Av S.R.Larson

Sweden is on a downbound path that sooner or later will hurl the country into social chaos. The fact that this has not happened yet is entirely due to Swedes still believing that their country is a stable, functional welfare state. They are like the famous bumble bee, which can’t fly but does not know it can’t.

There is a mysterious obsession with Sweden among American libertarians. They superficially glance at some isolated piece of legislation and suggest America follow the Swedish example. Having grown up in Sweden, and having escaped its oppressive tax system, its depressing social collectivism and cultural mediocrity, I am baffled by these Swedeophiles. The country I left for good 14 years ago had deteriorated pretty badly already then, and things have not gotten better.

If anything, Sweden is a prime example of what happens when you go out of your way to try and save a welfare state that is sucking the life out of its host organism, the private sector. From deteriorating schools to a health care system in real crisis, Sweden serves only one meaningful role: as a scarecrow in the cornfields of big government, deterring the sane, common-sensical observer from ever setting his foot there.

In previous articles I have explained how Sweden’s “successful” welfare state, recently praised by The Economist, is little more than an attempt at selling welfare-state snake oil; I explained that young Swedes are not only unemployed by the masses, leaving the country in desperate pursuit of a life, but those who stay are stuck living with their parents at alarming rates; I have pointed to the explosive problem with mass immigration of welfare-dependent illiterates from the poorest corners of the Third World; how the Swedish police is literally capitulating before the onslaught of organized crime; I have asked why such friends of liberty as Freedom Works are so appreciative of the grotesquely big Swedish welfare state, and I dispelled the myth that the Swedish treasury secretary, Anders Borg, is some kind of low-tax crusader.

In fact, On February 13 Mr. Borg explained in a tax policy debate in the Swedish parliament that he opposed flat income taxes and favors a steeply marginal, multi-bracket income tax code because, he said, it is an important income redistribution instrument.

In other words, Sweden is still the full-fledged, “democratic” socialist welfare state it has been since the 1970s. The fact that the treasury secretary has a pony tail and knows folksy-talk does not make a tangible difference.

What does make a difference, but for the worse, is that yet another hallmark of the Swedish welfare state is now crumbling. The retirement system, overhauled 20 years ago in a reform praised as “free market based”, is under such severe pressure that the parliament may have to raise the retirement age to 75. Euractiv reports:

Swedes should be prepared to work until they are 75 and to change careers in the middle of their work life if they are to keep the welfare standards they expect, Swedish Prime Minister Fredrik Reinfeldt said. The retirement age is being debated in the Swedish parliament ahead of an expected pension reform package in April. In its proposal, the government wants to give people the right to remain at work until 69 instead of the current 67 cut-off age.

Let’s just make a brief stop here and notice something. The government in Sweden bans you from working when you turn 67. It is illegal for you to seek employment above that age. People get around that by starting small consulting businesses, but the law is still a good example of how the big, Swedish nanny state operates: anything that is not explicitly permitted is forbidden by default. Back to Euractiv:

Meanwhile, the right to early retirement would be delayed by two years, to 63. However, Reinfeldt said in several interviews over the weekend that Sweden must consider taking the step even further by raising the retirement age to 75. “This is a time of changes in the global world economy. The nations we meet in open competitions don’t have our welfare ambitions. They don’t put taxes on production to finance the pension system or welfare solutions. Therefore the question remains, is our equation correct?”

The man is delusional. This has nothing to do with saving the export industry. The big corporations that have characterized the Swedish private sector since at least the 1950s are either dead (SAAB Automobile), gone abroad (ABB; Pharmacia), gobbled up by foreign corporations (Ericsson; Volvo Cars; Scania) or in the process of leaving Sweden (Volvo Heavy Trucks). This is part of a natural industrial cycle, where big, mature corporations lose out to new, more dynamic business models. Just look at how the Japanese car manufacturers capitalized on the stale, bureaucratic inefficiency that characterized the Big Three in Detroit back in the ’80s.

Fortsæt med at læse “The Crumbling Swedish Welfare State”

Female Iranian communists organize topless protest against hijabs in Swedish capital At dømme efter gadebelægningen, er vi på Sergels Torg i Stockholm, ‘Plattan’. Mullaherne kan ikke lide dem, russerne kan ikke lide dem, svenske medier nævner ikke demonstrationen med et ord – måske har de alligevel fat i noget, bortset fra det med kommunismen? Workers-communist Party of Iran, Gud døde mig.

Arabisering

Sveriges första lokaltidning på arabiska heter Akhbar Skåne. Sedan första numret lanserades i Malmö i januari har tidningen mötts av både ris och ros. En del tycker att den hämmar integrationen.(TT) En del tycker att den hämmar integrationen. Men för tidningen har lanseringen varit en framgång, inte minst tack vare en ny annonsmarknad och ny läsekrets. Ny tidning på arabiska i Malmö

Den planerade barnbiografen på Möllevången i Malmö kan också bli Sveriges första arabiska biograf. – Vi vill spegla hur Malmö ser ut, säger Suzanne Wiktorsson på Folkets bio. Folkets bios nya biograf i Arbetethuset på Bergsgatan ska öppna i september 2014. Som Sydsvenskan tidigare har berättat ska biografen ha ett fokus på barnfilm, även om det också blir reguljära visningar av vuxenfilm. Malmö kan få arabisk biograf

”Guds supermodell”

Hun er ikke i tvil, Sabatina James (32). Europa går mot et sivilisasjonssammenstøt. Konvertitten fra islam til katolisismen er heller ikke i tvil om at hennes venninne, Ayaan Hirsi Ali, har rett i påstanden om at muslimer som ikke klarer å legge fra deg gudstroen, bør hoppe over til de kristnes rekker. Det er der den rettskafne guden finnes.

Tror Sabatina Europa de neste tiårene vil takle presset fra islam? Nei, fordi for få folk er modige. De fleste er opptatt av egen komfortsone: de fleste liker å bli likt, de liker ikke å bli definert som islamofobe og rasist. De fleste vil ikke risikere å miste jobbe – eller livet. Politikerne kjører appeasment-linja. De håper at hvis de fortsetter ”å mate krokodillen” blir de de siste som blir spist. Derfor blir det et clash of sivilisations:

”Hvis vi ikke våkner, og det tro jeg vi ikke gjør. For vi trenger mange med mot, og de mange har vi ikke i dag.”

Sabatina fortsetter:

”Om en generasjon vil vi ha mange muslimer i ledende politiske posisjoner og i andre sentrale samfunnsinstitusjoner. Når clashet kommer, vil de si: ‘det skjedde fordi vi ble diskriminert,’ sier Sabatina med en oppgitt latter. ”Da frykter jeg at det blir voldelig. Fordi enten vil europeerne ha vært altfor tolerante overfor islam mens andre vil gå til den andre yttergrensen og dra alle muslimer over samme lesten. Folk vil ikke klare å kontrollere seg.” Hege Storhaug: ”Guds supermodell”

Av Julia Caesar

Copyright Julia Caesar, Snaphanen och HRS. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen!

Sommaren 2012 smiter den tunisiske medborgaren Nadar Khiari, 28, olagligt in i Sverige via Italien. Det sker i augusti påstår han själv, vid midsommartid enligt vittnen. Han har inga skyddsskäl och söker inte asyl. Han har inte heller för avsikt att arbeta. Nadar Khiari kommer till Sverige för att försörja sig på kriminalitet, att råna och stjäla från svenskar.

Den 18 augusti 2012 rånar han en berusad 22-årig svensk man på kontanter och en mobiltelefon värd 7 000 kronor på tunnelbanestationen Enskede Gård i södra Stockholm. Den 8 september ska Nadar Khiari ådra sig hela världens avsky  genom att råna 38-årige Johnny Granberg på Sandsborgs tunnelbanestation i södra Stockholm.

Johnny Granberg är berusad och på väg hem tidigt på morgonen efter en glad kväll. När han försöker undkomma rånaren faller han ned på tunnelbanespåret och blir liggande medvetslös. Vig som en gasell hoppar Nadar Khiari ned på spåret och rånar Johnny Granberg på allt han har av värde; mobiltelefonen, 1 500 kronor i kontanter, plånboken och en halskedja av guld. Sedan tar han ett lika vigt skutt upp från spåret, går oberörd ut genom t-banespärren och lämnar sitt offer liggande på spåret. Johnny Granberg blir överkörd av tåget och skadas allvarligt.

Ett löjeväckande lågt straff

Rånet fångas på övervakningskameror, och sex dagar senare grips Nadar Khiari i en lägenhet i Akalla i nordvästra Stockholm. Vid häktningsförhandlingen säger han gråtande att han “ångrar sig”, att han “aldrig ska stjäla mer”, att han har stulit på varuhusen för att “han inte hade pengar till mat eller för att behandla sina skadade ben”. Påståendena är perfekta för en snyftartikel i Aftonbladet. Hur någon med “skadade ben” med sådan lätthet kan svinga sig ned på och klättra upp från tunnelbanespåret berättar inte Aftonbladet.

Nadar Khiari kan enbart dömas för två fall av grov stöld till det löjeväckande låga straffet ett och ett halvt års fängelse och fem års utvisning. Den svenska brottsbalken har nämligen inte förutsett att någon med berått mod kan lämna en annan person att skadas eller dö, så det finns ingen brottsrubricering och följaktligen heller ingen påföljd för den vidrigaste delen av brottet.

Knuten till dödsmisshandel i Frankrike

Nadar Khiari är vad svenska media kallar “papperslös”. Jag vet inte vad journalisterna tror sig kunna uppnå genom detta falska epitet. Lögnaktigt är det likafullt, och allmänheten har för länge sedan avkodat “papperslös” och andra ord som ska dölja verkligheten. Den som utan tillstånd uppehåller sig i ett land är en illegal invandrare som bryter mot utlänningslagen. Punkt slut.

Självklart har Nadar Khiari ID-handlingar, men dem vill han inte visa. Då skulle saker framkomma som han inte vill ska bli kända. Han har inga asylskäl. Hans hemland Tunisien är det land där den berömda “arabiska våren” tog sin början i december 2010 och det tunisiska folket i oktober 2011 röstade fram det islamistiska partiet Ennahda och dess ledare Rashid al-Ghannushi till makten. Om Nadar Khiari i likhet med en kompakt majoritet av invånarna i andra muslimska länder vill att islam ska spela en stor roll i politiken (Pew Research 2010) borde han stortrivas med islamisternas maktställning i hemlandet och inte längta någon annanstans.

Men Nadar Khiari har ett viktigt skäl att hålla sig borta från sitt hemland och gömma sig i en avkrok av världen. Han är efterlyst för en dödsmisshandel i Frankrike i januari 2011. Genom tips från den franska allmänheten och samarbete mellan fransk och svensk polis har han nu knutits till dödsmisshandeln och ska utlämnas till Frankrike när han har avtjänat sitt straff i Sverige.

Illegala invandrare måste försörja sig på brott

Huruvida Nadar Khiari är representativ för de invandrare som uppehåller sig illegalt i Sverige är ointressant. Han är en av tiotusentals utlänningar som medvetet bryter mot svensk lag, antingen genom att trotsa avslag i samtliga rättsinstanser, eller stanna kvar när visum har gått ut, eller som Khiari helt sonika ta sig in i landet och strunta i att ansöka om uppehållstillstånd. Ingen vet hur många de illegala är. Socialstyrelsen gissar på mellan 10 000 och 50 000, men de kan lika gärna vara mångdubbelt fler.

Vad medias gråterskor inte vill inse (eftersom det reducerar den magnifika känslan av att vara en verkligt god människa) är att illegala invandrare är hänvisade till att försörja sig genom att begå brott. När man har tagit sig in i ett land illegalt är man tvungen att fortsätta sin kriminella karriär. Svartjobb eller annan form av brottslighet är vad som står till buds – om man inte som “Maria” i Ulrika Bys snyftare i lördagens Dagens Nyheter lever av andras välvilja. Och hur länge kan man göra det?

“Hon åker till en hemlig adress och plockar upp basvaror som mjöl, mjölk och grönsaker som de får till skänks” skriver DN.

De har vistats olagligt i Sverige i nio år

“Maria” och hennes man är från Nordafrika och har lyckats med bravaden att bo olagligt i Sverige i nio år. De har inga skyddsbehov och har fått ett avvisningsbeslut som de struntar i att följa. Tre av de fyra barnen är födda i Sverige. Hur tänker man när man skaffar det ena barnet efter det andra när man vistas i ett land illegalt? Och hur bär man sig åt för att få en bostad när inte ens skötsamma svenskar kan få det? Det är frågor som Dagens Nyheter inte ställer.

“Hur ska jag någonsin kunna förstå den grymma, hycklande balansgången mellan det som är lag och det som är mänskligt rimligt?” snyftar reportern Ulrika By, svårt tyngd av skuldkänslor.

Det blir nog svårt. Då måste man ju överge sitt eget hyckleri, sluta dyvla sina privata skuldkänslor på läsarna och börja förmedla allsidig och korrekt information. Ett till synes oöverkomligt steg att ta för ljugande och hycklande svenska journalister.

Gävlepolisen hittar illegala i restaurangbranschen

Brottslighet är norm bland illegala invandrare. De återfinns framför allt i tre stora svartjobbsbranscher: hotell- och restaurangsektorn, städbranschen och byggsektorn. I Gävle arbetar gränspolisen med inre utlänningskontroller bland annat genom besök på restauranger. “Varenda gång får vi träff” säger Willie Aflarenko, chef för gränspolisen i Gävle. Mellan tio och femton svartjobbande illegala per år upptäcks i Gävle bara genom kontroll av restaurangbranschen.

Den “fria rörligheten” grogrund för organiserad brottslighet

När Sverige den 19 december 1996 anslöt sig till Schengensamarbetet upphävdes gränskontrollerna inom Schengen. Den uppreklamerade tjusiga “fria rörligheten” som skulle bli så fantastisk har visat sig erbjuda en stabil grogrund för både organiserad brottslighet i form av människosmuggling, trafficking och kringresande kriminella ligor, och tusentals ogrundade asylansökningar varje år från främst västra Balkan. De olagliga inresorna i EU ökar kraftigt, och viseringsfriheten inom Schengen är starkt ifrågasatt bland annat från Sverige.

Illegala gränsöverskridanden ökade med 35 procent

Att illegalt ta sig in i ett EU-land är ingen konst. Det bevisar fallet Nadar Khiari. Självklart upptäcks bara en del av dem som passerar EU:s gränser olagligt.

“Frontex (EU:s gränskontrollorgan) statistikförde nästan 141 000 olagliga gränsöverskridningar inom EU 2011, vilket motsvarar en ökning på 35 procent jämfört med föregående år. EU:s yttre gräns passerades olagligt främst vid de yttre gränserna i Grekland, Italien och Malta. I Finland påträffades 2011 ca 3 300 personer som vistades olagligt i landet”

skriver Merit Wager på sin blogg. Om 3 300 illegala invandrare påträffas i Finland med dess restriktiva invandringspolitik på ett enda år – hur många kan det då handla om i Sverige, landet med världens mest generösa asylpolitik? Ingen vet. Frågan är om någon egentligen vill veta.

Antalet avvisningar ska öka kraftigt

Det finns inget enda land som har fri invandring. Om det fanns ett sådant land skulle jag varmt rekommendera den svenska PK-eliten att bosätta sig där för att få uppleva den fulla innebörden av sina floskler. Alla länder har regler och kontrollsystem för vilka som tillåts uppehålla sig i landet. Sverige har liksom alla Schengenländer skyldighet att kontrollera och avvisa alla som uppehåller sig i landet utan tillstånd, och det är Polisen som ska sköta det jobbet.

Sedan 2009 arbetar den svenska gränspolisen på regeringens uppdrag med det så kallade REVA-projektet, en förkortning av ”Rättssäkert och effektivt verkställighetsarbete”. Projektet är ett samarbete mellan Polisen, kriminalvården och migrationsverket, och syftet är att arbetet med att verkställa avvisnings- och utvisningsbeslut ska bli effektivare. Regeringen har angett att antalet avvisningar i år ska öka kraftigt jämfört med förra året.

I Extremlandet Tvärtom eskalerar vansinnet

I andra länder är det en självklarhet att lagen ska följas och illegala invandrare utvisas. Men inte i Sverige. Sverige är Extremlandet Tvärtom med ett för varje dag eskalerande kollektivt vansinne. Om Sverige vore en person skulle vårdintyg för sluten psykiatrisk vård utfärdas omedelbart. Så allvarlig är diagnosen. När inre gränskontroll och svensk utlänningslag ska tillämpas går ett ramaskri genom nationen. Det privilegierade skikt invånare som befolkar bostadsrätterna i Stockholms innerstad upplever plötsligt outhärdliga problem i sin närmiljö.

Polisens kontroller utförs delvis i Stockholms tunnelbana och blir därför på ett chockartat sätt synliga för blotta ögat för stadens boende. “Den intensifierade kontrollen i tunnelbanan har fått många stockholmare att reagera” skriver Dagens Nyheter och berättar om Jenny Lind som är initiativtagare till en Facebooksida som uppmanar folk att varna när de ser poliser i t-banan – alltså uppmuntra till lagbrott.

“En grupp som inte är beredd att inse konsekvenserna”

Protester mot det orimliga och inhumana i att följa svensk lag inlöper dagligen i media från den kulturella, politiska och mediala elit som anser sig själv bäst lämpad att avgöra vilka utlänningar som har rätt att stanna i Sverige. Närmare bestämt ska alla som vill bo i Sverige få stanna och få full tillgång till den välfärd som svenskarna har arbetat ihop.

“Dessa personer utgör en grupp som definitivt inte är beredda att inse konsekvenserna av vart deras bristande verklighetsuppfattning kan leda. Däremot har de funnit en perfekt metod för hur man förbrukar det förtroende man eventuellt kan ha vunnit i något annat sammanhang” skriver Rolf Hillegren, före detta åklagare, i en debattartikel på Newsmill.

“Oacceptabelt att stoppa mörkhyade i tunnelbanan”

När innerstadens bortskämda PK-elit skriker och stampar med foten får regeringen ångest och kalla fötter. Alltså samma regering som har anslutit sig till Schengensamarbetets regler om inre gränskontroll och utfärdat direktiv till Polisen. Hela havet stormar, och en beklämmande teater utspelar sig. Inte bara regeringen står med ett vått pekfinger uppsträckt i vindarna från den högljudda innerstadsopinionen. Alla partier utom moderaterna sällar sig till protestkören mot sina egna beslut.

Som vanligt är det integrationsminister Erik Ullenhag (fp) som skämmer ut sig mest. Han fastslår att det är “oacceptabelt att stoppa mörkhyade i tunnelbanan”.

“Är det så att människor med mörk hudfärg stoppas för ID-kontroll så är det helt oacceptabelt. ID-kontroller på grund av utländskt utseende strider faktiskt mot det regelverk som finns. Det skapar en väldig oro om det är så att människor med mörk hudfärg eller utländskt utseende uppfattar att man kan bli stoppad för ID-kontroll, så är det en situation vi inte ska ha i Stockholms tunnelbana” säger Ullenhag.

Det vore givetvis mycket trevligare för regeringen och journalisterna om Polisen ägnade sig åt att kontrollera blonda och blåögda personer med typiskt svenskt utseende. Då slapp de ju bli utpekade som rasister.

Hur står poliserna ut? Hur orkar de?

Fortsæt med at læse “Söndagskrönika: Ropen skalla, amnesti åt alla”

Sabatina James i Trykkefrihedsselskabet. Der kommer bla. et interview i Sappho, Kristeligt Dagblad og i Rushys Roulette. “Hun og jeg ser ikke på samme måde på tingene,” sagde James. Klik fotos f. helskærm.

Fortsæt med at læse “Sabatina James: ‘Thou shalt die for your happiness’”

Vis Böneutrop i Botkyrka. på et større kort

“The authorities will measure the sound level. According tothe rules, the sound of the adhan shall reach two kilometers at most from the mosque,” Okur remarked, referring to theregional authorities who granted permission for the adhan recitation through minaret speakers.” Affe.

Repatriering

Langt vanskeligere er det at få folk til at erkende og begribe, at det ikke alene er ytrings-, og åndsfriheden, der skal kæmpes for. Men at konsekvensen af at vælge denne vej er, at det politisk snarest besluttes, at den islamiske indvandring til Danmark standses eller i hvert fald begrænses dramatisk. Ydermere at der træffes beslutning om, at Danmark påbegynder hjemsendelse af de muslimer, som hverken kan eller vil assimileres, og som har dobbelt statsborgerskab.

Det, vi nemlig ikke må tillade, er, at den islamiske befolkningsgruppe bliver ved med at vokse for på et tidspunkt at komme i flertal i landet. Der er nemlig desværre i historien så mange, faktisk entydige, indicier for og eksempler på, at der hvor islam begynder at udgøre et stort mindretal af en befolkning eller kommer til at udgøre flertallet, sker der fundamentale ændringer i det samfund.

På det sociale plan, på det retlige område, på uddannelserne, på kønnenes ligeret. Og altid ændringer til det værre. Og her taler jeg altså ikke kun om tredjeverdenslande som Nigeria, Mali, Indonesien og Malaysia, men også om grundfæstede vestlige demokratier som England og ikke mindst Sverige.

Mange lande er faldet eller på vej til at falde til islam. Og demokratiet dér er enten forsvundet helt eller er nødlidende. Og med dette in mente spørger jeg: Hvorfor skulle et eksperiment her til lands falde anderledes ud? Hvorfor skulle vi i det hele taget foretage et sådant eksperiment med vort gode danske samfund, når det triste eksperiment jo allerede er blevet foretaget i adskillige lande. Nej, der er ingen som helst videnskabelig grund til at antage, at noget i den henseende skulle blive anderledes i Danmark. Søren Espersen, kronik: Islam er vor civilisations største trussel. (Danish MP: “Islam is the greatest threat to our society”.)

I eftermiddag kommer civil olydnad stoppa polisens rasistiska kontroller, Ska Sverige ha en folkdomstol?

Det svenske asylvanvid

Det er typisk, det er i et nichemedie som Newsmill, man kan læse så fornuftig en artikel. Main-stream medier og politikere er fuldstændigt afkoblede fra virkeligheden – se bare Ge de papperslösa amnesti. I fire årtier har de ikke kunnet skifte spor, og jo mere de tager fejl, desto mere holder de fast i deres linje. Den svenske indvandringskatastrofe er en psykologisk brist med en psykoinfantil komponent. Fire årtiers erfaringer har ikke kunnet afficere medier eller politikere.

Under perioden 1980-2010 har Sverige fått 1.300.000 invandrare, men av dem var endast 71.000 flyktinginvandrare. Störst är gruppen ”anhöriginvandring”

Många politiker och journalister påstår att invandringen till Sverige drivs av en vilja att hjälpa flyktingar. Men kräver gängse hövligheten att man okritisk accepterar vad människor påstår om sina avsikter? Min uppfattning är att man bör se på beteendet och utifrån den observationen dra slutsatser om vad politiken faktiskt prioriterar. Man behöver inte vara cyniker för att misstänka att politiker gör en sak, men kallar det för något helt annat.[..]

De flesta utredningar kommer fram till att det primära är att hjälpa det stora antalet flyktingar som lever i konfliktlandet eller i dess närområde, inte att öppna en gräddfil till den första världen. Ett förslag om att skapa ”safe heavens” drevs av Tony Blair och diskuterades i EU, men asylmodellens förespråkare lyckas motarbeta en omprioritering. Internationell solidaritet bör inrikta sig på tre andra aktiviteter än att bekosta en dyrbar och destruktiv invandringsindustri: att hjälpa flyktingar i tredje världen, att finansiera barnbegränsningsprojekt och att hjälpa fattiga progressiva regimer som söker bryta sitt land ur en ond cirkel av fattigdom och förtryck. Den nuvarande modellen är ett oförsvarligt dyrbart sätt att hjälpa ett fåtal. Svensk invandring i ett globalt sammanhang

Skat på udlændinge i Antwerpen

Under the local law, passed this week and due to come into effect from May 1, citizens from other countries – both EU and non – will have to pay €267 to register with municipal authorities instead of €17 fee charged to Belgians.

“It’s nothing to do with keeping out British people,” Filip Dewinter, from the Flemish nationalist Vlaams Belang party, told The Daily Telegraph. “It’s about all the non-European foreigners who come here without any income. Political refugees, migrants from north Africa with no money – that’s the kind of people we don’t want. That’s the kind of people who can’t afford to pay €246 for everybody they bring over – their children, their parents.” Antwerp, a city of 1.2 million people, is home to hundreds of thousands of Moroccan, Turkish and Kurdish migrants, most of whom cluster in the same neighbourhoods.Antwerp to charge £230 for foreigners to live there, Antwerp tax on foreigners attracts EU attention.

Al-Qaeda Publishes Most Wanted Poster In Inspire Issue No. 10. Hele tre danskere og en svensker i top ti. Klik f. større grafik. Det kalder på et modbillede, jeg lige fandt i indbakken:

Dispatch International
Av Thomas Nydahl

Jag tänkte skriva några ord om den nya tidningen Dispatch International. Den beskrivs – nåja, det är kanske att ta i, men den “kallas” – för en rasistisk och islamofobisk tidning. Den utkommer varje torsdag, på svenska i pappersversion, på engelska i nätversion och sedan också på nätet i en dansköversatt version.

Jag har nu läst varje nummer, det senaste kom idag, och jag förundras över stämplarna den fått och får. Jag hittar inte en enda rad som kan klassas som rasistisk i den. Rakt tvärtom. Däremot är den kritisk, ja skarpt kritisk, mot alla de totalitära ideologier som i modern tid plågat och plågar människor, och det inkluderar förstås islamismen. I de totalitära traditionerna ingår såväl fascismen som nazismen och kommunismen. Och de akuta problemen med islamismen synas och skrivs det om på ett nyktert och ögonöppnande sätt.

Här står det inga statliga eller privata censorer redo att klippa och klistra. Det är befriande, när man levt med en press som både ljuger och förtiger omständigheter som de flesta människor kan se och erfara i sin egen vardag. I tidningen skriver flera personer som jag sedan tidigare med största intresse läser. I dagens nummer till exempel Mikael Jalving och Theodore Dalrymple, båda har haft betydelse för mitt eget författarskap.

Chefredaktörer för tidningen är svenska Ingrid Carlqvist och danske Lars Hedegaard. När han för några veckor sedan utsattes för ett mordförsök var det många som kopplade det till tidningens start (den började ju utkomma som papperstidning i början av 2013). Om inte annat kunde man stilla sin nyfikenhet med att läsa den. Och om man misstror mediabeskrivningen av den finns det verkligen skäl att läsa. Jag är tacksam för att varje torsdag med posten få en tidning som inte bekräftar den svenska offentlighetens alltmer groteska samtidsbilder.

Vilksgalleri vandaliserades omedelbart

Det finns en anledning till att Lars Vilks har svårt att hitta gallerister som vågar ställa ut hans konst. Redan dagen efter att Malmögalleristen Henrik Rönnquist gått ut med nyheten om att han i sommar ställer ut Vilks, hade någon smetat blåvit smörja på hans entrédörr.

– Jag blir inte rädd, snarare förbannad. Jag förstår inte vad det är med folk. Anledningen till att jag vill ställa ut Lars Vilks tavlor är att jag gillar dem. Punkt slut, säger Henrik Rönnquist till Dispatch International.Ilmar Reepalu, S, kommunstyrelsens ordförande i Malmö, var snabbt ute i medierna med hård argumentation kring Vilksutställningen. DI. Lars Vilks ‘s gallerist udsat for chikane.Ilmar Reepalu håller fast vid sin Vilkskritik.

Mød Thilo Sarrazin 6. april i Trykkefrihedsselskabet

Tid: 6. april kl. 15:30Sted: Vartov, Farvergade 27, 1463 København K
Entré: Entre: 100 kr. Der er gratis adgang for (betalende) medlemmer af Trykkefrihedsselskabet.
Tilmelding: trykkefrihed@trykkefrihed.dk
6. april modtager den tyske forfatter Thilo Sarrazin Trykkefrihedsselskabets ytringsfrihedspris, Sappho Prisen.6. april 2013 er det første gang Thilo Sarrazin optræder offentligt i Skandinavien.Sappho Prisen motiveres af Claes Kastholm Hansen, der er forfatter, Berlingske-kommentator og Tysklandskender.Thilo Sarrazin vil tale på engelsk. Prisoverrækkelsen finder sted i forlængelse af Trykkefrihedsselskabets generalforsamling. Sappho.

Dagen er 10 t 42 m og tiltaget 3 t 30 m. Solen er højest på himlen (27º) og i syd 12:28. Sådan er foråret – nu med absurd mange tal. Klik f. helskærm.

Fortsæt med at læse “28 februar”

Flygtningene vælger Sverige, fordi Danmark har fået ry som vanskelig at få asyl i. Svenskerne kan få alvorlige problemer med den fremtidige integration.

Hver anden af de 43.887 flygtninge, der i 2012 søgte asyl i Sverige, kom via Øresundsbroen og Danmark. Men de ville hellere til Sverige. Det store spørgsmål er hvorfor? »Danmark har øjensynlig haft held til at gå ud og forklare, at det er svært at få asyl i Danmark,« lyder vurderingen fra Carl-David Svensson, operativ chef for en del af Migrationsverkets “flygtningemodtag” i Märsta lidt uden for Stockholm.

Ifølge ham er det rygtedes blandt asylsøgerne, at det er svært at leve som flygtning i Danmark på grund af de strenge regler om indvandring og på grund af reglerne om, at man ikke kan få sin ægtefælle til Danmark. »Derfor er der nogle, som får asyl i Danmark og bagefter flytter til Sverige for at få deres familie op eller for at blive gift,« vurderer han. Ni EU-lande modtager 90 pct. af de asylsøgere, der kommer til Europa. Kun Tyskland får lidt flere end Sverige. Til gengæld har Tyskland 80 mio. indbyggere mod Sveriges 9,1.

Et stigende antal svenskere – også i indvandrerkredse – mener, at det er på tide at slå bremsen i. Den 19-årige George Al Akhras, der selv har syriske rødder, er bekymret for ghettodannelser og manglende integration: »Sverige er slet ikke bygget til så mange flygtninge, og lige nu skubber man problemerne foran sig, fordi de ikke bliver integreret. Flere og flere bor i ghettoer, og mange kan ikke få noget arbejde. Alligevel har Sverige nærmest helt åbne grænser,« lyder kritikken. Carl-David Svensson erkender, at der er problemer: »Det er en udfordring for Sverige at håndtere så mange mennesker på så kort tid. (Hvorfor vil flygtningene hellere til Sverige? og Landet alle flygtninge drømmer om, Jyllands Posten, ikke online.)

Panikken breder sig

Den danske er dog for intet at regne imod, hvad der venter Sveriges Riksdag inden 2014. At tænke sig, at svensk politik skulle blive underholdende, det er længe siden.

For lidt over to uger siden skrev vi i Den Korte Avis: ”Det kan vel ikke længere udelukkes, at Dansk Folkeparti vokser sig større end Socialdemokraterne inden næste valg.”

Nu er det allerede sket! Bevares, det er foreløbig kun i en enkelt meningsmåling, og Dansk Folkeparti ligger blot et mulehår foran Socialdemokraterne – 17,4 procent mod 17,2 procent. (YouGov/MetroXpress) Men bare det, at det overhovedet kan ske, spreder rædsel blandt socialdemokrater. Målingen er i det hele taget meget grim for rød blok. De ligger 31 mandater efter blå blok. Ekstremt. Dansk Folkeparti spreder rædsel blandt socialdemokrater, Derfor vokser DF og SD som aldrig før.

Jeg skrev samme dag, Expressen lancerede sit ‘jernrørsstunt’ med to år gamle videos, at det ikke ville skade SD overhovedet, og nu ser vi, at det endda var kontraproduktivt. Svensson er ikke så dum, som de tror. Chefredaktør Mattson mener at hans avis vil få Guldspaden for ‘sensationen’, og det er netop sådan et makværk man giver priser, så mon ikke? Lena Sundström fik den “För en personlig skildring som med skenbar lätthet lyckas begripliggöra hur intolerans och främlingsfientlighet kan äta sig in i ett demokratiskt lands politik och medier.” Snak om Newspeak på krykker.

Sverigedemokraterna får en ny toppnotering i TV4/Novus senaste opinionsmätning, som publiceras i dag. Partiet blir riksdagens tredje största och ökar kraftigt bland kvinnor.- “De mediala stormar vi upplevde i höstas stärkte oss, även i opinionen,” säger partiledaren Jimmie Åkesson. Särskilt markant är ökningen bland kvinnor. SD brukar ligga på 4,3 procent bland kvinnliga väljare men nu ligger de på 7,6 procent, säger Torbjörn Sjöström, Novus vd.Ny toppmätning för Åkesson och SD.

Både KD og “Åbne grænser- og polygamipartiet” Centern ryger ud, og få vil savne dem.

Jazz på svenska (“Jazz in Swedish”) is an album by the Swedish jazz pianist Jan Johansson (1931-1968). The recording was first issued in 1964 and consists of jazz arrangements of Swedish folk songs. All arrangements are very sparse, consisting only of Johansson’s piano and Georg Riedel’s bass. It is one of the best-selling jazz albums in Swedish history and many of the tracks are famous within Sweden, especially the lead track “Visa från Utanmyra” (Song from Utanmyra). Jazz på svenska is a magic recording, Jan Johansson’s best.

Moskéinbjudan till Lars Vilks nu tillbakadragen
Af Thomas Nydahl

Ingen missade förstås Malmömoskéns inbjudan till Lars Vilks. Men har människor också sett att inbjudan är tillbakadragen? Varför skedde detta undrar förstås vän av ordning. Låt oss en stund begrunda fakta och se hur spelet ser ut.

I hela den muslimska världen är de dubbla budskapen standard. Det är inte bara imamer och moskédirektörer som använder den taktiken. Också militära och politiska ledare inom islam använder den. I princip går den ut på att vända det leende och inbjudande (!) ansiktet mot fienden och hans offentlighet. Då blir budskapet entydigt: vi har här att göra med en mild, fredlig och generös tradition. Samtidigt tvingar den till militans, aggressivitet och oförsonlighet när den vänder sig till hemmapubliken.

Arafat var i politikens värld en mästare på detta. Han kunde stå i amerikansk tv och tala om ”the peace of the brave” och samma vecka från ett podium i Ramallah förkunna att det totala kriget var enda vägen fram. Nu är förvisso våra lokala moskéföreträdare inte taktiskt skolade i det avseendet. De blottar också sin ytlighet i kontakten med omvärlden. Det finns ickemuslimska rapportörer som förmår avkoda budskapet. Det budskap som erbjöds senast var kopplat till kravet på en ursäkt.

På samma sätt vände sig de iranska mullorna – i samförstånd med de brittiska imamerna – till Salman Rushdie med ett erbjudande om förlåtelse. Om han tog första steget, bad om ursäkt och visade på sin personliga återkomst till islam. Han gjorde som de sa. Men de blev förstås inte nöjda. I den nya självbiografiska boken Joseph Anton berättar Rushdie att det är den enda sak han djupt ångrar under alla åren han levt under fatwans ok. Man skulle kunna sammanfatta det med en liknelse: om du erbjuds en god kaka från imamen ska du inte äta den, för det som ser ut som russin är i själva verket giftampuller som påverkar inte bara tänkandet utan slutligen också andningen. Det är syrefattigt i den världen och det lilla syre som finns vill de inte dela med oss otrogna hundar.

Herrefolket kan ikke lide hunde
Og det er ikke kun rondellhunde:

STAVANGER. Det var på lørdag sist helg, klokken halv elleve på kvelden at en ung gutt var på vei hjem til Stavanger fra Egersund. Toget han skulle ta var blitt innstilt og det var satt opp buss for tog. Gutten hadde hunden sin med seg, noe som er lov på tog. På bussen derimot er det ikke lov, såfremt det ikke dreier seg om buss for tog. Gutten hadde altså rett til å ta med seg hunden sin ombord i bussen.

Det som skulle være en helt vanlig tur hjem, ble istedenfor et mareritt for den unge gutten.På bussen var satt det nemlig også muslimske menn. Sinte muslimske menn. De gikk bort til den enslige norske gutten og truet ham med bank hvis han ikke gikk av. Samtidig gikk de også til bussjåføren og krevde at han ble kastet av. Bussjåføren som tydeligvis var for redd for muslimene, ba da gutten å gå av. På en øde og forlatt veistrekning måtte gutten gå av med hunden sin. Rett før midnatt. Midt på vinteren i minusgrader. Fordi muslimene ikke likte at han hadde en hund. I Norge. Muslimske menn kastet norsk gutt av buss, Gutt med hund følte seg presset av bussen