet av en monumental underlåtenhet att vidta adekvata åtgärder när tecknen på en havererad politisk utopi har staplats på varandra.

Merparten av massinvandringen till Sverige kommer från muslimska länder, främst Afghanistan, Somalia och Irak. Det är en invandring som eroderar vårt samhälle inifrån. Koranen förbjuder uttryckligen muslimer att integreras med ”otrogna”. Inga integrationsmiljarder biter på islam. Istället är det ursprungsbefolkningarna som förväntas anpassa sig till sitt nya herrefolk. Muslimska särkrav framförs allt oftare och alltmer högljutt. Och samhället viker sig platt. Europeiska politiker har aktivt invaggat muslimer i tron att just de har en särskild rätt att känna sig ”kränkta”, ”förorättade” och ”diskriminerade” av allting som vi gör och säger i de länder som de har valt att flytta till. I Sverige håller de förorättades krav igång en mångmiljonindustri. Statliga Diskrimineringsombudsmannen belönar muslimsk kränkthet med rikliga skadestånd som tas ur skattebetalarnas plånböcker. Det måste löna sig att känna sig kränkt. Du och jag betalar.

Plötsligt är självklara demokratiska pinciper som bortblåsta

Det pågår en accelererande anpassning till islam och muslimer som i grunden vänder upp och ner på det svenska samhället och de värderingar som har byggt Sverige till vad landet är i dag. Plötsligt är självklara demokratiska principer som jämlikhet mellan könen och ett sekulärt samhälle utan religiöst förtryck som bortblåsta. Plötsligt gäller helt olika regler och normer för olika grupper av medborgare. Bit för bit gör politiker och tjänstemän avkall, viker sig i fjäskposition och skrapar med foten för de omhuldade och knaprar in på svenska folkets urgamla grundläggande demokratiska friheter. Under täckmantel av ”religionsfrihet” är Sverige med stormsteg på väg tillbaka till uråldriga och dehumaniserande traditioner och sedvänjor sprungna ur 600-talets arabiska sandöknar. Vi borde sannerligen veta bättre.

Just de som bekänner sig till den mest intoleranta ideologin av alla – islam – är de som mest högröstat kräver ”tolerans”. När muslimer är i minoritet är det populärt att tala om ”rättigheter” och ”tolerans”. När muslimer är i majoritet gäller en helt annan agenda. Det är bara att se vad som har hänt och händer med kristna i Libanon, i Irak och Syrien och de fördrivningar och massmord mot kristna som pågår i Nigeria och Egypten.  Mänskliga rättigheter existerar inte i muslimska länder. Allahs ord i koranen är överordnade alla juridiska lagar.

Anpassning till muslimska särkrav

Om man förnekar att Sverige i rasande fart anpassas till islam får man svårt med argumenten inför enkla fakta

:

Vi inför könsapartheid med särskilda badtider för kvinnor i kommunala simhallar – för att muslimer kräver det.

Vi tar bort fläskkött från matsedeln i skolmatsalen – för att muslimer kräver det.

Svenska skolor tvingas efter utslag från DO, Diskrimineringsombudsmannen, att bygga bönerum – för att muslimska elever kräver det.

Kvinnor går omkring maskerade, svepta i tygsjok som svarta vålnader som skrämmer livet ur små barn – för att fundamentalistiska islamister kräver det.

Barn i vissa skolor får inte längre ha skolavslutning i kyrkan – för att muslimer kan tänkas känna sig kränkta.

Vi tillåter att muslimer och andra som omfattas av heders- och skamkultur vägrar att integrera sig och permanentar sina forntida traditioner bland annat genom att årligen importera 20 000-25 000 kusiner och andra släktingar för arrangerade äktenskap och tvångsäktenskap.

På själva juldagen sitter en imam och ljuger i Sveriges radio

På själva juldagen, kristendomens heligaste dag, väljer Sveriges Radios livsåskådningsredaktion att låta en imam breda ut sig om islam i programmet ”Tankar för dagen”. Imamen kallar sig Abd al Haqq Kielan, född som Leif Karlsson i Eskilstuna. Översatt från arabiska betyder namnet, tämligen missvisande, ”ödmjuk tjänare av sanningen”. Sveriges radio vill omfatta mångkulturen, och vem är då lämpligare att hålla fram än Abd al Haqq Kielan? Vad svenska medier inte har förstått är att ingenting hindrar deras älsklingsimam från att ljuga på det speciella sätt som är tillåtet och sanktionerat för muslimer. Bara lögnerna främjar islam är det fritt fram för ljugmetoderna taqiyya och kitman.

164 koranverser uppmanar till blodig jihad

Fortsæt med at læse “Söndagskrönika: Jag tänker ofta på Winston”

Idé og virkelighed kolliderer. Verdens mest ligestillede land, er selvfølgelig delvist mundsvejr, der er til for at berolige pøblen og holde akademikerne beskæftiget. Sverige er vel allerede, med Nordens største importerede underklasse, førende i gated communities. Hvilken ironi, Sverige bliver “världsbäst” på gated communities, det bliver en eksportartikel. Saltsjöbaden er næsten en ø, det er let at hegne klassefjenderne ind. “Alt til alle” er på papiret solidariske med hele verden, undtagen med klassefjenderne, der til gengæld kun er solidariske med sig selv. Der er dækket op til en klassebevist bustur med guide, de indfødte er ikke begejstrede, her i Norden viser man ikke gerne sin velstand for fremmede.

“Överklassafarin” möttes av äggkastning i det välbärgade bostadsområdet Solsidan i Saltsjöbaden. Berndt Olofsson tycker dock att idén är bra, eftersom den synliggör orättvisor: “Solsidan är en bubbla” Tanken med organisationen Allt åt allas överklassafari var att synliggöra klasskillnader i samhället. Under parollen “Odla ditt klasshat” anordnades den guidade bussturen som gick från Söder i Stockholm, genom Fisksätra och mot Solsidan, som är ett område i Saltsjöbadet. “Odla klasshatet!” uppmaning till besökare i Saltsjöbaden

Tre millioner rumænere er emigreret

Population has fallen to 19million as workers leave. Romania’s population has fallen by more than 12 per cent since 2002 as hundreds of thousands leave the poverty-stricken nation for richer countries such as Britain. Figures from the latest Romanian census reveal that migration and a low birth rate have pushed the population down to 19million, a fall of almost 3million in ten years.The country’s National Statistics Board said nearly 1million Romanians were working abroad.

However, other estimates suggest the number of expatriate workers could be 3million.There is no official figure for the number of Romanians in the UK, but British bosses advertised 2,400 vacancies last month alone on a Romanian website for nurses, engineers and other jobs. Unemployment in Britain is at 8.4 per cent, but many firms seek staff from impoverished nations such as Romania – the second-poorest in the EU after Bulgaria – to work for low wages.Romania’s population falls by 12% as three million flock to richer European countries including Britain. DF: Illegale hjemløse skal hjem nu.

Af Lars Hedegaard

I Sverige råder et klima, der minder om forstadiet til totalitarisme, mener Gunnar Sandelin. der mistede sit arbejde på grund af sine holdninger.

Det svenske forår

Som det fremgår af Sapphos reportage forleden, var vi nogle stykker fra Danmark, der den 31. januar var kørt over broen til Malmø for at deltage i det nystartede svenske Trykkefrihedsselskabs første offentlige møde.Nå ja, offentligt og offentligt. Som Jyllands-Postens udsendte bemærkede i sin reportage den 2. februar, var det i grunden bemærkelsesværdigt, at 120 mennesker havde fundet vej til Ungdommens Hus, for der var ikke annonceret for mødet.

Politiet var ligeledes mødt talstærkt op for at forhindre ballade. En tilrejsende nordmand talte ikke mindre end 20 uniformerede og bevæbnede politifolk inde i bygningen og på gaderne rundt om. Hertil kom nogle bistert udseende civilklædte vagter, der skulle passe på den mordtruede kunstner Lars Vilks, som også var mødt op.

Farlige oplysninger

Hvad var det så for nogle farlige meninger, der blev fremsat denne aften i det kolde Malmø? Hvad var det for oplysninger, som en samlet svensk meningselite og presse mener, at det svenske folk ikke har godt af at høre?

Det fik man et glimrende indtryk af ved at lytte til den svenske journalist Gunnar Sandelins indlæg. Siden han for et par år siden skrev en artikel om den svenske indvandringspolitik og dens konsekvenser, har denne tidligere medarbejder ved SVT (Sveriges Television) ikke kunnet finde fast arbejde.

Ud over at være professionel journalist har Gunnar Sandelin en uddannelse som socionom og er således fagligt velkvalificeret til at beskæftige sig med emnet. Sappho ville gerne have oversat hans tale, men Sandelin talte uden manuskript og nøjedes med at støtte sig til nogle noter, som han har været så venlig at sende. Her er nogle af pointerne:læs videre på Sappho

Som i Bosnien, således også i Vollsmose…

Af Nicolai Sennels

Pave Benedict d. 16. lagde ud med at citere en bog fra 1391: “Vis mig, hvad ny Muhammed har bragt til verden, og du finder kun onde og inhumane handlinger, så som hans ordre om at sprede sin tro med sværdet.” Siden da har det været småt med sandheder om islam fra Benedict. Radio Vatikan. Pavens og Verdenskirkens Stemme er anderledes åbenhjertig.

I dag kan man f.eks. læse om “Nigeria: ‘Muslimer kunne gøre mere’ (for at stoppe Boko Harams folkedrab på ikke-muslimer” og “Ægypten: Islamiske ekstremister angriber koptere”.

De tyskkyndige kan her lytte til radioprogrammet “Bosnien: Etnisk udrensning af katolikker”, som indledes med teksten: “Indtil de tidligere 1990’ere levede der 820.000 kristne i Bosnien-Herzegovina. Da brød Balkankrigen ud, og siden er tallet faldet til næsten det halve, 460.000. Udvandringen af katolske kroater fra Bosnien-Herzegovina stopper ikke. Årsagen er talløse hverdagsproblemer, konstante spændinger og voksende islamisk ekstremisme”

Tja, som i Bosnien-Herzegovina, således også i Vollsmose…

En mann ved navn Niklas Orrenius

Af Hans Rustad

Niklas Orrenius heter en mann, han er journalist på avisen Sydsvenskan. Han har skrevet en “uppmerksammad” bok om Sverigedemokratene, som viser partiet en viss forståelse. Orrenius dukket opp på det svenske Tryckfrihetssällskapets første møte tirsdag, og skrev ivrig.

Det var derfor med en viss forventning man åpner avisen onsdag morgen. Saken har fått en helside, den halve er et foto av Lars Hedegaard på talerstolen. Papirutgaven har overskriften: “Islamkritiker höll möte i Malmö”. I nettutgaven har man heist opp sitatet: ”Det finns en mental stalinism i vårt land”

Orrenius har valgt ut en punchline fra Gunnar Sandelins foredrag uten å referere noe av hva han sa. Hvorfor?

Sandelin er kjent for å ha publisert en artikkel i Dagens Nyheter som ga gjenlyd over hele Sverige: ”Journalisterna mörklägger sanningen om invandrarna”. I den forteller Sandelin om sine ti års erfaring som sosialarbeider i Stockholm. Han følte seg tvunget til å støtte mennesker som han visste bedro systemet. Det undergravde hans personlige moral og faglige integritet.

Jag var med om att bevilja asylsökande med uppehållstillstånd semesterresor till de länder som de påstått sig ha flytt från. Jag betalade ut socialbidrag till utländska medborgare som jag nästan säkert visste hade svarta jobb vid sidan om – allt för att undvika obehagliga konfrontationer. Om en folkgrupp sa en av mina chefer att “vi får väl försörja dem som en folkloristisk färgklick.” I backspegeln är det tydligt att jag för egen del saknade tillräcklig erfarenhet och det civilkurage som skulle ha krävts för att kunna rucka på det eftergivna och förstående systemet. Många gånger byggde hjälparna upp ett osunt bidragsberoende, oavsett om klienterna var svenskar eller hade utländsk bakgrund.

Det fantes med andre ord ingen vilje i systemet til å konfrontere problemene. Den førte politikken var det største problemet. Man gikk aktivt inn for å mørklegge innvandring på falske vilkår og misbruk av støtte.

Fortsæt med at læse “Svenske tilstande”

Når det kommer til Sverige, har Jalving mere end de fleste: Landet under huden fra barndommen, den teoretiske baggrund og musikalitet, når han skriver eller taler om det. Det fangede Lotta Wendel trods alt også, da hun skrev sit smædeskrift När den danska muslimhetsen ska bli svensk om mødet. Sydsvenskan kunne ikke nøjes med ét bask, en Petter Larsson afleverer dette i dag: I gott sällskap. Om det er af denne Petter Larsson, er svært at vide.

Den samlede håndfuld svenske artikler illustrerer bedre end talerne, hvad der er problemet med svenske medier, men de er ikke oppe imod Trykkefrihedsselskabet, de er oppe imod den virkelighed, de har været fortalere for. Den “debat” der forekommer i Sverige om dette, har allerede karakter af ansvarsfordeling, og ingen vil have den abe, naturligvis. Det bliver spændende som ulykkerne eskalerer, om det virkelig vil lykkes svensk journalistik at erklære sig skyldfri. Jeg er selvsagt ikke en tilhænger af hjemløse aber, men multikulturen kommer til at blive Sverigehistoriens mest hjemløse abe til alle tider, og hvis ikke den bliver det af sig selv, opretter de en linje på journalistuniversiteterne, hvor man kan lære at give kritikerne skylden. Videofilen måtte en tur over Atlanten, for at komme op. Tak til Vlad Tepes. – Jyllands Posten var tilstede, men da den ikke er online, kommer den først senere i dag. I mellemtiden skriver Ingrid Carlqvist bla.:

Det var trevligt att träffa Niklas Orrenius och jag t-r-o-r att han förstod vad som driver mig och varför dessa frågor är så viktiga – inte bara för mig utan för hela Sverige. Hela Europa, för den delen, men läget är värst i Sverige eftersom vi lever under en sådan bedövande tystnad och konformism. Niklas Orrenius kom också på mötet och skrev därifrån en tämligen förutsägbar och insinuant artikel. Men det kunde ha varit värre och jag har fortfarande förhoppningar om att det större reportage han ska skriva om både oss och våra danska kolleger, har en annan ton och går betydligt djupare in på vår tids svåra frågor.

En ganska otrevlig bekantskap var Daniel Vergara på Expo. Han bad att få ställa några frågor till mig efteråt, men inte mycket av det jag sa fann nåd inför hans penna. Han försökte hela tiden få mig att säga att Tryckfrihetssällskapets enda mål är att kritisera islam och invandring och vad jag än svarade så tittade han bara ilsket på mig. Lägg märke till hur han i sin artikel skriver att föreningen ”säger sig vilja ta upp tabubelagda frågor som inte får utrymme i media”. Vår dolda agenda är uppenbarligen något hela annat …Succé för vårt första möte!

Hovedpersonerne blev væk

Justitsministeren udeblev. Malmøs borgmester udeblev, han skulle til middag i Swedbank. En lovet reserve fra Malmø kommune udeblev også, men to ledende politifolk fra Malmø kunne godt tage til studiet i Gøteborg. Har politiet mindre travlt end politikerne, eller er der bare trængsel ved den politiske håndvask, hvor der nu vaskes hænder med ryggen mod publikum? Går det endnu værre – og hvad skulle forhindre det? – er de vel på forlænget ferie på Bahamas. En dame fra bydelen Seved kontakter politiet om et kriminelt forhold, og får at vide, at hun lige så godt kan flytte. Det er der mange, der har sluttet på egen hånd. Den dræbte 15-årige Ardiwan Matis far medvirker. Han har været i Sverige i 14 år og meddeler sig via tolk. Malmöit: Varför möter du mig inte i Debatt, Ilmar Reepalu? – SVT Debatt fra min. 00 – 29:40

Samuel P. Huntington: Civilisationernas kamp.

Af Thomas Nydahl

Ambassader brann. Danska, norska och svenska flaggor – alla med ett förhatligt kors – brändes av uppretade människomassor. En dansk tidning publicerade teckningar av profeten Muhammed. En nitiskt upplagd resa av några danska imamer till Mellanöstern gjorde resten. Sammandrabbningen kunde börja. Minns ni? När allt detta hände läste jag en 468 sidor tjock fackbok. Jag dök ner i den och hämtade upp följande citat:

“De mest förödande sammandrabbningarna i framtiden kommer troligen att uppstå genom ett växelspel mellan västerländsk arrogans, islamsk intolerans och kinesisk självsäkerhet.”

En enda mening. Själva grundbulten i resonemanget. Tydligare kan jag inte illustrera det faktum att Samuel P. Huntingtons bok Civilisationernas kamp, trots att den skrevs 1996, griper direkt in i det samtida skeendet. Om vi bortser från den kinesiska sidan av saken (som författaren grundligt behandlar): är inte detta just en beskrivning av den senaste tidens “förödande sammandrabbning” mellan hela den muslimska världen och Danmark och västerlandet? Man kan förvisso säga att dansk offentlighet reagerade med den lilla nationens självklara stolthet och jag skulle inte kalla det för arrogans, men man kan alldeles säkert säga att intolerans dikterade handlandet vid den andra fronten, där yttrande- och tryckfrihet ses mera som hot än som löften.

Liksom folkmorden – Balkan, Kaukasus, Rwanda – numera sänds på tv och debatteras i morgonsofforna kommer naturligtvis civilisationskrigen att göra det. Det mesta har redan skett efter skolboken. Varje analys, varje replik har hämtats ur ett redan färdigt manus – både här och där. Efter kommunismens sammanbrott lever vi en helt ny värld. Det som fanns mellan 1945 och 1989 kan sägas ha varit en värld av supermakter och dess allierade. Nu har en förskjutning skett, menar Huntington, och den gör att små länder istället lierar sig utifrån sin civilisation (religion, kultur, historiska identitet).

Fortsæt med at læse “Video: Mikael Jalving i Malmø”

Det skal være dem velundt, selvom jeg har ondt af menige Malmøboer, der er ofre for politikernes indvandringsidioti. Halvdelen af byen er nu indvandrede fra over 100 lande. Enhver der har betragtet Malmø på nært hold gennem et par årtier, har kunnet se hvordan det ville gå. Den nuværende tilstand er bare et bump på vejen mod byens opløsing, the point of no return er passeret for over ti år siden. De politikere de snik-snakker her, steger nu i deres egen friture, det er den morbide glæde man har ved iagttage den dødsmærkede patient, Malmø. Gør jer ingen illusioner og glem alt om “Øresundsintegration” med dette fallitbo, og de der så ivrigt har skabt det nuværende Malmø, er inkompetente og impotente stillet over for deres skaberværk.

Hvor gerne vil de af med våbnene og myrderierne? Ikke så meget, så det gør noget. De vil fordoble straffen for ulovlig våbenbesiddelse til et år, som om det ville skræmme nogen. Vil de udvise nogle hundrede af de bevæbnede, overvejende muslimer, der bruger håndvåben, automatvåben og bomber? Overhovedet ikke. De myrder videre efterbehag, nærmest en hån mod Sverige i en by der nu svømmer i politipatruljer. Politiet har ikke magten over Malmø, det er ikke nogen nyhed, det har de ikke haft i årevis, og med den politiske ledelse de har, får de den ikke tilbage mere. Hvad de kunne gøre var at sige kollektivt op i protest mod at være på en umulig opgave. Konlusion: Politikerne hverkan kan eller vil redde byen, og så er Malmø endda kun kanariefuglen i Sveriges guldmine.

Malmøboer flygter, virksomheder flygter og nye vil ikke slå sig ned. Inviterer man den tredje verden, bliver man den tredje verden, og der er Malmø allerede. Den er allerede et rerservat, et Beirut, blot med mange, mange flere antagonistiske grupper. Det hele skete mens Svensson sov trygt, og de sover stadig trygt for så vidt, at de ikke har smidt disse nærmest kriminelle amatører ud for længst. Justisministeren her med det poppede hår er ikke bare ikke jurist, hun har aldrig fuldført anden uddanelse end studentereksamen – ligesom Mona Sahlin, Margot Wallström og utallige andre, der har fået embeder der langt overmatcher deres beskedne evner. Resultaterne af deres virksomhed får en til alvorligt at tvivle på, om demokrati nu også var den rette styreform for Sverige. Se Öppet brev till Malmös politiker, polis och myndigheter og Islänningar flyr Malmö.

Kødsnyd fører til tab af danske arbejdspladser og ‘boom’ i muslimske
Af Nicolai Sennels

Gratisavisen 24timer har gjort landets muslimer den tjeneste at undersøge, om slagtere blander det billigere svinekød i det noget dyrere oksekød – og sælger det som oksekød. Det sker åbenbart jævnligt, og nu kan en del danske slagtere formentligt se frem til arbejdsløshed, mens der bliver mere arbejde til muslimske slagtere. Muslimers religiøse fanatisme skaber en skævvridning indenfor dette arbejdsområde:

“Mindst 20 danske slagterier og supermarkedsslagtere er trods gentagne kødskandaler de seneste år netop blevet afsløret i det, som fødevareekspert Orla Zinck betegner som ‘regulært kødfusk’. Det skriver 24timer. … Fem steder er der kommet oksekød i svinekødet, mens der de resterende 15 steder er kommet svinekød i oksekødet. … tilliden til visse slagtere kan hos nogle forbrugere være ødelagt, vurderer Nihad Hodzic (politisk næstformand i foreningen Muslimer i Dialog).
“Jeg kunne sagtens forestille mig, at halal-slagtere får et boom i salgstallet, fordi muslimer som konsekvens af denne afsløring vil orientere sig mod salgssteder, som de med sikkerhed ved ikke blander svinekød i oksekødet,” siger han. Slagtere blander gris i hakket oksekød

Karen Jespersen og Ralf Pittelkow

Til trods for at Karen Jespersen har været minister i flere regeringer, og at hun sammen med Ralf Pittelkow har skrevet flere bøger, der er udkommet i store oplag og anmeldt i f.eks. New York Times og International Herald Tribune, er de ukendte i Sverige. Karen Jespersen har som journalist med en særlig interesse for Sverige, skrevet adskillige artikler om landet. Jeg har dog aldrig set dem omtalt eller anmeldt i en svensk avis, og da jeg talte med Gunnar Sandelin, havde han da heller aldrig hørt om dem, hvad der ikke skal lægges ham til last. Danskere i Sverige er Carsten Jensen, Suzanne Brøgger og Hanne Vibeke Holst, folk der mere flugter med de rådende idéer. Hele det borgerlige spektrum af forfattere og debattører, eksisterer ikke. Ralf Pittelkow har nu forladt 17 år som kommentator på Jyllands Posten og startet en net-avis sammen med Karen Jespersen: Den korte avis. Fra den har Dag Selander oversat et af dens første interviews til svensk:

Lämnade Islam och tvingades fly

av Massoud Fouroozandeh

Massoud Fouroozandeh lyser av vänlighet. Hat och bitterhet är honom fjärran. Det skulle annars vara förståeligt om han bar på vrede över det som har upplevt. Men det är en central del av hans livssyn att han inte vill låta sig styras av sådana känslor.
Massoud flydde från den totalitära och människofientliga teokratin i Iran när han var 15. År 1985 kom han till Danmark och 1996 konverterade han från islam till kristendomen. Idag är han församlings- och migrantpräst.

Islams DNA

“Kristendomen står för kärlek och mångfald. Muslimer är också skapade till Guds avbild. Därför säger jag: Vi ska älska muslimer som människor, men vi måste vara islamkritiska. Islam rymmer en totalitär politisk strömning och islams DNA är mycket starkt och farligt. Den fientliga inställningen till frihet och mångfald, som präglar det islamiska Iran, gör det svårt att integrera dem, som är baserade på denna strömning. “

Massoud bodde tills för ett år sedan med sin fru och två döttrar i Vollsmose i Odense, där många har muslimsk bakgrund. Men han blev tvungen att flytta.

Grova trakasserier

“När jag konverterade, förlorade vi många av våra vänner och våra nätverk. Vår bil blev stulen och sattes i brand. En ny bil fick fönstren krossade och senare togs bilens bromsar bort. Vi hade alarm för vårt hus”, säger Massoud och fortsätter:
“Mina två döttrar kunde inte heller stanna kvar i den lokala skolan. De var mobbade för att de inte bar den islamiska huvudduken. Det gick bara inte. “

Fortsæt med at læse “Malmø: Krybben er tom, hestene bides”

Det er ganske imponerende at Ingrid Carlqvist uden offentlig annoncering kan samle en fuld sal, over hundrede mennesker til et folkeligt møde i Malmø en tirsdag. Det blev på flere måeder en særlig aften i Malmø. Tout le monde var der fra EXPO og Niclas Orrenius – glimrende, det frie ord – til kunstnerne Lars Vilks, Dan Park og Uwe Max Jensen. Stockholmere der havde kørte hele vejen, en ortodoks gejstlig i fuld ornat, journalister, Sverigedemokrater, partiløse, SÄPO og 20 piketpoliser der bevogtede forsamlingen. Det er offentlig samtale, som den skal være skønt under lovlig massiv politibeskyttelse, mere end jeg har oplevet ved både Geert Wilders og Kurt Westergaard, bortset fra bombehundene. Oplægsholderne til debuten holdt niveauet: Lars Hedegaard, Gunnar Sandelin, Mikael Jalving og Hans Rustad. Jalving indledte for sine synders skyld med at erklære Sverige sin kærlighed, og jeg har det jo lige sådan, bare i noget længere tid. Som så megen ægte kærlighed er den ulykkelig.

”Det finns en mental stalinism i vårt land”. Uttalandet från journalisten Gunnar Sandelin sammanfattade känslan hos många besökare på det svenska Tryckfrihetssällskapets första möte, påUngdomens hus i Malmö på tisdagskvällen.[..]

I Danmark har Trykkefrihedsselskabet sedan bildandet 2004 gjort sig känt för sin hårda kritik mot islam och muslimer. Ordföranden, 69-årige Lars Hedegaard, fälldes i maj förra året för brott mot den danska rasismparagrafen, motsvarigheten till det svenska lagen om hets mot folkgrupp. ”När svenska flickor blir våldtagna, massvåldtagna [av muslimer], är det inget fel i det ur ett islamiskt perspektiv. Det är din rätt”, sade Hedegaard i en intervju som 2009 publicerats på sajten snaphanen.dk. Niklas Orrenius: ”Det finns en mental stalinism i vårt land”.

Dette er Sydsvenskans ikke alt for uvenlige indvending. Under mødet blev det også desværre blev meddelt at endnu Malmøbo blev skudt ihjel en taxichauffør Ahmed Rashid Hadrous 48 år. og senere senere et bombeattentat på politigården i Malmø-Fosie. . Det är för jävligt, säger Ilmar Reepalu. Er Riksdagen anfægtet? Statsministeren giver langt om længe lyd fra sig: ”Jag förstår om Malmöborna tycker att nu får det vara slut på den här våldsjustisen.” Hvilken lettelse, livet kan gå videre, bortset fra de dødes. “Låt oss nu i stället se vad vi kan göra för att lösa detta,” siger han. Det kan ikke løses, og slet ikke af folk af Reinfeldts støbning, siger jeg. Svenske politikere skylder nu skylden på hinanden, og det er helt fair, for de er alle lige skyldige. Vi mangler bare, at vælgerne opdager det, men det har det ligget vældig tungt med i nogle årtier.

Det foruroligende er, at næsten være holdt op med at være foruroliget, at undtagelsestilstanden er normaliteten. Politiet kan dårligt bebrejdes, den mediepolitiske klasse kan. Svenske vælgere har dog valgt ikke at bebrejde nogen, det er en del af makabre fascination vi halvfremmede føler ved at se følgerne af svensk demokrati in action. Det er bedre i Danmark, men ikke så man ligefrem bliver selvglad eller tror, at byens styre vil forhindre at vi bliver trukket med ned. Man kan ikke skåne nogen for noget.

Vi gik på ølbar med vores svenske venner, og jeg drak cola som en god chauffør, der har nok breve liggende fra Kronofogden fra forbrydelser der kan opklares, som at køre bil uden sikkerhedssele. Jeg kørte bilen tilbage over broen, og der blev talt. “Vi blev ikke dræbt,” sagde jeg til Hedegaard da jeg satte ham af derhjemme, hvad der også skulle hentyde til min bilkørsel. “Vi overlevede fint, så må vi se med svensk journalistik.”

Alle har tabuer, men de adskiller sig, en del har svenskere og danskere til fælles, men visse ikke. Oplæggene forsøger at forklare hvorfor, og de trænger ind i emnet både erfaringsbaseret og teoretisk. Men vi bringer naturligvis også Sydsvenskan og EXPO’s udlægning. EXPO har haft en ready-made udlægning af denne blog flere gange. De har fået igen gennem årene. De skal glæde sig over, at de kan arbejde fuldstændigt utruede som journalister i denne forsamling, ingen kunne drømme om at krumme et skæghår på deres hoved ( Daniel Vergara, nederste foto). Vi andre har en noget anden oplevelse af at rapportere fra møder, gader og torve i det nye Europa, de advokerer for. Denne blog er ikke neutralt registrerende, vi vedkender os vores subjektivitet. EXPO hykler en objektivitet, der er så langt fra virkeligheden som overhovedet muligt. Bekend dog ærligt kulør og prøv at klare jer i en kamp på fakta på det fri marked. Konsensussverige er forsvundet.

Til syvende og sidst skal vi måles på virkeligheden allihopa, og Malmø var ikke kun en drøm den 31.1.2012. Den var både glæde og sorg og skærende virkelighed.(EXPO: Invandring i fokus hos nystartad förening.) Tryckfrihetssällskapet i Sverige. Fotos © Snaphanen.dk

Aftonsången

Af Thomas Nydahl

Det vore en underdrift att kalla Sverige, Skandinavien, Europa, Västerlandet… en katastrof.

Att olika arabiska klaner ligger i krig och mördar varandra är ingen nyhet. Men hur ska ett land som Sverige kunna hantera sådant? Leif G.W. Persson sa i förra veckan att han skulle bli “svårt förvånad” om dessa brott klaras upp.

Hur ska man beskriva det som sker? Vad skulle du själv använda för ord? Jag bryr mig inte längre – har inte gjort det sedan många år – om vad vad de välpolerade skitstövlarna kallar det, bryr mig varken om lokalpressens vidriga språkligt anorektiska Per Svensson-figurer eller rikspressens alla duktigbröder, ty det finns ingenting som pekar mot något annat än en välskruvad och tydlig resa ner i Helvetet.

Våra utländska vänner älskar att kalla det Malmö. Det är i strikt geografisk mening riktigt. Men jag kallar det Aftonsången – och den sjungs överallt i västerlandet, som frivilligt tog på sig att förvalta hedersmorden och den totalitära järnhandens makt över våra liv. Det vi importerade kan inte reklameras. Därför är fokus på Malmö bara halva sanningen, om ens det. Ty vilka svenska städer är inte drabbade av eländet? Vilka europeiska?

Fortsæt med at læse “Tryckfrihetssällskapet i Malmø”

Vi kender dem til bevidstløshed – gaderøverier som dette:

Tre arabisk udseende drenge standsede lørdag aften en blot 13-årig dreng, der blev skubbet, og visiteret af de halvt maskerede røvere, hvorefter de stjal hans dyre mobiltelefon, oplyser vagtchef Susanne Philipson søndag til Lokalavisen.dk

Gerningsmændene tager gerne en mobiltelefon eller lidt kontanter, men mange af disse røverier er fuldstændig latterlige som berigelseskriminalitet betragtet. Ofte får ofrene, som kan være både børn og gamle mennesker, nogle grove knubs til trods for at de villigt udleverer deres ejendele. Disse røverier har karakter af chikane.
Heller ikke stenkast ned fra vejbroer, ’meningsløs’ vold, hærværk og brandstiftelse i forhold til offentlige institutioner eller angrebene på brandvæsen og politi har nogen traditionel begrundelse.
Men de forskelligartede fænomener forstås ikke som det de egentlig er: Kriminalitet hvis hovedsigte er at etablere eller demonstrere en overmagt. Og de udgår fra en kultur hvis primære opfattelse af ’magt’ er identisk med ’vold’, og hvis eneste håb om at kunne dominere i Vesten er at bruge vold. Det er guerillakrig.
En del af problemet er, at fænomenet ikke har haft et navn, og derfor foreslår jeg at alle disse typer af kriminalitet, hvis hovedsigte er et andet end det overfladiske (røveri, brandstiftelse, vold) skal kaldes ved en retvisende fællesbetegnelse, nemlig dominanskriminalitet.
Hver gang I ser et tilfælde i jeres lokale avis, så kald det hvad det er, i debatsporet, og lad forståelsen brede sig.
Nemo

Google: thorning løftebrud – giver 243.000 hits

Antallet af hits er på ingen måde noget sandhedsbaromoter. Det viser blot, hvor meget en sag er omtalt på nettet – derfor er dette billede alligevel mere sigende end mange ord:

Æres-tæsk

Det er nok fordi, man er æreløs, at man aldrig har hørt om den slags tæsk:

De sex männen slog 19-åringen med stålstänger så illa att han var nära att dö. Motivet var hedersrelaterat – dottern i männens familj skulle försvaras efter en påstådd kidnappning.Hedersmotiv i åtal mot sex män

..between war and dishonor. You chose dishonor and you will have war.” Denne tale er fra Cambridge i 2007, men jeg havde ikke hørt den før. Så passionerede, vidende og veltalende 11 minutter skal alle have lov at opleve, ikke mindst da de er endnu mere aktuelle, end da de blev udtalt. Mere intenst er Israels overlevelse ikke blevet forsvaret længe, så undtagelsesvist kommer en video, der ikke er spritny. Hele debatten fra dengang kan ses her.

Mindst halvdelen af Malmø er nu ikke-svensk

“ikke-nordisk” eller “ikke-europæisk” om man vil. Problemet med påstandene er, at den hverken kan bevises eller modbevises, og det skyldes udelukkende den statistiske metode. Min påstand er derfor en kvalificeret sandsynlighedsberegning, der medregner at: Efter 2. generation er figurerer alle som svenskere jvf. definitonen nedenfor af udenlandsk baggrund, og vi er nu i indvandringsforstand i al fald nået til fjerde generation – og 2) Statistikken siger f.eks. intet andet om de 9.000, der er født i Danmark, end at de er født her og har dansk pas. Når rapporten Aktuellt om: Befolkningsbokslut 2010 och befolkningsprognos 2011-2016 fra Stadskontoret derfor siger, at “fire ud af ti malmøboer har udenlandsk baggrund,” så er det hvad man må betegne som et helt urealistisk minimumstal, for os der er interesserede i befolkningens kulturelle baggrund. Den har som vi ved fra Danmark fortsat betydning for skoleresultater, kriminalitet, erhvervsfrekvens, brug af sygehusvæsen osv. osv. Det kan derfor ikke bruges til ret meget, det siger kun en delsandhed om virkeligheden på gadeplan. Min hjemmelsmand skriver:

Enligt statistik från 2010 är nu 30% av Malmös invånare utlandsfödda. Ytterligare 10% har två föräldrar som är födda i utlandet och räknas då ha utländsk bakgrund. De i sin tur har egna barn som utgör ca 10%. Dock slutas det föras statistik över de i det läget. Utvecklingen har gått väldigt fort de senaste åren och fortare lär det gå då utflyttningen slår rekord år efter år. Främst av svenskar men även en del invandrare som känner sig oroade. I rapporten kan man läsa att irakier är den största gruppen inflyttare år 2010 följt av danskar och personer från forna Jugoslavien. Det som ej nämns är att det ej är etniska danskar som flyttar till Malmö utan främst personer från Mena, Asien och Sydeuropa med danskt medborgarskap.

Rapporten skriver endvidere med hensyn til fremtiden:

I samband med studieövergången från grundskolan till gymnasiet diskuteras ofta femtonåringarnas bakgrund. Vid senaste årsskiftet hade drygt hälften av ungdomarna utländsk bakgrund, eller 1 511 av totalt 2 969 femtonåringar.

Hvordan bliver konflikterne i fremtidens Malmø, for de bliver ikke mellem ny-svenner og gammel-svenner, de berømte “vi och dom,” i daglig tale viochdom? De sidste giver sig ikke ind i en konflikt, der er tabt for længe siden. Den kunne f.eks – jævnfør den meget store shia-demonstration forleden – blive mellem shia- og Sunnimalmø. Men tallet på de to grupper, er det heller ikke meningen, vi skal kende. Mærkeligt nok må vi godt vide, at der er 600 jøder i byen og med brat aftagende antal. PK betyder ikke “politisk konsekvens,” det betyder”du skal vide og mene, hvad jeg fortæller dig.” Til det kan man bare sige :Spænd sikkerhedsselen, Malmø.”

Fortsæt med at læse ““You were given the choice …””

I et firedobbelt æresdrab i Canada, der også inkluderede et polygamt ægteskab, blev tre familiemedlemmer i går dømt til mindst 25 års fængsel hver. I Pakistan er der et helt andet liberalt syn på denne skik, hvis idé er at man dræber nogle få, så millioner af (næsten udelukkende) kvinder kan lære at nære sig.

Bror dræber søster og mor til tre. Fader frafalder anklage – ‘Æren er det vigtigste’
Af Nicolai Sennels

Man tør slet ikke forestille sig, hvordan det foregår, når man skal hugge benene af et levende menneske. Shariaens og den muslimske kulturs vægtning af ære kan føre til de mest bizare og begrædelige situationer. Hvem sagde islamonausea?

‘She had become a nuisance. I feel no remorse over my actions. I am backed by the family. They were in favour of my decision to kill her,’ [Bachaya] said. …Alina*, 25, was married to Muhammad Akhtar. The couple had three children.
Akhtar, who is the complainant in the FIR against Bachaya, told The Tribune that while he had filed a complaint in the matter he might withdraw it in a few days.
‘I believe he (Bachaya) has not done wrong. Nothing is above honour,’ he said. ‘I would have also taken similar action had my sister left her husband and eloped with someone else,’ he said, ‘I filed the report so that the police are informed of the matter. I don’t plan on prosecuting him (Bachaya),’ he said. He said he would soon inform the police in writing that he had pardoned the suspect.
Bachaya attacked Alina* with an axe, chopping both her legs. She died while she was being taken to hospital.“Honour killing: Suspect surrenders, ‘confident of acquittal’.

Mustafa Ahmadi voldtog 12-årig med kommunens velsignelse

Skandalen som tystas ner av Kalmars Kommuns tjänstemän och politiker men även av media.

Detta är nog ett av de mest uppseendeväckande blogginlägg jag skrivit men ni får ursäkta att det blir väldigt långt.Just nu är jag precis hemkommen från kvällens kommunfullmäktigemöte och fruktansvärt upprörd!! Som tur är har jag skrivit hela blogginlägget tidigare förutom delen om kvällens KF-möte.

Ett flagrant exempel på den politiska korrektheten har rullats upp i Kalmar eller rättare sagt kommit till min kännedom. Ett exempel där både Kalmar kommuns tjänstemän och politiker är inblandade. Som vanligt är givetvis media med och tystar ner detta upprörande brott. Det som är än mer anmärkningsvärt är att enligt min egen uppfattning ingår även Kalmar Tingsrätt i denna pk-verksamhet genom att inte följa Brottsbalken och rättspraxis. Jag anser att detta fall är så anmärkningsvärt att det borde uppmärksammas av Janne Josefsson och Uppdrag granskning eller för den delen hela svenska mediakåren men nu gäller det ett så kallat ensamkommande barn och då gäller troligen helt andra måttstockar i det politiskt korrekta landet Sverige. se videre på Thoralf Alfsson:ENSAMKOMMANDE BARN DÖMD FÖR VÅLDTÄKT MOT BARN og Ensamkommande dömd för våldtäkt av 12-åring.

Malmø: Selvtægt øger

..efterhånden som de uløste og ikke-anmeldte forbrydelser hober sig op. Flere og flere bevæbner sig. Det skal man ikke være professor, for at regne ud. Da jeg ikke er det, advarede jeg imod det for mange, mange år siden. Med betydelig succes, som man ser:

Brottsstatistiken tyder på att allt fler tar lagen i egna händer. När fallen av olösta våldsbrott staplas på varandra ökar risken för att en våldskultur sprider sig.— Att det blir allt fler fall av kriminella påtryckningar är inte bara en avspegling av den organiserade brottslighetens tillväxt, säger Lars Korsell, enhetschef vid brottsförebyggande rådet. Det förekommer nu också allt oftare påverkan i relationsbrott och bland ungdomar.[..]

I Skåne anmäldes i fjor 624 fall av utpressning, 954 fall av övergrepp i rättssak och 42 fall av försök till mord eller dråp med skjutvapen. Sett över de senaste fyra åren ökar alla tre kategorierna stadigt både i hela riket och i Skåne. — Sedan början av 90-talet har gängkriminaliteten vuxit sig starkare och tagit sig tydligare uttryck, säger Lars Korsell som en början till förklaring.””En allt värre våldsspiral”